På samma gång finns det en del mer utmaningar med att starta med död sten. För samtidigt som det kanske inte finns några trådalger eller liknande i början så innebär inte det att inget kommer dyka upp och växa. Akvarievärlden är en kall och orättvis plats när det gäller sådant
Ett problem med att starta med en stor och helt icke ockuperad yta i hela akvariets inredning är att det är en lottdragning. Så fort du får något som kan börja växa så kommer det växa ohämmat då det inte finns någon konkurrens om ytan. Har du tur så växer något du vill ha... Har du otur har du en stor cyanohärd, dinos eller något annat istället. Ett problem som verkar plåga många som kanske startar med levande sten men död sand och sedan upplevs sanden som otroligt problematiskt.(sand är dock ganska komplext så det finns mer saker som kan krångla där)
Fördelen med att starta med sten som är ingången är att ytan är populerad redan av alger, fastväxande djur och en microflora, en mångfald... Förutsatt att stenen är frisk då, vilket är ett problem i sig att lösa. Det är oftast en tärningsrullning med. Ingen går säker.
Starta med dött ger möjligheten till en illusion om kontroll(ingen har kontroll i saltvattensakvariet, det är alltid Jurassic Park) men för att behålla den kontrollen krävs det en bra plan och disciplin att följa den planen. För går det fel kan det gå ganska mycket fel.
Nu beror det ju även på vad man vill ha för akvarium. Ofta förespråkas kontrollen och död sten om målet är ett SPS inriktat akvarium. Där korallerna är målet. Mina burkar har som främst mål att vara en mångfacetterad miljö bara, med ganska liten möjlighet att själv säga till vad som ska växa i den. Så min metod är mer att kasta i massa saker och se vad som tar sig, än att skapa en miljö optimerad för specifika arter man önskar hålla. Ingen av inriktningarna är fel, men det är viktigt att veta vad man vill uppnå med akvariet för att kunna sköta och styra det. En klar plan.
Det gör det lättare att väga vilka råd man ska följa