Claes_A

Tack för alla foton! Jag har fått tillåtelse av Peter att ta med hans närbild på NP Biopellets gen2 i nästa version av artikeln. Jag ska överväga att ta med en bild på påsen också.

Dagens överskottsenergi ägnades inte bara åt att mala grenar i trädgården utan även åt att skriva en artikel som sammanfattar användningen av biopellets. Jag laddar upp version 1.0 av denna artikel som jag hoppas kan fungera som en översikt av vad vi vet så här långt. M a o, så innehåller nog inte texten några nyheter för de erfarna men kanske kan hjälpa någon nykomling i biopelletsvärlden? Sakgranska gärna artikeln och ge kommentarer här eller i PM på sådant som bör ändras eller läggas till i nästa version. Jag är även på jakt efter ett bra foto till artikeln på själva pelletsen (NP Biopellets). Så om det finns någon som har en påse gen2 liggande och en kamera som kan få dem i fokus så känns er kallade att skapa något som jag får använda fritt. Biopellets för ökad näringsexport från akvariet 10.pdf

Hm, intressant. Sedan jag började dosera kväve (asparaginsyra) i mitt kar så har mina glasrosor börjar växa till sig. Jag försöker ta dem med spruta och kanyl men det är inte lätt tycker jag. Några sniglar som äter bort problemet är ju lysande. Funkar det bra får vi hoppas att våra butiker börjar odla glasrosor och tillhörande sniglar.

Puh. Alla fiskar återställda för nu guppar sunbursten vid sin vanliga plats vid frontrutan. Enstaka parasiter kvar på scopasen som är vid samma goda hälsa som igår. Jag lärde mig läxan att ha respekt för ozon (jag utgår från att det hela berodde på det). Förvisso har jag läst på om ozon förr men mest sett det som hysteri när alla betonar riskerna med det. Mitt argument har alltid varit ozon är extremt reaktivt och kortlivat så det är inte rimligt att molekylerna ackumulerar till farliga halter i ett akvariesystem som ju är rika på organiskt material. I alla fall inte om det ozoniserade vattnet måste passera genom filter med organiskt material eller aktivt kol. Men det som jag nog har underskattat är alla de reaktiva sekundära produkter som ozon bildar. Ta t ex hypobromit som bildas genom ozonapplicering i saltvatten och är rena klorinet i reaktionsförmåga men ändå mer stabilt än ozon. Jag uppfattar det som intressant att fiskarna reagerade så olika. Värst drabbades sunbursten och eight-line wrassen visade också symptom. Clownfiskarna, Z. scopas och Pseudochromis aldabraensis påverkades inte synbart. Nog om det, jag vidhåller att ozon är en enkelt sätt att hålla vattnet i karet fritt från gulämnen men att det ska doseras i mycket låga nivåer, långt under de nivåer där ozon kan vara giftigt för akvariets invånare. (Varför är alla kommersiella ozongeneratorer idag så stora och ger 100 mg/h och liknande? Är det bara tänkta för enkubikstankar?)

Jag kör den setupen. Kanske inte ideal, men den verkar fungera för mig i alla fall. Det där med att låta skummaren ligga i serie efter Biopellets-reaktorn är som jag uppfattar det främst en teoretisk konstruktionsoptimering. Det bygger på antagandet att skummaren redan vid enkel passering tar ut en mycket stor andel av de bakterieprodukter/partiklar som kommer från Biopellets-bädden. Om det verkligen är så återstår nog att visa, hur an nu gör det?

Alla fiskar har återhämtat sig utom sunbursten som har hållit sig utom synhåll mest hela dagen. Den simmade just ut en sväng när jag matade fiskarna men såg ordentligt trött ut. Jag hoppas den repar sig under natten. Den sjuke scopasen åt just frysfoder efter en hel dags algätande så även den verkar repat sig från vita pricken. Får se om vita pricken försvinner eller dyker upp med ny kraft.

Intressant! Du får rapportera i den stora massiva enorma långa tradiga Biopelletstråden så vi får allt på en plats!

Jodå. Min idé med att dra på ozonet igår kväll var just att ta död på parasiterna och då krävs lite styrka på ozonet. Men nu verkar det ju preliminärt som om jag överdoserat till den grad att fiskarnas gälar tagit skada så jag får avvakta.

Jag ozoniserar mellan 5 mg/h dagtid (när ljuset är på) enligt inställningen på en gammal Sander 25 mg/h ozonisator från 80-talets slut (eller 90-talets början). Normalt sett innebär det möjligen en svag doft av ozon i sumpskåpet men absolut ingen lukt ovanför karet. Kanske blir det i praktiken någon enstaka mg ozon per timme? Tyvärr bröt jag mot min första akvarieregel igår kväll - gör inte ett skit och avvakta - genom att dra på 60 mg/h. Jag får skylla dåligt omdöme efter en långa arbetsvecka, en oväntad prickupptäckt och ett par öl.

Mycket intressant! Förstahandsuppgifter gillar jag. Stämmer ju med vad jag ser. Jag noterar att litteraturen just pratar om gälskador vid överanvändning av ozon. Nu verkar fiskarna ha hämtat sig en hel del. T o m sunbursten tittade fram men ser lite matt ut. Det underliga är att det mest är sunbursten som verkar lida ordentligt. Den nya prickiga scopasen som såg ordentligt vissen ut igår simmar runt och betar alger som en häst. Eight-line wrassen (Pseudocheilinus octoaenia) var lite vissen för en timme sedan men är nu tillbaka i sitt vanliga clown-jag. Occelarisparet har inte alls reagerat och det har inte heller den färggranna ållika (Pseudochromis aldabraensis).

Jag funderade också i de banorna men jag har faktiskt under alla år med ozon aldrig haft problem med några fysiologiska effekter på fiskarna. Därför är jag osäker på vad som händer nu. Nu är ozonet i alla fall avstängt så jag se vad som händer. Någon som tydligt sett negativa effekter på fiskarna vid användning av ozon?

Bra och dålig utveckling. Under natten har scopasen piggnat till och går nu och betar och skiter som en gris. Andas lite häftigt dock. Tyvärr verkar nu övriga fiskar andas lite tungt, t ex sunbursten och six-line wrassen. Sunbursten som var så livlig igår kväll har dessutom dragit sig undan nu på morgonen. Jag undrar om jag kanske har orsakat detta nya problem genom att dra på ozonet till 60 mg/h? Skummarenkoppens innehåll var mjölkvitt denna morgon och vardagsrummet hade en tydlig ozondoft. Jag funderar på om ozonet kanske har understött lite väl hög bakterieaktivitet som förbrukat en hel del syre (därav flämtandet)? Dock stämmer inte denna förklaring med att pH-värdet inte var speciellt lågt (7,8 denna morgon utan kalkvattendropp under natten). Nu stängde jag av ozonet helt för att se om fiskarna piggnar till.

Nu håller Postens företagscenter skummaren gisslan mot momslösen. Tyvärr tror inte Posten på helgöppet så jag får vänta tills nästa vecka när lantbrevbäraren kör ut den.

Jag kanske testar med vitlök imorgon. Scopasen ville inte all äta frysfoder ikväll. Å andra sidan ser buken välfylld ut så han måste ha ätit en hel del alger. Usch - hatar dessa sjukdomar som man inte kan styra över.

Bajs, scopasen har vita prick och inte en chans att jag kan få ut den ur karet som i princip är en stenhög. Har dragit på ozonet med förhoppning om att vita pricken inte ska slå ut hela fiskpopulationen. Suck.

Jag har kokat NP Biopellets och de blir inte mjuka och formbara så det kan inte vara exakt samma polymer i dem. Ett flertal olika nedbrytbara polymerer går att köpa som pellets om man vill experimentera.

En ung Zebrasoma scopas införskaffades idag. Robust fisk för den seglar redan runt bland stenkorallerna och smakade lite på frysfodret. Inga krig med karets andra invånare heller. Nu ska den äta lite av makroalgerna som växt till efter kvävedoseringsexperimenten hade jag tänkt.

Detekterar din PAR-mätare det blå ljuset med samma känslighet som längre våglängder? Minns att vi hade nån diskussion om att vissa mätare hade dålig känslighet för blått ljus.

Är man en anhängare av probiotiska tankar så kan man hävda att just bakterierna i blandningen har svårt att konkurrera med slumpvisa bakterier som gynnas av kolkällan. Därmed kan det vara bra att tillsätta de definierade stammarna till karet så att de ständigt ympas in och har en chans att etablera sig. På samma sätt kan man hävda att bakterietillsättningen skyndar på snabb nyetablering av nitrifierare när man byter ut en del av sin filtermassa (zeoliterna). För att återknyta till tråden, i sammanhanget Biopellets kan man väl främst tänka sig att den första funktionen av bakterietillsättning kan tänkas finnas - det probiotiska konkurrensargumentet. Men hur testar man det? Vad ska vi mäta eller titta efter i karet för att undersöka det?

Rena stammar av specifika Pseudomonas och Paracoccus brukar användas för denitrifikation. Den kanske mest studerade Paracoccus-artenheter Paracoccus denitrificans - gissa vad den har för egenskap som man studerar!

Mycket bra! Gör tråden sticky!

Jag ser i tråden att du mäter ungefär 0,1 mg/L kisel i ditt kranvatten och inget efter osmosanläggningen (med kiselfilter). Halten låter låg för kranvatten men om den stämmer i absoluta tal så är är den nästan 10X lägre jämfört med vad saltmixen kommer att bidra med när du blandar till ditt saltvatten för ett vattenbyte. Jag skulle således inte oroa mig att kranvattnet bidrar med alltför mycket kisel. (Bara för formens skull - detta är inget ifrågasättande av användningen av osmosvatten generellt; rent vatten är bra för karet. )

Det finns några problem med idéen att kisel i vattnet bör avlägsnas med speciella kiselfilter. Det första är att saltblandningarna på marknaden innehåller påtagligt med kisel, vanligen strax under 1 mg/l. Så även om man startar med ett i det närmare kiselfritt vatten så tillför man kisel när man blandar vattnet med salt. Nästa fråga är då vad den vanliga kiselhalten ligger på i kranvatten? Vid en undersökning av 20 kommunala vatten i södra Sverige varierade halten på utgående vatten från vattenverken mellan 1,27-9,21 mg/l. Kiselhalten ligger alltså i mellan 1x och 10X den halt som saltmixen i sig ger. Om vi antar att vi har det överjävligaste kiselvattnet i undersökningen - 9,21 mg/l - och kör en osmos som tar 95% av allt kisel så betyder det att osmosvattnet innehåller 0,46 mg/l kisel. Detta är mindre än vad saltmixen is sig tillför vilket gör att jag ställer mig frågande till användandet av speciella kiselfilter. Bor vi i ett område vatten som har nedåt 1 mg/l kisel i kranvattnet finns det knappast ens ett behov av köra osmos ur rent kiselhaltsperspektiv. Ett tredje problem är att kisel tillförs via alla möjliga källor. Kalciumhydroxid som används för att bereda innehåller ganska påtagliga mängder med kisel enligt Randy Holmes-Farley. Kiselhalterna i våra Ballingsalter är för mig okända men renhetsgraden av de salter vi använder lär knappast nå analytisk standard med tanke på priset.

I och med att de går att se i mikroskåp så menar jag att vi vet att de finns (samma artikel som tidigare). Sen ser jag inget skäl att anta att just akvarievatten inte skulle innehålla frilevande bakterier när man hittar dem i princip i alla vatten som inte medvetet steriliserats. Lustigt nog verkar akvarievatten innehålla klart lägre halter av bakterier än vatten från naturliga rev. Jag hade nästan förväntat mig motsatsen men kanske avspeglar det de stora ytor relativt vattenvolymen som finns för biofilmer i akvariet? Att biofilmsbakterierna ofta vinner kampen om tillgänglig näring?

Jag håller med Randy Holmes-Farley att det är ett problem att artikelförfattarna väljer att inte diskutera substratbundna bakterier. Men det är inte relevant för tolkningen av deras experiment som jag refererar till. Experimentet tyder på att den planktoniska bakteriepopulationen är begränsad blott av bakteriernas generationstid eftersom populationen växer till i den rena vattenmassan utan tillsatser över tid. Precis, jag tänkte mig att bakteriepopulationen är begränsad av någon typ av näring och när den begränsande näringen ökar i koncentration snabbt (t ex vid matning) så blir bakteriernas tillväxthastighet begränsande för populationstorleken till en början. Vi kan faktiskt beräkna generationstiden på akvariebakterierna från data i artikeln jag refererade till ovan. I figur 10 visar de tillväxten av bakterier när de tar ut en volym akvarievatten och tillsätter etanol till den (så kol finns tillgängligt). Bakteriepopulationen växer till närmast exponentiellt de första 48 timmarna sedan verkar bakterierna dö av. Halten bakterier stiger från 1,2 milj celler per ml akvarievatten vid t=24h till 4,0 milj celler per ml vid t=48. När jag slår det på miniräknaren så får jag det till att nettogenerationshastigheten är 1,75 generationer på 24 timmar, vilket motsvarar 13,7 timmar per generation i delningshastighet.