Gå till innehåll

Hur är jag funtad?


Jerka

Rekommenderade inlägg

När jag började med hobbyn för några år sedan fick jag tipset i en affär att köpa några frökenfiskar, då "de är så enkla att sköta". Sedan dröjde det bara några månader innan jag insåg mitt misstag. Jag var själaglad över att kunna hitta en köpare till dem då, så att jag kunde få ett harmoniskt sällskapsakvarium istället. Kanske vi ska påverka våra handlare att inte ta in vissa fiskar som blir notoriskt opopulära hos oss akvarister efter ett tag, så slipper vi bli frestade att förkorta deras liv?

Jag ogillar att det står moderator under ditt namn. Det känns som att jag smörar för dig av den anledningen. Så är det inte. Du argumenterar sakligt och trevligt. Vilket säkert är just anledningen till det att du är moderator. Ni borde ha ett konto som bara heter moderator som ni använder gemensamt när det behövs... men det är en helt annat historia.

Hur som helst så tror jag att frökenfiskar är lika viktiga för saltvattensakvaristiken som svärdbärare är för sötvatten. Det är tåliga fiskar som får en nystartad akvarist att känna att dom klarar av detta.

Jämförelsen haltar en smula då svärdbärare är tämligen harmlösa medans frökenfiskarna kan vara rätt elaka och man inte vill behålla dom av den anledningen. Jag skulle gärna behålla mina om dom inte vore så elaka mot mina andra fiskar. Men jag tror lättodlade, tåliga fiskar är viktigt för hobbyn. Jag kan alldeles för lite om saltvattensfiskar men jag antar att frökenfiskar tillhör de lättodlade med tanke på butikspriset.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det var väl ca 3 år sedan den kastade in handuken, men en firre jag aldrig glömmer är en Vlaminji (Stavning?) Sjuk personlighet och charmig som fasen, åt alltid ur handen och var stöddiga 25-30 cm..

Så nog kan man fästa sig vid fiskar.

Tror och hoppas att dom flesta gör vad dom kan för att på bästa möjliga sätt skapa en dräglig tillvaro för sina levande djur.

Sen att du dänger en fisk i bordet av din fria vilja är upp till dig Jerka.

Gillar däremot inte det där med att lämna akvariet i veckor så djuren plågsamt svälter till döds inte berör dig. Not ok.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Men jag tror lättodlade, tåliga fiskar är viktigt för hobbyn. Jag kan alldeles för lite om saltvattensfiskar men jag antar att frökenfiskar tillhör de lättodlade med tanke på butikspriset.

Dom är faktiskt billiga av någon annan orsak, förmodligen att det finns många, lätta att fånga och överlever transporterna bra. Har odlats enstaka gånger men de i butikerna är vildfångade.

Ni har förstått att jag tycker ni egentligen har rätt eller hur? Det är bara så att jag just nu inte låtsas att jag är så som ni hävdar att ni är. Som anpassad homo sapiens borde jag väl resonera som de flesta av er gör i den här tråden. Jag har massor av gånger uttryckt mig "politiskt korrekt" i exakt dessa sammanhang men om jag rannsakar mig själv så är det inte så jag egentligen tycker.

Tycker att detta har varit ganska tydligt från första början. Tycker att du tar upp ett intressant ämne och i likhet med Vargklo argumenterar på ett sakligt och trevligt sätt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det du menar "på bästa sätt" är egentligen en kompromiss med hur du vill ha det och hur fiskarna vill ha det, rätt eller fel?
Jag gör mitt val när jag skaffar invånarna. När jag står nere i handlen och väljer vad jag ska bära med mig hem gör jag mitt val. Oavsett hur det valet utfaller, anser jag att det är min förbannade skyldighet att göra allt jag kan, för att mina invånare ska få det så bra som möjligt. I dessa skyldigheter ingår en del saker som påverkar om jag alls ens kan skaffa vissa invånare. Typexempel är att man begränsas av akvariets storlek. Sen kommunicerar ju fiskarna sina behov väldigt dåligt när det går utöver de grundläggande. Sällskap, någonstans att gömma sig, och käk. Därefter får man försöka gissa sig fram. Även om jag råkar vara världens sämsta på att gissa mig till vad mina invånare behöver för att må bra, har jag tagit på mig ansvaret och ska göra mitt bästa. Kan man själv konstatera att det inte är bra nog, ber man någon om hjälp.
Det du menar med "Så humant som möjligt" är även det en kompromiss mellan vad som egentligen är mest humant för fisken (om man nu kan uttrycka sig så) och vad du kan göra med de resurser du har, rätt eller fel?

Själv håvar jag upp fisken och stoppar i en tom plastpåse och slår den med kraft på bordet. Det hade säkert varit mer humant söva ner den innan men det är inte rimligt anser jag.

Jag har ännu aldrig funnit mig i den situationen att jag har behövt avliva en invånare annat än pga sjukdom jag inte kunnat häva, och det varit uppenbart plågsamt för den drabbade. Då har jag tagit största tillgängliga balja som passar i frysen, fyllt den med vatten, och parkerat fisken där i. Den somnar, och sen är det slut.
"Absolut sista utvägen" får du nog definera. Menar du absolut sista utvägen eller menar du när man försökt bli av med dom i rimlighetens namn?
Jag har inte drabbats av monstermask, så där vet jag inte riktigt hur jag skulle reagera, men jag har som sagt aldrig varit i den situationen att jag egentligen haft ett val för huruvida jag ska avliva en invånare eller inte.
När jag köpte mitt hus bodde det både myror och spindlar i det... Det är ungefär samma marknad på dom som på frökenfiskar. Det var ingen annan jämförelse i övrigt även om jag var lite sugen på det ;)
Äpplen, och päron. Jämför gärna, men det blir lite missvisande. Där är en grundläggande skillnad. Bär du hem en myrfarm, är det din förbaskade skyldighet att ta hand om den. Åker du på semester och kommer hem för att upptäcka att myrstacken borta på åsen har delat sig, och att den halvan som inte fick vara kvar i stacken har flyttat in i ditt hus, är du ansvarsbefriad, eftersom det inte var du som bar hem dem.
Gillar däremot inte det där med att lämna akvariet i veckor så djuren plågsamt svälter till döds inte berör dig. Not ok.
Svälta till döds är definitivt inte ok, men de flesta fiskar tar ingen skada av att fasta i någon tid. Det förutsätter självklart att de är välnärda och friska. Det brukar finnas mer att käka i baljorna vi har, än vad vi tror så någon vecka ska inte vara ett problem. Samtidigt är en automatisk matare så pass billig att det sällan eller aldrig är nödvändigt att lämna invånarna utan käk så länge.

B!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det leder oss osökt in på frågan om varför vi har akvarier egentligen. Är det för sällskapets skull, eller är det för att vi vill lära oss mer om det marina livet, eller är det för att ha en vacker möbel att impa på bekanta för, eller är det för något annat skäl? Skälen vi har är nog olika, även bland dem av oss akvarister som hänger på SG. Jag har mina skäl, och jag vill inte pådyvla någon annan mina skäl.

Personligen har jag akvarier av alla ovanstående anledningar plus att jag skulle vilja lägga till att det är en hobby vilket för mig betyder att jag tycker om att gå och mata, sköta om, möblera om, testa vatten, byta vatten (okej kanske inte så mycket att byta vatten), känna att jag utvecklas när jag plötsligt fått någon fisk eller annat djur att föröka sig eller lärt mig hur jag kan göra för att djuret ska trivas bättre i sitt kar.

När jag började med hobbyn för några år sedan fick jag tipset i en affär att köpa några frökenfiskar, då "de är så enkla att sköta". Sedan dröjde det bara några månader innan jag insåg mitt misstag. Jag var själaglad över att kunna hitta en köpare till dem då, så att jag kunde få ett harmoniskt sällskapsakvarium istället. Kanske vi ska påverka våra handlare att inte ta in vissa fiskar som blir notoriskt opopulära hos oss akvarister efter ett tag, så slipper vi bli frestade att förkorta deras liv?

Tycker att handlarna ska ta in alla sorters fiskar (som det finns kunskap om hur man sköter i akvarier) men att de även måste varna för att även om de är enkla att sköta kan göra det betydligt svårare att sköta andra arter i samma akvarie.

Det var väl ca 3 år sedan den kastade in handuken, men en firre jag aldrig glömmer är en Vlaminji (Stavning?) Sjuk personlighet och charmig som fasen, åt alltid ur handen och var stöddiga 25-30 cm..

Så nog kan man fästa sig vid fiskar.

Håller fullständigt med om att man fäster sig betydligt mer till vissa fiskar än andra har haft två sådana, båda till sötvatten, en av dem var tyvärr en aggressiv ciklid som jag lyckades ge bort varpå den dog en vecka senare av en doppvärmare som fastnat i ON-läge. :ledsen:

Att du väntar med att byta till ny biotop tills dess du gett bort alla fiskar förtjänar min respekt, även om den kanske är utan värde för dig så tycker jag du gör rätt. Att du väntar till att även kunna ge bort växterna förtjänar ett litet fniss tycker jag, kanske till och med ett litet skratt.

Sen måste jag faktiskt säga att varje gång jag bytt biotop så har jag försökt sälja eller ge bort fiskarna. Det är när det inte gått inom rimlig tid som dom fått smaka sin sista räkmix.

Jag har också alltid väntat tills jag lyckats ge bort alla fiskar innan jag startat en ny biotop (eller köpt ett nytt akvarium). Jag är inte så säker på att fiskarna gått ett bättre öde tillmötes för det (se ovan om den "kokta" elfenbenscikliden).

Svälta till döds är definitivt inte ok, men de flesta fiskar tar ingen skada av att fasta i någon tid. Det förutsätter självklart att de är välnärda och friska. Det brukar finnas mer att käka i baljorna vi har, än vad vi tror så någon vecka ska inte vara ett problem. Samtidigt är en automatisk matare så pass billig att det sällan eller aldrig är nödvändigt att lämna invånarna utan käk så länge.

Något som för mig skulle vara minst lika viktigt men långt ifrån lika billigt som en matare är en kylare (som jag även skulle behöva till mina sötvattensakvarier) som jag nog också kommer att köpa till saltkaret innan nästa sommar.

Sötvattensfiskarna däremot, om en hackkyckling eller två dör under sommarens varmaste dagar så får det faktiskt bli så, kommer inte att lägga minst 3000 per akvarie för att rädda de stackarna.

Vart visst ett rätt långt inlägg men det är ju ett intressant ämne.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Sötvattensfiskarna däremot, om en hackkyckling eller två dör under sommarens varmaste dagar så får det faktiskt bli så, kommer inte att lägga minst 3000 per akvarie för att rädda de stackarna.

Ett par sånna här kanske kan vara lösningen? Med en förbrukning på 50 watt torde det ta ett tag innan man kommer upp i sådana driftskostnader att det lönar sig med kompressorkylning. Självklart förutsatt att baljan som ska kylas är relativt liten och att det inte går åt mängder med TEC's.

B!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Vad tycker ni om era fiskar? För att ni skall kunna svara på frågan så borde jag väl beskriva min tanke med frågan.

Bortsett från ett par få fiskar under min sötvattenstid så betyder fiskarna ingenting för mig annat än möjligen deras ekonomiska värde och hur dom passar estetiskt i akvariet eller hur dom beter sig. Jag ser fiskar vanligtvis inte som ett husdjur. Dör dom så dör dom. Jag försöker givetvis göra det bästa för mina fiskar inom rimlighetens gränser men ledsnar jag på en fisk så slår jag ihjäl den utan att tänka två gånger. Deras liv är inte värt mycket mer än räkan jag matar dom med. Det är inte i närheten av en hund eller så. Jag har t ex två friska välmående frökenfiskar som ingick i akvariet. Skulle jag bara få tag i dom så skulle jag slå ihjäl dom och mata fåglarna med. Samtidigt så inreder jag min burk mer för fiskarna än för mig. Dvs jag vet att fiskar vill ha många gömställen, själv vill jag egentligen ha fiskarna synliga så mycket som möjligt. Men min omtanke om fiskarna gör att jag inreder mitt akvarium för fiskarna... samma fiskar som jag utan att blinka skulle slå ihjäl, om dom inte passar längre. Det går inte ihop liksom.

Nån amatörpsykolog som känner sig manad? Hur tänker ni?

jag tror inte att du är sjuk i huvet, det är helt enkelt så du tänker.. och det är väl bra att du vågar dra upp det här ämnet utan att vara polistiskt korrekt..

på ett sätt förstår jag hur du menar, vi människor vill ju ha kontakt.. och jag tror att en katt lr hund är viktigare för oss än fiskar, eftersom vi mer eller mindre saknar den här fysiska kontakten med de.. samtidigt så är vissa fiskar viktigare för oss än andra.. jag tror man fäster sig mer på en fisk som äter bra, visar ett roligt beteende mm än en skygg fisk som är ful..

men, det betyder inte att man inte ska sköta om sina djur, och ska man döda de så får man väl göra det så snabbt som möjligt, inte frysa ihjäl de lr svälta ihjäl de!

å sen kan man ju va extrem som mig, jag vågar inte ens döda en mygga som stör mig, men men, det är helt morsans fel, hon som uppfostrat mig på det sättet :P

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

En fisk... nää. Skall jag vara borta i flera veckor så ser jag inte till att nån granne sköter burken. Nån fisk får väl dö så får dom andra äta den.

Ok Mr:B

Att en fisk kan fasta en vecka utan att det berör den tror jag dom flesta känner till, citatet ovan var väl var mitt inlägg gällde.

Otroligt onödig enligt mig och artikelförfattaren bad om våra åsikter.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag tänkte till lite under kvällskvisten och jag tror det har med storleken på djuret att göra... Jag har själv haft stora blåciklider, frontosor och hantlar som jag i stort sett upplevde som husdjur faktiskt. Jag gav bort dem med förbehåll att jag skulle få första tjing på att köpa tillbaka dom om/när den som köpte dom inte ville ha kvar dom. Jag blev uppriktigt stolt när min största hanne blev pappa så det finns lite fjollerier i mig oxå även om det bär emot att säga det. ;)

Jag skriver ungefär hälften av vad jag tänker ser jag nu när jag läser igenom mina inlägg. Följande är en liten utläggning om att åka på semester...

Jag körde mycket med altum tillsammans med tetror etc.. Jag bytte vatten varje vecka och det kan man gärna inte sätta en granne på. För att inte skita ner vattnet så mycket så lät jag helt enkelt bli att utfodra dom under dessa veckor. Jag ansåg att det var det bästa för mina fiskar, var det så att någon svalt ihjäl så gick det åtminstone bara åt en fisk istället för flera om jag fått felaktiga vattenvärden. Alla Altum klarade sig utan bekymmer, jag vet inte om några tetror gick åt. Detta kan låta som en efterkonstruktion för att mildra kritiken mot mig men det förändrar inte principen...Jag hade aldrig resonerat så om det var t ex ett gäng katter. Jag hade sett till att dom fick det bra och om inte det fungerat så hade jag stannat hemma.

Jag matade mina fiskar uteslutande med egen fryst räkmix. Jag hade förstås kunnat ge dom annan mat typ pellets med min foderautomat... men mina erfarenheter av den enda foderautomat jag haft; Eheim gjorde lite som den ville... ofta ville den inte alls. Men jag hade inte använt den ändå. Jag ville helt enkelt inte mata när jag inte kunde byta vatten.

Nåja, jag ville vädra mina funderingar lite. Jag har väl fått ungefär dom svar jag förväntade mig att få. Lite glatt överraskad över sakligheten och att jag slapp några påhopp. Trevligt!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Personligen har jag akvarier av alla ovanstående anledningar plus att jag skulle vilja lägga till att det är en hobby vilket för mig betyder att jag tycker om att gå och mata, sköta om, möblera om, testa vatten, byta vatten (okej kanske inte så mycket att byta vatten), känna att jag utvecklas när jag plötsligt fått någon fisk eller annat djur att föröka sig eller lärt mig hur jag kan göra för att djuret ska trivas bättre i sitt kar.

Lite som Simcity & the Sims;)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...