PatriksS

Startade du med saltvatten när du var 10 år? Det var modigt!

Ja, du har ju nästan 0,9 w/l ljus, det är bara naturligt att du i det här läget får alger och cyano. (Cyano tyder för övrigt på för lite nitrat.) Det finns lite olika skolor om hur man löser algproblem, leta runt på forumet lite.

Det var ju lite synd att du inte hade någon annan akvarist i närheten som du kunnat få lite gammal sand från och krama ur ett filter och lägga den bruna filtergeggan under all sand. Detta kombinerat med lite gammalt vatten hade kunnat "cykla" ditt kar omgående, dvs. utan diverse toppar. Som ersättning för filtergeggan kan man troligen ta lite urkokt torv och lägga allra underst sanden, men det skall då vara pytte pytte lite torv.

Aha, då kan orsaken vara att den oorganiska näringen (främst nitrat) tagit slut för den växtmassa som ni haft. Oftast - eller rättare sagt - generellt är det så att det är nitratet som begränsar tilväxten i marina miljöer. Har ni inga stenkoraller så kan man vara liiite lite modigare med KNO3-doseringarna. Tillsätter ni nitrat i "färdigtuggad" form, dvs. som KNO3, så kringgår ni den begränsning som en skummare de facto är för makroalger. Skummaren är dock mycket bra för syresättning av vattnet, det kan man inte frånta maskinen. Det äckel ni ser i skummarkoppen är i princip bara den mat som ni matar. Skummaren är jättebra på det sättet att det är typ ett "fire-and-forget"-redskap, dvs. maten man kastar i kommer ändå att tas upp av skummaren. Har man ingen skummare så skall man ju vara mycket försiktigare med vad man stoppar i karet, man få tänka till en extra gång, då krävs det lite mera fingertoppskänsla. Matar ni 3-5 gånger per dag och med gedigna portioner så kommer inga makroalger i världen att hinna exportera överblivna matrester i form av växtmassa. Makroalgerna kan tyvärr inte trolla bort så mycket näring (om det nu är mycket näring). Förresten, Karoline, kan du säga på ett ungefär, mellan tummen och pekfinger, hur mycket/lite ni matar per gång? Eller per dag? Skulle vara kul att veta, typ i teskedar, eller i gram, eller ja, så att jag får mig en bild i alla fall. Jag har dock inga synpunkter på hur mycket och hur ofta sjöhästarna bör/skall matas, deras matbehov vet jag absolut ingenting om.

Jag förstår dig. Ja, det hade kunnat "smutsa ner", dvs. att få oorganisk näring i vattnet, men då under förutsättningen att ni inte hade någon skummare. Efter att ha läst Randy Holmes-Farleys artikel om skumningen på reefkeeping.com så förstår jag att moderna skummare är så jäkligt effektiva idag att oerhört mycket skummas ut (och ammoniumet vädras ut), alltså utan en chans att bli till oorganisk näring åt makroalgerna. Detta kan innebära att oavsett hur mycket ni matar så kommer matningen aldrig makroalgerna till godo i den usträckning som krävs vid den växtmassa som ni har. Den lilla mängd ammonium som ändå läcker ut i vattnet räcker dock gott och väl för pestalgerna. Men som sagt - det är bara min uppfattning.

Heh, och där slog du huvudet på spiken: nackdelen med mitt nanokar är att de makroalger som jag får över räcker inte på långa vägar att befolka ett någorlunda normalt kar, det blir inga större mängder att avyttra.

Det var på tiden, haha, äntligen! Lasses ord föll i god jord kanske. Vad blir det för inriktning - Odling av tangiter? Skämtar bara, skönt att få förstärkning, Mattias!

Vissa makroalger kan dö när man knipsar bort delar på den av den anledning att vissa alger är som en enda stor cell (som jag förstått saken). Detta kan jämföras med vanliga växter, som har massvis med celler. Tänk dig t ex ett stridsfartyg med massa små förseglade utrymmen - börjar det läcka i ett utrymme, är det oftast ingen fara för fartygets överlevnad. Så är det med vanliga växter i sötvatten. Man knipsar bort lite halvtluddna blad då och då utan att det bekommer växten någonting. Tänk dig å andra sidan en vanlig liten roddbåt, där allting är ett enda stort utrymme - slår du ett tillräckligt stort hål i båten så sjunker den. Så är det med vissa makroalger också. Knipsar du av algen börjar skulle algen kunna läcka ut innehållet in till sista droppen, från topp till tå så att säga. För att motverka detta på något sätt har algerna utvecklat ett slags koaguleringsförfarande, där algens "safter" närmast skadan (där du knipsat) blir tjockare och tjockare, tills det bildas en propp som stoppar fortsatt utflöde från algen. Så där kan det ligga en del av förklaringen till makroalgsdöden i början, när ni skurit och saxat i dem. Det här med att ni inte såg någon nitrattopp är enligt min åsikt nog inte så konstigt. När makroalger slängts in i ett nästan nystartat kar (visserligen lite "gammalt" vatten men också näringsfattig osmos) så finns ju inte så värst mycket oorganisk näring än. Det som dog i flytten var förmodligen fortfarande i organisk form och otillgänglig för makrosarna. Därför sögs all eventuell ammonium och all tillgänglig nitrat och fosfat upp fort som attan av pestalgerna, utan att ge utslag på testerna. Makroalgerna tog kanske upp lite också, men de behövde lite mer anpassningstid (särskilt efter rensningen), och då passade skitalgerna på när förhållandena var så ostabila som det lätt kan bli i ett relativt nystartat kar. Det fanns dessutom ingen ljus- och platskonkurrens från varken koraller eller makroalger, så fältet var ju ganska öppet för pestalgerna. Att ni ändå ser att skitalgerna växer - trots att ni har rätt mycket makroalger - kan bero på att makroalger är näringsbegränsande. Det är där hunden begraven. Ni kör med skummare - den sägs visserligen lufta bort ammoniumet, vilket är bra, men samtidigt ger aldrig chans till att ammoniumet omvandlas till nitrat (föda för makroalger), vilket är dåligt. Som jag nämnde i min tidigare post så så föredrar ju makroalger egentligen också ammoniumet som käk för tillväxt, men ammoniumet har ju en stor nackdel, och det är att vara pestalgtrigger. Enligt min uppfattning (obs! - personlig åsikt) är det bästa ur makroalgsynpunkt är att ha ett lagom stort biologiskt filter och tillsätta lite inorganisk gödning då och då. Anledningen till att jag skriver lagom stort är att man inte skall överlåta all hantering av ammoniak till filtret, utan låta ytterst lite ammonium komma makroalgerna tillgodo. Makroalger och bakterier i filtret samarbetar bäst på så sätt, konkurrerar om näringen (ammoniumet). Makroalger kan troligen också boosta tillväxten av bakterier ordentligt genom att läcka ut lite kolhydrater (socker) till bakterier (ungefär som folk som kör vodka-metoden, fast på naturlig väg). På så vis blir det en bra symbios mellan makrosarna och bakterier, det blir en stabil miljö, något som gynnar makroalger (och därför missgynnar pestalgerna). Jag ser dock att ni verkar ha stenkoraller i karet, stämmer det? Jag har personligen inte testat att göda med KNO3 (nitrat) i en burk med stenkoraller i, så där kan jag inte råda någonting, tyvärr. Det är tänkt att vara mitt nästa steg i min burk, nu när tiden för mina gödningsexperiment är förbi och jag har en någorlunda hum om vad som konsumeras hur fort. Jag tänkte börja med mjukisar först, för att därefter ta in en stenkorall. Så har ni tid att avvakta ett par månader, så vänta gärna på mig, låt mig experimentera, känner ni er sugna på att testa med KNO3 så är det naturligtvis ingen som hindrar er, var och en äger sitt kar och gör bäst man vill, var bara oerhört försiktiga!! Redan nu kan jag dock säga att jag inte har märkt något dåligt hos vissa mjukisar med gödning med liiiite nitrat; däremot överdriven gödning med mikrogödning (järn/koppar) dödar ricordeor ganska fort.. Så på det sättet är det svårt att ge något generellt råd till er, det är inte meningen heller, utan jag tänkte bara upplysa om vad som gäller för makroalger, någon annan få komma med en synvinkel på koraller, och förhoppningsvis får ni en helhetsbild av det hela. Förresten, glömde att tilläga: var det ni som klagade på bruna slemalger, eller var det någon annan? Jag har precis haft sådana i mitt kar, jag tror inte att det är några alger alls, utan någon slags cyanobakterie. Hur som helst: efter ett par små doseringar med KNO3 och två droppar Mikro+ (spritt på ett par dagar) är denna bruna "gegga" borta. Puff, puts väck. Förmodligen har mitt kar varit starkt begränsad av nitrat (eller järn/koppar, mindre troligt), vilket gjorde att makroalgerna avstannade i tillväxten, och då passade cyano på och började erövra terräng. Och de var ganska framgångsrika kan jag nog erkänna. Efter lite gödning så tog Caulerpa racemosa sjumilarkliv - det såg ni kanske på de bilder jag postat i min tråd.

Oops, hehe, tänkte inte på det.

Nja, visst är dsb:n bra, men jag tänkte närmare på något form av biologiskt filter, typ ytterfilter, eller påhängsfilter el. dyl. - ja, kort sagt allt där man får nitrifierande bakterier att frodas. Ett sådan filter tar udden av eventuella ammoniumspikar, och omvandlar ammoniumet (algtrigger nr. 1) till nitrat. Makroalger föredrar i och för sig att käka ammoniumet som förstahands alternativ, men nackdelen med ammonium är som sagt att den triggar alger. Har ni något som omvandlar ammonium till nitrat så kan man få en hyfsad fördelning mellan: a) makroalger som käkar ammonium och får ner ammoniumnivåer ett biologiskt filter där bakterier käkar resten av ammoniumet Slutresultatet blir låga ammonium-nivåer och mindre föda för pestalger. Man skall inte vara rädd för sötvattensteknik i form av ett biologiskt filter i ett kar som er, där makroalger dominerar. Det är bara av godo. Tillsätter man bara lite mikrogödning också (med järn och gärna flera andra spårelement) så har man kommit långt. Anledningen till att caulerpan växte bra efter att ni rensat bort en del är enkel. Det beror inte på något voodoo-grej, att den algen måste rensas bara för rensningens skull. Det beror istället på att när makroalgen växt sig till en stor "kudde" så kräver den också väldigt mycket näring. För att bidra till fortsatt tillväxt på algen så måste man tillföra akvariet näringsämnen. Det kan man göra i form av att mata ännu mera med fiskfoder eller med komersiella preparat (KNO3). Fördelar med fiskfoder är ju uppenbara (enkelt, alla har det, bra blandning av näringsämnen). Nackdelen är att ju mer du matar desto större krav på biologisk nedbrytning som ställs. Har man inte något filter som hinner med den ökade matningen så får man ammoniumspikar --> pestalger. Därför, istället för att mata ännu mer, göder man med KNO3 eller rensar bort makroalger. Man rensar och vips - så kan den maten man hittils matat fiskarna med åter igen kunna stödja den nu mycket mindre makroalgsbestånd. Det såg ni ju själva bevis på när ni rensat bort. Rensningsalternativet har tyvärr också sina nackdelar: man tar bort konkurrensen mellan makroalger och pestalger. Platsen där makroalger tidigare suttit på är nu helt plötslig öppen för ljus för andra att ta fördel av. Dessutom, ju mer makroalger man har desto stabilare och lägre blir ammoniumnivåer, och när man rensar bort en hel del makroalger rubbar man balansen lite, det blir något högre ammoniumnivåer, särskilt om man gör den mycket vanliga mänskliga misstaget att fortsätta mata som om karet är fullt med makrosar. Man får hela tiden tänka på storleken på växtmassan: har jag tillräckligt med import (foder/KNO3) för att stödja den makroalgspopulation som jag har just nu? Det är ungefär som med oss människor: en liten bebis orkar kanske knappt käka typ två burkar med barnmat per dag, medan en vuxen snubbe på 80 pannor inte skulle leva långt på en sådan ranson. Fråga 1: Hur gick akvarieflytten till, förresten? Ni tömde precis allting, sköljde rent och flyttade, eller? Berätta gärna utförligt. (Inom parentes kan väl sägas att bara ta ut sanden, byta vatten och sätta på full ljus nästföljande dag ger garanterat med pestalger, men nu vet jag ju inte hur ni gjorde) Fråga 2: Har ni skummare? (har ej tid att skumma igenom tråden)

Snygg layout! Jag har svårt att se pestalgerna, kan ni ta några bilder på dessa? En fråga till: kör ni någon form av biologisk filtrering? (bortse från den levande stenen)

De kanske låg och sov helt enkelt? Klockan var ju ändå 01.00.

Aha, okej, bra att veta för framtiden.

Förresten, Mattias, såg du det här i din tidigare postade länk: http://www.reefkeeping.com/issues/2003-01/eb/index.php Bakterier som samlas på mucusen kanske också samlar på sig liiite lite detritus - som resultat av eller för att underlätta sitt arbete. Och det kanske påverkar färgen på korallen, att den verkar vara lite mera brun. Då kanske det kan finnas någon risk för att det tas som ett dåligt tecken, och man ökar på cirkulationen, eller börjar annars "felsöka", vilket skulle kunna motverka hela detta tänkande enligt ovan. Det kanske bara är ett hälsotecken om någon koraller får lite brunaktig ton - för det verkar de också vara i naturen.

Ett sådant här system - oavsett om det är ett droppfilter där vattnet forsar, någon form av reaktor, eller filterkramning - kan väl inte ha en skummare i så fall? Det som med sådan möda (nåväl) tillförs kommer ju annars att skummas ut i samma omfattning.

Mitt tidigare inlägg till svar har blivit bortraderat av en moderator. Andra moderatorer har beretts tillfälle till att granska förfarandet. Under tiden kan jag nämna att ingen fisk är egentligen skapt för att vistas i akvarier, särskilt saltvattensfisk. Se bara på de där rosa, strömlinjeformade fiskar som går i stimm vid reven. Eller andra fiskar för den delen. Många fiskar som säljs i handeln kan i naturen avverka hundratals kilometer, eller i vart fall vistas vid kilometerlånga korallrev, men blir "inspärrade" i våra akvarier, oavsett om det är en 10 liters eller en 1000 liters. För de som har stora kar har också stora fiskar. Clowner vistas väl kanske lite mera vid sin värdanemon och har ett ganska litet avgränsad revir. Det är naturligtvis inte optimalt med två clowner i en nano, men den diskussionen intresserar mig egentligen inte, för den diskussionen tar aldrig slut, folk blir upprörda, det blir känslomässigt laddat och kan lätt sluta i "gräl". Med makroalger gör jag ändå allt för att livsbetingelserna för mina små älsklingar blir så goda som det överhuvudtaget går. I och med att detta är min tråd, och jag har tidigare sagt att det inte gäller några restriktionen om vad som får behandlas här i tråden, så får jag väl göra ett undantag. Diskussioner om vilka fiskar bör hållas i si och så stora vattenvolymer får tas i en separat tråd, ej här. En sådan diskussionen motverkar också till en viss del syftet med nanokar, nano-forumet här på SG och i ännu större utsträckning nano-reef.com. Hoppas ni har överseende med detta. Jag förstår att diskussionen startades utifrån omtanke om djurens hälsa, och där kan jag bara hålla med.

Alltså 0,25 w/liter. Låter väldigt mycket i underkant i och för sig. Men det kan vara också något annat som gör att makroalgern inte trivs. Det är just för att makroalger inte trivs som pestalger frodas. Det är det man bör fokusera på - makroalgstillväxten, inte fulalger.

Japp, hur så?

Vad har ni för ljus (mängd watt/liter och Kelvin-tal)?

I den här posten (post 499) visade jag bilder på Caulerpa racemosa från förrgår och från igår. För den late, bilden från förrgår: Här är vad jag ser just nu, strax innan ljuset släcks. Vad tycks? (om bilder inte vill visa sig korrekt, högerklicka på bilden och välj "Öppna i nytt fönster").

Den flög väl i turbofart antar jag och folk som klagar på att turbosniglar är långsamma.. Det finns sannerligen inga absoluta sanningar inom denna hobby! Sorry för OT.

Liknar väldigt mycket Lasses filterkramar någon gång i vecka. Man kan ju boosta bakterieproduktionen genom tillsats av makroalger - dessa läcker ut lite kolkällor som blir käk för bakterier.

Jag antar att snigeln blivit bestraffad för sitt onda uppsåt? Typ genom att h*n blivit borttagen sin planteringsplantan från skalet.

Det vore bra att så småningom se polisrapporten.

Hade du bott i Uppsala hade du fått lite av mig, men när vädret tillåter kanske man kan börjar skicka till varandra.