Gå till innehåll

Algexplosion


Julgran

Rekommenderade inlägg

Jag tog och la lite Caulerpa från sumpen för en vecka sen för att se om den blir mindre blek under MHn. När jag dammsög och gjorde det senaste vattenbytet så såg jag att under Debresian fanns det en hel del små Caulerpa skott på en av ls-stenarna. Faktiskt så sitter det 3-4 olika sorters av alger på den stenen. Men det såg jag först när stenen dammsögs och en del av Debresian försvann från stenen.

Jag hade Xenia förut i ett av mina mindre kar, men den försvann mystiskt för ett halvår sedan. Den gav liksom bara upp och kolonin blev mindre och mindre tills det inte fanns någon alls till slut.

Tyvärr håller nu samma sak på att hända med min Claudi Viridis. Debresian växte över polyperna och det gjorde att den lila ytan blev mindre och mindre. Nu har jag försökt rädda sista lilla "femkronan" av den genom att limma fast den högre upp på en av stenarna jag dammsugit ren från Debresia.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • Svar 211
  • Skapad
  • Senaste svar

Mest aktiva i detta ämne

Mest aktiva i detta ämne

Populära bilder

Kanske är på fel spår att konkurera ut algen för dina värden ser bra ut.

Vet bara att refugium med xenia är ganska så stort i USA bland de stora grabbarna.

Har sett bilder på sumpar med 2x400MH (varm och skönt i sumpen) för maximal skördning av xenian. Har för mig att Ingvar Hellmalm skördade flera kilo i veckan.

PS xenia behöver jod annars kan de tyna bort.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Tidigare så hade jag en snabb tillväxt av Xeina,

men nu för tiden så går det lite långsammare (typ 1-2 hg i veckan).

Jag tog ut typ 3 kg Xeina (ca 100-150 st) för någon vecka sedan

och tappade byttan med HELA skiten på en matta.

Ni anar inte vilken smetig sörja som 3 kg Xeina

som pressas in i en stor matta kan prestera. Shit också !

Just nu har jag ett minimum av Xeina i karet.

För att få en bra tillväxt, så ska Xenia ha ganska mycket ljus (växer nästan bara högt upp i akvariet) och så ska dom stå glest, så att dom inte skymmer ljuset ifrån varandra.

För ett halvår sedan hade jag en sanslös tillväxt av Caulerpa ( typ 2 kg i veckan),

men efter en storrensning så dog all caulpera bort, helt utan förklaring.

Det verkar som att ibland så försvinner förutsättningarn i karet för att få Caulerpa eller Xeina att växa.

Min tillväxt av Xenia har inte påverkats i någon

märkbar omfattning om jag tillsätter jod eller inte.

Däremot så måste man ha ganska låga fosfathalter för att Xenia ska trivas.

Kanske är på fel spår att konkurera ut algen för dina värden ser bra ut.

Vet bara att refugium med xenia är ganska så stort i USA bland de stora grabbarna.

Har sett bilder på sumpar med 2x400MH (varm och skönt i sumpen) för maximal skördning av xenian. Har för mig att Ingvar Hellmalm skördade flera kilo i veckan.

PS xenia behöver jod annars kan de tyna bort.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Tidigare så hade jag en snabb tillväxt av Xeina,

men nu för tiden så går det lite långsammare (typ 1-2 hg i veckan).

Jag tog ut typ 3 kg Xeina (ca 100-150 st) för någon vecka sedan

och tappade byttan med HELA skiten på en matta.

Ni anar inte vilken smetig sörja som 3 kg Xeina

som pressas in i en stor matta kan prestera. Shit också !

Tack Uffe nu fick jag mig ett gott skratt. Fick en inre bild av dig stå och gegga med en xenia-indränkt matta.

Den platsar helt klart i "Det här bör man inte göra tråden"

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Caulerpan växer i sumpen, men inte så där otroligt som en del av er skriver. Det är knappast tal om att skörda varje/varannan vecka. Snarare ökar den sakta i storlek, men den ser lite blek ut som om den inte får tillräckligt med näring. Jag har inte behövt skörda en endaste gågn än så länge.

Det är inte tal om "som om den inte får tillräckligt med näring", för mig står det klart att det är ett faktum att Caulerpan är kraftigt näringsbegränsad. Vi går igenom checklistan:

Näringsbegränsning 1 - Check!

Skummare: GroTech HEA150 (skummar så gott den kan då karet inte är hårt belastat)

Näringsbegränsning 2 - Check!

Det enda jag gjort är [...] adderat nytt omosvatten som ersättning för det avdunstade.

Näringsbegränsning 3 - check!

Mina två clownfiskar och räkor har fått minimalt med mat, allt för att ingen ska kunna säga att jag matar för mycket. Och jag lovar att ingen kan säga att jag matat för mycket.

Näringsbegränsing 4 - check!

Aquaphwosen har jag bytt tre gånger under dessa tre veckor så att man inte kan anta att den blir mättad och därmed läckt tillbaka. Har bytt en gång till sen dess.

Näringsbegränsning 5 - check!

[jag] kör med Aqualight Nitratfilter med små gula kulor – från filtret är det 0

Näringsbegräsning 6 - check!

Jag har kört med aktivt kol av god kvalitet för att absorbera ev ämnen i vattnet. Det aktiva kolet har bytts en gång per vecka så kolet inte kan antas bli mättat. Har bytt kontinuerligt, bör inte bli mättad.

Allt detta sammantaget och du har svaret på varför din Caulerpa inte växer... Jag kan lätt dra en analogi till säg ett barn som får ett halvt äpple om dagen i matväg, men strax efter att barnet ätit av äpplet så får barnet lavemang, åderlåtning, magspolning och blodsniglar. Svårt att se någon tillväxt där heller, eller hur?

Det du har lyckats visa är att såväl makroalger och mikroalger har väldigt låga näringskrav, och att de ändå växer - alla dina begräningsningsåtgärder till trots.

Du har noterat att debresian börjar se lite vissen ut, men det går inte att dra slutsatsen att det är tack vare dina åtgärder. I mitt kar såg debresian också vissen ut och gick att lätt dra ut efter ett par veckor, trots kranvatten, riklig matning och inga filter förutom det biologiska. Efter ytterligare någon vecka dog nästan all debresia ut helt och hållet, och jag hade bara två tussar på bakre akvarieväggen. Så det kan vara svårt att fastställa orsak och verkan.

Det man kan säga är att om man har tillgång till ett refugium med någon makroalg, och vill genom makroalgstillväxt begränsa mikroalger, så bör man inte köra med andra begränsningar än möjligen skummare. En skummare är säkert bra för att genomlufta vattnet, men man bör då också vara frikostig med käket till karet för att kompensera det som kommer att hamna i skummaren. Vidare bör alla nitrat och fosfatfiltren kopplas loss. Möjligen kan man köra med aktivt kol då och då någon dag, för att utesluta alleolopathy och/eller ta bort eventuellt gulnande från vattnet.

För min egen del har din uppföljning snarare styrkt det jag förespråkar: att näringsbegränsningen är fel väg att gå om man vill/har möjlighet att köra med makroalger som konkurrens till pestalger och som näringsexport. Har man inte den möjligheten så får man köpa på sig en hel del utrustning och även då är det hit-or-miss: vissa har inga mikroalger med sådan utrustning, andra har det (trots utrustningen). Och då blir man närmast tvungen att gå på det så gulliga ordet "balans" (och tro på "voodoo") tills man fått så många koraller i karet att korallerna börjar agera såsom makroalger och konkurrera ut pestalgerna.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Nu tillbaka till varför jag skapade tråden...

Jag fick och har fortfarande en algexplosion av Debresia. Jag är inte den första som drabbas och kommer med all säkerhet inte vara den sista. Mina månader med att minska algtillväxten kanske kan vara till nytta längre fram för någon annan som drabbas (om och när jag lyckas). Om innehållet i tråden inte kan vara av intresse för andra så finns det ingen anledning att ha den kvar eller utveckla den vidare för att sprida kunskapen. Jag har inget personligt behov av att skriva saker om det inte finns något intresse kring ämnet.

Caulerpan i sig är inte det intressanta i sammanhanget, men jag håller med om att den i mitt kar för tillfället inte får tillräckligt med näring för att blomstra.

Just nu orkar jag inte gå igenom alla inläggen, men det jag gjort i form av åtgärder har hela tiden varit resultatet av de tips och råd jag fått från övriga medlemmar på forumet. Jag hade knappast gjort det jag gjort om det inte varit för att jag hade en tro på att det skulle kunna vara något som hjälper.

Det kan mycket väl vara så som PatriksS skriver, att näringsbegränsing är fel väg att gå. Men jag tror att det säkert finns lika många svar på frågan som medlemmar på forumet.

Alla kan vi nog enas om att det på något sätt fanns näring som gjorde att Debresian fick fäste, hur man sen får bort det verkar det inte finnas någon manual över. Nu är väl mitt fall lite speciellt iom att städpatrullen troligtvis dött när de ätit av Debresian. (Det blir lite dyrt om man hela tiden ska köpa nya sjöharar och gula kirurger.)

Min förhoppning är att jag snart ska kunna skaffa en ny städpatrull och i slutändan mer fiskar. Om inte så blir mitt kar världens största nano - 2 clowner + 6 räkor + 9 koraller. Samma innehåll som jag hade i mitt 80 lit kar....

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Anders, bry dig inte om de där struntinläggen ovan, sådana kommer när folk inte har något vettigt svar - då brukar man försöka skämta bort frågorna.

Jag följer din tråd med allra största intresse, eftersom du har kört precis enligt alla de traditionella råden, by-the-book så att säga: skummare, fosfat- och nitratremovers, osmosvatten, aktivt kol och väldigt lite mat.

Trots allt detta har du inte lyckats eliminera en vanligen förekommande mikroalg. När sådant inte fungerar brukar folk - istället för att ifrågasätta huruvida metoden i sig är kanske helt eller delvis felaktig - skylla allt på användaren och tro att det är just du som har misslyckats tillämpa metoden rätt.

Jag lider med dig naturligtvis, samtidigt som jag inte kan låta bli att glädjas åt dina resultat, som bekräftar min ståndpunkt. Du har gjort ett mycket bra experiment och lagt väldigt mycket tid på att redovisa dina resultat - stort tack och bra jobbat! Du hade naturligtvis inga kontrollakvarier eller vetenskaplig utrustning, men det förtar inte det du kom fram till. Jag hoppas bara att du inte ger upp utan fortsätter att söka vidare efter något som verkligen fungerar. Upp till kamp! :smiley20:

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Alla kan vi nog enas om att det på något sätt fanns näring som gjorde att Debresian fick fäste, hur man sen får bort det verkar det inte finnas någon manual över.

Nja, det kan vi nog inte enas om. Frågan är om man behöver få bort näringen i den allmänt rådande mening som avses för att få bort debresian? More is less är min uppfattning.... Allt beror på vilken sorts näring vi pratar om.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Fortsättning följer som man säger...

Jag återkommer med nya värden om någon månad nu när jag börjat med 10% veckobyte av vatten.

Jag tänker inte ge upp i första taget, men jag funderar på att starta upp mitt 80 lit nano igen för att experimentera lite. Fyra månader (eller vad det nu är) med "spenatsoppa" gör en lite svältfödd på "Crystal clear reef water". Jag brukar åka till JR för att se att det faktiskt finns kar med fiskar och koraller som ser ut som jag vill att det ska se ut.

Fan den som ger sig...som man säger.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

En fundering har jag faktiskt när jag tänker efter.

På ett forum läste jag ett inlägg om att man inte ska låta sitt osmos vatten stå för länge utan cirkulation. Det gällde oavsett om man blandad salt i eller inte.

Om jag kommer ihåg rätt så stod det faktiskt att man kan få utslag för Ammonia i vatten som blandats och som stått ett tag. Kan det stämma?

Jag har två 30 lit plastdunkar som jag kör osmosvattnet i, när en dunk är fylld så sätter jag på korken. Sen kan dunken stå i några dagar innan vattnet används. Kan det ge upphov till kemiska förändringar? Jag menar, när jag nu inte haft vattenbyten på lång tid så har vattnet i dunkarna kanske stått i upp till två veckor innan vattnet använts. (till andra saker än vattenbyten så klart) Med lock, men ändå. Kan detta gett upphov till någon slags kemisk reaktion av något slag?

När jag blandar till vatten så har jag två stycken 50 liters tunnor. Den ena blandar jag nytt vatten i, den andra tömmer jag ur det gamla från karet i.

När jag blandar nytt vatten häller jag i en dunk (exakt 33 lit) + en hink (7 lit markering) = 40 lit i 50 lit tunnan. Sen kör jag med pump och värmare för att få rätt temp plus att saltet lättare ska blandas. Det färdigblandade vattnet får normalt stå under lock i 1-6 dgr innan det används.

Kan dessa rutiner påverka vattenvärdena så pass mycket att det kan ha en avgörande betydelse?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag ser ingen anledning till att det färdigblandade vattnet (med salt) skall stå i flera dagar innan du använder det, jag har alltid väntat högst 1 dygn. Om din metod skulle orsaka kemiska reaktioner vet jag inte, men det låter inte troligt, vad skulle kunna hända som är orsaken till dina problem?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

tror inte osmos vattnet påverkat ngt om det stått ett par veckor. ha kork på och undvika förvara det i sol ljus.

är säkert många som har vatten som är flera veckor gammalt som med automatik fyller på adunstat vatten från plastdunkar eller liknande.

~Henrik

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Osmosvatten har väl många stående i dunkar, så att man har om det skulle hända något, antar jag. Men med tanke på att det kan gå ett par veckor innan det kommer till användning, så är det ju en bra fråga. Osmosvatten (som kan betraktas som destillerat vatten?) kan väl reagera lätt med luftens föroreningar, om jag förstått det rätt?

Ibland har jag i lite av TM:s "re-mineral" i min påfyllningdunk (som ju inte står helt lufttätt), kanske blir det lite stabilare av det?

Undrar om osmosvatten i en lufttät dunk påverkas på ett par veckor? En känsla säger att det kan det.. men ngn kemiexpert kanske kan svara på det?

EDIT: Har för mig att jag läst på flaskor med destillerat vatten, att man ska använda det inom en viss tid och vara noga med att den inte är öppen.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

För att få ammonium i vattnet behövs grundämnet kväve i någon form. Teoretiskt sett kan kväveoxider (vilket finns gott om in luften) gå ner i vattnet (om det finns tillgång till atmosfärisk luft) och omvandlas till ammonium men den processen innefattar både bakterier och annat och tar en betydligt längre tid än några dagar (och eventuella värden blir troligtvis så låga att de inte kan mätas med akvariemetoder). Teoretiskt sett kan organiskt material brytas ner av bakterier till ammonium men det förutsätter att det finns organiskt material i RO-vattnet vilket det givetvis inte skall innehålla. Kontentan är att i en luftät behållar med RO vatten av bra kvalité kan inget ammonium bildas

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Tack för svaren, jag hoppas att det är som Lasse skriver. Det innebär i så fall att det det inte kan vara därifrån jag fått mina algproblem.

Nu är det bara att avvakta och se om ett 40 lit veckobyte med vatten på sikt kan tänkas göra susen för algsoppan...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

[...]

Nu är det bara att avvakta och se om ett 40 lit veckobyte med vatten på sikt kan tänkas göra susen för algsoppan...

Anders, en fråga till dig: varför vill du byta vatten? Ligger det någon tanke bakom det just i algavseende? (byta vatten är säkert jättebra för koraller)

När man bekämpar alger gäller det generellt att tänka så här.

1) Alger triggas av en ammoniumspik. NH4 representerar en mycket stor energivinst för en mikroalg, eftersom en mikroalg är nästan alltid en ensam cell. En NH4-molekyl är ungefär som en ultranitrobooster för den ensamma algcellen. Det är därför ammoniumet är så "eftertraktad" av mikroalger, det är därför mikroalger har utvecklat särskild känslighet för ammoniumet, och det är därför algerna ligger alltid på lur och spanar på sin "NH4-radar" efter något blipp av ammoniet. När mikroalgerna väl märkt av ammoniumtoppen - dvs. när de har sett det där blippet - så "bestämmer" de sig för att blomma upp, från knappt synliga sporer till fullt märkbara och irriterande tofsar, trådar, u name it.

2) Situationen förvärras - dvs. algtriggern blir starkare - vid låga O2-nivåer och hoppande CO2. Enbart låga O2 eller hoppande CO2 i sig räcker oftast inte till att trigga igång algerna. På det sättet kan man inte säga att så fort man åtgärdat syretillförseln i karet så blir man genast av med pestalgerna. Höga syrenivåer och stabil CO2 underlättar - ja, men de trollar inte bort algerna på något sätt.

Allt detta har jag tjatat om tillräckligt länge nu.

Detta vet också bl.a. växtnörderna från sötsidan sedan tidigare (morphriz, oveb m.m.), men jag känner att det tål att upprepas för dem som inte är så insatta i det.

3) Vad som jag känner att jag måste framhäva (det synes inte vara många som känner till detta på forumet, förutom morphriz) är att när mikroalger väl blommat upp - efter ett ammoniumspik - så är de vuxna algerna inte längre beroende av NH4...... Efter att de osynliga algsporer blivit till det vi kallar för skitalger, så kan de gott och väl leva på såväl nitrat som nitrit och ammonium. Man kan väl säga att mikroalger, efter att ha triggats igång, skiter fullständigt i om akvaristen inte längre har något som helst ammonium i vattnet. Det finns data som t o m visar på att mikroalger - när de väl är riktiga alger och inte längre sporer - faktiskt föredrar nitrat istället för ammoniet. (Läs gärna det som länkats ovan - mycket bra info om näringsupptag, tillväxthastighet m.m.!!). Nitratet i sig är helt ofarlig i alghänseende när man inte har en algblomning, men kommer att tas upp när man har en pågående algexplosion. Det är inte säkert att det är dåligt att nitratet tas upp, men det är nog inte många som vill odla skitalger, i vart fall utanför alg-scrubbers el. dyl.

Detta innebär i sin tur att när man väl har en algexplosion, så hjälper det naturligtvis att byta mycket vatten, syresätta och mata mindre mängder, oftare och regelbundet, se över filtreringen osv. - det gamla vanliga. På det sättet tar man bort ammoniumet och ser till att inga nya sporer utvecklas till vuxna alger.

Men - enbart dessa åtgärder brukar inte kål på de vuxna algerna som redan finns i karet. De algerna kommer att växa, och snabbare än makroalgerna: upp till åtta gånger snabbare enligt studien ovan. För att bli av med de skitalger som finns i karet bör man - förutom att först ha åtgärdat ammoniumproblematiken - också manuellt eller med hjälp av herbivora fiskar/krabbor/sniglar ta bort så mycket av de vuxna algerna som det bara går.

Den rutin som jag skulle ha kört i ett fall som ditt Anders är att:

1) avsätta ett par timmar för att riva ur så mycket alger som man bara kan

2) göra ett större vattenbyte strax efteråt (för att ta bort skit som kan ha virvlat upp och förhindra ammoniumspikar; för att suga ut de eventuella alger som kan ha lossnat under rivningen; samt för att syresätta hela karet med en gång med det nya vattnet)

3) mörklägga karet i säg tre dagar helt och hållet (koraller bör väl klara det, det stormar ju på havet också, eller?) Mörkläggningen skall vara så komplett som möjligt. Låta eventuell skummare vara på hela tiden.

4) göra ett större vattenbyte strax efter mörkläggningen och smyga igång med både matningen och ljuset.

5) Fortsätta med att manuellt plocka ut de kvarvarande algerna då och då under någon veckas tid, eller eventuellt tillsätta någon fisk/krabba/snigel som käkar på dessa alger.

På det sättet slår man undan grunden för fortsatt blomning av nya sporer (inget ammonium) samtidigt som man plockar ut de vuxna alger som redan hunnit blomma upp under ammoniumspiken och nu livnär sig på samtliga i karet förekommande oorganiska N-källor.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

3) mörklägga karet i säg tre dagar helt och hållet (koraller bör väl klara det, det stormar ju på havet också, eller?) Mörkläggningen skall vara så komplett som möjligt. Låta eventuell skummare vara på hela tiden.

Varför då? Okej, kanske låter korkat... men om du inte har någon ammoniumspik som triggar nya mikroalger? Jag betvivlar att de vuxna mikroalgerna svälter ihjäl på tre dygn. Är det inte bättre att bränna på för allt vad lamporna håller?

Äh... okej... jag får väl backa upp det där med lite teori...

Växter har svårt för att bara göra sig av med ljusenergi när de får för mycket ljus. Växten måste jobba för högtryck och behöver mer näring än normalt. Om växten inte hinner binda den infallande ljusenergin i kemisk energi (för att det är för ljust), så får växten "härdsmälta". Det bildas fria radikaler istället och växten kan dö helt eller delvis. Som en nödlösning kan växterna producera "solkräm", men det kommer med risken för att svälta om det blir mörkare igen (och svält är farligare ju mindre man är).

Har du låga halter av oorganisk näring i vattnet så stressar kraftigt ljus algerna. Korallernas zoox får (troligtvis) en del näring från korallen själv, och dessutom så funkar antagligen korallvävnaden som solkräm. Min rent teoretiska slutsats är därför att korallerna tål mer ljus än algerna, samt att korallerna mår sämre av tre dagars mörker än vad mikroalgerna gör.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Varför då? Okej, kanske låter korkat... men om du inte har någon ammoniumspik som triggar nya mikroalger? Jag betvivlar att de vuxna mikroalgerna svälter ihjäl på tre dygn. Är det inte bättre att bränna på för allt vad lamporna håller?

Äh... okej... jag får väl backa upp det där med lite teori...

Växter har svårt för att bara göra sig av med ljusenergi när de får för mycket ljus. Växten måste jobba för högtryck och behöver mer näring än normalt. Om växten inte hinner binda den infallande ljusenergin i kemisk energi (för att det är för ljust), så får växten "härdsmälta". Det bildas fria radikaler istället och växten kan dö helt eller delvis. Som en nödlösning kan växterna producera "solkräm", men det kommer med risken för att svälta om det blir mörkare igen (och svält är farligare ju mindre man är).

Har du låga halter av oorganisk näring i vattnet så stressar kraftigt ljus algerna. Korallernas zoox får (troligtvis) en del näring från korallen själv, och dessutom så funkar antagligen korallvävnaden som solkräm. Min rent teoretiska slutsats är därför att korallerna tål mer ljus än algerna, samt att korallerna mår sämre av tre dagars mörker än vad mikroalgerna gör.

Underbart Tintomara - det här kallar jag att tänka utanför boxen. Dessutom stöder resonemanget eventuellt de erfarenheter jag fått nu efter min femte start från början. Jag har redan från början startat med full ljusgiva i mina små kar. I 27 litrarna ca 0,5 watt/liter - i Mollyt ungefär det samma och nu i Red Sea med 1 watt per liter. Resultatet från Red sea (än så länge) säger samma som de tidigare - inga skitalger. I en uppstart har man normalt låga nivåer av närsalter. Jag vet inte om du har rätt i praktiken men nog sätter det fart på tankeknölarna.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Man kan säkert köra med otroligt massa ljus för att få algerna att "bränna ut" sig, det är kanske ett fullt möjligt alternativ. Jag har också tidigare föreslagit detta alternativ till någon (tror det var Ramq), men sedan omvärderade detta av följande anledningar:

- eftersom mikroalgerna tål näringsbegränsningar mycket bättre än makroalger så kommer makrosar sannolikt att dö först av för mycket ljus. Anders har Caulerpa (som synes ha en mycket snabb näringsomsättning). Stark kandidat alltså till kamikaze.

- de av för mycket ljus eventuellt döende mikroalger släpper ifrån sig näring, som i slutändan kan leda till ammonium igen, eller att algerna i vart fall genom att att återanvända de delar som dör fortsätter blomstra.

- mycket ljus driver upp näringsupptaget, något som gör att man få balansera det hela på ett knivsegg

- och slutligen - kanske det viktigaste - är att det kan visa sig vara omöjligt att "bränna ihjäl" mikroalgerna. Jag tänker då närmast på att vissa trådalger kan sitta så högt upp på strandkanten att de är exponerade för omsöm luft och omsöm vattet, och klarar algerna att sitta direkt under stekande tropiskt sol så kan det vara svårt att komma upp i ännu högre belysningsintensitet.

Mörkläggningsalternativet ser för mig vara för närvarande fördelaktigare, bl.a. på grund av att det är så stabilt som man någonsin kan få - det saknas ju ljus som driver näringsupptaget. Även om vissa mikroalger inte dör helt, vilket vi kan utgå från, trots algerna är jäkligt små och har i princip inte mycket till reserver, så kan de börja dö, vilket innebär att det kan bli så mycket lättare att plocka ut eftersom algerna kommer att släppa från substratet de sitter på. Makroalger kan nog närmast jämföras med riktiga växter, som har större energireserver att klara av lite mörkläggning.

Själv skulle jag numera inte satsa på det ljusa alternativet, oavsett om det är för att svälta ihjäl mikroalgerna, eller för att bränna ihjäl desamma.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Mina erfarenheter av mörkläggning säger att det kan stoppa tillväxten men korta stopp utan ljus inte har någon nämnvärd verkan när man vill få bort ärlendet. Min förra mörkläggning på två veckor gjorde endast att jag inte fick mer alger under tiden. För att det ska lossa av sig själft så krävs det längre tid än så, eller att man kör fulmetoden och vänder på stenen.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa Ny...