Christian J

Menar du X ggr högre än än testets level of detection (vilket inte nödvändigtvis innebär att det är giftigt), eller X ggr högre än gränsvärdet för giftighet (hur definieras det, olika organismer är ju olika känsliga)? Angående järndosering skriver http://reefkeeping.com/issues/2004-05/rhf/index.htm (iofs gammal artikel): "Deciding how much iron to add is fairly easy because, in my experience, it doesn't seem to matter too much. Presumably, once you add enough to eliminate it as a limiting nutrient, extra iron does not cause apparent harm (at least that I've detected in my aquarium or have heard of from others)."

Det är väl ingen extrem skillnad... Någon rörelse på vattenytan? Minsta våg kommer ju att bryta ljuset olika. Kanske även små skillnader i kamerans läge kan påverka.

Kan det isf bero på den lilla mängd luft som stängs inne när man korkar igen behållarna efter varje användning? Detta förutsatt att en reagens reagerar med luftens syre. Jag har kanske märkt det någon enstaka gång (men minns inte när eller vilket test). Skulle det bara vara små skillnader gissar jag att de är försumbara jämfört med mina egna avläsningsfel av färgskalorna. Menar du kort tid efter Bäst Före-datumet gått ut, eller att de blir dåliga kort efter att de öppnats?

Om två olika fabrikat av tester visar exakt samma värde kanske man kan lita på dem, förutom om om mätvärdet är noll eller väldigt högt kanske? Jag brukar köpa nya test när bäst före-datumen går ut, i samband med det jämför jag mätvärdena mellan det gamla och nya testet för att se om de skiljer sig mycket.

Jag undrar lite över bilden: fisken ser blek/vit ut vid magen, men samtidigt består andra delar resten av bilden av liknande ljusa fläckar (oskärpa från vattenytan?). Så är fiskens mage blek även i verkligheten, eller är det bara från kameran?

Fördelningen är alltid högre andel NO3 än PO4 i foder (tror jag), dessutom kan PO4 absorberas av levande sten (iaf ett tag). Testa eventuellt att minska cirkulationen ett par veckor för att se vad som händer (mer näring på botten kanske gynnar konkurrerande bakterier). Testa även att höja temperaturen om den är låg, det kan eventuellt hjälpa mot dino. Om algerna på sanden försvinner varje natt och sedan kommer tillbaka dagtid tror jag att det kan vara dino. Cyano och kiselalger tror jag stannar kvar över natten. Jag tror inte att du nollar näringsvärdena på det sättet, däremot kanske du minskar dem så att det tar längre tid att höja. Ovanstående bild tycker jag liknar röd cyano faktiskt. Min dino har antingen sett ut som ett brunt puder fläckvis över botten (denna sort uppstod när jag skaffade bottensand, och försvann när temperaturen ökade), eller har bildat långa trådar som flutit lodrätt uppåt (denna sort uppstod när jag nollade näringsvärdena, och försvann när de höjdes).

Förresten, måste inte ljuset från belysningen träffa huvens väggar i en ganska snäv infallsvinkel för att öht reflekteras vidare ner i karet? Och med en så snäv vinkel kanske vanlig blank färg reflekterar det mesta av ljuset.

Enbart den med "spioneffekt" verkar finnas i lager... Sen är ju som sagt frågan om den tål saltstänk och rengöring, kanske man kunde sätta transparent akryl/PVC framför?

Riktigt tunna akrylskivor behöver inte vara så tunga, men det är nog bäst att fästa dem med skruv ändå för säkerhets skull. Hornbach verkar ha haft spegelfolie tidigare: https://www.hornbach.se/s/spegelfolie jag tror även jag sett akrylskivor där för badrum tidigare. Fast jag misstänker att de flesta skivor avsedda som speglar är ganska tjocka för att inte böja sig och ge en förvriden spegelbild.

Är inte ytarean viktigare än volymen på ett cheto-refugium --om vattenståndet är för högt får väl inte algerna nederst tillräckligt med ljus annars? Möjligen skulle man kunna försöka få algerna att rotera, ha flera grunda kar över varandra med belysningar mellan, eller fylla botten av ett högt kar med sand. Hur fungerar t ex järn-gödsling av chaeto i ett så stort system? Småflaskorna som säljs är ju inte billiga.

Finns det så stora algreaktorer/scrubbers att köpa ens? Om inte så är väl egentillverkat algrefugium ett alternativ, kanske något i still med ett fraggkar men fullt av chaeto?

Det går inte fort det här, senaste två månaderna har NO3 har bara sjunkit från ca 50 till 25ppm (alltså < 0,5ppm/dag), trots dosering av Kaliumdivätefosfat för att hålla PO4 konstant. Jag doserar 30ml 12% ättika per dag till 280 liter akvarievatten. En liten fisk försvann för en månad sedan, kanske det har bidragit till att fördröja processen. Tidigare fylldes skummarkoppen av klistrigt skum, men de senaste dagarna har den istället blivit överfull med rent vatten efter bara några timmar. Tunzeskummarens påstådda översvämningsskydd verkar inte fungera alls. Enda annorlunda jag gjort på sistone har varit att lägga i en påse gammal Siporax i sumpen, samt att tillsätta saltvatten i ATO-behållaren för att höja salthalten lite.

MatthiasNs förslag låter vettigt tycker jag. Om man trots allt skulle låta karantänskaret vara ihopkopplat med systemet kontinuerligt (alltså även när fiskar går i karantän) så behöver kanske inte flödet mellan dem vara särskilt högt? Det kanske räcker med en liten rännil, ju långsammare desto bättre UV-sterilisering. Vid strömavbrott skulle även flödet mellan karen upphöra, så risken för kontaminering är nog väldigt liten. Om karantänen dessutom befinner sig under visningskaret (likt en sump) så kommer ju returpumpens vatten att rinna tillbaka till karantänen av gravitationen.

Det här testet: https://www.youtube.com/watch?v=r8lc3SlvROY eller har de gjort någon uppföljare senare? Från 3:35 i videon säger de att nitraten sjönk även i kontrollakvariet (utan någon filtrering alls), och i karen med bioblocks verkade nitraten börja stiga igen redan efter ett par månader. Det finns även en BRStv-tråd om videon här: https://www.reef2reef.com/threads/is-marine-pure-effective-at-reducing-nitrates-we-learn-some-valuable-lessons-brstv-investigates.307515/ men den handlar till stor del om eventuellt aluminiumläckage.

Jag kanske skulle specificerat att mina är av släktet Halichoeres, ca 5-10cm stora.

Möjligen kan man fylla en hink med sand: https://web.archive.org/web/20151017030347/http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?threadid=595109 nackdelen är att det kanske behövs en ganska stor hink, kanske större än vad som får plats i en sump under akvariet.

Sedan jag skaffade gyltor håller sig till och med eremiterna gömda dagtid. Finns det några kräftdjur (räkor) som blir lämnade ifred av gyltorna? Putsarräkor, Stenopus, Rhyncocinetes (kamelräkor)?

Vill du bara ha ett exemplar så kanske Pictichromis porphyrea (även känd som Pseudochromis porphyreus), eller Pseudochromis fridmani. Arter ur dessa släkten kan vara aggressiva mot andra fiskar, men de du räknat upp har nog inte några problem med dem. Bortsett från temperamentet bör de vara tåliga.

Menar du en riktig hävert, som t ex i Tunzes Overflow Box (alltså inget borrat kar)? Då är det viktigt att flödet är starkt nog så att häverten inte bryts av småbubblor som fastnar överst i böjen. Tunze använder ett 25mm U-rör för själva häverten, med rekommenderat flöde 600-1200l/h. Man kan öka flödet till 1500l/h med ytterligare ett U-rör. Diametern på slangen därifrån ner till sumpen rekommenderas däremot vara 40mm.

Jag gissar på Ostracion meleagris? De verkar bara bli 25cm. Jag skulle nog ta risken (någon måste ju vara först), men kanske inte i ett kar med ovanligt dyra eller sällsynta fiskar? Här sägs det att de bara avger gift när de är stressade, inte när de dör: https://www.reef2reef.com/threads/does-anyone-keep-spotted-or-white-spotted-boxfish-ostracion-meleagris.941935/ Exemplar som kläckts och fötts upp i fångenskap verkar inte innehålla gift, men sådana fiskar säljs väl inte ännu: https://www.frankbaensch.com/marine-aquarium-fish-culture/my-research/spotted-boxfish-culture/ Fodret verkar vara ett problem om man inte har t ex levande maskar, så risken är att de inte lever så länge: https://marsh-reef.org/index.php?threads/blue-boxfish-not-eating.58501/

Jag vet inte exakt, men det är viktigt att ledningen till sumpen är överdimensionerad i förhållande till returpumpens kapacitet, så att inte den senare tömmer sumpen. 40mm (innerdimension) borde räcka med marginal, 25mm låter lite. Här är en artikelserie om sumpdesign, eventuellt har det tillkommit nya rön om hur man minimerar oväsen sedan den publicerades: http://reefkeeping.com/issues/2003-01/gt/ http://reefkeeping.com/issues/2003-04/gt/index.php http://reefkeeping.com/issues/2003-07/gt/index.php

Enda jag kan komma på är att mata räkorna mer. Kanske även placera rörmasken så de får svårt att nå öppningen?

Dessutom så vill man väl själv välja vilka djur man vill ha? Visserligen kan man behålla en del av dem och sälja resten, men att fånga in fisk igen är inte det lättaste. Jag skulle även fundera på ungefär vilka fiskar jag ville ha redan innan jag bestämde storleken på karet, detta eftersom små fiskar kan bli närmast osynliga i ett stort kar, medan en del stora eller rastlösa fiskar kanske tvärtom behöver en viss minimistorlek. Det finns även fiskar som inte passar ihop med vissa koraller, musslor, kräftdjur eller andra fiskar; och om man då ändå väljer att prioritera just dessa fiskar framför t ex SPS kanske man behöver liter annorlunda teknik till karet (t ex mer vattenrening och mindre belysning och kalkdosering).

Här är en intressant artikel om hur aggressionen hos Plectroglyphidon lacrymatus är något lägre runt öar där algerna är mindre näringsrika: https://www.newscientist.com/article/2353572-reef-fish-are-more-placid-around-islands-infested-with-invasive-rats/ Författarna till originalstudien vet inte om detta beror på genetiska skillnader mellan olika öar eller om enskilda individer kan förändra sitt beteende: "It is also possible that variation in aggression is a consequence of P. lacrymatus having evolved an inherently lower threshold for aggression in the absence of invasive rats. Aggression is heritable35, and the invasion status of the study islands has been consistent since the introduction of black rats in the 1700s36.The short larval duration of P. lacrymatus (~23 days)37 and the prevalence of self-recruitment among reef fish38 suggest it is plausible that P. lacrymatus individuals adjacent to islands with seabirds only recruit to islands with seabirds and vice-versa. Both the evolutionary history of the economics of territoriality and the behavioural history of individuals39 can have important consequences for the persistence of species11." https://www.nature.com/articles/s41559-022-01931-8 Teoretiskt kanske det skulle gå att dämpa frökenfiskars aggression i akvarier med extra näringsfattigt vatten, så att de tvingas äta mer alger istället för att slåss med andra fiskar? Frågan är hur stor den praktiska skillnaden är, den kanske är försumbar i akvarieförhållanden.

Vilka som ser bäst ut i just ert kar beror väl mycket på vilka andra fiskar ni redan har. Jag tycker alla fyra är fina, även om jag misstänker att Plectroglyphidon lacrymatus förlorar sina färger med stigande ålder. Serranus tortugarum verkar tålig och gå att hålla flera tillsammans. Från Atlanten tydligen. Släktet Halichoeres bör också vara tåliga och gå att hålla flera tillsammans av samma art (men bara en hane per art). Behöver tättslutande skyddsnät och lite sand att gräva ner sig i. Kan eventuellt få kräftdjur att gömma sig dagtid. Ostracion meleagris kan avge gift vid stress. Plectroglyphidon lacrymatus verkar vara en av de aggressivare frökenfiskarna, iaf som vuxen. https://www.savedra.com/2015/10/12/the-most-aggressive-fish-on-the-reef/