Claes_A

Låter som om Osby är en rejäl jordbruksbygd... Kanske med sandjord?

Byt anläggningen eller låt osmosvattnet passera genom fosfatmedia (fast det är väl i princip samma sak som silikatfiltret?).

Jag har en liten misstanke om att den alkalinitet (KH) du tar i det nyblandade vattnet till en stor del härrör sig från hydroxidalkalinitet och den brukar vara förbrukad efter något dygn. Vi är igentligen bara intresserade av den alkaliniteten som kommer från karbonaterna men våra alkalinitettester (KH tester) skiljer inte mellan dessa två typer.

Nu är jag inte med. Hydroxidalkaliniteten står ju i snabb jämvikt med karbonatalkaliniten så de blir one and the same. Annars skulle t ex kalkvatten aldrig kunna fungera för att upprätthålla KH.

Tolkar jag det rätt att 2,54ml ättika (24% ättiksyra) motsvarar 4ml vodka (40% etanol) i mängd organiskt kol?

Nej så här är det:

Molariteterna (molkyler per volym) på de två produkterna är:

24% ättika 3,99 M

40% vodka 6,85 M

Eftersom både etanol och ättiksyra har två kolatomer per molekyl så kan vi jämföra molariteterna rakt av och få fram volymerna som ger motsvarande kolinnehåll:

1 ml vodka innehåller samma mängd kol som 1,72 ml ättika (6,85/3,99).

1 ml ättika innehåller samma mängd kol som 0,58 ml vodka (3,99/6,85).

Med anledning av en fråga i en granntråd:

Orden 'saltsyra' och 'enkelt' är jag inte man nog att sätta i samma mening. Var får man tag på saltsyra och vad är formeln för att sänka tex 1 dKH / 10l? Är salinitet en variabel?

Jag vidhåller att det är enkelt att sänka KH med saltsyra, men visst är metoden riskfylld för den som inte vet hur saltsyran ska doseras. Eventuella nybörjare som funderar på varför KH-testet ger så pass höga värden ska av denna tråd inte lockas att börja slabba med saltsyra som en första (eller ens femte) åtgärd.

Teori

Saltsyra (HCl) är en stark syra som i en alkalisk lösning som saltvatten omedelbart kommer att neutraliseras till kloridjoner (Cl-) och vatten (H2O):

OH− + HCl → H2O + Cl−

Denna process konsumerar hydroxidjoner (OH-) vilket omedelbart leder till att karbonat (CO32-) och vätekarbonat (HCO3-) kommer att ge ifrån sig koldioxid (CO2) och därmed donera dessa hydroxidjoner. Summa summarum så konsumeras karbonater och koldioxid bildas vid dosering av saltsyra, KH kommer att sjunka och även pH:

CO32- + HCl → Cl- + HCO3-

HCO3- + HCl → Cl- + CO2 + H2O

Dosering

Först och främst, ifrågasätt om du verkligen behöver sänka KH - kan problemet lösas på ett annat sätt? Nästa steg är att fundera på doseringen och läsa på de gamla skolkunskaperna hur man jobbar med starka syror och skyddar sina ögon (och kläder!). Teknisk saltsyra på 30% från färghandeln är för koncentrerad för att dosera på ett säkert sätt. Jag föreslår därför en spädning av saltsyran till 0,3% (100X). Detta görs genom att t ex dosera 10 ml 30% teknisk saltsyra i 1 liter vatten (förslagsvis osmosvatten).

Den utspädda saltsyran om 0,3% har en molaritet på ungefär 95 mM. 1 KH motsvarar en molaritet av karbonat på 0,1783 mM. Jämvikterna ovan visar att det krävs två molekyler saltsyra för att fullständigt neutralisera en karbonatjon, därmed krävs en saltsyrakoncentration på 0,358 mM (2 x 0,1783 mM) för att minska KH med 1 tysk hårdhetsgrad. I doseringssammanhang betyder det att 3,8 dl (ca 4 dl) 0,3% saltsyra som doseras till 100 liter vatten sänker KH med 1 tysk hårdhetsgrad. Lämpligen sker doseringen i sumpen så att saltsyran inte kan komma i kontakt med djur i akvariet. Lämpligen sänker man också KH långsamt i akvarier, t ex genom att tillsätta 1 dl av saltsyran (0,3%) per 100 l akvarievatten per dag (dvs cirka 0,25 dKH per dag i KH-minskning). Blandar man nytt saltvatten i en separat behållare för vattenbyte behöver sådana överväganden naturligtvis inte vara lika strikta.

(Beräkningarna ovan är förenklade och gäller ett rent karbonatbuffertsystem, saltvatten är mer komplext så det hela blir mer en storleksordning än en exekt beräkning.)

Kanske ta bort pelletsen från systemet och lufta allt vad du kan för att vädra ut all koldioxid som sänker pH? Det skulle i alla fall jag göra som inte gillar dramatiska bakterietillväxtförlopp.

Det enda jag kan komma på är Några Clownfiskar, levande sten och någon bra sant samt några puts/arbetardjur som håller akvariet rent och fint så man slipper underhållsstäda det då och då, men hur ofta bör man städa ett akvarium?

Jämfört med sötvattenakvarium så tycker jag saltvattenakvarium kräver betydligt mindre av "städning". Det som kräver jobb är att underhålla tekniken eller fylla på vatten, rengöra skummare och dosera saker och ting.

Det här var min ståndpunkt innan också men sen var det någon gammal växtakvarist (var det petnym tro) som rapporterade att man kunde få kaliumbrist i växtakvarium vid relativt höga nivåer (tror det rörde sig om 100 ppm) Detta skulle då tyda på att kalium uppträder lite annorlunda än de andra makroämnena - åtminstone i vatten. Det skulle kunna tyda på att det krävs någon form av koncentration för upptag. Jag är ute på tunn is och jag kan komma ihåg fel - men det finns många växtakvarister som konverterat som kan fylla i här. Rätta mig om jag har fel.

Det är väl rimligt att anta att koraller inte är anpassade för kaliumhalter som klart skiljer sig från de naturliga på strax under 400 mg/l med tanke på att ämnets halt är stabil i havsvatten. Korallerna badar ju i princip i en kaliumlösning. Sjunker kaliumhalten så ställer det nog till problem för korallerna utan att för den skull vara begränsande som rent närsalt.

Men frågan kvarstår - sjunker kaliumhalten vid organisk koldosering och vart tar allt kalium i så fall vägen (skummarkoppen är väl den enda rimliga hypotesen)? Det vore övertygande om någon kunde visa en mätserie med fallande kaliumhalter över tid när man sätter in organisk koldosering.

Hur går det för dig än så länge? Kan attans inte bestämma mig om jag ska beställa denna eller en NAC5a till mitt 200 liters.

Jag kan inte hjälpa dig eftersom jag inte testat NAC5a. Men den här skummaren är i alla fall väldigt trevlig på ljudfronten och verkar skumma fint. Hur kinapumpen håller i det långa loppet återstår att se...

Har fått ett par stenisar som har blivit bleka. Tyvär red planet:en så jag har tagit ur bio-pellets reaktorn så länge tills dom får färgen tillbaka. Sen ska jag testa igen. körde 1.5dl pellets men ska börja med 0.5dl nästa gång. Blekningen behöver dock inte bero på pelletsen. Har haft lite sjunkande KH med.

Får inte upp någon nitrat i vattnet fast jag matar med 6st fryskuber om dagen (salifert test som e som vatten efter 3min).

Tycker 6st kuber borde va lite men jag kanske ska mata på mera för att få upp nitraten?

Har även tillfört kaliumnitrat (tror jag de hette) för nitraten men har försvunnit till nästa dag igen.

Kan ozonet ha inverkan på nitratet?

Karet slukar KH så de står härliga till nu. Sjunker ungefär 3 per dag. Normalt? går åt sodium i ballingingen så de bara sjunger om det hehe.

Ozon rör inte nitrat.

Låter som om det var klokt att dra ner på biopelletsen om du nu matar så enormt och inte kan se ett spår av nitrat på testerna (jo jag vet att nitrattesterna inte är att lita på...).

Ditt KH kan ju sjunka både p g a av biologisk åtgång och p g a icke-biologisk utfällning. I ett nytt kar där man inte fått ordning på doseringen ännu och det finns många råa kalciumkarbonatytor så kan nog en hel del vara just icke-biologisk utfällning.

Jag hittar ingen direkt info om den.. Till hur "stort" akvarie är den för?

200-300 liter enligt tillverkaren.

Tack för uppdateringen då jag beställde en själv sen. Eftersom Bubbel magus verkar ha svårt att hinna med i tillverkningen men det verkar som jag inte kommer ångra att jag köpte den här istället .

Hur hög vattennivå vill den ha ungefär? ser ju ganska grunt ut som du har den står.

Min står i cirka 16 cm vatten.

Snart får du uppleva den snygga gravyren i skummarkoppens lock: "AE"

Heterotrofa bakterier däremot - de växer till snabbt, kort generationstid, asexuell förökning och bildar biofilmer. Då kan man ställa sig frågan - varför ställer sig inte systemet automatiskt in på maximal bakteriepopulation när det finns ett överskott av fosfor och kväve. För att förstå det så måste man veta att allt levande innehåller en ganska fix fördelning mellan olika ämnen - en fördelning som också finns i den mat vi lägger in. De viktigaste ämnena är kol, kväve och fosfor. Ser man till atom för atom så är förhållandet 106:16:1. Alltså - för varje fosforatom så finns det 16 atomer kväve och 106 atomer kol.

Det här förhållandet är inte skrivet i sten utan kan variera mellan organismer och under olika förhållanden. Men huvudbudskapet är helt korrekt - det behövs kol, kväve och kol för att bygga de molekyler som bygger upp celler.

Förutom dessa tre huvudämnen så finns det ca 60 - 70 ämnen till som kan ta slut. Ett som ofta disk. är kalium men där är min åsikt att det i första hand rör system med zeolit inblandat eftersom zeolit har en dokumenterarad affinitet för att binda kalium.

[...]

Här vill jag ta upp kaliumet igen - pga av den höga produktion som blir resultat av tillsatsen av organiskt kol så kan det hända precis som med de andra 60 - 70 ämnena att det tar slut.

Jag är lite skeptisk till det sista antagandet. Detta eftersom kalium förekommer i så pass hög halt i saltvatten som 400 mg/l, byter man vatten torde det krävas en enorm export via skumning för att lyckas sänka halten påtagligt. Notera även att kalium tillförs akvariet när vi matar det med både algbaserad och animalisk föda. Ska jag istället argumentera för att kaliumhalterna kan sjunka vid biopelletsanvändning så torde de kräva att bakterierna binder väldigt mycket kalium och sedan skummas ut intakta utan att släppa ifrån sig den lättlösliga kaliumjonen. Jag har inte riktigt förenats med den tanken ännu...

När jag använder kolkälla så vill jag nog också använda tillsatser av spårämnen för att garantera att de inte försvinner in i bakteriemassan helt.

Även jag funderar på spårämnen och mikroämnen och är inte helt såld på att de krävs. Just spårämnen tror jag inte är något större problem - korallerna torde få mer än tillräckligt via sitt födointag. Vidare så doseras de via Balling, kalkvatten eller kalkreaktor.

Mikroämnen som jag upplever som kandidater att dosera är främst järn, kisel och kanske jod. Men jag har inte kommit så pass långt i funderingarna och experimenten att jag faktiskt gjort något åt saken. Just kisel är nog inget problem i mitt akvarium som kör kalkvatten som ju är kiselrikt. Värre är det med järn och jod.

Jag funderar om vi alla kör med för mycket [biopellets]?

Japp - det tror jag med. När man väl fått ner halterna av kväve och fosfor så är det nog dags att radikalt minska mängden biopellets. Med radikalt menar jag inte bara en halvering utan kanske att gå ner till en femtedel eller en tiondel av startmängden.

Nu har skummaren gått någon vecka och den tar ut en hel del guck. Är mycket nöjd så här långt - framförallt eftersom jag inte hör denna skummaren genom sumpbänken.

Det som jag är lite osäker på är hur den ska vara inställd. Nu kör jag den med vatten ända upp i stigarröret (dvs högre än sista bilden i inlägget ovan). Men på något sätt känns det som om den inte borde köras så att stigarröret bara är skumfyllt och inte vattenfyllt.

Är det någon som vet om det tillkommer tull eller moms på priserna på fishstreet ?

Farbror Tullen tar moms på summan värdet och transportkostnaden. Sen tillkommer det väl nån liten tull också vad jag förstår.

Japp salt sabbar verkjligen växtlighten. Ta det försiktigt så att saltvattnet inte har ihjäl träd och buskar i närheten.

Min menig med inlägget var inte att Claes ska sluta att experimentera, snarare tvärtom varför inte experimentera med spårelement också när han kör så friskt med andra experiment.

Om ni hittar ett salt som har innehållsdeklaration får ni gärna upplysa mig, om de dessutom kan garantera att alla hinkar innehåller lika mycket spårämnen som det är deklarerat så är det ett plus. Kanske en utopi, man får ju vara glad om de stora parametrarna stämmer.

/Janne

Jag kommer nog till andra ämnen än kväve så småningom men före jag kommer till det som formellt är spårämnen så hinner jag nog avverka en del mikroämnen. T ex effekterna av järn är något som jag är nyfiken på.

De kommersiella saltblandningarna har vi nog ganska god koll på vad de principiellt innehåller, med undantag från mikroämnen och spårämnen som i de flesta fall följer med som föroreningar. Men innehållsförteckning kan vi nog drömma om - det är ju samma företag som gör saltblandningarna som övriga mystiska tillsatsvätskor med spännande namn...

Helt klart är ju att zooxanthellerna minskar när man doserar en kolkälla och om all näring ska komma genom zooxanthellerna så kommer korallen att svälta i så fall. Hela ideen med zeovit-metoden är att ge tillbaka lite till korallerna genom att skaka stenarna så att någon typ av biomassa frigörs som korallerna kan ta upp. Därför borde korallerna kunna ta vara på näringen på annat sätt än genom zooxanthellerna.

Att koraller kan ta vara på näringen från plankton är jag helt med på. Min kommentar gällde Jannes beskrivning av korallers näringsupptag och dess inverkan på deras färg. I slutändan verkar Janne och jag trots allt ha samma syn på saken om jag förstår honom rätt; korallerna är anpassade till vatten fria från kväve och fosfor men fulla av bakterieplankton som kan ätas och leverera dessa grundämnen.

Just min "Enzmann" verkar inte lida av någon döende vävnad - en frisk korall och min favorit också för jag är svag för den där ljusgula färgen även om den kanske upplevs som lite svennig av kännarna!?

Jag ska investera i ett kaliummätningskit vid nästa butiksbesök och få klarhet i saken!

Tricket med ljusa och välmående koraller är att ge huvuddelen av näringsupptaget via bakterier eller plankton precis som ute på korallreven. Zooxanthellerna klarar ju inte av att fånga bakterier eller plankton, men de tar gärna näring från vattenkolumnen om det finns.

Med hjälp av zeolitmetoderna så får man en bra grund för att efterlikna de realistiska förhållanden, jag har själv ingen erfarenhet av NP.

Ger man näringen bara via vattenkolumnen så påverkas zooxanthellerna för mycket och mörknar eller så kan det bli lite för lite näring till korallen.

/Janne

Men är det verkligen så enkelt? Jag trodde näringsöverskottet (kväve fosfor) från koralldjuret gick direkt till zooxanthellerna. I så fall spelar det ju ingen större roll om näringen kommer paketerad i form av partiklar/bakterier eller i flytande form (närsalter, organiska molekyler) - zooxanthellerna får del av dem i alla fall.

En alternativ förklaring till att de olika bakterieodlingsmetoderna (organisk koldosering) ger bättre korallfärger kan helt enkelt vara att det är effektiva metoder för att sänka närsaltshalterna vilket ger ljusare koraller. Dvs att mata korallerna med bakterieplankton är inte metodernas reella verkningsmekanism även om någon upphovsman kanske resonerat så.

Jag sympatiserar med tanken att efterlikna naturliga vatten och de är ju närsaltsfattiga men bakterieplanktonrika!

Jag förstår inte hur du resonerar.

Du kör gladeligen på med ozon som är giftigt och får nästan ditt akvarie att stryka med, du experimenterar med nitrat och asparaginsyra, upp och ner med näringsnivån.

Men när det kommer till spårelement som i mina ögon är ganska harmlöst så måste du ha tvärkoll.

Jag kan inte minnas att jag sett ett enda av alla de riktigt fina akvarier som inte tillsätter spårelement.

Om man tillsätter spårämnen med sunt förnuft så tror jag det är väldigt svårt att överdosera, korallerna kommer att tala om det långt innan.

/Janne

Min utgångspunkt är att jag försöker förstå vad jag gör för någonting, det är därför jag experimenterar lite och jag försöker göra det med förnuft. Jag försöker ta små steg och ett steg i taget med flera veckor mellan förändringarna. Ozonöverdoseringen är nog mitt enda riktigt stora misstag så här långt och jag bröt mot de flesta av mina principer om försiktighet och systematik uppjagad av pricksjuka. Näringshalterna har knappast gått upp och ned speciellt mycket utan har hela tiden legat på en stadigt låg nivå av omätbart fosfat med Hanna Checker och omätbara halter av nitrat. Problemet är snarast att jag har gått lite väl lågt i kvävehalt och det har jag försökt åtgärda med asparaginsyradosering. Förändringar i näringsnivån har jag endast observerat indirekt, eller snarare jag har tolkat något ökad algtillväxt och små förändringar jag upplever på korallerna som förändringar i näringsnivåerna.

Frågan om "spårelement" är inte så enkel tycker jag. Visst kan jag köpa slumpvis produkt och hälla i godtycklig mängd men jag vill gärna ha någon idé vad det är jag försöker dosera till vilken halt innan jag börjar. Det vore också kul att veta vad produkten innehåller, annars känns det som försök utan värde för min del (ingen kritik mot andras doseringsvanor). Jag håller med om att det verkar rimligt att det är svårt att överdosera de kommersiella produkterna då jag antar att tillverkaren inte tillsatt farligt höga halter av t ex tungmetaller som koppar.

Jag tror att du helt enkelt har nollat något annat ämne - vilket skall nog vara osagt eftersom det kan röra sig om något eller några mikroämnen.

Jag är också inne på den teorin men det blir som alltid en gissningslek vad det kan röra sig om för ämne i så fall. Av just det skälet har jag undvikit att tillsätta kommersiella "spårelementsprodukter" eftersom jag inte vet vilka halter av vilka ämnen de innehåller och vilken förbrukning jag har av respektive ämne i karet. Istället så tänker jag mig att vattenbyten troligen är en enkel väg att lösa eventuell brist av något mikroämne. Men man ska ju inte slarva med vattenbytena då...

Det bästa med den här hobbyn är att det alltid lurar någon överraskning bakom hörnet - dessutom visar sig alltid denna överraskning sitt fula nylle när man får en självgod inställning att man behärskar allt Inte sagt att det är så här med dig Claes - jag pratar bara om egna erfarenheter

Nej, man får inte tro att det är enkelt att hålla tropiska saltdjur i glasbyttor... Det dyker alltid upp små överraskningar, men det är väl lite av hobbyelementet i det hela? Hade det skött sig själv så hade jag inte varit intresserad.

Uppdatering av doseringsexperimentet:

Jag har bibehållit min asparaginsyradoseringen och akvariet tycktes tills för ett par veckor sedan ha anpassat sig till det högre inflödet av kväve i aminosyraform. Algerna växte helt enkelt inte alls lika mycket och korallerna hade bra fart i sin tillväxt. Nästan som om korallerna börjar konkurrera med algerna om kvävet efter en tid.

Eftersom att jag introducerat en Zebrasoma scopas som är en effektiv algbetare av rang så är det numera lite svårt att uppskatta algtillväxten - något att tänka på för er alla med algätande fiskar i karet, man missar en enorm massa information när man låter algerna tuggas av kontinuerligt.

Sedan ett par veckor har jag lite problem med karet (se min tråd). Det är oklart vad det beror på men jag har ett längre strömavbrott med i händelsekedjan. Jag kan således inte koppla ihop dessa problem med asparaginsyradoseringens vara eller icke vara.

Men innebär det att vid tillsättning av Aminosyrer så ökar zoanthelllerna? Och har aminosyrorna någon effekt på färgerna, ökad intensitet?

Det blir lite knepigt om man får öka kolkällan för att man tillsätter en kvävekälla. Och det finns ju en risk för obalans mellan fosfat och nitrat och det kan i sin tur innebära andra tråkigheter.

//Henric

Jag har inga klara svar att ge men det jag kunde se i mitt akvarium var att färgerna på korallerna gick från mer uttvättade blekta färger till fylligare när jag började dosera asparaginsyra. Jag resonerar enligt en ganska enkel modell där kvävesvälta SPS får bleka färger, koraller som har rätt mängd kväve blir färgrika med är fortfarande ljusa medan koraller som har ett kväveöverskott att hantera blir mörka mot brunt. Enligt den kanske väl enkla modell så gäller det bara att pricka rätt med mängden tillsatt kväve för att få fram de fina färgerna. Enligt samma resonemang spelar det heller ingen större roll vilken typ av kväve som man tillsätter, partikulärt kväve i form av köttig mat som korallerna kan fånga, rena aminosyror eller nitrat som korallerna kan ta upp direkt från vattnet.

Sen kan man ju komplicera bilden ännu mer genom att fundera på hur man upprätthåller optimal mängd av övriga makro- och mikroämnen som de behöver för sin tillväxt. Speciellt tänker jag på fosfor och järn men kanske även mangan och möjligen jod (har inte hittat några referenser på jodbehov hos koraller). Just nu utgår jag ifrån att det är ganska svårt att få fosforbrist i ett kar som matas regelbundet men det utgångspunkten kanske är fel?

Så fort man vänder ryggen till så händer det saker.

Resumé:

Jag har doserat ganska kraftigt med organiskt kol ända sedan starten av karet. Systemet blev ganska kvävesvält med tiden och både alger och koraller slutade så småningom att växa. När jag doserade kväve i form av nitrat eller aminosyran asparaginsyra så satte både alger och koraller fart att växa. Det blev faktiskt lite väl mycket alger (av makrotyp, se foton uppåt i tråden) för min smak så jag vidtog två åtgärder - jag ökade mängden Biopellets (generation1) och jag införskaffade en Zebrasoma scopas (hade inga algätande fiskar alls tidigare). Efter att ha varit fokuserad på ett litet prickutbrott och sedan blivit lite akvariemätt (det är vår nu!) så har jag inte varit så observant med vad som händer i karet. Och saker och ting har hänt.

Först och främst så har det dykt upp en fläck med cyano (svartbrun typ) i en skuggig och inte så cirkulationsutsatt yta på sanden. Första cyanon jag sett i detta kar. Vidare så har korallerna slutat växa, Acropora millepora har ljusnat, en annan Acropora har börjat få vävnadsdöd på dess icke belysta undersida och en fragg av Seriatopora har också vävnadsdöd från basen. Övriga koraller är vid god hälsa. Något är på väg åt fel håll och jag vet inte riktigt vad. För att göra det hela ännu mer svåranalyserat så har karet stått utan el i närmare 10 timmar under förra veckan p g a ännu ett fel med varmvattenberedaren (Råd till alla läsare: Köp inte en Metro Therm-VVB, kvalitetproblem med deras elvärmepatroner!). Kanske är det så enkelt som att det har blivit lite för mycket stress för de stackars korallerna de senaste par veckorna? Jag hade ju dessutom en ozonöverdoseringsincident för inte allt för länge sedan.

Jag har vidtagit åtgärder för att komma tillbaka till stabilitet:

Eftersom jag installerade en ny skummare i helgen och byggde om sumpen så passade jag på att föra 2 X 20%-vattenbyte (jag tömde sumpen två gånger) inom loppet av ett par dagar. Vidare så halverade jag mängden Biopellets i reaktorn eftersom Zebrasomas scopasen gör processen kort med eventuella alger i alla fall. Något måste ha hjälp för redan idag ser alla koraller piggare ut och en vetegul spretig Montipora som jag har visar ljus nytillväxt längs med hela grenarna. Mest orolig är jag över den där vävnadsdöden och att den inte ska gå och stoppa...