Topplista

Mer bilder

Hejsan alla, ny-ish på salt sedan december 2025. Bosatt i Umeå och pejlar om forum kulturen fortfarande är vid liv i denna ai-värld. Lite kort om karet. Byggt på akvarielagret i 16mm optiwhite. 120x60x60. 2 x 130w ethereal. Ingen dosering bara vattenbyten 1 gång i veckan. Startar långsamt i min mening och har bara 5 fiskar (2 clowner, 1 Zebrasoma xanthurum, 1 Nemateleotris decora och 1 Timor wrasse). Försöker hålla mig till enklare montiporor och sps:er och lps:er samt zoas.

Helbild från gårddagen - nu har jag gula gyltor igen - efterlängtade MVH Lasse

Helbild på den stora burken

Hej! Mitt namn är Ramy, jag är 30 år och har haft saltvattensakvarium i tre år. I den här tråden vill jag försöka ge en introduktion till saltvattenshobbyn ur perspektivet av någon som själv gjort resan från sötvatten till saltvatten. Syftet är inte att skriva en komplett handbok, utan att förklara de grundläggande principerna på det sätt som jag själv hade velat få dem förklarade innan jag tog steget över till saltvatten. Förhoppningsvis kan guiden göra vägen in i hobbyn lite mindre komplicerad för den som funderar på att börja. Jag hade sötvattensakvarium redan som barn, men det första akvariet som jag själv tog fullt ansvar för startade hösten 2018. Det dröjde inte länge innan ett akvarium blev två och intresset växte snabbt. Saltvatten lockade hela tiden, men samtidigt kändes det ganska avlägset. Jag hade fått uppfattningen att saltvatten var betydligt svårare än sötvatten, krävde avancerade kunskaper inom kemi och dessutom var orimligt dyrt att komma igång med. När jag senare köpte en 200-liters kub var planen egentligen att starta ett akvarium för Sulawesiräkor. Min fru föreslog istället att vi skulle prova saltvatten. Vi åkte till en lokal butik för att titta, och den dagen förändrades planerna helt. Jag lämnade butiken med ett saltvattensakvarium som ny plan och sedan dess har jag inte ångrat mig. Innan jag startade hade jag framför allt två stora farhågor: kemin och tekniken. Ganska snabbt upptäckte jag däremot att många av grundprinciperna var desamma som i sötvatten. Akvariet måste fortfarande mogna så att bakterierna hinner etablera sig, djuren behöver fortfarande mat och regelbundet underhåll är fortfarande grunden för ett välmående akvarium. Den stora skillnaden är att vissa organismer, framför allt koraller, ställer betydligt högre krav på vattenkemin än vad de flesta sötvattensdjur gör. Det var också då jag insåg att mycket av det jag hade oroat mig för egentligen handlade om att jag försökte förstå de mest avancerade delarna av hobbyn innan jag ens hade fått grepp om grunderna. När de grundläggande principerna väl föll på plats blev saltvatten betydligt mer logiskt än jag hade föreställt mig. Det är också utgångspunkten för den här guiden. Vi börjar med kemin, eftersom det ofta är just den del som upplevs som mest komplicerad när man är ny. Förhoppningen är att du efter det avsnittet upptäcker att den inte alls är så skrämmande som den först kan verka. 1. KemiFör många är kemin den del av saltvattenshobbyn som känns mest avskräckande. Man möts snabbt av nya begrepp som alkalinitet, kalcium, magnesium och olika spårämnen med konstiga namn. Det ger lätt intryck av att saltvatten kräver omfattande kemikunskaper, i praktiken är det oftast betydligt enklare än så. Precis som i sötvatten handlar det i första hand om att skapa ett stabilt system. Skillnaden är att vissa organismer, framför allt koraller, ställer högre krav på vilka ämnen som finns lösta i vattnet och att dessa behöver hållas inom ett relativt stabilt intervall. Jag brukar därför dela in vattenkemin i fyra: • Salt • Slaggprodukter (nitrat och fosfat) • Byggstenar (kalcium, alkalinitet och magnesium) • Spårämnen Det kan låta mycket, men allt beror på vilken typ av akvarium du vill ha. Om målet är ett akvarium med enbart fisk behöver du egentligen bara förstå de två första delarna: salthalten och hur näringsämnen byggs upp och exporteras ur systemet. Koraller tillför ytterligare steg, men principerna är fortfarande desamma. 1.1 SaltDen mest uppenbara skillnaden mellan ett söt- och saltvattensakvarium är naturligtvis att det senare innehåller salt. Det innebär att akvariet fylls med saltvatten från start och att alla vattenbyten görs med nytt saltvatten av samma salthalt. För att själv ha kontroll över vilka ämnen som tillförs används oftast osmosvatten som utgångspunkt, precis som många redan gör när de håller känsliga sötvattensarter. (Går att använda kranvatten) En viktig princip som många nybörjare missar är vad som händer när vatten avdunstar. När vatten avdunstar lämnar endast vattenmolekylerna (H₂O) akvariet. Saltet och övriga mineraler blir kvar. Det innebär att mängden salt i systemet är oförändrad, men eftersom vattenvolymen minskar ökar koncentrationen salt och övriga mineraler. Därför ska avdunstning alltid ersättas med rent H₂O, på så sätt återställs vattenvolymen utan att salthalten förändras. Vattenbyten fyller en helt annan funktion. De används för att exportera oönskade ämnen och samtidigt återföra sådant som förbrukats. Avdunstning och vattenbyten löser alltså två olika problem, även om båda innebär att man tillför vatten. Majoriteten av djuren i våra rev är däremot anpassade till naturligt havsvatten och bör därför hållas kring 35 ppt, vilket motsvarar ungefär 1.025–1.026 SG. Parts per thousand och specifik vikt (specific gravity) är två vanliga sätt att ange salthalt, och du kommer att stöta på båda när du läser om saltvatten. 1.2 SlaggprodukterNär man pratar om vattenkemi i saltvatten dyker begreppen nitrat och fosfat upp nästan direkt. För många nybörjare kan det låta som något unikt för saltvatten, men det är det egentligen inte. Både nitrat och fosfat hittas i sötvattensakvarier. Skillnaden är framför allt att man i saltvattenshobbyn ofta lägger större vikt vid att följa och kontrollera dessa. Varje gång vi matar våra djur tillför vi näring till systemet. Den maten används inte bara av fiskarna, utan även av andra organismer i systemet. Därefter bryts resterna successivt ned av bakterier. Proteiner innehåller kväve som genom kvävecykeln omvandlas från ammonium till nitrit och slutligen nitrat, en process som de flesta sötvattensakvarister redan känner igen. Fosfor tillförs på samma sätt via maten. Den finns naturligt i många foderråvaror och är en viktig beståndsdel i allt levande. När organiskt material bryts ned frigörs fosfat, vilket är den form vi vanligtvis mäter i våra akvarier. Nitrat och fosfat är inte problemet i sig. Tvärtom är de viktiga näringsämnen som behövs i mindre mängder. Koraller, bakterier och andra organismer använder dem kontinuerligt, ett akvarium där både nitrat och fosfat är noll är inte nödvändigtvis ett välmående akvarium! Problemet uppstår först när balansen försvinner. Om vi tillför mer näring än vad akvariets organismer förbrukar och vad vi lyckas exportera genom exempelvis vattenbyten eller filtreringsmetoder kommer nitrat och fosfat successivt att stiga. Höga nivåer kan med tiden stressa både fiskar och koraller samt skapa goda förutsättningar för oönskade alger och andra fotosyntetiska organismer. I grunden skiljer sig detta egentligen inte från ett sötvattensakvarium, där gäller samma princip: det som tillförs systemet måste förr eller senare tas om hand. Skillnaden ligger främst i vilka nivåer vi eftersträvar och hur känsliga vissa organismer är för svängningar i vattenvärdena. Har du förstått sambandet mellan mat, nedbrytning, näringsämnen och export har du redan förstått en av de viktigaste principerna bakom ett välfungerande saltvattensakvarium. Vilka värden man bör sträva efter beror på vilka organismer som lever i akvariet. För de flesta parametrar är det viktigare att hålla något stabilt värde inom rekommenderade intervaller än att försöka behålla ett exakt värde. 1.3 pHpH beskriver hur surt eller basiskt vattnet är. Naturligt havsvatten är svagt basiskt och har normalt ett pH omkring 8,1–8,3. pH påverkas bland annat av mängden koldioxid i vattnet, som i sin tur kan påverkas av exempelvis akvariets gasutbyte och mängden koldioxid i den omgivande luften. Även här är stabilitet viktigare än att försöka uppnå ett exakt värde, även om ett något högre pH inom det naturliga intervallet generellt eftersträvas i revakvarium. 1.4 Kalcium, alkalinitet och magnesiumOm nitrat och fosfat kan liknas vid näring för akvariets organismer kan kalcium, alkalinitet och magnesium istället ses som byggstenar. Det är framför allt stenkoraller (SPS(small polyp stoney) och LPS(large polyp stoney), men även kalkalger och vissa andra organismer, som använder dessa ämnen för att bygga sina hårda kalkskelett. Korallernas skelett består huvudsakligen av kalciumkarbonat (CaCO₃). För att kunna bilda detta behöver korallerna ta upp både kalcium och karbonat från det omgivande vattnet. Om något av dessa ämnen blir en bristvara begränsas korallernas möjlighet att växa och bilda nytt skelett. Kalcium är en av huvudbyggstenarna i korallernas kalkskelett. När koraller växer tar de kontinuerligt upp kalcium ur vattnet för att bygga nytt skelett. Alkalinitet, ofta kallad KH (som egentligen är ett mått/en enhet), beskriver vattnets buffertkapacitet, alltså dess förmåga att motstå förändringar i pH. I saltvatten kommer en stor del av alkaliniteten från vätekarbonat och karbonat. Det är framför allt karbonatet som tillsammans med kalcium används när korallerna bildar sitt kalkskelett. Förenklat kan man säga att kalcium och karbonat är byggstenarna, medan KH är det mått vi använder för att uppskatta hur mycket karbonat som finns tillgängligt. Eftersom det är svårt att mäta karbonat direkt i akvariet använder vi istället alkalinitet (KH), som fungerar som ett praktiskt mått på den del av karbonatsystemet som korallerna använder vid skelettbildningen. Magnesium används inte direkt när korallerna bygger sina kalkskelett, men spelar ändå en viktig roll. Det bidrar till att stabilisera samspelet mellan kalcium och alkalinitet, vilket gör det lättare att hålla båda på en stabil nivå över tid. Det viktigaste är inte att förstå alla kemiska processer i detalj, utan att förstå hur dessa tre parametrar samverkar. Om någon av dem hamnar långt utanför sitt normala intervall blir det ofta svårare att hålla de andra stabila. Målet är därför inte att jaga ett specifikt värde, utan att hålla samtliga tre parametrar så stabila som möjligt. Vill tipsa om att det finns en rad olika videos online som förklarar ovanstående i olika nivåer av detalj beroende på hur mycket man vill fördjupa sig, det finns även svenskt material samt läsmaterial här på forumet. När behöver man dosera?Hur stor förbrukningen blir beror framför allt på den totala mängden kalkbildande organismer akvariet har och hur snabbt de växer. Ju mer kalkskelett som byggs, desto mer kalcium och karbonat förbrukas. I ett akvarium med få eller långsamt växande koraller är förbrukningen ofta så låg att regelbundna vattenbyten räcker för att hålla nivåerna stabila. När förbrukningen blir större än vad vattenbyten kan ersätta behöver man däremot börja dosera de ämnen som förbrukas. Mjukkoraller har oftast en låg förbrukning eftersom de bygger kalkskelett i mindre omfattning. LPS-koraller har vanligtvis en måttlig förbrukning. SPS-koraller har ofta den högsta förbrukningen eftersom de bygger stora mängder kalkskelett under sin tillväxt. Det är dock viktigt att komma ihåg att ovan är en förenkling. Den faktiska förbrukningen avgörs inte enbart av vilken typ av koraller man håller, utan också av hur många de är och hur snabbt de växer. Ett akvarium med några få små SPS-koraller kan därför ha en mycket lägre förbrukning än ett akvarium med många stora LPS-koraller. 1.5 SpårämnenUtöver kalcium, alkalinitet och magnesium innehåller havsvatten en lång rad ämnen i mycket små koncentrationer. Dessa kallas gemensamt för spårämnen och omfattar bland annat jod, strontium, järn och kalium. Trots att de förekommer i mycket små mängder fyller många av dem viktiga funktioner i olika biologiska processer hos koraller, fiskar och andra organismer. För den som är ny inom saltvatten är det dock lätt att få intrycket att varje enskilt spårämne måste mätas och doseras regelbundet. Så är det ytterst sällan. I de flesta nystartade akvarierna, men även i många etablerade revakvarium, räcker regelbundna vattenbyten med ett salt av god kvalitet långt för att återställa de spårämnen som förbrukas. Först när akvariet innehåller många stora växande koraller och förbrukningen ökar kan det bli aktuellt att komplettera med dosering av spårämnen. Även då är det oftast bättre att utgå från akvariets faktiska behov än att dosera rutinmässigt. Det är därför klokt att se spårämnen som den sista pusselbiten i vattenkemin. Börja med att skapa stabila värden för salthalt, nitrat, fosfat, kalcium, alkalinitet och magnesium. När den grunden fungerar blir det betydligt enklare att avgöra om ytterligare dosering verkligen behövs. 1.6 Sammanfattning av keminDet kan fortfarande kännas övermäktigt efter allt vi gått igenom, men jag vill nu sammanfatta kemin på ett mer praktiskt sätt. Sammanfattningsvis förhåller vi oss till tre grundprinciper: Salthalten ska hållas stabil. Slaggprodukter bildas kontinuerligt och behöver förbrukas eller exporteras för att inte ansamlas över tid. Byggstenar och spårämnen förbrukas och behöver så småningom ersättas. Om man översätter detta till praktiska handlingar blir det faktiskt betydligt enklare än många först tror. Om du bara vill ha fiskFör ett rent fiskakvarium (FOWLR-FishOnlyWithLiveRock) behöver du i praktiken fokusera på tre saker ifrån ett kemi perspektiv: Säkerställa rätt salthalt genom att fylla på osmosvatten när vattnet avdunstar. Göra regelbundna vattenbyten med vatten som har samma salthalt som akvariet. Mata djuren med en rimlig mängd foder. Påfyllning av avdunstat vatten kan göras för hand varje dag, till exempel när man kommer hem från jobbet. Vill man göra det enklare finns det system som automatiskt fyller på rätt mängd vatten från en behållare under akvariet. När det gäller vattenbyten rekommenderar jag, liksom många erfarna saltvattensakvarister, att byta omkring 10 % av vattenvolymen varje vecka. Om du håller salthalten stabil, matar med måtta och gör regelbundna vattenbyten för att hålla nere slaggprodukterna har du redan kommit väldigt långt. Om du vill ha korallerVill du även hålla koraller bygger allt vidare på samma principer. Har du ett akvarium med ett mindre antal eller långsamt växande koraller räcker regelbundna vattenbyten ofta för att återföra de byggstenar och spårämnen som förbrukas. Med tiden kan dock två saker hända: Du får fler koraller. Du börjar hålla mer krävande koraller. När den biologiska belastningen ökar så ökar också förbrukningen av byggstenar och spårämnen. Till slut räcker vattenbyten inte längre för att ersätta allt som förbrukas mellan bytena, och då behöver man börja dosera. Som tur är behöver inte heller detta vara särskilt komplicerat. Jag valde själv i min övergång från sött till salt att använda den produkt som jag tyckte var enklast, All For Reef. Det är en lösning som tillsätts till akvariet, antingen för hand eller via en doserpump, och som innehåller de byggstenar och spårämnen som koraller behöver i system med relativt låg till måttlig belastning. Jag valde den lösningen för att göra det så enkelt som möjligt för mig själv och det kan du också göra. SlutsatsUtifrån ovan nämnda principer handlar den praktiska skötseln i stora drag om att: Hålla salthalten stabil. Mata djuren med måtta. Göra regelbundna vattenbyten. Se till att slaggprodukter förbrukas eller exporteras för att inte ansamlas över tid. Vid behov ersätta de byggstenar och spårämnen som förbrukas. Hur detta görs i praktiken varierar från akvarium till akvarium. Ett fiskakvarium ställer andra krav än ett revakvarium med snabbväxande SPS-koraller, och det finns många olika metoder som kan leda till ett stabilt och framgångsrikt system. Det är också här tekniken kommer in i bilden. Nästan all utrustning som används i ett saltvattensakvarium finns där för att hjälpa oss att uppnå dessa mål på ett enklare, stabilare eller mer automatiserat sätt. När man ser tekniken som ett verktyg för att lösa praktiska behov, snarare än som ett mål i sig, blir den ofta betydligt mer logisk och mindre skrämmande. 2. Teknik och kostnaderNär man för första gången tittar på ett modernt saltvattensakvarium är det lätt att känna sig överväldigad av all teknik. Returpumpar, cirkulationspumpar, proteinskummare, doserpumpar, UV-filter och automatiska påfyllningssystem är bara några exempel på utrustning som ofta nämns. För många som kommer från sötvattenshobbyn väcker det också en annan fråga: måste allt detta verkligen köpas för att lyckas med saltvatten? Ser man däremot till mer avancerade sötvattensakvarier är situationen egentligen inte så annorlunda. Där kan man också använda exempelvis CO₂-system, extra cirkulationspumpar, UV-filter, automatiska vattenbyten, omfattande testutrustning och annan specialiserad teknik för att uppnå olika mål. Skillnaden är därför inte nödvändigtvis hur mycket teknik som används, utan att saltvattensakvarier ofta använder mer specialiserad teknik för att lösa andra praktiska behov. Som i ett sötvattensakvarium är målet inte att ha så mycket utrustning som möjligt, utan att välja rätt utrustning för den typ av akvarium man vill hålla. Många tekniska hjälpmedel är just det, hjälpmedel. De gör skötseln enklare, stabilare eller mer automatiserad, men att äga viss teknik är inte en förutsättning för att lyckas. Genom att förstå vilken funktion de olika komponenterna fyller blir det också lättare att avgöra vad som är nödvändigt för det akvarium man vill bygga, vad som kan vänta och vilka inköp som faktiskt ger mest värde. I följande avsnitt går vi därför igenom den vanligaste tekniken, varför den används, när den kan vara motiverad och hur du kan tänka kring både funktion och kostnad när du planerar ditt första saltvattensakvarium. 2.1 Mätning av salthalt I ett saltvattensakvarium blandas ett särskilt akvariesalt med osmosvatten tills önskad salthalt uppnås. För att veta när rätt salthalt har uppnåtts behöver salthalten mätas. Salthalt kan mätas med flera olika typer av instrument. För många akvarister är en refraktometer ett bra val eftersom den erbjuder en bra kombination av noggrannhet, användarvänlighet och pris. Den går dessutom ofta att hitta både ny och begagnad till en rimlig kostnad. Det finns även digitala salthaltsmätare som är enkla att använda, men de är vanligtvis dyrare. Oavsett vilket instrument du använder är det viktigt att kontrollera att det visar rätt värde. Ett instrument som inte är korrekt kalibrerat kan ge missvisande mätningar och leda till att salthalten blir högre eller lägre än du tror. Följ därför alltid tillverkarens instruktioner för kalibrering och kontrollera instrumentet med jämna mellanrum! 2.2 FiltreringPrecis som i ett sötvattensakvarium är biologisk filtrering en av de viktigaste delarna i ett saltvattensakvarium. Målet är detsamma: att skapa och upprätthålla en stabil miljö där akvariets invånare kan trivas. Den biologiska filtreringen bygger på samma princip som i sötvatten. Nyttiga bakterier bryter ned enligt kvävecykeln. Skillnaden är inte hur filtreringen fungerar, utan var den sker. I många sötvattensakvarier är filtermaterialet den huvudsakliga platsen där dessa bakterier etablerar sig. I ett saltvattensakvarium sker den biologiska filtreringen istället på många olika ytor i systemet, där bakterier etablerar sig. Det innebär inte att filtreringen är mer komplicerad, utan att den biologiska kapaciteten byggs upp på ett annat sätt än vad många sötvattensakvarister är vana vid. I många saltvattensakvarier utgör den levande stenen en stor biologiskt aktiv yta och spelar därför en central roll i den biologiska filtreringen. 2.3 Levande stenLevande sten har traditionellt varit en av de viktigaste komponenterna i ett saltvattensakvarium och utgör en stor biologiskt aktiv yta som spelar en central roll i den biologiska filtreringen. Trots namnet är det inte själva stenen som är levande. Namnet syftar istället på de miljontals bakterier, mikroorganismer och andra små organismer som lever i och på stenen. Den porösa strukturen ger en mycket stor yta där bakterier kan etablera sig och utföra de biologiska processer som ingår i kvävecykeln. Om filtret är den biologiska motorn i många sötvattensakvarier kan man säga att den levande stenen fyller en liknande funktion i många saltvattensakvarier. Utöver den biologiska filtreringen bidrar den levande stenen också till akvariets biologiska mångfald. Små kräftdjur, maskar, svampar och andra organismer blir en naturlig del av ekosystemet och utgör för många arter en naturlig födokälla. Idag väljer många akvarister att istället starta sina akvarier med torr sten. Den innehåller inga levande organismer från början men koloniseras successivt av bakterier, mikroorganismer och annat mikroliv när akvariet mognar. Fördelen är att man minskar risken att få med oönskade organismer, samtidigt som stenen med tiden får samma biologiska funktion. Den kan då i praktiken betraktas som levande sten. 2.4 SumpEn sump är ett separat akvarium som vanligtvis är placerat i möbeln under huvudakvariet och är sammankopplat med detta genom ett överrinning- och retursystem. För många som kommer från sötvatten kan en sump först kännas onödigt komplicerad. I praktiken kan den dock liknas vid ett mycket stort ytterfilter, där filterkorgarna har ersatts av öppna fack med plats för olika typer av utrustning. Vattnet rinner kontinuerligt från huvudakvariet ner till sumpen där det passerar genom de olika facken innan det återförs till huvudakvariet. Tillsammans bildar huvudakvariet och sumpen ett gemensamt vattensystem, där vattenvolymen i båda delarna tillsammans utgör den totala vattenvolymen. En av sumpens största fördelar är att den gör det möjligt att placera merparten av akvariets teknik utanför visningsdelen. Proteinskummare, värmare, doseringsslangar, filtermaterial och annan utrustning kan döljas i sumpen, vilket ger ett renare utseende i huvudakvariet. Den extra platsen gör det också möjligt att använda utrustning som ofta är svår eller omöjlig att installera i ett traditionellt ytterfilter. Sumpen ökar dessutom den totala vattenvolymen i systemet. En större vattenvolym är generellt mer stabil, eftersom förändringar i exempelvis temperatur och vattenkemi sker långsammare än i ett mindre system. Ytterligare en fördel är flexibiliteten, eftersom sumpen består av öppna fack är det enkelt att komplettera eller byta utrustning i takt med att akvariets behov förändras utan att behöva göra förändringar i visningsakvariet. Även om många saltvattensakvarier använder sump är det inte ett krav. Det finns gott om framgångsrika system utan sump, särskilt i mindre akvarier. Däremot erbjuder en sump flera praktiska fördelar som gör den till ett populärt val, särskilt i medelstora och större akvarier. 2.5 ReturpumpReturpumpen är den pump som transporterar vattnet från sumpen tillbaka upp till huvudakvariet. Tillsammans med överrinningen ser den till att vatten kontinuerligt cirkulerar mellan huvudakvariet och sumpen, så att hela systemet fungerar som en gemensam vattenvolym. Det är lätt att blanda ihop returpumpen med akvariets cirkulationspumpar, men de fyller två olika funktioner. Returpumpens uppgift är att transportera vatten mellan sumpen och huvudakvariet, medan cirkulationspumparna skapar vattenrörelse inne i själva akvariet. Hur cirkulationen i akvariet fungerar går vi igenom i kommande avsnitt. När returpumpen pumpar upp vatten till huvudakvariet stiger vattennivån tills överskottsvattnet rinner över genom överrinningen och tillbaka till sumpen. På så sätt bildas ett kontinuerligt kretslopp. För de flesta akvarister handlar valet av returpump inte om att skapa ett så högt vattenflöde som möjligt, utan om att få ett jämnt och tillförlitligt flöde genom sumpen. En returpump bör därför väljas utifrån akvariets storlek, sumpens utformning och det överrinningssystem den är avsedd att arbeta tillsammans med. Precis som med övrig teknik är målet inte att välja den största eller kraftigaste pumpen, utan en lösning som ger ett stabilt och driftsäkert vattenflöde genom systemet. 2.6 Ytterfilter i saltvattensakvariumÄven om en sump erbjuder många praktiska fördelar är den inte den enda lösningen. Saltvattensakvarier kan skötas framgångsrikt utan sump, särskilt mindre akvarier. Mitt första saltvattensakvarium saknade sump och drevs istället med ett ytterfilter, precis som många sötvattensakvarier. Ytterfiltret användes då främst för: Mekanisk filtrering, där smuts och partiklar fångas upp. Kemisk filtrering vid behov, till exempel med aktivt kol eller fosfatremover. Biologisk filtrering genom de bakterier som etablerar sig på filtermaterialet. En viktig skillnad jämfört med många sötvattensakvarier är dock att den biologiska filtreringen inte bör vara helt beroende av ytterfiltret. Eftersom filtret behöver rengöras regelbundet för att avlägsna smuts som annars bryts ned och påverkar vattenkvaliteten, riskerar man samtidigt att störa en stor del av bakteriekulturen om den huvudsakligen bara finns i ytterfiltret. Därför är det viktigt att akvariet innehåller tillräckligt med biologiskt aktiva ytor, exempelvis levande sten. Då finns en stabil bakteriekultur (majoritet) kvar i systemet även när ytterfiltret rengörs. Det viktigaste är därför inte om akvariet drivs med sump eller ytterfilter, utan att systemet erbjuder tillräcklig biologisk filtrering och är anpassat efter akvariets behov. 2.7 ProteinskummareEn proteinskummare är en av de vanligaste utrustningarna i ett saltvattensakvarium och har till uppgift att avlägsna organiska ämnen ur vattnet innan de hinner brytas ned och bidra till ökade halter av bland annat nitrat och fosfat. För många som kommer från sötvatten finns det ingen självklar motsvarighet, vilket gör att proteinskummaren ofta upplevs som en av de mest främmande komponenterna i ett saltvattensakvarium. Principen bakom den är däremot förhållandevis enkel. Proteinskummaren blandar vatten med ett mycket stort antal små luftbubblor. Organiska ämnen i vattnet har en tendens att fastna på bubblornas yta. När bubblorna stiger samlas de som ett skum i skummarens kopp längst uppe, där det sedan kan avlägsnas innan ämnena hinner brytas ned i akvariet. På så sätt minskar mängden organiskt material som bryts ned i akvariet och därmed mängden näringsämnen som annars skulle ha tillförts systemet. Utöver att bidra till bättre vattenkvalitet förbättrar proteinskummaren även gasutbytet genom att syresätta vattnet och öka utvädringen av koldioxid. Detta kan bidra till ett stabilare pH och en bättre miljö för akvariets invånare. En proteinskummare är inte ett krav för alla saltvattensakvarier. Mindre akvarier eller system med låg biologisk belastning kan fungera utmärkt utan en skummare, förutsatt att vattenbyten och övrig skötsel anpassas därefter. I de flesta revakvarier är proteinskummaren däremot ett värdefullt hjälpmedel eftersom den bidrar till ett stabilare och mer lättskött system. 2.9 BelysningPrecis som i ett sötvattensakvarium behövs belysning för att skapa en naturlig dygnsrytm och för att man ska kunna uppleva akvariets invånare. I ett revakvarium fyller ljuset dessutom en betydligt viktigare biologisk funktion. De flesta koraller lever i symbios med mikroskopiska alger, så kallade zooxantheller, som genom fotosyntes omvandlar ljus till energi. En stor del av denna energi används sedan av korallen för tillväxt och överlevnad. Belysningen är därför inte bara till för att akvariet ska se vackert ut, utan är en förutsättning för att många koraller ska kunna leva och utvecklas. Den första frågan man bör ställa sig är därför inte vilken belysning man ska köpa, utan vilka djur man planerar att hålla. Det är djuren som avgör vilka krav som ställs på belysningen. Akvarium utan korallerOm akvariet endast ska innehålla fisk eller fisk tillsammans med levande sten används belysningen främst för att skapa en naturlig dygnsrytm och framhäva fiskarnas färger. Om levande sten används kan något starkare belysning dessutom gynna tillväxten av kalkalger och ge ett mer naturligt utseende, men kraven är fortfarande relativt låga. RevakvariumOm målet däremot är att hålla koraller blir belysningen en av akvariets viktigaste komponenter. Koraller behöver tillräckligt med ljus, ett lämpligt spektrum och en jämn ljusfördelning för att kunna växa och utvecklas. Det innebär däremot inte att den dyraste eller starkaste armaturen alltid är den bästa. Det viktigaste är att belysningen är rätt dimensionerad för akvariets storlek och de koraller man planerar att hålla. Idag använder de flesta saltvattensakvarister LED-belysning. Moderna LED-armaturer är energieffektiva, utvecklar relativt lite värme och ger god kontroll över både ljusstyrka och spektrum. För den som planerar att hålla koraller är det dessutom en fördel om armaturen är programmerbar, så att ljusstyrka och dygnsrytm enkelt kan anpassas efter akvariets behov. När man jämför olika armaturer stöter man ofta på begreppet PAR (Photosynthetically Active Radiation). Förenklat beskriver PAR hur mycket användbart ljus som når en viss punkt i akvariet. Generellt kräver mjukkoraller lägre PAR-värden än LPS-koraller, medan många SPS-koraller trivs bäst vid högre ljusintensitet. Typ av akvarium Typisk PAR-nivå Kommentar Fish Only (FO) 10–50 Dag-/nattcykel och fiskarnas färger. FOWLR 30–80 Kan gynna kalkalger och ge ett mer naturligt utseende. Mjukkoraller 50–150 De flesta vanliga nybörjarkoraller trivs här. LPS 75–200 Varierar mellan arter. SPS 200–400+ Många arter kräver högre ljusintensitet. Att tänka påPAR-värden påverkas bland annat av armaturens höjd över akvariet, vattennivån, stenformationen och hur ljuset mäts. Tabellen ska därför ses som en vägledning snarare än en exakt rekommendation. Ett annat vanligt begrepp är spektrum, vilket beskriver vilka våglängder ljuset består av. Moderna revlampor från etablerade tillverkare erbjuder generellt ett spektrum som lämpar sig väl för koralltillväxt. För nybörjare är det därför oftast viktigare att välja en armatur som är rätt dimensionerad för akvariet än att lägga stor vikt vid avancerade inställningar av enskilda färgkanaler. Belysning finns i många olika prisklasser, både nya och begagnade. För den som planerar sitt system i förväg kan begagnad utrustning vara ett bra sätt att hålla nere kostnaderna. Precis som med övrig utrustning är det sällan nödvändigt att köpa den dyraste lösningen. En armatur som är anpassad efter akvariets storlek och de djur man planerar att hålla kommer i de allra flesta fall att fungera utmärkt. 2.10 Doserpumpar En doserpump används för att automatiskt tillsätta olika vätskor i akvariet, exempelvis lösningar som innehåller kalcium, karbonater (alkalinitet) och magnesium. Syftet är att ersätta de ämnen som förbrukas när koraller och andra kalkbildande organismer växer. Många akvarister börjar med att dosera för hand, men när den dagliga förbrukningen ökar eller man vill minska risken för variationer kan en doserpump göra skötseln både enklare och mer konsekvent. Den största fördelen med en doserpump är inte att den sparar tid, utan att den kan fördela doseringen i små mängder över dygnet. Det finns flera olika metoder för att tillföra de ämnen som förbrukas i ett saltvattensakvarium. Vanliga exempel är Balling-metoden, kalkwasser (kalkvatten) och kalciumreaktor, men det finns även andra lösningar. Vilken metod som passar bäst beror bland annat på akvariets storlek, korallernas förbrukning och akvaristens egna preferenser. En doserpump kan användas tillsammans med flera av dessa metoder, men är inte en metod i sig. Hur de olika metoderna fungerar behandlas inte närmare i denna guide. Den som vill fördjupa sig rekommenderas därför att läsa vidare om respektive metod. Det viktigaste är inte vilken metod man väljer, utan att förstå varför man doserar, mäta akvariets förbrukning och först därefter tillsätta de ämnen som faktiskt förbrukas. 2.11 Övrig teknikUtöver den utrustning som redan har beskrivits finns det många tekniska hjälpmedel som kan förenkla skötseln eller lösa specifika problem. Exempel är automatiska påfyllare (ATO), UV-sterilisatorer, ozon, akvariekylare och olika typer av akvariedatorer. Gemensamt för dessa är att de inte är någon förutsättning för att lyckas med ett saltvattensakvarium. Däremot kan vissa hjälpmedel vara väl värda investeringen redan från början. En automatisk påfyllare (ATO) är ett bra exempel. Den hjälper till att ersätta det vatten som avdunstar och bidrar därmed till att hålla salthalten stabil, samtidigt som den minskar det dagliga underhållet, utöver detta är det en rätt så billig teknikpryl som också denna ofta kan hittas begagnad. För de flesta nybörjare är det ändå bättre att börja med minimal utrustningen, lära känna sitt akvarium och sedan komplettera med ytterligare teknik när ett verkligt behov uppstår eller när man vill förenkla skötseln. I takt med att erfarenheten ökar väljer många akvarister att automatisera delar av skötseln eller investera i teknik som passar just deras målsättning. Det finns därför sällan någon anledning att köpa all utrustning från början. 3. Avslutande ordOm du har läst hela den här guiden har du förhoppningsvis upptäckt att saltvatten inte är så komplicerat som det först kan verka. Många av de principer som ligger till grund för ett välmående revakvarium är desamma som i ett välskött sötvattensakvarium: stabila vattenvärden, god biologisk balans och regelbunden skötsel. Det är lätt att känna att man behöver förstå allt innan man startar sitt första saltvattensakvarium. I verkligheten lär sig de flesta betydligt mer under sitt första år som saltvattensakvarist än genom timmar av läsning. Kunskap är viktig, men erfarenhet är minst lika värdefull. Du kommer sannolikt att stöta på utmaningar längs vägen. Alger, cyano, dinoflagellater eller någon förlorad korall är något de flesta saltvattensakvarister upplever förr eller senare. Det betyder inte att du har misslyckats, utan är en naturlig del av att lära känna sitt akvarium och hur ett rev utvecklas över tid. Försök därför att inte jaga perfekta vattenvärden eller snabba lösningar på varje problem. De bästa resultaten uppnås nästan alltid genom tålamod, stabilitet och små genomtänkta förändringar snarare än stora och hastiga åtgärder. Gör så få ändringar åt gången som möjligt. Koraller reagerar ibland med fördröjning, vilket innebär att både problem och förbättringar i dess mående kan visa sig först flera dagar eller veckor senare. Ha tålamod och ge akvariet tid innan du gör nästa förändringar. Kom också ihåg att det finns många sätt att lyckas inom saltvattenshobbyn. Du kommer att möta olika metoder, produkter och åsikter, ofta framförda med stor övertygelse. Låt dig inspireras av andras erfarenheter, men försök också förstå varför olika lösningar fungerar innan du bestämmer vad som passar just ditt akvarium. Framför allt glöm inte att njuta av hobbyn. Ett revakvarium är inte ett projekt som blir färdigt, utan ett levande ekosystem som förändras och utvecklas över tid. Just den ständiga utvecklingen är också en av anledningarna till att så många fastnar för saltvattenshobbyn. Den här guiden är tänkt som en introduktion till saltvattenshobbyn. Om du vill fördjupa dig ytterligare eller har frågor som inte besvaras här rekommenderar jag forumets Nybörjarguide, där många av ämnena behandlas mer ingående. Lycka till med ditt första revakvarium! I kommande inlägg följer jag upp med min egen resa från mitt första saltvattensakvarium och de erfarenheter jag gjort längs vägen.

Och en bild på hannen

Några kort i blått blev tagna inför kvällsmaten :)

Jag köper inte riktigt detta av flera orsaker. dels kan man inte jämföra användandet av bekämpningsmedel mellan USA och Sverige - dels så tar kolfiltret denna typ av kemikalier och det som inte tas där försvinner vid membranet. däremot kan man tänka att reningsverken behöver köra mer kloramin under varma sommarmånader- Kloramin slipper till en del igenom membranet. En säkerhetsåtgärd kan vara att byta kolfiltret innan sommaren. Det tar kloraminetr- MVH Lasse

Kh börjar stabilisera sig runt 8. Nitrat på nära 0 och po4 på 0.1 så lite obalans där tyvärr, så doserar i det kortsiktiga perspektivet så får det bli mer fisk på lång sikt. Nya leksaker också 😀

Tillbaka efter en väcka i Polen. Min Mespilia globulus gjorde ett fantastiskt jobb !!!!! 🙂 Mvh Jarecki

Har inte skrivit så mycket i den här tråden, men nu i semestertider får man lite energi. Alla karen tuffar pä och det finns massor av planer, får se hur mycket man hinner med 😀. Får fylla på med det jag hinner med. Fiskarna har varit samma bestånd en längre tid, men nu har min lilla (20cm) imperator äntligen färgat ut.. häftigt att se dem simma bredvid varandra

Bilder 😀

Nu när sommaran är över oss (årstiden iaf), då passar jag på at handla lite koraller. Da grosisterne fortfarande fyller på har jag en teori om att man kan få lite bättra skit til en lägra pris på denne årstid. Så ett testköp från DeJong. Tack till den lokale dealer :) 7-9 cm är dom alla. 2 * Acropora SP maricultered. Gissar att det är Spetulatur (stor millipora) som är tjokke som ett finger. Båda 8 av 10 i betyg Acropora Tenuis 10 av 10 Acropora divaricata 2 av 10 Acropora millepora 9 av 10

mina tankar är: ICP-test (gärna MS) samt för ditt osmosvatten Vattenbyte med annat salt Säkerställ cirkulation Dosera Flour (kan vara bakteriehämmande - vag/egenkomponerad teori) Klipp koraller som har STN och ta bort döda delar. Gärna 1cm mellan död och levande, så det säkerställs att det levande är just levande. Be till korallguden :)

Det har varit rätt stabilt med nitrat mellan 10-15 och fostat mellan 0.15-0.2 under ett år med långsamma svängningar eftersom jag inte använder GFO (som tenderar till att leda till större svängningar). STN började när jag var borta på semestern men när jag kom tillbaka så var nitrat och fosfat i princip samma som innan semestern

Tack själv för att du kunde rädda dem åt mig! Jag är övertygad om att de kommer att trivas förträffligt i ditt kar.

Deltec är oslagbart. Lika oslagbart som en trasig trumma !

Tråkigt att höra men hoppas på en snabb återhämtning!

Segt när det inte går som planerat 😥

Jag tycker inte det verkar orimligt. Jag använde deras kalkylator för att kolla hur mycket jag skulle använda och det motsvarade 430ml per dag i mitt system (ett sammankopplat 550L + 250L + sump)

De möblerar om fint i karet också 😆 frags med plugg hamnar lite överallt!

Jag har 3 Mespilia + 2 Diadema setosum i mitt 300 L- De växer så det knakar MVH Lasse

Måste bara berätta. Som jag har skrivit i min senaste uppdatering så har jag problem med några envisa alger . Mina kirurger håller dem under kontroll till vis del . För några dagar sedan så skaffade jag - 2st Mespilia globulus 1st Tripneustes gratilla Jag är så positiv överraskad över hur bra alger ätare dem är . Riktigt bra jobbat hoppas att de kommer att fortsätta så. Jag fick limma vissa av dem mindre koraller så att minska risken att dem välter. Jag ska avvakta och observera lite och kanske köpa några till . Det är rätt bra om alger , men det ska räcka för alla. Dem ska inte svälta, även när dem värsta algerna är borta. Mvh Jarecki

6 veckors semester borta från hemmet avklarat, hade en granne som fyllde på vatten för ATO en gång annars har det tuffat på, ska göra ett ordentligt vattenbyte och försöka få ut så mycket detrius som möjligt. ATO pumpen måste för övrigt ha lagt av en/två dagar innan jag kom hem, för returpumpen hade precis så mycket vatten som den behövde för att inte dra luft. Nu förtjänar Clownerna nå gott också, eller iaf nån variation😅

Om jag inte kommer ihåg fel så var de gamla pumparna tillverkade av Askoll och rebrandade. Visst släktskap med Laguna dammpumpar - men jag kan ha fel eller att det var långt bak i tiden. Vad jag också kommer ihåg så var de AC pumpar - vilket i sig innebär en kraftigare konstruktion för samma prestanda. Om nu de nya pumparna är rebrandade och tillverkade av Jebao så behöver det inte betyda sämre kvalite. När jag startade mitt akvarium så använde jag först Jebao DCT pumpar för reaktorer och cirkulation. När sedan Coral Box 2018 - 2019 kom ut med rebrandade Jebao under namnet Coral Box DCA pumpar med 1-10V styrning så köpte jag sådana plus reserver. Jag har inte behövt byta mina pumpar sedan dess - så de är inne på minst 7 året nu. Jag har dessa pumpar både till min skummare, min gfo reaktor och return pump. Jag tror att ryktet om dåliga pumpar från Jebao beror på de äldre streamermodellerna av RW-typ. De hade en del elektronik inbyggda i pumpen men i och med SW serien så är den flyttad till kontrollboxen. Förut med RW pumpar så behövde jag byta en pump varje år (har 2 pumpar i läge där bara denna storlek (RW/SW 8) passar. När jag inte fick tag på RW pumpar längre - för ca 3 år sedan - så fick jag byta till SW serien och de har nu gått i 3 år utan problem. Vad jag vill säga är att Jebao är trots allt troligtvis världens största tillverkare av akvariepumpar på OEM basis och att kvaliten numera är bra. MVH Lasse

Jag köpte min begagnad så jag vet inte om jag riktigt någonsin varit beredd att pröjsa fullt pris för en RE. Men det är absolut så att den nya skummarpumpen är mycket mindre bastant och liknar mer en jebao en de äldre RE pumparna.

Tänker starta upp ett saltvattensakvarium Med koraller och lägre djur men inga fiskar Vilka tester behöver jag inskaffa

Hej alla. Det var länge sedan man gjorde något ljud ifrån sig i den här hobbyn, trots att jag inte varit saltvattenslös en enda dag de senaste 13 åren. För det mesta har det handlat om småskaliga och oftast nischade delar av hobbyn för mig sedan jag flyttade hemifrån 2016 till studentboende och i samband med det lade ner odlandet av färgade pinnar. Zoanthus, mantisräkor, musslor, mangroveträd. Perioderna har avlöst varandra. Det har varit ett par flyttar sedan dess också. I samband med att jag för fyra år sedan landade ute i Göteborgs skärgård så bestämde jag mig för att satsa på något större än jag tidigare haft. Det fick bli ett Aqua Medic Armatus XD 375 med måtten 100*65*55 cm. Förutom att det var ett relativt prisvärt akvarium (åtminstone då, det verkar ha gått upp rejält sedan dess) så fastnade jag för djupmåttet på 65 cm, då det alltid har varit den akvariedimension jag värderat högst. I efterhand har jag insett att jag inte är så positiv till hur frontglaset är placerat och avsaknaden av stag och känner en återkommande oro inför framtida läckage (lex Red Sea), men nåväl. Akvariet har under dessa år haft en del toppar och dalar, vilket till stor del har korrelerat med ens egna toppar och dalar. Nu försöker jag få rätsida på det ännu en gång, och tänkte att jag genom att skapa en tråd med planen att föra någon sorts lös dagbok kanske kan lyckas den här gången. I nuläget är akvariet lite av en fosforgruva efter en lång tidigare period av försummelse. De andra vattenparametrarna ligger stabilt inom det normala spannet, så jag är tacksam för att åtminstone bara ha en kamp framför mig. För någon månad sedan började jag med Rowaphos i strumpa och har kunnat se fosfatnivåerna sjunka sedan dess, vilket är glädjande. Samtidigt gör jag antagandet att all min sten är fullproppad av fosfat vid det här laget, men att byta ut den känns inte som ett alternativ. Jag har även stora mängder detritus, och situationen blev inte bättre av att mitt rullfilter (Clarisea) gick sönder för några månader sedan. Jag har dock inga planer på att fixa det i nuläget då det ärligt talat mest var jobbigt att ha att göra med. Min plan nu är att göra om sumpens första sektion till ett litet refugium i stället och går just nu och väntar på att den lilla belysningen ska komma (Tunze Eco Chic Refugium) så att jag kan börja odla makroalger. Dels för upptaget av näringsämnen, dels för syresättning och pH-stabilisering under natten, men kanske främst för nöjet i att ha en separat liten värld inom akvariet där ett annat ekosystem får råda. Akvariet i sin nuvarande form har ett tema av läderkoraller, gorgonior och skivanemoner. Inte nödvändigtvis för att det var den ursprungliga planen, men det är dessa som i slutändan har orkat med mig. Den enda stenkorallen är en Plerogyra sinuosa som har hängt med i många år och har visat sig vara otroligt tålig och förlåtande, och som dessutom utgör akvariets clownfiskhem. Förhoppningsvis blir det lite fler stenkoraller i framtiden. Vad är tekniken som håller igång allt, då? Så här ser det ut på den fronten: Belysning: 1 st Kessil AP9X 2 st Kessil A160WE Circulation: 1 st Vortech MP40 2 st gamla cirkulationspumpar som jag grävt fram i förrådet 1 st Maxpect Jump DC (returpump) Filtrering: Maxspect Jump (skummare, har glömt vilken av storlekarna det är) Aqua Medic Helix (UV-filter) Övrigt: Reef Factory DP4 (doseringspump) Reef Factory Thermo Control (med inkopplad titanvärmare samt fläktar vid behov) Att haka på tåget med Reef Factory visade ju sig vara ett misstag senare i och med deras konkurs. Än så länge lever appen och enheterna kan styras som tidigare, men en dag kanske allt slocknar. Det fick bli min läxa att aldrig någonsin igen köpa produkter som enbart förlitar sig på appar och molntjänster utan att ha en fysisk styrenhet. Doseringspumpen har fram tills nu använts för att dosera Triton Other Methods med, men nu är jag i fasen att gå över till Oceans of Life Reef Basics 5.0. Det är kanske dags att även presentera invånarna i akvariet. Fiskar: 1 st Ctenochaetus tominiensis 1 st Halichoeres chloropterus 1 st Pterapogon kauderni (de var från början fyra, men mobbade helt enkelt ihjäl varandra i tur och ordning) 1 st Pholidichthys leucotaenia 2 st Amphiprion ocellaris 2 st Chrysiptera parasema 1 st Oxycirrhites typus 1 st Cirrhitichthys oxycephalus 1 st Pictichromis diadema 1 st Scartella cristata 1 st Acreichthys tomentosus 1 st Cryptocentrus leptocephalus Kräftdjur: 1 st Alpheus bellulus (i symbios med C. leptocephalus) 1 st Lysmata debelius X st Calcinus minutus 1 st Calcinus gaimardii 1 st Calcinus elegans Snäckor: X st Trochus histrio 5 st Turbo brunneus 3-5 st Monetaria annulus 1 st Scutus unguis 1 st Cerithium nodulosum 1 st Strombus/Conomurex sp. Tagghudingar: 1 st Tripneustes gratilla 1 st Ophiolepis superba Som avslut kommer lite bilder tagna nu denna eftermiddag. Det återstår att se hur duktig jag blir på att uppdatera här, men det var i alla fall ett livstecken från mig. Jag passade även på att skicka iväg en slant till Saltvattensguiden, det finns mycket nostalgi kopplat till den här sidan för mig och det är kul att se att den fortfarande har hängt kvar.

Några sista bilder på karet. Testade en gåva från @izfisk för att få lite skarpare bilder :)

Att sänka ljuset för att få bukt med algerna är inge bra om du har koraller. Korallerna likt algerna lever på fotosyntes och behöver ljus. Bekämpa algerna, med fiskar som tex kirurger, salarias mm. Sniglar tex tectus, revsäkra sjöborrar. Sniglar kan du inte få för många av. Tyvärr är de lägre djuren ett tråkigt och ganska dyrt inköp i början men som brukar löna sig i det långa loppet. En bra seteup i ditt kar skulle vara: Tex 20-30 sniglar av sorten tectus eller en mix av några olika. 2 tuxedo sjöborrar (tar alla möjliga konstiga svårare alger som bryopsis mm men är revsäkra) 1-2kirurger 2-3st stora strombus luhuanus för sandbotten så håller de den ren. Med luhuhanus behövs inget mer för sandbotten, äter tom cyano. Försök få ner fosfaten lite till runt 0,04-0,1, men gör inget drastiskt, men låt den inte heller öka mer. När du sedan börjar fylla på med koraller så kommer akvariet gynnas av deras bakterier och algerna minska om allt blir stabilt. Köp hellre många billigare koraller i början än att jaga några få dyra. När allt sedan fungerar bra och du har det stabilt kar med mycket koraller kan du byta ut någon korall du gillar mindre mot den där du verkligen vill ha. Då har du ett väl fungerande rev. Ang vilka led du skall välja är jag dåligt insatt., älskar själv vanliga t5 lysrör men jag har testat lite led också och skulle kika på något liknande detta: Lyxalternativ: 2st ecotech radion xr15 Mellan budget alternativ till ovan: 2st Ai 32hd Budget alternativ: kina alternativ från aliexpress tex 2st pop bloom rl90 Mellan alternativet begagnat i bra skick bör gå att få för ungefär samma peng som budgetalternativet nytt. Med belysningen ovan kan du ha alla koraller. Att jag rekommenderar två lampor är för spridningens skull. Tänk dig att du somnar på en strand vänd mot solen, du kommer bli brun på magen men ryggen får inte så mycket ljus. Lite så blir det med korallerna också. Ett mindre problem med köttigare koraller som lps och mjukisar medans det på sps märks tydligt då de inte utvecklar grenar på samma sätt och får en tydlig skuggsida. Ljuset blir också mer jämnt som en matta utan hotspots. med två st 100w kommer du heller inte bänna något även på hög effekt om du inte placerar det precis under lampan nära vattenytan. Tänk också på att korallerna du köper har ju stått hos tidigare ägare eller butiken i bra ljus. Du behöver då bar aklimatisera dem om du har sjukt mycket mer ljus än den tidigare vilket inte kommer vara ett problem med dessa lampor. Kör du däremot 2st 200w på full fräs, ja då kommer du behöva tänka både en och två gånger på detta. Ph låter du vara som det är. Misstänker att du har ett mätfel där om du inte har ventilation likt en konferansanläggning i rummet där akvariet står :) Många lägger mycket pengar på scrubbers till skummaren för att få upp sitt ph. Men inget som är avgörande för dig i början. PH pysslar man med för att få ut de där sista 10-20% av tillväxt när allt annat är perfekt och man är djupt nere i nörderiet. Normalt sjunker det inte under 7,7-7,8 nattetid för att öka lite dagtid. Uppåt kan du aldrig få för högt utan kemikalier. o2, amoniak och nitrit behöver du inte heller mäta. Köp inga nya sådana tester utan lägg de slantarna på något annat kul. Ammoniak och nitrit får du inte om du sköter allt rätt efter att karet är uppstartat. Mata sparsamt fiskarna sparsamt. Tänk att för mycket mat till dem ökar fosfat och nitrat. Men ger också fosfat och nitrat om det sjunker för lågt. Bra pålitliga tester som också är enkla att använda är: Kh salifert MG salifert Ca red sea eller salifert Nitrat hanna high range Fosfat Hanna 736 phosphorus Mata absolut inte korallerna, Det är som att be om problem med alger mm. Det kan du kanske göra när allt är perfekt och du har 30-40 koraller, om ens då. Köp hellre nån mer fisk som släpper en skitkorv över revet. det räcker som extra mat. Näring till dem finns redan i akvariet. Den nitrit och nitrat du ser på testet är ju det som är överblivet och inte konsumerats av ditt system. Lycka till,

Visningskar källare Teknik Belysning: Orphek Amazonas 960 Revljus 65 Orphek OR120 8 st Pumpar 6 st Jebao SOW-20 vara två är monterade på Sea-Sweep Teknikrum: Fraggkar 150x70x40cm Belysning Gieseman Matrix 8x54W Karantänkar 275 liter aquastabil Under fraggkaret har jag ett 400 liters akvarium för färskvatten och beredning av nytt saltvatten Sump: 720 Teknik 3st Clarisea SK5000 Skummare DeltecAP1004 , modiferad med 2 nya pumpar Kalkreaktor: Schuran Jetstream 2 Kalkmixer: Deltec KM500S Alkatronic, Dosetronic Kör kalkreaktor och mixer som bas, justerar kh med ATI Essential pro via dosetronic Skickar ATI-icp en gång i månaden

Så här ser systemet ut idag Visningskar vardagsrum Teknik Belysning: Revljus 43 2x Orphek OR-2 120 Flöde: 2 st Tunze, varav den ena är monterad på en Sea Sweep 1 st gyre pump Levande återkommer jag till

Efter ovanstående märktes ingen förändring, men så en kväll började det sippra ut vatten, fast på ett ställe där silikonfogen såg helt oskadd ut. Det hela gick mycket långsamt, bara någon droppe per minut. Dessvärre befann sig läckan bara tre cm från botten, så jag tvingades tömma hela karet. När vattennivån sjunkit med tio centimeter upphörde plötsligt läckaget, men jag vågade inte låta det stå så oavsett. Silikonet på baksidan av karet hade inte några skador alls som de jag skrivit om tidigare i tråden, utan såg fortfarande ut som när det var nytt. Från början hade karet ganska breda silikonfogar, men de överflödiga(?) delarna på framsidan skrapade jag successivt bort redan de första åren. Kan detta nu flera år senare ha försvagat limfogarna och till slut orsakat läckaget? Eller kan limfogarna ha innehållit håligheter redan från början, som senare öppnats av algskrapan?

tyvärr fortsatt STN på de flesta koraller nu. många har gett upp. väldigt tråkigt, men del av denna hobby. jag var nog lite naiv och trodde att bara för att jag flyttar över direkt så kommer allt klara sig bra, men det verkar ej så. någon "new tank syndrome" verkar uppstått. jag har skickat in ICP-test och det var bara högt B samt Jod som avvek, men inget jag bedömer som dödar acropora. 2026-07-05.pdf