stigigemla

Odlade occelaris och percula behöver matas med färgfoder för att få riktigt bra färger. En del cyklopeeze eller fryst cyklops och litet nori eller spirulina gör en del av jobbet. Gula och röda färger lagras i kromatoforer i huden och kan förbättras med tiden och bra mat.

Min foxface började äta på en Trachyphyllia men slutade efter att jag ökade Norimatningen.

För mig kostar kolsyran så mycket att det är billigare med Balling.

Det är något fel på din mätning. Om pH verkligen var 9,6 skulle både koraller och fiskar vara döda. Har du haft kalkvatten i mätkyvetten?

Det finns Zeovit (eget ämne här på forumet) med speciella preparat som i huvudsak är utformade för att få max färg på stenkoraller. Fauna Marin har en annan zeolitserie som jag misstänker kan ge snabbare tillväxt på mjukkoraller och en del annat. Dessutom kan man köpa lös zeolit av några olika fabrikat Amtra, Tropic Marin, Zeosand + någon mer som man kan kombinera med egen kolkälla t.ex socker, kalciumacetat eller vodka för att mata denitrifikationsbakterier med.

Det beror litet på vilka arter du tänker dig men oftast skall det vara lugnt. Vissa smörbultar behöver riktigt lugnt i karet.

Det gulaktiga skall vara järnföreningar som är oskyldigt. Det skall åtminstone gälla faxekalk.

Det man har nu är som förut skummare men det har kommit fosfatreducering på järnbas som reagerar litet lugnare än de på aluminumbas som väl började visa sig när du höll på. Sedan har nitratfiltren nästan försvunnit och vi har börjat köra med kolkälla, vodka och annat i karet i stället. Zeolitmetoder finns det minst tre olika koncept av för att hålla nere näringsmängden i vattnet också.

Innan vissa duktiga marknadsförare började ta in vildfångade Malawiciklider räknade man med att odla fisk i sju generationer och efter det börja att kolla efter inavelsdefekter eller en annan stam att korsa in. I akvariehobbyns barndom gick det tio år och mer innan nya vildfångade fiskar kom in (med fartyg över atlanten) så då var man tvungen att odla seriöst. Skall man odla seriöst så är det bättre att ha separata stammar att jobba med till dess att man ser inavelsproblem. Då vet man ju att de andra stammarna har en annan genpool. Vi har alldeles för litet urval av odlingsdjur för att hålla en riktig genpool fungerande. När det gäller de stora däggdjuren räknar man med att det behövs en stam av minst 1000 djur för att hålla inavel borta. Jag kan inte tänka mig att fiskar på sikt skulle klara sig med en mindre genpool. En mycket positiv sak med saltvattensfisken är att de blir gamla. Genpoolen utarmas inte så snabbt när vi har 10 år eller mer per generation. Några inom fiskvärlden som är duktiga på det här med inavel och att undvika oönskade defekter är guppyodlarna.

Fila inte på träutströmmaren den ger mindre bubblor ju större den är. Och små bubblor skummar ju bäst.

Det finns olika varianter av det t.ex Rowapolitus. Biltillbehörsfirmorna har också. Jag har provat tre sorter till täckglas och alla funkar kanon. Rowapolitus skulle motverka alger i karen om man belade rutan men jag märkte aldrig någon skillnad mellan den belagda framrutan och de andra rutorna. (Testade tre kar.) De andra sorterna har jag inte kollat i kar.

Jag tror inte halten kommer att sänkas i samma takt som mediat tar upp fosfaten. Tyvärr så lakas nog mer fosfat ur stenen också. Dina 30 ml var nog mättat på några minuter. Jag har läst någonstans att en burk tar upp ungefär fyra gram fosfat och kan inte komma ihåg om det var en liter eller ett kilo! (Jag har sökt litet nu men inte hittat.) Var det kilo innebär det att trettio ml bör kunna ta upp ungefär 60 mg fosfat. Det motsvarar ju 0,6 mg/L så det stämmer ju bra egentligen. Jag köpte två hålstenar som legat i jord på ungefär 25 Kg och lade i mitt 250 literskar. De höjde fosfathalten i karet till 2 mg/L och det tog nästan en liter Biophos för att få bort den.

Jag skulle börja med 2 - 300 gram fosfatremover. Det finns säkerligen mer fosfat kvar i stenen som löses ut under ett par - tre veckors tid. Jag hade en fosfat chock för ett par år sedan. Då lade jag fosfatremover på botten av ett kar i systemet och den var mättad på två dagar. Jag tor inte removern har någon nämnvärd effekt efter den tiden - är det fosfat i vattnet efter två dagar med fosfatreaktor är mediat mättat.

Det är många saker som avgör hur varma lysrören blir. Materialet i inbyggnaden t.ex Trä, folierad plåt, lackad eller eloxerad plåt. Skyddsglas och fläktar påverkar också naturligtvis liksom eventuella fläktar. Jag skulle inte bygga av trä eftersom värmen sprids dåligt och en liten fläck kan bli mycket varm. Inte bara brandfara utan trät åldras så att skruvar med mer riskerar att lossna.

Jag skulle också rekommendera att ta ur sanden ett tag. Sedan skulle jag pröva med en ny utströmmare i skummaren, kanske sänka den en bit om det går och göra allt för att trimma upp skummaren till max. Vid vattenbyten skulle jag försöka suga ren stenen, levande sten fungerar inte så bra när den är täckt av alger. Det går ju att ta ur stenarna och borsta av dem i vattenbyteshinken innan du slänger det gamla vattnet. De flesta smådjuren kryper bara längre in i stenen så de klarar sig. Stenarna är så snygga så de är väl värda att vårda. Dessutom skulle jag försöka suga ur cyano från botten.

Det kan vara lågt med järn. Men det borde finnas med i spårämneslösningarna. Jag har en Montipora confusa som jag använder som indikator på nitrat. Om de bruna fälten blir större tillsätter jag 0,1 ppm nitrat och så blir den grönare på två dagar. Kanske kan din Acropora fungera på samma sätt?

Jag har mina lekpar i 100 liters kar. Där går de två och två men jag har också haft en Pseudocheilinus hexataenia och Blennius bicolor tillsammans med dem. Clowner däremot tycker jag äter och skiter för mycket men det finns ju många andra små fiskar.

Nej jag har inte haft något stort kar som läckt. Men när jag startade mitt 1550 hade jag mellanstag av glas mellan fram och baksida. En dag när jag kom hem låg täckglasen på botten av karet och framrutan buktade ut 7 cm. Jag hängde en slang att tappa ur vatten med och gick upp ur gillestugan. Jag vågade inte vara kvar i rummet. När karet var halvfullt blev jag lugn. Sedan var det bara att beställa en aluminiumram till översidan som monterades med karet halvfullt. Den sitter där ännu. Jag hade ju en hel del problem med att få hem den nya framrutan till karet förra sommaren också. Det var ju uppe en del i min tråd på guiden.

Jag skulle inte använda 12 mm till högre rutor än 60 cm om de är längre än en meter.

Anledningen att man ofta har dem sist för sötvatten är att de inte kleggar igen så fort då. Det är lättare och billigare att exportera de grova delarna i skiten med perlonvadd.

Det vore jättekul. Det sämsta med min mätare är riktningskänsligheten på sensorn. Jag har ett filter som släpper igenom 400 - 700 nm som jag testat framför sensorn och det har inte gjort någon nämnvärd skillnad med olika MH och T5. Men i solljus halverar det nästan mätvärdet. Så min mätare släpper igenom ett alldeles för brett spektrum för att användas utomhus. Apogees mätare skall ju klara allt. Även t.ex mätning ute när det är molnigt.

Jag har Anthias squamipinnis ihop med Chromis och magnifica + decora och litet annat i mitt stora. Jag hade dem även i mitt 400 innan och tycker inte att de är ett br sällskap till de blygare fiskarna. Mina decora (det dominerande paret) är alltid framme men magnifica och Ptereleotris evides har smugit sig undan. De är i stort sett bara framme vid matning + skymning. De enda fiskar jag någon gång sett jaga dem är squamipinnisarna. Jag tycker inte heller att de är särskilt svåra. När de är nya behöver de mat flera gånger per dag men de lär sig att äta mer åt gången undan för undan.

Nej jag har inte mätt dessa ramper. De säljer billiga lysrör också. Det vore kul om någon vet var de finns att köpa. Jag skulle gärna testa dem också. Och då kan jag ju köpa provex själv.

Överst är det skivanemoner, någon Discosoma art. Fisken är en Zebrasoma veliferum, blir runt 30cm. Efter det är det vita och gula svampdjurskolonier. Sedan är det kolonianamoner antagligen av släktet Palythoa eller Protopalythoa. Så kommer tre bilder med skivanemoner, Discosoma striatum. Två skiisar jag inte känner igen följs av en vanlig putsarräka, Lymata amboinensis. Sista bilden tror jag är en liten symbiosanemon, kanske Heteractis magnifica. Den ser ut att ha bleknat men med litet skötsel och mycket ljus kan den kanske få sina symbiosalger igen.

Borde vet jag inte. Men T5 har högst ljusutbyte vid trettio grader ungefär. T8 fungerar bäst vid ännu lägre temperatur.