Bygert

Det är ju intressant att hitta symbios där ingen tänkt på att titta förut. Jag är dock lite skeptisk till att det skulle vara så behändigt som att cyano i svampar skulle konkurrera ut annan cyano, hur skulle den verkan gå till? Till stor del är ju cyano kvävefixerande och skulle det vara konkurrens om nåt annat näringsämne, fosfor, bor eller nåt annat mer udda näringsämne eller vad som helst för resurs så återstår ju frågan varför cyanon i svampen skulle vara mer konkurrenskraftig än annan cyano? Sen är det ju naturligtvis så att somligt kan fungera utan att man behöver begripa varför. Björnar, lär väl vara Tardigrada, jo, det verkar vara små trevliga saker. Något tips om var man säkrast hittar såna att slänga under mikroskopet? Men att kartlägga deras genom? Känns inte det som lite bortom det som kan kallas hobbyprojekt?

Är man lagd åt det hållet så finns det ett antal prenumerationsmöjligheter på nyheter från Jordbruksverket, nya författningar, sjukdomsläge osv, naturligvis så får man då åtskilligt som är inriktat närmast på jordbruk.

Tja, skall det nu vara en gubbtråd så hör jag dessvärre kanske till bland de som kan säga nåt i saken. Jag sprang ju åtskilligt på tre akvarister i Karlstad nån gång på tidigt sjuttiotal, det var för sin tid en spännande affär, krokodiler, rockor, där fanns åtskilligt att se. Och även saltkar med det urval som styrdes av den tidens sätt att driva kar, tryckare, igelkottar, paddelaborrar - mycket av det som var vanligt i karen då har blivit sällsynt nu när det är andra kravspecar på den ideala fisken. Det där låg dock bortom min budget, på den tiden ägnade jag mig mest åt mört, abborre, gädda och sånt. Jag körde dock ett tag ett kallt salt med en krabba, några räkor och snultror. Jag hade väl egentligen inte värst stort grepp på läget men det funkade någorlunda ändå. Även om det aldrig blev nåt varmt saltvatten på den tiden gick det ju ändå an att drömma och böcker blev det ju, saltvattensakvariet, allt om saltvattensakvariet, fiskarna i saltvattensakvariet osv, gamla klassiker som delvis är rätt mossiga men ändå kan ha ett och annat att säga även i dag. Man undrar ju med tanke på hur ofta de dyker upp de där böckerna hur många som egentligen såldes och hur många av de som köpte böckerna som egentligen kom till skott? Fast det där med koraller, jo det var ju spännande när de kom men den verkliga revolutionen skulle ju jag ändå säga kom långt tidigare och jag pratar ju då om silikon. När jag började med akvarier så fanns det ju två varianter, dels helgjutna glasakvarier som bara fanns i måttliga storlekar och allt för lätt kunde spricka, dels akvarier med metallram och inkittade rutor. Det där kittet var inte så roligt, läckage var allt för vanligt och det var rakt inte enkelt att rätta till. För saltakvarister så var problemet avsevärt, dels skulle man ha tag på kitt som inte förgiftade vattnet, dels så skulle man hindra ramen från att rosta så att det kunde hamna olämpligheter i vattnet. En stor saltburk var en utmaning att få att fungera redan så långt som att vattnet skulle stanna kvar och inte bli förgiftat. Sen kom ju spånskiveepoken. Hopskruvade spånskivor som man isolerade med lack, plötsligt så gick det att göra saltburkar som inte förgiftade vattnet i hyggliga storlekar utan att kostnaderna blev astronomiska. Lite överallt snickrades det akvarier och allt var plötsligt enklare. Dock inte enkelt, skadades lacken så var det allvarliga problem och akvarierna vägde multum. Jag har fortfarande kvar ett par såna där burkar som faktiskt fungerar, det är väl nästan museiföremål numera. Men så mitt i allt detta snickrande började det höras rykten om folk som limmade akvarier. Vilket skämt, det sa sig väl själv att sånt inte kunde fungera. Det gjorde det inte alltid i början heller, innan allt fallit på plats med glastjocklekar, arbetsteknik och limtyp hände det allt både det ena och det andra. När det hela satt sig var i alla fall inget sig likt, både för söt och salt fanns det nu krångelfria akvarier till rimligt pris. Har man inte försökt sig på att kitta om ett gammalt ramakvarium så förstår man nog inte vilken enkel tillvaro vi har nuförtiden. Å andra sidan har ju annat blivit desto värre. Visst är det bra att vi har kunskaper och möjligheter, koraller, metallhalogen, skummare... visst är det en spännande utveckling. Den är dock inte bara på gott, allt har blivit så dyrt och krångligt så det är risk att det stänger ute många som skulle kunna vara intresserade. Man måste faktiskt inte ha allting, det går att köra åtskilligt med enkla medel och det är viktigt att inte glömma bort även om det finns attan så avancerad teknik att få tag på.

Det är ju riktigt att man med de armaturer som brukar användas till akvarier har bättre möjligheter att få rätt typ av ljus men det finns en viktig anledning till att inte använda vanlig halogen och det är ekonomin. Visserligen är halogenlampor billiga i inköp om man jämför med lysrör och metallhalogen men utbytet i ljus per insatt ström är så mycket sämre att elräkningen blir desto värre. Halogenlampor kan passa till en uthusvägg där man tänder dem några minuter medan man öppnar dörren och liknande, däremot är de ekonomisk katastrof till akvarier där lampan skall lysa flera timmar per dag. Det man tjänar i inköp kommer man fort nog att förlora i elkostnad. Vill man dessutom inte bara tänka i snöd ekonomi utan också begrunda miljöaspekter så är det än större anledning att inte välja halogen.

Resonemanget om fördelen med UV-A bygger ju på att det verkligen kommer till nytta, om inte är det ju helt bortkastat. Det verkar lite skakigt med bevisningen där men om vi nu antar att UV-A verkligen utnyttjas till fotosyntes av intressanta organismer så tycker jag ändå att det verkar opraktiskt att använda det jag vill kalla black light. Det som är utmärkande för de rören är just 'svart ljus', de har speciella fosformaterial som ger en spik i UV-A området men de är dessutom försedda med ett filter av ett speciellt material (Woods glas) som filtrerar bort så gott som allt synligt ljus. Med ett black light rör kommer det alltså inte att bli nån för oss synlig färgton överhuvudtaget, det enda vi kommer att se är fluorescens från vissa material, det är det som är poängen med det hela, vissa material verkar självlysande. Den effekten är ju kul på diskotek och för att kolla sedlar mm men knappast till nytta i ett akvarium. Där finns det ingen finess med att filtrera bort synligt ljus med ett speciellt dyrt glasmaterial. Det bör vara rimligare att titta på rör som både blir billigare utan det dyra filtret och effektivare när mer ljus släpps ut. Antingen då andra typer av UV-rör eller ett rör med samma typ av fosfor som black light men utan det dyra filtret. Såna rör finns faktiskt, det är de som används i insektsfällor. Eftersom de inte filtrerar bort det synliga ljuset så lyser de blåaktigt för våra ögon. UV-A är annars jämföresevis oskadligt, helt ofarligt är det inte men det kan vara mycket värre att vara ute i solen.

Tja, kanske skulle gå att kombinera med en insamlingstur till kusten. I så fall är 6/6 otänkbart, de andra datumen tror jag är ok.

Frågan är om det inte är lite överkurs att använda black light för att få UVA, jag har mätt på lite av varje, vanliga glödlampor, lysrör osv och de ger faktiskt en hel del UV. Det speciella med black light är ju att de bara ger UV, inte något synligt ljus vilket ger lite specialla effekter. De effekterna har man ingen glädje av i akvarium, det är ingen nackdel där med annat ljus. Därför kanske det vore lika bättre att använda t ex ett reptilrör som repti glo 2.0, det ger alldeles för lite UVB för att egentligen göra nån nytta till reptiler men som komplettering till ett akvarium kanske det är en ide. Eller att använda ett av akvarierören som ligger långt upp åt det blå, ger de mycket blått är det troligt att de kan ge en hel del UVA också.

Giftiga djur kan ju vara intressant att diskutera men fråan är ju vad man egentligen menar med det. Man kan ju jämföra med reptiler, där kom det för ett tag sen fram att listen på giftiga djur gick att utöka ordentligt, bland annat med de här: Skäggagamer Varaner Leguaner Kopparödla Svensk snok Majsorm Jodå, de har äkta giftkörtlar med samma giftkomponenter som skallerormar. Trots det är de i princip ofarliga, mängden gift och mekanismerna för att föra in det gör att de sällan orsakar nämnvärd skada. Säkert finns det många djur som vi håller i akvarium som skulle kunna vara ohyggligt giftiga om man åt dem, krossade dem i ett sår eller hittade på nåt annat originellt med dem. Så frågan är ju, hur relevant är det egentligen att diskutera giftiga djur? Borde det inte snarare pratas i termer av farliga djur om det skall vara intressant?

Müslieffekten är ju en realitet men det verkar lite långsökt att den skall uträtta mycket i en saltblandning, saltet är ju strävt och saltkornen skall ju passera många andra korn för att flytta sig såpass att det gör nån skillnad. Dessutom är det ju inte självklart att man förbättrar läget med att röra om, bär man sig åt på fel sätt kanske man snarare framkallar separation. Fast det jag funderar över är hur väl saltet egentligen är blandat från början? Hur lite salt kan man ta och förutsätta att det håller uppgivna värden?

Koraller må så vara men fisk och postorder är ingen lätt kombination. För fisk gäller djurtransportreglerna vilket ställer krav på tillstånd hos transportör, i särskild ordning besiktigade fordon, tillsyn och diverse annat smått och gott. Det är därför synnerligen svårt att sköta sånt på ett lagligt sätt.

I den mån du läst in motsatsen i mitt inlägg så har det i alla fall inte varit min avsikt att försöka påstå nåt sånt, jag pratar mer i generella termer.

Jag tyckler man skall dela upp det här i tre avdelningar: - Uppvärmda akvarier - Kylda akvarier - Varken eller När det gäller uppvärmda akvarier är jag rätt skeptisk till tanken att sätta in inhemska djur. Det är knappast någon direkt lämplig hanteríng för de flesta arter. Varför man skulle ha t ex tångräkor i ett korallakvarium har jag lite svårt att se. Däremot så har jag faktiskt med viss framgång använt strandsnäckor / littorina i korallburk, de verkar faktiskt fungera väl så bra där som i kyld burk. Men det är ju också en väldigt tålig art som är gjorda för att fixa det mesta. I kylda burkar kan man ha mycket från våra kuster, begränsingarna är undefär de samma som för tropiska arter, det är ju t ex inte så lätt att hålla nånting som bara äter en viss art av svampdjur. Kylaggregat kostar i både inköp och drift men å andra sidan sparar man på inköp av djur och får möjligheten att konstatera att våra inhemska djur kan vara väl så intressanta som de tropiska. Sen finns det då som sagt en möjlighet till, akvariet som man varken värmer eller kyler. Tänker man sig lite för med placering och teknik så att man kan undivika allt för höga temperaturer så går det att hålla åtskilligt i såna brukar också. Det finns en klart intressant fauna i mindre sötvatten, ryggsimmare, dykare osv bör inte bara snorungar ha monopol på, de är synnerligen intressanta djur. Även tåligare fiskar som ruda, abborre, mört mm går utmärkt att hålla så länge inte temperaturen blir allt för hög. Från saltvatten fungerar en hel del djur från strankanten som krabbor, räkor, snultror, smörbultar osv. Det är klart värt att försöka, inget stort besvär och kostnader direkt om man jämför med ett kroallakvarium och många av djuren är faktiskt väl så intressanta. Vill man läsa om kallvattensdjur så får man gå tillbaka till Jörgen Eggers böcker, i vissa hänseenden är de föråldrade men när det gäller kallvatten så håller de än. För smådjur i sötvatten är det 'Djuren i sötvattensakvariet' som gäller, den är en klassiker på området. 'Saltvattensakvariet' är inte särskilt modern när det gäller saltvatten i allmänhet men när det gäller nordiskt kallvatten och medelhavsdjur så finns det helt enkelt inte mycket mer att välja på. 'Complete encyclopedia of the saltwater aquarium' innehåller en modernare kallvattensdel men är inte europeiskt orienterad, den är intressant trots det. För kall sötvattensfisk är 'Mina tama insjöfiskar' av Curt Linde intressant, somligt i den boken är lite märkligt men man får ta vad som finns helt enkelt. Jon Olavs blogg skall ju inte heller missas: http://www.jonolavsakvarium.com/index.html När det gäller ål så är den numera B-listad. Det innebär att om man har den i akvarium så lär man kunna förklara hur man skaffat den på ett lagligt vis. Hotet mot ålen innebär att reglerna stramas åt allt mer.

Även om inte alla verkar ha förstått det så gäller det samma regler i en zoobutik som i andra butiker. Säljs något i en webbshop så har köparen ångerrätt i fjorton dagar enligt distansavtalslagen. Säljs varan i butik så gäller konsumentköplagen som lägger ett ansvar på säljaren att se till att varan är lämplig för det som konsumenten skall ha den till. Säljer man en lampa med ovanlig sockel så får man nog vara beredd att ta tillbaka den om det visar sig att den inte passar och man inte förklarat läget för köparen. Men - i både distansavtalslagen och konsumentköplagen så är ett grundläggande krav för att man skall få lämna tillbaka nånting att varan är "väsentligen oförändrad". Börjar man med egna modifieringar på det man köpt så innebär det att alla rättigheter att klaga och ångra sig försvinner och det måste man vara medveten om.

När det gäller faktabladen - Det är ju inte så att de är frivilliga, en zoohandlare skulle kunna bli bötfälld för att inte skicka med såna. Så hårt har inte tillsynsmyndigheterna gått på om saken och lika bra det kanske. Det är ju inte heller alltid så lätt att ge adekvat fakta, ibland finns det ju som sagts här redan olika åsikter om hur djur skall skötas. Dock borde man ju kunna åstadkomma nånting, bara en lapp med vad man tror att det är för nånting är ju alltid en början och vissa hintar om ursprung och skötsel borde inte vara omöjligt. Problemet är väl mest att det hela tar tid, att skriva ett bra och komplett faktablad om en art tar åtskilligt av tid. Traces mm - Jo, det du skriver Lasse är ju i stora drag vad det handlar om men sen är ju frågan hur det hela blir mer konkret. Skall man ha Tracespapper om man köper några koraller i Danmark? För att reda ut det så måste man bli klar över vilka skyddszoner som finns, vad utryck som vattenlevande sällskapsdjur, föra ut på marknaden osv egentligen står för och dra nån slags slutsats av det hela. Saken görs inte lättare av att EG-rätt saknar förarbeten och att Jordbruksverket inte är behöriga att göra tolkningar men ändå måste förhålla sig till reglerna. Kurserna - Det här är ju ett stickspår men påstås det att jag kommer med grova anklagelser på skakig grund så lär jag ju kommentera det. Till att börja med vill jag ju faktiskt säga att jag tycker att det att man påstår att man misstänker att en kurs är ambitiösare än en annan inte är nån speciellt grov anklagelse. Det borde inte vara mer dramatiskt än att säga att man tror att ett fabrikat av en pump kan vara bättre än en annan. Jag uttryckte mig rätt försiktigt och det jag mest var ute efter var egentligen att ta bort missuppfattningen att kurser är lika med Zorf, punkt slut, det finns fler arrangörer. När det sen gäller vad jag har för underlag så ser jag det som att det att folk som deltagit i kuser från olika arrangörer och kan jämföra ger uttryck för en uppfattning är ett ganska bra underlag, vem kan veta bättre? Det är dock inte bara det, i kontakter med zoohandlare och med folk på forum, myndigheter osv så har det hänt åtskilliga gånger att jag stött på rena missuppfattningar som man påstår sig grunda på vad som sagts på zoorf-kurser. När jag alltså gör ett så måttfullt påstående som att jag misstänker att en arrangör är mer ambitiös än en annan så grunder jag det på flera oberoende källor och jag ser ingen anledning att backa på det. Sen är det självklart så att kursernas kvalitet säkert varierar, både över tid och djurslag. Djurskolans fiskskurs var jag t ex inte så förskräckligt imponerad över, jag upplevde det som att det till allt för stor del handlade om salt som lösningen på alla problem, alltså inte saltvattensakvarium utan att salta i sötvatten. Beroende på vilken föreläsare man har och vad den har för kunsakap och intressen så kan det naturligtvis bli hur bra eller dåligt som helst. Alldeles bortsett från olika arrangörers eventuella relativa förtjänster så är dock ett problem tydligt, det står folk i zooaffärer och säljer som ibland inte har en susning om vad de håller på med. Kurserna var tänkta att vara ett sätt att hantera den saken men jag tycker det är rätt tydligt att problemet inte blev löst.

Traces är jag mer än nog medveten om vad det är, sist tog det en hel förmiddag för gemensamma insatser av mig, veterinären och tracessupporten att få till pappren som jag behövde för att skulle få köra några kaniner till Danmark så nog har jag bänglats med det. Så det jag menar är helt enkelt det att med ett sånt system där det skall fyllas i papper till förbannelse så kommer man att få en synnerligen bra kontroll på hur vissa djur rör sig. Det är rakt inte så att det bara är nånting med föranmälan som ändras vid halvårskiftet. EG har antagit en ny förordning för förflyttningar av vattenlevande djur som har åtskilliga synpunkter på hur förflyttningar skall registreras och också lägger sig i vad som får tas in från olika områden mm. Jag vet inte än exakt hur det här kommer att tillämpas men jag misstänker att det kan få stor betydelse för hur handeln med akvariedjur kommer att se ut framöver. Reglerna i förordningen är dock milt sagt något hårdtuggade så det lär märks hur det här slår när Jordbruksverket skall till att tillämpa det där. Reglerna finns att läsa här: http://www.sjv.se/download/18.78be32b411dd24541d28000522266/Akvariefisk+-+1251-2008.pdf Kan nån förklara exakt vad det står där så berätta det gärna, för min del skall jag försöka reda ut det med Jordbruksverkets handläggare. När det gäller det där med Djurskolans vs Zoorf:s kurser så har jag som sagt bara gått Djurskolans kuser och jag kan alltså inte själv jämföra, jag kan säga att jag har ett intryck av att djurskolan har en seriös ambition att lära ut nåt men mer kan jag inte säga av egen erfarenhet. Vad jag däremot noterat är att somliga som också gått djurskolans kurser och som tidigare gått Zoorf-kurser menat att de kurserna i jämförelse varit ett enda skämt. Vilket det är rättvist eller inte kan ju inte jag säga nåt säkert om, jag har bara noterat synpunkten och jag har hört den från fler än ett håll. Det jag dessutom också kan säga är att nånstans måste det här med kurser ha misslyckats på nåt sätt när man får höra ett och annat av vad diverse zoohandlare kan försöka tota i sina kunder. Det är inte nog med att somligt är korkat, i somliga fall är det så eländigt att det som de försöker få kunderna att tro på är direkt dödligt för djuren. Vilket det sen beror på att de sovit på kurserna eller att kurserna är för dåliga må väl diskuteras men nånstans finns det uppenbarligen problem.

Det går ju att byta ballast, antingen att sätta in en ny motsvarande befintlig om de inte lyckats tråckla till det för bedrövligt, eller också att köpa en ny lös ballast kopplad till lösa ändkåpor. Innan du börjar med det tycker jag dock att du skall ta och prova med två nya lysrör.

Reglerna för utbildning för zoohandlare, krav på faktablad, vilka djur man får hålla, anvisningar för hur olika sällskapsdjur skall hållas, anvisningar för hur det skall se ut hos zoohandlare mm finns i L 80 som finns här: http://www.sjv.se/download/18.b1bed211329040f5080001872/DFS_2005-08.pdf

Lång tråd med många spår, här lite spridda kommentarer från mins sida: Handlarnas ansvar: Det finns ju redan krav på att handlare skall gå kurs, det kravet tycker dock jag tyvärr inte har fått den verkan man borde ha kunnat hoppas på. En anledning till det är att det bara är en butisksansvarig som behöver gå kurs. I vissa fall har det inneburit att det bara är en person per flera butiker som gått kursen. De som faktiskt står och möter kunden har alltså ofta inte gått kursen. Ett annat problem är vad kurserna faktiskt ger, är det film och kaffedrickning eller kommer kursen att hjälpa den tilltänkte zoohandlaren att göra ett bra jobb? Jag har gått Djurskolans kurser som jag har en misstanke om att de är ambitiösare än Zoorf:s, ändå får jag ju konstatera att inte lär man sig allt man skulle behöva om ett djurslag på en dag inte. Kurserna kan vara till viss hjälp men är inte handlarna intresserade av djuren så blir det inte bra ändå. Handlarna har också en reglerad skydlighet att lämna information när det gäller fisk. Det skall skickas med ett skriftligt faktablad som minst skall innehålla följande: 4 § Ett faktablad avseende fiskar ska innehålla uppgifter om 1. det svenska eller vetenskapliga namnet på fiskarnas art eller släkte, 2. fiskarnas eventuella stimbeteende eller aggressivitet mot andra fiskar, 3. fiskarnas behov av storlek på och inredning av akvariet, 4. fiskarnas behov av vattenkvalitet och hur denna kan upprätthållas, 5. fiskarnas behov av vattentemperatur, 6. fiskarnas behov av ljus, 7. hur fiskarnas näringsbehov kan tillgodoses, 8. vilka åtgärder som kan underlätta för fiskarna vid omställning till nytt vatten, samt 9. hur övervintring av fiskar, som hålls i utomhusdammar, ska ske och vilka åtgärder som ska vidtas för att underlätta för fiskarna vid omställningen för övervintring och vid utsättningen igen på våren. Allmänna råd till 3 kap. 4 § Om djuret omfattas av bestämmelser i CITES bör detta framgå av faktabladet. Faktabladet bör även innehålla uppgifter om lämplig referenslitteratur. Detta är alltså gällande krav men ärligt talat, hur många har fått ett sånt blad med när de köpt fisk? Räck upp en hand kanske? Nå, detta visar att det inte alltid hjälper med aldrig så bra regler, det är rakt inte allt som skall göras som blir gjort. När det gäller lägre djur finns inga motsvarande krav. Däremot så kan man hitta ett och annat i konsumentköplagen som gör att handlare inte kan kränga iväg olämpliga djur hur som helst. Köparens ansvar: Den som har ett djur har ju ett antal skyldigheter enligt djurskyddslagen mm att ta hand om det. De skyldigheterna kan man knappast klara av utan att läsa på. Samtidigt är det ju så att om man håller på med mer udda djurgrupper så är det inte alltid så enkelt, helt plötsligt står man framför något intressant och inser att det är nu eller aldrig. Tyvärr leder ju såna situationer ibland till köp som det hade varit bättre om de inte skett. Sen tål det ju att diskuteras om det bör ställas ytterligare krav för att få köpa vissa djur. Jag tycker definitivt det, dagens situation där man fritt kan köpa flodhästar och kobror medan silkeapor och dvärgmanguster är helt förbjudna privat är rakt inte vettig. Reglerna bör ses över och det är helt rimligt att ha något slags tillståndssystem för svåra djur. För vissa djur känns det inte så svårt att få till men för ryggradslösa djur så är det inte helt enkelt. Vem skall avgöra vad som är svårt, vilka myndigheter eller andra har kompetens nog att göra en sån lista? Ett och annat kanske ändå skulle gå att hantera, blåringad bläckfisk är en art som jag inte tycker att man skall få skaffa hur som helst t ex. Införsel: Det finns ju krav men samtidigt är det ju väl känt att de som packar djuren i andra länder inte alltid kan förutsättas se skillnad på en korall och en giraff. Det kommer vad det kommer ibland och det varierar vad som släpps in och inte. När det gäller vattenlevande djur kan man dock förvänta sig en avsevärd uppskärpning med EG 1251/2008, från årsskiftet gäller krav på hälsointyg och från halvårskiftet skall alla sändningar registreras i Traces vilket ställer en hel del nya krav.

Trevligt med lite intresse för makroalger. Det finns ju åtskilligt snyggt men tyvärr brukar man i svenska butiker mest hitta nåt som kostar 300 och där det är oklart vilket det egentligen lever eller inte. Måttligt kul så här är lite att dregla över i stället: http://www.marineflora.com http://www.marinelife.com/ Det finns ju grejor minst sagt, det är ju bara att det måste finnas intresse också om det skall hitta hit. En annan länk att titta på om makro är den här: http://www.jonolavsakvarium.com/blog/200903/blog200903.html Killen har ju kallvatten men jag får nog säga att den burken slår många revakvarium med hästlängder, det där är verkligen nåt att bli inpirerad av. För min del prövar jag lite makroalger och det är ju ungefär som med växter i sötvattensakvarier, antingen växer det så burken svämmar över eller så dör det. Havssalladen jag har är alldeles för ambitiös, Caulerpen visar också tendenser till att dra iväg medan rödalgerna inte uträttat så mycket än. Problemet är ju också att jag får åtskilligt med trådalger som jag gärna kunnat vara utan och att hitta nåt som äter trådalagerna utan att skada makroalgerna känns inte som nån enkel akvation.

Efter allt ovett jag fått för oändliga meningar så känns det bra att det äntligen finns någon som bjuder på värdigt motstånd i den grenen. Tack! Det finns ju diverse timers och liknande som går att ställa ner till en sekund och ibland mindre, är det nåt sånt du skulle behöva?

Du kanske har kommit lite långt på väg nu men annars så finns det ju ett alternativ här: http://www.fishnflush.com/

Fast det var nog kanske egentligen inte problemet som jag uppfattar det, frågan är väl snarare varför det inte finns alternativ som t ex balling.

Även jag får tacka för trevligt snack, en och annan påse blev det ju med hem också. Kanske är det så här det skall gå till när det verkar allt svårare att hålla igång föreningar, i stället för styrelse och balansräkning och annat som ingen egentligen vill bänglas med så träffas man helt enkelt och byter både grejor och erfarenheter.

http://www2.snf.se/sveriges-natur/artikel.cfm?CFID=348174&CFTOKEN=49138229&id=834 Trålning och fiske har sina problem men att man däremot försöker att genomföra reservat i dialog med de som bor och verkar där är i grunden bra. Det finns allt för många exempel på destruktiva konflikter mellan okänsliga naturvårdare och orolig lokalbefolkning. Det är inget perfekt reservat som man fått till nu men långsiktigt är det ändå en bättre väg att gå fram försiktigt och försöka få folk med sig.

Kan nog tänkas att jag dyker upp, om det nu inte kör ihop sig med nåt vilket i och för sig inte är omöjligt.