Christian J

Ovanstående är nog det bästa rådet (beroende på pris och skick förstås), men för att ändå svara på de övriga frågorna: 1-2 streampumpar och en inneskummare (t ex Tunze 2012). Möjligen skulle du kunna använda aktivt kol i den, men det blir nog snyggare att ta bort den. I saltvattenskar står skummare och levande sten för den mesta biologiska vattenreningen. Detritus och annat skräp är oftast enklast att suga upp med hävert, vaddfilter fungerar inte särskilt effektivt. Om du köper en bra begagnad LED-belysning skulle du kunna sälja den igen för ungefär samma pris (å andra sidan gillar väl även Malawiciklider starkt ljus?). Dock behöver LED-lampor monteras högre upp över vattenytan (t ex 20cm), så du får ta bort luckorna på ovansidan av Juwelkaret. Alternativt skulle du kunna hitta en begagnad lysrörsramp (T5) nästan gratis, fyra T5-rör bör räcka om det är bra reflektorer. Nackdelen är att nya rör varje år kostar mer än LED i längden (förutsatt att LED-ramperna verkligen håller i 10 år som utlovats), och Juwels akvarier har oftast ovanliga dimensioner som gör att standardrör inte passar. Förmodligen inte till koraller och anemoner, men t ex fiskar och räkor bryr sig inte. Så du skulle ju alltid kunna börja med ett par fiskar och räkor, och köpa en bättre belysning senare. Nej sump är inte nödvändigt, och knappast värt att bygga själv (även jag själv just gjort det). Fördelen är främst att man får plats med mer teknik utan att den syns.

Är de bara ca 3cm stora när de säljs kan det väl inte bli så mycket. Fullvuxna skall tydligen bli 6cm.

Jag fotograferade dem 2010 tror jag (bara stillbilderna är från Sjöfartsmuseet, inte Youtube-filmerna).

Här är ett par filmer som jag tycker verkar rättvisande. I den första smälter de in i de blå skuggorna, men jag tycker ändå att de har ändå en spöklik charm, särskilt på nära håll. I den andra filmen är bakgrunden lite ljusare, där framträder deras blå teckning starkare. Stimbeteendet i filmerna är som jag minns det från Sjöfartsmuseet.

Jag har bara alltför mycket mat (alger) tillsnäckorna, däremot kanske jag snålat lite på maten till räkorna senaste veckorna. Jag har även några pepparmintsräkor som konkurrerar med putsarräkan om eventuella matrester. Risken är att räkorna lärt sig tycka om snäckor pga hunger, och nu inte vill sluta även om jag matar ordentligt med annat.

Jag har haft ca 75st 5mm stora (Turbo?) snäckor som vuxit upp i karet. På dagarna brukade de söka skydd i hörn, under stenar eller inuti algskrapan, men på senare tid har jag sett påfallande många av dessa småsnäckor ligga uppochner på botten med slutet lock, och de verkar inte längre samlas under stenarna på dagarna. Jag har även noterat många tomma små skal på botten. Så för ett par veckor sedan fick jag se min Lysmata debelius (som jag haft i flera år) springa iväg med en liten snäcka i klorna. Kan räkan ha lärt sig att angripa mindre snäckor?

Jag har bara sett dem på Sjöfartsmuseet, och där höll de sig mestadels stilla i stim. Här är några bilder därifrån: Det beror nog mycket på ljusförhållanden, bakgrund, mm. Bilderna ovan är på ett och samma stim, den översta av dem är nog blåare än i verkligheten. Det finns f.ö. fler fina Apogon-arter, men jag har inte sett dem i affärerna särskilt ofta.

Ja det är väl bara ungdjuren som är helt svart/vita och lever i grupper i stora symbiosanemoner (kan se spektakulärt ut i naturen), de vuxna sägs vara väldigt aggressiva (enbart mot artfränder?) och brunfärgade. Vet ej hur fort de växer upp. Enligt https://reefbuilders.com/2014/10/10/reef-nuggets-1-damsels-disguise/ är C. tricincta fredligare än D. melanurus. En mirakelfisk? https://www.liveaquaria.com/product/364/?pcatid=364 Inte ens ett stim Apogon leptacanthus? http://www.reefbastards.it/schede.php?do=view_image&id=153&gal=schede_reef

https://www.advancedaquarist.com/2018/4/aafeature skriver: "Zooxanthellae density of S. pistillata cultured under red light was reduced by 40% as compared to blue light, which was reflected by paler corals." Orsaken kanske är som https://www.advancedaquarist.com/blog/red-light-negatively-affects-health-of-stony-coral skriver: "In layman's terms, the study reinforces the theory that corals use red light as their gauge for light intensity and regulates photosynthesis according to the amount of detected red light." Detta innebär inte nödvändigtvis att naturliga mängder rött ljus är skadligt för koraller (iaf inte om de kommer från grunt vatten), tvärtom låter det som om lagom mycket rött ljus kan skydda korallen från effekterna av starkt blått ljus. Sen tror jag att korallers färg åtminstone delvis är en smaksak, så länge de växer och trivs i övrigt så finns det kanske inget rätt och fel. Många akvarister vill ju göra korallerna blekare med avsikt (genom att minska mängden bruna zooxantheller) så att övriga färger framträder bättre.

Nackdelen är förstås att det lätt blir mycket dyrare med ett stort, både tekniken och de levande djuren. Absolut. Ja för ett kar med fisk, kräftdjur och mjukkoraller är 1-2 streampumpar, inneskummare och bra ljus lagom att börja med. Rekommenderar även lite levande sten, men det behövs inga enorma mängder (förr rekommenderades det 1kg/10 liter, jag skulle nöja mig med högst hälften). Temperatur och salthalt räcker gott första månaderna.

Nästa uppgift blir att minska bubblorna och oväsendet från ytavrinningsslangen. En nylondamstrumpa eller filtersocka tar bort mycket av plaskandet, men funderar på att även installera en så kallad "reverse durso" (dvs ett Y-rör vid vattenytan med en täckplatta på förgreningen, där det är tänkt att luften skall slippa ut genom ett litet hål). Eller finns det bättre lösningar? Här är en tunnare slang trädd genom genom den grova: https://www.youtube.com/watch?v=DWmo7EmHhtg --hur fungerar detta? Bromsar innerslangen flödet, eller är det något annat som händer? När jag testade verkade det som om positionen på innerslangen inuti den yttre verkade spela viss roll. Kan det vara farligt att göra så här, t ex om något djur skulle slinka ner genom häverten och fastna mellan slangarna? (min ytterslang har 40mm innerdiameter)?

Bestämde mig för silikonslangar till både ytavrinningen och returpumpen, med bara en mindre sektion PVC-rör över kanten på akvariet. Hade först tänkt använda mjuk PVC-slang från ytavrinningen, men började sedan oroa mig för hormonstörande mjukmedel (kanske helt i onödan). Föreställer mig även att en längre slang på returledningen är säkrare än stela rör, ifall någon skulle råka knuffa sumpskåpet ur läge (även om det förhoppningsvis aldrig kommer att inträffa).

Kanske störningarna av sanden har frigjort bakterier som sedan lätt förökat sig pga brist på konkurrens när LS tagits bort, förhoppningsvis återställs isf balansen med tiden. Om det är algerna som luktar borde även lukten försvinna med dem. Dino har en säregen lukt har jag för mig, trådalger luktar annorlunda. Om du kör UVC nattetid kan det eventuellt hjälpa mot dino. Annars vet jag inte hur man bäst handskas med både dino och trådalger samtidigt. Kanske man kan låta trådalgerna konkurrera ut dinon först, och sedan ta bort trådalgerna.

Lite dyrt tycker jag. Vet inget om belysningen och filtret, men tvivlar på att de är särskilt bra. Streampump och skummare saknas också. Jag hade hellre satsat på ett begagnat kar (vilket som helst), en begagnad Tunze 9004-skummare och en streampump. Detta plus lite levande sten är allt man behöver för vattenreningen. Dessutom tillkommer något att mäta salthalt med, en värmare och någon form av belysning. Lättare koraller har inte så stora krav på ljuset, och de flesta andra lägre djur bryr sig inte alls.

Uppdatering: jag trodde att Aqua Medic's medföljande skopa hade en teskeds volym, men när jag kontrollmätte var volymen bara 1/3 tesked. Jag har med andra ord bara doserat en tredjedel så mycket som jag trott sedan jag började med Aqua Medic's kalciumhydroxid. Senaste veckan har jag istället använt en riktig sked och har genast fått bättre värden på alkalinitet.

Jag limmade också för drygt 24 timmar sedan, och har därefter sköljt rören, men känner ändå en svag doft av lim eller aceton när jag sniffar i mynningen.

Jag har blandat ättika i kranvattnet i ATO-behållaren. En nackdel med detta är att nån slags bruna stråk av bakterier(?) började växa i ATO-vattnet, men kanske risken är mindre om man använder osmosvatten eller kalkvatten.

Funkar det med gängtejp på rördelarna innanför karet (istället för att limma)? Skulle vilja testa hur grunt jag kan sätta mynningen utan att det skvätter.

Vilken höjd kan vara lämplig? Ju närmare ytan desto tystare bör det väl bli. Kan man inte låta hela röret sluta alldeles under ytan annars? Hur djupt behöver det isf sitta för att inte dra ner luft?

Jag förstår inte riktigt, sög inte osmolatorpumpen upp slammet om det blandades av 500l-pumpen?

Ja det skrev du ju i själva texten jag citerade, mea culpa! Å andra sidan skriver Randy på http://reefkeeping.com/issues/2003-05/rhf/feature/index.htm att hållbarheten även verkar gälla utan bottensats (i en soptunna med lock): "The trashcan is closed by simply putting on its lid. ... I add less CaO than would be required to produce saturated limewater. If an aquarist wants saturated limewater, there is no real reason to try to add a specific amount. ... Figure 2 shows the change in conductivity of the water in the 44-gallon trashcan that I use for dosing. Over the 3 weeks of the test, the conductivity did not significantly drop from the initial value of 3.8 mS/cm. Over the years, I have repeated this experiment a number of times at different initial conductivities, and have always obtained the same result: no significant degradation."

Gör inte detta min Tunze Calcium Dispenser till en ganska överflödig produkt? Ett av säljargumenten är just att skydda kalkvattnet inuti från luftens koldioxid. Kvarstående fördelar (att skydda pumpen från sedimentet samtidigt som man åstadkommer omröring) kanske också försvinner om man tillreder kalkvattnet i ett separat kärl. Varför gick man isf över från kalciumoxid till -hydroxid, är den senare lättlösligare (som jag alltid trott)? Förr använde jag just kalciumoxid i form av ca 2cm stora klumpar, det kändes betydligt säkrare att hantera än dammigt pulver.

https://grotech-shop.de/Areometer-260mm-measuring-cylinder skriver också hydrometer i beskrivningen. De är nog bara slarviga. Det finns även hydrometrar med vipparm som man fyller med vatten, de sägs ha ännu sämre exakthet än vanliga hydrometrar. Men även om hydrometrar oftast visar lite fel så är felet konstant, det ändrar sig inte med tiden, så om man vet hur stor avvikelsen är (t ex genom att kontrollmäta med 25 gradigt osmosvatten) så kan man få bra resultat med dem.

Hydrometer och areometer är synonymer tror jag. Både ja och nej, en hydrometer behöver inte kalibreras (och kan därför inte felkalibreras av användaren). Däremot är de byggda för en fast temperatur (förhoppningsvis samma som man har i vattnet, men kan förstås lära sig hur stor avvikelsen blir i det egna karet). En annan nackdel är att de behöver ett visst djup på vattnet de flyter i, detta kan ha betydelse när man t ex mäter salthalt i en liten påse vatten från en butik (en refraktometer däremot behöver ju bara en vattendroppe). De kan även vara lite svåra att läsa av om vattnet inte är stilla så de ligger och guppar. En fördel är att man kan mäta salthalten kontinuerligt genom att alltid ha en hydrometer flytande i sumpen. En hydrometer är i princip bara ett flytande glasrör, vars flytkraft beror på vattnets densitet. Skillnaden i pris mellan olika hydrometrar kanske beror på noggrannheten när skalan inuti har monterats.

Nej jag har hittills bara bra erfarenheter av släktet Zebrasoma. Dock skall det sägas att de bara tar späda skott av trådalger, så tjockare/gamla tussar måste man avlägsna för hand.