Claes_A

Fast problemet i trådstarten var väl inte att det var för många nybörjarfrågor utan att inte många trådar höjde sig över den nivån? Och jag tror inte det råder någon enorm motsättning mellan de två, dels för att, som Lasse skriver, man får nya infallvinklar från nybörjarfrågorna och dels för att det är så urbota enkelt att undvika att läsa dem då de är märkta t ex "Mitt första akvarium". Problemets kärna är väl snarare att många som varit med ett tag inte orkar skriva. Och kanske är det naturligt - aldrig är väl intresset så stort som när man sätter upp en ny burk med nya utmaningar? Sju år senare och burken rullar på med sina trevligheter och skavanker så är det kanske vårt att få upp lågan för helt nya metoder eller tankar. En viss konservatism brukar ju hjälpa den framgångsrike saltvattensakvaristen - prövar man omedelbart varje ny grej åker man ju på ett misslyckande ibland och blir inte den där akvaristen med det framgångrika akvariet. T ex jag själv känner en nytänding nu när jag efter många år av akvarietorka äntligen får sätta upp ett ordentligt akvarium med vad jag upplever som nya och intressanta tekniker - NP biopellets och Cree-ledar. Dessutom har jag aldrig haft en utpräglad SPS-burk förut och heller aldrig en burk som passat i ett vanligt vardagsrum (rimligt snygg möbel, minimalt ljusläckage och tyst). Men jag undrar om det är lika kul om fem år om allt går väl och burken är full med förvuxna koraller och fiskarna är desamma som idag...? Kollade förresten tyska saltforum. Verkar se ut som här ungefär fast man vet ännu mindre och är på tyskt sätt mer konfronterande och självsäkra i skrivsättet... Är det inte närmare 100 miljoner tysktalande? Amerikanska forum är som kulturen bjuder mer artigt kommunikativa men kunskapsnivån även hos de "erfarna" verkar emellanåt vara skakig.

Jag plöjde hela tråden på väg till jobbet! Hur kan jag ha missat denna tråd så pass länge? Fantastiskt akvarium du har! Dina nästan flakväxande Acropora är nog det som jag är mest fascinerad av. Hur går det med skitalgerna - har du hanterat dem nu?

Kan det vara så att det kanske har blivit lite för lätt att ha saltvattensakvarier? Att utmaningarna saknas hos de som har hållit på länge? Kanske känns då de flesta diskussioner som en repig skiva som går varv efter varv? De ämnen man själv skulle vilja fördjupa sig i är ganska smala och lyfts inte - kanske för att man är mer eller mindre ensam i den svenskspråkiga populationen att bry sig om just den lilla grejen?

Komponentlista saknas - jag frågade efter en men han hade aldrig sammanställt en. Får du ihop en så lägg den i tråden! Platinaelektrod finns i akvariehandeln från Profilux (t ex Triton) men den har inget bra DIY-pris. Grafitvarianten är billigare. Men egentligen handlar det bara om att gjuta in två grafitbitar på ett avstånd i någon typ av PVC-rör. Ett DIY-tips är att de billiga gamla brunstensbatterierna innehåller grafitstavar - bara att slakta batteriet och tvätta rent den runda staven. Jag har använt dem för automatiska vattenpåfyllare förr med gott resultat. TMA 0512D har Conrad. Om dioder kan jag inget men verkar det inte rimligt så är det säkert fel diodtecken på ritningen... Jag kan fråga.

Faktiskt en poäng som jag kan ställa upp på. Fortsätt intensivt bekämpa fosfat tills ett vanligt billigt test (tex Salifert) inte visar någon blåton längre. Min enda reservation är att jag tycker Hannan hjälper mig att se trenden i akvariet - om fosfaten är på väg upp eller ner. Bra att veta när man vidtar åtgärder som t ex att få en idé om när man ska byta fosfatremover.

Jag använder samma typ av Hanna Checker som Janne68. Egentligen är det liknande kemi i alla test men det som är trevligt med Hanna är att "blåheten" på provet läses av med en enkel spektrofotometer. Man får ett objektivt värde istället för subjektivt uppskattande av blåhet. Fast jag har svårt att tro att det är någon faktisk skillnad mellan t ex 0,06 och 0,04 mg/l fosfat mätt med Hanna - men det säger i alla fall att fosfaten inte är rejält hög.

Och jag som numera är en svuren fiende till fraggstenarna! Fula är de (speciellt Korallenzuchts grusiga!) och svårt är det att fästa dem på ett stabilt och snyggt sätt (speciellt de med blank undersida). Drömmen vore ju om alla korallodlare odlade på sådana där fraggstenar av pluggtyp så att man bara behövde borra ett hål i standardstorlek där korallen ska sitta...

Det här ska bli mycket intressant att följa under några veckor. Fortsätt rapportera!

Här är en bra amerikansk artikel.

Ja symbioser är något otroligt. Har studerat den puckade räkan hela dagen som bara gräver och gräver helt planlöst. Två bilder till: Den på foto svårfångade Pseudochromis aldabraensis:

Visst klarar du dig på rör/hål 1 och 2. Rör 1 kommer att vara helt vattenfyllt och därmed helt ljudlöst. Rör 2 kan låta lite om det är luft i det. Jag har strypt mitt motsvarande rör 2 med en kran längst ned så att det är nästan vattenfyllt hela vägen upp vilket gör det helt tyst. Men nu kommer problemet - om rör 1 eller 2 sätter igen lite så finns ingen marginal och akvariet kan svämma över. Jag har därför ett tredje säkerhetsrör som ligger helt oanvänt några centimeter ovanför de andra hålen/rören tills den dag olyckan är framme. Går säkert bra - jag gör min fosfatremover i strumpa inklämd i bubbelfällefacket.

Jag har inte hittat något bättre och mer ljudlöst (ja det är ju redan ljudlöst så det är svårt att få det tystare!) än att bygga en ytavrinningskammare i akvariet och så leda ned vatten från den via en helt vattenfyllt hävert samt ta det sista lilla flödet via ett rör av dursotyp. Jag menar att man också bör ha ett tredje säkerhetsrör ifall något av de andra sätter igen men vissa verkar köra utan det. Om man borrar i bottnen eller i sidan är nog mest en smakfråga och hur det passar med rördragningarna. Jag borrade högst upp i akvariets sida - tre hål bredvid varandra. Skummare, bubbelfälla och något fack för fosfatremover/kol/mekaniska filter kommer man inte undan. Kalkreaktor verkar klokt för ett sånt stort kar men Balling verkar ju många köra trots stora kar. Biopellets är jag än så länge en nöjd användare av - och nu kommer det ju mängder med nya fasta kolkälleprodukter (pellets) i USA som man säkert kan köra i samma filter.

Att mäta salthalt är inte trivialt. Ett sätt är att mäta vattnets konduktivitet (elektriska ledningsförmåga) med en konduktivitetsmätare. En sådan kan den händige med lödkolven och elektroniken sätta ihop själv. Nu ska sägas att jag inte alls är rätt person för att bygga ihop sådana här saker men min far (också i saltsvängen förr) är det. Här kommer således en beskrivning hur han satte ihop en konduktivitetsmätare efter eget huvud. Här är slutresultatet med en kommersiell elektrod (det visade sig vara svårt att mekaniskt bygga en bra DIY-elektrod med platinaytor): Kopplingsschemat (glöm datoriserad version - ingenjören är version 1939): Kalibreringen är A och O. Jag gjorde en 3,29% (w/w) NaCl-lösning av analytisk kvalitet genom att lösa 33,64 g NaCl i en liter absolut rent vatten (Millipore). Denna lösning har en konduktivitet på 53 mS /cm vid 25 grader C vilket motsvarar 35 PSU. Läs mer här. Kalibrering görs genom att vrida på en av potentiometrarna i lådan. Hemmabygget kan visa konduktivitet i mS/cm eller salthalt i PSU som är standardenheten för saltvatten - det är bara en linjär omräkningsfaktor mellan dessa enheter som är inbyggd i apparaten. En begränsning med konduktivitetsmätning är att den är enormt temperaturkänslig. Hemmabygget ovan är tänkt att användas vid 25 grader C vilket är den temperatur som mitt akvarium har. Mäter man vid annan temperatur får man kompensera det uppmätta värdet med 2% per grad avvikelse från 25 grader C (högre temperatur ger högre konduktivitet för samma saltlösning). Enklast är att mäta vid 25 grader C så behöver man inte fundera på saken. Slutligen: Till min glädje hade jag exakt 35 PSU (ungefär 1,026 i gravitetsmätning) i mitt akvarium, något som jag försökt nå med en vanlig vipparmsmätare som jag kalibrerat mot en standardnatriumkloridlösning.

Jag tycker inte det är tid som bestämmer när det är dags för koraller - utan systemets biologi och kemi. Har man tagit sig förbi ammoniak och nitrattopparna och inte har ett algproblem (egentligen ett kväve-fosforproblem) på några veckor så kan gott koraller få flytta in. Vattenvärdena ska naturligtvis vara stabila i övrigt. Sen beror det ju lite på vad man menar med koraller - mjukkoraller, knappar och skivanemoner är ju näst intill odödliga i jämförelse med många stenkoraller. Koraller är ju dessutom nettokonsumenter av kväve och fosfor (undantaget de man måste mata) så det är nog klokt att ha en bra balans mellan koraller och fiskar (= många koraller, få fiskar).

Cryptocentrusen och pistolräkan slösar ingen tid. Redan igår kväll dök det upp underliga hål i sanden runt ena revpelaren - pistolräkan hade börjat gräva. Och nu imorse hade den ena gobyn flyttat in hos räkan under revpelaren. Den andra lär jag väl inte se på många månader...

Ok 10 000 kompaktkamerabilder senare har jag i alla fall två man ser vad de föreställer: Den gula acroporan: Cryptocentrusen (polaren ville inte vara med på bild):

Om jag bara kunde... Behöver nog köpa en lämplig systemkamera först - lilla kompakten ger katastrofbilder och den tycks ha speciellt svårt med det kontrastrika LED-ljuset. Men något suddigt och fult kan jag kanske ordna i bildväg...

Jag var och hälsade på Akvarie-leasing i Sumpan och jag hittade vad jag ville ha - en gul Acropora från Korallen-Zucht (via Bioted). Förbannat fin korall - den var gulvit under det ganska gula T5-ljuset i affären, hos mig med kallare LED-ljus fick den en grön-gul ton. Som vanligt var det svårt att fästa korallen på något annat än den artificiella stenen den växte på. Jag lyckades framgångsrikt lossa korallen genom att borra med en kakelborr i stenen/massan den satt på. Nu har jag fäst den på en levande sten rakt under LED-rampen och har äntligen slutat slemma. Lite fisk köpte jag också, en franskodlad Pseudochromis aldabraensis (hette den nog...) med strålande neonfärger och ett par Cryptocentrus aurora med tillhörande pistolräka. Alla ser ostressade ut i akvariet - pistolräkan försvann på en sekund i samband med introduktionen. Annars mår akvariet toppen. Korallerna växer så man ser det - både Acropora och Montipora. Den flakväxande röda montiporan har nu verkligen kommit igång med en bred vit tillväxtzon längs med hela flakkanten. Fosfaten läste 0,04 mg/l med Hanna Checker idag, den är på väg ned med GFO:n.

Jag skulle vilja sticka ut huvudet lite och hävda att när det gäller ett fish only så sjunker kraven på vattnet dramatiskt. Med det menar jag att värden på kalcium, magnesium, KH, jod, strontium (även om det tvistas om denna jon har någon funktion i koralltillväxt), järn och andra mindre komponenter - så kan man slappna av. Kravet på stabila vattenvärden tror jag också sjunker. Det handlar snarare om att hantera all fiskskit och mat, dvs kväve och fosfor. Så vad gäller vattenrening så skulle jag se till att det finns: - Nitrifikation som fungerar, t ex en massa levande sten i akvariet eller ett droppfilter. - Mekaniska filter så vattnet upplevs som klart och fint. - Ozon eller kol så att vattnet inte gulnar. - Skummare som huvudexportör av kväve/fosfor och syresättning/ammoniakutdrivning. - Tillsats av kolkälla för att odla bakterier som gör att skummaren tar ut kväve och fosfor. Om man sedan väljer t ex vodka, ättika i kalkvatten eller Biopellets är nog mest en smaksak. Jag skulle personlig satsat på Biopelletsen då jag hellre bygger en reaktor än doserar en massa saker i åratal. Cirkulation löses med några diskreta streamers och belysning efter vad akvaristen gillar rent estetiskt - fiskarnas krav är låga. T5 är bra på så sätt att man kan få fina färger som passar ens eget öga och att hela akvariet blir belyst. Jag tror det skulle vara snyggt att lägga till ett antal linsfokuserade 3 W LED-spots (t ex Cree XR-E) för att få glittereffekt och därmed ett mer levande ljus. Vattenbyten är inte en huvudprioritet så länge vattnet är klart och fritt från kväve (nitrat) och fosfor (fosfat) - men är säkert bra i det långa loppet. Jag skulle lägga pengarna på ett enkelt syntetiskt salt typ Tropic Marin eller Instant Ocean om de finns kvar är och fortfarande är bra och prisvära. Salthalten kan snålas ned för att spara pengar. Kranvattenkvaliteten varierar mellan orter och årstider och om Malmös vatten vet jag inget - det är svårt att argumentera mot användandet av osmos.

Salta Wille har laddat grisfösaren märker jag!

Missade den!

Låter som en typiskt webshop då - ingenting i lager men fina listor med prylar.

Man kan ju inte tvinga Linköpings akvarister att vara intresserade. Om de lite artigt och svenskt konfliktundvikande försöker antyda att de inte kommer genom att säga att de är upptagna mest hela tiden så får man nog acceptera landet som det ligger.

Kontakta dem och fråga! Med tanke på att statusen inte uppdaterats låter det ju som om det saknas någon vara eller de helt enkelt klantat sig. Annars är svenska Posten ett problem emellanåt - de tar emot gods från partners i Tyskland och lägger det i lager - i veckor emellanåt. Men det stämmer inte med statusuppdateringen.

Säkert hela förklaringen. Jag kör fullstyrkesaltvatten - 35 PSU - vilket motsvarar ungefär 1,026 har jag för mig. Bra salt är det i alla fall.