Christian J

Jag har blandat ättika i kranvattnet i ATO-behållaren. En nackdel med detta är att nån slags bruna stråk av bakterier(?) började växa i ATO-vattnet, men kanske risken är mindre om man använder osmosvatten eller kalkvatten.

Funkar det med gängtejp på rördelarna innanför karet (istället för att limma)? Skulle vilja testa hur grunt jag kan sätta mynningen utan att det skvätter.

Vilken höjd kan vara lämplig? Ju närmare ytan desto tystare bör det väl bli. Kan man inte låta hela röret sluta alldeles under ytan annars? Hur djupt behöver det isf sitta för att inte dra ner luft?

Jag förstår inte riktigt, sög inte osmolatorpumpen upp slammet om det blandades av 500l-pumpen?

Ja det skrev du ju i själva texten jag citerade, mea culpa! Å andra sidan skriver Randy på http://reefkeeping.com/issues/2003-05/rhf/feature/index.htm att hållbarheten även verkar gälla utan bottensats (i en soptunna med lock): "The trashcan is closed by simply putting on its lid. ... I add less CaO than would be required to produce saturated limewater. If an aquarist wants saturated limewater, there is no real reason to try to add a specific amount. ... Figure 2 shows the change in conductivity of the water in the 44-gallon trashcan that I use for dosing. Over the 3 weeks of the test, the conductivity did not significantly drop from the initial value of 3.8 mS/cm. Over the years, I have repeated this experiment a number of times at different initial conductivities, and have always obtained the same result: no significant degradation."

Gör inte detta min Tunze Calcium Dispenser till en ganska överflödig produkt? Ett av säljargumenten är just att skydda kalkvattnet inuti från luftens koldioxid. Kvarstående fördelar (att skydda pumpen från sedimentet samtidigt som man åstadkommer omröring) kanske också försvinner om man tillreder kalkvattnet i ett separat kärl. Varför gick man isf över från kalciumoxid till -hydroxid, är den senare lättlösligare (som jag alltid trott)? Förr använde jag just kalciumoxid i form av ca 2cm stora klumpar, det kändes betydligt säkrare att hantera än dammigt pulver.

https://grotech-shop.de/Areometer-260mm-measuring-cylinder skriver också hydrometer i beskrivningen. De är nog bara slarviga. Det finns även hydrometrar med vipparm som man fyller med vatten, de sägs ha ännu sämre exakthet än vanliga hydrometrar. Men även om hydrometrar oftast visar lite fel så är felet konstant, det ändrar sig inte med tiden, så om man vet hur stor avvikelsen är (t ex genom att kontrollmäta med 25 gradigt osmosvatten) så kan man få bra resultat med dem.

Hydrometer och areometer är synonymer tror jag. Både ja och nej, en hydrometer behöver inte kalibreras (och kan därför inte felkalibreras av användaren). Däremot är de byggda för en fast temperatur (förhoppningsvis samma som man har i vattnet, men kan förstås lära sig hur stor avvikelsen blir i det egna karet). En annan nackdel är att de behöver ett visst djup på vattnet de flyter i, detta kan ha betydelse när man t ex mäter salthalt i en liten påse vatten från en butik (en refraktometer däremot behöver ju bara en vattendroppe). De kan även vara lite svåra att läsa av om vattnet inte är stilla så de ligger och guppar. En fördel är att man kan mäta salthalten kontinuerligt genom att alltid ha en hydrometer flytande i sumpen. En hydrometer är i princip bara ett flytande glasrör, vars flytkraft beror på vattnets densitet. Skillnaden i pris mellan olika hydrometrar kanske beror på noggrannheten när skalan inuti har monterats.

Nej jag har hittills bara bra erfarenheter av släktet Zebrasoma. Dock skall det sägas att de bara tar späda skott av trådalger, så tjockare/gamla tussar måste man avlägsna för hand.

Fast man bör undvika att bottenslammet sugs upp, både för pumpens och djurens skull. Förr brukade jag tillreda kalkvatten i en stor dunk, sedan hällde jag över den klara lösningen i top off-behållaren.

Vilken sorts kirurg var det?

Båda de arterna kan vara lite blyga, men bortsett från det skulle nog de flesta kunna funka. Arter som fångar samma smådjur som mandariner (t ex filfiskar, dvärgkejsare eller Pictichromis/Pseudochromis) kanske inte är idealiskt. Om ni inte tänkt ha koraller finns det ännu fler att välja på.

Nu har jag äntligen testat vattnet: https://www.triton-lab.de/en/showroom/aquarium/auswertung-b/icp-oes/87472/ Tydligen är det höga värden av tenn. Varifrån kan det ha kommit (kranvattnet?), och kan det förgifta fiskar? EDIT: enligt https://www.reef2reef.com/threads/very-elevated-tin-levels.337574/ verkar förhöjd tennhalt inte vara något större problem.

Nu har jag gjort ett Triton-test, och både järn och krom var omätbara (0 µg/l).

Jag tror den heter Nephthyigorgia ("chili coral", kallas ibland Alcyonium). Hade ett par stycken för 25 år sen, mycket fina när de slog ut de vita tentaklerna. Minns inte hur det gick för dem, när jag sprutade smått foder över dem slöt sig tentaklerna men jag vet inte om de verkligen fick i sig något. Till skillnad från många andra mjukkoraller var de väldigt hårda, jag försökte kapa en med rakblad(?) men det gick inte alls.

Det behövs egentligen ingen sand alls, såvida man inte har djur som vill gräva i sanden (t ex sandvändare) eller gräva ner sig (t ex wrassar).

Att nitraten skulle ha stigit från 50 till 100ppm sedan i söndags låter helt orimligt. Jag skulle gissa på någon form av mätfel, antingen vid avläsningen eller på kemikalierna. Det borde iofs nästan ha halverat koncentrationen. Skillnaden behöver inte vara så stor --"mellan 100 och 50" kan ju innebära 75, och "nästan hundra" kan innebära 90 vilket inte är så långt ifrån 75... Kanske nitrittestet är felaktigt, och du egentligen har nitrit som i sin tur ger felaktigt höga nitratvärden? Men nitrit bör inte finnas i inkörda kar. Hur gammalt är karet?

Här finns en sjögurka till salu: https://www.shop-meeresaquaristik.de/Corals-invertebrates/Invertebrates/sea-cucumbers/Holothuria-edulis-Sea-cucumber::7912.html

Låter som att de hittar tillräckligt med mat i akvariet. Tack! Jag kände inte heller till det, men det verkar stämma: https://www.hindawi.com/journals/tswj/2014/527234/

Men var får du tag på dem? Har fortfarande inte sett röken av någon. ?

Hur tjockt är glaset? Fast som nämnts ovan är det troligen för tunt för att vara säkert utan stöd.

Ja enligt Randy spelar luftens koldioxid inte så stor roll, så länge man inte genomluftar lösningen: http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#11 http://reefkeeping.com/issues/2003-05/rhf/feature/index.htm

Vet du hur stor volym pulver det motsvarar? Jag har tyvärr ingen tillräckligt känslig våg, och hittar alla möjliga värden på Internet: Aqua-Medics förpackning: 0,35g/ml pulver (350g för 1l pulver). Seachems instruktioner: 0,6g/ml (3g per tesked pulver). Tunzes manual till Calcium Dispenser: 1g/ml pulver (5g per tesked pulver). Om man går efter Aqua-Medics uppgifter (jag använder deras pulver nu) så motsvarar väl 1,7g en tesked pulver, och jag måste tillsätta minst 25 teskedar per vecka till min 25-liters ATO-behållare för att få en mättad lösning. Med Tunzes uppgifter (jag använde deras pulver förut) skulle istället 1,7g motsvara 0,35 teskedar, och jag behövde "bara" tillsätta 9 teskedar. Så kanske skillnaden i effekt helt enkelt beror på skillnaden i densitet på pulvret mellan olika märken! När väl pulvret blandats ut i vattnet kanske inte bottensatsen tar upp så stor volym.

En tesked i en halv liter gjorde susen när jag testade. Fast i min 25 liters ATO-behållare motsvarar detta 50 teskedar (2,5dl) i veckan, så en hel del blir det...

Nu har jag testat en ny förpackning (och annat fabrikat), men även den här verkar rätt dålig: 1 tesked i 5 liter vatten gav bara 10dKH, medan 3 teskedar gav 30dKH. Inte konstigt att många föredrar andra metoder om kvalitén på kalkvatten är så här dålig. Alternativt kanske butikerna har gamla osålda lager pga låg efterfrågan numera. På etiketten under burken står det "12/20", kan man dra några slutsatser om tillverkningsåret av det?