Bygert

Det kan ju ändå vara roligare med en räka en med ingenting. I vilket fall, det måste inte handla om hur mycket pengar som helst, sänker man ambitionerna så kan man få till nåt ändå. Och från bra levande sten kan det ju komma åtskilligt som kan vara roligt nog att titta på även om man inte köper nåt annat.

En pet-box, en skrivbordslampa och några räkor från kusten. Kostnad ett par hundralappar. Ett begagnat litet akvarium, belysning, nåt kilo levande sten och kanske en räka eller nåt. Skall klart gå att fixa för tusenlappen. Det går att bränna obegränsat med pengar på saltvatten men det går också att göra budgetalternativ som kanske inte blir lika maffiga men kan vara intressanta att titta på ändå.

Jag har varit utan ström i tre dygn som längst och trots fotogenkaminer var jag nere i tolv grader i kåken. I akvarierna hände inget men en orm dog efter lång tid, den kom aldrig igång. Axolotlarna däremot gillade nedkylningen och lekte energiskt. Fotogenkamin för att hålla värmen och batteriluftpump kommer man faktiskt rätt långt med. Sen skall man ju komma ihåg att det inte är så att alla problem är ur världen när väl strömmen kommer tillbaka. Det är då det kan hända saker. Alla timers står förmodligen fel så ljuset kan tändas på natten och det är inte självklart att en pump som stått behagar starta utan övertalning. Startar pumpar kan det vara illa det också, det som finns i ett ytterfilter som stått still några timmar är rakt inget som behöver vara trevligt att pumpa ut i akvariet. Den chocken kan ta värre än det som varit under perioden med strömlöshet. Det är alltså en klar fördel om man kan övervaka det hela när strömmen kommer tillbaka och försöka i görligaste mån få tillbaka cirkulation, ljus och värme gradvis så att det inte går galet just när man tror att allt löser sig.

Både sötvattensfiskar och saltvattensfiskar kämpar ju med att upprätthålla vätskebalansen, bägge lägger mycket energi på att inom sig hålla kvar salthalten hos ett urhav som närmast kan beskrivas som brackvatten. Det är ju gamla trick att minska stressen hos fiskar genom att öka salthalten något hos sötvattensfisk och sänka den något för saltvattensfisk. Då behöver de mindre energi för att upprätthålla vätskebalansen. Alltså är det inget speciellt revolutionerande i att blanda ihop nån slags saltblandning som man kallar elekrolyt och sen lyckas få både tåliga saltvattsfiskar och sötvattensfiskar att överleva. Koll på vattenvärden, långsam invänjning, tåliga fiskar - det där kan väl vem som helst åstadkomma. Inget märkvärdigt alltså och när det gäller EN faktor så har fiskarna det faktiskt bättre. När det gäller allt annat däremot så är det totalt vansinne, fiskarna kommer kanske att överleva kortare eller längre tid men bra kommer de rakt inte att må. Tyvärr säljer ju allt sånt här skit ändå. Det finns ju en klassisk historia om zoohandlaren som ville göra ett varnade exempel. Han tog de mest deformerade slöjstjärtar han kunde hitta, kulört grus, plastväxter i neonfärger, metande dvärgar - alla skit man kunde tänka sig - och ställde burken på disken. Han fick plocka ner det inom ett par dar, det kom in för mycket folk som ville ha just en sån burk. Säljer nån den här skiten så kommer folk att gå på det och köpa det. Jag instämmer alltså med föregående, låt oss hoppas att vi slipper att få det här i de svenska zooaffärerna.

Jo det blev lite fel där, lördag den 29/8, augusti, inget annat.

Snart är det dags för Expo Syd, skandinaviens största försäljningsmässa för smådjur. Det har ju diskuterats om att ha en fraggbyteshörna och det vore trevligt, vi ser gärna från Amazonas att mässan breddas. Nu är det bara två saker, dels så är det som sagt snart dags, mässan är den 29/7 på Yllan i Kristianstad. Och dels så håller borden på att bli uppbokade. Finns det intresse för att göra nåt så skall vi säkert kunna få till nån liten specialare så det här skall fungera både praktiskt och ekonomiskt. Men det som definitivt måste till och det snart i så fall är att det finns såpass intresse så det är lönt. Så hur är det med den saken?

Ser bättre ut så ja Laggeman. Det finns ju sina anledningar till att jag retar mig på det där med att förkorta släktesnamn och det är jag håller på med det mesta i djurväg och då är det svårt att ha full koll på alla områden. Jag försöker att undvika att skriva sånt som att mina E. telfari fått fem ungar och annat som jag vet inte säger folk ett skvatt. Fast när det gäller trådämnet, en liten berättelse. Jag var på tropikariet i Helsingborg (han har satt upp en rejäl hajtank där så det är klart värt ett besök, även bladskärarmyror och möjligheten att sitta inne hos ringsvanslemurerna är ju helt klart nåt extra) och i en liten burk med hajägg bredvid den stora revtanken fick jag se nåt spännande. Den var full med intressanta maskar, häftskiva i botten och knottriga i toppen, mycket märkliga saker. Jag begrundade fenomenet länge men till slut kände jag mig tvungen att gå och fråga ägaren vad det egentligen var för märkliga saker han hade i burken. Jodå, visst, glasrosor var det. Han visste inte riktigt varför de dragit ihop sig men han hade kört med aktivt kol och det kan ju tänkas att det tagit bort diverse färgämnen så att glasisarna fått en ljuschock. Fast känner man sig dum tror ni när man stått en bra stund och blivit alldeles till sig för sån ohyra?

Du kanske också skulle berätta vad du syftar på så inte "inget namn" åker och köper protozoer? C. kleini, eller kanske C. kleinii? Det är faktiskt ingen bra ide att förkorta släktet annat än när man tidigare skrivit ut det. Det är inte allt för ovanligt att det finns ett och annat att välja på om man söker.

Efter att ha bytt vatten så kanske det är dags att fundera på om du skulle byta barn också?

Det är i och för sig sant att man inte längre behöver vara ackrediterad men det är ju inte hela sanningen. I stället skall alla som arbetar med köldmedie nu vara certifierade, det är en skärpning mot tidigare då det ibland räckte med arbetsledare. Vidare skall företagen nu vara certifierade i stället för ackrediterade. Det finns vissa lättnader när det gäller fordonsmonterad utrustning men det handlade det ju inte om här. Det kommer alltså knappast att bubbla upp en massa nya firmor på grund av den här ändringen, det ställs fortfarande krav för att man skall få pilla i såna här pryttlar.

Börja med att kolla så inte kondensorn är igendammad. Det är alltså prytteln som fläkten blåser luft igenom, blås eller dammsug rent den. Är det ok så kan du ju också kolla så att det är fritt flöde för vattnet genom kylaren, verkar det tätt kanske du får använda nåt lämpligt för att lösa upp ev beläggningar. Har du gjort det och det ändå inte är bra så skall du vända dig till en kylmontör. Lämpligen antingen de som reparerar kylskåp eller de som gör service på värmepumpar. Det är bara auktoriserade som har rätt att fixa till ev läckor och fylla på om det fattas medium.

Jämför man massiv stav och rör av samma dimension så bär det massiva mer. Jämför man däremot rör och massivt material av samma vikt så bär röret mycket mer. Det är därför man använder rör, för att spara material och kostnad. Det går dock inte att driva saken hur långt som helst, ett tunnväggigt rör kan bära mycket men det blir också känsligt, ett slag och det brakar ihop helt.

Första gången jag råkade se en av mina mandariner nattetid så var jag helt övertygad om att det enda som återstod var att begrava liket, den var helt urblekt och såg helt annorlunda ut än på dan. Tydligen gör de så.

Nej det där tror jag inte mycket på. Vanligt akvariegus är inga konstigheter, det kan vara kvarts, glimmer och fältspat med mera av det släktet, de mineraler som skulle kunna vara problem ställer till det i sötvatten också och kan dessutom användas på mer lukrativa sätt än att säljas som akvariegrus. Att det kan vara järn i en del minerlaler är knappast nåt problem, järnbrist är definitivt vanligare än skadliga överskott i akvarier. När det gäller metaller i överigt så är aluminium vanligt i många mineraler och det kan absolut ställa till det men då när pH börjar krypa ner under 5 och då har man oftast redan fått andra problem så det räcker. Att det även kan finnas kalcium och magnesium borde inte störa nån. Kisel finns det förvisso massor i vanligt grus men då i bindningar som är rätt stabila. Ingen har väl så längt jag vet förespråkat att man skall gå ifrån vanligt glas med hänvisning till att det innehåller massor av kisel det med. Jag ser inte vanligt grus som ett problem för metaller eller liknande, däremot så är det naturligtvis helt fel för en naturtrogen korallbiotop. Å andra sidan är det lika tokigt med korallgrus i ett västkustakvarium (även om nu jag råkar ha det i en mindre burk eftersom det var vad jag hade när jag satte upp den. Funkar gör det ju men miljöriktigt är det inte).

http://brackvattensakvariet.egetforum.se/forum/ Där var det ju inte mycket fart tyvärr... Varför skulle man inte kunna ha vanligt grus i ett salattensakvarium? Det är ju bara en fråga om vad man vill bygga upp för miljö och en medvetenhet om att det man stoppar i har olika konsekvenser. Bräckvatten kan ju vara olika saker, allt från något som nämast är sötvatten med aningen tillsatt salt för ungödare till något som de flesta inte skulle kalla bräckvatten men ändå inte har full marin salthalt som ett västkustakvarium. Skötel och inredning beror naturligtvis på vad man vill ha för nånting.

Frigolit under akvarier är ju bra för att undvika att missade gruskorn eller annat skräp ger punktlaster som knäcker glaset. Däremot är inte nåt särskilt bra sätt att hantera ojämt underlag, det bör man lösa på annat sätt. Frigolit under ramakvarium kan också vara lurigt. De är som regel byggda med tanken att de skall vila på ramen och att bottenglaset skall ligga fritt. Om bottenglaset blir bärande så tas inte lasterna i akvariet upp på det sätt som tillverkaren räknat med.

Visst är Handels huvudsakligen befolkat med de som lär sig konsten att bortförklara varför prognoser är ungefär lika träffsäkra som att singla slant och dessutom ta bra betalt för det men handels är också enda stället i Göteborg som har jur kand utbildningen.

Jag har alltid hävdat att det bästa med Stockholm är Karlstadståget. Vad man kan göra i övrigt i Göteborg, tja man kan ju läsa juridik på Handels. Har man inte några år över till det så finns det ju annat också, det akvaristiska är ju redan nämnt men det finns mer, ett prima konstmuseum t ex. Botaniska trädgården är också klart sevärd, det är närmast världsklass på den och den är så stor att man kan tillbringa dagar där utan att ha sett allt. Växthusen där och i trädgårdsföreningen är också spännande. I slottskogen finns sälar, älgar och diverse annat. Pingvinerna i sin nya damm är värda definitivt värda ett besök.

Alternativ lösning är att du sätter ett linhjul på kanten på tunnan. Inuti tunnan får linan gå ner till ett inte allt för lätt flöte, utanpå går linan till en lagom tung vikt. När tunnan är full är vikten vid botten, när den är tom så är vikten högst upp. Visst pyssel och felmöjligheter finns det med den här varianten men fördelen är att det inte behövs några hål alls i tunnan vilket tar bort en hel del risker.

Återanvändning av sånt man skrivit på annat håll är ju alltid praktiskt: Det finns egentligen två möjligheter men först något om hur ett lysrör fungerar. I lysröret finns kvicksilver som med hjälp av elekticitet ruskas om till den grad att det börjar sända ut strålning. Till stor del handlar det om uv-strålning som vi inte vill ha, insidan på röret är därför belagd med pulver av diverse material som absorberar uv-strålningen och i stället sänder ut strålningen som ljus av våglängder som vi vill ha. Den där konverteringen av strålning till andra våglängder kan beskrivas som fluorescens och fosforescens, skillnaden är att det första är en i princip omedelbar process medan det andra är ett trögare fenomen där materialet kan sända ut ljus under lång tid. Fenomenet används praktiskt på olika sätt, skyltar för nödutgångar kan t ex ha material med fosforescens för att synas även om ljuset blir borta. Det kan mycket väl hända att vissa beläggningar i lyrör kan ha något av material med fosforescens och då alltså kommer att lysa svagt en viss tid efter att de är avstängda. Det är i så fall inget att bry sig om, det är ett helt naturligt fenomen. Den andra möjlihgeten för att avstängda lysrör kan lysa i mörker är något obehagligare. Starka elektriska eller magnetiska fält kan göra ungefär samma saker med röret som när man kopplar till strömmen och få röret att lysa svagt. Lysrör placerade under de värsta kraftledningarna kan faktiskt lysa svagt. Finns det alltså i närheten av röret transformatorer eller annat så skulle det kunna få röret att lysa. Då det skall till obehagligt starka fält så är det ett fenomen som kan ge anledning till viss eftertanke. För att avgöra vilket det handlar om en viss efterglöd eller om det är fält som får röret att lysa så går det att se efter om fenomenet är stabilt eller inte. Glöder röret något på kvällen och det fenomenet mer eller mindre upphört framåt morgonen så är det lugnt. Varar verkan länge så går det ju att få ett definitivt avgörande genom att montera in ett rör som förvarats i mörker några dagar, uppstår det ljusfenomen med ett sånt rör utan att strömmen är påkopplad så är det något slags fält som sätter fart på det. I det läget skulle nog jag gå vidare med att fundera på vad det beror på, oavsett vad man nu vill tro om elöverkänslighet och liknande så är det i vart fall inte nyttigt med starka elektriska eller magnetiska fält.

Den här rapporten kan kanske vara intressant: http://www.unep-wcmc.org/resources/PDFs/WCMC_Aquarium.pdf

0.001 mm sand är inte sand utan ler som knappast blir bra i akvarium. Något kommatecken som kommit på avvägar? Sjösand har jag provat i sötvatten och det fungerar men har en del problem, risk att det blir uppvirvlat, risk för syrebrist, lätt för fiskarna att helt bygga om topografin bland annat.

Ph höjningen av betong är ju mycket riktigt knappast ett problem i saltvatten, har betongen härdat färdigt och vattnats ur så är det inget problem så långt. Det finns dock andra problem, cement innehåller som regel en del krom och det är ett ämne som kan vara skadligt. Dessutom använder de som gör frigolitbakgrunder i hobbyskala vanligen inte ren cement och sandmaterial utan färdiga produkter typ husfix. Husfixen skall enligt vad det sägs inte innehålla annat än cement och glas men man bör inte vara allt för säker på att det i liknande produkter inte stoppats i diverse jox som skall styra vidhäftning, konsistens, härdningstid, färg och annat. De ämnena är knappast utvalda med hänsyn taget till att de skall vara lämpliga i akvarium. Visst kan man använda oskyddat cementmaterial men riskfritt skulle inte jag se det som. Det kostar en del att plasta in med akvarielack men jag ser det ändå som en rimlig försäkringskostnad för att gardera att inget olämpligt läcker ut i vattnet. Sett till vad de djur man kan ha i ett saltvattensakvarium kan kosta så ser inte jag det som nåt att ens fundera över. Tills saken hör ju också att om man lackar kan man innan det måla bakgrunden i lämplig färg och även göra skuggningar och annat. Färgen blir då också skyddad av lacken. Hittills har jag bara gjort sånt här i sötvatten och där är det ju rätt givet att man bör lacka för att undvika orimlig pH och hårdhet. Skulle jag göra en saltvattensbakgrund så är jag säker på andå att jag skulle lacka för säkerhets skull. Annars så är det här med frigolitbakgrund spännande, den som är skicklig kan göra stenar och trädstammar som omöjligen kan skiljas från äkta vara bara genom att titta på dem. Även en när det gäller konstnärligt utförande total klant som jag kan åstadkomma vettiga saker, bakgrunden i mitt 720 l malakvarium på bilden syns kanske inte bakgrunden speciellt väl på men den är inte så tokig faktiskt. Det jag ångrar är bara att jag inte målade den mörk innan jag lackade, den såg svart ut innan det kom i vatten men sen blev den attan så ljus.

Frigolit är helt ofarligt för vattnet i och för sig. Pålagt cementmaterial är ofta till stor nackdel i många sötvattensakvarier och knappast till nån fördel i saltvatten heller även om det i och för sig är fullt möjligt att använda väl urvattnad betong. Är det hela skyddat med lämplig lack typ epotex akvarielack så kan en välgjord bakgrund med frigolit täckt av cementmaterial användas i precis vilka akvarier som helt utan att ha någon skadlig inverkan på vattnet. När det gäller silikonet så tror inte jag saltet spelar nån märkbar roll för livslängden.

Det är ju intressant att hitta symbios där ingen tänkt på att titta förut. Jag är dock lite skeptisk till att det skulle vara så behändigt som att cyano i svampar skulle konkurrera ut annan cyano, hur skulle den verkan gå till? Till stor del är ju cyano kvävefixerande och skulle det vara konkurrens om nåt annat näringsämne, fosfor, bor eller nåt annat mer udda näringsämne eller vad som helst för resurs så återstår ju frågan varför cyanon i svampen skulle vara mer konkurrenskraftig än annan cyano? Sen är det ju naturligtvis så att somligt kan fungera utan att man behöver begripa varför. Björnar, lär väl vara Tardigrada, jo, det verkar vara små trevliga saker. Något tips om var man säkrast hittar såna att slänga under mikroskopet? Men att kartlägga deras genom? Känns inte det som lite bortom det som kan kallas hobbyprojekt?