Nackdelar med DSB

[PatriksS]

Mina åsikter om DSB (Deep Sand Bed) har varierat en del.

I början trodde jag att dsb:en var svaret på allt en saltvattensakvarist kunnat önska sig, mycket tack vare artiklar av Ron Shimek och Erik Borneman.

Senare började jag misstänka att dsb:n skulle vara alldeles för effektiv och råna mina makroalger på näring (genom att suga åt sig för mycket/för snabbt nitrat och fosfat).

Nu har jag läst på ännu mer och börjar anse att den vanliga DSB:n kan faktiskt vara en ganska dålig lösning om man önskar bli av med nitrater och/eller fosfater. Någon som bryr sig om att höra varför?

Jo, de flesta har ju tidigare framfört att det kan vara livsfarligt (för akvariet) att rota i en dsb, särskilt i de svarta områdena. Det har också framförts en hel del förklaringar till varför det kan vara farligt att röra om i de mörkare partierna, det tänker jag inte ta upp igen. Dessutom har det också lagts fram argument om att dsb är "tickande bomber", men jag har inte hittat någon vettig förklaring till varför de är det...

Nu verkar jag dock ha hittat lite vetenskapligt underbyggda argument till varför dsb kan vara potentiellt farliga eller olämpliga för våra ändamål, nämligen att:

- en djup sandbädd kan släppa oorganiska nitrater och fosfater ut i vattenkolumnet, och det utan att man ens behövt rota i bädden. Nitratet som åker ut är dessutom i form av den farliga ammoniumet, vilket inte gör saken bättre.

Jag vet att de flesta inte gillar/orkar läsa källor, men jag citerar ändå och gör en kort sammanfattning av citatet - såsom jag har förstått innehållet - i slutet av detsamma. Materialet verkar också vara ganska purfärskt. Det är mina markeringar/understrykningar i texten.

Advances in Environmental Research

Volume 6, Issue 2 , March 2002, Pages 135-142

Field measurements of SOD and sedimenthit2hit2 nutrient hit1hit1fluxe****3hit3 in a land-locked embayment in Hong Kong

K. W. Chaum4.cor*m4.cor*, mailto:cekwchau@inet.polyu.edu.hkmailto:cekwchau@inet.polyu.edu.hk

Department of Civil and Structural Engineering, The Hong Kong Polytechnic University, Hunghom, Kowloon, Hong Kong

It is logical that sediments in eutrophic water may contain enormous amounts of phosphorus existing in both organic and inorganic forms.

Under aerobic conditions, a thin aerobic layer with a thickness of a few millimetres covering the sediments exists, which has been determined to be one of the factors contributing to the assimilation capacity of phosphorus. (Promeroy et al., 1965)

When the condition changes to anaerobic, the ferric compounds are reduced and the sorption capacity substantially decreases. A free exchange of dissolved substances between the sediments and the overlying water takes place. Under such conditions, phosphorus will be gradually released into the overlying water.

Compared with phosphorus, the process of nitrogen release from sediments is more complicated since it involves the inter-conversion of a larger number of nitrogen species.

It was noticed that ammonia nitrogen was, among others, the key form of nitrogen released from the sediment, which agreed well with results reported by Boynton et al. (1980). The release of a high concentration of ammonia nitrogen from the sediment is the result of the decomposition of organic nitrogen, which previously accumulated continuously in the sediment. The concentration of nitrate-nitrite nitrogen was found to be low since it can be released from or absorbed into the sediment, depending on the concentration gradient across the interface between sediment and water. When the external nutrient loadings or sources were gradually decreased and removed from Tolo Harbour, sediment previously enriched with nitrogen could still release sufficient nitrogen quantities to support the growth of plankton and hence improvement of water quality could not be achieved immediately.

It is also noted that the sediment release rate measurements are of the same order as those computed independently from a diagenesis model (Lee and Feleke, 1999).

Vad man säger i citatet är att det allra översta, syrerika lagret i dsb:n har en förmåga att ansamla fosfatet, och att de syrefattiga (lägre) områden har en förmåga att läcka tillbaka fosfatet ut i det fria vattenkolumnen ovanför. Forskarna säger alltså att de lösta substanserna vandrar fritt mellan substratet och det fria vattnet.

Min egen - kanske helt felaktig - slutsats blir därför att dsb inte är sådana ypperliga näringsmagneter eller näringsomvandlare som R. Shimek m.fl. påstår.

Detta gör inte dsb:n farliga i sig, men farliga för dem som bara helt sonika utgår från att dsb är en sådan fire-and-forget lösning som enkelt kan ta hand om det organiska avfallet.

Detta i sin tur gör att mina farhågor om att dsb skulle ha rånat mina makroalger på oorganisk näring synes ha varit helt ogrundade. Det är mycket snarare så att det är tack vare mina makroalger som mitt nanokar fungerade bra överhuvudtaget. Hade det kanske inte varit för makrosar så kunde ammoniumspikar och onödigt fosfatutsläpp från min dsb nått sådana höjder att det skulle ha varit negativt för mitt lilla akvarium. Jag skulle därför i nuläget inte rekommendera någon att köra med dsb lika enkelt som jag gjort för bara några månader senare.

P.S. Om någon vill så tror jag att jag har fler källor på lager om detta.

[stigigemla]

Fattar jag rätt så gäller detta sedimentavlagringar i naturen i övergödda områden.

De finns i Sverige också framför allt där tång och sjögräs ligger och ruttnar i vikar.

Men så sköter vi ju inte våra akvarier.

[PatriksS]

Njao, det gäller väl inte endast övergödda områden. Och vidare: på vilket sätt skulle några torrfoderpellets/flingor som sjunker mellan LS och ner till sanden vara bättre/lättare belasning än motsvarande bit sjögräs eller tång?

[PatriksS]

För att vidare bemöta Stigs argument om den eventuellt stora skillnaden mellan förhållandena i naturen och våra akvarier kan följande anföras:

MARINE ECOLOGY PROGRESS SERIES

Mar Ecol Prog Ser

Vol. 239: 277–285, 2002 Published August 23

Effect of reef framework and bottom sediment on nutrient enrichment in a coral reef of the Gulf of Aqaba, Red Sea

Mohammed Rasheed1, 2,*, Mohammad I. Badran2, Claudio Richter3, Markus Huettel1

Due to the porous structure of the coral sand, its permeability is relatively high and the porosity of the reef sediment can reach 50%. Pore water analyses in these calcareous sediments revealed elevated nutrient concentrations relative to the overlying bottom water (Holm 1978, Smith et al. 1981, Arenas & de la Lanza 1983, Entsch et al. 1983, Nixon & Pilson 1983, Williams 1984, Williams et al. 1985, Furnas et al. 1993, Szmant & Forrester 1996).

Beneath the living surface of the coral reefs, coral skeletal remains and other calcareous biogenic materials form a highly permeable framework, where the volume of coral reef cavities may reach up to half the bulk volume (Ginsburg 1983). These framework cavities are inhabited by a wide variety of organisms (Kobluk & van Soest 1989). Organic matter trapped within the framework or imported by the reef fauna is consumed by the organisms that colonize the cavities and that return ammonia and phosphate to the framework water (Ferrer & Szmant 1988). Nutrient concentrations in reef cavities, therefore, exceed those of waters surrounding the reef (Risk & Möller 1983, Ayukai 1993, Richter et al. 2001).

Because of their large specific surface areas, coral sands and reef framework may have an important biocatalytic function and may act as nutrient buffers in reef ecosystems exposed to seasonal nutrient changes.

Här har man alltså undersökt ett riktigt korallrev, dvs. ett område som med största sannolikhet har många gånger bättre vattenvärden än det bästa karet på SG.

Vad har man funnit då?

Jo, man tog prover ändå in från porer i korallkalksedimenten och såg:

1. att vattnet i porerna var näringsrikare än det omkringflytande vattnet.

och varför då?, jo, för att:

2. porerna populerades av massa organismer, och

3. att organiken som fastnade i de här revskeletten eller den organik som organismerna själva förde in i "boet" (porerna) konsumerades av organismerna, samt

4. att dessa organismer i sin tur släppte ifrån sig ammonia och fosfat i det vattnet som fanns i porerna. Vi snackar ju fortfarande om korallrev som befinner sig under vattet

5. och slutligen att dessa poriga (ej porriga) substrat - dvs. korallsand och revskelett - kan agera som näringsbuffrare när tillgången på näringen varierar under årstider.

Den (enda) skillnad jag ser mellan naturförhållanden och våra akvarier utifrån denna studie skulle i så fall vara att vi inte har några årstider i akvarier på sätt som det förekommer i naturen.

MEN!

Vi har andra, och kanske ännu frekventare, variationer i tillgången på näring, t ex när någon lägger lite för mycket rowa i karet, eller installerar större skummare, eller glömmer att mata fiskarna någon dag, eller gör ett ordentligt vattenbyte, eller byter till starkare belysning, eller gör sig av med lite levande som konsumerar nitrater/fosfater osv. osv.

Detta leder till den ganska klara slutsatsen att sediment/korallskelett/dsb är behållare för oorganiken, och denna oorganik synes lätt kunna ta sig ut ur porerna och in i det omkringliggande akvarievatten.

[Clownen]

Detta i sin tur gör att mina farhågor om att dsb skulle ha rånat mina makroalger på oorganisk näring synes ha varit helt ogrundade. Det är mycket snarare så att det är tack vare mina makroalger som mitt nanokar fungerade bra överhuvudtaget. Hade det kanske inte varit för makrosar så kunde ammoniumspikar och onödigt fosfatutsläpp från min dsb nått sådana höjder att det skulle ha varit negativt för mitt lilla akvarium. Jag skulle därför i nuläget inte rekommendera någon att köra med dsb lika enkelt som jag gjort för bara några månader senare.

P.S. Om någon vill så tror jag att jag har fler källor på lager om detta.

En väl fungerande dsb bryter effektivt ner näringsämnen i både aerobiska och anaeorobiska segment (det aerobiska underskattas ofta grovt i min mening). Du ska inte få ammoniumtillägg eller ett näringsöverskott om du sköter din sandbädd på ett bra sätt, med bra cirkulation över sanden, en rik mikrofauna, rätt storlek på sandkornen etc, etc.

Däremot så tror jag personligen att det i stor utsträckning är onödigt/riskabelt med en för djup dsb i synnerhet där sandkornen är för små och faunan bristfällig. Kombinera detta med övermatning så tror jag också att det kan uppstå problem liknande det du beskriver (nu pratar jag om nettoeffekter).

Jag rekommenderar att man kör en (dsb) på runt 8 cm med sandkorn på 2-5mm. Kör med en hög cirkulation över sanden för att få bättre advektion och plocka absolut inte bort borstmaskar eller andra djur som flyttar/bearbetar en betydande mängd sand. Undvik djur som aktivt äter mikrofaunan såsom vissa fiskar och sjöstjärnor. Då fungerar en dsb bra enligt min uppfattning och kan utgöra en betydande del av nedrytningen i karet snarare än att belasta eller utsätta karet för någon fara.

Så jag ser fortfarande en risk att du "rånar" dina kära makrosar med en väl fungerande dsb Patrik .

Här är en tråd på samma ämne där en nystartad sanbädd med olika egenskaper och djup analyserades när det gäller akvariets förmåga att bryta ner näringsämnen:

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=13140&highlight=substrat

Mvh

Peter

[stigigemla]

Javisst.

Här har vi frisk sandbotten och levande sten.

Att mängden djur och bakterier i levande sten kan variera efter näringstillgången ser ju alla som startat ett kar och ännu bättre om man gjort en omstart. Man räknar ju med att det tar en månad för "färsk" levande sten att anpassa sig (och vattnet runt omkring) till de nya förhållandena i karet.

Sedan tycker jag väl ändå att nitrifikationsbakterier tar det mesta av de frigjorda ammoniumen. Det är ju mycket vanligare att man har mätbara värden av nitrat i karen än ammonium/ammoniak.

[papi]

Lite OT men sanden måste ju utgöra en stor yta för nedbrytningsbakterier så ett tunt lager tycker man borde stabilisera karet jämfört med att var helt utan. På vilket djup börjar egentligen den anaeroba nedbrytningen?

[DaTrucka]

Ni misstänker att det kan släppa nitrater från DSB.

Jag har fått stadigt ökande nitrat (från 2 till 25) dom senaste två månaderna , ca ett halvår efter start av min DSB, innan hade jag inga problem alls med det.

Jag har en misstanke att min DSB är för liten i förhållande till karet, ca 10 kg sand 2-5 mm, 13 cm tjockt, till 375 liters kar. DSBn ligger i en del av sumpen.

Det luktar prutt i sumpskåpet oxå. Vilket det inte gjort tidigare.

Har ni någon erfarenhet av att det skulle kunna dra ner Ph?

Lutar åt att det blir ett enkelt refugium med LS och lite macro istället.

[PatriksS]

Det luktar prutt i sumpskåpet oxå. Vilket det inte gjort tidigare.

Tar ditt inlägg först, eftersom det verkar ha skurit sig rejält för dig. Hade jag varit du skulle jag inte suttit på guiden just nu utan hinkat vatten, hivat ur sanden och det akut. Det hela synes ha blivit alldeles för syrefattigt för dig alldeles för snabbt. Sump med makro låter bra. Ett annat alternativ är vodka. Eller zeovit. Eller RDSB (remote dsb, dsb-in-a-bucket). Det finns många alternativ.

Edit: om/när du tar ut sanden, försök att byta så mycket vatten du absolut kan strax efteråt.

[PatriksS]

Kul Peter att du och jag kan disskutera saker och ting ordentligt nu, och inte som in the old days!

Nu till saken.

En väl fungerande dsb bryter effektivt ner näringsämnen i aerobiska [...] segment (det aerobiska underskattas ofta grovt i min mening).

Japp, håller med till 100 procent. DSB - de översta lagren - är ett mycket bra nitrifikationsfilter. Men det är också den blåa filtermattan, "makaroner", biobollar. Det s.k. fluidized sandfilter är ännu bättre i detta avseende. Oavsett filtermedian så sker här en omvandling av organiken (fiskskit, foder m.m.) till oorganiken (nitrat, fosfat).

En väl fungerande dsb bryter effektivt ner näringsämnen i [...] anaeorobiska segment.

Ja, det är det här som jag börjar ifrågasätta. Eller rättare sagt jag är helt med på att det sker en ordentlig denitrifikation i de syrefattiga lagren i dsb:n, dvs. att den oorganiska nitraten och fosfaten som bildas från organiken i de översta, syrerika lagren, omvandlas till kvävgas och att fosfatet binds på något sätt. Jag är inte helt på det klara med vad dsb:n gör med fosfatet än, men jag vill inte tappa tanken nu.

Det viktiga här är dock det som jag nyss upptäckt för mig själv (det har säkert varit länge känt för de gamla rävarna), och det är att det synes finnas starka vetenskapliga belägg för att dsb agerar samtidigt som ett buffert, en behållare, en container för oorganisk nitrat och fosfat (sådant som vi generellt inte vill ha i vattnet), och att nitratet och fosfatet kan sippra ut från dsb:n och ut i vattenkolumnen! Dvs. att dsb är inte den kraftiga bindningsmagneten jag tidigare trott den vara, och detta synes gälla oavsett hur hårt eller lätt dsb:n belastas.

Du ska inte få ammoniumtillägg eller ett näringsöverskott om du sköter din sandbädd på ett bra sätt, med bra cirkulation över sanden, en rik mikrofauna, rätt storlek på sandkornen etc, etc

Jo, det är nämligen det som de artiklar jag läst pekar på: att det just samlas lite nitrat/ammonim (strunta i vilken form N:t är för tillfället) och fosfat från de djur som konsumerar organiken/bakterier i porer/mellanrum, och att en del av N och P kan sippra ut i överliggande vattenkolumnen. Det är kanske inga bekymmer för de som just vill ha lite N och P i vattnet, och uppskattar en sådan för mig nyupptäckt "buffringsförmåga" hos dsb:n, bara det att jag personligen inte varit övertygad om detta och att läsa vissa artiklar blev en rejäl överaskning för mig.

[PatriksS]

Javisst.

Här har vi frisk sandbotten och levande sten.

Att mängden djur och bakterier i levande sten kan variera efter näringstillgången ser ju alla som startat ett kar och ännu bättre om man gjort en omstart. Man räknar ju med att det tar en månad för "färsk" levande sten att anpassa sig (och vattnet runt omkring) till de nya förhållandena i karet.

Exakt! Att man har cyklat LS/sanden innebär dock inte att desamma inte kommer att läcka ut nitrat och/eller fosfat senare. Kommer det att bli för mycket nitrat och eller fosfat i akvarievattnet så suger ju dsb:n och LS åt sig näringen, detta är ju gammal skåpmat. Det är t ex därför folk är rädda att köpa begagnad LS, just på grund av risken för fosfatanrikning i LS. Och det är också känt att det kan ta ett tag och en hel del fosfatremovers att suga åt sig överbliven fosfat från färsk sten tills man uppnått tillfällig jämvikt mellan vattnet och LS:n. Det som jag ville poängtera är att dsb:n - och jag ser inte varför inte heller LS - kan komma att läcka ut nitrater och/eller fosfater även långt senare, just på grund av de biologiska processerna som sker inne i stenarna/sanden. Dvs. att varken dsb eller LS är de perfekta näringsupptagare som man alltför ofta får intrycket av. Och att detta gäller inte bara i de områden som du först nämt - träskliknande eller motsvarande - utan att detta kan ske även i ren revmiljö.

Sedan tycker jag väl ändå att nitrifikationsbakterier tar det mesta av de frigjorda ammoniumen. Det är ju mycket vanligare att man har mätbara värden av nitrat i karen än ammonium/ammoniak.

Ja, du har rätt här, Stig, det viktiga för mig var inte just i exakt vilken form N:t kan läcka ut när jämvikten störs, utan att läckaget kan ske.

[DaTrucka]

Tar ditt inlägg först, eftersom det verkar ha skurit sig rejält för dig. Hade jag varit du skulle jag inte suttit på guiden just nu utan hinkat vatten, hivat ur sanden och det akut. Det hela synes ha blivit alldeles för syrefattigt för dig alldeles för snabbt. Sump med makro låter bra. Ett annat alternativ är vodka. Eller zeovit. Eller RDSB (remote dsb, dsb-in-a-bucket). Det finns många alternativ.

Edit: om/när du tar ut sanden, försök att byta så mycket vatten du absolut kan strax efteråt.

Jag tog beslutet att hinka ur DSB efter jag skrev inlägget, så jag hann före;).

Vatten håller på att blanas just nu.

Det blir refugium med makrosar sedan.

Ett litet tips till er som vill vara i fred hemma ett par timmar.

Gräv upp DSBn, Fyyyyy f---n vad det luktar mumma. Frugan och tösen drog till svärmor 10 minuter efter jag började gräva.

Förövrigt en mycket intressant och givande tråd.

[PatriksS]

Klokt beslut, Marko!

Såg du om sanden hade lite svart i sig, eller var den fortfarande vit?

[DaTrucka]

Klokt beslut, Marko!

Såg du om sanden hade lite svart i sig, eller var den fortfarande vit?

Det övre lagret ca2-3 cm var vitt, resten ända ner till botten var grå/svart.

[PatriksS]

Ojdå, då fick du det bekräftat svart på vitt så att säga.. När jag tog ner mitt nano hade jag bara en ficka i sanden på cirka 5x5x5 cm som var svartgrå, och den satt precis där cirkulationen var som svagast. "Fickan" kastades, och resten av den friska sande återanvändes.

[DaTrucka]

Då verkar det som dålig cirkulation kan vara en bidragande orsak.

Vet inte exakt vad jag hade för cirkulation över bädden, skulle tippa på runt 500 l/tim.

[PatriksS]

För att inte tappa infon lägger in ett litet sidospår som inte handlar om nackdelarna med DSB, men ändå berör denitrifikation (som oftast associeras med bl a DSB):

Addition of trace metals increases denitrification rate in closed marine systems

Normand Labbéa, Serge Parentm4.cor*m4.cor*, mailto:sparent@ville.montreal.qc.camailto:sparent@ville.montreal.qc.ca, b and Richard Villemura

a INRS-Institut Armand-Frappier, 531 boul. des Prairies, Laval, Canada H7V 1B7

b Biodôme de Montréal, 4777 Ave Pierre-De Coubertin, Montreal, QC, Canada H1V 1B3

Abstract

We investigated the effect of trace metals (Fe, Mn, Cu, Zn and Mo) on the denitrification unit at the Montreal Biodome. Two dosages of the five trace metals were tested on a denitrifying bacterial population which was extracted from the denitrification unit and cultured in 250 mL chemostats with artificial seawater.

The low dosage showed a 20 % increase in the denitrification rate whereas the high dosage had a more pronounced effect with a 250 % increase. No increase in bacterial growth was observed, suggesting that the trace metals had an effect on the denitrification activity.

When the trace metals were tested separately, only iron had a significant effect similar to the increase in the denitrification rate observed when the five trace metals were added. The combination of Fe and Mn caused a small but significant increase compared to the five trace metals. We then tested the effect of adding Fe, Mn and Cu to the denitrification unit at the Montreal Biodome.

A high dosage of these trace metals showed a 250% increase in the denitrification rate, which went from 200 to 700 g NOx-N/d. Our results showed that the addition of trace metals is crucial for denitrification activities.

Gör ingen sammanfattning/översättning av citatet då infon är redan mycket lätt att förstå.

[PatriksS]

Hoppsan, hoppsan, hoppsan, nu tror jag stött på en länk som mycket utförligt beskriver, både enkelt och komplicerat, allting gällande om, hur, varför, hur mycket osv. kan marina sediment (bl.a. vår lilla dsb) lagra och läcka ut fosfat.

Länken är nästan värd guld och gröna skogar... Jag undrar om det inte finns någon möjlighet att få detta material som en "sticky" eller "faq" om fosfat i marina sediment/djupa bottnar? Kanske behöver kontakta upphovsmannen i så fall, men det verkar vara nästan värt det.

Ni som inte har något att läsa i semestertider och inte har pengar att köpa en akvariebok kan skriva ut infon att läsa i hängmattan. Den får en att tänka både en och två gånger innan man startar ett kar med sand i.... Att artikeln är skriven av vår granne i Finland gör inte saken sämre (den är dock på engelska, men come on, lite får man väl anstränga sig).

Hur som helst, här kommer den - enjoy:

http://lepo.it.da.ut.ee/~olli/eutr/html/htmlBook_95.html

En kort sammanfattning av det hela:

Marina sediment läcker ut fosfat till vattnet. Det gör dem. Faktiskt. Fosfatet som läcker ut är också av den allra värsta sorten - ortofosfat. Och (de av R. Shimek så hyllade) maskar och annat levande otyg hjälper fosfatet att komma ut. Punkt slut.

[stigigemla]

Här kommer du med data från ett tempererat bräckvattenhav och vi försöker efterlikna tropiskt saltvatten. Vill du förklara litet.

[PatriksS]

Mañana, Stig, mañana, alldeles för trött idag.

[PatriksS]

Här kommer du med data från ett tempererat bräckvattenhav och vi försöker efterlikna tropiskt saltvatten. Vill du förklara litet.

Okej, här kommer förklaringen:

Det finns ingen (eller helt försumlig) skillnad i hur fosfatet frigörs från marina sediment (läs dsb) enligt de processer som killen i länken beskriver. Principerna är desamma, det som skiljer är förmodligen omfattningen av fosfatläckagen. Fosfatet frigörs nämligen vid ändringar i salinitet, temperatur och pH. Vid t ex högre salinitet lagrar marina sediment mera fosfat, som släpps ut när saliniteten sjunker.

Vill ni få det hela bekräftat med riktiga studier får ni också komma med några sådana som stödjer argumentet att dsb uppför sig inte alls som jag skriver. Min uppfattning är alltså att dsb lagrar och läcker ut bl.a. fosfat. Motsatt uppfattning välkomnas, gärna med grunder!

[PatriksS]

För att stödja min ståndpunkt tänkte jag posta ett par artiklar som berättar om fosfatläckagen från marina sediment (dsb). Ju mer info jag söker om detta desto säkrare blir jag på min ståndpunt, dsv. att fosfatet verkligen sipprar ut. Det hela verkar vara mycket väl undersökt, eftersom det har stor betydelse för bl.a. bekämpning av alger i stor skala (nationell nivå).

Hur som helst, första artikeln (med mina markeringar):

The Phosphorus Cycle in Coastal Marine Sediments

Bjorn Sundby, Charles Gobeil, Norman Silverberg, Alfonso Mucci

Limnology and Oceanography, Vol. 37, No. 6 (Sep., 1992), pp. 1129-1145

Abstract

Approximately half of the sedimentation flux of particulate phosphorus in the Laurentian Trough in the Gulf of St. Lawrence is mobilized within the sediment and returned to the water column.

In the oxidizing surface sediment, a major portion of the sedimentation flux of organic phosphorus is mineralized, and the released phosphate is partitioned between the pore water and surface adsorption sites. Surface-adsorbed phosphate is released to the pore water as needed to replace dissolved phosphate that escapes to the overlying water. Most of the phosphate is released deeper in the sediment column from iron oxides undergoing reduction. The nonmobilized phosphorus, which is buried with the accumulating sediment, appear to consist mostly of stable minerals such as apatite. The concentration of dissolved phosphate in sediment pore waters increases sharply across the sediment-water interface from $2 \mu mol PO_4 liter^-1$ in the bottom water to $6\pm 3 \mu mol PO_4 liter^-1$ in the top centimeter, remains almost constant at this value down to 5-15-cm depth, and then increases rapidly with further depth. In the region of constant concentration, phosphate is buffered by adsorption-desorption equilibria with the sediment. The production rate of phosphate, the buffering capacity of the sediment, and the thickness of the diffusive boundary layer at the sediment-water interface control the shape of the pore-water profile.

http://links.jstor.org/sici?sici=0024-3590(199209)37%3A6%3C1129%3ATPCICM%3E2.0.CO%3B2-1#abstract

Här ligger undersökningsplatsen:

[PatriksS]

Här är en artikel till. Som ni ser så sker det även en flux av ammonium (ja, Stig, du läste rätt), förutom flux av nitrat/nitrit och fosfat, i marina sediment:

Nutrient (N, P, Si) fluxes between marine sediments and water column in coastal and open Adriatic

A. Baric1, G. Kuspilic1 and S. Matijevic1(1) Institute of Oceanography and Fisheries, 21000 Split, P.O. Box 500, Croatia

Abstract

Nutrient benthic fluxes, as well as sediment phosphorus concentration at the open sea and coastal water stations of the Central and South Adriatic were studied during 1997–98. The fluxes were in the ranges: 0.16–2.67 mmol m–2 d–1 (silicate); –0.031–0.164 mmol m–2 d–1 (phosphate); –0.51–2.03 mmol m–2 d–1 (ammonia); and –1.32–1.62 mmol m–2 d–1 (nitrate + nitrite). Silicate flux showed a gradient from the coastal area to the open sea. Ammonia was the main nitrogen species in the flux at the estuary and bay stations, while the sum of nitrate and nitrite was predominant at the open sea stations. Relationships between phosphate and ammonia fluxes (r = 0.699, p<0.01) as well as phosphate and silicate (r = 0.529, p<0.01) were established.

http://www.springerlink.com/content/w3453773130807r4/

Edit: glömde att bifoga en bild på hur det kan se ut i South Adriatic, där undersökningarna genomförts:

[stigigemla]

Du kanske skall gå tillbaka här på guiden i stället och titta på varför reaktionerna inte är likadana i kallt vatten. Lasse och Tintomara hade några mycket klargörande inlägg.

Sista artikeln är om Adriatiska havet med en vintertemperatur på normalt 8 grader.

Och vid New Foundland är det kallt på sommaren och väl runt noll vintertid. (Polarhavsström)

[PatriksS]

Åh hå hå hå, check this out! Gäller särskilt de som eventuellt tror att marina sediment är bättre på att hantera ammonium än sötvattens dito (med mina markeringar som vanligt):

The Effect of Salinity on Ammonium Sorption in Aquatic Sediments: Implications for Benthic Nutrient Recycling

Sybil P. Seitzinger, Wayne S. Gardner, Anne K. Spratt

Estuaries, Vol. 14, No. 2 (Jun., 1991), pp. 167-174

doi:10.2307/1351690

This article consists of 8 page(s).

Abstract

Ambient exchangeable ammonium concentrations in freshwater sediments are generally considerably greater than those reported for marine sediments. Laboratory measurements indicate that competition for cation exchange sites by ions in seawater is a factor responsible for the lower exchangeable ammonium concentrations in marine sediments. Exchangeable ammonium concentrations were 3- to 6-fold higher when river and estuarine sediments were incubated with fresh water relative to the same sediments incubated with salt water ([per mille] = 23). A model was developed to explore the implications for benthic nitrogen cycling of this salinity effect on exchangeable ammonium concentrations. Ammonium diffusion, exchangeable and dissolved ammonium concentrations, and nitrification rates were components of the model formulation. The model output suggests that higher exchangeable ammonium concentrations predicted in fresh water relative to marine sediments can markedly increase the fraction of the ammonium produced in sediments that is nitrified (and subsequently denitrified).

These results are consistent with field and experimental laboratory data which indicate that a larger percentage of net ammonium production in aerobic freshwater sediments is nitrified and denitrified (80-100%) relative to marine sediments (40-60%).

http://links.jstor.org/sici?sici=0160-8347(199106)14%3A2%3C167%3ATEOSOA%3E2.0.CO%3B2-I