Har vi säg två centimers tjock sandbotten så har vi säkert en ypperlig nitratfabrik, vilket ur makroalgsynpunkten skulle vara helt perfekt. Det är denitrifikationen i DSB:n jag ifrågasätter ur algsynvinkeln. Dvs. man kan behålla ett mindre lager för att få nitrifikationen, men utan att det blir anoxiskt/denitrifierande. För säg mig: kan makroalgerna tillgodogöra sig den kvävgas som DSB:n släpper ifrån sig när bottnet käkat klart på nitraten?

Kan du inte bara öka belastningen om du har för lite nitrat/ammonium? Inte så att du mättar DSB:n, utan bara för att öka den momentana produktionen av ammonium? Det tar ju en viss tid innan DSB'n norpar kvävet ifrån den fria vattenmassan.

Dvs borde du inte börja i den andra änden, och försöka få en stabil miljö för djuren först... för att sedan introducera växterna? Jag menar att *om* det nu är så att dina växter svälts ut av DSB:n, så *borde* du få en bättre miljö för växterna ifall de introduceras *efter* att några stora "skitproducenter" har slagit sig till ro.

Fö är jag ganska säker på att det förekommer aktiv transport av näringsämnen inom en makroalg. Passiv diffusion förekommer åtminstone (du måste förhindra passiv diffusion om du inte vill ha den). Men makroalger använder mest sina rhizom till att hålla i sig. Rhizomen är inga "äkta" rötter, och har inga direkt specialiserade anordningar för att ta upp näring. Även om en makroalg skulle vara bättre på att ta upp en viss typ av näring via sina rhizom så är den knappast *mycket* effektivare på det än bålen. Dessutom har bålen vanligtvis större ytan än rhizomet. Vill du ha växter som "äter" näring ifrån DSB:n ska du ha någon blommande havsväxt (sjögräs). Det är nästan ett tips... prova någon sorts sjögräs och jämför med din caulerpa.

En sak till: Alger, åtminstone brun och rödalger har lite andra krav på ljusets våglängd än "vanliga" växter. Kan vara värt att tänka på om du ska ha sådana.

Denitrifikationen i en DSB är långsam (om inte organiskt kol tillsätts) inte bara pga att det är en "diffusions"process för nitratet att ta sig ner samt att det är ont om organiskt kol.

Lasse, meningen verkar vara oavslutad, jag skulle gärna vilja veta fortsättningen på varför denitrifikationen i en dsb är långsam. Du skriver "inte bara" och då förväntar man sig att det åtföljs av något typ "men också ...". Hur som helst så verkar Shimek i någon av sina två-tre artiklar bestämd hävda motsatsen, där han säger att näringsupptaget i en inkörd dsb är närapå mirakulöst snabbt, där man inte kan mäta upp någon ökning av näringen i vattnet även strax efter matning.

Än en gång bör man nog vädja om försiktighet med organiskt kol direkt i vattnet ty det lär inte försvinna ut ur akvariet i första taget utan bli kvar i bakteriebiomassa (död och levande). Om jag skulle köra det så blir jag mer och mer övertygad om att i så fall skulle jag ha ett normalt biofilter (eg. skumgummifilter) för att kunna avlägsna bakteriebiomassa till korallmat (eller ut ur akvariet). Jag tror inte man skummar bort speciellt mycket av bakterierna eftersom de är bundna till någon typ av substrat och ett normalt akvarievatten brukar vara ganska så partikelfattigt.

Jag vet inte om jag kan hålla med här: efter att ha kört med liiiite socker (typ 0,5 g per dag) i en veckas tid så har jag kunnat tömma en hel skummarkopp per dag med ganska tjockt gulaktigt-vitaktigt innehåll, och detta utan att ens skrapa rutorna. När jag viftar med tandborsten på rutorna/stenarna så kommer det ännu mer, och man får nästan tömma två gånger per dag. Innan jag börjat med socker har det ansamlats endast 2 cm mycket grön-brunt gegga på skummarbottnet i början, för att sedan inte skumma något alls efter någon dag. Min teori är att bakterierna förekommer förmodligen i rätt så stor utsträckning även flytande i vattenkolumnen (notera den disighet som många märkt i vattnet efter att ha börjat med kolkälla).

Men du har naturligtvis rätt i att man bör vara extra försiktigt med kolmetoden, den har ju sina nackdelar, där de främsta synes vara:

1) att man kommer nära absolut noll i näringsmängden, samt

2) att syrebehovet ökar mycket markant.

För att kolla punkten 1 behöver jag införskaffa nitrat och fosfattester. Vad gäller punkten 2 så ser jag en fördel i att använda skummare som näringstransportör när man kör med kolmetoden. Fördelen är syresättningen. Som det har påpekats gång på gång på RC så ökar syrebehovet rätt kraftigt när man har en bakteriepopulation som växer explosionsartat, och skummare dels tar uppenbarligen ut bakterierna ur vattenkolumnen, och dels syresätter vattnet. Den uppenbara nackdelen med att använda sig av ett skummgummifilter för kolmetoden är att filtret blir en bakteriehärd , som lätt kan vridas ur och tömmas i vasken (som det är tänkt, positivt), men som också kan förbruka hiskeliga syremängder (som det inte är tänkt, negativt). Dessutom - även om man kör med madrassfilter - så kan man ju ändå inte styra att bakterierna skall sätta sig just där, utan dessa sätter sig på såväl filtret som på övrig intredning, inklusive dsb, som får kraftigt ökad bakteriepopulation också. Kopplar man därefter madrassfiltrets/bakteriehärdens syrebehov med syrebehoven från övriga organismer i akvariet - fisk, fler bakterier i dsb, samt småkryp i dsb - kan detta få rätt katastrofala följder. Jag tror inte att enbart ytvattenrörelse kan förse karet med tillräckligt med syre under kolmetoden. Ja, du känner ju säkert mer om BOD än vad jag kan lära mig, men ville bara ventilera min tanke ändå.

Edit: Det Crille är ute efter är troligtvis att eftersom sanbädden kan ha betydligt lägre pH än vattnet så frigörs en del mineraler, däribland kalcium.

Fast kalcium är ju av föga intresse ur makroalgsynvinkel. Jag hävdar ju än så länge att dsb förbrukar såväl makroämnen (nitrater/fosfater) och mikroämnen (spårelement, metaller, mineraller), och det som eventuellt löses ut i vattenkolumnen i form av säg kalcium hjälper inte makrosarna så mycket. Upptaget hos algerna torde väl vara mycket snabbare än vad som eventuellt kan lösas ut från DSB:n, om det nu överhuvudtaget löses ut något som makrosar kan använda.

Kan du inte bara öka belastningen om du har för lite nitrat/ammonium? Inte så att du mättar DSB:n, utan bara för att öka den momentana produktionen av ammonium? Det tar ju en viss tid innan DSB'n norpar kvävet ifrån den fria vattenmassan.

Dvs borde du inte börja i den andra änden, och försöka få en stabil miljö för djuren först... för att sedan introducera växterna? Jag menar att *om* det nu är så att dina växter svälts ut av DSB:n, så *borde* du få en bättre miljö för växterna ifall de introduceras *efter* att några stora "skitproducenter" har slagit sig till ro.

Rebecka, du uttryckte det som jag gått och grubblat på nu i några dagar. Det kanske är helt enkelt så att mina små krabbor inte producerar tillräckligt med ammonium för makroalgerna att festa på. Men å andra sidan krashade Caulerpan även när jag hällde i ren KNO3 och KH2PO4 i karet, och gudarna skall veta att jag är jäkligt osäker på mitt "gate-keeping" argument till försvar för den krashen.

Även om en makroalg skulle vara bättre på att ta upp en viss typ av näring via sina rhizom så är den knappast *mycket* effektivare på det än bålen. Dessutom har bålen vanligtvis större ytan än rhizomet. Vill du ha växter som "äter" näring ifrån DSB:n ska du ha någon blommande havsväxt (sjögräs). Det är nästan ett tips... prova någon sorts sjögräs och jämför med din caulerpa.

Håller helt med, de vanliga sötvattensväxterna är mycket mycket bättre på att ta upp näringen via bladen än via rötter. Jfr mitt exempel till Morphriz ovan, med växten upphängd med rötterna fritt dinglande i vattnet och ändå oförändrat växttakt. Jag har inga särskilda preferenser vad gäller vilka makroalgerna jag vill ha - "bottenätande" eller "vattendrickande", bara de växer!

En sak till: Alger, åtminstone brun och rödalger har lite andra krav på ljusets våglängd än "vanliga" växter. Kan vara värt att tänka på om du ska ha sådana.

Jag kör med vanliga kompaktljusrör 6 500 K (dvs. typ fullspektrum), 1 watt per liter volym. Det borde väl täcka upp alla eventuella preferenser som samtliga alger kan tänkas ha, eller?

Denitrifikationen i en DSB anser jag är effektiv, t.o.m. en nystartad:

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=13140

Varför kör du med Caulerpa (du kanske kör med fler arter)? Denna art kraschar som bekant lätt. Chaetomorpha anser jag är en mycket bättre art som är stabilare och tar upp mer näringsämnen samt skapar bättre gömställen och en ökning i mikrofaunan.

Sedan ställer jag mig lite frågande till användandet av kolkällor i detta hänseende. Orsaken varför man kör med socker/vodka är ju att få ner näringsämnen och detta är ju inte målet här. Jag ser ärligt talat inte hur bakterierna ska göra någon större nytta här och ser istället en risk att en krasch av systemet ökar och att bakterierna konkkurerar ut näringsämnen som dina makroalger skulle behöva. Enda kolkällan som jag skulle se som positiv utifrån dina makroalger skulle kunna vara en koldioxidkälla som jag skrivit om tidigare i tråden.

Jag matar kontinuerligt min dsb med vanlig fiskmat, fryst och flingor. Det ökar näringsämnena och tillgodoser behovet för mikrofaunan.

Din beysning duger bra.

/Peter

Denitrifikationen i en DSB anser jag är effektiv, t.o.m. en nystartad:

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=13140

Varför kör du med Caulerpa (du kanske kör med fler arter)? Denna art kraschar som bekant lätt. Chaetomorpha anser jag är en mycket bättre art som är stabilare och tar upp mer näringsämnen samt skapar bättre gömställen och en ökning i mikrofaunan.

För att jag hade/har tillgång endast till denna art. Hade jag haft möjlighet att införskaffa andra makroalger så hade jag ju naturligtvis prövat, men jag har inte sett exempelvis chaetomorpha säljas någonstans.

Sedan ställer jag mig lite frågande till användandet av kolkällor i detta hänseende. Orsaken varför man kör med socker/vodka är ju att få ner näringsämnen och detta är ju inte målet här. Jag ser ärligt talat inte hur bakterierna ska göra någon större nytta här och ser istället en risk att en krasch av systemet ökar och att bakterierna konkkurerar ut näringsämnen som dina makroalger skulle behöva. Enda kolkällan som jag skulle se som positiv utifrån dina makroalger skulle kunna vara en koldioxidkälla som jag skrivit om tidigare i tråden.

Jag matar kontinuerligt min dsb med vanlig fiskmat, fryst och flingor. Det ökar näringsämnena och tillgodoser behovet för mikrofaunan.

Din beysning duger bra.

/Peter

Ja, jag tänkte testa med kolet ett tag som näringstransportör eftersom näringsexporten måste ju ske på något sätt. Jag blev lite frustrerad på misslyckad näringsexport via Caulerpa när den krashade för mig tre gånger, trots olika förutsättningar. Får jag bara någon makroalg att trivas så skrotar jag kolmetoden fortare än kvickt, om inte tidigare. Det har bara varit lite ledsamt att se mikroalger växa men Caulerpa krasha.

De säljer Chaeto i den här butiken i Tyskland för 5 eur (vet ej vilka försändelseregler som gäller):

http://www.shop-meeresaquaristik.de/index.php?cat=c22_Algen.html

Jag får lite uppfattningen att du gör det lite svårare än det faktiskt är. Mitt sätt har funkat kanon utan skummare eller annat mekaniskt filter under en längre period. Om jag hade varit dig hade jag slutat med sockret och börjat mata mikrofaunan med vanligt foder och försöka skaffa chaeto. Bakterierna kommer ändå.

Ska som sagt testa med C02 lite senare vilket jag tror på.

På tal om växter som tar näring från rötter kontra blad, du har inga tankar på att skaffa mangrove?

Angående näringsexporten så sker detta effektivt i växterna/korallerna/dsb etc. Jag har som sagt inget annat exportsätt och har omätbara näringsvärden.

Jo, Peter, jag tycker också att näringsexporten är lite väl övertänkt kanske, och skall försöka skaffa konsumerare vid första bästa tillfälle, men det verkar vara svårt: jag har i och för sig inte letat superaktivt efter makroalger, så din länk till meerakvaristik är väldigt bra. Dock verkar frakten vara 18,90 Euro för alger som i sig kostar 5 Euro. Skall kolla om det går att få köpa lite alger av någon lokalt/per post.

Jo, Peter, jag tycker också att näringsexporten är lite väl övertänkt kanske, och skall försöka skaffa konsumerare vid första bästa tillfälle, men det verkar vara svårt: jag har i och för sig inte letat superaktivt efter makroalger, så din länk till meerakvaristik är väldigt bra. Dock verkar frakten vara 18,90 Euro för alger som i sig kostar 5 Euro. Skall kolla om det går att få köpa lite alger av någon lokalt/per post.

Såg du om det går att skicka dem tillsammans med andra varor eller måste de skickas separat? Jag har köpt phyto och rotifers från dem och då skickades de i samma förpackning som de andra varorna.

Använde du järn som jag rekommenderade dig när caulerpan kraschade?

Såg du om det går att skicka dem tillsammans med andra varor eller måste de skickas separat? Jag har köpt phyto och rotifers från dem och då skickades de i samma förpackning som de andra varorna.

Använde du järn som jag rekommenderade dig när caulerpan kraschade?

Det går att skicka flera varor i samma veva, har testat nu (men ej beställt), jag tror gränsen för 18,90 frakten är upp till 3 kg.

Jag använde mikrogödning för sötvatten med mycket järn i (Mikro+).

Lasse, meningen verkar vara oavslutad, jag skulle gärna vilja veta fortsättningen på varför denitrifikationen i en dsb är långsam. Du skriver "inte bara" och då förväntar man sig att det åtföljs av något typ "men också ...". QUOTE] Meningen syftar på bristen av organiskt kol förutom den långsamma processen neråt med näringsämnen.

Hur som helst så verkar Shimek i någon av sina två-tre artiklar bestämd hävda motsatsen, där han säger att näringsupptaget i en inkörd dsb är närapå mirakulöst snabbt, där man inte kan mäta upp någon ökning av näringen i vattnet även strax efter matning.[/

Det här tror jag inte direkt på. 1: för att överhuvudtaget kunna mäta någonting vad gäller ammonium, nitrit, nitrat och fosfor efter e n matning räcker det inte med att mata på "akvariesätt". Koncentrationen blir så låg att jag inte tror att något mätsystem överhuvudtaget kommer att detektera något. 2. Det finns många andra upptagsätt vad gäller näringsämnena än denitrifikation så riktigt vad det är som förbrukar näringen går inte att fastslå.

Jag vet inte om jag kan hålla med här: efter att ha kört med liiiite socker (typ 0,5 g per dag) i en veckas tid så har jag kunnat tömma en hel skummarkopp per dag med ganska tjockt gulaktigt-vitaktigt innehåll, och detta utan att ens skrapa rutorna. När jag viftar med tandborsten på rutorna/stenarna så kommer det ännu mer, och man får nästan tömma två gånger per dag. Innan jag börjat med socker har det ansamlats endast 2 cm mycket grön-brunt gegga på skummarbottnet i början, för att sedan inte skumma något alls efter någon dag. Min teori är att bakterierna förekommer förmodligen i rätt så stor utsträckning även flytande i vattenkolumnen (notera den disighet som många märkt i vattnet efter att ha börjat med kolkälla).

Detta är inte lite i ditt lilla kar - det är enormt mycket!

Hävdar fortfarande att nedbrytningsbakterierna måste ha ett substrat - om du får en transport så måste det innebära att du har partiklar i vattnet och att akvariet är som en "aktiv slamanläggning". Får du beväxtning så kan bakteriefilmen rivas bort med hjälp av vattenströmmen och fås ut på det sättet. Jag har inte sett en enda rapport från reningsverksvärlden där man hävdar att de heterotrofa nedbrytarna inte måste ha ett substrat.

Men du har naturligtvis rätt i att man bör vara extra försiktigt med kolmetoden, den har ju sina nackdelar, där de främsta synes vara:

1) att man kommer nära absolut noll i näringsmängden, samt

2) att syrebehovet ökar mycket markant.

För att kolla punkten 1 behöver jag införskaffa nitrat och fosfattester.

Här är jag fortfarande benhård - du kan inte med hjälp av hobbytester styra detta. Speciellt inte vad gäller nitratmätning.

Vad gäller punkten 2 så ser jag en fördel i att använda skummare som näringstransportör när man kör med kolmetoden. Fördelen är syresättningen. Som det har påpekats gång på gång på RC så ökar syrebehovet rätt kraftigt när man har en bakteriepopulation som växer explosionsartat, och skummare dels tar uppenbarligen ut bakterierna ur vattenkolumnen, och dels syresätter vattnet. Den uppenbara nackdelen med att använda sig av ett skummgummifilter för kolmetoden är att filtret blir en bakteriehärd , som lätt kan vridas ur och tömmas i vasken (som det är tänkt, positivt), men som också kan förbruka hiskeliga syremängder (som det inte är tänkt, negativt). Dessutom - även om man kör med madrassfilter - så kan man ju ändå inte styra att bakterierna skall sätta sig just där, utan dessa sätter sig på såväl filtret som på övrig intredning, inklusive dsb, som får kraftigt ökad bakteriepopulation också. Kopplar man därefter madrassfiltrets/bakteriehärdens syrebehov med syrebehoven från övriga organismer i akvariet - fisk, fler bakterier i dsb, samt småkryp i dsb - kan detta få rätt katastrofala följder. Jag tror inte att enbart ytvattenrörelse kan förse karet med tillräckligt med syre under kolmetoden. Ja, du känner ju säkert mer om BOD än vad jag kan lära mig, men ville bara ventilera min tanke ändå.

Du missar hela poängen. Du kommer aldrig att få mer bakterietillväxt än vad du tillför i form av näring och kolkälla. Syrebehovet bestäms inte av vilken filtreringsmetod du använder utan av bakteriebiomassan. Vad du gör när du sätter in ett biofilter är att du styr processerna till detta genom att du kan optimera bakteriernas levnadsförhållanden där och därför får tillväxten på ett ställe, och där du kan kontrollera det. Styrparametrar är "stolar för bakterierna", syre, ständig transport av näring och kolkälla, rengöring eller backspolning och transport av bakterier ut till korallerna. Visst kan du använda skummare för syresättning men det finns andra metoder för det också. Jag skulle a l d r i g personligen köra en koltillsättning utan ett biofilter där jag kan kontrollera processen. Men det kräver att biofiltret har en bra fart igenom filtratet om man vill ha en aerob process och väldig låg fart om man vill ha en anaerob process. Kombinationer går att göra där man tillsätter kolet i den anaeroba processen och använder den aeroba att ta hand om ev. överskott.

Fast kalcium är ju av föga intresse ur makroalgsynvinkel. Jag hävdar ju än så länge att dsb förbrukar såväl makroämnen (nitrater/fosfater) och mikroämnen (spårelement, metaller, mineraller), och det som eventuellt löses ut i vattenkolumnen i form av säg kalcium hjälper inte makrosarna så mycket. Upptaget hos algerna torde väl vara mycket snabbare än vad som eventuellt kan lösas ut från DSB:n, om det nu överhuvudtaget löses ut något som makrosar kan använda.

Och jag tror fortfarande inte att DSB konkurrerar med makrosarna efter som deras tillväxt är snabbare än DSB:ns verkningsätt.

Sen Patrik så tycker jag att du på något sätt angriper saken från fel håll. I början så gick du in med näring långt innan din biologi var uppbyggd och näringsbehovet var uterst lite och lätt kan fixas via normal akvarieskötsel (matning). Efter den missen så är du nu fixerad på näringsexport och eftersom du inte har speciellt med näring (eller borde i alla fall inte ha det) så får du fixa det med tillsatser (organiskt kol)

Jag tycker du skall starta om akvariet och sedan låta det lungt och säkert växa till sig. I början kommer du få ett "näringsöverskott" eftersom du inte har någon kraftig korallpopulation. Denna näring kommer att utnyttjas av alger i olika former. Betare - och många sådana - är nödvändiga i detta stadie. Inte bara för att de äter algerna men också för att de "stör" många av cyanobakteriernas "mattbildande" Det verkar nämligen som dessa "mattor" utgör grunden för dessa cyanobakteriers möjlighet att fixera kväve. Genom sin rörelse så syresätter snäckorna området runt (och under mattorna) och stämmer det som linjerats upp i några vet. artiklar så är de beroende av syrefria områden under mattorna för kvävefixering.

När du sedan fått till det med koralltillväxt så kan det vara idée att experimentera med näringstillskott med "fullpreparat" för jag tror fortfarande att man skapar mer problem än man löser med "ökenteorin" på längre sikt.

MVH Lasse

Vet att ni gillar att teoretisera...

Men varför inte fråga rådfråga personer som har praktiska erfarenheter av att driva macroalgakvarier?

Marine Plants & Macroalgae Reefcentral

Läsvärt borde de fyra översta sticky trådarna vara som vanligt på RCs olika forumdelar.

http://www.reefcentral.com/forums/forumdisplay.php?s=&forumid=176

Varför uppfinna hjulet två gånger?

bilderna är hämtade ur denna tråden

http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?s=&threadid=620824&perpage=25&pagenumber=1

Det här med heterotrofa bakterier som växer i den fria vattenmassan:

Standardmetoden för att växa bakterier på lab är just i flytkulturer. Jag ser inga skäl för att olika heterotrofa bakterier inte skulle dela sig i ditt akvariums vattenmassa om du ger dem en kolkälla som rörsocker/sukros (ordet ser inte bra ut på svenska...). Det finns ju inga filter (förutom skummaren) som rimligt effektivt skulle kunna avlägsna dem från den fria vattenmassan och biofilmer/adhesion är mycket sällan ett krav för bakteriell celldelning. Vidare så är jag övertygad om att olika tillsatser av kol i kombination med skummare till stor del fungerar genom att skummaren exporterar bakteriernas tillväxt (och därmed bundet kväve och fosfor) precis som du skriver.

Det jag undrar är om det verkligen är klokt att odla bakterier på detta sätt i akvariet; dvs är det önskvärda bakterier man ökar titern av? För i princip kan ju vilken stam som helst växa till sig om den har förmågan att tillgodogöra sig den kolkälla man har valt (alkoholer och sukros är ju inte alla bakterier förunnat) och kan tolerera saltvattenakvariets övriga parametrar (dvs främst få tag på en kvävekälla (aminosyror, peptider och ammonium föredras vanligen) och tolerera salthalten).

Det här med heterotrofa bakterier som växer i den fria vattenmassan:

Standardmetoden för att växa bakterier på lab är just i flytkulturer. Jag ser inga skäl för att olika heterotrofa bakterier inte skulle dela sig i ditt akvariums vattenmassa om du ger dem en kolkälla som rörsocker/sukros (ordet ser inte bra ut på svenska...). Det finns ju inga filter (förutom skummaren) som rimligt effektivt skulle kunna avlägsna dem från den fria vattenmassan och biofilmer/adhesion är mycket sällan ett krav för bakteriell celldelning. Vidare så är jag övertygad om att olika tillsatser av kol i kombination med skummare till stor del fungerar genom att skummaren exporterar bakteriernas tillväxt (och därmed bundet kväve och fosfor) precis som du skriver.

Tack, Claes, efter Lasses inlägg började jag undra om jag ser fulla och fula skummarkoppar i synen och bär dessa till toan i sömnen eller något.

Det jag undrar är om det verkligen är klokt att odla bakterier på detta sätt i akvariet; dvs är det önskvärda bakterier man ökar titern av? För i princip kan ju vilken stam som helst växa till sig om den har förmågan att tillgodogöra sig den kolkälla man har valt (alkoholer och sukros är ju inte alla bakterier förunnat) och kan tolerera saltvattenakvariets övriga parametrar (dvs främst få tag på en kvävekälla (aminosyror, peptider och ammonium föredras vanligen) och tolerera salthalten).

Jo, det är det man/jag är orolig för. Det är väl inget som säger att en mycket giftig/parasitisk bakteriestam inte skulle kunna främjas och göra livet surt för akvariets övriga invånare. Det är just detta som gör att jag tänker avsluta kolexperimenteringen fr o m idag, och skrapa ihop medel för att beställa lite alger aus Deutschland. Fördelen med kolmetoden har ju annars hittills varit att jag blev av med röd cyano och kiselalger (peppar peppar) på bara en vecka. Å andra sidan kan någon kanske säga att jag skulle ha blivit av med dessa även utan sockret (vilket jag inte tror, men ändå). Jag vet inte.

Citat:

Ursprungligen postat av Claes_A

Det jag undrar är om det verkligen är klokt att odla bakterier på detta sätt i akvariet; dvs är det önskvärda bakterier man ökar titern av? För i princip kan ju vilken stam som helst växa till sig om den har förmågan att tillgodogöra sig den kolkälla man har valt (alkoholer och sukros är ju inte alla bakterier förunnat) och kan tolerera saltvattenakvariets övriga parametrar (dvs främst få tag på en kvävekälla (aminosyror, peptider och ammonium föredras vanligen) och tolerera salthalten).

Jo, det är det man/jag är orolig för. Det är väl inget som säger att en mycket giftig/parasitisk bakteriestam inte skulle kunna främjas och göra livet surt för akvariets övriga invånare. Det är just detta som gör att jag tänker avsluta kolexperimenteringen fr o m idag, och skrapa ihop medel för att beställa lite alger aus Deutschland. Fördelen med kolmetoden har ju annars hittills varit att jag blev av med röd cyano och kiselalger (peppar peppar) på bara en vecka. Å andra sidan kan någon kanske säga att jag skulle ha blivit av med dessa även utan sockret (vilket jag inte tror, men ändå). Jag vet inte.

Det är därför man i ZEOvit-metoden och många andra metoder tillsätter de bakteriestammar man vill odla på.

/Janne

Det är därför man i ZEOvit-metoden och många andra metoder tillsätter de bakteriestammar man vill odla på.

/Janne

Men bakterier på flaska är ju ändå ingen garanti för att just dessa är mera livskraftiga/prolifierande än några andra, eller? Dvs. det är väl inte helt givet att just flaskbakterierna förökar sig men inga andra.

JR brukar ofta ha lite macroalger, bla chaetomorpha.. vet inte om de har det just nu, men vanligtvis så..

Det finns inga garantier, men om man doserar dem i en reaktor som är fylld med ny zeolit (en bra grogrund), vattenflödet är anpassat och så tillsätter man bl.a. aminosyror och kol. Då tror jag att man har ganska stora möjligheter att få flaskbakterierna att föröka sig.

/Janne

Bjarne: stort tack! Skall kolla där, du har ingen aning om vad priserna brukar ligga på för en näve alger?

Janne: åå, fast som Claes säger, och som också bekräftas i praktiken (inte bara av mig) så verkar det inte behövas någon grogrund/"stolar"/adhesion, utan det räcker enbart med vattenkolumnen för bakterierna. Skall se om jag får tag på lite alger så kan kolmetoden kanske bli en liten parentes i mitt kars historia.

Det finns många finersser med att odla bakterierna i en reaktor, den bästa är att när du vill mata din koraller kan du bestämma själv och att du lösgör alla bakterierna på en gång. Lämpligen så lösgör du bakterierna när ljuset är släckt för då blir det naturligt för korallerna ta fram sina polyper. När hela vattenkolumnen blir full av bakterier så blir korallerna aldeles galna och expandera alla sina polyper till fullo, liksom öringar vid en riklig kläckning av sländor.

/Janne

Det finns många finersser med att odla bakterierna i en reaktor, den bästa är att när du vill mata din koraller kan du bestämma själv och att du lösgör alla bakterierna på en gång. Lämpligen så lösgör du bakterierna när ljuset är släckt för då blir det naturligt för korallerna ta fram sina polyper. När hela vattenkolumnen blir full av bakterier så blir korallerna aldeles galna och expandera alla sina polyper till fullo, liksom öringar vid en riklig kläckning av sländor.

/Janne

Men blir inte det "system overload" om man lösgör så mycket bakterier på en gång? Jag är ju inte så insatt i vad koraller har för preferenser i matväg: äter de någon särskilt sorts bakterier, eller allt som kommer i korallernas väg?

Olika bakteriestammar gynnas av olika kolkällor (och kvävekällor). Till exempel druvsocker/glukos är jumjum för nästa alla bakterier och kommer först och främst att fermenteras för att utvinna energi. Fermentering tillåter ett snabb energiutnyttjande och därmed effektiv tillväxt. Detsamma gäller för de flesta andra små socker.

Jag skulle kanske välja en kolkälla som är mer selektivt använd (dvs alla bakterier kan inte använda den) och som dessutom inte kan fermenteras (vilket leder till en väldigt snabb bakterietillväxt). Därför tycker jag de oftast använda alkoholerna eller acetat (vilka båda respireras för energi) verkar vara bättre val.

De är väl bara ute efter det kväve och fosfor som bakterierna har bundit. Två flugor i en smäll, bakterierna binder näringsämnena som sen blir mat till korallerna och överskottet skummas ut. På så sätt kan korallerna överleva i den näringsfattiga miljön, för de får i sig samma näring fast på rätt sätt via polyperna precis som ute på korallreven, genialiskt.

/Janne

Vad är fermentering? Sökte på google (define:fermentation) men blev inte klokare.

Var finner man acetat, i vilka ämnen?

Olika bakteriestammar gynnas av olika kolkällor (och kvävekällor). Till exempel druvsocker/glukos är jumjum för nästa alla bakterier och kommer först och främst att fermenteras för att utvinna energi. Fermentering tillåter ett snabb energiutnyttjande och därmed effektiv tillväxt. Detsamma gäller för de flesta andra små socker.

Jag skulle kanske välja en kolkälla som är mer selektivt använd (dvs alla bakterier kan inte använda den) och som dessutom inte kan fermenteras (vilket leder till en väldigt snabb bakterietillväxt). Därför tycker jag de oftast använda alkoholerna eller acetat (vilka båda respireras för energi) verkar vara bättre val.

Vad som är i T Pohl's flaskor(Zeovit) är det inte många som vet, men att maten till bakterierna är matchade kan man nog vara säker på.

/Janne

De är väl bara ute efter det kväve och fosfor som bakterierna har bundit. Två flugor i en smäll, bakterierna binder näringsämnena som sen blir mat till korallerna och överskottet skummas ut. På så sätt kan korallerna överleva i den näringsfattiga miljön, för de får i sig samma näring fast på rätt sätt via polyperna precis som ute på korallreven, genialiskt.

/Janne

Dvs. utan att kunna gå omvägen med slabbandet med phytoplankton-flaskorna/reaktorerna?

Hur kontrollerar man då att man har en normalpopulation av bakterier, varken för mycket eller för lite? Att det borde vara genom att anpassa kolmängden förstår jag, men hur? Det borde väl vara i så fall genom lite trial-'n-error? Känner faktiskt att jag börjar bli nyfiken på att förutom kunna odla korallmat inne i karet så att säga.