PatriksS

Förbrukas av alger, koraller, blir organiskt, blir en förening med Ca eller annat, fälls ut osv. Såvitt jag förstått så är ortofosfater mycket reaktiva och reagerar med allt och alla. Mitt råd är till dig skulle vara att strunta i att hålla någon mätbar nivå av fosfat, sikta ha det omätbart istället. Har du någon mätbar nivå innebär det att alla fosfatsänkor (alger, bakterier, koraller m.m.) är överfyllda. Det marina livet är istället van vid fosfatbrist, det vore därför naturligt att återskapa denna brist.

Okej, Robert, jag är ledsen om jag framstått som gnällig, det ber jag om ursäkt för. Det är bara det att så fort något konstigt händer i karet så brukar det genast framkastas teorier om näringsbrist. Jag tycker du var på rätt spår redan i början av tråden, där du genomförde andra åtgärder, såsom att återgå till mera normala vattenvärden på exempelvis Ca, gjort några vattenbyten, tagit bort nollnitratkorven etc etc. Fosfatspåret råkade enligt min uppfattning komma samtidigt som andra åtgärderna, det var du själv inne på när du skrev något i stil med att det är dumt att göra flera saker samtidigt för då kommer man inte veta vad som exakt gjort skillnaden. Och det vet man inte i ditt fall heller nu, när flera åtgärder genomförts. Jag tycker att det blir mer och mer ensidigt i debatten på guiden: det handlar nästan alltid om näringsbrist. Jag erkänner att jag också starkt bidragit till det tidigare, och det ångrar jag väldigt mycket nu. Istället håller jag helt med Stigigemla i hans inlägg på första sidan i din tråd: snarare är det något som redan är i vattnet som störde din burk, inte att någon saknades och behövde tillsättas utifrån. Om makroalgerna inte växte, om korallerna såg taskiga ut men samtidigt så hade du grön alghinna på rutan - och allt detta under cirka ett halvår - så kan jag åtminstone jag helt utesluta näringsbrist/fosfatspåret. Det är helt osannolikt med den fiskbelastning du skulle ha haft näringsbrist under ett helt halvår. Återigen: korallerna kräver skitlite näring, kolla bara på hur de ser ut (typ 99% vatten) och hur sakta de växer. Jag kan ta min största euphyllia och vifta lite med den i vattnet så vips! - är det inte mycket kvar av de så tjocka armarna utan jag ser ett "tomt" skelett. Jämförelsen med växter är helt enkelt fel, grovt fel, både vad gäller biomassan, näringskrav och tillväxttakt.

Jag är nu lite försiktig med att posta i denna tråd pga stängningsvarning från trådskaparen. Vill därför avsluta med att säga att det tydligen förelåg massa strul md vattenvärden redan innan, Robert gjorde ett vattenbyte och fick sina vattenvärden under kontroll i samband med fosfattillsättningen, och nu är det plötsligt helt klart att det är ändå fosfaten som är den goda fen. Det är rätt att man skall ha ett öppet sinne, men det gäller åt båda håll. Däremot anser jag att det är fortfarande felaktigt att utgå från att koraller kräver så mycket näring som du Lasse anser, och det saknas fortfarande underlag gällande din jämförelse om att växters biomassa liknar mjukisars dito osv. Helt ojämförbart enligt min uppfattning, men det är OT här.

se svaret: Och märk väl, teorin om fosfatfällning var inte min, se istället Lasses inlägg nr 6, jag skrev uttryckligen "eventuell" i mina svar ovan. Man bortser från "diverse missöden" utan istället skyller allting på fosfat. Överlag tycker jag att det är ett märkligt agerande att endast utifrån det faktum att din oorganiska fosfaten minskar enligt en hobbytest så drar man en jäkligt förhastad slutsats att det är enbart fosfaten som är boven i det här dramat. Är det så svårt att föreställa sig att oorganisk fosfat är mycket reaktiv och snabbt förenar sig med något? Visst kan utfällningen vara ett av spåren, men är det så otänkbart att algerna suger i sig fosfaten som svamparna, bakterierna konsumerar det osv. Hade jag sett att min fosfat sjunkit hade jag jublat och inte drabbats av panik. Problem med korallerna kan bero på helt andra orsaker. Lasse, till påståenden ovan saknas väl något som helst underlag, eller hur?

Grejen är väl att man i första hand bör kanske föreslå att minska mängden kalcium i vattnet genom ett större vattenbyte för att undvika en eventuell utfällning av kalciumfosfat? Hålla värden kring kh 7-8 och Ca 360 är väl lagom? När man istället tillsätter mera fosfat för att parera eventuell försfatutfällning, så får man kanske en snabb hjälp för stunden (och för alger), men samtidigt säkerligen ännu mera fosfatutfällning. Och det får man ju äta upp senare. Korallerna behöver inte mycket fosfat, spillet från maten räcker och blir över i vanliga sällskapsburkar. Oron för fosfatbrist är obefogad. Nej, absolut inget fel på korallerna, jag är åtminstone riktigt avundsjuk! Å andra sidan ser jag inga fiskar där heller. Man måste ju tillföra näringsämnen, det är inget snack om saken, frågan är bara på vilket sätt. Vissa är av uppfattningen att man skall dosera oorganisk nitrat och fosfat, andra anser att fiskmaten/fiskavföring räcker. Matar man inget alls så självklart behöver man tillsätta näring på annat sätt.

En tillsats av fosfat är en av de sämre saker man kan göra om man har som mål att skapa en oligotrophisk miljö liknande ett koralrev. Är man ute efter en mera lagoon-typ akvarium, som återskapar miljön kring en flodmynning där massa näring tillförst från landet, s.k. "run-off", så visst. Men även utan en tillsats av fosfat så kör de flesta så näringsrikt redan att det liknar en eutrophisk lagoon. I det här fallet vet vi inte om fosfatinsättningen har hjälp, vi kan bara spekulera.

En del tror som du, andra som Janne och jag - att korallen skulle må som en prins i dess naturliga miljö, oavsett hur fort omställningen går.

Troligen en röd skitalg som andra tidigare drabbats av, sök här lite på forumet.

Crille: är inte det här med att gå ner i näringsvärden för snabbt bara en seglivad myt? Skulle säg en acropora från ett belastat akvarium fara illa om den snabbt återfördes tillbaka i sin naturliga näringsfattiga miljö?

Cyanon brukar inte sitta hårt, utan lossnar lätt. Kanske någon "turf algae" istället?

Stig, det du skriver är tyvärr en förvridning av vad som står i artikeln. Vad som faktiskt står där är att järn hindrar utfällning av kalcium vid högre järnhalter. Detta är inte detsamma att järn inte kan på andra sätt irritera korallerna. Läs istället citatet i mitt tidigare inlägg nogrannare. Nedan står det inget om att korallerna reagerar negativt, eller hur? Ordet koraller finns inte ens i texten. Jag har provat fosfatremovers, såg inget positivt, bara mörkare vatten. Håller mig till vodka istället. Men att diskutera huruvida det är bra använda fosfatremovers eller inte är ju lite OT här, eftersom tråden handlar om järnläckage. För övrigt kör inte Randy Holmes-Farley själv med fosfatremovers, han bara rekommenderar det. Själv kör man med skummare, aktivt kol och makroalger, se slutet av artikeln.

Fast Jörgen, varför avstå från vanliga fiskar när det är så enkelt att skölja fiskfodret? Fosfatremovers tycker jag dammar mycket, har både Fauna Marins och Rowas varianter. De behöver också sköljas och bytas ut. Varför använda dem när jag har omätbart fosfat utan dessa? Hellre skölja snabbt bort den fosfat som verkar tillsättas av tillverkarna.

Järnoxider synes läcka ut järn: Iron Oxide Hydroxide (GFO) Phosphate Binders

Crille, sök på Deltecs (tillverkaren av Rowaphos) hemsida. Jag vet att länken finns där. Som jag skrev ovan så är det för mig inte frågan om hur kunna ta bort fosfaten, utan snarare om att förhindra att få in fosforn i första taget. Ta bort kan jag med vodka, men varför tillföra och sedan tvingas exportera? Oveb: varför skall man dosera enligt anvisningar om järnoxider inte vore farliga? Vi kan väl fortsätta diskutera detta om eventuell järnläckage i den tidigare tråden i ämnet.

Som jag försökt skriva tidigare så tänker jag så här: 1. Fosfatmängden verkar klart överstiga mängden nitrat i den här koncentrerade vattenlösningen. Detta kan leda till att vodkametoden inte blir så effektiv, då bakterierna troligen behöver mera nitrat för att ta hand om fosfaten. Vilket skulle i så fall leda till att jag skulle behöva tillsätta nitrat för hand om jag inte sköljer ur fosfaten först ur fodret. 2. Den fosfat som jag mät med Saliferts test är oorganisk och således direkt tillgänglig för alger, cyano och annan ohyra. Den oorganiska fosfaten bör ej förväxlas med den latenta fosfaten som fortfarande ligger "inlåst" i foderkropparna, eftersom den sistnämnda fosfaten kommer - efter att ha passerat fisktarmen - ut i vattnet i organisk form (fiskbajs m.m.). Detta är hyfsat bra, eftersom fosfatens organiska form kan skummas ut tillsammans resten av skiten. Det som inte skummas ut på grund av vikten (tjocka bajskorvar m.m.) kan lätt sugas ut med hävert. Jag brukar försöka slamsuga varje dag om jag hinner. Detta sammantaget syftar till att ha oerhört lite fri fosfat i vattenkolumnen. 3. Även om fosfatmängden är liten per matning blir många bäckar små... Alger och cyano behöver inte heller några störe mängder, det räcker med pyttelite. Varför då inte ta bort fosfaten innan man matar fiskarna om det är så lätt att göra och kostar inget? Tänk också på hur stor omsättning ni har mellan ert huvudkar och sumpen, där fosfatremovern ligger? Jag slår vad om att fosfaten hinner vispas runt ett bra tag innan hela karets absoluta volym hunnit cirkulera via removern. Som kanske inte heller tar fosfaten per första omgång. Sköjer man fodret så kan man väl mata sina fiskar mera utan att höja fosfatmängden i burken. Arctic: du jämför ett ohyggligt stort öppet system med våra slutna dvärgsystem. Jag är som sagt inte helt säker på huruvida järn kan lösas ut från järnoxider (fosfatremovers), skall söka mer om det, men om järnet lossnar, och man samtidigt doserar fritt oorganiskt fosfat med fodret så är det som att be om en stabil algtillväxt. Inget ont i sig om man gillar alger naturligtvis.

Jag såg uppgifter från en rätt kunnig källa på att fosfatremover shockar korallerna i början, tills de får en motståndskraft mot det. Och då inte pga av att fosfaten sjunker för snabbt, utan pga järninnehållet i removern. Jag själv vet inte om det är på det viset, men för mig funkar det att hålla omätbara nivåer av fosfat med endast skummare och lite vodka då och då.

Jag skulle nog kanske möjligen eventuellt satsa på ett i huvudkaret. Annars kanske det blir alldeles för syrefritt med 30 cm tjockt botten. Men jag är ingen expert på sandsystem, kolla med Lasse.

Hahaha, du fuskar Christian!

Det där var faktiskt jäkligt listigt och går i "favoriterna".

Skruva upp volymen! -

Jupp, det var också en del av poängen. Varför tillsätta fosfat (och sedan behöva ta ut den tillbaka) när man kan låta bli? Vill dessutom inte köra med järnrost i karet. Jo, det är frågan. Kanske göra egen blandning, eller helt enkelt skölja fodret ordentligt från tillverkningstillsatserna? Vitaminerna borde väl vara fortfarande "låsta" i foderdjurens kroppar?

Oj, hehe, Magnus, oops, naturligtvis, du har rätt, det skall vara såsom du skrev. Sorry för OT också. Arctic: vad gäller plenum vs. dsb så är det i princip ingen skillnad mellan dessa vad gäller export av näringen. Dvs. den där fria vattenspaltens vara eller icke vara har ingen betydelse. se här.

Det kommer att komma saltkryp upp till foten på belysnings-rampen och kanske börjar fräta sönder den.

Tja, enligt min uppfattning har du ett mycket högt fosfatvärde. Det är så högt att det t o m syns på Saliferts test, vilket innebär att samtliga fosfatsänkor i ditt akvarium är överfyllda (alger, LS, sanden osv.) Dessvärre finns det ju inget quickfix, det vet du själv, har man misskött sitt kar i 4 månader så kommer det förmodligen att ta dubbelt så lång tid att få det på banan igen om man inte startar om helt. Även då kan du ha akkumulerade fosfatvärden i inredningen som kommer att ta lång tid att laka ur. Kan bli många vodkasupar och skummartömningar.

Njao, hehee. Skummare kan ju aldrig ersättas av fosfatmedia, men det är lite OT. Faunan blir väl inte så där värst rik, vad kan det vara: 5 - 10 arter som högst inne i sanden? Men de kan ju vara desto roligare naturligtvis. Dessutom kan de väl inte ta hand om detritusen effektivt - mikrofaunan bajsar ju också, lejondelen ramlar ner till botten. Matar man mycket hinner det mesta inte processas, matar man lite blir mikrofaunan fattig och fåtalig. Ju mera tiden går desto mer syrefattigt blir det i sanden, det mesta kommer inte att tåla syrefria och syrarika miljön lite längre ner i sanden. Oavsett vad så lycka till, det blir spännande att se ditt experiment, dokumentera gärna med foton!