Gå till innehåll

Vodkametoden


acuario

Rekommenderade inlägg

En flytande sandbädd fungerar som en mycket effektiv nitratfabrik.

Men inte en fosfatfabrik? ;)

Oavsett så borde i så fall även en zeolit/zeosandpåse fungera likadant, jag ser ingen skillnad än så länge. Kan någon peka på någon skillnad mellan ett sötvattensfiltermaterial och zeo-dito?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

förstår inte denna bakåtsträvan, biobollar sandfilter, snart sla vi väl köra med bottenfilter oxå, det finns ju en anledning varför inga kör dessa metoder,det har provats och förkastats,jag vet ej varför zeolith funkar, det räcker för mig att det funkar

36_1_75.gif

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag orkar egentligen inte tjafsa mr om zeoliten och att den inte fungerar när den uppenbarligen gör det men för de som missat vad zeolit är och hur den fungerar så bifogar jag denna text

Produkten kallas för zeolit och är av vulkaniskt ursprung. Detta mineral bildades för flera hundra miljoner år sedan när askan från vulkanutbrott hamnade i alkaliska saltvattensjöar. Zeolitmaterialets största fördel är att det är extremt poröst.

Storleken på porerna är mellan 0,01 till 0,001 mm och är homogent fördelat i hela stenen. Det är dessa små porer som gör att zeoliten är mycket lämplig som underlag för aeroba och anaeroba bakterier. Nollnitrat har endast krossats till lämplig granulatstorlek (5-15 mm), tvättats och därefter torkats. Zeoliten är inte manipulerad på något vis. Notera att lavasten och levande sten inte alls har så små och så många porer som zeolit.

Nollnitrat i akvarievatten börjar med att minska ammoniumhalten på fysikalisk väg. Detta sker genom att ammoniumjonerna adsorberas i de yttre delarna av granulatet. När tillräckligt med ammonium har ackumulerats börjar aeroba bakterier att oxidera ammoniumet till nitrit och nitrat.

Senare reduceras nitratet i de inre delarna med hjälp av anaeroba svavel och kolkrävande bakterier till kvävgas. Detta innebär att hela kedjan av de näringsrika kväveföreningarna minskar; från ammonium, ammoniak, nitrit till nitrat. Slutresultatet blir den näringslösa kvävgasen, som måste vädras ur vattenmassan med hjälp av stark ytvattencirkulation.

" Källa Zeosand"

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Våga vinn. Idag var jag och inhandlade flaska art.nr. 1 på bolaget och kunde samtidigt inte motstå frestelsen av att prova på den omtalade art.nr. 8202. Vi får se vad den smakar efter en stund i frysen till kaffet senare...

Sagt och gjort. Jag har utgått lite lungt med 0.3ml/100L, så eftersom mitt netto är någonstans kring ~600L doserade jag således 1.8ml brännvin och nu är det bara att köra på i en vecka tills jag kliver upp på 0.5ml/100L, sedan 0.7, sedan 1.0.

Hur var det Svärd, gick det ihop sig med att köra brännvin istället för ZEOstart2/UltraBio/whatever? Tjänar man något eller är det en effektivare funktion på något sätt?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Problemet med de syrefria zoonerna i zeolithen är att de är för små/trånga för att denitrificerande bakterier skall få plats. Detta förhållande jämförde PatriksS så poetiskt med en melon och ett rektalt hål.

MVH

Magnus

Jo, jag har läst det jag med, men då är ju frågan vad är det som gör att nitraten blir i stort sätt obefintlig i ett kar som matas med zeolit och vodka?

Jag orkar egentligen inte tjafsa mr om zeoliten och att den inte fungerar när den uppenbarligen gör det men för de som missat vad zeolit är och hur den fungerar så bifogar jag denna text

Produkten kallas för zeolit och är av vulkaniskt ursprung. Detta mineral bildades för flera hundra miljoner år sedan när askan från vulkanutbrott hamnade i alkaliska saltvattensjöar. Zeolitmaterialets största fördel är att det är extremt poröst.

Storleken på porerna är mellan 0,01 till 0,001 mm och är homogent fördelat i hela stenen. Det är dessa små porer som gör att zeoliten är mycket lämplig som underlag för aeroba och anaeroba bakterier. Nollnitrat har endast krossats till lämplig granulatstorlek (5-15 mm), tvättats och därefter torkats. Zeoliten är inte manipulerad på något vis. Notera att lavasten och levande sten inte alls har så små och så många porer som zeolit.

Nollnitrat i akvarievatten börjar med att minska ammoniumhalten på fysikalisk väg. Detta sker genom att ammoniumjonerna adsorberas i de yttre delarna av granulatet. När tillräckligt med ammonium har ackumulerats börjar aeroba bakterier att oxidera ammoniumet till nitrit och nitrat.

Senare reduceras nitratet i de inre delarna med hjälp av anaeroba svavel och kolkrävande bakterier till kvävgas. Detta innebär att hela kedjan av de näringsrika kväveföreningarna minskar; från ammonium, ammoniak, nitrit till nitrat. Slutresultatet blir den näringslösa kvävgasen, som måste vädras ur vattenmassan med hjälp av stark ytvattencirkulation.

" Källa Zeosand"

Det är ju en källa som övertygar mig iaf.

Så här ska börjas med zeo å brännvin, i framtiden.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Våga vinn. Idag var jag och inhandlade flaska art.nr. 1 på bolaget och kunde samtidigt inte motstå frestelsen av att prova på den omtalade art.nr. 8202. Vi får se vad den smakar efter en stund i frysen till kaffet senare...

Sagt och gjort. Jag har utgått lite lungt med 0.3ml/100L, så eftersom mitt netto är någonstans kring ~600L doserade jag således 1.8ml brännvin och nu är det bara att köra på i en vecka tills jag kliver upp på 0.5ml/100L, sedan 0.7, sedan 1.0.

Hur var det Svärd, gick det ihop sig med att köra brännvin istället för ZEOstart2/UltraBio/whatever? Tjänar man något eller är det en effektivare funktion på något sätt?

Bra att du börjar försiktigt, Jag började med 5ml till mitt 828L+150l sump första veckan sedan 8ml och sedan 12ml efter 3-4 veckor var nitraten omätbar och då minskade jag till 8ml igen och till slut var jag nere i 4-5ml som visade sig vara lagom till den besaltning jag hade i karet. Skummaren kommer att skumma mer i början. Lycka till.

P.s var inte lika lat som jag är utan försök skaka zeolitpåsarna åtminstånde 2-3ggr i veckan. Jo svar på din sista fråga också, Man tjänar en slant då vodkan är billig i jämförelse med zeostart. Jag har aldrig testat zeostart.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jo, jag har läst det jag med, men då är ju frågan vad är det som gör att nitraten blir i stort sätt obefintlig i ett kar som matas med zeolit och vodka?

Det finns ju andra ställen i ett normalt saltvattensakvarium med syrefria zooner, *visk* levande sten.

MVH

Magnus

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det här inlägget skrevs för att komman in efter Patriks inlägg 345 men eftersom databas error slog till har jag inte kunnat få in det förrän nu.

Här kommer det

Du missar en sak Patrik i vad det är Ramq är ute efter. Han vill ta ut både det du kallar organiken (rester och dyl) och även det oorganiska. Vägen han vill göra det är genom att odla bakterier (som lever på din organik) - och exportera dem till korallerna som mat. För att göra detta måste han tillsätta det som ofta är bristvara i våra akvarier - organiskt kol, i hans fall nu som vodka. I kort gör ett problem till en tillgång.

Att disk. olika substrat eller inte för inte saken frammåt. Jag personligen hade gjort annorlunda men det är jag det och det beror inte på något bakåtsträvande utan på kunskaper som kommit inom den kommersiella reningstekniken.

Med de tankegångar du har Ramq tycker jag bara det är att köra - öppna gärna en egen tråd om detta så man kan diskutera Svärds lite mer konservativa sätt att använda vodka här och sedan jämföra resultatet.

Det intressanta är att jag vet att Petrol har kört Svärds teknik under minst 5 månader utan att ha fått Jörgens resultat. Jag vet ytterligare två sådana fall där algtillväxten snarare ökade än minskade. Petrol hade du någon zeolit i ditt kar? Jag tycker att de "misslyckade" försöken är lika intressanta som de lyckade.

Jörgen - du skrev på en av de amerikanska siterna som du presenterade ditt kar på att du förutom zeosanden även hade en av de nitratupptagande resinerna (en slags "kåda" som klarar att binda positiva joner som nitrat). Hur ofta byter du den?

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

zeolithens ursprungliga funktion i dessa system är att fungera som jon-bytare, ammonium mot kalium och natrium.'

Nitrifkations-cykel är en bonus av materialets struktur.

Jag tror det går åt en hel del zeolith bara - den ska ju dessutom förnyas i , typ 4 veckors intervaller - bortsett från det funkar det klockrent, jag har testat i en nanoburk.

Däremot är jag säker på att det är bara vissa zeo´s som är lämpliga i dessa sammanhang

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Du missar en sak Patrik i vad det är Ramq är ute efter. Han vill ta ut både det du kallar organiken (rester och dyl) och även det oorganiska. Vägen han vill göra det är genom att odla bakterier (som lever på din organik) - och exportera dem till korallerna som mat. För att göra detta måste han tillsätta det som ofta är bristvara i våra akvarier - organiskt kol, i hans fall nu som vodka. I kort gör ett problem till en tillgång.

Äntligen, Lasse! :)

Jag tillsätter en kolkälla (vodka+socker) för att exportera såväl organiken som oorganiken, men inte till koraller utan till skummaren. Koraller har överflöd av käk ändå.

Varför? Jo, så här tänker jag:

Trots mycket våt skummning och vodka+socker så skummar min skummare fortfarande som vanligt, jag får tjockt och "krämigt" skum, vilket innebär att jag har massvis med organiken i karet.

Ställer man just detta mot bakgrunden av att natural sea water (NSW) inte kan skummas alls med våra skummare enligt rapporter från folk som jag litar på - man får inget skum om man sätter en skummare i en behållare med NSW - så innebär detta att vattnet i mitt kar har alldeles alldeles för mycket organik ändå, trots extensiv skummning.

Vilket i sin tur innebär att jag inte håller med tänkandet "göra problem [matrester, fiskbajs] till en tillgång". Enligt min uppfattning blir det för mycket av det goda, tillgången vida överstiger behovet även i ett mycket hårt skummat kar. Vattnet blir för "skitigt" på framförallt fosfater även i en hårt skummad burk, och jag kan knappt föreställa mig vattenkvalitén i en oskummad ditå med sand i botten.

Tänk på Redfield ratio. Hur mycket fosfat behövs det egentligen? Endast 1 fosfat mot 16 kväve och 106 kol. Kolet är väl aldrig riktigt begränsande, vi har karbonater i överflöd, vi tillsätter också vodka/socker. Kvävet kan jag tänka mig kan under vissa förhållanden blir begränsande, eftersom det krävs rätt många atomer/molekyler eller vad det nu är, men matar man ordentligt så bör det inte vara några problem.

Problemet är - enligt min åsikt - fosfat, fosfat och åter igen fosfat. Det får man från maten, från osmosvattnet, från det som jänkarna kallar "plastisizers" i plasten (skummare, pumpar är ju i plast) m.m. Och kör man med DSB så får man även fosfater upplösta från själva sanden under vissa förutsättningar (bakterierna skapar en bakteriesoppa djupt nere i sanden, sänker pH ordentligt och löser upp bundet fosfat).

Alltså många inputvägar för fosfater, men väldigt dåligt åtgång på dem.

Att under dessa förutsättningar ändå försöka ta vara på matrester, fiskbajs och det som ruttnar i LS:en sedan transporten framstår för mig därför som väldigt.... onödigt. Det blir för mycket helt enkelt. Att lättare koraller, mjukisar m.m. som är vana vid "förorenade" vatten i naturen klarar sig under dessa förutsättningar är troligen tack vare deras stora anpassningsförmåga. Jag har sett t ex uppgifter på att mjukisar t o m konkurrerade ut Caulerpa någonstans vid Afrikas kust när det blev alldeles för näringsrikt.

Jag är för närvarande övertygad om att det är nödvändigt för ett SPS-kar att skumma så effektiv som man bara kan, att ha så mycket flöde att man håller partiklarna svävande så de kan ta sig till skummaren, och inte ha för mycket berg av LS där partiklarna/detritusen kan sätta sig och börja falla sönder till - visserligen goda nitrater men även elaka fosfater. Eftersom jag är också övertygad om att ingen skummare kan vara 100 procent effektiv som den är, det blir alltid lite organiska rester kvar i vattnet som sönderfaller till rena nitrater och fosfater, så hjälper jag skummaren på traven genom att mata bakterier med kolkällor för att ta bort de oorganiska resterna. Korallerna får helt enkelt hinna ta upp bakterierna som är på väg till skummaren. Jag tycker inte synd om mina koraller, eftersom det ändå finns massvis med näring i vattnet, hur jag än gör, i jämförelse med NSW-nivåer.

P.S. Jag vet förresten inte vad jag bör kalla det jag hittills kallat organiken. Skall man nämna alla förkortningarna istället kanske, Particulate Organic Matter (POM), Dissolved Organic Matter (DOM), Dissolved Organic Carbon (DOC), eller?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

PatriksS: Jag är grymt imponerad av din argumentationsförmåga. För inte så längesedan argumenterade du för helt motsatta åsikter, precis lika övertygande.

Ja, ja jag vet....Olika mål, olika metoder. Men fortfarande lika imponerande.

MVH

Magnus

Tack, Magnus, när det kommer från dig så..!! :)

Min tidigare argumentation för dsb, näringsrikt vatten m.m. grundade sig - precis som du kommer ihåg - dels på att jag ville odla makroalger, och dels på info från hobbynivågurus. Jag tror att man vinner en hel del om man går till de riktiga kunskapskällorna (forskningsartiklar) och kollar upp nästan vartenda liten sak någon säger, man måste nästan ifrågasätta allt. Och nu har jag som mål att hålla SPS, där gäller andra förutsättningar än för alg- och mjukisodling, här blir det ännu viktigare att läsa på. En stenkorall kostar ju också lite mer än en algtufs. :)

Vad är förresten din uppfattning i sakfrågan?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Håller inte med dig - men vi tar inte disk i denna tråd. Bara några små fel/feltänk bara. du bor på ostkusten - du har inte stått på en klippa längst ut i havsbandet när västan ligger på i full storm - visst skummar det om det finns proteiner i vattnet.

Olika bakterier - olika kolkällor. Nedbrytningsbakterierna kan inte använda karbonater - de måste ha tillgång till organiskt kol och det finns inte tillräckligt. Nedbrytningsbakterier (heterotrofa) bakterier utgör huvudparten av bakteriemassan - det blir brist på organiskt kol - speciellt om du skummar hårt.

Reidfeld ratio har du feltolkat lite grand - den är på rena atomer (P och N) ungefär 1 till 16, varierar lite pga av organism. Men i vikt räknat är den 1 till 7 (atomvikt P = 30. N = 14) Brukar användas för autotrofa (primärproducenter) organismer men gäller i princip även för heterotrofa (sekundära producenter, "rovdjur" - i denna betydelse är även kon ett rovdjur)

Men jag tar inte denna disk vidare - här i denna tråd - det är Jörgens tråd om vodkametoden. I mån om tid kan jag gärna delta i en disk om detta i en tråd som är avsedd för det men med tanke på alla reaktioner fram och tillbaka så käns det inte så angeläget just nu.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Håller inte med dig - men vi tar inte disk i denna tråd. Bara några små fel/feltänk bara. du bor på ostkusten - du har inte stått på en klippa längst ut i havsbandet när västan ligger på i full storm - visst skummar det om det finns proteiner i vattnet.

Utan att jag vill bli indragen i en av era annars intressanta diskussioner så vill jag bara påpeka att näringsnivåerna i våra svenska tempererade hav är betydligt högre än i de näringsfattiga vattnen kring ekvatorn. Nog för att jag tror att det skummar om vågorna en del även där, men går nog inte att jämföra med "kalla vatten".

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Vad är förresten din uppfattning i sakfrågan?

Sakfrågan var ju vodkametoden och den tror jag deffinitivt fungerar men att det kan bli för mycket av det goda. Min åsikt har länge varit att fosfat är ett mycket större problem i akvarium än nitrat. Har sett altför många strul-kar i både sött och salt med förhållandevis höga fosfathalter. Om man bara ligger i häraden runt redfield (som mycket riktigt är 1:7 po4/no3) så tror jag att burken blir relativt strulfri, även om man ligger högt i absoluta tal. Nackdelen med vodkametoden som jag förstått det är att den verkar på både nitrat och fosfat, hur mycket den strippar av varje kan vara variabelt från burk till burk och därav finns en trolig förklaring varför det funkar för vissa, men inte för andra. En del närmar sig redfieldratio med vodka och en del avlägsnar sig från den. Sen finns ju nackdeln med att kvävet tar slut och att det bildas svavelväte.

Att korallerna kan trivas och må bra i akvarium med omätbara halter av dessa ämnen har jag aldrig tvivlat på.

MVH

Magnus

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Lite kinkig bara: 1:7 gäller viktsfördelningen P/N. För PO4/NO3 blir det lite svårare men om jag inte kommer ihåg fel från matten så blir förhållandet i vikt räknat för PO4/NO3 ca 1:10,11579 om det skall stämma med 1:7 för P/N :)

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Bra att du börjar försiktigt, Jag började med 5ml till mitt 828L+150l sump första veckan sedan 8ml och sedan 12ml efter 3-4 veckor var nitraten omätbar och då minskade jag till 8ml igen och till slut var jag nere i 4-5ml som visade sig vara lagom till den besaltning jag hade i karet. Skummaren kommer att skumma mer i början. Lycka till.

P.s var inte lika lat som jag är utan försök skaka zeolitpåsarna åtminstånde 2-3ggr i veckan. Jo svar på din sista fråga också, Man tjänar en slant då vodkan är billig i jämförelse med zeostart. Jag har aldrig testat zeostart.

Det kanske har stått tidigare i tråden men hur mycket zeolit kör du i ditt kar? g per liter?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...