stigigemla

Mina mätningar har så lika resultat att mätvärdena hamnar inom felmarginalerna. Men jag har upprepat flera gånger med samma resultat. En annan reflektortyp ger mycket större skillnad på mätresultatet. Det första röret är Aquablue+. Det motsvarar väl kanske ungefär 12000K. Blue + motsvarar väl kanske 22000K. Ett lysrör fungerar ju som en UV- ljuskälla som lyser på ett lyspulver. En foton UV- ljus byts där ut mot en foton synligt ljus. Jag kan inte se varför verkningsgraden skulle bli lägre för att vi får fotoner med kortare våglängd. En del mätningar i USA är gjorda med Licors mätare. Den gamla sensorn där har 50% av känsligheten vid 400 nm. Min har ungefär 100%. Däremot tar min mätare upp ljus med betydligt kortare våglängd. Det kan förklara en del av skillnaden. Licor har förbättrat sin sensor nu. Jag har bytt ut ett blått lysrör som hade sjunkit avsevärt i verkningsgrad efter ett år drygt. Mina gamla Aquablue+ tuffar och går utan större färgförändringar på två år drygt. När det gäller metallhalogenlampor däremot har lampor med högre färgtemperatur lägre verkningsgrad. Jag har fyra 54w T5 rör över mitt fraggkar (250 liter) där tillväxten är skaplig på det mesta men enstaka Acroporor står nästan still. Men en skillnad med T5 är att koraller i allmänhet verkar växa ut mer över stenen de är monterade på och att de får mer polyper på undersidan av armarna. Dessutom verkar de få en bredare växtform.

Järnsulfid vet jag inte om det är men om du tar upp litet försiktigt luktar det svavelväte.

Kelvintalen ger jag inte mycket för. De har inte så mycket med färgåtergivningen att göra. Det är mer som att lysrörstillverkaren ger röret det nummer som säljer bäst. Bilderna går att klicka upp till större storlek. Jag tycker att de två blåare rören är bäst med en liten fördel för Aquablue spezial. De gulare färgerna blir betydligt bättre där. Men en liten förstärkning med Actinic är inte fel om man har flera rör.

Stänger du av cirkulationen till karet borde det gå bra. Men räkna med att allt vatten i sumpen blir förgiftat av svavelvätet.

Några invändningar: (Jag tror som förut att Patrik har en lovande idé när det gäller bakterier). 1. Kokar du geggan dödar du bakterierna. 2. Bara det att bakterierna är av samma släkte betyder inte att de tål både salt- och sötvatten. Och klarar de båda betingelserna: Behöver de acklimatiseringstid från sött till salt och i så fall hur lång? 3. Sättre du i makroalger är de i normalfallet bekvämare mat för algätare i karet än trådalger eller alger på ytor. Det betyder att skitalgerna får bättre tillväxtförhållanden i början. Makroalger kan nog vara trevliga och vackra men jag tror inte de hör hemma i uppstarten av ett kar.

Jag skulle suga ur litet av sanden vid varje vattenbyte. Inte mer än vad jag får med i slangen och absolut inte röra runt i sanden. Svavelväte ät giftigt. Jag skulle inte våga att försöka ta ur all sand på en gång. När all sand är ur kan du börja med nästa sandbädd.

Jag tror egentligen att det inte är svårare att börja med Nano. Det gäller egentligen bara att undvika det vanliga felet: Överbefolkning. Två percula clowner är nog för ett 80 liters och två occelaris mer än nog. Har man sedan dessutom eremiter, snäckor, räkor och mera fisk är karet klart överbelastat och behöver noggrann övervakning. Om man söker lämpligare fiskar med lägre ämnesomsättning och minskar på mängden andra djur har man betydligt större chanser till flera år i drift. Vitsen med nano är ju att man har chansen att få uppleva de små djur som inte visar sig i ett större kar med tät fiskbesättning.

Jag tog några bilder nu när mina T5 har gått ungefär fyra månader. Kamerainställningen är manuell och inte ändrad. ( 1/50 - 4,5 - 400 ISO). Det är gjort exakt samma färgkorrigering på alla bilderna. (Något höjd kontrast och färgstyrka). Det är ett av mina 100 liters yngelkar och ljuset är mätt mitt i på botten. Två kar delar på ett 54w lysrör och har vattendjupet 30 cm. Aquablue+ Mätt 75 PAR Aquablue spezial 74 PAR Aquascience duo 75 PAR Aquascience spezial 78 PAR Jag tycker att styrkan på rören var otroligt lika! Att observera är att ljuset är för svagt för att korallerna skall vara på max. I starkare ljus blåser de upp sig en bit till och blir på så sätt litet ljusare. De röda färgerna är också brunare än vanligt.

Exakt. Men om du tror att sötvattensmetoden fungerar har du väl hunnit sätta i en del djur när du får nitritspiken efter ungefär fyra veckor. Det är där jag menar att riskerna kommer.

Du bör vara medveten om att Patriks idé om sötvattenbakterier inte är utprovad. Det är en mycket lovande idé enligt min mening men om du gör så är du testpiloten. Du tar alltså risker. Ett utprövat bakteriepreparat kostar runt en hundralapp.

Korallmaten späder jag ut och fryser in i istärningspåsar. Jag tycker det är bekvämare att ta en hel tärning varje kväll så man slipper hacka i sär dem. I istärningspåsarna håller det sig perfekt inga tärningar som fryser ihop och sådant. Sedan lägger man i tio för tio dagar, håller de frysta och matar fram en till upptiningsfacket. Vill man vara riktigt lyxig kan man skölja upptiningsfacket med akvarievatten med en "airlift" om man bara slår på luftpumpen en halvtimme vid matning. (Samma timer? som resten av mataren).

Mitt 720 liters som jag köpte av Assar på Majornas zoo 1980 tuffar och går ännu. Silikonet har hårdnat en del men sitter riktigt bra fast ännu. Akvariet har bara varit tömt under fem flyttningar annars har det alltid varit (söt)vatten i.

Den passerade aldrig teststadiet så kopparn var ren. Jag testade för övrigt med trådarna förtenta också men det gjorde ingen skillnad. Och även några olika frekvenser, 1000 och 3000Hz om jag kommer ihåg rätt. Amplituden testade jag också. Det var litet linjärare med låg amplitud. Med kopparoxid har man gjort likriktare till galvanometerar en gång i tiden. Jag tror det enda vettiga materialet är titantråd. Det finns lösa probar att köpa. Här är t.ex en prob med tillhörande mätare för 35$.

Jag skulle hellre göra en lucka/dörr på gaveln med IKS med mera innanför. Och skiljevägg + lock och botten till resten av underskåpet. Allt vattentätt mot insidan för salt har en väldig förmåga att hamna på elprylar.

Jag hoppas att dina vänner vänner med asiatiskt ursprung inte läser denna tråd för då har du problem med att förklara dig. Jag hoppas att diskussionen nu är slut så att vi inte får problem med förklara guidens hållning i ämnet.

Jag har Aquael 650 och 1100. De är förvånansvärt tysta. Men två 1100 klarar väl på sin höjd ett 150 liter med levande sten och koraller. Men i ett oinrett 200 liters räcker en 650 bra.

Det finns tydligen olika sorter. Jag har en som tydligen är helt likgiltig för kalkalger. Men efter vad jag läst är det mycket svårt / omöjligt att skilja mellan dem. Det enda säkra tecknet är väl att: SER DU DEM PÅ KORALLERNA: PLOCKA BORT ALLA!

Men det är ju inga problem att att få ut 5 volt växelspänning t.ex 1000Hz från en enchipsdator i serie med ett motstånd. Sedan mäter man medeltalet av storleken på puls 100 till 110 på elektroden. Men jag är litet tveksam ändå. Jag gjorde en egen mätare för runt tio år sedan med två koppartrådelektroder som jag kollade sötvatten med. Utslaget var ytterst olinjärt.

Hon har i viss mån tillgång av geotermal värme. Alltså från vulkansk aktivitet. Akvariet står utomhus beroende på klimatet. Alltså sydöstra USA i närheten av sprickan eller längre söderut nära vulkanisk aktivitet. Litet synd att man inte kan läsa ut bättre på hemsidan men hon är väl rädd för oannonserade besök.

Akvariet kan spricka. Kör du med ett halvt glas vatten i och vattnet rinner åt ett hörn så är det hörnet för lågt. Under bänken i det hörnet lägger du en tjock tidning. Rinner vattnet bort från hörnet bläddrar du bort ett antal sidor. Sedan tar du nästa hörn på samma sätt. Efter ett oändligt tålamod har du tidningar under tre hörn och kan dra den våta fläcken vart du vill på akvariebotten med handen utan att den rinner tillbaka. Då tar du bort tidningen från ett hörn och kollar hur tjock den var när vattnet "passade". Sedan är det bara att leta upp något med samma tjocklek och lägga under hörnet. Två hörn kvar att åtgärda på samma sätt.

Man mäter med växelspänning mellan två elektroder. Om de är på en kvadratmeter vardera och på en meters avstånd får man ledningsförmågan milliSiemens*meter / kvadratmeter eller millisiemens/meter. Om man mäter med kalibrering mikrosiemens*centimeter/kvadratcentimeter får vi mikrosiemens/centimeter (us/cm). Detta värde blir tio gånger större.

Du kan ju mäta från vattenlinjen till bottenskivan i alla hörn. Använd en vanlig tumstock i karet och läs av vattenytans undersida. Har du dunkar att hälla tillbaka vatten i kan du justera in akvariet med bara ett glas vatten i. (Om inte golvet sätter sig). Använd tumstocken bara i osmosvatten så händer inget på den lilla stunden.

Det är en trött Montipora digitata. Den brukar klara det mesta. I detta karet är det för mycket nitrat!

Räkna med en tia dollarn. Moms, tull och frakt.

Det var därför jag inte skrev något från början också...