Claes_A

Jag har hittat en mycket trevlig översiktsartikel (Perspectives on mucus secretion in reef corals, Brown and Bythell 2005) som går igenom den vetenskapliga litteraturen vad gäller korallernas slemlager. Artikeln verkar vara balanserad och missar att inte ta upp både argumenten för och emot olika funktioner vad gäller slemlagret. Klart relevant för diskussionen här och innehåller en hel del ögonöppnare. För pdf: http://biodiv.sinica.edu.tw/~ceegl/Allen%20Chen%27s%20Coral%20group/Chinese/class%20file/mucus.pdf

Om du orkar rengöra det ofta är det nog inget problem. Men vem orkar tvätta filtersvampar två gånger i veckan?

Är det blått så har du rejält med fosfat. Värdet låter väldigt högt men jag vill inte uttala mig om hur vanligt så pass höga värden i akvarier. Men ibland kan det vara svårt att mäta fosfatvärdet reproducerbart med Hannas Checker. Bakgrunden till det och ett alternativt mätprotokoll finns här: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=37239

Jag sökte lite på artiklar i ämnet med utgångspunkt från Patriks artikellänkar. Tyvärr glömde jag bunten artiklar på jobbet så jag kunde inte läsa dem i detalj på vägen hem från jobbet. Om jag spaltar upp frågeställningarna så ser jag minst tre: 1. Vilka bakterier växer på korallernas kolhydratlika slem (eng. mucus)? 2. Växer det kvävefixerande bakterier på korallernas slem? 3. Konsumerar korallerna sitt slem och försörjer sig därmed med den kväve som bakterier fixerat eller tagit upp från omgivningen? (Är i så fall denna andel av korallens kväveupptag signifikant i förhållande till övrigt kväveupptag?) Inte oväntat så förekommer det en mängd bakterier på korallernas slemmiga yta. Slemmet är ju väldigt rikt på organiskt kol och är en idealisk grogrund för heterotrofa bakterier. En hel del vetenskapligt arbete verkar ha lagts ned på att försöka fastställa karaktärer och släkttillhörighet hos dessa bakterier och bilden är ganska komplex. För mig lite oväntat så förekommer det faktiskt kvävefixerande bakterier på i alla fall vissa korallers yta. Patrik länkade till en studie som visade kvävefixering hos en Acropora och i den studien var reaktionen ljusberoende vilket tyder på att t ex cyanobakterier ligger bakom. Men det är oklart var kvävefixeringen sker: "the organisms responsible for the acetylene reduction may be within the endodermal cells of the polyp or only loosely associated with it, e.g. the visually obvious algae of the coral stumps." Författarna tar också upp observationen att den kvävefixerande aktiviteten delvis gick att tvätta av korallen. Vad studiens upptäckt betyder för denna Acropora's kväveförsörjning är knappast klarlagt. En annan upptäkt i samma riktning som slogs upp stort 2004 i Science var att korallen Montastraea cavernosa bär på kvävefixerade cyanobakterier i sin vävnad på samma sätt som att den har zooxantheller. Författarna tänker sig att korallen försörjer sig med kväve via dessa kvävefixerande cyanobakterier. Men här rör det sig alltså inte om bakterier i korallernas slem. I en annan studie som undersökte vilka gener som finns associerade med en Porites astreoides-koloni hittade man cyanobakterier inklusive kvävefixerarna Chroococcales och Nostocales. Närmare 7% av bakteriegrupperna man hittade var cyanobakterier. Men studien var baserad på en helt nermald Porites-koloni så var dessa kvävefixerare växte är inte klarlagt. Kanske mer ögonöppnande för mig är en studie gällande en LPS-korall Mussismilia hispida. Där samlade man in koraller och odlade upp de bakterier i korallernas slem som kunde växa utan kvävekälla i odlingsmediumet (=kvävefixerare). Man hittade en mängd olika bakterier som tillhör släktet Vibrio som kunde fixera kväve. Forskarna föreslår att anledningen till att Vibrio är så vanligt förekommande i korallernas kolrika men kvävefattiga slem är just att de kan fixera kväve. Huruvida de hjälper till korallernas kväveförsörjning är oklart. Vibrio är annars kända som korallpatogener. Summa summarum så har idéen om att symbiotiska bakterier fixerar kväve och därmed kan försöja koraller med kväve funnits en tag i litteraturen (i alla fall sedan 80-talet). Och visst finns det exempel som är ganska sannolika som t ex studien av Montastraea cavernosa som visar att det faktiskt finns kvävefixerande cyanobakterier i dess vävnad. Men mer specifikt så hittar jag inget stöd i litteraturen för att kvävefixerande bakterier i korallernas slem skulle stå för en rejäl del av kväveförsörjningen hos koraller generellt. Men till någon del måste det förekomma med tanke på att Vibrio växer i korallernas slem och Vibrio också fixerar kväve. Så konsumerar korallerna sitt slem så har de också konsumerat nyligen fixerat kväve. Ett annat sätt att se det på är att korallerna ger ifrån sig slem för att skydda sig mot parasiter och mikrobangrepp. Det leder till att vattnen kring reven blir fullt av kolämnen och kolämnespartiklar som bakterier kan växa på. Som ett resultat tas kväve upp från vattnet och fixeras och dessa bakterieplankton konsumeras sedan av andra koraller. Ekologiska tankar åt det hållet finns utvecklade HÄR. En idé som jag hittade när jag skummade efter dessa artiklar var att eftersom bakterier är små så har de en väldigt stor yta i förhållande till cellvolym. Detta skulle göra dem speciellt lämpliga att ta upp kväveföreningar i näringsfattiga miljöer som korallrev. Därmed har korallen en hel del att vinna på att odla bakterier i sitt slem och sedan konsumera det men till vilken grad det sker är oklart för mig.

Jag kan testa men inte ikväll. Vill gärna att pumpen och ytavrinningen får gå några timmar på ett läge innan jag går och lägger mig. Trist att hantera ojämn drift yrvaket imorgon bitti.

Ok, nu har DHLs svenska samarbetspartner Posten lyckats transportera pumpen till min dörr också. Jag har redan kopplat in den. Pumpen är till den fysiska utförandet nästan identisk med min gamla 230v Tunze 1073.020. Skillnaden är att rotorn är helt vitplastad (ingen exponerad magnet) och tycks sitta i pumphuset med en betydligt kraftigare magnet. Sen skiljer sig sladdarna så klart. Jag kopplade in den med 18v-kristallen och det är fasiken ett under - 50 Hz brummandet finns inte där. Pumpen skakar lite lätt där den hänger i sin silikonslang men jämfört med 1073.020 är det ingenting - den pumpen skakade som sjutton. Så pumpen är knappt hörbar vilket är mer än man kan säga om den andra Tunzepumpen. Med mitt rörsystem förlorade jag lite flöde vid 18v jämfört med 1073.020 men skillnaden i flöde vid denna spänning är inte så stor (kanske 100 l/h?). Så med tanke på att pumpen kom direkt ur kartongen med denna trevligt låga ljudnivå så torde det vara en bra produkt. Min gamla pump behövde en två veckors drift för att tystna till rimliga nivåer. Nästa projekt - att ersätta Grotechs skummare HEA080 med något bättre. Den har en sunkig moddad Eheim-pump som kränger som ett vilddjur och gör en massa ljud (även om den i rättvisans namn är rätt så tyst för att vara en skummare).

Jag blir nog lite repetitiv nu... Den huvudsakliga energiförsörjningen verkar ju komma från fotosyntesen för många snabbväxande stenkoraller (typ SPS). Men ljusenergi kan aldrig ge byggstenarna kväve och fosfor, de måste komma från vattnet eller från partiklar. I ett akvarium är ofta nivåerna av N och P förhöjda och behovet av planktonfångst minskar säkert. På revet eller i akvarium där man tryckt ner de lösta N- och P-halterna rejält blir därmed fångst (eller av akvaristen tillsatta kvävekällor som t ex aminosyror) viktigare för korallerna.

Jag känner igen beteende att skicka ut slemnät och käka dem från LPSen Turbinaria peltata. Men mina Acropora och Montipora verkar vara mycket diskreta i sitt slemätande om det nu sker. Har du någon bra referens som visar att SPS-typen av stenkoraller omsätter sitt eget slem? Jag minns något Nature-papper för några år sedan som argumenterade för att revbyggande stenkoraller generellt släpper ifrån sig enorma mängder med slem ut i vattnet på revet och att det skulle vara av den kalibern att det påverkade kolkretsloppet på reven.

Så Philips lanserar en ozongenerator för akvarier nu plötsligt?

Precis, N och P är råvaror/byggstenar medan fotosyntesen står för en stor del av energiproduktionen i korallen. Sen lär planktonmat av olika slag tillföra en hel del energi också. Snarast är det väl så att koraller verkar vara opportunister - de tar energi och byggstenar från alla möjliga håll.

Jag tror att det är metamorfen "äta" som haltar och man måste nog titta på de olika beståndsdelarna i "maten" för att få ihop det. Solen bidrar främst med energin till dessa koraller (med korallerna menar jag koralldjuren inklusive zooxanthellerna) men det löser inte problemet med bristen på kväve och fosfor som ju förekommer i väldigt låga halter i korallrevens vatten. Det går helt enkelt inte att bara att ta upp kväve och fosfor från vattnet om man ska växa snabbt (=ha en chans i kampen om utrymme och ljus). För att lösa den delen så äter SPS-morferna av korallerna bakteriplankton som därmed förser korallen med kväve och fosfor.

I detta experiment odlades bakterierna först med radioaktiv fosfat och lite glukos tills all radioaktivitet (= all fosfat) var uppbunden i bakteriernas celler. Sedan tillfördes de korallen. I det motsvarande experimentet med fri ortofosfat i vattenmassan så tillfördes antibiotika för att förhindra att den radioaktiva fosfaten togs upp av bakterier på eller i vattnet kring korallen. Sorokin undersökte inte effekten av bakterier som växte till direkt på korallen.

Förvisso inte topic i denna tråd men Sorokin undersöker också korallernas fosforupptag. Frågan är om det är lättare för korallerna att ta upp fosfor från vattenpelaren i form av ortofosfat eller om fosforn med fördel tas upp via foder. Baserat på experimenten ovan så testas detta genom att inkubera stenkoraller med radioaktivt inmärkt ortofosfat (32P) alternativt med bakterier som fått växa i närvaro av radioaktivt fosfor så att de tagit upp detta och bundit det i organisk form i sina celler. Sorokin mäter sedan mängden radioaktivitet i korallvävnaden (= mängden fosfor som tagits upp). Så här ser upptaget ut i mikrogram fosfor (P) per gram korallvävnad och dag: Korallerna tar alltså upp fosfor i form av fosfat från vattnet men verkar ta upp fosfor ännu effektivare om det kommer levererat i en bakterie. Återigen experiment som talar för modellen att odling av bakterier i karet är ett bra sätt att öka näringstillgången för SPS-korallerna.

Ja helt klart!

Bekväm lösning med kylaren färdig och allt!

Bytte 10% vatten. Det var nog en månad sedan sist... Nu får algerna lite näring och kommer att växa till ett par tre dar.

Just det där med att LED har en fördel för mindre ljuskällor tror jag också på. Problemet med t ex plasma är att det är ganska otympliga saker med höga effekter som kräver stora reflektorer. LED-tekniken har ju fördelen att den är kompakt och inte kräver reflektorer. Naturligtvis kan det förändras.

Jag bygger på denna tråd med lite data från ett gammalt Sorokin-papper från 1973, "On the feeding of some scleractinian corals with bacteria and dissolved organic matter". Sorokin har mätt stenkorallers upptag av olika typer av näring från vattnet genom att använda sig av kol-14-inmärkt föda. Han har testat naturligt förekommande bakterieplankton odlade 25-40 timmar i kultur för kol-14-inmärkningen, alger från kultur (Amphidinium klebsii), gröna flagellater från kultur och algproteinhydrolysat (i praktiken peptider och aminosyror som han kallar för dissolved organic matter, DOM). Eftersom de potentiella näringskällorna var inmärkta med det svagt radioaktiva kol-14 så kunde kan följa korallernas upptag av dem när korallerna tillfälligt placerades i akvarier. Sedan beräknade han Calpha/C-kvoten vilken definieras som andelen upptaget organiskt kol från födan som andel av totala mängden kol i koraller över 24 timmar. Så här ser datan ut presenterad som en graf: Det som är mest slående är hur effektivt dessa stenkoraller tar upp bakterier och DOM (främst peptider och aminosyror) och hur begränsat deras upptag är av alger och flagellater. Jag tycker detta verkar stämma väl överens med den bild vi akvarister har av vad stenkoraller äter eller tar upp från vattnet. Men kanske kan man bli lite förvånad över siffrorna som antyder att uppåt 30% av allt kol i vävnaden hos t ex Pocillopora bulbosa kan omsättas på ett dygn om korallen ges tillräckligt med näring i form av DOM? Och inte är andra koraller mycket sämre med Calpha/C-kvoter på över 10%. Detta gamla papper illustrerar experimentellt hur stenkoraller kan gynnas vid dosering av aminosyror organiska kolkällor som driver på bakterietillväxten i karet.

Jag funderar på lite tekniska förbättringar av karet eftersom det levande sköter sig självt och nu återstår endast år av väntan tills jag har min korallgrotta... Jag har kritiskt funderat över min belysning. Dess svagaste punkt är att den inte belyser en speciellt stor del av karet. Vid halva akvariets djup/höjd (d=25 cm) är egentligen bara 45 x 35 cm av karet belyst. Vid bottnen är (50 cm djup) är den belysta ytan större (kanske 50-55 x 35-40 cm). Förvisso ingick denna begränsade yta i min originalplan för akvariets design men nu när jag inte kan skaffa fler koraller funderar jag på att utöka belysningen. En enkel fix skulle vara att testa mer bredstrålande linser på LEDarna. Mot alla rekommendationer har jag smalstrålande 40-graderslinser under 5 cm från vattenytan. Detta ger blåa och vita ljuskoner om vartannat i karet och vissa koraller närmast ytan ser ut som om de är på tonårsdisco 1982. Jag borde testa 60 och t o m 80-graderslinser. Men mer bredstrålande linser lär knappast utöka belysningen tillräckligt för att den ska duga i akvariets hörn. Istället funderar jag på att sätta in två nya belysningskällor där om 3 eller 4 3W Cree (Ny). Men kylningen från dem får i så fall placeras inuti rampen och kommer att värma karet sommartid. Tekniskt är det inte riktigt löst. Bild på akvariets belysning och mina tankar om utökad LED-belysning:

Kan du inte bara lägga 2 st 12 v batterier i serie för att erhålla 24 v? (var länge sedan gymnasieskolan tragglade sånt här med mig)

Hm. intressant hur jag tycks kunna mäta näringshalten i karet indirekt med min pH-mätare. Nu när algerna slutat växa är pH uppe i 8,15 efter en natts kalkvattendoserande igen. För en vecka sedan när grönalgerna fortfarande var gröna istället för vita så var pH på spiken 8,00 vid samma tidpunkt. Det tycks som om halterna av N/P helt styr tillväxten på alger och heterotrofa bakterier och om de växer så blir det netto ett koldioxidöverskott som sänker pH.

Aggressiv kanske var ett väl kraftigt uttryck. Men den gör små utfall mot fiskar som den irriterar sig på. Akvariets clown, gyltan Pseudocheilinus octotaenia, får sig t ex en smäll emellanåt men denna robusta fisk kunde inte bry sig mindre. Annars är det en kul fisk som är väldigt långsynt; den missar foder som flyter förbi framför munnen på den under matningskaoset och tycks bara se foder som är snett ovanför den eller en bit ifrån den.

Vad bakterierna i den studien gör är att de försurar tillväxtmediet (en agarplatta med fosfatinnehållande mineral) när de växer och därmed löses fosfat ut. Detta kan man tänka sig sker naturligt i t ex jorden där vattnet rör sig långsamt men på ytan av en LS är det sådan cirkulation att lokala låga pH-områden är mindre sannolika lär det inte hända. Undantaget är t ex strömningsskyddade miljöer som t ex Lasses diskussion om cyanobakteriemattor eller inuti den porösa stenen där vattebyte sker mycket långsamt.

Om de nu är döda så var det helt klart min klumpighet som skaffade så pass aktiva och stressande fiskar som medakvarieinvånare. Redan dag ett hade t ex Sunbursten drivit bort dem från deras håla med aggressiva utfall.

Nja. Nu käkar de inte sten utan det som forskarna argumenterar för är att tillräckligt med fosfat spontant löses ut från fosfatinnehållande sten - utan bakteriernas medverkan - för att försörja bakterietillväxt även vid ett alkaliskt pH. Detta är nog ingen överraskning för oss akvarister som redan tycker oss veta att t ex LS som gått i fosfatrika kar och har inlagrad kalciumfosfat (eller annan mineralisk fosfat) tillför vattenmassan fosfat som alger och mikroorganismer kan leva av.