Hej

Jag vet inte om jag gör rätt i att starta en ny tråd med detta inlägg som är ett svar på ett inlägg i en annan tråd. Någon av moderatorerna får väl flytta mitt inlägg om det blir fel.

I tråden Saltvattensguidens Forum> Akvariet> Sjukdomar & Vattnet > grumligt vatten skriver Jörgen Svärd

” Jag vill också gnälla lite nu när jag ändå skriver och det är de här med nanokar och nybörjare”. Och delar sedan med sig av sin erfarenhet om hur man startar ett saltvattensakvarium.

Jag tvivlar inte för fem öre på att detta är hans erfarenhet och det har fungerat för honom och de som han har gett råd till och för de som följer de här råden. Emellertid, jag har andra erfarenheter, kanske byggt på andra grundprinciper och ett annat sätt att angripa samma problematik men med samma resultat – ett fungerande akvarium. Jag har inte haft något stort saltvattensakvarium hemma, det som har intresserat mig det sista året har varit små akvarier och vilken teknik man skall använda för att få ett stabilt akvarium. Den fråga som intresserat mig mest har varit om det går att skapa en metodik och betraktelsesätt som gör att även nybörjare med enkla medel kan skapa ett stabilt litet akvarium. Det här har en stor betydelse för hobbyn som sådan eftersom det skulle bredda basen betydligt och för oss redan frälsta innebära ett bättre utbud i affärer samt avsättning för mer odlade produkter.

Jag anser mig ha fog för att påstå att det är lättare att starta, vidmakthålla stabilitet och få ett fungerande ekosystem i ett 25 liters saltvattensakvarium än motsvarande volym sötvatten. Det säger min erfarenhet.

En orsak att jag inte satt igång detta projekt tidigare har varit avsaknaden av snygga akvarier med dold teknik. Först när de olika ”kuberna” dök upp fanns förutsättningarna för att starta projektet. Jag valde ett 25 liters Aquatic Nature som första projekt. En av orsakerna var precis det som Stigigemla sa: barkar det åt skogen så är det lätt att byta vatten.

Jag tror att om jag skulle starta ett stort akvarium så skulle jag ha mycket att lära av Jörgen Svärd och andra på det här forumet men det är också många av oss som seriöst försöker hitta metodik vad gäller små akvarium. Bevisligen börjar det dyka upp det ena fungerade nanokaret efter det andra. Det kan också vara så att de olika storlekarna ger utrymme för olika typer av teknik.

Jag startade upp mitt akvarium precis tvärtom vad Jörgen Svärd beskrev.

Sand – vatten dag 1, levande sten (några stycken) dag två, fisk (två kolglöd) och turbosnäckor dag 3 och från dag 5 lite olika koraller. Jag startade direkt med 12 timmars belysning. Det här var inte av slarv eller okunnighet. Det var väl genomtänkt och jag hade givetvis vidtagit åtgärder för att undvika ammoniaktoppar och andra otrevligheter och belastade karet stegvis för att få igång en nitrifikation. Jag mätte inte värdena utan höll en noggrann uppsikt på mina djur. Jag bytte 7-8 liter i veckan de första tre veckorna. Jag håller nu på att starta upp två nya 25 litrar för att kontrollera metodiken – alltså kontrollera om den första starten var ”once in a lifetime” eller om det går att upprepa.

I pipelinen ligger också ett Mollyhotell, jag vet redan nu att jag troligtvis får modifiera min metodik eftersom ”vattenbytarknepet” inte är lika lättgenomförbart. Funderingar ligger på att utnyttja ”jaubert” metoden, kanske något modifierad. Vodka är gott också.

Min målsättning har varit och är fortfarande att undersöka om man kan finna en metodik som gör att även nybörjare kan starta ett nanokar.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att vi kan lära av varandra och att det går att flå en katt på olika sätt. Fördöm inte någon som arbetar med annan metodik, det kan finnas något att lära.

Lejonkungen har ett mycket tänkbart citat.

” There are very few absolute truths in reef aquaristics”

Mitt favoritcitat är annars

”Jag är inte dum i huvudet, jag har bara lite otur när jag tänker”

Hälsningar Lasse

Jag säger inte att alla nybörjare misslyckas med sina nanokar men om man måste byta hela vattensystemet för att karet kraschar är ju inte bra. Jag tycker fortfarande inte att saltvatten är till kreti och pleti för vi tar trots nästan allt från naturen till skillnad från sötvattensakvaristerna som handlar odlad fisk från mestadels Singapore. Alla kan inte gå över till saltvatten för då räcker inte naturen till och att locka över folk till denna hobby med att kränga småakvarium gillar jag inte för i grund och botten handlar det bara att tjäna snabba pengar och inte skrämma potentiella kunder med att det kostar pengar för det är naturligtvis lättare att få folk att köpa ett 60L kar än ett 300L kar. För de flesta som jag vet backar till slut bara för att det kostar för mycket. Jag undrar också hur länge era nanokar har varit igång utan att ni har startat om. 1år? 3år? 5år? Jag har sett verkliga skräckexempel på småakvarium där det simmar en Drakfisk i 50L ingen skummning ingen Ls vattenvärden som är rena kopian på singapores hamnmiljö. Det är många nybörjare och även lite mer erfarna nanokarägare här som ropar efter hjälp här i forumet och många vet inte ens vad ett bra vatten ska hålla för värden det är allt möjligt. Jag svarar gärna på frågor så gott jag kan för jag vill gärna hjälpa till och få dem att få ordning på sina akvarium men många kommer först efteråt de har fått problem eller inte vet vad det är för fel (De som "kan själv") men det finns också de som frågar och tar reda på allt de kan innan de startar upp och det är oftast de som lyckas i längden. Jag hjälper gärna till och delar med mig av mina erfarenheter om någon har funderingar det är bara att ringa mig tel. 0521-66804 jag tar helst och pratar över tel för att svara på en massa pm tar för lång tid för mig.

Joyce Witherspoon som har skrivit "BOKEN" om Clownfiskar rekommenderar kar på 150 - 200 liter för kolglöden.

I mindre kar är det risk för att den ene blir ihjälslagen när de skall göra upp om vem som får vara hona.

Honan blir ungefär11 cm i ett tillräckligt stort akvarium. Räknar du med att hon skall nå den storleken i ditt nano eller skall hon leva förkrympt?

Enligt min åsikt finns det ingen fisk i handeln som är lämplig för 25 liters kar.

Vid 50 liter kan man fundera på Percula och några smörbultar. Alltså fiskar som i naturen lever i mycket små revir.

hela grejen med akvarium är väl att få in en liten bit av naturen i vardagsrummet ???

varför ska man då hålla en fisk som kräver ytor i ett mini-akvarium bara för att det går?

jag tror en människa kan överleva instängd i en skrubb på 2 kvadratmeter, men frågan är hur bra den personen mår...

är ju lika för våra fiskar..

Hur länge har detta mirakelakvarium varit igång?

Egentligen orkar jag inte skriva när folk lägger ut sådant här "dravvel".

Men eftersom att Lasse la ut sin "avhandling" i först en tråd och sedan denna så får jag väll också skriva något.

För det första håller jag med Svärd om att Nano inte är för nybörjare. Många nybörjare brukar bli arga när man skriver att Nano inte är för nybörjare, men efter ett år så kommer de oftast krypande till korset med rodnande kinder och skamsen blick och erkänner sina synder.

Titt som tätt får vi läsa påståenden som:

Det var väl genomtänkt och jag hade givetvis vidtagit åtgärder för att undvika ammoniaktoppar och andra otrevligheter och belastade karet stegvis för att få igång en nitrifikation. Jag mätte inte värdena utan höll en noggrann uppsikt på mina djur.

Jaha, trevligt ännu en "stjärna" på forumet. Att det finns vrånga personer i yngre tonåren som sätter fingrarna i öronen när folk försöker vara hjälpsamma är en sak, men detta är något annat.

Och med noggran uppsikt på djuren så menar du att när de flyter uppochner så är det en ammoniaktopp eller?

Exakt vilka åtgärder är det du vidtagit för att undvika topparna i ditt nystartade kar Lasse?

Varför skulle det vara lättare att skapa ett fungerande ekosystem i ett nanosalt än ett nanosöt?

Din lösning verkar ju vara raka motsatsen till att skapa ett fungerande ekosystem.

Inte köra in akvariet. Icka lämpliga arter på fisk i ett för litet akvarium. Och konstanta jättevattenbyten med nyblandat vatten som sätter "balansen" i rubbning.

Att lägga i ny LS och sedan tro att en fisk mår bra att simma med den dagen efter är väldigt naivt. Lasse du har ingen aning om hur stenen kommer att påverka vattenvärdena när den kommer i ditt nanokar. Kanske ligger det en rutten mussla inuti den som måste brytas ner innan du borde släppa i fisk. Detta är omöjligt att veta i förväg.

Nej snälla Lasse bespara oss sådana här inlägg.

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=8346

Bifogar en tråd som e bra läsning angående nano.

håller med svärd o jaken,tror att det går fint att köra nano,om man vet vad man sysslar med,men det du säger här,känns lite som gulfisk-skålarna,bara köpa hem o hoppas det funkar,dom här åren jag hållt på har jag fått tänka

om massor av gånger,visst det finns många sätt att gå tillväga,men det finns vissa "regler du inte kommer ifrån"angående stenen du la i,tror jag du hade tur bara.fler till hobbyn,kul javisst,men inte på bekostnad av döda

djur,från akvarium som ses som en leksak,jag tror det är helt fel att börja litet och gå upp i storlek,har själv gjort det och det kostar bara onödigt med

pengar och kraft.

tycker nästan att wrang ska ta bort den här tråden pga. att det kan komma nån nybörjare och tro att det här är ett bra sätt att starta ett akvarium.

sen har jag samma undran som Jaken, menar du att du håller koll på vattenvärdena genom att kolla på fiskarna eller?, hur ser du att det börjar braka åt helvete?

svärds recept på att starta ett saltvattenskar tycker jag är det enda vettiga.

det är kul att det inte har gått åt skogen för dig även om du har satt dig emot alla regler men skriv inga inlägg som kan uppmuntra till den sortens tillvägagångssätt.

Mvh Michael

Under 100 liter ser jag inget vits i att köra om man inte ska förvara fraggar osv. Man tjänar ju i längden på att ha ett större fungerande kar.

tycker nästan att wrang ska ta bort den här tråden pga. att det kan komma nån nybörjare och tro att det här är ett bra sätt att starta ett akvarium.

sen har jag samma undran som Jaken, menar du att du håller koll på vattenvärdena genom att kolla på fiskarna eller?, hur ser du att det börjar braka åt helvete?

svärds recept på att starta ett saltvattenskar tycker jag är det enda vettiga.

det är kul att det inte har gått åt skogen för dig även om du har satt dig emot alla regler men skriv inga inlägg som kan uppmuntra till den sortens tillvägagångssätt.

Mvh Michael

Nej ta absolut inte bort den här tråden utan låt sådana som funderar att starta ett nanokar få reda på att det inte är det mest lämpade att starta med utan det är bättre med ett kar på 200L oxh uppåt.

Hej jag själv är en av dessa som börjar som nybörjare med ett nano kar, och det har varit otroligtlärorikt för min del

men jag skulle tro att det har nästan blivit minst lika dyrt som om jag skulle startat ett större

det enda som håller mig ifrån att starta ett 300liter+ är plats... jag har helt enkelt inte plats men flytt är planerad inom snar framtid och då kommer det garranterat att ske

själv satt jag nog mest med lägre djur den första tiden.. men har nu introducerat en fisk

och nu efterhand så här så skulle jag nog rekomendera som majoriteten säger här att större

är verkligen att rekomendera... det är inte lätt att hålla vattnet på styr, och det dunstar fort

som får salthalten att stiga , och en nivåvakt i sånt här litet kar jag vet inte d funkar väl men känns på nått sätt

som "overkill" vad vet jag

men som sagt jag skulle defenetivt lyssnat mer på dom mer erfarna akvaristerna här på forumet

det kommer inte åka i något mer i detta kar förutom kanske mjukkoraller osv som sedan kan fungera som förvaringskar för diverse koraller och dylikt

mina 3 ören iallafall hoppas det har sagt nånting

Mvh Mathias

Var och en har väl rätt att ha en åsikt. Var snälla att dämpa tonen lite. Vi vill väl inte ha några "Häxbål" på forumet eller?

Lasse har hittat "sin metod" vilken jag som nybörjare egentilgen inte kan uttala mig om men är mycket tveksam till. Jag är också nyfiken på vilka åtgärder som togs för att undvika Amoniaktoppar.

Hej

Kvävebelastningen i ett akvarium kommer i första hand från fiskarnas (och andra djurs) ämnesomsättning. Till skillnad från vad de flesta tror så kommer merparten ut i vattnet via utsöndring i gälarna av komplexet ammonium/ammoniak och inte via avföring och proteiner. Upp mot 80 % utsöndras via gälarna. Ammonium är gasen ammoniaks jon i vattten. Gasen ammoniak bildar jonen ammonium genom att ta upp en vätejon från vattnet. Ju mer vätejoner som finns i vattnet (eg ju lägre pH:t är) desto mer kommer ”ursprungskvävet” föreligga som ammonium. Vid pH 7 är ca 99,99% ammonium. Vid pH 9,3 föreligger 50 % som ammonium och 50 % som ammoniak. Vid pH 8,3 föreligger 10% som ammoniak och 90 % som ammonium. Ammonium är relativ ofarligt men kommer via en bakteriologisk tvåstegsprocess som kallas nitrifikation att omvandlas via nitrit till nitrat. Nitrit är giftigt på det sätt att det blockerar de röda blodkropparnas förmåga att binda syre. Fisken visar ett beteende med mycket kraftiga gälrörelser, ungefär det samma beteendet som vid ”riktig” syrebrist. Inom parantes kan nämnas att en amoniakförgiftning ofta yttrar sig som ett ryckigt och nervöst beteende. Fiskar reagera snabbare och vid lägre nivåer än vad någon av de för akvariebruk existerande mätmetoderna gör. Samma gäller många lägre djur. Problematiken med nitrifikationen är att det är två olika bakteriegrupper som ansvarar för de två stegen. Dessa bakterier är av typ autotrofa, vilket innebär att de till skillnad från till exempel denitrifikationsbakterier utnyttjar oorganisk kol som karbonater som kolkälla. Denitrifikationsbakterierna (som ansvarar för omvandling av nitrat till kvävgas under syrefria förhållanden) är hetrotrofa och behöver en organiskt kolkälla och gärna en snabb sådan. Metanol och etanol är sådana snabba kolkällor, detta är orsaken till att den s.k. vodkametoden fungerar under vissa betingelser.

Tillbaks till nitrifikationen. Dessa bakterier fungerar alltså i princip som växter och alger men istället för ljusenergi utnyttjar de skillnaderna i energinivåer mellan ammonium och nitrit och mellan nitrit och nitrat. Dessa joner är alltså bakteriernas mat. Det säger sig självt om det inte finns ”mat” så sker ingen bakterietillväxt. De bakterier som ”äter” ammonium och ”skiter” nitrit kommer igång först. Av någon anledning verkar det som de bakterier som ”äter” nitrit och ”skiter” nitrat är långsammare. Inte nog med att det måste finnas nitrit för att de överhuvudtaget skall växa till så verkar också starten vara trögare. Detta här är de bakomläggande orsakerna till de s.k. nitrittopparna i en uppstart. När väl bakteriekulturerna är i balans så sker övergångarna ganska simultant åtminstone i ett akvarium. Det är bara i verkligen hårt belastade system såsom ålodlingar man kan se en variation under dygnet och knuten till matningsperioder. Givetvis så fungerar en snabb ändring av fodergivan i vissa fall som en ingång till nitritproblem. Inom sötvattensakvaristiken har detta varit ett moment 22 under många år. Ingen belastning - ingen bakterietillväxt kontra belastning – nitrittopp och förutsättning för balans. Eftersom olika fiskar är olika känsliga för nitrit har knepet varit att starta med ”nitrittåliga” fiskar. Ett annat sätt har varit att i uppstarten tillsätta lite ”skit” från ett fungerande akvariefilter och då gärna en liten mängd varje dag under tre veckor. Med introduktionen av de olika typerna av bakteriepreparat, typ nitrivec, har starten blivit mycket lättare och kan göras helt utan nitrittopp förutsatt att man tillsätter det varje dag under minst tre veckor samt matar mycket försiktigt från en början med en sakta ökning av fodergivan.

Vad har hela här bakgrunden för betydelse i ett saltvattensakvarie med pH 8,3? Jo en vätska som vatten har svårt att lösa en gas och som vi såg ovan ligger ca 10% av kvävebelastningen som gasen ammoniak. Gasen tenderar hela tiden till att diffundera ut ur vattnet och upp i luften där koncentrationen normalt är mindre. Hastigheten per tidsenhet är beroende på storleken på interfacet mellan vattnet och luften. Det är här som skummarnas verkliga storhet kommer in. Dessa små bubblor och inblandningen med vattnet ger en oändlig yta mellan vatten och luft och luftar effektivt ut ammoniaken. Det underbara är att om lite ammoniak luftas ut så ställer sig jämnvikten in igen till förhållandet 90 % ammonium – 10 % ammoniak (förutsatt att pH ligger kvar kring 8,3) Börjar man med 0,9 ppm ammonium och 0,1 ppm så kommer det i nästa steg vara 0,81 ppm ammonium och 0,09 ppm ammoniak och så vidare och så vidare. Man kan i teorin alltså med hjälp av luftning skicka upp allt överskottskväve i luften om pH är kring 8,3. I praktiken går det inte helt eftersom ju mindre koncentrationsskillnad du har mellan vatten och luft ju mindre ammoniak försvinner. Men detta räcker för att kunna ge en mindre belastning och risk både för ammoniaktoppar och nitrittoppar.

I mitt fall ville jag inte använda en skummare av olika skäl utan resonerade så att det gällde att exponera vattenmolekylerna så ofta som möjligt för interfacet mellan vatten och luft. På svenska, en kraftig vattencirkulation. Jag bytte därför ursprungspumpen på 180 liter mot en Aqua Jet PFN 650. Den ger nu inte 650 liter i timmen men betydligt mer än 180 liter. De första tre veckorna tillsatte jag också en bakteriestart varje dag. Jag hade två kolglödar från början och det fungerade utmärkt i ca 5 månader tills jag gjorde en dumhet en kväll och det som Stig beskrev hände. Den stora jagade ihjäl den lilla. Dumheten bestod i att jag mot min vana tände upp akvariet sent på kvällen – det räckte. Observera att jag aldrig har hävdat att clowner är lämpliga i nanokar. I mitt fall är de indikatorfiskar eftersom de är orädda och framme mycket samt har ett ganska väldefinierat beteende.

Anledningen till den snabba introduktionen av fisk och andra organismer är att jag med stöd av ovanstående funderingar bedömmer att man står i samma rävsax oavsett när man introducerar dem. Man kan styra det med fodergivan, tillsatsbakterier och för pH:n över ca 8 optimera diffusionen av ammoniak. I början matade jag kanske var tredje dag och då väldigt lite.

Karet har gått nu i 7 månader.

Till frågan varför jag anser att det går att göra ett stabilare saltvattensakvarium i miniformat än ett sötvattens kan jag bara säga att en polykultur (biologiskt mångfald) är stabilare än en monokultur. I och med levande sten, koraller och andra lägre djur kan man bygga en mångfald näringsvävar där den enes avfall är den andres levebröd. Det finns några bilder på mitt kar i en av de andra trådarna. Där kan man se att det är gott om kalkalger som ger underlag för en population sjöstjärnor. De betar och ger utrymme för nya kalkalger som tar näringsämnen (fosfor och kväve) från vattnet. Balansen handlar om den energiinput man ger i form av mat till fisken. Under de här 7 månaderna har jag matat korallerna och rörmaskarna genom att jag en gång i veckan ”skuffat” runt i filterbehållaren och på så sätt fått ut bakterier och annat organiskt material. Jag har varit noga med att tillsätta spårelement varje vecka.

Vattenbytena har bland annat varit till för att upprätthålla kalciumhalten. Obalans mellan kväve och fosfor kan skapa utrymme för cyanobakterier, därför är det som jag ser det viktigt att ha låg fosforhalt. Man kan få ner det genom olika handelsprepparat som ofta bygger på järnsulfat men det finns en elegantare metod och det är att hålla en relativt hög och jämn kalciumnivå eftersom kalcium flockar fosfat till det i pH:n över ca 7,8 olösliga ämnet kalciumfosfat. Exakt nivå har jag inte för tillfället men skulle tro att en jämn nivå på 450 – 500 ppm skulle räcka.

Hälsningar Lasse

Jag hade inte tänkt kommentera denna tråd, polemik tillför så lite, men det var det där med kolglöden i sista inlägget som fick mig att ändra mig:

Först om nano:

Med tanke på att rubriken för tråden är "Nanokar och nybörjare" och andemeningen är att det är så enkelt att hålla ett salvattensnano så pratar Lasse i sina inlägg mot sig själv. Jag tycker tvärtom att man här ser en nano-ägare som åtminstone vet rätt mycket om de kemiprocesser som pågår även om jag inte känner igen allt. Detta är inte fallet för de flesta nybörjare Extremt nogrann övervakning krävs eftersom volymerna är så små och svängningarna därmed kommer snabbare och kraftigare. Lasse har klarat detta i 7 månader. Jag har haft mina stora burkar igång i 15 år och jag har varit på semester. Jag hoppas att nybörjaren som läser detta inte låter sig "luras" utan inser att nano kräver minutiös nogrannhet, närvaro och kontroll.

Sen om etik:

För mig är saltvattenshobbyn en strävan efter att nå så ultimata livsbetingelser som möjligt för ALLT levande i burken. Detta eftersom jag för min egen njutning snott en bit natur och plockat in hemma. Koraller skall växa och utvecklas, fiskar skall vara i bästa kondition och visa ett så naturligt beteende som möjligt helst med lek då och då. Kort sagt ges goda livsbetingelser. När jag misslyckas är det alltid lika tråkigt men det får inte bero av att jag inte skapat bästa möjliga förutsättningar.

Att sätta upp en miljö och introducera djur som man t.o.m. själv anser felaktiga, kalla dem indikatorer och se på när de jagar ihjäl varandra i brist på gömställen och utrymme när man tänder ljuset på kvällen är för mig obegripligt. Vore det inte bättre med en kemilåda?

Låt nano förbli ett specialakvarium för erfarna akvarister!

Självklart göt nanot´s relativa lättillgänglighet att några kanske luras in i en mer komplicerad hobby än dom insett från början, men samtidigt så är väl en "karriär" som erfaren akvarist alltid kantad av massor av mer eller mindre korkade misstag!

Så ur skadebegränsnings-synvinkel - är det inte bättre att "öva på 27liter än 500 som i nybörjar-entusiastisk anda fyllts med fiskar (nu har jag fått kläm på det här och köper några känsliga kirurger till syndromet!)

Missförstå mej rätt, jag menar absolut inte att ett nano skulle vara lättare, tvärtom - men det kan kanske vara ett steg in i hobbyn där man lär sig "mekaniken" bakom med något mindre "studieskulder" än vid ett fullskaligt misslyckande!

Jag har ett nano som är inne på sin tredje månad, startat med 4cm levande sand,ungefär 2kg ls och vatten från ett inkört kar -innehåller en clown,liten sandanemon,några lättare mjukisar,krabbor ,pistolräka,sjögurkor och nakensnäckor.

Problemen när man startar akvarier är inte ammoniak från fiskarnas andning. Det kan möjligtvis vara ett problem i Fish only kar som är hårt belastade.

Problemet är den levande stenen som innehåller en mängd döda och döende organismer som belastar vattnet.

Innan organismerna ställt in sig till livsbetingelserna i den nya miljön får vi en ammoniaktopp och sedan en nitrittopp. Detta tar normalt en månad ungefär. Nitrittoppen är ofta så hög - mer än 2mg / liter att den kan ta livet av till exempel fisk. Efter nitrittoppen får många också en nitrattopp. Ett bra sätt att minska dessa problem är att ha en del levande sten från ett inkört och stabilt akvarium med en aktiv och fungerande bakteriekultur. Jag tror att en bidragande anledning till att erfarna akvarister lyckas bättre med sina nanokar är att de tagit levande sten ur sitt stora kar.

Ett annat problem med saltvattenskar är just mångfalden av organismer. Genom att vi har många länkar i en kedja som måste fungera är systemet känsligare för störningar när de går över gränsen för vad en länk tål.

Och det händer mycket fortare i saltvatten och snabbare ju mindre karet är.

Lasse har rätt i en punkt och det är att karet behöver ett tillskott av näring för att hålla kemin igång.

Men som jag ser det har man problem med överskott av näring till dess karet "cirkulerat" och innan dess skall man inte börja mata.

Beträffande fosfatet har Lasse helt fel. Det är åtskilliga här på forumet som haft höga fosfathalter med högt pH i sina kar. (Däribland jag).

I mitt Nano provade jag att fälla fosfat med kalkvatten och det minskade mätvärdet. Men Saltvatten är saltvatten och korallerna fick inte bättre färg för det. Varför det? Jo vi har bakterier som är kapabla att binda fosfat dels från sediment och dels från fritt vatten i mycket låg halt och dessa tar sedan korallerna upp. Två månader med Aquaphos och korallfärgen är återställd. Mätvärdet (Salifert) har hela denna tid varit noll.

När det gäller indikatorer har jag inga etiska problem med Salifert men att sätta i djur för att kolla om de klarar sig är inte min grej.

Det dör ändå alldeles för mycket djur hemma hos mig.

Självklart göt nanot´s relativa lättillgänglighet att några kanske luras in i en mer komplicerad hobby än dom insett från början, men samtidigt så är väl en "karriär" som erfaren akvarist alltid kantad av massor av mer eller mindre korkade misstag!

Så ur skadebegränsnings-synvinkel - är det inte bättre att "öva på 27liter än 500 som i nybörjar-entusiastisk anda fyllts med fiskar (nu har jag fått kläm på det här och köper några känsliga kirurger till syndromet!)

Missförstå mej rätt, jag menar absolut inte att ett nano skulle vara lättare, tvärtom - men det kan kanske vara ett steg in i hobbyn där man lär sig "mekaniken" bakom med något mindre "studieskulder" än vid ett fullskaligt misslyckande!

Jag har ett nano som är inne på sin tredje månad, startat med 4cm levande sand,ungefär 2kg ls och vatten från ett inkört kar -innehåller en clown,liten sandanemon,några lättare mjukisar,krabbor ,pistolräka,sjögurkor och nakensnäckor.

Jag tror det blir dyrare än ett större akvarium som inte behöver vara jättestort. Men man slipper hela microprobelmatiken som jag tror att men behöver erfarenhet för att förstå. Jag tror vi kommer att få se många nedlagda nano av frusterade nybörjare som tror hobbyn är svårare än vad den är.

Jag tror det blir dyrare än ett större akvarium som inte behöver vara jättestort. Men man slipper hela microprobelmatiken som jag tror att men behöver erfarenhet för att förstå. Jag tror vi kommer att få se många nedlagda nano av frusterade nybörjare som tror hobbyn är svårare än vad den är.

många bra karantänskar att spekulera i :-)

Jag tror det blir dyrare än ett större akvarium som inte behöver vara jättestort. Men man slipper hela microprobelmatiken som jag tror att men behöver erfarenhet för att förstå. Jag tror vi kommer att få se många nedlagda nano av frusterade nybörjare som tror hobbyn är svårare än vad den är.

Jag förstår inte riktigt resonemanget om att det skulle bli dyrare??

Ett nano kostar 900:- plus lite Ls och dito sand om man väljer att göra som jag gjort, nån liten mjukis och skivanemon samt kanske en räka och ett par smågobies.

Men mellan tummen och pekfingret kanske 2-2,500 ,- det fär man ju inte mycket för om man väljer att plocka

"lösa delar"

Men jag tror egentligen att dom flesta nano-kunderna egentligen är folk som redan hållit på ett tag.

Mitt kostade runt 4000 att starta. Kar, ljus, luftpump, två cirkulationspumpar, 7 kg LS och sex tester. Kalciumhydroxid, salt och en massa annat smått och gott.

Hittade ett nanokar som jag tyckte kunde fylla ut den tråkiga texten överallt med lite fina bilder. Killen e en nybörjare som verkligen lyckats. Med i detta så kan man se vad han lagt ner för ansträngning för att lyckas. Det enda som dött för killen är en chromis.

mera

det där är ju ett praktexemplar på en "nybörjare" som verkligen läst på genomfört sitt projekt riktigt seriöst och med eftertanke.

mera