Hur är jag funtad?

[Jerka]

Vad tycker ni om era fiskar? För att ni skall kunna svara på frågan så borde jag väl beskriva min tanke med frågan.

Bortsett från ett par få fiskar under min sötvattenstid så betyder fiskarna ingenting för mig annat än möjligen deras ekonomiska värde och hur dom passar estetiskt i akvariet eller hur dom beter sig. Jag ser fiskar vanligtvis inte som ett husdjur. Dör dom så dör dom. Jag försöker givetvis göra det bästa för mina fiskar inom rimlighetens gränser men ledsnar jag på en fisk så slår jag ihjäl den utan att tänka två gånger. Deras liv är inte värt mycket mer än räkan jag matar dom med. Det är inte i närheten av en hund eller så. Jag har t ex två friska välmående frökenfiskar som ingick i akvariet. Skulle jag bara få tag i dom så skulle jag slå ihjäl dom och mata fåglarna med. Samtidigt så inreder jag min burk mer för fiskarna än för mig. Dvs jag vet att fiskar vill ha många gömställen, själv vill jag egentligen ha fiskarna synliga så mycket som möjligt. Men min omtanke om fiskarna gör att jag inreder mitt akvarium för fiskarna... samma fiskar som jag utan att blinka skulle slå ihjäl, om dom inte passar längre. Det går inte ihop liksom.

Nån amatörpsykolog som känner sig manad? Hur tänker ni?

[oveb]

Jag gillar fiskar som gör någon form av nytta. Dom är lätta att gilla !

.

[DistantHoller]

Varför har du fiskar om du nu inte gillar dom?

Om du nu trots allt har köpt fiskar som du inte längre vill ha, så kan du ju sätta upp en bortskänkesannons här på guiden.

Jag har bara två stycken clowner som jag har haft i c:a 4 år och de har blivit väldigt personliga. Om dom dog så skulle jag nog allt bli lite ledsen.

[Jerka]

Jag gillar fiskar som gör någon form av nytta. Dom är lätta att gilla !

.

Ja, jag håller verkligen med dig. Jag har egentligen aldrig medicinerat något av mina akvarium. Jag fick vita prick nångång men annars skaffade jag fiskar som åt snäckor, alger etc. Jag hade bl a en trupp botior som åt snäckor. Denna trupp lånade jag ut när jag inte behövde själv. Dom har nog vandrat bland en hel del av Stockholms sötvattensakvarister... jag vet inte var dom hamnade till slut. Jag är även vansinnigt förtjust i små oansenliga snäcklekare från tanganyika... enbart för deras beteende. Jag är lite vilsen... känner mig som en skitzad psykopat som älskar och mördar samma fiskar.. nåja men ungefär.

Höjden av fjollighet är för mig att döpa sina fiskar. Men det har nog att göra med att jag vill kunna göra mig av med dom när jag vill. Det kanske blir svårare att slå ihjäl "Birger" än "den svarta frökenfisken".

[Jerka]

Varför har du fiskar om du nu inte gillar dom?

Om du nu trots allt har köpt fiskar som du inte längre vill ha, så kan du ju sätta upp en bortskänkesannons här på guiden.

Jag har bara två stycken clowner som jag har haft i c:a 4 år och de har blivit väldigt personliga. Om dom dog så skulle jag nog allt bli lite ledsen.

Läs om läs rätt.

1) Fiskarna ingick i akvariet.

2) Jag får inte tag i dom.

Jag skänker gärna bort dom till någon som hämtar dom i mitt akvarium. Jag kan pröjsa en hundring till och med.

För att förtydliga mig så gör jag mitt bästa för deras väl så länge som jag vill ha dom, sen är dom inte vatten värda. Det låter illa men jag vet inte hur jag skall uttrycka mig riktigt. En hund t ex känner jag ett stort ansvar för... Jag ställer in resor, slutar tidigt etc för att han skall vara lycklig. En fisk... nää. Skall jag vara borta i flera veckor så ser jag inte till att nån granne sköter burken. Nån fisk får väl dö så får dom andra äta den.

[Ricke]

Det finns många fiskar som har längre levnadstid än de flesta hundar, fiskar har levt i 10-15 år i akvarium. Många säger att fiskar inte är lika mycket värda då man inte kan ta i dem o klappa dem osv.

Sen att man äter fisk kan ju göra att det är lättare o ha ijäl dem. fast jag har ändå svårt o döda småfisk fast jag gärna äter Torsk o Lax.

[Vargklo]

Jag ser personligen ingen principiell skillnad mellan olika typer av husdjur. Det är allesamman djur i människans vård. Gränsen för mig går nog mellan fisk (=husdjur) och korall/lägre djur, som mer är inredning.

Min fru föder upp katter och lägger ner en massa tid och pengar på veterinärbesök mm när det behövs. Innan i våras fick jag en kejsarfisk som blev sjuk. Dessvärre klarade den sig inte i slutändan. Dock gjorde jag precis allt jag kunde för att försöka bota honom innan han dog. Jag rev ner hela karet och stoppade LS och koraller i tunnor, så att jag kunde sänka salthalten och behandla fiskarna i karet med kopparsulfat. Jag engagerade Ingvar Hellmalm (veterinär på forumet) för att få ett recept på antibiotika som stöd. Jag satt i väntrummet på djursjukhuset en söndagkväll med ett foto på min fisk och Ingvars rekommenderade dosering i handen, och kunde till slut lämna djursjukhuset med en dos Baytril som jag doserade i karet. Jag tappade räkningen på de timmar och de kostnader jag hade för att rädda fisken, som jag bara hade haft hemma i drygt en månad. Rent ekonomiskt gick behandlingen inte alls ihop sig ens om fisken hade överlevt, men det var hela tiden obetydligt för mig. När jag tar hand om en fisk ser jag det som mitt ansvar att göra vad jag kan för att ta hand om den, alternativt att hitta ett nytt hem till den.

Hela tråden finns här.

Som sagt, min egen högst personliga åsikt.

PS- Vi sitter ju och översätter Reeflex nu. De tyska författarna har ofta mycket stora rekommenderade storlekar på akvarier. Deras tanke med det är att man inte ska skaffa en fisk om man inte vet att man kan ta hand om den under hela dess levetid, där vissa fiskar kan bli riktigt stora. Det är en vacker tanke, ungefär som att man inte ska skaffa en katt bara för sommaren.

[Christer T]

Jag har nästan samma åsikt som calle. Skulle dock inte riva hela karet för EN fisk. Jag tycker det är tråkigt, av andra än ekonomiska skäl när en fisk dör men jag gråter inte. Det kommer jag att göra när min hund går bort.

Just nu har jag ett litet dilemma. En nyinköpt dvärgkirurg C potteri går hårt åt en annan dvärgkirurg, C bicolor. Jag försöker med speglar, mkt mat osv för att rädda C bicolor men jag kommer inte riva karet vilket skulle vara enda sättet att få upp den.

[DistantHoller]

Läs om läs rätt.

1) Fiskarna ingick i akvariet.

2) Jag får inte tag i dom.

Jag skänker gärna bort dom till någon som hämtar dom i mitt akvarium. Jag kan pröjsa en hundring till och med.

För att förtydliga mig så gör jag mitt bästa för deras väl så länge som jag vill ha dom, sen är dom inte vatten värda. Det låter illa men jag vet inte hur jag skall uttrycka mig riktigt. En hund t ex känner jag ett stort ansvar för... Jag ställer in resor, slutar tidigt etc för att han skall vara lycklig. En fisk... nää. Skall jag vara borta i flera veckor så ser jag inte till att nån granne sköter burken. Nån fisk får väl dö så får dom andra äta den.

I ditt första inlägg så lät det som om du hade mer eller mindre för vana att tröttna på fiskar som du sedan hade ihjäl. Du skrev ju också att om du nu fick tag på dom så skulle du slå ihjäl dom... Jag tyckte väl att det kanske då skulle vara bättre för fiskarna om du nu skänkte bort dom istället (om du nu får tag på dom)

Det låter som du kanske skulle passa bättre med en hund istället.

[Vargklo]

Christer,

I mitt fall hade den sjuka kejsarfisken redan börjar smitta andra kejsarfiskar, så det var ju mer än en fisk som var drabbad.

Jag ställde en fråga för en vecka sedan om hur man får tag på fiskar som är luriga att komma åt. Jag fick en del matnyttiga svar i denna tråden, bl.a. en mycket intressant länk till ReefCentral.

Jag behövde fiska upp en Sohal då jag ställde frågan. Jag fick låna en stor fiskfälla, men det som lyckades var att tända all belysning i ottan, sedan var det enkelt att håva in den stackars förvirrade fisken - busbra tips! Som sagt, kolla RC-länken i tråden ovan för inspiration.

[Jerka]

I ditt första inlägg så lät det som om du hade mer eller mindre för vana att tröttna på fiskar som du sedan hade ihjäl. Du skrev ju också att om du nu fick tag på dom så skulle du slå ihjäl dom... Jag tyckte väl att det kanske då skulle vara bättre för fiskarna om du nu skänkte bort dom istället (om du nu får tag på dom)

Det låter som du kanske skulle passa bättre med en hund istället.

Vana och vana... Mina år som sötvattensakvarist med 20 talet akvarium har ju inneburit en del svängningar i både biotop och arter. Allt efter mitt eget tycke och smak. Fiskarna stoppade mig aldrig att byta inriktning. Gick dom inte att sälja så fick dom lägga fenan på hyllan helt enkelt.

Angående mina frökenfiskar; jag förstår vad du menar men när jag väl får tag i dom så står det antagligen ingen villig att ta emot dom bredvid mig. Jag dödar inte fiskarna för mitt nöjes skull, jag ger hellre bort dom till den som vill ha dom men jag håller inte dom ett särskilt akvarium i väntan på det.

Jag har haft hund i hela mitt liv... Jag tog, pga ålder, nyligen bort min 14-åriga schäfer som jag haft sen han var 8 veckor, det var min bästa vän. Han gick alldeles utmärkt att kombinera med akvarium... eller menar du att jag är olämplig som akvarist?

[Trollsvans]

Visst blir man (iaf jag) fäst vid fiskar med lite personlighet. Fiskar som kommer fram och "hälsar" på en (iaf reagerar på att det står nån hårig fåne framför baljan), äter ur handen, etc.

Dock inte på samma sätt, eller lika tight, som man blir med katt eller motsvarande djur, och det är väl på grund av att man kelar med en katt, men inte med en fisk.

Akvariet som så (eller terrariet, för den delen, jag har ju bägge) är möbler, och invånarna en del av den, även om man interagerar med dom till viss del.

Men lite känner man allt för fiskarna och ödlorna.

Detta är alltså utöver det där med att se till att dom mår bra etc etc, vilket jag anser är en grund för att ens ha några såna djur.

[Christer T]

Calle,

Jag tror tyvärr att det är näst intill omöjligt med den här fisken. Den har en speciell håla den håller till i och även om jag skulle överraska med belysningen så får jag nog inte ut den.

Christer,

I mitt fall hade den sjuka kejsarfisken redan börjar smitta andra kejsarfiskar, så det var ju mer än en fisk som var drabbad.

Jag ställde en fråga för en vecka sedan om hur man får tag på fiskar som är luriga att komma åt. Jag fick en del matnyttiga svar i denna tråden, bl.a. en mycket intressant länk till ReefCentral.

Jag behövde fiska upp en Sohal då jag ställde frågan. Jag fick låna en stor fiskfälla, men det som lyckades var att tända all belysning i ottan, sedan var det enkelt att håva in den stackars förvirrade fisken - busbra tips! Som sagt, kolla RC-länken i tråden ovan för inspiration.

[Arcticreef]

Jag gillar att äta fisk. Samtidigt har jag fisk jag lägger en smärre förmögenhet att ta hand om skumt. Skumt!

Men jag äter inte skaldjur. Jag vägrar äta något som kokats levande.

[havre]

Men jag äter inte skaldjur. Jag vägrar äta något som kokats levande.

Trodde jag var ensam om detta.

Förövrigt får jag väldigt dålig smak i munnen av vissa valda delar i denna tråd. Att avliva fisk för att biotopen inte passar längre visar på omognad och brist på respekt. Jag har haft sötvatten och bytt biotop ett antal gånger men har väntat tills jag kunnat ge bort all fisk och växter.

[Jerka]

Jag ser personligen ingen principiell skillnad mellan olika typer av husdjur. Det är allesamman djur i människans vård. Gränsen för mig går nog mellan fisk (=husdjur) och korall/lägre djur, som mer är inredning

....klippklipp..... av Jerka

När jag tar hand om en fisk ser jag det som mitt ansvar att göra vad jag kan för att ta hand om den, alternativt att hitta ett nytt hem till den.

Hela tråden finns här.

Som sagt, min egen högst personliga åsikt.

PS- Vi sitter ju och översätter Reeflex nu. De tyska författarna har ofta mycket stora rekommenderade storlekar på akvarier. Deras tanke med det är att man inte ska skaffa en fisk om man inte vet att man kan ta hand om den under hela dess levetid, där vissa fiskar kan bli riktigt stora. Det är en vacker tanke, ungefär som att man inte ska skaffa en katt bara för sommaren.

Bra svar. Vi skiljer oss visserligen på en del men uppskattar ditt sakliga resonemang. Att du jämnställer en fisk med en hund förvånar mig, jag tror faktiskt inte på dig men jag respekterar det du säger fullt ut. Min gräns som inredning kanske även innefattar fiskarna, jag har inte riktigt tänkt så men det är sannolikt. Det skulle ju förklara hur jag tänker... och för den delen agerar.

Jag vänder mig i princip däremot mot rekommenderade akvariestorlekar. Det ger i det flesta fall ett falsk gott samvete. Vi som inte håller akvarium i forsknings- eller utbildningssyfte är mer eller mindre djurplågare enligt mitt sätt att se det. Ingen här kan väl säga att vi håller fiskar för deras skull? Det är ju för vårt eget nöje/intresse. Det hindrar ju inte att vi försöker göra det bra för dom. Det blir ju en kompromiss om fiskarnas bästa och hur vi vill ha vårt akvarie. Jag ser det inte riktigt likadant med hundar. Jag anser att vi, i dagens Sverige, i de flesta fall gör hunden och många av våra andra husdjur en tjänst genom att hålla den. Den har genom århundraden blivit domestic (jag kan inget bra svenskt ord för det just nu). Jag tror att de hundraser vi har i dag trots allt mår bättre i människans våld än som fria. Det tror jag inte om våra saltvattenfiskar..även om dom kanske lever längre hos oss.

Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att vi generellt är grymma varelser som njuter av att skada. Jag menar att vi nog ser oss stå högre än fiskarna och anser oss kunna "bråka lite" med deras liv för att tillfredställa vårt.

Det är ett svårt ämne och jag kan inte ens för mig själv vara konsekvent i tankarna.

[Vargklo]

Än en gång, jag vill inte vara en moralgubbe, jag bara säger vad jag tycker om min egen hobby. Jag respekterar att andra tycker annorlunda

Jag har inte haft hund, så jag kan inte göra jämförelsen mellan fisk och hund. Jag utgår dock från att det är oerhört stor skillnad. Däremot bedriver min fru kattuppfödning, så jag får ju, vare sig jag vill eller inte, ganska stor erfarenhet av det husdjuret

Varför bedriver min fru kattuppfödning? Tja, kanske för att vilja berika andra hem med ett husdjur som kan ge sina ägare en bättre livskvalitet med lite sällskap. Men självklart kunde man låta bli och låta dem förvildas. Men hon är petnoga med vem som får köpa en katt, för att säkerställa att den kommer till ett bra hem.

Det leder oss osökt in på frågan om varför vi har akvarier egentligen. Är det för sällskapets skull, eller är det för att vi vill lära oss mer om det marina livet, eller är det för att ha en vacker möbel att impa på bekanta för, eller är det för något annat skäl? Skälen vi har är nog olika, även bland dem av oss akvarister som hänger på SG. Jag har mina skäl, och jag vill inte pådyvla någon annan mina skäl.

Rekommenderade akvariestorlekar har ju den viktiga egenskapen att möjliggöra för fisken att uppvisa sitt naturliga beteende. Jag tror att de flesta av oss (hoppas jag) vill ha akvarier där djuren uppvisar beteenden som liknar deras beteenden i havet. Om en fisk börjar växa ur sitt kar, så mår den allt sämre och kan påverka andra djur i karet negativt också. Det är sorgligt att behöva uppleva. Även om man bara har sitt kar som en inredningsdetalj är det nog inte kul att behöva se en stor fisk jaga alla stackars mindre fiskar, bara för att den inte kan sträcka ut sig ordentligt i ett större kar. Därför tycker jag att rekommenderade akvariestorlekar har ett värde.

[Holma]

Hmm..jag har inte ens hjärta att döda min odåga till sjöborre som river omkull koraller och sten titt som tätt.

Det var ett hastat felköp som jag gjorde för 4 år sedan, men när jag nu har köpt djuret så känner jag ett ansvar och får stå för det.

[Jerka]

Trodde jag var ensam om detta.

Förövrigt får jag väldigt dålig smak i munnen av vissa valda delar i denna tråd. Att avliva fisk för att biotopen inte passar längre visar på omognad och brist på respekt. Jag har haft sötvatten och bytt biotop ett antal gånger men har väntat tills jag kunnat ge bort all fisk och växter.

Jag bad om amatörpsykologens syn på mitt beteende och jag har fått det nu antar jag. Omogen är jag på många sätt. Åtminstone enligt gängse normer. Respekt har jag för mycket, jag respekterar möjligen inte samma saker som du men det ger inte dig rätt per automatik. Respekt förtjänar man.

Att du väntar med att byta till ny biotop tills dess du gett bort alla fiskar förtjänar min respekt, även om den kanske är utan värde för dig så tycker jag du gör rätt. Att du väntar till att även kunna ge bort växterna förtjänar ett litet fniss tycker jag, kanske till och med ett litet skratt.

Sen måste jag faktiskt säga att varje gång jag bytt biotop så har jag försökt sälja eller ge bort fiskarna. Det är när det inte gått inom rimlig tid som dom fått smaka sin sista räkmix.

När jag ändå är inne på räkmix så har jag lagt otaliga timmar på att göra egen mat till fiskarna när det finns för billig peng att köpa. Det gjorde jag endast för att jag ville ge mina fiskar den bästa mat jag kunde uppbringa med den kunskap jag hade. Jag vill med det säga att jag är inte allt igenom kall och ondskefull.

[MariaL]

-----

[-=Mr_B=-]

Jag hör till de som retar sig på folk som inte tar hand om sitt akvaries invånare på bästa sätt.Det gäller allt från sötvattensinnehavare som inte tycker det är speciellt märkvärdigt att köpa nya slöjstjärtar var tredje månad, till saltisar som låter sin oönskade mantis åka i porslinskarusellen.

Akvariets invånare har inte bett om att hamna i händerna på någon som ska ta ansvar för deras vällfärd. Det beslutet har akvaristen tagit. HAr han sen dragit på sig "oönskade" invånare bör han givetvis göra sig av med dem, men om man nödvändigtvis måste vända sig till avlivning bör man se till så att det sker så humant som möjligt, och det får inte vara något annat än den absolut sista utvägen.

Och jag har aldrig kunnat äta annan fisk än fiskpinnar, skaldjur har aldrig varit min grej, osv... Men det är för att jag tycker det smakar illa, och har egentligen inte med mitt akvarie intresse att göra.

B!

[Jerka]

Rekommenderade akvariestorlekar har ju den viktiga egenskapen att möjliggöra för fisken att uppvisa sitt naturliga beteende.

hmm... Jag har mot denna mening inga som helst motargument. Pinsamt klockrent och självklart. Jag ändrar min uppfattning angående rekommenderade akvariestorlekar här och nu.

[Jerka]

Jag hör till de som retar sig på folk som inte tar hand om sitt akvaries invånare på bästa sätt.Det gäller allt från sötvattensinnehavare som inte tycker det är speciellt märkvärdigt att köpa nya slöjstjärtar var tredje månad, till saltisar som låter sin oönskade mantis åka i porslinskarusellen.

Akvariets invånare har inte bett om att hamna i händerna på någon som ska ta ansvar för deras vällfärd. Det beslutet har akvaristen tagit. HAr han sen dragit på sig "oönskade" invånare bör han givetvis göra sig av med dem, men om man nödvändigtvis måste vända sig till avlivning bör man se till så att det sker så humant som möjligt, och det får inte vara något annat än den absolut sista utvägen.

Och jag har aldrig kunnat äta annan fisk än fiskpinnar, skaldjur har aldrig varit min grej, osv... Men det är för att jag tycker det smakar illa, och har egentligen inte med mitt akvarie intresse att göra.

B!

Det du menar "på bästa sätt" är egentligen en kompromiss med hur du vill ha det och hur fiskarna vill ha det, rätt eller fel?

Det du menar med "Så humant som möjligt" är även det en kompromiss mellan vad som egentligen är mest humant för fisken (om man nu kan uttrycka sig så) och vad du kan göra med de resurser du har, rätt eller fel?

Själv håvar jag upp fisken och stoppar i en tom plastpåse och slår den med kraft på bordet. Det hade säkert varit mer humant söva ner den innan men det är inte rimligt anser jag.

"Absolut sista utvägen" får du nog definera. Menar du absolut sista utvägen eller menar du när man försökt bli av med dom i rimlighetens namn?

När jag köpte mitt hus bodde det både myror och spindlar i det... Det är ungefär samma marknad på dom som på frökenfiskar. Det var ingen annan jämförelse i övrigt även om jag var lite sugen på det

[Vargklo]

När jag började med hobbyn för några år sedan fick jag tipset i en affär att köpa några frökenfiskar, då "de är så enkla att sköta". Sedan dröjde det bara några månader innan jag insåg mitt misstag. Jag var själaglad över att kunna hitta en köpare till dem då, så att jag kunde få ett harmoniskt sällskapsakvarium istället. Kanske vi ska påverka våra handlare att inte ta in vissa fiskar som blir notoriskt opopulära hos oss akvarister efter ett tag, så slipper vi bli frestade att förkorta deras liv?

[Jerka]

Ni har förstått att jag tycker ni egentligen har rätt eller hur? Det är bara så att jag just nu inte låtsas att jag är så som ni hävdar att ni är. Som anpassad homo sapiens borde jag väl resonera som de flesta av er gör i den här tråden. Jag har massor av gånger uttryckt mig "politiskt korrekt" i exakt dessa sammanhang men om jag rannsakar mig själv så är det inte så jag egentligen tycker.

Jag är lite rädd att framstå som en snubbe som håller upp fiskarna ovanför ytan och garvar tills dom kvävs. Så är det inte alls. Däremot så är det mer hobby än djurhållning för mig. Jag är inte onormal i andra sammanhang. Jag undrar varför jag är det just i detta fall, om jag nu är det?