Christian J

Bubblor från skummaren bör gå att se med blotta ögat. Andra orsaker kan vara ny sand, detritus eller bakterieblomning pga för mycket kolkälla. Vilket modell av skummare är det?

Med korallsten, menar du levande sten? Skulle tro att både cement och levande sten (egentligen porös kalksten) kommer att höja pH-värde och hårdhet för mycket i vanliga sötvattenskar, däremot kan detta kanske vara önskvärt i ett Tanganyika- eller Malawikar. För andra sötvattenkar kanske det även skulle gå att täcka inredningen med klarlack, men det kommer nog aldrig bli helt tätt.

Tror inte heller det är så viktigt. Det kan visserligen höja redoxpotentialen samt göra vattnet klarare, men väteperoxid (doserad med Oxydator?) åstadkommer samma sak på ett säkrare sätt (både för människor, djur och plastdelarna i skummare). Ozon kan även döda en del parasiter, men UVC verkar vara både effektivare och säkrare.

Byta riktning på vattenströmmen kanske (om den andra koraller skickar ut försvarstentakler) .

Vet inget om detta kar, men enligt manualen kan man behöva justera höjden på ytavrinningskammen. Kanske den sitter för högt, eller är algbevuxen?

Kan högt silikat utgöra ett problem? Randy Holmes-Farley verkar inte tycka det. Själv har jag 1875.00 µg/L i mitt akvarievatten enligt Triton ICP-test (pga att jag tidigare använt filtermediat Siporax och aldrig byter vatten?) och har inga problem med kiselalger, medan denna akvarist fick en höjning från 55.93 ug/L till 578.9 ug/L direkt efter tillsats av Siporax.

Att prickarna minskar beror på att parasiten (om det är Cryptocaryon) utvecklats till nästa steg i sin livscykel. Det är bara i dess två frisimmande stadier som olika behandlingar hjälper, så länge parasiterna sitter på fisken eller som cystor på akvariets inredning går det inte att bekämpa dem (se länken jag postade tidigare för detaljer).

Det är nog inte svamp. Möjligen skulle det kunna vara Lymphocystis (som ibland liknar svamp men är ett virus), men troligare en parasit som t ex Cryptocaryon eller kanske "Velvet"/Oodinium. Nja i den här situationen är parasitbekämpning det enda viktiga. Om jag hade både prick och ett UVC så skulle jag skulle nog kört det dygnet runt i ett par månaders tid. Även om du flyttar fisken (för kopparbehandling) så kommer eventuella parasiter att finnas kvar i huvudkaret. Karantänskar bör främst användas innan man sätter i nya fiskar. Stressen från detta kan dessutom förvärra tillståndet. Har du sett någon skillnad i mängden prickar under denna tid? Normalt brukar Cryptocaryon-parasiterna sitta 3-7 dagar på fisken innan de släpper taget (därefter tror man ofta att fisken blivit frisk, men de kommer oftast tillbaka igen i ännu större antal om man inte lyckas bekämpa dem under deras frisimmande stadie).

Det är troligen en parasit, ja. Kanske Cryptocaryon (men det finns även annat som ser ungefär likadant ut). Mer info här:

Om kolkälledoseringen gör att det bildas tjockare lager biofilm (bakterier) på inredningen så kan jag tänka mig att en del av denna biofilm slits loss av vattenrörelsen i karet, sedan hamnar klumparna i skummaren. Dessutom nämnde ju Lasse bakterier som växer på kringflytande partiklar. Kan även phytoplankton i karet gynnas av kolkälledosering, och sedan skummas ut eller tas upp av djuren? Kanske mängden bakterier i det fria vattnet delvis hålls nere just pga skumningen. Kanske, i början av 80-talet experimenterade en del holländska akvarister med att tillsätta mjölksocker till sina akvarier. Detta vilket ledde till minskad nitrathalt, vilket man antog berodde på ökad denitrifikation. Vad jag minns gjordes dessa experiment i kar utan skummare. Å andra sidan brukar väl kolkälledosering i dagens kar även leda till minskad fosfathalt, i ett bestämt storleksförhållande till mängden nitrat, vilket tyder på att det då inte rör sig om denitrifikation?

Ja, jag syftade på den mindre mängd bakterier som finns i det fria vattnet (och som kan dödas med UVC). Vad jag förstått kan mängden bakterier i det fria vattnet öka med kolkälledosering, dessa kan skummas bort vilket medför näringsexport.

När UVC dödar bakterier så återgår deras kväve till kretsloppet i akvariet (till skillnad från en skummare som avlägsnar bakterierna från vattnet), så att öka mängden bakterier med kolkälla för att sedan döda dem med UVC låter kontraproduktivt.

Renheten kan skilja: http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#3 däremot bör de enskilda molekylerna av kalciumhydroxid vara identiska (det finns iofs olika isotoper av kalcium och syre, men jag vet inte om det har någon praktisk betydelse i det här fallet).

Nu har Tunzes kalciumhydroxid anlänt. När jag började använda Aqua Medics burk tyckte jag från första början att pulvret hade en svagt gråaktig nyans, och när jag nu öppnade Tunzes nya burk noterade jag direkt att färgen var helt kritvit.

Nu är burken med Aqua Medic kalciumhydroxid (350g) slut efter bara 6 månader. Som jämförelse räckte min tidigare burk från Tunze (250g) i 5 år, och åtminstone de första 4 åren var det inga problem att hålla uppe alkaliniteten: först i år började alk sjunka, vilket fick mig att starta den här tråden. Om inte kvalitén skiljer sig mellan burkarna så måste förbrukningen ha ökat något enormt i år, vilket jag tycker är konstigt eftersom jag bara har små mängder koraller och måttlig kalkalgväxt (däremot stora trådalgproblem). Jag har nu beställt en ny burk Tunze kalciumhydroxid, återkommer när resultaten visar sig.

Min åt både flingor, pellets och fryst mat; men den hade väldigt svårt att hävda sig mot de andra fiskarna, så oftast fick den ingenting om jag inte grävde ner pellets i sanden åt den. Mat som låg ovanpå botten missade den helt, som om den saknade luktsinne. Mat som svävade fritt i vattnet lyckades den fånga, men oftast missade den målet.

Mandarinfiskar är fina och intressanta allihop. Ett problem kan vara att de ofta är beroende av små kräftdjur som de hittar på den levande stenen. Kanske 7 månader räcker för att ha byggt upp ett bestånd med kräftdjur, å andra sidan tror jag att pepparmintsräkorna konkurrerar om samma föda. Om du kan se smådjur i karet (eller i ett refugium) kanske det finns så det räcker.

Det krävs nog filterstrumpa, skum eller vad för att få bort synliga partiklar. Som städpatrull gör den nog mer skada än nytta tror jag. Dels äter den snabbt upp alla smådjur i sanden, dessa smådjur tror jag är gör mer nytta som städare än Valenciennea. Dessutom äter egentligen inte Valenciennea detritusen från sanden (en del får de visserligen i sig av misstag), det mesta virvlas bara upp i vattnet för att sedan sjunka tillbaka till botten igen (om det inte fastnar i ett mekaniskt filter först).

Har för mig att min Valenciennea muralis lugnade sig lite, men det dröjde många månader. Att bakterier rörs upp kan eventuellt vara gynnsamt för koraller och svampar, men det kanske även irriterar fiskarna.

Enligt den här tråden skall den vara alldeles för svag för att göra någon nytta:

Ogräsättika (12%) säljs i plastdunkar, har själv en från Biltema.

Kan Tunzes magnethållare påverkas av detta? Rvitko skriver: "...the actual magnets are ceramic and cannot rust, there is a polyurethane coated iron plate under the magnets that can potentially rust if the coating is breached. That is a magnet design from about 5 years ago, the current ones are rare earth and fully encapsulated." Jag brukar rengöra med ättika, och upptäckte rost på en av mina Tunzemagnethållare i våras. Själva magneterna var inte rostiga utan rosten verkade sippra fram mellan dem, vilket får mig att misstänka järnplattan bakom (mina magneter köptes för ca 5 år sedan). Samtidigt tycker jag att fler borde drabbats om detta är ett verkligt problem. Rengöring med ättika är väl närmast standard, och både Tunze och Ecotech är ju vanliga märken. Och är alla plaster lika porösa? Uppenbarligen går det att sälja ättika i plastbehållare.

Ja de äter matrester, men verkar även fånga olika små kräftdjur i akvariet.

Bara algerna, så om du inte har algätare är det nog bara bra att ha ljuset avstängt.

Man kan eventuellt minska avdunstningen och djurens behov av mat genom att sänka temperaturen. Ökad salthalt pga avdunstning behöver dock inte vara något större problem. Om man sänker salthalten till en låg nivå innan man reser bort så hinner den inte stiga till farligt höga nivåer på en vecka (eller två?). Är man borta två veckor kanske man rentav skulle kunna sätta en digital timer på ATO:n, så att den stängs av permanent efter en vecka när ATO-behållaren börjar bli tom (så att inte pumpen går torr). Däremot kan viss teknisk utrustning vara beroende av exakt vattennivå (t ex inneskummare med ytavsug), och om man har en sump kanske det blir för stora nivåskillnader i sumpen.