krasch!! alla fiskar döda

[hippo]

jag har hittat en överlevande i burken:) en eremit , jag trodde dom var ganska känsliga

[GustavF]

De eremiter jag har haft har överlevt allt och lite till, så jag kan inte säga att de är känsliga. Det enda de inte överlevt är sig själva Det är hårt att bli uppäten för att någon vill ha ditt hus.

[Lasse]

Hej

Fakta som jag kan dra av Hippos redogörelser.

Fisken lever och det är frid och fröjd sent på kvällen

På morgonen (ca 8 timmar) efter detta så känner frun i huset en "sop" eller "katten släpat in lukt" Lukt såsom vi känner det är i gasform.

På eftermiddagen upptäcks att alla fiskar är döda och uppsvällda. Ingen lukt i detta fall är rapporterad.

Slutsatser att dra är:

Fiskarna har dött under en ungefärlig 16 timmarsperiod. De var uppsvällda när de upptäcktes döda vilket tyder på att de inte var helt nydöda. En fråga - var de mjuka eller stela när de togs upp.

Lukten som kändes i mitten av den aktuella perioden kan inte häröra från den döda fisken - dels är tiden för kort och dessutom skulle lukten ha känts när de döda fiskarna upptäcktes. Lukten (gasen) kan ha kommit från akvariet (bildadts i akvariet) och sedan luftats ut av skummaren eller kommit utifrån och via skummarna trängt in akvariet.

Detta är de fakta som är "hårda"

Allting annat är mer eller mindre bra underbyggda teorier.

Ett annat fakta som vi inte får glömma i diskussionen är att alla kar är unika och bara för att något fungerar hemma hos någon (eller för den delen inte fungerar hemma hos någon) går det att lämna mekaniska råd eller dra slutsatser av ett skeende som man inte känner i detalj.

MVH Lasse

[jens karlskrona]

Jag gjorde en riktig klassiker häromdan..

Bytte vatten lite stressad och struntade att tömma en nästan 2 veckor full skummarkopp...(Jo jag vet,lite körigt nu)

Det som var en kletig svart gegga i koppen när jag rusade till jobbet såg ut som en klar gin o tonic..

Hela skiten hade skummats ut i karet igen efter ett vattenbytarspel av skummaren... Hela karet såg ut som gud glömt det ett par dagar, men allt verkar ha tagit sig snabbt igen efter ultraskummning och extracirkulation samt ytterligare vattenbyte....

I vilket fall klantigt!!!

Hoppas att det blir nya tag iallafall Hippo...

[Clownen]

Sluta skyll på vodkan den är knappast orsaken då hade mitt kar krachat 10 ggr om redan. Det är säkert något annat men vad är inte jag rätte mannen att svara på.

Och hur kan du vara så säker på att det inte är tack vare vodkan? Det finns många exempel på liknande krascher då folk använt vodkametoden, inte minst om nivåerna redan ligger på noll och metoden används på lång sikt. Jag säger inte att det är pga av vodkan men i min åsikt är det långt ifrån osannolikt och att det inte kan avfärdas med naiva kommentarer som att "då hade mitt kar kraschat 10 ggr om dagen". Som jag skrivit flera gånger tidigare så verkar det finnas risker med metoden och då i synnerhet om den används kontinuerligt med redan omätbara nivåer.

Jag använder själv vodkametoden men då endast för att effektivt trycka tillbaka toppar av nitrater/fosfater.

Tråkigt med dina fiskar!

[hippo]

alla koraller ser ut att må bra idag oxå .

jag har inte gjort något vattenbyte sedan kraschen .

vattnet luktar inte illa.

däremot har det kommit mycket brunt på stenar och glas.

undrar var fosfaten kom ifrån.

kan kraschen berott på kemisk krigsföring mellan mjukisarna

[greger]

nix!

[greger]

provade du att ta upp en sten och lukta på den?

[Lasse]

undrar var fosfaten kom ifrån.

Förutsatt att man kan lita på din fosfatmätning, jag menar fortfarande att nivåerna är så låga att det är mättekniskt svårt att lita på värdena, så kanske man skall beakta nedanstående:

Från naturen är det välkänt att fosfor binds när en botten är väl syresatt. Om denna botten (eller bottenvattnet) blir syrefri frigörs denna fosfat. Se följande citat, taget från sidan http://www.miljoportalen.se/nyheter/arkiv/Bottendjur

Vid syrebrist råder andra processer i sedimentet än vid syresatta bottnar. Är bottnen syresatt kan till exempel fosfor bindas till järnföreningar i sedimentet, medan fosfor vid syrebrist frigörs från sedimentet till det överliggande vattnet.

Enligt min mening indikerar (om det går att lita på mätningen) den ökade fosforhalten att du haft en svavelvätekrasch. Botten eller något område i ditt akvarie har blivit syrefritt, svavelväte bildats, slagit ihjäl fisken, slagit ihjäl nitrifikationen (nitritökningen) och frisläppt fosfor. Skummaren har sedan hjälpt till att neutralisera svavelvätet (syretillskott) och korallerna har klarat sig. Men som sagt det är bara indikationer.

MVH Lasse

[Clownen]

Enligt min mening indikerar (om det går att lita på mätningen) den ökade fosforhalten att du haft en svavelvätekrasch. Botten eller något område i ditt akvarie har blivit syrefritt, svavelväte bildats, slagit ihjäl fisken, slagit ihjäl nitrifikationen (nitritökningen) och frisläppt fosfor. Skummaren har sedan hjälpt till att neutralisera svavelvätet (syretillskott) och korallerna har klarat sig. Men som sagt det är bara indikationer.

MVH Lasse

Du som är så kunnig inom det kemiska Lasse, du ser inget samband mellan en möjlig svavelvätekrasch och (över)användning av alkohol genom t.ex syrebrist eller liknande? Anledningen till krasch i samband med alkohol verkar ju vara oklar så lite välgrundade hypoteser skulle vara intressant att diskutera. Vad är din syn på användning av alkohol i en miljö med mycket låga nivåer av fosfater/nitrater?

[Capote]

Du som är så kunnig inom det kemiska Lasse, du ser inget samband mellan en möjlig svavelvätekrasch och (över)användning av alkohol genom t.ex syrebrist eller liknande? Anledningen till krasch i samband med alkohol verkar ju vara oklar så lite välgrundade hypoteser skulle vara intressant att diskutera. Vad är din syn på användning av alkohol i en miljö med mycket låga nivåer av fosfater/nitrater?

Ytterligare en kemi-fråga till Lasse och övriga kemister. Kan man säga att det finns ett "minne" om man tillför alkohol/socker till näringsfattiga system. Jag använde vodkametoden för 6-7 år sedan och det fungerade fint tills det plötsligt en dag utan förklarlig anledning kraschade. Jag hade hela tiden låga nitrat och fosfat-värden och mätte i stort sett dagligen med stabila nivåer. Det var inga andra förändringar i burken. Jag antog att jag fick någon randeffekt som jag byggde upp men inte hade metoder för att mäta. Något ämne som lagrades i sten och/eller sediment och som sedan vid tillräcklig koncentration utlöser en eller en serie av reaktioner med t.ex. svavelväte som slutprodukt.

Jag hade tur och lyckades klara allt med stora vattenbyten, men är sedan dess skeptiskt till vodka-metoden och faktiskt också olika zeometoder (som i en mening liknar vodka-metoden). Jag har inga direkta belägg (för kass i kemi) för min skeptisism och ser ju att det är flera som kör metoderna eller kombinationer med stor framgång.

Kan man få kontroll över en så effektiv metod som t.ex. vodka, förstå riskerna och minimera dem så leder detta vår hobby framåt. Tråden är viktig ur det perspektivet och det finns väl ingen anledning att okritiskt såga något med fotknölarna eller höja samma sak till skyarna utan istället nyttja SG-s kemikunninga i en bra diskussion.

[acuario]

Doserade du samma mängd vodka hela tiden? Bytte du vatten regelbundet?

[Capote]

Doserade du samma mängd vodka hela tiden? Bytte du vatten regelbundet?

Vodka beroende på om jag hade nitrat eller inte startade med max 10 ml och när jag mätte 0 ( vilket ju inte självklart betyder 0) så doserade jag 5 ml/1000 liter om jag minns rätt.

Vattenbyte, cirka 5% varannan vecka.

Det här är ju några år sedan...

[morphriz]

Jag antog att jag fick någon randeffekt som jag byggde upp men inte hade metoder för att mäta. Något ämne som lagrades i sten och/eller sediment och som sedan vid tillräcklig koncentration utlöser en eller en serie av reaktioner med t.ex. svavelväte som slutprodukt.

Jag är väldigt intresserat av att se vad som händer vid en akut "överdosering" av organiskt kol. Om förloppen är lika, dvs mellan långdistanskrascher och "överdoserings" krascher, då är det en stark indikator för att det är en direkt nitrat nollning som sker. Är de olika så verkar en "buffring"/randfaktor spela in på de längdistansarna.

Det kanske är inte går att mäta skillnaderna med hobby kit men intressant vore det. Får gå och gnälla lite på biologi institutionen och se om jag kan intressera någon

[Lasse]

Clownen och Capote (och ni andra också)

Det kommer ett svar, och ärligt talat ett som jag försökte slingra mig bort ifrån. Det finns ett kort svar till din fråga Clownen

Du som är så kunnig inom det kemiska Lasse, du ser inget samband mellan en möjlig svavelvätekrasch och (över)användning av alkohol genom t.ex syrebrist eller liknande?

och det är: Självklart gör jag det.

Motiveringen är däremot inte så kort - håller på att fila på den just nu

MVH Lasse

[Lasse]

Du som är så kunnig inom det kemiska Lasse, du ser inget samband mellan en möjlig svavelvätekrasch och (över)användning av alkohol genom t.ex syrebrist eller liknande? Anledningen till krasch i samband med alkohol verkar ju vara oklar så lite välgrundade hypoteser skulle vara intressant att diskutera. Vad är din syn på användning av alkohol i en miljö med mycket låga nivåer av fosfater/nitrater?

Klart jag gör! Jag tror dock inte problematiken är kemisk i första hand utan biologisk (om det nu går att skilja dessa åt). Om vi börjar från början. Jag utgår från ett akvarium som varit igång en tid utan för stora insättningar av nytt biologiskt material typ fisk, levande sten och koraller. Vi tillför näringsämnen, framförallt fosfor och kväve vi maten till fiskarna. Maten vi använder idag har ofta hög proteinhalt, dvs högt kväveinnehåll. Fisken kan inte tillgodogöra sig allt detta goda vi förser dem med utan en stor del kommer ut i vattnet som ammonium/ammoniak och fosfat. Ett exempel, om man tittar på en vuxen invånare i Sverige så äter den personen ca 5 kg kväve och ett kg fosfor per år. Eftersom de flesta av oss inte vill växa i omfång (dvs öka vår biomassa) så blir slutresultatet att vi också gör oss av med lika mycket kväve och fosfor per år som vi äter (undantag muskellbyggare som i början kan binda en hel del kväve i proteiner). För fisken som växer hela livet är upptaget lite större men det är också så att ju äldre en fisk blir desto sämre blir foderkonverteringen och tillväxten. Detta kväve och fosfor som kommer ut i vattnet som löst ammonium/ammoniak/nitrit/ nitrat och fosfat kommer att anrikas i vattnet. Kvävet som har flera luftfaser i sitt kretslopp (ammoniakgas, nitrösa gaser och kvävgas) kommer inte att anrikas i samma grad som fosforn (fosfat) som inte har någon luftfas (åtminstone inte under de betingelserna som finns i våra akvarium, det har visats i lab någon gång men då var det extrema pH värden, kring 2-3 vill jag minnas) Detta innebär att ofta blir kväve/fosforkvoten för låg vilket exempelvis gynnar cyanobakterier (blågröna alger). Inom saltvattensakvaristiken utnyttjar vi ofta en av kvävets luftfaser, nämligen ammoniak. Eftersom det första kvävet som utsöndras från fisken (ammonium/ammoniakkomplexet) består av ca 10% ammoniak i pH kring 8,3 så luftar våra supereffektiva skummare ut en hel del kväve som ammoniak. Exempelvis, vid en viss tidpunkt finns 0,9 ppm ammonium och 0,1 ppm ammoniak. Ammoniaken luftas ut och omedelbart ställs jämvikten om enligt 90 - 10 principen till 0,81 ppm ammonium och 0,09 ppm ammoniak, detta ammoniak luftas ut och återstoden blir 0,729 ppm ammonium och 0,081 ppm ammoniak. Ju mindre ammoniakdelen blir i ppm desto svårare blir det att lufta ut vilket gör att det alltid kommer att finnas en rest av ammonium som kommer att via nitrifiering bilda först nitrit och sedan nitrat. Vid en väl fungerande nitrifiering så kommer inte nitritsteget att märkas utan det blir en i stort sett sömlös överföring till nitrat. Det är så att få igång andra steget i nitrifieringen (nitrit till nitrat) är lite besvärligare än att få igång första steget (ammonium-nitrit). Två olika bakterigrupper ansvarar för de olika stegen. Det andra stegets bakterieart måste ha nitrit först för att överhuvudtaget börja tillväxa, dessutom säger all erfarenhet att de kräver ett högre syretryck än första stegets bakteriegrupp (min ca 5,5 ppm jämfört med ca 2-3 ppm för första steget) Detta är grunden för den så berömda nitrittoppen vid start av akvarier. (ett sätt att undvika toppen är kontinuerlig tillförsel av nitrifikationsbakterier under de första tre veckorna). Förutom syre och energi i form av ammonium respektive nitrit så kräver dessa bakterier minst två faktorer till, nämligen tillgång till en kolkälla samt någonstans att sitta. Nitrifieringsbakterierna är så kallade autotrofer (de mest välkända autotroferna är annars växter och alger) och de behöver en oorganisk kolkälla precis som växter och alger men nitrifierarna utnyttjar karbonat istället för koldioxid. Karbonattillgången är inget problem i saltvatten eftersom det finns tillräckligt för bakterierna vid en alkanitet av ca 3 i KH Ytterligare en egenskap som har betydelse är att de växer relativt långsamt (för att vara bakterier). I rent media är fördubblingstiden 13 timmar. Allt tyder på att det går långsammare i saltvatten.

Inom sötvattensakvaristiken är de viktigaste begränsande faktorerna tillgång till karbonat, syre samt tillgången till sittplatser. Stor möda har därför lagts ner för att konstruera filtermaterial som ger en så stor yta som möjligt och en så bra syresättning som möjligt. Karbonater får man ofta tillsätta också.

Inom saltvattensakvaristiken har man genom skummartekniken fått en gratisgåva. I och med att mycket av ingångskvävet luftas ut som ammoniak så minskar kvävebelastningen på akvariet rejält. Det har också växt fram en kultur med en vattencirkulation som är betydligt kraftigare än motsvarande sötvattensteknik. Detta har gjort att man ofta klarar nitrifikationen genom ett relativt ineffektiv filtermaterial, nämligen den sk levande stenen. I princip har man fisk i filterbehållaren som en vanvördig sötvattensakvarist skulle kunna uttrycka sig.

Summa sumarium så kommer dock en viss mängd nitrat att byggas upp med tiden även i ett saltvattensakvarium. Samtidigt byggs också fosfaten upp.

På något sätt måste man nu begränsa denna uppbyggnad eller åtgärda den när den blir för stor. Det finns två huvudsätt att göra detta. Det ena är via produktion (alltså uppbygge av biomassa) det andra är genom direkt avlägsnande av dessa produkter. Om vi börjar med den direkta ”avlägsnarmetodiken” så är vattenbyte den enklaste metodiken. I ett Nano låter det sig göras men i större kar så blir saltkostnaden för hög. Man kan också kemiskt fälla fosfor Rowaphos och liknande metoder men det sker även en spontan fällning av fosfor via bildandet av kalciumfosfat. Denna fällning sker dock direkt i karet och fosfaten blir kvar men bunden. Hur mycket denna ”naturliga” fällning är vet jag inte men den är definitivt inte försumbar. Denitrifikation genom en normal denitrifikation eller via svavelmetoder är en annan avlägsnarmetodik. Det är klart att det förekommer denitrifikation i vissa delar av levande sten men jag tror att den normalt är mycket mindre än man normalt tror eftersom denna process är mycket beroende på tillgången av organiskt kol och det finns det väldigt lite av i ett normalt saltvattensakvarium av dagens mått (det lilla som kan finnas är ofta ”bortstädat”). Att man tror att den är stor misstänker jag beror på att man missbedömer hur mycket kväve som i verkligheten ”gasas” iväg i skummarna. Man jämför med sötvattenskar som inte har skummare och tror att skillnaderna i nitrat uppbygget beror på en ”jämvikt mellan nitrifikation och denitrifikation i LS”

Det andra sättet att begränsa uppbygget av näringsämnen bygger på ett produktionstänkande, ofta kombinerat med ett fysiskt avlägsnande som i de fall man har ”caluerpafilter”. Mitt sätt att köra mina Nano bygger på ett produktionstänkande i så många led som möjligt. Jag är mycket angelägen om att få in så många olika organismer som möjligt eftersom det är mångfalden som garanterar stabiliteten. Sedan – i och med de är så små har jag ”vattenbytestekniken” som en sista utväg och möjlig regleringsmekanism. Det finns dock en förutsättning för att jag vågar köra på detta sätt och det är att jag inte har någon skummare. Jag förlitar mig till nitrifikationen på klassiskt sötvattensvis, alltså ett väl fungerande biologiskt filter. Risken att få cyanobakterier minskar betydligt om man kan hålla en tillräcklig hög kväve/fosforkvot. Min grundproduktion utgår ifrån alger, och då givetvis den typ som det finns betare till.

Att använda en snabb kolkälla (vodka – socker – zeovit eller vad det nu heter) bygger också delvis på ett produktionstänkande. En grundläggande egenskap för en organisms möjligheter att konkurrera är dess reproduktionshastighet. Alger tillväxer väldigt snabbt men heterotrofa bakterier växer ännu snabbare. I ett normalt saltvattensakvarium gynnas alger på grund av att deras kolkälla (koldioxid) finns tillgänglig (i och för sig via en transport från karbonater till koldioxid, men den finns tillgänglig) emedan bakteriernas kolkälla (organisk kol) är en bristvara. Genom tillförande av en organisk kolkälla så gynnar man plötsligen de heterotrofa bakterierna i kampen om fosfor och kväve. Clownen hade en väldigt intressant graf i ett av sina inlägg i en tidigare tråd (Svärds tråd). Där visade sig att fosfaten sjönk efter ca 2 dagar av vodkatillsättning och låg sedan konstant fram till ca 3 dagar innan nitraten började droppa efter 29 dagar. Sedan på dag 39 började fosfaten stiga igen. Nitraten kavar på 0 och antalet ml vodka var i minskande.

Heterotrofa bakterier finns i alla dess skepnader från de som kräver mycket syre till de som inte kräver något alls. De första dagarna och framförallt dippen i fosfat tyder på att först gynnar vodkan tillväxten av syrekrävande heterotrofa bakterier (den vita hinna som flera sett). Dessa växer till.

Här är första varningen. Dessa bakterier föredrar samma miljö som nitrifierarna och de växer till mer än 20 gånger så fort. De kan mycket snabbt tränga ut nitrifierarna och det är därför viktigt att cirkulationen runt LS:en är kraftig så att inte en för kraftig bakteriefilm byggs upp (slit av den helt enkelt) En vit hinna = är för tjock bakteriefilm.

Vad man nu gör är att man bygger upp en kraftig bakteriepopulation av syrekrävande bakterier inne i akvariet. Om det någon stans (och sådana någonstansare finns det gott om i ett revakvarie) inte är tillräckligt strömt så bakteriefilmen hålls tunn så kommer snabbt ett döende lager bakterier bildas. Detta täcks av ny levande bakteriefilm men de döda under blir ett syrefritt lager. Här sker denitrifikationen. I Clownens exempel tog det 28 dagar. Märk hur fort nitraten sjönk från 25 till 0 nämligen på 7 dagar, de sista 5 tog en dag. Den här syrefria miljön är utmärkt för svavelvätebildning och det kan gå snabbt även om det finns mätbara nitratnivåer. Hur bra cirkulation man än har så kommer det att byggas upp en population av bakterier och därmed döda bakterier. De översta lagren i sanden kommer att bli syrefria på vissa ställen osv. En del av biomassan som produceras skummas ut (det kraftigare skummet många pratar om) men på sikt byggs det upp en organisk last i akvariet. Det finns en del organismer som kan leva på bakterierna, bland annat många koraller genom att de införlivar bakterier i sitt slem eller fångar dem i polyper men att gynna bakterier med organiskt kol kommer att minska mångfalden

Tyvärr så är det nog på det sättet att det inte är frågan om kraschen kommer utan om när den kommer.

Ytterligare en ”kraschstärkande” faktor är som sagt ovan att man skapar en monokultur av bakterier och monokulturer har visat sig väldigt ofta vara allt annat än stabila.

Kan man undvika en krasch. Förutsatt att man inte får ett strömavbrott eller problem med skummaren tror jag att man kan ta till en del försiktighetsåtgärder.

1) Ta det lugnt, Pwin här på forumet brukar prata om 1 ml/100 liter. Det tror jag är mycket klokt.

2) Kör inte kontinuerligt – bara vid behov – starta långsamt – avsluta långsamt.

3) Använd exempelvis ett skumgummifilter, exempelvis EHEIM kraftpaket i sumpen och lägg i vodkan i sumpen etappvis under dagen. Rengör filtret ofta (på det sättet exporteras näringsämnen bort från karet).

4) Kör inte mekaniskt – minska eller ge inget om en synlig vit film bildas.

5) Förstärk cirkulationen i karet, inga döda punkter eller sedimenteringsfällor.

6) Ha kraftig syresättning.

7) Ett strömavbrott kan vara katastrofalt i ett kar med hög organisk belastning. Om jag bor på landet skulle åtminstone jag ha ett litet bensindrivet reservkraftverk för att kunna driva cirkulationspumpar åtminstone

Ytterligare en kemi-fråga till Lasse och övriga kemister. Kan man säga att det finns ett "minne" om man tillför alkohol/socker till näringsfattiga system. Jag använde vodkametoden för 6-7 år sedan och det fungerade fint tills det plötsligt en dag utan förklarlig anledning kraschade. Jag hade hela tiden låga nitrat och fosfat-värden och mätte i stort sett dagligen med stabila nivåer. Det var inga andra förändringar i burken. Jag antog att jag fick någon randeffekt som jag byggde upp men inte hade metoder för att mäta. Något ämne som lagrades i sten och/eller sediment och som sedan vid tillräcklig koncentration utlöser en eller en serie av reaktioner med t.ex. svavelväte som slutprodukt.

Jag hade tur och lyckades klara allt med stora vattenbyten, men är sedan dess skeptiskt till vodka-metoden och faktiskt också olika zeometoder (som i en mening liknar vodka-metoden). Jag har inga direkta belägg (för kass i kemi) för min skeptisism och ser ju att det är flera som kör metoderna eller kombinationer med stor framgång.

Kan man få kontroll över en så effektiv metod som t.ex. vodka, förstå riskerna och minimera dem så leder detta vår hobby framåt. Tråden är viktig ur det perspektivet och det finns väl ingen anledning att okritiskt såga något med fotknölarna eller höja samma sak till skyarna utan istället nyttja SG-s kemikunninga i en bra diskussion.

Jag tror att du byggde upp en ”depot” av döda bakterier, ettdera i sanden, i håligheter i LS eller under och mellan levande stenen. Får du en lokal depletion av syre eller nitratnivåer kan snabbt en ”svavelvätebomb” bildas.

MVH Lasse

[Capote]

Lärorikt, tackar

[crille]

puuh,tung läsning,men jäkligt intressant,

[leis]

Toppen info. Tack Lasse.

[Lasse]

Hej

Tack för tacken:ler:

Glömde en viktig sak mitt i natten. Ni som läser detta och blir bekymrade - panikavsluta eller panikändra ingenting. Det kan vara värre än allt annat. All ändring måste ta tid - om inte fiskarna och korallerna trängs på varandra för att komma iväg vill säga. Om ni väljer att sluta eller minska på någon av de här metoderna - gör det försiktigt.

MVH Lasse

[acuario]

Man måste ju ha lite känsla och bra övervakning. jag är nu nere igen i omätbara nivåer så jag minskade doseringen på pumpen till ca 3-4ml från 8ml. Jag har kört i drygt 3 månader. Pwin har väl kört i snart ett år med en medveten nitrat på ca 4-5mg/l för att snäckorna inte ska svälta ihjäl de måste ju ha lite alger att knapra på och vi är lyriska över denna metod eftersom du kan styra nitrathalten i karet och mata på ordentligt utan att vara orolig.

[crille]

helt klart,men det är ju som du säger,det är inte bara att pytsa i på måfå

[acuario]

Den som vill sänka nitraten kan först prova en eller några påsar zeolit och vänta en månad och se om nitraten har gått ner om inte så kan man börja lite försiktigt med vodka för att få sprutt på det hela det är därför jag starkt rekomenderar zeolit tillsamman med vodkan. Denna metod görs på egen risk och innan man startar så gäller det att vara försiktig och hålla koll på nitraten för när den börjar gå ner måste man minska doseringen och fortsätta mätningarna ett par ggr i veckan och se om det fortsätter att sjunka eller stiga igen och då får man minska eller öka doseringen. Zeolitpåsarna skakas och snurras ett par ggr per månad för att få bort döda bakterier så att det frigörs ny yta, vattnet blir lite grumligt efteråt men detta uppskattas tydligen av många koraller.

[Laserbengan]

Intressant läsning.

Hur är det med högarna av detrius som accumuleras bakom stenarna?.

Vad består det av egentligen? Hur farlig är det? Hur ingår den i den biologiska processen?

Barebottom freaken suger ju bort detta ideligen. Men det är inte så lätt i ett stort akvarium med mycket LS

[morphriz]

Tack för läsningen Lasse, bra formulerat!

Kan det gå att lokalisera vodkans effekter genom att mata kontinuerliga små mängder in i tex en extra sump eller sumpavdelning med filtermaterial eller zeolitpåsar tro? Dvs försöka få bakterierna att konsumera så mycket etanol som möjligt före displayen? Om "plats" teorin stämmer är det ju i filtermaterial som inte görs rent, ex LS, som den farliga uppbyggnaden sker.