Lasse

Den eremiten är suverän. Det finns bara en handlare i GBG:trakten som brukar ha den - jag brukar ta rubbet om jag upptäcker den och har behov. MVH Lasse

Capote - det var en fin mammutpump som är det svenska namnet på airlift. Sök på google med det namnet och svenskt resultat så blir det 93 träffar. MVH Lasse

Varför jag ändrade mitt tänk är att om man får ett spill av ammonium (allt inte konsumeras direkt) så kan man riskera för höga ammoniaknivåer i nästa steg. Om man däremot använder koldioxid också så kan man anpassa pH:t till en nivå där det inte bildas lika mycket ammoniak vid ev. spill. Filtrerar man ut sin fytoplankton innan tillsats till zooplanktonen så minskar man också risken för ammoniaktoppar. I tråden https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=15275&page=2 har jag försökt utreda vad som händer med ammonium-ammoniakförhållandet vid olika pH. Jaken om du får problem med dödlighet när du tillsätter ditt "blomstra"gödda algvatten så försök att lufta ut det ordentligt innan du tillsätter det till zooplanktonen. MVH Lasse

Snyggt Dusan. Hur upplever du din starka belysning (dubbelt det jag tyckte var bra i mitt Molly)? MVH Lasse

Min erfarenhet från några uppstarter är att stjärnpolyper och "hairy mushroms" av någon anledning inte verkar trivas speciellt bra förrän efter några månaders drift. Enda teorin till det är att de behöver ett mera "biologiskt" vatten. Däremot brukar de släta skivanemonerna fungera bättre i början än de andra. MVH Lasse

Varför jag skrev de första inläggen om detta var för att försöka få en förklaring till vad som händer när folk råkar ut för ohämmad algtillväxt fast man har removrar i systemet och också lite för att kanske ge en liten förklaring till Henriks iaktagelser (det som var inledningen till denna tråd) Jag tror fortfarande att man i system med andra "konsumenter" kommer att få en återfällning men ser inget negativt i detta i de fall där de andra konsumenterna är snabbt växande koraller som har zooxanteller. Jag tror också att återfällningen är starkare hos "removrarna" än exempelvis det som finns bundet som kalciumfosfat om pH:t ligger över 8. Jag säger tror eftersom det finns två mekanismer [beroende på om det är partikulärt eller löst fosfor (fosfat)] Från den länk jag hänvisade till ovan saxar jag följande De ovan beskrivna mekanismerna är laddningsneutralisation och svepkoagulering (se sid 16-17 i referensen ovan) Det rör sig alltså inte om någon jonbytarmekanism utan troligtvis rena ordentliga kemiska reaktioner vad gäller den lösta fosforn. I ett av de första inläggen frågade addo om algtillväxten inte avtog på grund av att järnläckaget försvann när Aquaphosen togs bort. Nu vet inte jag om Aquaphosen är järnbaserad men jag vet att vissa sötvattensalger (tofsalger) stimmuleras kraftigt av järntillsats, Capotes undran och bekymmer om vad mera som försvinner med "removrar" är också min bekymran. Om det finns behov av en remover (höga mätbara fosforvärden) så kan jag mycket väl tänka mig att ta bort det med en punktinsatts (om jag har kalcifierande koraller) men är mycket tveksam till att använda det som en generell metod. Jag har sett inlägg här på guiden om användandet av naturliga zeoliter som nitratremovrar (något som är omöjligt eftersom de naturliga zeoliterna bara binder possitiva joner) och höjt detta till skyarna. Vid andra tillfällen har det framkommit att man dessutom använder kommersiella produkter som innehåller nitratabsorberande "resiner" (kådor). Dessa är speciellt framtagna för att absorbera negativa joner typ nitrat och det är i verkligheten dessa som har fungerat - inte de lovordade naturliga zeoliterna! Vad jag vill säga med detta är att det många gånger kan finnas andra förklaringar till det vi tycker oss märka och att till exempel Capote har (med akvarietester) 0 i fosfat i sitt kar tycker jag inte är underligt med tanke på hur mycket det är där som växer som är baserat på zooxanteller. MVH Lasse

I en tidigare tråd där jag och Claes_A försökte förstå en rapport om rowaphos från ett Tyskt institut så framgick åtminstone det att hela mekanismen bygger på ett jämnviktsförhållande. Även om det bara är en liten rest i akvariet så är det en rest. Storleken på den resten är beroende på hur "mättat" preparatet är. Har man mycket material och nytt så kan man få en mindre mängd kvar i vattnet. För att belysa det så säg exempelvis att rowan kan hålla en koncentration som är 100 gånger så mycket som vattnet (detta förhållande är påhittat - bara för att visa ett exempel). Detta innebär att om det i rowan finns 1 ppm så håller vattnet 0,01 ppm. Har det byggt upp till 2 ppm så finns det i vattnet 0,02 ppm. Jämnvikten är dubbelriktad. Om det i ett system bara finns Rowan som "fosforkonsument" så kan man mycket väl påstå att "mättad" rowa inte läcker tillbaka fosfor. Men hur blir det i ett system där det finns fler "fosforkonsumenter"? Säg att en jämnvikt har uppstått - Rowan innehåller 2 ppm och vattnet 0,02 ppm. Alger konsumerar upp (eller koraller) dessa 0,02 ppm. Vad händer då (om inget nytt fosfor tillförs). Jo en ny jämnvikt uppstår med ca 1,98 ppm i rowan och ca 0,0198 ppm i vattnet. Om man tillför fosfor (matar) i systemet så fördröjs effekten men likväl om konsumtionen av fosfor i vattnet av olika organismer är större än den rest som jämnvikten lämnar kvar så kommer rowan att fungera som en resovar. Detta är vad jag tror inträffar vid ohämmad algtillväxt om det finns rowa i systemet (åtminstone om inte rowanbytes ofta). Vad jag menar att om man tar hänsyn till alla de krafter som finns i systemet så kommer alla "removers" som bygger på ett jämnviktsförhållande kunna uppföra sig som resovarer. Kalciumfosfats löslighet är pH beroende precis som kalciumkarbonat. Kalciumfosfat är inte lösligt i pH:n över ca 7,8. Så visst kan du få en fosfatproduktion från tidigare bundet kalciumfosfat, speciellt vid låga pH:n Järnoxidens förmåga att fälla/binda fosfor är optimal i pH:n mellan 6 till 8. Något som uttnyttjas i många kommunala reningsverk. pH-sänkningen i samband med järnbaserade "removrar" beror på Fe(III) jonens uppträdande i vatten där det bildas olika järnoxider med hyrdoxidgrupper och motsvarande frisläppande av vätejoner (eller som det heter idag hydroniumjoner det vill säga H3O eftersom man idag inte anser att det finns fria vätejoner). För den som är intresserad av fällningsteori vad gäller flytande fällningskemikalier (som i princip är samma mekanismer) rekommenderar jag http://www3.ima.kth.se/ImaExt/Upload/Dokument/examensarbete%20daniel%20persson%20slutverision1.doc MVH Lasse

Jag har kollat med vår gästservice så det inte krockar med något annat. Vi kör då preliminärt den 31/3 kl 09:00. Då¨jag kan ta max 20 i gruppen är det bra att jag får anmällan via PM. Först till kvarn osv. Skriv med hur jag lättast kontaktar er - om det blir någon ändring osv. MVH Lasse

Näe - då är det ju inget kul . Jag är laddad - nu väntar jag på dina motargument Capote (en duktig taktiker visar inte alla kort med det samma, eller hur) MVH Lasse

Ingvar är inget dåligt föredömme så det så.... så kan jag närma mig hans nivåer så är jag nöjd Jag orkade inte leta reda på det själv - när jag nu gjorde det så visade det sig att det inte ens var i den tråden jag skrev det...... Här har du rätt länk https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?p=155524#post155524 (nu behöver du bara klicka Greger, för att få kunskapen serverad!) MVH Lasse

Se mitt inlägg i Julgrans Algtråd. MVH Lasse

Kan tillägga att troligtvis fungerar fiskars njurar och Urea produktionen lite annorlunda. Urinen (dvs Urea) verkar inte vara huvudvägen ut för öveskottskävet (i form av ammonium) utan den utsöndras direkt via aktiva pumpar (eller jonkanaler) som finns i gälarna. En sötvattensfisk "kissar" mycket och väldigt "svag" urin och en saltvattensfisk "kissar" så lite som möjligt. Njurarnas funktion är snarare en del i osmosbalansen än utsöndringsorgan för överskottskväve och annat. Troligvis skiljer sig hajar lite ifrån benfiskar i och med att de faktiskt producerar en del urea men den blir kvar i kroppen (och i blodomloppet) för att vara en hjälp i osmosregulationen även den. MVH Lasse Edit:Det finns ett utmärkt exempel inom fiskvärlden på hur uppbygda proteiner blir omvandlade till energi. Det är laxen som vid sin lekvandring först använder fettet för vandringen och i ett senare läge frigör enzymer för nedbrytningen av proteinerna i kroppen. Muskelmassan den normalt byggt upp (den vita muskulaturen) fungerar som en ryggsäck med energi. Alla som försökt äta en "vraklax" förstår vad jag menar.

Fortfarande ingång i underkant av UV:et. Detta beroende på att du inte skall ha någon luft i kammaren. Sätter du ingången i underkant så trycks luften automatiskt ut där uppe. MVH Lasse

VLC-media player ? Fri - tror jag. MVH Lasse

<o:p></o:p><o:p></o:p> Dule - nu, på 10 rader så sa du det som jag försök säga i oataliga inlägg under mina drygt 10 månader på guiden<?xml:namespace prefix = v ns = "urn:schemas-microsoft-com:vml" /><v:shapetype id=_x0000_t75 coordsize="21600,21600" o:spt="75" o:preferrelative="t" path="m@4@5l@4@11@9@11@9@5xe" filled="f" stroked="f"> <v:stroke joinstyle="miter"></v:stroke><v:formulas><v:f eqn="if lineDrawn pixelLineWidth 0"></v:f><v:f eqn="sum @0 1 0"></v:f><v:f eqn="sum 0 0 @1"></v:f><v:f eqn="prod @2 1 2"></v:f><v:f eqn="prod @3 21600 pixelWidth"></v:f><v:f eqn="prod @3 21600 pixelHeight"></v:f><v:f eqn="sum @0 0 1"></v:f><v:f eqn="prod @6 1 2"></v:f><v:f eqn="prod @7 21600 pixelWidth"></v:f><v:f eqn="sum @8 21600 0"></v:f><v:f eqn="prod @7 21600 pixelHeight"></v:f><v:f eqn="sum @10 21600 0"></v:f></v:formulas><v:path o:extrusionok="f" gradientshapeok="t" o:connecttype="rect"></v:path><o:lock v:ext="edit" aspectratio="t"></o:lock></v:shapetype>. Bra sammanfattning! <o:p></o:p> <o:p></o:p> Detta att saltvattensfisk är okänsligare för nitrit än sötvattensfisk har jag stött på några gånger. Ärligt talat har jag aldrig sett detta förklarat överhuvud taget varför. Jag vet inte om det är en realitet eller om det är en myt. Vad jag däremot vet är att en salttillsats på ca 4 promille i ett sötvattenskar som fått nitrit radikalt minskar giftigheten av nitrit. Inom parantes kan jag säga att det har de kinesiska fiskodlarna känt till i hundratals år. Inte då exakt kemiskt men praktiskt. De odlade (och odlar) sin karp i kraftigt belastade polykulturer där svävande grönalger utgör basen. Från generation till generation förmedlades kunskapen att vid en viss färg på vattnet skall (skulle) man tillsätta salt! Varför salt minskar giftigheten vet jag inte - har försökt få reda på det men den mesta kunskapen visar på att det är en praktisk erfarenhet, en genuin Svärdare alltså . <o:p></o:p> <o:p></o:p> På grund av sättet som nitrit "dödar", det vill säga att nitriten blockerar förmåga att ta upp syre verkar också medföra att känsligheten för nitrit är väldigt artspecifik. Min erfarenhet (jag har inte hittat ett exempel som talar emot detta) är att fisk som är vana vid låga syrehalter i naturen oftast är mer tåliga mot nitrit än de fiskar som är vana vid höga syrehalter. Bland de två ytterligheterna är lax och ål. Lax som är en kallvattenfisk som lever i kraftigt syresatta områden (ofta över 10 prommille syrgas) är mycket känslig för nitrit (i nivåer kring 0,4 ppm) däremot ål, som lever i varmare vatten och gärna i bottenvattnet med låga syrenivåer, klarar nitritvärden över 15 ppm (egen erfarenhet). Syrgashalten ( vid full mättnad) är alltid 1,5 – 2 ppm lägre i saltvatten än i sötvatten av motsvarande temperatur. <o:p></o:p> <o:p></o:p> Det ligger alltså troligtvis något i påståendet att saltvattensfisk är generellt mer okänsliga för nitrit än sötvattensfisk vid samma levnadsförhållanden. <o:p></o:p> <o:p></o:p> Vad gäller ammoniakkänsligheten så skiljer troligtvis inte själva giftigheten någonting mellan söt och saltvatten men p.g.a. det relativt höga pH:t så är förekomsten av ammoniak oftast högre i salt än sött (de som kör ciklider från områden med höga pH:n har samma problem) Fisken (och bakterier) utsöndrar ammonium. Eftersom fisk kan aktivt transportera ut ammonium från kroppen (mot en koncentrationskofficient) så är ammonium i sig inget problem. Däremot är det så att höga pH:n får en del av ammoniumet att i stället bli ammoniak. Ammoniak är en gas som alltid diffunderar in eller ut beroende på var koncentrationen är högst. Det är halten ammoniak som är giftig. Jag har gjort en tabell i excell för att beskriva förhållande mellan jonen ammonium och gasen ammoniak beroende på pH:t. Där framgår att pH och temp har betydelse för hur många procent av ammoniumet som ligger som ammoniak. <o:p></o:p> <o:p></o:p> Man kan där se att vid 25 grader C så är nästan 15 % ammoniak vid pH 8,5 (vid högre temp är halten högre!). Detta motsvarar vid en uppmätt nivå på 1 ppm ammoniumkväve (~1,3 ppm ammonium) så är 0,15 ppm ammoniakkväve (~0,18 ppm ammoniak). Denna halt är klart dödlig! <o:p></o:p> <o:p></o:p> Min slutsats är som några andras att det som i första hand orsakar besvär och dödlighet i saltvatten är i första hand ammoniakförgiftningar! I och med att halten är så hög i saltvatten är också det faktum att det går att lufta ut gasen (halten i luften – oftast 0) och därmed minska problemet. Enligt mig är det den första förutsättningen för skummarnas effektivitet när det gäller att hålla låga nivåer av kväve i karet. Det är också detta som ligger till grund för min åsikt att om man kör skummarlöst så måste man ha en effektiv nitrifikation för att snabbt få ner ammoniaknivåerna vid matning. Vid kraftigare belastning räcker inte LS till i effektivitet eftersom det trots allt är ett relativt dåligt filtermedia. <o:p></o:p> <o:p></o:p> Jojjen – du gav ditt tillstånd! <o:p></o:p> <o:p></o:p> Moderatorer – flytta till egen tråd om ni tycker detta.<o:p></o:p> <o:p></o:p> MVH Lasse Edit: Ändrat excellarket så det går att bläddra i det. Röd text omskriven av mig - svår att först innan ammonium - ammoniak ver 2.xls

Lördag den 31 mars klockan 09:00 - passar det bra? Under tiden - en teaser på vår stora Queen-trigger. MVH Lasse Edit: Fotot är taget under vattnet i 1300 kubikaren av M. Skarhall

Min erfarenhet är att de små kalkalgsätande sjöstjärnorna snarare stimmulerar kalkalgerna att växa mer. De avgnagda bitarna är inte vita speciellt länge. Jag gjorde misstaget att sätta dit en harlekinräka så nu har jag inga sjöstjärnor kvar och kalkalgerna stagnerar. MVH Lasse

Tyder på ettdera ammoniak eller nitrit. Syrebrist kan det iofs vara men min erfarenhet är att då står fiskarna i ytan och chippar efter luft. Tippar på förgiftning. Nja inte ute och cyklar men ena benet är nog uppe på ramen:ler: % farlig ammoniak i förhållande till ofarlig ammonium är kraftigt beroende av pH i de nivåerna vi har (8,0 - 8,5) Vid 25 grader och pH 8 är ca 5,8 % av ammoniumen i form av ammoniak. Vid pH 8,5 är hela 15% i den farliga formen (Jag har förut talat om 5% vid pH 8,3 men har nu gått ner och kollat mina referenser ordentligt och det är dessa siffror som gäller. Vid 20 grader är 3,8 respektive 11 % av den farliga typen (ammoniak). Du har rätt Fiend i den betydelsen att det inte är bra med ett litet "fjuttbyte" utan det är rejäla byten som gäller - och gärna då att man samtidigt sänker temperaturen. Skalan är inte linjär utan e-logaritmisk vilket innebär att en säkning av pH till 7,5 vid 25 grader bara ger ca 1,7% av den farliga typen. Högre temperaturer ger mer % av den farliga ammoniaken vid samma pH. MVH Lasse

En fråga Jörgen. När fiskarna "chippade" efter luft - gjorde de det i ytan eller höll de sig djupare ner i karet? En erfarenhet är att vid nitritförgiftning (som blockera blodets syreupptagningsförmåga) så beter sig fiskarna som vid syrebrist men är ofta inte vid ytan och chippar. Tycker det låter som ammoniak eller nitritförgiftning. Din test motsäger nitrit dock. Fosfaten dödar inte. MVH Lasse

Du - det är inte lätt där heller - med en håv som är lika bred som karet. Men denna räka var inte som andra. När jag ställde ner håven - så gick den till anfall. Håven är grön - så den tänkte väl - mer euphyllia... Jag lyckades dock rädda euphyllian. MVH Lasse

Min som jag köpte för att ta bort glasrosor fick flytta när jag kom på den ståendes och äta euphyllia med god aptit. MVH Lasse

Jag vet inte, normalt är det nog så eftersom en jämn belastning är att föredra. Vid uppstarter brukar dock ja börja med varannan eller var tredje dag. Mina funderingar om det är att jag vill ge bakterierna tid att växa till - och då speciellt om man ger bakteriekultur varje dag. Efter en vecka brukar jag "öka" matningen genom att ge samma mängd men oftare. Efter tre veckor skall systemet rulla och då brukar jag mata varje dag och öka mängden stegvis. Viktigt är också att man följer med i vad som händer och har lite fingertoppskänsla eftersom det ena karet inte är likt det andra. Ibland kan man mata lite mer - iaktag vad som händer. Det borde inte vara något problem för dig Mattias eftersom du har erfarenhet av fisk sedan tidigare. MVH Lasse

Mattias Mata lite och bakteriekultur varje dag! MVH Lasse Ps Jag sa lite!!! Ds

Koppar ingår i spårämnesnivå i de flesta kommersiella salvattenssalter. Dena mängd är normalt tillräcklig och sköter man vattenbytena ordentligt så kompenserar man för det upptag som är nödvändigt även om man har en stor primärproduktion. Jag har ingen uppfattning om behovet av koppar i ett kraftigt växande makroalgskar där där man skördar regelbundet. Det är möjligt att det behövs mer koppar då - men jag tycker då att man skall tillföra det kontrollerat och inte okontrollerat som i kranvattnet. MVH Lasse

Fortfarande ammoniumvärdet - kan du krosstesta med någon annan test? MVH Lasse