Gå till innehåll

Det galnaste du varit med om...


Wotan

Rekommenderade inlägg

Då jag städat ur mitt akvarium och tagit ur LS för första gången på 3 år så gjorde jag den galnaste upptäckt i saltvattensväg hittils. Så jag kände att det förtjänade en egen tråd, kanske andra även har haktappande upplevelser att bjuda på...

För att ta det från början. Efter Johnnys (Noname) tragiska bortgång för 1 år och 5 månader sedan fick jag ta över de flesta av fiskarna som gick i akvariet.Bland dessa fiskar fanns 3 - 4 st små hepatus på drygt 5 cm vardera.

Flytten gick inte så bra, en gick bort under första natten, andra natten försvann alla utom en. Denna har dock trivts väldigt bra och är nu ca 10 cm+ och mår kanon. Har inte tänkt mer på det utom att det var synd att alla de andra dog.

Igår städade jag i princip ur all min LS. Till historien hör att jag har ett hörnakvarium med ett triangulärt fack som fungerar som ytavrinningkammare. Detta fack är på max 15L vatten, väldigt långsmalt och med en 5 cm i diameters rör i mitten. Synen in till detta fack har varit noll då det varit täckt med både LS och kalkalger.

När jag idag sitter och funderar, stirrandes in i karet så ser jag min Hepatus reflektion i ytavrinningsfacket. Konstigt tänkte jag, rörelserna av fisken ser inte ut att gå ihop med reflektionen i facket... Sekunden senare tappar jag hakan i backen, det är ju för tusan en annan Hepatus!!!

Så med andra ord, under 1 år och fem månader har jag haft en Hepatus boende i mitt max 15L trånga ytavrinningsfack. Ett fack där jag doserat i princip alla mina preparat... Inte nog med det, förutom lite tom mage så ser den välmående ut, lika stor som den andra hepatusen

Jag finner inte ord för det hela...

Har ännu inte vågat ta upp den...

Jag har hört otroliga berättelser från andra, men denna tar nog priset för mig iaf...

post-775-14468915027241_thumb.jpg

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Följande historia råkade inte jag ut för men en kompis gjorde det. Det hela är nog preskriberat numera eftersom det hände i början på 80-talet. En kompis brukade då importera nyheter och godsaker från Tyskland, framförallt Tanganyikaciklider som ingen sett här uppe tidigare. I detta fall blev sändningen försenad och var ordentligt nerkyld när den kom fram till tullen. Fiskarna visade inga livstecken och min kompis ville inte betala tull och moms för död fisk så han visade påsarna för tullarna. De ville behålla och slänga dem men eftersom kompisen behövde fiskarna som bevis när han krävde ersättning från leverantören kom de överens om att tömma fiskarna i vasken uppe hos tullen och spola iskallt vatten över dom. Sagt och gjort och kompisen krafsade ihop fiskarna med lite vatten i en påse, satte sig i bilen och slängde påsen på golvet framför förarstolen. Det var kallt ute och därför körde han på värmen i bilen på max. Halvvägs hemma tyckte han att det sprätte till i påsarna men brydde sig inte så mycket om det. Hemma så verkade det som några av fiskarna visade livstecken så han pyttsade i dom i det väntade akvariet och gick och lade sig. På morgonen får han sitt livs överraskning - samtliga fiskar utom en simmar lugnt omkring i akvariet! Om jag inte mins fel så var det från den sändningen som de första Neolamprologus buescheri ynglen som odlades i Sverige kom ifrån.

Jag har några till på lager, bland annat en om en Pachu som simmade omkring i Universeums Anakondaträsk, lojt sugande på en napp i munnen men det får bli en annan gång.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag tror att det här inlägget av Knasten från 2006 platsar i denna tråden.

Tycker dock att historien låter som en Råttan i Pizzan historia. Läs och avgör själva.

Hämtat ur denna tråden

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=10205&highlight=balkongen

tja!

måste bara berätta en ganska rolig sak!

strax innan jul 15-20 dec, tömmde jag mitt stora kar, flyttade allt (förutom lite sten) till mitt 340l. Jag o min sambo skulle till röda havet så farsan (som har blivit påhyvlad att ha mitt 340 hos sig)fick ta hand om liven!

stenen som jag inte fick plats med och hade VERKLIGEN ingen stans att ha den på, åkte ut på balkongen, snöade igen och frös! när vi kom hem igen 24 jan hade jag ett enormt akvarieprojektsbehov efter alla dyk o upplevelser!!! startade upp mitt 600 igen (som jag hade tänkt sälja men... där va så fint där nere...) fixa sten från 340l +lite ny + stenen på balkongen. när jag kollade lite närmre på balkongstenen såg jag att en ormsjöstjärna... gömt sig i den... jaja så går det ibland tänkte jag. efter tre dagar skulle jag ta ut den. tog en pincett och drog i en arm, den lever! efter ca 1,5mån och som kallast var det -15grader... visst, den är lite slö och så men, den lever! ganska ballt tyckte jag!

ngn annan som råkat ut för ngt liknande?

ha d

.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Den var bra Lasse :)!

På tal om fisktransporter så skulle farsan, som är landskapsarkitekt, transportera ett gäng guldfiskar till en utomhusdamm i Bohuslän på 70 talet åt en förnäm gammal dam vars trädgård han hälpt till att bygga. Han hade fullt med utrustning i bilen så han beslutade sig för att ha påsen med fiskarna i knäet. Självklart dök en bil upp från ingenstans och han var tvungen att bromsa kraftigt vilket resulterade i att påsen med fiskarna sprack och sex guldfiskar modell större låg och kippade efter andan på golvet.

Med vattentyngda byxor på lämpligt ställe lyckades han få upp fiskarna i resterna av påsen och rusade in på närmaste mack. Personalen tittade nog lite konstigt på honom men hjälpte honom att hälla i fiskarna i en ny påse med vatten.

Efter en händelsefattig åktur kom han fram till änkans hus och hjälpte de vettskrämda fiskarna i sin nya sommarbostad. Farsan går in för att torka av byxorna då han hör ett skrik från tanten i trädgården. Han springer ut och får se halva bohusläns fiskmåsar dyka ner mot dammen och snabbt avsluta den exotiska och högst uppskattade menyn.

Farsan såg aldrig en skymt av kaffet eller bakelserna han såg när han gick in i huset :) .

/Peter

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Blixt och dunder:

Jag hade min "tillfälliga" skarvdosa med 8 st 230 V AC kontakter på kanten av akvariet och

så råkade jag peta ner den i karet !

Oj-oj-oj, vad det lät, fräste, blixtrade och sedan slocknade ljuset för jordfelsbrytaren löste ut !

Jag undrar vad fiskarna kände ? Ingen dog i alla fall.

Vid ett annat tillfälle hade jag rensat typ hundra st Xenia (ca 3kg) ur karet och

så tappade jag hela byttan ifrån akvariekanten (~160 cm höjd) rakt ner på mattan i hallen.

Plastbyttan gick i tre bitar och det var Xenia-slajm i hela hallen

och det hade splaschat upp Xenia-klägg på väggarna också !

Jag kan informara att splaschade Xenia gör golv jäkligt hala...klar, Bambi på isen varning !

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Blixt och dunder:

Jag hade min "tillfälliga" skarvdosa med 8 st 230 V AC kontakter på kanten av akvariet och

så råkade jag peta ner den i karet !

Oj-oj-oj, vad det lät, fräste, blixtrade och sedan slocknade ljuset för jordfelsbrytaren löste ut !

Jag undrar vad fiskarna kände ? Ingen dog i alla fall.

Vid ett annat tillfälle hade jag rensat typ hundra st Xenia (ca 3kg) ur karet och

så tappade jag hela byttan ifrån akvariekanten (~160 cm höjd) rakt ner på mattan i hallen.

Plastbyttan gick i tre bitar och det var Xenia-slajm i hela hallen

och det hade splaschat upp Xenia-klägg på väggarna också !

Jag kan informara att splaschade Xenia gör golv jäkligt hala...klar, Bambi på isen varning !

Ja ,då är det tur att du inte är gift.....

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Måste ta den om Pachon också. Definitivt en sådan historia som jag hade fört till "råttan och pizzan" historia om jag inte själv hade råkat ut för den.

Nåväl jag kom gående i vår regnskog en dag och träffar på en galltjutande 4-åring. Hans lite upprivna mamma säger - fågeln tog hans napp. Fyrbarnsfar som jag är trodde jag det var nappavväjning på gång och säger - Fågeln behöver nog din napp till sina ungar. Mamman säger att - nääe - det var faktiskt en fågel som tog nappen!. Jag tittar upp och får se en av våra trumpetarfåglar lojt ståendes och dingla med en napp i den långa näbben. En av djurskötarna närmar sig försiktigt fågeln under tiden som jag talar med honom (fågeln alltså) i en förebrående ton. Trumpetarfågeln som definitivt inte är dum, anar fara å färde och lyfter och flyger över mig men landar retfullt tre-fyra meter nedanför mig. Tittar på mig med nappen dinglande - när jag börjar gå så tultar den i väg, stannades då och då för att vara säker på att jag kommer efter. När den närmar sig sitt sovträd stannar den tills jag är en meter ifrån den - sen lyfter den upp till sovgrenen ca 3-4 meter upp. Nu tittar han på mig och så kan man se, verkligen se, i ögona att nu skall du få gubbj-l. Han öppnar näbben och nappen faller ner. Tyvärr sitter fågeldj-l rakt över ett hål i det nät som är över anakondaträsket - en två hundra kubik fisk och ormbassäng. Jag fort ner och ut till bassängen men inte hittar jag någon napp där bland 6 meters anakonder, 25 kg:s rödfensmalar, 6 kg:s Arrowanor ocg 15 kg:s Pacus (en växtätande piraya) bland annat.

Ja det var att gå upp till grabben som tystnat och stod storögt och försökte fatta vad som hänt. Det var bara att börja att förhandla och köpa nappen för en femton kronor som mamman lovade skulle gå till glass.

Här kunde ju historien vara slut men det finns en epilog.

Dan därpå går jag och kompisen förbi på en av gångbryggorna ovanför Anacondaträsken, varpå han försiktigt tar mig i armen och frågar om jag ser vad han ser - jodå - jag ser också. Där kommer en Pacu på ca 15 kg simmande, lojt sugande/tuggande på nappen!! Denna Pacu var en sensation några dagar sen försvann nappen.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Måste ta den om Pachon också. Definitivt en sådan historia som jag hade fört till "råttan och pizzan" historia om jag inte själv hade råkat ut för den.

Nåväl jag kom gående i vår regnskog en dag och träffar på en galltjutande 4-åring. Hans lite upprivna mamma säger - fågeln tog hans napp. Fyrbarnsfar som jag är trodde jag det var nappavväjning på gång och säger - Fågeln behöver nog din napp till sina ungar. Mamman säger att - nääe - det var faktiskt en fågel som tog nappen!. Jag tittar upp och får se en av våra trumpetarfåglar lojt ståendes och dingla med en napp i den långa näbben. En av djurskötarna närmar sig försiktigt fågeln under tiden som jag talar med honom (fågeln alltså) i en förebrående ton. Trumpetarfågeln som definitivt inte är dum, anar fara å färde och lyfter och flyger över mig men landar retfullt tre-fyra meter nedanför mig. Tittar på mig med nappen dinglande - när jag börjar gå så tultar den i väg, stannades då och då för att vara säker på att jag kommer efter. När den närmar sig sitt sovträd stannar den tills jag är en meter ifrån den - sen lyfter den upp till sovgrenen ca 3-4 meter upp. Nu tittar han på mig och så kan man se, verkligen se, i ögona att nu skall du få gubbj-l. Han öppnar näbben och nappen faller ner. Tyvärr sitter fågeldj-l rakt över ett hål i det nät som är över anakondaträsket - en två hundra kubik fisk och ormbassäng. Jag fort ner och ut till bassängen men inte hittar jag någon napp där bland 6 meters anakonder, 25 kg:s rödfensmalar, 6 kg:s Arrowanor ocg 15 kg:s Pacus (en växtätande piraya) bland annat.

Ja det var att gå upp till grabben som tystnat och stod storögt och försökte fatta vad som hänt. Det var bara att börja att förhandla och köpa nappen för en femton kronor som mamman lovade skulle gå till glass.

Här kunde ju historien vara slut men det finns en epilog.

Dan därpå går jag och kompisen förbi på en av gångbryggorna ovanför Anacondaträsken, varpå han försiktigt tar mig i armen och frågar om jag ser vad han ser - jodå - jag ser också. Där kommer en Pacu på ca 15 kg simmande, lojt sugande/tuggande på nappen!! Denna Pacu var en sensation några dagar sen försvann nappen.

MVH Lasse

Ha ha ha... den storyn e så j-a skön (har hört den förut), men var det inte så att nappen gick en vända i en mun på en padda oxå? Eller har jag rört ihop det med någt annat?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ok här kommer en till :).

Jag kommer ihåg en stor tjock tysk som skulle spela allan framför sin polares kamera genom att visa rumpan och vifta den framför den "helt tama" jättemuränan på en resort på maldiverna 1988. Det gjorde han inte om kan jag garantera och det blev en lång smärtsam båtresa till Male med snygga bitmärken på arslet. Så jäkla typiskt att det var en tysk också men tur för honom att den inte bet honom i wienerkorven istället.... :)

Fler historier?

Mvh Peter

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...