OR20

The Reef Aquarium – volume 2 av J. Charles Delbeek & Julian Sprung Volym 2 tar vid där den första volymen slutade med mjukkoraller och anemoner och de krav som dessa organismer har i ett saltvattensakvarium. Författarna går även in i hur dessa djur kan förökas/förmeras av oss akvarister samt de skadedjur som man kan behöva hantera. Både den första och andra volymen i denna serie fokuserar på djuren och byggs upp av kortare beskrivningar av olika familjer. Till dessa finns vältagna bilder. En läsare bör dock inte se dessa två böcker som en fullständig identifieringskatalog utan mer som en introduktion till de olika arter som vi håller i våra akvarium och de krav som de har. För den som verkligen vill gräva sig djupare finns referenser i böckerna alternativt kan man titta i Corals of the World som t.ex. finns digitalt tillgänglig (http://www.coralsoftheworld.org/page/home/) . Med det sagt så är detta en av de böcker som jag upplever att många akvarister hoppar över och faktiskt missar en lite guldklimp.

The Reef Aquarium – volume 1 av J. Charles Delbeek & Julian Sprung Den första delen I författarnas epos om hur man omhändertar ett saltvattensakvarium tar sitt avstamp inte i den tekniska delen som många andra författare utan i hur de krav djuren har. Majoriteten av de ca 450 sidorna fokuserar på revbyggande koraller, musslor och de krav som dessa djur har. Med detta sagt så finns även en del förklaringar och åsikter från författarna kring hur man på bästa sätt uppnår den miljö som dessa djur kräver. Jag vet att många hoppar över de två första volymerna för att fokusera på den tredje i denna serie men det tycker jag är ett misstag då mycket av grundförståelsen kring varför vi som akvarister gör vissa saker återfinns i de två första volymerna. Speciellt avsnittet om hur korallrevet är uppbyggt i olika zoner är väl värt att läsa och beakta då det ger en god inblick i varför vissa koraller och djur stundtals har svårt att överleva i samma akvarium.

Marine Aquarium Handbook – Beginner to Breeder av Martin A. Moe Jr. (Eng) Ytterligare en bok av en pionjär inom saltvattenshobbyn. Detta alster ämnar ge både en introduktion till hur man sätter upp och sköter ett akvarium men inkluderar även områden som ofta exkluderas från anda böcker så som val av fiskar, hur man genomför en karantän, hur du identifierar sjukdomar. I slutet av de nästan 300 sidorna finns även ett kapitel om hur man odlar fisk. Ett område som författaren är väl insatt i och som jag själv fann väldigt lärorikt. Vid en första anblick kan denna bok te sig som ännu en bra första bok när man är helt ny i saltvattenshobbyn. Jag skulle dock rekommendera dig att titta lite djupare då författaren har förklarat en hel del saker som annars lämnas till en erfaren akvarist att dra slutsatser om själv. Ett exempel på detta är i foder kapitlet där författaren går igenom olika typer av foder (12 sorter) som beskrivs i var sitt underkapitel och som sedan länkas till olika familjer av fiskar i en tabell.

Clownfishes- a Guide to their captive care, Breeding & Natural history av Joyce D. Wilkerson (Eng) Det här är så nära en bibel man kan komma när det gäller att odla clownfiskar. Boken beskriver på ett väldigt bra sätt hur man går till väga med att välja ut arter, exemplar, sätta upp ett lämpligt odlingsakvarium, hur man får fiskarna att vilja lägga ägg, hur du omhändertar dessa och vad/hur du matar dem tills de är säljbara. Jag upplever dock att boken borde ha en bredare publik då alla som har, har haft eller funderar på att skaffa sig en clownfisk bör läsa boken då den ger oerhört mycket information om dessa intressanta djur och hur deras sociala struktur fungerar. En bok som tål att läsas ett par gånger då man plockar upp nya saker varje gång. Enda risken är att man varje gång blir sugen på att omhänderta äggen från sitt clownfiskpar och testa att föda upp dem.

The Complete Illustrated Breeder’s guide to Marine fishes av Matthew L. Wittenrich (Eng) För den blivande saltvattensfiskodlaren så är detta ett måste. Boken beskriver på ett väldigt enkelt sätt hur olika arter framgångsrikt har odlats tidigare och vad framgångsfaktorerna varit. Fiskarna delas in i enkla, medel och svåra arter men ger rekommendationer kring hur man kan angripa odlingen av alla dessa arter. Boken består av ca 300 sidor och är inte bara välskriven utan består också av fina bilder som kompletterar vad författaren beskriver i sin text. Utöver de specifika ”art” avsnitten så finns mycket bra information kring odling av foder och hur man sätter upp sina odlingskar med exempel från verkligheten. Här berättar även författaren om olika ”nya” tekniker så som hur man eventuellt skulle kunna använda jellyfish akvarium för att vissa svårare artens yngel. En läsvärd bok framförallt för dig som funderar på att börja odla saltvattensfisk hemma.

Reproduction in Reef Fishes av Dr R.E. Thresher (Eng) Med den här boken lämnar vi det skyddade ”reef flats” för att dyka lite djupare längre ut på revet. Denna bok är mer av ett uppslagsverk för hur olika saltvattensfiskar förökar sig och även om den är äldre så finns mycket värdefullt att hitta i den. Fördelen är ju att fiskar inte har utvecklats under de senaste 60 åren. I denna bok beskrivs bland annat hur kejsarfiskar, fjärilsfiskar och kirurgfiskar förökar sig, hur deras ägg, yngel m.m. ser ut. För att ge ett exempel på bokens detaljrikedom så återberättas de två kända exemplen när man antar att man sett muränor fortplanta sig. Denna bok är inte för alla men är välskriven och lätt att läsa och förstå. Ämnesområdet begränsar dock hur många saltvattensakvarister som kan tänkas vara intresserade av att läsa denna bok. För de som har ett särskilt intresse av att odla saltvattensfiskar och då framförallt fiskar som inte odlats hittills kan dock finna stort värde i boken.

Algae – A Problem solvers guide av Julian Sprung (Eng) Denna korta bok på ca 70 sidor är väl värt att läsa då den är välskriven och innehåller mycket matnyttig information kring hur man identifierar och hanterar alger i sitt kar. Boken börjar med en kort sammanfattning av algers biologi men går raskt in på identifiering och vilka djur som äter vilka alger. Boken använder sig mycket av bilder och mindre text vilket kan vara en fördel när man ska hitta en lösning på ett upplevt algproblem. Det lämnar dock en del att önska om läsaren är intresserad av att lära sig mer om alger och deras roll i akvariet och på revet. Med detta sagt så är detta en bra och lättillgänglig bok med fokus på ett område som ofta glöms bort.

Aquatic system Engineering – Devices and how they function expanded 2nd edition (selection, installation and operation) av P.R. Escobal (Eng) Denna bok inte bara beskriver vad t.ex. en proteinskummare är och gör utan även hur den fungerar. Författaren inkluderar de fysikaliska principer som behövs för att förklara detta samt hur dessa appliceras på vår hobby. T.ex. finns en matematisk beräkning av hur stor nedbrytningskapacitet ett sandfilter har baserat på den tillgängliga ytan av alla sandkorn i ett filter. Varje kapitel avslutas med ett avsnitt med frågor som läsaren kan använda för att testa sina nyförvärvade kunskaper. Om detta känns igen från gymnasieskolans fysik och matematikböcker så har du helt rätt. Det är samma upplägg. Det finns även avsnitt om hur man kan använda pumpar i serie alternativt parallellt för att uppnå olika mål så som flöde kontra tryck (pumphöjd). Boken består av ca 225 sidor och tar upp ämnen så som ”turnover”, filtration, UV sterilisering, reaktorer och rening, proteinskummare, flödespumpar, flödesdynamik, termodynamik, Ozon för rening och sterilisering för att nämna bara några saker. Boken är väl värd att läsa och ger en väldigt bra bild av hur den utrustning vi använder fungerar. Det bör dock tilläggas att den stundats är rätt teoretisk och att författaren ofta tar sig lite friheter att anta parametrar. Detta är dock ingen kritik då detta är enda sättet att kunna göra dessa beräkningar och uppskattningar. Man kan säga att Escibal tar ett stor steg mot att förklara dessa saker men når inte hela vägen fram. Men det har å andra sidan igen annan gjort heller och författaren har gjort framsteg som ingen annan gjort mig veterligen vilket bör hyllas.

Plankton culture manual 6th edition av Frank H. Hoff & Terry W. Smell (Eng) Har du någon gång velat lära dig mer om plankton eller till och med hur man odlar dessa då är detta boken för dig. Detta är Franks andra bok och kompletterar hans bok om fiskodling på ett bra sätt. Frank Hoff hade ca 42 år av erfarenhet inom fiskodling och anses av många vara en guru inom området. Han startade bland annat Instant Occean Hatcheries. Denna boken innehåller inte bara hur man odlar olika plankton utan även t.ex. energiinnehåll av Artemia och hur detta utvecklas över hjuldjurets livscykel och kan därför vara användbar för alla akvarister. Det bör dock tilläggas att den är teknisk och man bör ha en viss grundförståelse för att hålla saltvattensdjur för att kunna ta tills sig texten. Det är dock en väl värd investering att försöka ta till sig bokens innehåll. Denna manual är en guldgruva för den som vill gå djupare i fiskodling eller bara vill lära sig mer om foder till våra fiskar och kan varmt rekommenderas till den kanske lite mer avancerade saltvattensakvaristen.

Conditioning, spawning and rearing if fish – Emphasis on Clownfish av Frank H. Hoff (Eng) Den första av Franks manualer är dedikerad till att dokumentera den kunskap som han byggt upp under sina ca 40 år av att odla saltvattensfisk. Boken är inte helt lätt att ta sig igenom given sin tekniska natur men det är väl värt att göra det given den oerhörda kunskap som finns däruti. Även om fokus ligger på clownfiskar så omfattar framförallt de första kapitlen även andra arter och Franks arbete med dem. Bland annat berättar författaren om hur de använde hormoner för att få kejsarfiskar att reproducera sig. Boken består av rent tekniska avsnitt rörande hur man sätter upp odlingsakvarier, odlar foder och hur man tar bort icke önskvärda individer bland ynglen. Manualen omfattar även jämförelser mellan olika större odlingsföretag och hur de skiljer sig åt i sitt tillvägagångssätt. För den som någon gång funderat på att odla saltvattensfiskar är denna manual ett måste att läsa men även för de som bara vill få en förståelse för vad som detta innebär kan vinna stora insikter av att läsa boken. Givet den utveckling vi ser inom saltvattenshobbyn där fler och fler fiskar odlas och kommer att behöva odlas om vi ska kunna ha tillgång till dem så är detta ett väl värt ändamål också.

Ratgeber Meerwasserchemie- Theorie & Praxis fur Aquarianer av Armin Glaser (De) Boken finns dessvärre endast på tyska men är väl värd att köpas även om du måste sitta med ett uppslagsverk och översätta den ord för ord. Den omfattar ca 200 sidor och täcker det mesta som en saltvattensakvarist behöver veta och inte veta om den kemi som försiggår i våra kar. Armin förklarar på ett sakligt sätt de olika samband som finns samt ger sin tolkning av dessa. I sann tysk anda så finns det referenser till akademisk litteratur där detta behövs. Boken har för mig blivit ett uppslagsverk och något av en kvällslektyr som jag läst om och om igen då jag hittar nya aspekter hela tiden. T.ex. hittade jag en det utökade Redfield kvoten som omfattar alla de andra spårämnena utöver C,N & P för några dagar sedan. Eller hur olika biologiska processer påverkar vattnets Redox potential. Mao, en bok som tåls att läsas flera gånger från pärm till pärm men även användas om man undrar något specifikt.

Practical guide for the Reef Aquarium av Tanne Hoff (Eng) Boken är ämnad att vara en introducerande guide till att sätta upp och ta hand om ett saltvattensakvarium. Originalet skrevs på holländska men har sedermera översatts till engelska. Uppföljaren har hitintills inte översatts utan finns endast på holländska. Tanne skriver även artiklar för Reef builders vilka hittas på deras hemsida. Givet att boken endast omfattar 56 sidor går författaren inte in i detaljer på något område men hans stora erfarenhet lyser ändå igenom och även den mest rutinerade akvaristen bör kunna hitta några små pärlor. Tanne är mest känd för sitt fina rev där han håller ett stort antal fiskar som klassifiseras som ”expert only”. Ett youtube klipp av Tannes rev finns på t.ex. https://www.youtube.com/watch?v=GO_yJuGrShk De tekniska delarna (hur man sätter upp & utrustningen för ett saltvattensakvarium) är mindre omfattande och de mest intressanta delarna för mig var de om djuren och Tannes syn på hur dessa bör skötas. T.ex. fanns det ett kort avsnitt om vilka fjärilsfiskar som Tanne ansåg äter glasrosor. Även listorna med vad man bör beakta som saltvattensakvarist och underhållsrutinen var läsvärd. Mao, en lättläst och lättillgänglig bok som innehåller mycket gammalt och beprövat men även några små pärlor även för den erfarne.

Frågan om huruvida UV bestrålning från de gamla Metalhalogenlamporna kunde förknippas med den upplevt lägre frekvensen av STN/RTN tog mig veterligen upp för första gången under ett samtal mellan Mike Paletta och Keith (Reefbum) på youtube (se länk nedan) Detta bör dock tilläggas att detta var en hypotes som Mike framförde när diskussionen kom till att dagens LEDlampor inte har UV (under 400nm). Det finns dock som tidigare beskrivit ett par lampor som har UV dioder (under 400nm) t.ex. Kessil och GHL Mitras LX720X. Dessa tillverkare har dock endast UV spectrum i 375-400nm spektrumet och att gå mycket under det är tveksamt då det medför hälsorisker. Det finns även en fråga om vattenpenetration (https://www.int-res.com/articles/meps/144/m144p109.pdf). Många tillverkare kallar dock sina violetta LED för UV, dessa är dock inte UV då de har ett spectrumpeak över 400nm. Det finns dock mig veterligen ingen som utfört något experiment rörande om UV leds påverkar bakterienivåerna eller deras komposition i någon nämnvärd utsträckning. Det har även framförts av Sanjay UJoshi, som är en god vän till Mike. Det är dock värt att beakta att vissa bakteriesträngar kan gå från nyttiga till farliga beroende på deras nivå så även en mindre minskning av dessa nivåer skulle teoretiskt sett kunna avhjälpa STN/RTN. Vi vet dock inte om lampornas UV leds minskar de bakterier som påverkar STN/RTN eller ens exakt vilka bakterier som orsakar STN/RTN. Det har påvisats att Vibrio kan vara länkar till RTN om jag förstått det rätt. När detta bubblade upp för ett par månader sedan så var jag i kontakt med Aquabiomics och ställde då frågan om någon gjort liknande tester. De svarade att de inte kunde se det i sina register. Man skulle ev. kunna tänka sig att någon med ett par GHL Mitras LX720X lampor skulle kunna köra sitt kar 6 månader utan UV Led på och sedan ta ett Aquabiomics test för att sedan slå på dem och sedan efter 6 månader ta ett nytt test. Detta är väldigt förenklat och introducerar ett flertal felkällor då man kör sitt kar under så lång tid och saker kan ändras genom detta men man skulle då kunna få en indikation på om några av de frisimande bakterierna påverkades av UV leddioderna.

Jag skulle göra ett 50% vattenbyte för att få till lite rent vatten (du fick ju salt) och sedan vänta en vecka och testa igen. Jag misstänker baserat på värdena och dina tester att du är klar och bör kunna sätta i enklare fiskar i karet. Jag skulle dock försöka få ner NO3 värdet lite innan dess då det ligger lite högt. Skulle du om en vecka också få NH3, NO2 värden då kanske man ska vänta (lite beroende på hur höga dessas är, det kan ju vara mätfel också). Sven

Ja 0,1mol/l är samma som 0,1N när det gäller HCL.

Jag skrev att man kan inhandla vattenfilter via Aliexpress till ett lägre pris är OEM delen men missade att skicka med mer info. Här kommer ett utklipp av den som jag köpte av.

Borde vara det då dessa fungerar enligt samma pricip (titrering) dock kan det skilja dem emellan vilken N som de utgår från.

N står för Normalitet och är ett uttryck inom kemi för hur många aktiva specier som en lösning har. När det gäller syror så är detta vätejonerna. Det är ju därför vi mäter pH. När det häller HCL så avger den "bara" en vätejon och N är samma som molariteten. Skulle det däremot vara Svavelsyra (H2SO4) så avger den två vätejoner och molariteten är därmed hälften så stor som för saltsyran vid samma normalitet. Hoppas att det hjälper. Man kan förenkla det med att säga att N är ett sätt att göra jämföra olika syror med varandra så att de avger lika många vätejoner. När det gäller att köpa syror så går det att göra på bl.a. Bauhaus. Saltsyran där är 31% om jag inte minns fel. Utmaningen är att dessa är gjorda för industriellt bruk och är därför inte exakt 31% utan är inom ett spann av detta. Som svar på din sista fråga hur man blandar för att få fram en 0,1N lösning (jag antar att det är HCL du har): Först tar vi redan på hur mycket syra vi egentligen har: 25% HCL motsvarar 250gr syra i 1000ml lösning Sedan behöver vi överföra denna vikt till mol genom att standardisera det dels mot volym och vikt/mol syra: 250grx1mol/(36,458gr/mol)*1000ml lösning =>6,857mol Eftersom HCL bara har en vätejon är detta samma som 6,857N När vi vet hur många mol och N vi har så kan vi enkelt räkna på hur mycket vi måste späda ut detta: 0,1N/6,857N*1000ml=14,5836ml Med andra ord du tillsätter 14,58ml i en bägare med ca 985.4ml rodi vatten så har du en 1liter 0,1N lösning med HCL syra Du kan dbl kolla att du gjort rätt beräkning genom att ta 14,58ml/1000*250gr=3,645gr (HVL syra i lösningen) och sedan ta mol molvikten (36,458gr/mol) och dela dessa 3,645/36,458=>0,09997806 vilket är väldigt nära 0,1N. Lycka till och kom ihåg syran ska i vattnet inte tvärt om för din säkerhets skull!

Jag delar Johannes syn på att vi borde bli bättre på att dela med oss både av det som fungerar och det som inte fungerar samt ge tips på olika saker. Jag vill därför passa på att ge två tips som minskat månadskonstanden för mig rörande min KHD. Det första är att de vattenfilter som GHL säljer för 100-150kr styck är standard bränslefilter som används i t.ex. motorcyklar. Jag har själv gått så långt att jag köpte in ett fyrtiotal från Aliexpress vilket kostade mig ca 180kr inklusive frakt. Jag har mätt upp och dissekerat dessa och de är byggda på precis samma sätt och med samma vita filtermassa inuti. Den andra besparingsåtgärden är att reagensvätskan går att ersätta med 0,1N saltsyra. Svårigheten är att få tag i detta i Sverige om man inte har tillgång till företag som säljer till labb. Hoppas att detta hjälper de av er som är lite mer äventyrliga

Jag körde på hälften/hälften 470nm och 450nm. Jag fick rådet av Telegraham att inte blanda mer än tre färger och att helst hålla sig till två. Anleningen är att man annars riskerar att få dålig färgblandning. Just denna mix är samma som i reefbrites xho och ger ett väldigt bra pop av korallerna. Skulle jag lägga till något så skulle det vara 425nm om det går att få frm hos tillverkaren (ATI actinic har en peak där) och om det inte går så skulle jag försöka med 430nm doch i lägre andel än de andra. Det blir dock som sagt en risk att dessa inte blandar riktigt som de ska om man ökar på antalet färger. Vissa Orphek bars upplever jag lider av detta. Jag vet att det finns multispectrum leds som jag lekt med tanke om att sätta i istället men inte frågat dem om det går. Misstänker också att det blir rätt mycket dyrare. Mitt råd skulle dock vara att titta på den spectrukgraf du har från dina vanliga lampor och kompleterar detta ljus för att på så sätt fylla i spectrukkurvan framförallt i det blå/violetta delen.

Temperaturen tror jag inte att du behöver vara så orolig över. Fiskar och koraller klarar gott temperaturer ner mot 22 grader och i vissa fall lägre. Bara tänk hur det är när du är och dyker på varmare breddgrader. Då kan det ibland vara riktigt kallt vatten som kommer upp. Det som jag skulle se till att få igång är cirkulationen så att du får flöde i karet. Om du har möjlighet så kanske du kan göra ett vattenbyte med liknande värden som i karet (DkH, Ca, Mg m.m.) och släng i lite aktivt kol för att ta upp gifter som kan ha släppt från korallerna som verkar lite störda över vad som hänt. Lycka till!

Ser verkligen fram emot att höra hur du gillar den och hur den fungerar! Också kanon bra initiativ att dela erfarenheterna här så att vi andra kan lära oss, Tack!

Vi vill väl alla spara lite pengar i den här dyra hobbyn och det går att göra på olika sätt. Här kommer ett sätt som flera av er säkert vet om men kanske någon av er kan finna lite intressant. Som lite bakgrund så är jag inne på min tredje GHL Profilux dator (P2 plus, P3.1 och P4) alla har fungerat väldigt bra och jag har egentligen bara uppgraderat för att få till någon förnyelse eller för att slippa jobba i olika styrprogram. Trots att min Profilux 2 plus fungerade perfekt så var det för några månader dags att rensa bort dem. Det var väl ingen som ville köpa den tänkte jag och slängde den. Men innan den hamnade i elektronik insamlingen så plockade jag bort de så kallade expansion korten (ett 4L kort och ett ph/orp kort). GHL har nämligen valt att låta flera kort fungera i alla versioner an Profilux och jag installerade dels 4L kortet i min Profilux 4 (passade även på att sätta i ett PWC kort när den ändå var öppen) och pH/orp kortet i min Profilux 3.1. Så innan den gamla profiluxen går på tippen kanske ta en extra titt bland dina expanssion cards och se om det är något som du vill behålla/flytta över eller varför inte lägga ut det på Saltvattensguiden och se om någon annan är i behov av kortet?!

Jag gick bort och tittade på min P4 och där lyser den gröna lampan hela tiden.

Det kommer säkert att bli jättefint! Flöde är alltid bra även olika koraller vill ha lite olika flöden. Det är dock få koraller som klarar av ett allt för hårt direkt flöde. BRS släppte ett youtube klipp om olika flöden idag som du kanske kunde titta på. Ett sätt kanske vore att köpa en dc pump och sätta på andra sidan då detta skulle kunna ge dig möjlighet att styra flödet lite mer. Du kan då flytta vart det är turbulent istället för att ha det statiskt som det blir med två ac pumpar. Det börjar se lite grönt ut på stenarna., det kanske börjar bli dags att släppa i några turbosnäckor i karet. Det är ju också kul att ha något levande i karet. Lycka till.