Christian J

Här finns plastknutar med stålkärna och aluminiumprofiler, vet ej om det säljer till Sverige/privatpersoner: https://www.porsa.dk/ https://eztube.com/ https://www.maskindelen.se/

Vad var orsaken, för hög fotosyntes?

Detta fenomen har jag nog inte hört talas om förut, brukar det gå till så? Kanske beror minskningen på att korallernas förbrukning då börjat ta överhanden, men det skulle också kunna vara så att nitrathalten måste stiga för att kunna bygga upp en bakteriepopulation i syrefattiga delar av akvariet (inklusive stenen). Naturligt havsvatten innehåller ju ganska lite nitrat, så eventuella denitrifikationsbakterier finns kanske inte i stor mängd i stenen på korallrevet.

Vad jag läst verkar det allmänt vedertaget på Internet att Eng var först med levande sten (det behöver förstås inte vara sant för det). I GARF-länken ovan står det t ex: "Merrill traveled to Singapore to meet Mr Eng. He introduced Mr Eng's natural method of salt water aquarium keeping to North America at an APPMA show in the early 1960's. He also imported live rock from Eng. The live rocks were cured in tide pools to let some items die off that were not as prone to survive shipping and reef aquarium living." Berlin-metoden (som ju baseras på bl a LS) verkar ha utvecklats på 70-talet, så allra senast då gissar jag. Däremot kan det ju diskuteras hur vanligt förekommande det var, kanske det bara var ett dussin akvarister involverade i början. Jag började med saltvatten 1985 ungefär, då köpte jag ett par små stenar i Göteborgs akvariebutiker.

Sant, "djupare" skall ses som relativt. (Förr trodde jag att det krävdes minst 5-10 cm djup, men efter att ha sett den släta vita kalkstenen inuti kluvna stenar har jag tvivlat.) Poängen är att anaeroba bakterier måste förbruka nitrat i en syrefattig region för att en nitratgradient skall uppstå och mer nitrat kan diffundera dit från det fria vattnet. Kanske tillgången på syre kan begränsas av långsam lokal vattengenomströmning, och då borde väl även tillförseln av nitrat gå lika långsamt? Alltså blir denitrifikation under sådana förhållanden en långsam och (därför även ineffektiv) process. För att ta reda på exakt hur (in)effektiv den är borde kanske en studie pågå iaf några månader.

Jag har kört två Tunze 6055 i över fyra år hittills (tidigare bara 50% av tiden för att byta strömriktning). Har bytt impellrar en gång eftersom de började låta lite. Ena pumpens fäste har nyligen börjat glappa med risk för att lossna. Mina 30 år gamla luftkylda Turbellepumpar funkar fortfarande efter att ha legat i förrådet i 20 år, även om de nog skulle behöva nya lager.

Att nitrifikationen gick snabbt kanske berodde på att den äger rum närmare ytan på stenen (där det är syrerikare)? Om denitrifikation äger rum djupare in (där det är syrefattigt) så bör det ta längre tid för NO3 att diffundera in dit.

Ja om denitrifikation äger rum i levande sten krävs det nog längre tid än studien pågick.

Håller med, exempelvis skrev Alf Jacob Nilsen om levande sten i sina artiklar om "Miniriff" (Tidskriften Akvariet nummer 9 och 10, 1983), men då använde han 25kg sten till 250 liter vatten och bara tre små fiskar. 25kg sten till tre småfiskar (plus koraller och makroalger) är ju inte alltför effektivt med dagens mått, men att alls kunna hålla en låg nitrathalt utan vattenbyten sågs som ett genombrott på den tiden. Å andra sidan skrev Fosså och Nilsen i Korallrevsakvariet Band 1: "På det hela taget har vi ännu inte registrerat nitratkoncentrationer av någon betydelse (över 1-2 ppm) i akvarier med levande sten" vilket låter lite väl optimistiskt (vilken övrig teknik användes, t ex skummare? Hur mycket sten/fisk/koraller/foder användes?).

Vad jag läst var det Lee Chin Eng som först lanserade levande sten (och inte gjorde mycket vattenbyten?) på 50-60-talet, jmf http://www.garf.org/news6p3.html (däremot kanske han inte hävdade att just denitrifikation var förklaringen, det vet jag inget om). Gäller inte det för en Deep Sand Bed också? Låg vattengenomströmning är väl rentav ett krav för att det skall uppstå syrebrist (och därigenom denitrifikation)?

Intressant! Fast i rättvisans namn så brukade väl inte denitrifikationen i LS framställas som fullt så förträfflig, på 80-talet brukade det tvärtom rekommenderas stora mängder LS för att få "tillräcklig" effekt, även i korallkar med bara ett fåtal små fiskar som utfodrades sparsamt. Det sensationella med LS på den tiden var väl snarare att denitrifikation antogs äga rum överhuvudtaget (plus alla organismer man fick med stenen). Det känner jag inte riktigt igen, men det kan säkert stämma för kar med mer fisk än koraller. Det vanliga i Berlin-system har väl annars varit att man byggt upp både fisk- och korallbeståndet samtidigt, så att de balanserat varandra redan från början. Sedan kanske man felaktigt gett LS äran för balansen. Ja detta har kanske gett en överdrivet positiv bild med tiden. Om den verkliga nitrathalten senare börjat stiga har man kanske antagit att den levande stenen förlorat sin verkan (har inte en del akvarister antagit det?).

En del byter inte vatten alls. Till skillnad från sötvattenskar så kan bakterier i bland annat LS bryta ner nitrat till kvävgas som försvinner ur karet. Dessutom tar koraller upp en hel del. Mängden vattenbyten beror mycket på propertionerna fisk/koraller/skummare och annan reningsreknik. I ett kar med mycket koraller och lite fisk måste man snarare tillföra näring än byta vatten för att bli av med den. Möjligen kan man byta vatten ibland för att återställa spårämnen som förbrukas. Tålamod är nog det svåraste, så man inte börjar justera vattenvärden i onödan och skjuter över målet. Tekniken som "behövs" beror mycket på din budget och mängden fisk/koraller. Jag tror följande räcker utmärkt att börja med: - belysning - streampumpar - skummare - levande sten - tillförsel av kalcium och alkalinitet Övrig teknik (algfilter, UVC, rollermat mm) är inte nödvändig men kan vara bra att ha om man har pengar och utrymme, så gör gärna plats för den redan under planeringen så kan du eventuellt skaffa den längre fram. Jag tror den generella synen är att de är ganska onödiga men inte direkt skadliga. Ja LS är bättre för biologisk nedbrytning, eftersom den även kan bryta ner nitrat.

Det är nog bara vissa arter som klarar att fånga copepoder, andra kanske lever av plankton eller betar alger. Ett "rollermat"-filter matar fram ny filtermatta med en motor, det verkar vara väldigt effektivt men absolut inget man måste skaffa redan från början. Annars kan man suga upp detritus från botten när man byter vatten. Man behöver inte använda UVC hela tiden, men det kan kanske vara bra akut vid utbrott av prick eller dino. Absolut inget man måste skaffa redan från början. Man bör nog inte koppla vattenkranen så att man riskerar översvämning om/när något går sönder. Nej det har jag aldrig hört talas om. Ja det är helt normalt. ? Vad jag förstår kan ett rollermat-filter få bort synliga detrituspartiklar ur vattnet, skummare är inte särskilt bra på det. En annan sak som påverkar klarheten är gulämnen, dessa kan man få bort med aktivt kol eller ozon.

Ja främsta syftet med filtermattor i sötvatten är väl att bryta ner ammonium så fort som möjligt. Fördelen med filtermattorna är att de sitter på en pump, så att nedbrytningsbakterierna får bra syretillförsel. Slutprodukten nitrat anses som sagt som ett mindre problem, eftersom det tar betydligt längre tid innan halten stigit till farliga nivåer. Även i saltvatten vill man bli av med ammonium, men oftast klarar skummare och LS av detta utmärkt på egen hand. Möjligen kan man komplettera med hårda filtermaterial men det är generellt inte nödvändigt. Håller helt med vad gäller saltvatten. Ibland används filtermattor i karantänskar istället för LS eftersom man kanske inte vill använda LS av andra orsaker, t ex medicinering eller smittspridning.

För mandarinerna kanske det räcker med de som gömmer sig i inredningen. Men korallernas zooxantheller behöver både nitrat och fosfat som de kan ta upp direkt ur vattnet, mer än vad ett par mandariner producerar. Med för lite matning blir värdena för låga, då svälter zooxanthellerna och korallerna bleknar, plus att problemalger som cyano eller dino kan börja växa. En del kan nog äta lite, men de lyckas nog inte fånga tillräckligt. Vet ej, men det finns alla möjliga foderprodukter för olika koraller. Dessutom kan korallernas zooxantheller ta upp löst näring från fiskarnas ämnesomsättning, detta är nog vanligare för zoanthider. T ex ljus, koldioxid, nitrat, fosfat, spårämnen. Varför i sumpen? Fördelen är främst estetisk, dvs att man får bort detrituspartiklar som svävar omkring i vattnet eller ligger på botten. Effekten av aktivt kol kanske blir lite högre i ett filter (om man har ett vaddfilter före så inte kolet täcks av slam), men det går lika bra med en nylondamstrumpa som man hänger direkt i akvariet. Att ha onödigt mycket skadar normalt ingenting. Allt som kommer in i UVC-filtret dör. Copepoder brukar dock hålla sig till inredningen och glasrutor. Däremot kan det finnas bakterier, phytoplankton och annat i det fria vattnet som koraller uppskattar, kanske UVC-filter minskar detta om det körs kontinuerligt, men jag vet inte. Ja direkt på kallvattenskranen. Förstod inte denna fråga. Ja såvitt jag vet, om man vill använda alger. Det har jag inte hört talas om. Ett poröst filtermaterial som det är tänkt att bakterier skall kolonisera. Inget som är nödvändigt om man har levande sten. Det förekommer kanske, men man får nog bättre resultat genom att köpa levande sten (eller död före detta levande sten) och limma ihop.

Ovanstående kommer nog att leda till näringsbrist för korallerna om du inte tillsätter extra, och du kan förmodligen inte få någon tillväxt av alger i refugiet heller av samma anledning. Mer fisk skadar nog inte. Vadd, skum eller filtersocka för att hålla vattnet klart rent estetiskt. "Rollermat"-filter i sumpen anses mest effektiva, men att suga upp detritus med en vanlig hävertslang i akvariet kan också funka, särskilt om botten saknar sand. Aktivt kol kan göra vattnet klarare och eventuellt ta upp vissa gifter. Kan placeras varsomhelst. Kan delvis bekämpa fiskparasiter som Cryptocaryon/prick, kanske också dinoflagellater, samt göra vattnet klarare. Kan sättas på returledningen i sumpen (på en förgrening?). En osmosanläggning monteras på vattenkranen. Kan vara nödvändigt beroende på kranvattnets kvalité. Jag använder själv Göteborgs kommunala vatten utan osmos, men det beror även på hur nya kopparledningar bostaden har. Chaetomorpha brukar vara populärt. Caulerpa kan ibland föröka sig könsligt, vilket inte är önskvärt. I sumpen behövs ingen levande sten, Siporax är nog effektivare men det är nog inte nödvändigt heller. I visningsdelen på akvariet brukade man förr rekommendera 1kg LS per 10l vatten, men numera anses nog högst hälften så mycket sten vara nog. Ta så mycket du tycker är snyggt. Ja det är en god idé. Med mycket stenkoraller behövs tillsats av särskilt kalcium och alkalinitet. Det finns mängder av olika sätt att lösa detta, doseringspumpar med Balling-lösningar är populärt. Spårämnen kan man återställa med vanliga vattenbyten. https://www.triton-lab.de/en/ mfl erbjuder väldigt detaljerade vattentester (man skickar in ett vattenprov). I Göteborg finns Herkules Zoo (har webbshop för tillbehör, men postar lagerlistorna för nyinkommet levande på Facebook), i Lerum finns Ciklidhuset (postar lagerlista på hemsidan), i Kungsbacka Företagsakvarium (webbshop även för levande) och Bioted Marin (webbshop).

Ja det bör det göra, men hur mycket är svårt att säga.

Kalkvatten kan tydligen binda fosfat också: http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#15

Jag vet inte, men med tanke på hur fort det gått kanske du bör mäta ofta så det inte rusar iväg alldeles. http://reefkeeping.com/issues/2004-05/rhf/index.htm rekommenderar 7-11dKH, men jag vet inte hur högt som betraktas som direkt skadligt.

Mätvärdena är ungefärliga, det var lite dålig kontakt: 24V - 2,93kOhm 22V - 3,3kOhm 12V - 7,9kOhm Frågan är om det verkligen är en resistor, även om det ser ut så (svårt att se genom plasten)? Var även försiktig ifall det är nätspänning över jumpern (även om jag inte tror det). Annars verkar de gå att köpa här, fast frakten är dyr: https://www.tunze.com/SE/en/product-search/details.html?type=&user_tunzeprod_pi1[prodid]=6105.242

Vad gäller kalcium och alkalinitet i akvariet så verkar det vara svårt att rätta till låga nivåer enbart med kalkvatten. Jag håller just på att försöka lösa det problemet själv. För ett par år sedan använde jag kalkvatten trots att jag inte hade några koraller alls, vilket med tiden höjde alkaliniteten till 12dKH. Efter det upphörde jag nästan helt med kalkvatten. I somras doserade jag kolkälla lite för länge, vilket verkade sänka alkaliniteten till 5dKH. Jag tillsatte då lite bikarbonat och trodde problemet var löst, men så i höstas såg jag att alkaliniteten åter låg på 5dKH (kanske för att kalkalger börjat växa kraftigt i karet? Jag har även skaffat ett par mjukkoraller och några mycket små stenkorallsfraggar, men jag tror inte de har någon inverkan). Jag började då använda kalkvatten igen och dessutom dosera bikarbonat flera gånger, men det verkade bara ha en tillfällig effekt på alkaliniten: efter att ha höjts till ca 7dKH sjönk den tillbaka till 5dKH igen inom några dagar. Tack vare den här tråden läste jag nu om betydelsen av att rätta till problemen i rätt ordning (Mg, Ca och sist alk). Efter att ha testat Mg och Ca så visade sig både vara alldeles för låga, så nu har jag doserat färdigköpta lösningar av dessa och först därefter birkarbonat. Får se hur det går med alkaliniteten på längre sikt, men idag låg den plötsligt på 11dKH. Förhoppningsvis räcker det med kalkvatten och lite magnesium i fortsättningen.

Jag har aldrig mätt så jag vet faktiskt inte. Det är alltid mycket bottensats, men det behöver inte betyda så mycket eftersom lösligheten är begränsad.

Jag tror algerna tar upp mer näring när de får växa till sig och har gott om ljus och vattencirkulation, isf borde det vara bra att gallra ibland så de får utrymme. Samtidigt bör man kanske inte gallra alltför mycket eftersom det blir mer nytillväxt från en stort knippe än ett litet fragment.

Nej, menar du pga slammet? Däremot blir det lite bättre tryck efter att jag gjort ren backventilen. Å andra sidan måste man skruva loss det lilla locket och hälla i kalciumhydroxid utan att spilla (helst bör man komma ihåg att stänga av osmolatorn under tiden, men det glömmer jag alltid). Sen bör man som sagt plocka ur hela flaskan för rengöring var 3:e månad, och se till så slangarna sitter fast ordentligt efteråt. Tunzes manual till osmolatorn säger: "When calcium hydroxide Ca(OH)3 is added to the storage water directly, detrimental lime precipitation will occur, greatly reducing the service life of the pump." ...så det är ju inte omöjligt att livslängden kortas, frågan är hur mycket (1, 5, 10 år)?

Så brukade jag göra förr (fast med en 20-liters dunk och kalciumoxid). Den klara lösningen hälldes över från dunken till ATO:ns förrådsbehållare. Jag märkte aldrig några problem med doseringspumpen under de fem år det karet var igång, trots att jag aldrig gjorde ren pumpen. Det säkraste är kanske att inte ha något slam alls i ATO-behållaren (se ovan). Även om man placerar pumpen en bit över botten så kommer ju slammet att röras upp varje gång man fyller på mer vatten, då måste man vänta tills bottensatsen lagt sig innan man kan sätta på pumpen igen.