Lasse

Hej Du tappar mycket flöde på den höjden plus att du har motstånd i UV:et. Vet inte vad 1260 klarar i pumhöjd men det bör stå på den. Någonstan bör det också finnas en pumkurva, jag tror att EHEIM brukar ha det. Ta annars en slang från pumpen och håll den på den höjd du tänkt och mät upp flödet med klocka och hink. Lägg till lite i höjd för motståndet i UV:et MVH Lasse

Hej Jag håller med Ingvar vad gäller Östersjön men inte vad gäller det rena saltvattnet som här på västkusten. Normalt mäter man upp låga halter av fosfor i naturligt saltvatten men inget nitrat. Det konsumeras upp omgående. I naturligt saltvatten finns också en mängd olika organismer som håller balansen och cyanobakterieblomningar är sällsynt förekommande i rent saltvatten. Däremot så inträffar detta nästan omedelbart i sött och bräckt vatten om det blir för mycket fosfor i förhållande till det tillgängliga kvävet. I våra akvarier är mångfalden begränsad vilket innebär att cyanobakterierna får ett övertag om fosfor/kväve kvoten blir för låg. Om man räknar om kvoten 16 atomer kväve på 1 atom fosfor till en kvot mellan NO3-N och PO4-N blir den ca 7-1. Tittar vi på hela molekylerna nitrat och fosfat blir kvoten ca 10-1. De här (och även högre) kvoterna behövs för en bra tillväxt av både gröna alger, kalkalger samt de alger som lever i symbios med en del koraller. Kommer kvoterna ner, dvs för lite kväve, så kommer cyanobakterierna att gynnas i ett akvarium. Det är klart att man kan stoppa all fosfor men då riskerar man att stoppa tillväxten på de man vill gynna också. Då jag fortfarande anser att vi inte kan mäta fosfat och nitrat på bra sätt är för mig den enda vägen att göra som Ingvar gör - gynna "bra" alger, typ grönalger men sätt ut dem för ett högt betestryck, dvs mycket algätande organismer. Jag har nu startat tre stycken 27 liters kuber . Jag har i ett fall råkat ut för kiselager. Det var i en burk där jag inte hade en fisk från början och därför inte matade från första dagen. Efter introduktion av en fisk och lite matning var tredje dag har de givit vika för grönalger men pga 6-10 turbosnäckor så betas det friskt. Näringsämnen binds i snäckorna, nya alger bildas på de fria ytorna som betas igen osv. Betestrycket gör att en del kalkalger får fäste och breder så sakteliga ut sig. I det akvarium som nu gått i 8 månader är det säkert 100 tals små sjöstjärnor som betar kalkalger, nya kommer hela tiden som betas osv. I de här akvarierna använder jag filterteknik typ biobollar, svamp och lite vadd. I filterkammarna finns också liv, bakterier. En till två gånger i veckan rör jag om, framförallt i vadden. Under ca 1 timme är akvariet fyllt av både synliga och osynliga partiklar, borstmaskar, koraller och annat jobbar som tusan för att få näringen som är restnäring förädlat i akvariet. Vitsen med ett korallrevsakvarie är för mig mångfalden och det är också den som ger stabiliteten. I ett 27 liters är det lätt att byta 10 liter med jämna mellanrum och denna taktik har gjort att jag faktiskt fortfarande anser att det är lättare att hålla ett 27 liters saltvattensakvarium igång och stabilt än ett motsvarande sötvattensakvarie. Apropå zeolit i saltvatten så håller jag på att skriva ihop lite erfarenheter jag har från zeolitfilter i recirkulerande fiskodlingar som går stick i stäv med det som Jannes referens pratar om. Oavsett om man har en zeolit som föredrar ammonium kommer man inte ifrån det faktum att saltvatten driver ut ammonium och ersätter det med natrium. Janne kan du göra mig en tjänst och titta på den nitratmätningsmetod som du använde när du läste av värdena 20 - 30 mg. Ger den svaret som NO3 eller NO3-N. Vore bra om ni som använder olika metoder kunde sända in vad bruksanvisningen säger om vad värdet står för. NO3 eller NO3-N. Vad ger salifer till exempel. Jag kom och tänka på en sak Ingvar pratar utifrån 3000 liters kar och jag utifrån 27 liters och vi är ganska eniga. Spelar verkligen storleken någon roll? MVH Lasse

Grafen stärker min misstanke om att vodkametoden först gynnar de syrekrävande heterotrofa bakterierna - deras tillväxt kräver fosfor. När de sedan bildat ett täcke med syrefria områden så sker denitrifikationen. Uppgången av fosfor efter några dagar är intressant. När nedbrytningen sker i sanden bör pH:t där sänkas. Under normalt pH i saltvatten (8,3) och i närvaro av kalcium flockas en del fosfat som kalciumfosfat. När detta väl är bildats är det olösligt så länge pH:t inte går under ca 7,7. Flocken faller till botten eller in i filtret. Om det bildas temporära områden med lågt pH i sanden kan det teoretiskt tänkas att en del av kalciumfosfaten löses upp igen och därav en högre fosfathalt. Man borde (om man har känsliga metoder) se en stegring av kalciumnivåerna. Observera - detta är bara en teori - jag vet inte MVH Lasse

Svar till Uffe (Ulf2) Svavelvätet kan uppkomma ettdera på grund av att du kör för sakta genom nitratfiltret eller att du inte har någon nitrat alls i ditt vatten. Försök att avgöra vilket. Har du noll i nitrat i vattnet skulle i alla fall jag stänga av. I vilket fall som helst skulle jag se till att det svavelvätebemängda vattnet luftades ordentligt innan det kom ut i akvariet. Syre oxiderar svavelväte. led ner det till intaget till skummaren exempelvis. Är det så att de luktar svavelväte i rummet - stäng av och vädra. Svavelväte i stängda utrymmen är livsfarligt men jag tror å andra sidan inte att ett litet nitratfilter kan producera så mycket svavelväte men känner du lukten när du går in i rummet, tveka inte -Stäng av och vädra! Efter 60 sekunder i ett rum där det finns svavelväte anpassar hjärnan sig och du känner inte lukten fast gasen finns kvar och du kan inte avgöra hur stor koncentrationen är. När du läser om dödsolyckor i avloppsbrunnar och gödselbrunnar är det oftast svavelväte som är boven. Jag har en stor respekt för denna gas. MVH Lasse Ps jag återkommer om zeovitmetoden DS

Hej Jag vet inte om följande inlägg kommer att fördjupa kunskapen eller inte men inlägget innehåller en del basfakta om bakterier och deras huvudgrupper. Näringsmässigt så indelas bakterierna oftast i två grupper - autotrofa respektive hetrotrofa. Denna uppdelning är framförallt gjord med tanke på vilken kolkälla de behöver. De autotrofa bakterierna behöver oorganiskt kol och det heterotrofa bakterierna behöver organisk kol. Av de organismer som är autotrofa är växter och alger mest kända. Deras kolkälla är företrädesvis koldioxid och energikällan är ljuset. Deras motsvarighet är inom bakteriesläktet är nitrifierarna alltså de två huvudsläktena nitrosomas och nitrobacter. Nitrosomas ansvarar för omvandlingen av ammonium/ammoniak till nitrit och nitrobacter ansvarar för omvandlingen av nitrit till nitrat. Kolkällan anses vara karbonater i vattnet. Energin tar de inte från solljuset utan de tillgodogör sig skillnaden i energinivåer mellan de olika ämnena ammonium/ammoniak, nitrit och nitrat. Det är alltså maten till dem. De heterotrofa bakterierna motsvarighet är djuren, alltså vi som behöver något som varit organiskt (levande). Vår kolkälla är olika organiska kolföreningar. Heterotrofa bakterier brukar kallas nedbrytare. Det är alltså de som exempelvis i en kompost bryter ner organiskt avfall till näringsrik jord. För att försvåra ytterligare så brukar man också dela in bakterierna i de två huvudgrupperna aeroba och anaeroba bakterier, dvs syrekrävande resp. syrefri nedbrytning. Nitrifierarna tillhör den syrekrävande gruppen av autotrofa bakterier. Bakterier från den autotrofa gruppen som inte behöver något syre känner jag inte direkt till. det skulle i så fall vara olika typer av svavelbakterier som lever kring de så kallade "smokers" djupt ner på havsbotten. Någon har påstått att det är den typ av bakterier som används i de svavelkisbaserade denitrifikationstornen men det vet jag inget närmare om. Av de heterotrofa bakterierna är ju framförallt de syrekrävande nedbrytarna välkända. Det är dessa som sköter om nedbrytningen i en kompost. Det finns också en grupp som inte behöver syre och till dem räknas denitrifierarna - alltså de som bryter ner nitrat till kvävgas och vatten. I denna grupp ingår även de svavelväte- samt metanbildande bakterierna. Viss forskning hävdar att det är samma bakteriegrupp men om det finns nitrat i vattnet utnyttjar de det, saknas nitrat går de på svavelföreningar (och bildar svavelväte) när även det är slut så utnyttjas kolföreningar och metangas blir resultatet. En gammal förklaring säger att bakterierna är ute efter det bundna syret, det är lättast att få tag på syret i nitrat, sedan syret i svavelföreningarna och sist det bundna syret i kolföreningarna. Detta har byggt på antagandet att allt levande behöver syre som elektronacceptor i citronsyracykeln. Idag verkar meningen vara att de anaeroba bakterierna inte är beroende på syre som elektronacceptor utan har andra mekanismer som sköter detta. Må så vara men resultatet är det samma. För att bevisa detta så öppna ert vattenlås under disken. Lukta och ni vet hur svavelväte luktar! Rensa inte utan skaffa någon kemiskförening som innehåller nitrat och spola ner lite efter varje användande av vasken. Lukten kommer att försvinna ganska fort. Detta leder till en liten varning. Har ni ett denitrifikationsfilter och går helt tom på nitrat - se upp för svavelvätebildning! Jag skall komma tillbaks till kolkällan. Om allting annat som de olika bakteriegrupperna behöver finns så brukar det oftast vara kolkällan som tar slut och blir begränsande. Nitrifikationen som ett exempel avstannar normalt helt vid ett pH under sju eftersom det oftast betyder att KH ligger under 1. Undantag om man sänker pH med koldioxid för då brukar man starta vid KH 4-5 och genom karbonatbuffringssystemet vidmaktshålls KH även vid Ph sänkning med koldioxid. Däremot innebär nästan alla andra metoder att KH sjunker så lågt att kolkällan tar slut. I saltvatten uppstår inte detta problem eftersom KH normalt ligger kring 7-10 Ett annat exempel, nu vad gäller heterotrofa aeroba bakterier, dvs de som ni hittar i en kompost. De flesta som har en matkompost vet att förutom god tillgång till syre så bör man sätta till såg eller kutterspån för att få en bra nedbrytning. Jag har haft komposter igång utomhus i temperaturer kring -15 grader men haft +30-+40 grader inne i komposten förutsatt att jag skött tillsättningen av spån - eg en bra kolkälla. I avloppsreningsverk har man den senaste 15 årsperioden prioriterat kväverening. Från början trodde man att man skulle kunna utnyttja det befintliga kolet i avloppet för att få en bra anaerob bakterietillväxt. Man har mer eller mindre frångått detta och arbetar idag med system där man tillsätter en snabb kolkälla - oftast alkohol i någon form - metanol är nog vanligast. Vad händer nu när man sätter in vodka i karet. Jag tror att man måste betänka följande: 1: Det påverkar inte nitrifikationen positivt i alla fall, jag skulle snarare tro att det påverkar den negativt på grund av punkt 2 nedan eftersom en konkurrens kan uppstå om befintliga syrerika ytor. 2. Den gynnar de heterotrofa syrekrävande bakterierna (den vita yta ni ser på glas och som troligtvis även täcker bottnar och LS.) 3. Den kommer också att gynna de anaeroba bakterierna som kommer att få en livsmiljö under det bakterietäcke som uppstår av de syrekrävande bakterierna. Detta tar en tid innan det är etablerat därav att ni inte läser av någon minskning av nitraten förrän efter en viss tid har gått. En tid som innebär att syrefria miljöer har skapats. Vad jag förstår så är filter typ sådana som används inom sötvattensakvaristiken väldigt ovanliga hos saltvattensakvaristiken. Jag tror att om jag skulle köra vodkametoden så skulle jag försöka skapa någon syrefri zon någonstans, exempelvis en långsamtgående pump genom ett skumgummifilter i sumpen. En annan tanke jag haft som jag kommer att testa är att skapa en modifierad plenum och injicera vodkan i vattenspalten under sanden. 4. Det finns en risk för svavelvätebildning om NO3 går mot noll. Peters (Clownens) försiktighet är klok tycker jag. 5. När bakterierna har en ej sinande kolkälla kommer de att växa till så länge inte något annat tar slut - fosfor eller kväve i första hand. Skulle kvävet ta slut före fosforn så kommer cyanobakterier att få en chans - de fixar nämligen sitt eget kväve från kvävgas. Den normala fördelningen mellan kväve och fosfor för en tillväxt av nyttiga alger är i storleken 16 kväveatomer på en fosforatom. Är kvoten lägre finns alltid chansen för att cyanobakterierna gynnas. 6 Att man normalt inte mäter upp någon nitrat i naturligt saltvatten innebär inte att det inte finns där. Det innebär bara att det konsumeras upp och i de lägen man mäter upp fosfat (som alltid finns i naturligt saltvatten) och ingen nitrat så innebär det att kvävet är det tillväxtreglerande näringsämnet till skillnad från sötvatten där fosfor spelar samma roll. Detta är dock inte vetenskapligt accepterat överallt och är faktiskt föremål för en de största vetenskapliga pajkastningar som existerar i Sverige idag. 7. Det behövs en viss mängd kväve och fosfor för en bra tillväxt i ett akvarium, bland annat för kalkalger och de alger som lever i symbios med koraller. Jag tror att det är bättre att se till att man har en viss grönalgstillväxt som man låter turbosnäckor eller andra betare beta av än att försöka döda all tillväxt genom att nolla nitrat och fosfat. Slutligen, de flesta bakterier (troligtvis alla) som vi anser nyttiga förekommer inte frisimmande i akvariet. de är alltid fästa vid något substrat. Detta substrat kan ju vara så små partiklar att de svävar omkring och på så sätt passerar UV:et och därmed dödas vidhäftande bakterier. Jag skulle nog vara försiktig med ett UV vid uppstart samt aldrig placera ett biologiskt filter efter ett UV. Vid ett stabilt akvarium påverkar troligtvis inte ett UV den nyttiga bakteriefloran - möjligtvis ger det en sämre tillväxt men det bör inte spela någon större roll i ett stabilt akvarium. Enligt alla rapporter verkar vodkametoden fungera bra och ett normalt denitrifikationstorn är vanskligt att köra. Svavelkismetoden verkar dock stabilare än denitrifikationstorn. Mitt inlägg har jag inte skrivit för att avråda att använda vodkametoden utan för att försöka visa en del basfakta som man kan ta med i beräkningarna när man använder metoden. Om Zeovitmetoden. Att zeolit kan fungera som jonbytare i saltvatten anser jag till någon annan har bevisat motsatsen vara en bluff. Zeolit attraherar positiva joner typ kalcium och ammonium. När zeoliten är full av dessa joner så regenereras den. Fråga vem som helst på skånska landsbygden som har ett avhärdningsfilter vad de använder till att "återladda" den. Jo natriumklorid (salt) Den negativa kloridjonen drar ur kalcium och ammoniumjoner och de ersätts av natriumjoner. När ingen klorid finns närvarande (under normal drift) ersätts natriumjoner av kalcium och ammoniumjoner, Det är detta som är jonbyteriet. Det fungerar inte i saltvatten. Läser man hur man skall göra med zeovitmetoden så framgår det ganska klart att de har gjort ett denitrifikationsfilter med zeolit som substrat. De kan troligtvis ha en hög genomströmning eftersom zeoliten är porös men samtidigt ganska kompakt och därför skapas anaeroba zoner och denitrifikation - men jonbytare - det tror jag inte på Salar - be din sambo titta på kloridstörningar och nitratmätning - så skrattar hon ännu mer. Ingvar, jag har sett båda uppgifterna i vetenskaplig litteratur men det verkar numera som det anses att de åtminstone inte är obligat (tvingande) anaeroba. För övrigt anser jag nog som du att det fungerar, speciellt om man kör med plenum, men man måste vara försiktig. MVH Lasse

Okidoki Då lägger jag nog den idén på hyllan ett tag. Får återgå till idén om jag startar två identiska kar i framtiden så jag har jämförelseobjekt. Det rör jag skall använda till 80 litern är ett 36 watt kompaktrör på 14000 K (ej orginal - det är 24 W - 6500 K). Skall mäta upp LUX-talet på botten innan jag startar. Karet kommer att vara ca 35 cm från yta till sand. MVH Lasse

Tackar, tackar Anser du det skulle vara mödan värt att försöka skaffa ett svagt UV-B rör till den 80 litersburk jag håller på att planera? Jag vet inte om du läst mina tidigare inlägg, om du har, så förstår du att jag mest är intresserad av småkar just nu och inte är så där speciellt teknikfixerad för teknikens egen skull utan mer som ett hjälpmedel för de biologiska/kemiska processerna. MVH Lasse

Tack för svaret Ingvar. Evolutionsmässigt vore det konstigt om inte koraller har behov av UV-B eftersom det tränger ner så djupt. Det var hur djupt det trängde ner som jag inte visste. Detta innebär att vi som bara arbetar med ljusrör kanske skall tänka till och ha ett reptilrör gående åtminstone ngn timme per dag. På tal om MH lampornas avgivande av UV-B så har jag sett på många lampor (ej speciellt för akvarier) att de är UV-säkra samt plockar inte skyddsglaset (om det inte är plexi eller kvartsglas) bort en stor del av UV-B strålningen? MVH Lasse

Hej I en annan tråd ställde jag följande fråga "Terrariefolket har ju upptäckt att för deras djur är det viktigt med tillskott av UV-B d.v.s. ljus i våglängdsområdet 290 – 320 nm. UV-B är essentiellt för kalciummetabolismen hos kräldjur. Får de inte det så kalkas skelettet ut. Är det någon som vet om koraller har samma krav" Jag fick svar av Steffo85 och Crille angåen landlevande djur men är det någon som sett, läst eller använt UV-B i samband med koraller MVH Lasse

Ja det finns ingen gräns på vad ett 27 liters kan bjuda på och visst, fisken är bara bifigurer som håller systemet igång. MVH Lasse

Tror du inte att de blir mumsfilibabba för dina koraller och övriga djur. Jag tror inte att något händer med vattenvärdena men rapportera gärna händelseutvecklingen. Lasse

Hej Jocke Till frågan om våra små akvariums stabilitet. I går kväll var det "någon" som i sin iver att testa en ombyggd ljusramp drog ur fel kontakt! Misstaget upptäctes efter 12 timmar i och med att mitt äldsta akvarium såg grumligt ut. Snabb isättning av kontakten och nu tio timmar ser det ut som det enda som hände var att en glasros som jag länge velat bli av med hade krypt upp och satt sig på en makroalg. Både den algen och glasrosen är borta nu. Lärdomen är: syssla aldrig med akvarium efter en hård arbetsvecka. MVH Lasse

Hej Ted Helt klart är tester som ger tydliga utslag bäst - vad spelar det för roll om en test ger ett 100% resultat om det är omöjligt att läsa av - vad jag ville ha fram med min "kemilektion" är att man måste veta begränsningarna. MVH Lasse

Hej Problemet med framförallt nitratmätningen är 2. 1: Alla industriella/vetenskapliga mätmetoder ger svaret som nitratkväve (NO3-N). Det vill säga koncentrationen av kvävet i nitratmolekylen. Atomvikten för kväve (N) är 14 och för syre (O) är den 16. Totala atomvikten är då 62. 1 ppm ( ppm = mg/l) som NO3-N motsvarar då 4,43 ppm som hela molekylen NO3 (1ppm x kvoten 62 genom 14). Anledningen till att de dessa ger svaret i NO3-N är att man i beräkningar och miljörelaterade frågor oftast är endast intresserad av koncentrationen av det i nitrat ingående kvävet. För akvarister och toxikologer är dock koncentrationen av hela molekylen viktig (om nu nitrat är giftigt!). Det är inte kvävet som är giftig utan molekylen som sådan. I gamla ”tider” gavs svaren i akvarietester som koncentrationen av hela nitratmolekylen men jag har i ”modern” tid sett akvarietester som ger svaret i nitratkväve (NO3-N). Jag kommer inte ihåg vilka tester men det står i bruksanvisningen. Har ni en test som ger svaret i NO3-N skall ni multiplicera det avlästa värdet med 4,43 för att få rätt resultat i den referensvärld som vi akvarister lever i. Ovanstående gäller även tester avseende nitrit där svaret i akvaristisk och toxikologisk referenslitteratur gäller hela molekylen (NO2) mens de industriella/vetenskapliga system ger svaret som NO2-N. Har ni en test som ger svaret som NO2-N skall ni multiplicera svaret med kvoten mellan 48 och 14, det vill säga 3,42. För komplexet ammonium/ammoniak är det än jäkligare. Det är ammoniak som vi ur toxikologisk synpunkt är intresserade av. Ingen av mig känd kemisk testmetod ger svaret i ammoniak utan i ammonium. För att få ammoniakhalten måste vi veta aktuellt pH. Den pH beroende ammonium/ammoniak kurvan är dessutom inte linjär utan följer snarare en e-kurva. För saltvatten (pH ca 8,3) är en tumregel att 10 % av det avlästa ammoniumvärdet föreligger som ammoniak. Här spelar NH3–N eller NH4-N inte så stor roll eftersom kvävets (H) atomvikt är 1. 1 ppm NH4-N är därmed 1ppm x kvoten av 18 genom 14, d.v.s. 1,28 ppm. Läser ni dessutom amerikansk litteratur så har en del författare egenheten att skriva ammonia om hela klabbet. När de menar vårt ammonium skriver de ibland ammonia ion. Ordet ammoniak finns dock på engelska språket men verkar ibland var bortglömt på andra sidan Atlanten. 2) Alla av mig kända metoder för att analysera nitrat störs av kloridjoner i halter över 1000 ppm. Resultatet blir för lågt och med för stort ”brus” i saltvatten som har ett kloridinnehåll kring 20 000 ppm. Jag har arbetat med fotospektrometrar typ HACH i prisläget 30.000 kronor. Deras metod var i känsligheten 0-30 ppm NO3-N. För att analysera saltvatten behövdes först en spädning på 20. Säg att analysen gav resultatet 1 ppm på det spädda provet. Då skall det multipliceras med 20 först för att få värdet som NO3-N. Det vill säga för att få det värde som vi är intresserade av (NO3) skall vi multiplicera 20 ppm NO3-N med 4,43 alltså hamnar vi på över 88 ppm NO3. Hade vi läst av 0,1 ppm NO3-N på det spädda provet så hade vårt riktiga värde varit ca 8,8 ppm. Om man håller sig mellan 0 och 1 i en metod som sträcker sig mellan 0 och 30 har man ingen större noggrannhet, skall man dessutom späda 20 gånger så 20 dubblar man eventuella spädfel. Detta med betydligt vetenskapligare metoder än akvarietester – är det någon som undrar på att jag tvivlar. Svärd, jag tror inte du behöver sukta över en Hanna till nitratmätning i alla fall – jag skulle nog köpa fisk för pengarna istället. Är det någon som har deras metodbeskrivning kan jag gärna titta på den. Det skall dock erkännas att nitrit mätning är enklare både vad gäller akvarietester och fotospektrometertester. För akvarietester gäller dock begränsningen med färgavläsning. Ted, att de ger tydliga utslag behöver ju inte i sig betyda att de är rätt. Men tydliga utslag innebär att man kanske kan bygga upp en egen referens till just det karet om man samtidig iakttar fiskar och andra djurs beteende. Hade inte tänkt skriva ngt längre avsnitt idag – men det blev så i alla fall Med vänlig hälsning Lasse

Hej Jocke Har du adress, tfn eller webbsida till Drakfisken? Om det är olämpligt att skicka via forumet - sänd ett personligt medelande. Jag har själv via mitt jobbs leverantör av ljuskällor skickat ut en förfrågan till deras leverantörer. Får se om det dyker upp ngt svar. Till Greger Behöver väl inte säga att du har en meningsfrände i mig? MVH Lasse

Hej Jocke Mina funderingar var liknande. Har för mig dagsljuset ligger där ngn stans och jag vet att ett sätt för tillverkarna att få högre Kelvintal är att filtrera bort vissa våglängder. Då jag är intresserad av det biologiskt mest effektiva ljuset så tror jag att det är större chans att få mer våglängder av biologisk betydelse om ljuset liknar dagsljuset så mycket som möjlig. Åtminstone för organismer som lever grunt. Arkadia har ett 36 watts kompaktrör som håller 14000 K. Är dock för stort för våra burkar. Passar med ett nödrop till ett mollykar. Jag tycker att det bör finnas rör kring 14.000 K som passar till våra burkar. Min burk kommer från en av de första importerna av AN burkar och på paketet gjordes reklam för en lyxvariant som hade en belysning på 24 watt. Jag har varit i kontakt med importören om det men de kunde inte få fram den varianten. Om du är intresserad av färgeffekten så kanske du kan komplettera 11 wattaren med några ledbelysningar. Jag har både på IKEA och Hornbach sett blåaktiga små ledbelysningar. De borde gå att limma fast i locket Bifogar bild av mitt kar just nu Lasse

Jocke Varför ställde du frågan om 6500 eller lägre. Är du speciellt intresserad av 6500. Frågar för att se om du är inne på samma irrgångar som jag funderat på lite. Lasse

Hej Jaken Jag tror att vi pratar om varandra och kanske lägger in andra betydelser än vad som var menat. Att hitta en metodik betyder för mig att finna praktiska handlingsvägar baserade på en teorietisk grund. Den teoretiska grunden och förståelsen av den är den avgörande eftersom förutsättningarna ständigt ändras. En ständig analys av skeendet behövs. Samtidigt är det bra om det finns vissa riktlinjer, väl förklarade, men ändå riktlinjer som stämmer i 95 % av fallen. När jag tog upp hur jag hade startat mitt första nano så redogjorde jag bara för hur det gick till utan någon referens till att andra skulle göra så. Jag hade väntat mig frågor om varför och vad som låg bakom för att kunna utveckla min tankegång – jag hade definitivt inte väntat mig den responsen jag fick. Min utgångspunkt var att steg för steg förklara hur jag tänkte. Varför jag inte tycker det är speciellt svårt beror ju på att jag faktiskt själv har lyckats med att starta och driva ett i 7 månader utan större problem. Jag har startat ytterligare två – ett som verkar gå lika bra som det första och ett som avviker, inte katastrofalt men ändå avviker. Det skiljer sig lite från de andra i utförandet men det är för tidigt att dra några slutsatser så jag vill inte spekulera. Min målsättning är att starta ett antal till med en del variationer. Om nu jag klarar detta borde faktiskt de flesta klara det också. Det är visserligen sant att jag lagt ca 30 års erfarenhet i den här lilla 27 litern men det skulle ju vara tragiskt om inte jag skulle kunna kommunicera ut min erfarenhet så nästa nybörjare slipper starta på den nivån som jag gjorde för trettio år sedan. Det förekommer en del påpekande om profithungriga handlare och okunnig personal. Jag tror att jag de senaste 5 åren träffat ca 70 % av alla handlare och deras personal inom akvariebranschen. Att de skulle i första hand drivas av kortsiktig profithunger är en förelämpning, speciellt mot dem som är specialiserade på akvariefisk. De vill givetvis ge sina kunder de råd som de kan eftersom annars tappar de kunden. De allra flesta har en akvariebakgrund och ett brinnande intresse, speciellt tror jag att det gäller saltvattensidan. Jag tror faktiskt att många av de som handlar med saltvatten läser detta forum och själva har kapaciteten att avgöra om de skall sälja nanokar till en kund oavsett vad jag skriver. Det verkar som det finns en oro att mina skriverier skall lura in folk i något de inte begriper. Syftet är precis tvärtom. Oavsett vad vi tänker och tycker så kommer marknaden för små akvarier att växa. Vi kan välja att stå vid sidan och som ett mantra upprepa – välj större - eller försöka förmedla över den erfarenhet som gör att vi kan säga att en avancerad akvarist kan sköta ett nanokar. Vad jag vill försöka göra är att undersöka förutsättningarna för att driva ett litet revakvarium och finna metodik för det. Jag vill göra det utan att ta in alltför mycket teknik – jag vill finna miniumkraven och vilka organismer som är olämpliga resp. lämpliga. Jag lägger ner ca en halv till en timme per vecka på var och ett av mina akvarium. Om jag kan få ett 27 liters saltvatten att fungera tillfredställande under 7 månader med den arbetsinsatsen så är det en barnlek för dig Jaken, speciellt om du har ett stort som reservvattentäkt. Och det är jäkligt roligt kan jag lova dig. Jag kommer att starta et 80 liter Mollyhotell under våren – försommaren. Om det finns intresse i forumet och om jag slipper att bli idiotförklarad så kommer jag att dokumentera detta i en egen tråd men jag kommer att anstränga mig att göra det så lowtech som det bara går. Jag kommer att försöka teoretisk och praktiskt motivera de olika stegen. Hör av er på denna tråd om ni tycker att jag skall ta upp plats på forumet med detta, om inte så lägger jag ner idén att dokumentera det i detta forum. Ha det Lasse

Nä, men hoppet överger aldrig människan

Och även tack crille Nu är det nog dags för skönhetsömnen MvH

Ursäkta Jag menade Jaken tidigare Tack steffo85 för snabbt svar. MvH

Jako Jag behöver fundera lite på ditt inlägg - återkommer senare Lasse

Hej Salinitetssvägningar på grund av avdunstning har inte primärt med akvariestorleken att göra. Hur mycket som avdunstar per tidsenhet bestäms av storleken av ytan mellan luft och vatten, temperatur samt omgivande lufts relativa fuktighet. Om jag skulle ta mitt 27 liters och ta bort locket och placera ett 540 utan täckglas bredvid så blir ytan på 27 liters ca 0,09 kvadratmeter och 540:s yta (1,5 x 0,6) blir 0,9 kvadratmeter. 540 liter är 20 gånger mer än 27 liter men ytan är bara ca 10 gånger större vilket innebär i teorin att salinitetssvägningarna pga avdunstning kommer att gå 2 gånger snabbare i 27 litern. I praktiken är det lite annorlunda. Mitt akvarium är täckt och det bildas då ett ”isolerlager” av fuktig luft vilket minskar avgången. De flesta stora kar går öppna och har dessutom öppna sumpar. Mitt första akvarium förlorar ca 2 dl per vecka, det vill säga 0,74 %. Vid en salthalt på 32 promille i början på veckan innebär det att den stigit till ca 32,2 promille i slutet av veckan. Petrol säger att han förlorar 30-40 liter i veckan. Jag antar att det är i hans 1100 liters. Räkna 30 liter – det innebär att han förlorar 2,7 % i veckan. Skulle han ha 32 promille i början så är hans slutvärde ca 32,9 promille. En variation på 0,9 promille jämfört med min på 0,2 promille. Vad jag vill försöka säga är att all teknik har sina baksidor. Vad vi verkar göra är att vi försöker kompensera dessa med ny teknik som i sin tur gör att vi får kompensera igen. Man väljer en ineffektiv ljuskälla (med den betydelse att den ger mycket värme, det vill säga att en stor del av ingående energi ger värme istället för ljus) Överskottsvärmen leds ur akvariet med hjälp av kyla och dessutom kommer den varma luften över akvariet öka luftens möjlighet att ta upp fukt och stiga uppåt och ge utrymme för ny luft som värms upp vilket ökar dess möjligheter att ta upp fukt osv, osv. Detta gör att avdunstningen ökar enormt och man får salinitetssvägningar i det lilla karet och detta måste kompenseras med en automatisk vattenpåfyllning. Jag tror att man genom att välja en mer energisnål ljuskälla kommer ifrån hela problematiken. Jag är ingen ljuskille (inte heller något ljushuvud säger somliga) men jag vet att vitt ljus per definition innehåller alla våglängder. Ett bra knep är då att när man inte vet vilka våglängder man i verkligheten behöver så brassar man på med vitt ljus tills det fungerar bra. Blåljus är ju populärt nu – beror det på att man hittat våglängder som är kritiska? Någon som vet? En annan ”ljusfråga” som gnagt i mig det senaste året är följande. Terrariefolket har ju upptäckt att för deras djur är det viktigt med tillskott av UV-B d.v.s. ljus i våglängdsområdet 290 – 320 nm. UV-B är essentiellt för kalciummetabolismen hos kräldjur. Får de inte det så kalkas skelettet ut. Är det någon som vet om koraller har samma krav. Jag har planer på att införliva ett litet UV-B rör i samband med det planerade Molly-hotellet och det vore kul att veta om någon provat det eller vet något om det. Citat från TedB ” Trevligt att se att du är insatt inom kemi vad anser du om vikten av miniralisering i karet ???” Vad exakt menar du med mineralisering? Om du menar vad jag tror – omvandlingen av organiskt material till oorganiskt så tror jag att det är absolut nödvändigt. Det för tillbaks näring och spårämnen i sån form att det kan utnyttjas i primärproduktion, eg. alger. Jag är ingen vän av att rengöra filter, på mitt första kar är det inte rengjort sen det startades för 7 månader sedan. Den enda jag gjort är att ”göra” lite i det sista steget varje vecka så jag får ut lite godis till korallerna och borstmaskarna. Jag har ingen tråd för dessa akvarier men blir planerna på ett molly hotell verklighet kommer jag att försöka dokumentera detta lika bra som H8RED gör med sitt i tråden ”Ytterligare ett AN nano startat.” Ha det Lasse

Jaken Tack för det betydligt vänligare tonfallet. Dock om du tror att jag är en teoretiker får jag nog göra dig besviken. Jag är i första hand praktiker men har alltid velat veta varför och hur saker fungerar. Det tror jag också att de som känner mig här på forumet kan intyga. Det var länge sedan som jag sa till folk vad de skall göra och hur eftersom förutsättningarna ständigt skiftar och kaosteorin härskar. Däremot ställer jag gärna upp med att tala om hur jag gör och varför samt om jag kan - den teoretiska bakgrunden. Detta innebär att varje enskild person kan ta egen ställning utifrån sina förutsättningar. Detta innebär dock en betydande risk för långa och träiga inlägg men det är något man får ta i så fall. Men snälla alla, sluta med att dissa och göra er roliga över personer som ni inte känner. Det pågår en annan tråd just nu på forumet där ett par får sina fiskar varma och det skall inte behöva förekomma. Om däremot jag och Stigigemla blir råa mot varandra så är det bara i sin ordning, vi känner varandra sedan länge. Just nu känns det också som om jag skulle kunna ta en och annan råsmäll från dig också Jaken. När jag skrev det här kom det in flera inlägg som jag inte hinner besvara nu. Alla var vänliga. På sätt och vis känns det som om jag fick gå ut i vedbon och hämta storsläggan och drämma till för att bli insläppt, men jag kan ha fel. Det har hänt förr. Ha det Lasse

Hej Vad jag håller på med är att undersöka om det går att starta och vidmakthålla ett litet saltvattensakvarium med koraller, andra lägre djur samt fiskar samt att dokumentera detta på så sätt att det blir möjligt för nybörjare att göra samma sak. Detta kommer jag att fortsätta med oavsett andras åsikter. Jag må skriva torrt och tråkigt men hellre det än att förnedra folk vars bakgrund och kunskapsnivå man inte har den ringaste aning om. Jag har en viss bakgrund av analysarbete och mätmetodik vad gäller vatten. Jag känner till de flesta kemiska principerna för analys av ammonium/ammoniak, nitrit, nitrat, calcium, pH, syre, totalfosfor, fosfat, karbonathårdhet (alkanitet), totalhårdhet och så vidare. Av dessa är det bara egentligen de analyser som bygger på titrering , eg. kalcium, magnesium, och karbonathårdhet som kan ge tillförlitliga och direkta mätvärden med olika snabbtester. Nitrit och pH är ofta okulära färgjämnförelser vilka skiljer mellan olika personer. Fosfat och ammonium likaså, dessutom är det känsliga analyser vilka jag aldrig skulle lita på i de utförande som finns inom akvariehandeln. Elektronisk mätning av pH och syre är tillförlitliga om de sköts rätt. Nitrat i saltvatten är för det mesta rena skämtet. Alla metoder jag känner till störs ordentligt av kloridhalter över 1000 ppm (saltvatten har ca 19000 ppm i kloridhalt) Ett nitrattest bör därför spädas ca 20 gånger om man skall minimera kloridstörningarna (som ger ett alltför lågt resultat). Om någon kan motbevisa ovanstående så skulle ingen vara lyckligare än jag. Jag föredrar att tillsvidare iakttaga mina djur, jag får en mycket snabbare och precisare information den vägen och kan göra snabbare beslut för en bättre miljö för mina skyddslingar. En biologisk indikator har man för att kunna göra en åtgärd vid fara och se vad det är som håller på att hända, själva vitsen är att man skall kunna agera så snabbt att inga dödsfall sker. Till den etiska frågan: Jag har 1: burit hem ca 9 kg levande sten till mina tre akvarium (tagen från något korallrev någonstans i världen). 2: befolkat mina akvarium med i mesta del odlade koraller. 3: Tagit död på en odlad kolglöd.4: burit hem ca 15 viltfångade turbosniglar. Hur många saltvattensakvarister har ett mindre ekologiskt fotspår på grund av sin hobby än jag? Oavsett var kvävet kommer ifrån så går det, om man gör rätt, undvika både ammoniak och nitrittoppar. Jag kan mycket väl tänka mig att en levande sten som gått utan mat för varken bakterier eller högre organismer under en månad, och dessutom kanske utan ljus, kan börja läcka kväve på grund av svältdöd. Använd gärna skummare, jag föredrar att inte göra det i ett litet kar på grund av att jag inte är helt säker på att det bara är skadliga ämnen som försvinner med skummet. På tal om kvalité på levande sten, det är klart att jag hade full kontroll på vilken sten jag la i akvariet, det var inte precis nyimporterad sten eller svält sten. All ekologisk forskning visar att biologisk mångfald är en av de viktigaste faktorerna för stabila miljöer, faller en kedja så kompenseras den ofta av en annan. För att fälla fosfor med hjälp av kalcium krävs inte bara högt pH utan även en viss koncentration av kalciumet. Detta är en både vetenskapligt och industriell verklighet. Jag pratade inte om bättre färg på korallerna utan om att begränsa cyanobakterier. Det kan inte vara så att det preparat du satt till tillförde något spårämne till ditt kar. Jag känner inte till Aquaphos men vet att många s.k. fosforavlägsnare innehåller järnsulfat. Alla bakterier tar upp fosfor. Fosfor är ett essentiellt näringsämne för alla levande organismer. Ett vanligt påstående är att ett litet kar är instabilare än ett stort, ändringar sker snabbare och så vidare. För mig är belastningen den absolut viktigaste balansfrågan. Vad är det för skillnad att mata med 1 gram i ett 25 liters akvarium med att mata med 20 gram i ett 500 liters akvarium. Vad är det för skillnad med att ha 3 kg levande sten i ett 25 liters med att ha 45 kg i ett 500 liters? Vad är det för skillnad med att ha en fisk i ett 25 liters med att ha 20 i ett femhundra (och dessutom större). Vad är det för skillnad om en 2 grams fisk dör i ett 25 liters med att en 40 grams dör 500 liters. Kan någon förklara detta för mig. Den mängd levande material jag kan ha i mitt 25 liters är i verkligheten mer än 20 gånger mindre än en normal saltvattenakvarist har i ett 500 liters. Jag matar i verkligheten mer än 20 gånger mindre i mitt 25 liters än vad som sker i ett normalt 500 liters. Förklara för mig vad det är som gör att 25 literns blir instabilare. Det enda tillfället jag kan tänka är om det dör något stort djur i 25 litern men det är också lättare att hålla kontroll på ett 25 liter så det döda djuret upptäcks och avlägsnas snabbare. Kan du Stig förklara detta för mig så att även en dum jäkel som jag förstår varför vattnet skulle bli instabilare. Det var snygga bilder på nybörjarnanot, men behövs i verkligheten all teknik? Bidrar den till bättre stabilitet? Mvh Lasse