Topplista

Själv har jag odlat Tropheus i liten skala och sålt till privatpersoner och butik. Så helt utan erfarenhet är jag inte. Klart att jag gillar fisk (och även fiske) Bara det att jag vill kunna åka på semester och inte behöva oroa mig över matning och att temp ska bli onödigt hög m.m Så här ser mitt lilla akvarium ut för tillfället. Ingen balja med kampfisk om jag får be

Om vi nu ska vara språkpoliser... Eremiter lever i skogen eller öknen och äter bär och dricker explorer. Eremitkräftor lever i havet eller akvarier

Blandade bilder

Och i träd MVH Lasse

Där håller jag inte med. En bakterieblomning som har sin uppkomst i NoPox-dosering kan medföra syrebrist, så Lasses kommentar är välbefogad.

Det råder inga oklarheter om eremiter äter sniglar eller ej. Det gör de definitivt inte. Varför skulle de äta sniglar - ett djur som inte finns i deras naturliga miljö - det finns nämligen inga sniglar i vatten. Däremot finns en debatt om SNÄCKOR och eremiter. Det är klart att eremiter äter snäckor - de äter allt. Men frågan gäller om de normalt klarar att äta en fullt frisk levande snäcka, dvs komma in i skalet och käka upp den. Att de försöker - det är ju självklart - men lyckas de normalt? Jag tror definitivt inte det eftersom jag tror att vi då ute i naturen inte skulle se några snäckor alls, dessa långsamma varelser som kryper sakta - de skulle vara uppätna av de snabba och aggressiva eremiterna . Det finns snäckor som inte har skal - nakensnäckor - men de är i stället giftiga och har klara varningsfärger som hindrar predation. Att eremiter skulle ge sig på snäckor för att komma åt skalet - det är för mig totalt otänkbart. Jag tvivlar starkt på att de har den rumsuppskattningen och en korallrev saknar knappt tomma snäckskal. Så varför ta tid (och energi) att aktivt försöka döda en svåråtkomlig organism för ett skal? Ibland får man använda sitt bondförnuft när man ser något hända i ett akvarium och inte dra förhastade slutsatser baserade på för lite kunskap. Sammanfattning: Äter eremiter skalbärande snäckor - ja. Kan eremiter döda och äta normalt friska snäckor som har sina skydsmekanismer intakta - nej (enstaka överraskningsattacker uteslutna) Försöker eremiter ändå att äta dem - Ja. Angriper eremiter snäckor enbart för skalet skull - nej MVH Lasse

Det är svårt att råda i detta. Beror lite på vad du vill åstadkomma. Koraller klarar sig med blåljus och växer bra, vissa blir vackrare i det men vissa - och framförallt fiskar blir tråkiga i rent blåljus. Vitt ljus är bättre för ögat, ger bättre färgåtergivning på reflekterande färger men dränker andra färger. ag - personligen - använder inga vita (fosforbelagda dioder) utan låter det vita skenet skapas av rött, grönt och blått (RGB). Du får experimentera lite - men var försiktig med intensiteten, speciellt som du inte har några koraller just nu. Du kommer få en algsoppa (med stor sannolikhet) om du inte har en så stor betarpatrull som matchar den dagliga algtillväxten. Bäst styrmedel för dig nu är ljuset (i och med avsaknaden av koraller) MVH Lasse

Om du inte har några koraller i dagens läge så är det ingen panik egentligen med några värden utan ta det lugnt och sansat. Det vore bra om du skrev vad du har i kalcium och alkalinitet (KH). Använder du sand i akvariet? Vilken typ - korallgrus eller annat? Dra ner ljuset till ungefär samma nivå som innan så att du inte får för mycket alger innan din städpatrull hinner bemästra algtillväxten. Du kan också - tycker jag - skaffa lite koraller av typ mjukkoraller så kommer de att ta upp lite av dina näringsämnen. Om du kör NoPOx - ta det försiktigt - se till att du inte får ett dimmigt akvarie eller en gråvit film (bakteriefilm) över inredning och rutor. MVH Lasse

Att surfande på datorn är en oväntat stor miljöbov är sant. Att det att köpa vildfångad fisk kan bidra till lokal utveckling som skyddar rev, det är en inställning som klart kan beaktas. Att det inte alltid är bättre att köpa begagnat än en nyare sak som kan ha förbättrats med t ex lägre energiförbrukning, det tål också att fundera över. Men det där med kampfisken... Dels är det faktiskt lite oförskämt mot David att skriva så där. Men, värre, det är klart orätt mot kampfisk och även mot de som har intressen ät det hållet att avfärda dem på det sättet. Kampfiskar klarar sig i en balja med lite mat och vatten ett tag, ja. Det gör clownfiskar också, inte lika länge som kampfiskar men ändå. Jag tycker kampfiskar är rätt ointressanta men om man nu håller dem så ska man faktiskt se till att ha nån slags minimistandard på att hålla en djurskyddsmässigt försvarlig nivå och dessutom gärna se till att det blir lagligt. Då krävs det faktiskt mer än en balja med vatten och lite mat. Kampfiskar är enklare att hålla än saltvattensfiskar och det kanske är lättare att hålla ner miljöbelastningen men åndå, lite mer kan man faktiskt förvänta sig av någon som är intresserad av akvarier än att påstå att de passar i en balja.

De sticker in sin klo i det tomma skalet för att mäta det.

Uppdatering Jag överväger att publicera manualen i förtid, som jag sitter och skriver på, för att kunna hänvisa till den. Frågorna är många, och jag har inte alltid möjlighet att svara på samma frågor flera gånger, även om jag försöker det så långt jag kan. Manualen kommer isåfall tydligt förses med skriften, provisorisk och ej slutversion. Detta är ett led i den transparence vi haft hela tiden, där mitt mål är att inga frågor skall förbli obesvarade. Saken är ju den att när ni frågar, så lär jag mig mer, och kommer på ännu mer finurligheter jag kan lägga in i mjukvaran, så denna sorts dialog bra för er, mig och produkten. Tack för allas stöd så långt, det är enormt, och vi får förfrågningar nu från hela världen om förköp, distributörer mm. Vi kommer inom 2 veckor släppa det exakta priset, samt ett litet tag därefter kunna ta upp förbeställningar. Här kommer vår leaflet som just lämnat fabriken. Fråga på, jag är till för er. /Jonas Roman

Ja, den tråkiga sanningen är att det är inte så pass enkel ekvation. Vi som sitter här uppe har lätt för att dömma ut något annat lands resurser och beteende som destruktivt och dåligt. Att förbjuda all export av de levande djuren skulle innebära att de får stanna i havet och reven får bevaras i frid. Men den hemska sanningen är att många av länderna som det vi vill ha i våra akvarier kommer ifrån har svag ekonomi och fattig befolkning. För de så handlar dag till dag om att försörja sig själva och överleva. Att som vi sitta här uppe i karga norden i våra uppvärmda hus och sitta och värdera något som är på andra sidan planeten som en viktigt och exotiskt naturgåva(vilket det är) kvittar för de, för de är det en resurs som existerar i deras närhet och som blir deras levebröd. Om inte vi vill köpa deras djur så får de utnyttja resursen på ett annat vis. Många gånger så rotas reven upp för cement tillverkning och vägarbeten. Levande sten är kalkrikt och lättarbetat. De fiskar upp de större ätbara fiskarna och lämnar kvar de små vilket gör populationerna skeva och förändrar livet på reven. För de är det en potentiell toppenlösning att det sitter någon idiot på andra sidan jorden i ett land av is som vill att de fiskar upp fiskarna som ändå inte går att äta och packa de i en påse och skicka iväg. Det enda som är synd där är mest att de får en otroligt skev betalning för djuren mot vad vi i slutändan betalar för de, något som videon ovan belyser ganska bra. När det gäller miljö och påverkan är den trista sanningen att det är ganska lite man kan göra för att stoppa det, det sker konstant och stannar inte. Men det är såklart ingen anledning till att ge upp. Men man bör istället utnyttja situationen och handla på ett sätt som gör att det vänds till ens fördel. Man kan inte bevara reven genom att sluta handla från de, för då finns inget värde i att ha de kvar för de som bor där. Men om din handling bidrar till att få de som skördar av det att se det som en värdefull resurs som bevaras bäst genom att beskära det försiktigt och hållbart så blir det ju en framgång ändå. Givetvis kvarstår ju tråkiga saker som flygplansbränsle och den typen av problem. Där har jag inte mycket att bistå med. Men i slutändan så är vår akvariehobby en väldigt liten del av världsekonomin och är inte orsaken till att de fraktnäten finns uppe. Det är ingen anledning till att ge upp och en usel ursäkt. Men det är ett faktum tills vidare.

Tänkte bara meddela att både jag o karet mår bra efter sommaren. Dock inga vattenbyten eller tester på väldigt länge.

Nu har jag bara två fraggar kvar i fraggkaret sen har allt fått flytta in som jag haft på lager under lång tid. Blir att gallra bort sådant som inte färgar som jag vill i vinter. Har hatkärlek till min imperator just nu. Han äter inte knappar men andra LPS och chalice som jag testat ger han sig på direkt. Känns som han blir mer o mer nyfiken på koraller ju närmare utfärgning han kommer....

Jag hade såna små som sattes på sina runda stenar och har varit i botten och på mina stenar. Har märkt att gröna alger har börjat sätta sig på rutan (kanske är vanligt i början) och att brunalger har kommit för andra gången, nu i en stor skala. De har en massa brunalger, räknas det att äta? Vad är Nori för något?

Low Tech, High Bio Nano akvarium med fokus på mjukkoraller Förord En katt kan flås på många sätt, det är ett ordspråk som många känner till. Vad gäller saltvattensakvaristik så verkar det dock inte vara ett gällande talesätt – här tenderar vi att bara tala om den enda rätta och saliga vägen. Det här akvariet är inte Sveriges häftigaste akvarium, inte Sveriges färggrannaste akvarium och definitivt inte Sveriges dyraste saltvattensakvarium. Det är dock ovanligt eftersom det delvis bygger på en annan filosofi än den gängse idag men metodiken är lätt och förståbar. Jag hoppas att jag med denna artikel får många sötvattensakvarister och andra att starta sitt första saltvattensakvarium i liten skala utan all dyr utrustning och sedan allt eftersom kunskapen och aptiten växer utveckla sin hobby. Bakgrund Jag är gammal som gatan, 58 år och min akvaristiska bana började på allvar kring 1973. Då har jag glömt det akvarium vi hade hemma i början på sextiotalet. Jag har också glömt alla de timmar jag stod och fiskade i knottsvärmarna uppe vid vår sommarstuga i Simsjön utan här börjar jag min fiskliknande bana i och med att jag flyttade ner till Hängmattan i Göteborg och blev granne med Majornas Zoo. Där klev jag in och köpte ett 30 liters kittat stålakvarium för min första skatteåtebäring någonsin. Sen frågade jag om de hade munruvare, för det kom jag ihåg från mitt akvarium på 60-talet. Ägaren tittade på mig som jag kom från en annan planet och gjorde en gest med handen och pekade på akvarium efter akvarium av färggranna ilskepottor och sa att det är de allihopa. Jag hade börjat min bana mitt i Malawivågen. Nå det blev lite ”Svenssonfisk” och akvariet hamnade i den tidstypiska Nissehyllan från Ikea med adress 1 våningen i ett landshövdinghus (stenfoten, fotogenkamin och bara kallvatten, toa på svalen var det också). Nåväl fiskarna trivdes och galenskaperna bara fortsatte. Nästa inköp var det otroligt stora, silikonlimmade glasakvariet som reades ut. Det var på otroliga 80 liter. Där lyckades man knö ner några fjärilsciklider ihop med svärdbärare och annat. Sen den där otroligt roliga fisken som liknade något urtidsmonster (monster stämde) – påfågelsciklid hette den visst. Nu började min blivande fru (konstigt nog är det min nuvarande också) göra sin stämma hörd och vurmade för den här lilla skönheten. Den kom hem och efter några dagar började jag ana oråd i och med att jag för andra gången fick plocka upp en brunröd fisk ur matburken. Den blev nämligen så ivrig när den såg matburken att den tog ett skutt upp i mathålet. Fortfarande tyckte min fru att den var gullig men ändrade sig efter ett tag när plötsligen påfågeln tydligen hade övertygat en fjärilciklid att simma in rakt i munnen så att bara stjärtfenan stack ut. Nu hade ju i och för sig vansinnet kunnat stoppas men min kära fru gjorde nu det avgörande misstaget att säga att Tropheus moorii var det vackraste hon sett i fiskväg. Nu accelerade det ordentligt till att resultatet blev att 1980 när min då 3 åriga dotter vid ett besök på Herkules Zoo förnumstigt säger till en äldre herre och hans son när de inte riktig vet vad det är för fisk som är så vacker prickig. – Det är en duboiseeee – så det så. Ja saltvatten ja. Kring 1978 var det någon som sa att ett saltvatten på 60 liter går ju inte att ha så givetvis var man ju tvungen att kolla detta. I två år stod sedan ett 60 liters saltvattensakvarium med bottenfilter och ett Eheim ryggsäcksfilter, cylinderros, nån damsel, putsarräka och favoriten nummer ett – en höhäst (dottern var 2 år och grundlade ett hästintresse här). Efter detta har jag hunnit med ett antal oväsentligheter i livet i fiskarnas tecken och arbetat med fisk på professionell basis. Under många år hade jag inga akvarium hemma – jag hade nog av att vada i 15 ton ål, jaga snabba gräskarpar (vet ni att en gräskarp med en ansats på 2 meter kan hoppa över två tvåmeters fiskodlingsbaljor och landa i den tredje?) och annat romantiskt fiskodlingsarbe. I mitt jobb på Stensunds Folkhögskola så hade jag flera akvarium på 20 till 40 kubik på jobbet, allt annat var bara smått. Här hade vi också ett riktigt skitvatten bokstavligen talat eftersom Stensunds Aquaculture i alla broschyrer hade ordet waste water mellan Stensund och Aquaculture. Vi använde skolans avloppsvatten med andra ord När jag började på Universeum så har man det optimala akvariet på 1400 kubik. Att då tänka sig ett akvarium på 3-400 liter hemma blir ju bara fjuttigt… här kunde ju allt stoppa. Men för tre år sedan var det någon som än en gång sa det typiska Blekingska uttrycket – Det gaur inte. Det yttrades framför ett 27 liters Aquatic Nature paradis akvarium. Jag vet inte men dessa tre ord brukar skapa någon kemisk process i mitt huvud som inte går att stoppa. Och på den vägen är det. Start och teknik Akvariet är ett 57 liters Clown Hotell som är lite ändrat. I grundutförande så innehåller detta kompletta akvarium både skummare och UV-C lampa. Efter några försök att få skummaren att fungera bra (den stoppade efter 4 månader) så beslöt jag att slänga ut den och bara köra med biologisk filtrering. För att göra akvariet snyggt att titta på beslöt jag mig för att använda Back to Naturemoduler och att använda en av dem som avrinningskammare. I den högra modulen som också är avrinningskammaren var det tänk att det skulle ligga sand från botten och upp till ca 8 cm från ytan och på så sätt bilda en så kallad djup sandbädd av den typ som jänkarna kallar ”remote DSB”. På grund av att det inte gick att stänga de nedre luckorna till sumpen ordentligt så försvann tyvärr en del av sanden in i sumpen och fick sugas upp. Bilden nedan visar hela konstruktionen innan jag slängde ut skummaren och ersatte den med mer biobollar. Den tolfte september förra året (2007) startade jag mitt kar. Jag brukar starta mina kar på ett alldeles speciellt sätt som avviker från många andras åsikter. Jag brukar fylla på vatten och lägga i det mesta av den levande stenen jag skall ha dag 1. Jag brukar se till att jag får ganska nyinkommen sten, den brukar innehålla mest godbitar. Dag två startar jag med en tålig fisk. Under flera år var denna sammetsclown (Premnas biaculeatus) min startpilot. I och med att jag stoppar i denna fisk börjar jag att tillsätta bakteriekultur, inte vilken som helst utan de sorter som innehåller nitrifierare. Jag brukar använda Seras NitriVec och jag ger startdosen (20 ml per 100 liter) varje dag i tre veckor. Har jag ett annat kar igång så brukar jag krama dess filtersvamp en gång om dan och tillsätta detta ”klegg” till mitt nya akvarium. Gör man det så får man in även vanliga nedbrytarbakterier och de hjälper till att göra vattnet mer biologiskt riktigt. Om jag inte har tillgång till detta så brukar jag dag 5 sätta till en kapsel per 50 liter av Tetras Bacterozym. Dag 7 sätter jag normalt in lite kaliumnitrat, detta brukar hindra den annars obligatoriska cyanoblomningen. Under hela denna tid matar jag otroligt lite. Den första veckan ger jag bara ett tjugotal vuxna, frusna artemia var tredje dag, vecka två får fisken samma mängd varannan dag och vecka tre kan det bli varje dag. Efter 10 dagar brukar jag försöka etablera lite koraller, normalt har jag då haft den obligatoriska kiselalgblomningen som motverkas genom att redan kring dag 5-6 etablera en städpatrull av snäckor och eremiter. I mitt fall så använde jag ca 5 eremiter och ca 10 snäckor. Jag försöker alltid få tag på olika arter. Här under är karet den 28/9 2007 Till höger – under clownen – finns början på en av mina stjärnpolyper. Man ser även här att grönalgerna inte har börjat att etablera sig ännu, bakgrunden är fortfarande i BTN:s naturliga färg. Makroalgen är en rödalg som jag lyckats med att hålla i två år nu – fick med den in via en levande sten. På bilden under här – den är tagen den 19/10 så ser man tydligt att grönalgerna har etablerat sig kraftigt, men att de hålls i schack av mina betare, framförallt snäckorna. Bredvid den första stjärnpolypen finns även en annan typ som snarare får räknas till gorgonierna. Denna korall har vuxit enormt och täcker nu nästan hela baksidan som vi kommer att se längre fram. På nästa bild så ser man en av de Ricordea yuma korallerna jag skaffade och en okänd typ av skivanemon (längs ner) som senare kom att överraska något enormt. Man kan också se en liten koloni av Xenia spp samt en Sinularia spp. Karet fick tugga och gå under ett antal månader och i februari 2008 hade det utvecklats ganska bra. Stjärnpolyperna började klättra och de två Ricordea Yuma jag har började att växa ordentligt. I maj tröttnade jag på min skummare och slängde ut den och installerade i stället en 1000 liters EHEIM kompakt i sista facket. Den pumpen drar nu vattnet genom samtliga fack som är fyllda med filtersvamp och biobollar. Under sommaren har karet bara stått här, jag har bara bytt vatten (20 liter) en gång i månaden, matat varje dag (nästan) och fyllt på avdunstat vatten. Jag använder inte kalkvatten eller några tillsatser förutom lite på sista tiden som jag återkommer till senare. Den optimala perioden för vattenbyte är nog annars varje vecka men jag har varit lite lat den sista tiden. Nu – ett år efter starten börjar det likna något och bilden härunder är tagen i början på augusti i år. Fiskar Som ni förstår så är det bara små fiskar som man kan ha i ett så litet kar som 57 liter. För närvarande går det 4 fiskar av tre arter i karet. Jag har två odlade neon gobies (Gobiosoma oceanops). Dessa brukar räknas som putsargobies och idag när jag tillbringade ett par timmar med att försöka fota dessa snabba saker så såg jag detta beteende flera gånger på en gul clowngobie (Gobiodon citrinus). Jag lyckades inte fota själva förloppet men bilden under visar själva ”inflygningen” till putsningen. Citrongobien är en av mina favoriter, just denna kommer från SriLanka och det tog ett tag innan den blev ordentligt fin. Den är ganska skygg av sig men akvariet står i ett rum där vi sällan är så det kan bidra till beteendet. Idag när jag satt framför med kameran och avvaktade så var den framme ganska ofta för att kolla in läget. Här till exempel verkar den fråga varför korallen dragit ihop sig. Den tredje arten jag har trodde jag aldrig jag skulle kunna fånga på bild, men det gick till slut. Detta är en mycket försiktig general som oftast finns i sin grotta och bevakar omgivningen. Jag fick också en ganska bra helhetsbild på denna ”bicolor blennie” Ecsenius bicolor. Lägre djur De andra djuren som för närvarande finns i akvariet är några snäckor, några eremiter och några pods samt borstmaskar. En av eremiterna är den lilla blåbenade Clibanarius tricolor som lever i Karibien och den samsas bra med sin lite större släkting Calcinus elegans. Nedan syns en liten Clibanarius tricolor som kliver omkring i en skog av en Gorgonialiknande korall. Den större varianten Calcinus elegans är nog en av de klumpigaste eremiter jag känner till. Den försätter sig hela tiden i olika situationer. Här har den fastnat mellan en sten och glaset. Det tog en halvtimme innan den var loss. Mina planer framåt inbegriper att införskaffa åtminstone en pepparmintsräka så kanske jag blir av med den lilla glasros jag haft hela tiden (utan att den spridit sig faktiskt). Eventuellt så tillkommer ytterligare en räka. Koraller I detta kar har jag uteslutande mjukkoraller från skivanemoner till stjärnpolyper. Bilden under här visar en Discosoma spp och en sk Hairy mushroom . Jag har även två jättelika exemplar av något som kom från Vietnamn som Ricordea yuma, om det är denna art vet jag inte, men den har två munnar och har i detta akvarium blivit väldigt vackert grön. Det är ett av de ställen som mina neongobies älskar att befinna sig på. I karet finns många fler koraller och bäst ter sig en helhetsbild. Flera bestånd av sinularia spp och olika former av skivanemoner trivs sida vid sida. Jag har inte haft några större problem med dessa koraller utan de har vuxit på och förökat sig och av den röda discosoman tog jag ett större moderdjur och finhackade samt spred ut det över akvariet när det var nystartat. Nu kommer det upp lite skivor både här och där. Den vackraste av korallerna är en skivanemon av okänd art som växt till sig i frontdelen av akvariet. Jag har också en rödalg som jag vårdat ömt i flera år i olika akvarium. Rödalger är väldigt lämpliga makroalger eftersom de växer relativt långsamt och inte blir riktigt samma pest som olika Caulerpor kan bli. Tillsatser/skötsel Detta akvarium kräver väldigt lite skötsel. Det blir ett vattenbyte i månaden (ca 20 liter), påfyllning av dunstat vatten varannan dag. Under sommaren har jag haft huven lite tillbakaskjuten för att öka avdunstningen och på det sättet kyla. Precis som när det gäller allting annat så svär jag i kyrkan genom att använda Göteborgs kranvatten i stället för RO. Jag har mätt fosfat en gång nu i höst och det var högt (1.5 ppm som fosfat) men eftersom allting ser bra ut och det växer och att jag inte ser några skräpalger så har jag inte åtgärdat det. Om jag skulle åtgärda detta så skulle jag göra lite tätare vattenbyten under någon månad. I ett så här litet kar vill jag inte använda en järnbaserad fosfatremover, möjligtvis någon aluminiumbaserad om jag skulle vara tvingad till det. Jag har lite på försök hållit inne med vattenbytena men optimalt är nog att byta ca 20 liter i veckan, eventuellt lite mer Under de senaste två månaderna har jag använt Mr Polls X (jag brukar kalla denna salubrinluktande vätska för extra allt) och det har betytt en del för korallerna som blivit vackrare än någonsin. Jag har dock inte mätt fosfaten sedan jag började med detta. PH är det normala 8-8,3 och salthalten 33-34 promille. Framtidsplaner Det här akvariet skall få flytta ner till Skåne snart (när ni läser detta kan flytten redan vara överstökad) och där kommer skötseln att vara ungefärligt likadan. Saker som jag skulle gjort annorlunda Ja – det var synd att jag inte lyckades med att skapa en ”Remote Deep Sand Bed” i mitt ytavlopp och sedan skulle jag ha insett att ”det går lika bra utan” skummare redan från början. Sådana här små kar fungerar stabilt med bara biologisk filtrering av sötvattenstyp. Den måste dock vara mer överdimensionerad än för motsvarande sötvattensstorlek eftersom nitrifikationen går långsammare i salt jämfört med sött vatten. Efterord Det är många som förfasar sig över mitt sätt att starta dessa små kar. Jag följer inte på något sätt några heliga regler utan; 1) Introducerar en tålig fisk redan dag 1 eller 2, 2) Jag går in med ett bakteriepreparat för nitrifikation varje dag i tre veckor eller ympar in skit från ett redan fungerande akvarium varje dag. 3) Jag matar ytterst sparsam i början – bara mat var tredje dag den första veckan (och då väldigt lite). Jag brukar bara använda frusen stor artemia de första 3 veckorna. 4) Jag kör full belysningstid ända från början. (lysrör). 5) Jag introducerar städpatrullen redan kring dag 3 och då så många olika arter av snäckor och eremiter jag kan hitta. Gärna ett tiotal snäckor och lika många eremiter (små). 6) Jag introducerar de första mjukkorallerna efter ca en vecka. 7) Jag går in med nitrat kring dag 5 – 7 – bara ett antal ppm men ändå. 8) Jag använder ett sötvattenspreparat (Tetras Bactozym) om jag inte har tillgång till skitigt grus från något tidigare startat akvarium. 9) Jag byter inte vatten förrän efter ca 3 veckor Det finns ju givetvis en tanke bakom det här – nitrifikationen skall komma igång så fort det bara går – det tar bort risken för ammoniumbildning (och därmed fri ammoniak) . Produktion av mikroalger skall också komma igång så fort som det bara är möjligt, men då behövs det ”skördare” också – det är städpatrullen. Med dessa riktlinjer har jag startat åtskilliga kar utan några som helst algproblem vid uppstarten. Jag har fått lite problem i mitt Red Sea efter 1,5 år och de började när jag skulle vara duktig och sänka fosfatnivån och använde järnbaserad fosfat remover. Efter de första tre veckorna så bör man byta vatten varje vecka – mellan 20 och 40 %. I mitt Clownhotell byter jag 20 liter i veckan (två hinkar) när jag sköter det fullt ut som jag tycker det bör skötas – då behöver jag heller inte bekymra mig om tillsatser eller saker som tar bort olika ämnen så länge jag håller mig till mjukkoraller och ett fåtal stenkoraller typ långpolypiga. När latheten tar över hand och jag bara byter en gång i månaden så blir det gärna 3 hinkar och så lite tillsatser i mellanperioden. Polls extra har visat sig fungera bra. Diskutera vidare om artikeln här. Artikel skriven av : Lasse Forsberg Foton : Lasse Forsberg [ATTACH]28090[/ATTACH]