Bygert

Naturligtvis finns risken att man får in obehagligheter på köpet, egentligen är dock nog jag mer oroad över risken att det som vi köper in från andra hav skall stöka till det i våra inhemska hav än för risken att något inplockat från naturen skall löpa amok i akvariet. Jag tackar för tipset att plocka snäckor och sälja dem med lite lätt korrigerad ursprungsbenämning, iden är inte dum!!!

Jag har en som inte fungerar som den skall, pumpen går het och om jag ger den såpass luft att den gör nån nytta så tappar den taget efter en stund. Jag vet inte vad felet är, har nån några tips på åtgärder så är det välkommet.

Vet inte om detta är vad du söker men där den passar fungerar den bra. http://www.arcadia-uk.info/product.php?pid=46&mid=10&lan=en⊂=&id=4

I kallvattensburken har jag en skummare som driver mig till lätt vansinne (rio nano), den går inte alls som tänkt och sista varianten i ren desperation är att jag strypt luftintaget och använder en luftsten i stället. I alla fall, när jag plockade den i molekyler var den som vanligt invaderad av snäckor och jag tyckte mig se att ett par av dem tackat för sig och var tomma så de åkte i blivande revakvariet för att i alla fall komma till glädje som eremitbostäder. Några timmar senare hade de kommit ut och ägnade sig för fullt åt att skrapa alger. Märkligt tyckte jag, i kallburken har de inte gjort så mycket. Slump eller nåt att ta fasta på, sånt måste provas så över med tre till från kallburken. Sexton grader till tjugosex, tjugoåtta promille till trettiofem, plopp bara, vaddå försiktig inskolning. Joddå, några timmar senare är de också i full drift. Nu vet jag ju inte hur långvariga de blir men det tål ju onekligen att fundera över om dyra snäckor i korallakvarier skulle kunna bytas mot vanliga sketna strandsnäckor som plockas gratis på västkusten. Bespraringspotentialen är ju rätt avevärd om man vill ha många snäckor. Egentligen kanske inte saken är så ologisk, strandsnäckorna / Littorina finns ju i hällkar och andra miljöer där de säkert måste ha beredskap att hantera det mesta i fråga om temperatur och salthalt. Ett revkar kanske ligger närmare deras optimum än min kallburk som de mest försöker emigrera från. Nå, jag vet inte hur detta kommer att utveckla sig men misstag är ju en solid grund för framåtskridande så vem vet...

Det finns definitivt vissa fördelar med härdat glas. I och med att det är starkare så kan man använda något tunnare glas vilket innebär ett lättare akvarium. Ibland räknas vart kilo när burken skall in... Med undantag för kanterna är glaset också mer slagtåligt och det är också hårdare och mer motståndskraftigt mot repor. Spricker det blir det inte heller lika farliga skärvor som efter vanligt glas. Jag skulle inte vilja påstå att härdat glas är varken bättre eller sämre än vanligt glas, det är snarare annorlunda. Det har vissa bra egenskaper men också en allvarlig brist nämligen att kanterna är så känsliga.

Ja ingen vore ju gladare än jag i så fall men törs jag lita på att det är så?

Tja då har man hamnat i det träsket också, inte bara kallt salt nu utan även varmt. Data om burken: 75 x 60 x 40 = 180 liter Skummare Prizm delux, cirkulation aquaclear 110 3700 liter/timme Ljus MH 70 W + 2 x T5 39 W Marine Glo 25 kilo levande sten bottnat med 20 kg faxe Hittills istoppat 15 små eremiter Det är budgetvariant det här, mycket av det hela är sånt jag samlat på mig efterhand och burken innehöll nyss guldfiskar som ny fått rymligare boende. Hopp om att detta kan bli nåt? Och så diverse funderingar då. Vattenvärdena ser rätt rimliga ut på det stora hela, 5 mg nitrat och lite fosfat är väl onödigt högt men kanske inte helt alarmerande. Silikat däremot var det gott om, kanske 4 mg eller nåt i den stilen. Märkliga är nu då att kranvattnet ligger på en tiondel av detta och osmosen lär väl inte öka halten i alla fall. Jag har en teori, eftersom jag hämtade sten och skummare på samma ställe så var inredningen klar när jag kom till skummaren och det visade sig då nödvändigt att skära ur en glaskant för att kunna hänga på den varvid det rann det glasmjölk ner i burken. Kan silikaten komma från det? Och vad göra nu, är det läge för silikatremover för att slippa kiselalgsöversvämning? En liten sten som jag köpt enbart för att det sitter en trevlig röd alg på den bor det nånting i. Saken skickar ut några centimeter långa trådar som är tunna som sytråd. Vad kan det vara för slag? Jag råkade också se en decimeterlång borstmask. Jag hör nu inte till de som blir hysteriska när det dyker upp konstigheter, tvårtom får det mer än gärna bo en borstmask i burken i och för sig. Men hur stor är risken att den kommer att skaffa sig obehagligt dyra matvanor när det hamnar annat i burken?

Jag har sett riktigt stora akvarier byggda i härdat glas så det är rakt inte omöjligt i och för sig, det kan vara ett bra material och det är betydligt starkare än vanligt glas. Men, det finns ett par rejäla men. Det är inte svårt att skära i härdat glas. Det är i stället omöjligt, försöker man så kommer det absolut oundvikliga resultatet att bli en hög glaskross. När en glasruta är härdad så får man acceptera att använda den med de mått den har, det går helt enkelt inte att göra nåt annat. Härdat glas är också starkt på många sätt, för vattentryck eller om man råkar sopa till det mitt på rutan så tål det mycket mer än vanligt glas. Kanterna däremot är känsliga och det tråkiga där är att slår man ur en flisa i kanten så är det stor och uppenbar risk att hela rutan blir till en grushög. Så för all del, bygg gärna i härdat glas men använd då hela rutan med de mått den har och sätt för all del på någon typ av ram som skyddar kanterna, annars kan det gå illa.

Känns inte hållbart att köra på frihand i längden så jag tittar på test och då till exempel JBL:s testlab eller i alla fall vissa tester från det. http://www.aquaristikshop.com/e_Produktinformationen/JBL-Testlab-Marin.htm Saken är då att det där kan jag köpa via bättre kanaler än i butiker, så frågan är alltså inte om det finns bättre grejor utan om det här är tillräckligt funktionellt för att det skall vara nåt att satsa på om man får det till rimligare pris. - Förhoppningsvis rätt länk nu, skall vara saltversionen

När det gäller det där med anmälan är det enkelt, § 44 här: http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/20070845.htm Vad det står där är att om man visar sånt som koraller, boaormar, råttor, möss och papegojor och tar inträde så skall man anmäla det minst en månad i förväg till Länsstyrelsen. Kostar inga pengar och man behöver inte vänta på att få ett tillstånd, det skall bara anmälas. Inga problem bara det blir gjort och då lämpligen av arrangören. Blir det inte gjort däremot... Det var den enkla biten, sen finns det helt enkelt inget att hänvisa till eftersom det inte är klart vad som gäller. Jordbruksverkets mening är att på sådana här tillfälliga arrangemang så gäller L 80, alltså reglerna för sällskapsdjur fullt ut. Fulla vanliga burmått alltså och dit var det långt på Kista. Även då många andra regler, djur som inte får hållas ensamma, måste ha viss inredning osv. Min tolkning är att så länge inte djuren hålls på mässan längre än 48 timmar så är de under transport och då gäller i stället de mycket lägre ytkraven för djur under transport. Å andra sidan kan det bli nog så obehagligt med de krav som då i stället träder in för långa djurtransporter. Det här har varit totallugnt förut tills någon ställde en fråga och sen dess har det rått total kalabalik på reptilmässorna. Det spörs hur det blir på andra mässor nu men i längden kan det inte vara hållbart att det som får Jordbruksverket att gå i taket på ett ställe kan fortgå utan problem på ett annat. Grundproblemet är egentligen att det ingenstans i de svenska reglerna finns en tydlig reglering för exakt var gränsen går mellan djur i vanlig hållning och djur i transport. Egentligen skulle det behövas nya regler som klarar ut vad som skall gälla på olika kortare arrangemang, tills det är klart är det risk för fortsatt bråk.

Det kan bli en besk eftersmak på Kistamässan. Jag har haft en lång tvist med Jordbruksverket om mässregler som till slut lett till en åtalsanmälan. Det det handlar om är en bagatell jämfört med bilder jag sett från Kista och den uppenbara skillnaden mellan vad Jordbruksverket agerar och inte agerar mot börjar irritera folk i en utsträckning som gör att det inte är troligt att det kan fortsätta att se ut som det gjorde i Kista. Det där handlar mest om gnagare men att visa saltvattensakvarier har också en viss potential för katastrof. Ställ ut en burk med en B-listad korall i och låt bli att anmäla det till Länsstyrelsen, blir det sen kontroll är det bara att öppna plånboken på vid gavel, böterna kan bli sanslösa. Och det är inte nån allt för orimlig gissning att det blir folkvandring av kontrollanter på nästa mässa.

Men du Richard, när du har en massa bruttor framför karet så får du säga till dem att vinka i kameran, trevligt i och för sig att se ändan på dem men något mer kunde man väl få se?

Låter oroväckande...

Av någon anledning råkade jag bläddra i 'Allt om saltvattensakvariet' av Frank de Graaf. Lyss till hans visdomsord om anemoner som jag fick ögonen på: "De genomskinliga anemonerna av släktet Aiptasia är speciellt lämpade för akvarium." Visserligen fortsätter han med att de ibland kan bli en plåga men nog är det lite spännande ändå att läsa detta.

Våra inhemska förmågor är väl så klåfingriga som de i Bryssel men det kanske vi inte behöver fördjupa oss i. Vartifrån än restriktionerna kommer så är det ju ändå en risk att importen stryps åt och därför är det ju rakt inte fel att ha nån slags odling, oavsett vad som är bäst för reven så skadar det inte att vara förberedd för problem. Att ha ett närodlat-akvarium är ju en intressant tanke, visserligen ligger det då närmare för mig med närfångat, det är ju också en lösning, västkust-akvarium. Om man nu inte vill köra den varianten så visst borde det väl gå att åstadkomma nåt vettigt även med det vi får fram inom närområdet nu? Nån slags konstgjord sten där någon del får koloniseras i ett befintligt akvarium, korallfraggar, vissa fiskar, somliga ryggradslösa djur - visst blir urvalet någor begränsat men nog borde det gå att få till nåt som absolut kan likna nåt.

Sen är ju frågan hur långt det är lyckat att gå när det gäller att göra sig oberoende av import från korallreven. Det har ju diskuterats en del och ett exempel på hur argumenten kan gå är diskussionen angående exportförbud mot delfiner som fördes på CITES AC 23. Solomonöarna invände då att en delfin slaktad traditionellt till lokal matmarknad genererar 70 USD medan en levande delfin exporterad inbringar 50.000 USD till den lokala ekonomin. Det är väldigt många slaktade delfiner som skall till för att ge samma inkomster som en levande. Samma resonemang kan man använda på fisk och levande sten, export av det kan ge större pengar än cementindustri och matfiske och alltså ge befolkningen möjlighet att försörja sig med ett mindre uttag från reven. Det är ju inte så att den lokala befolkningen inte gör nånting om vi inte köper saker till akvarierna, det är stor risk att de gör nåt annat och värre. Köper vi saker från reven så kan det ge skjuts till lokal ekonomi och ge incitament till att skydda miljön så att man inte förstör sina försörjningsmöjligheter. Givetvis så finns det också exempel på hänsynslöst utnyttjande där fångst för akvarieändamål riskerar att bidra till skövling. Vad jag vill ha sagt är att det inte är givet att det är bäst i längden att föröka bygga upp vattentäta skott mellan hobbyn och reven. Ett mycket bra långsiktigt skydd för reven kan vara att det på olika sätt går att tjäna pengar på dem och det gäller att inte strypa alla såna möjligheter. Odlad sten kan nog vara ett sätt att ge inkomstmöjligheter till lokala ekonomier som kan vara bra ibland. För att kunna veta vad som är uthålligt och rimligt och inte börjar det komma certifieringssystem, det kan vara en möjlighet att ha koll på om saker sköts på rätt sätt.

Dags att ruska liv i föreningen spettets vänner möjligen?

Jag blev något förvirrad över vad Balling var för slag men jag hittade det här som ger en förklaring till varför man skall sätta till salt utan natriumklorid för att upprätthålla balansen: http://www.aquafreaks.no/forum/kjemi/2874-balling-metoden-2-a.html Om det sen är rätt tänkt spörs ju men det är en förklaring till hur man tänker i a f.

Jag stör mig också på svengelska men i det här fallt tycker jag du är fel ute. Nitrogen är ett ord som länge använts i tekniska sammanhang och det finns numera i Svenska akademins ordlista vilket väl borde avgöra att det är ett i svenska använt ord. Egentligen har inte nitrogen så mycket med engelska att göra, det är en avledning av ett grekiskt ord och är en internationell term. jämfört med vårt ord kväve så har det ju en viss poäng i att det visar sambandet med nitrit, nitrat, nitrösa gaser osv. Så för min del kan folk gärna få skriva nitrogen, däremot kanske det inte låter så bra med att uttala det najtrojen när vi snackar svenska. Det tål också att diskuteras hur mycket fikonsnack som är lämpligt att använda på offentliga forum. somliga kan uttrycka sig typ - jag har ett RSM med PTV och där har jag T. viridis och M. nigra, nu har jag lite problem med AEG och... - tja, frågan är, hur mycket nytt folk kommer man att attrahera till hobbyn om man kör med det snacket? Facktermer kan vara bra men det kan också bli en barriär som stänger folk ute.

Det har varit väldigt rörigt ett tag när det gäller införselregler för djur men vid årsskiftet kommer det nya regler som klarar ut begreppen i alla fall något. Det som känns mest relevant här är ryggradslösa djur och där har det varit lite svajigt och jag har fått lägga en del tid på att övertyga Jordbruksverket om att släppa efter en del, första förslaget så var det införseltillstånd rakt av, nästa fem individer fritt vilket kunde blivit nog så intressant med korallfraggar. I alla fall, så här blir det: Det är fritt fram att ta in ryggradslösa djur från hela världen men det finns ett antal begränsningar. Fritt är det för djur som man skall ha själv och som man själv transporterar. Kräftdjur, bin och humlor kräver alltid tillstånd. Djuren får inte finnas på en lista över skadegörare, den listan rör knappast något som finns i saltvatten. För blötdjur är det lite knepigt, på ett ställe står det att det är fritt, på ett annat att tillstånd alltid krävs. Man lär inte bli dömd för smuggling i a f när det ser ut så. Så för ryggradslösa djur när det gäller saltvatten då, så länge det inte är kräftdjur och så länge man inte skall sälja djuren är det bara att åka, annars får man skaffa införseltillstånd som såvitt jag förstår saken skall kosta en hundring men bara gälla ett tillfälle. Sen är det då viktigt att notera att det här gäller en enda sak, att få in djuren över svenska gränsen. Regler i andra länder och skydd av arter kan innebära att det rakt inte bara är att ta djuren ut ur landet de kommer från och det kan också vara problem att få in djuren i EU. Att det är fritt fram över svenska gränsen innebär alltså rakt inte att kan kan åka med vad som helst hur som helst.

När det gäller blåringade så kan man säga följande: - De är oerhört giftiga. Vilket sen det är så att man löper en akut risk att falla död ner direkt vid ett bett eller om det bara är så att man löper en stor och uppenbar risk att dö må diskuteras men vilket som så är det nåt bland det farligaste man kan bli biten av. - De är svåra att hålla och sköta i akvarium och även om man lyckas så har de relativt kort levnadslängd. Det brukar helt enkelt inte gå särskilt bra att hålla dem i akvarium. - Det finns en oro för hur det står till med bestånden, det är inte självklart att de tål skattning. Nu är ju jag rätt liberal i vanliga fall till vilka djur man skall få hålla, i princip tycker jag att man skall få ha ungefär vad som helst men att det när det gäller vissa svårare arter bör införas nån slags tillståndsplikt. När det gäller just den blåringade så ser jag det som kombinationen av farlighet samt djurskydds- och artskyddsproblem gör att det väl tål att diskutera om det är en art som man bör få hålla.

Jag vet ju inte om jag har så mycket konkreta förslag men svamla lite kan jag ju ändå... Det man kan fundera på när pH inte vill upp är ju om vattnet skulle behöva buffras bättre vilket skulle tala för att sätta till en blandning av natriumbikarbonat och natriumkarbonat. Samtidigt är ju KH inte alarmerande lågt och den blandningen tillför ju rakt inget kalcium. Att det går att lufta upp pH kan ju tyda på att det är mycket koldioxid i lösning, du har inte mätt hur det ligger till med syre? Vad du skulle kunna göra är att prova med en lindträutströmmare, den gör mycket mindre bubblor vilket dels innebär att det inte stänker så mycket och dels att luftningen blir betydligt effektivare. Sen tål det ju också att fundera på om det blir rätt om vi köper metoder och mål från korallrevsakvarier rätt av. Det finns ju åtskilligt mer näring i nordiska vatten så kanske är det inte så att målet på näring skall vara typ noll. 30 - 40 ppm nitrat är kanske att ta i ändå men vad som också tål att överväga är kvoten mellan N och P, den kan vara väl så styrande för vilka alger som dyker upp som de absoluta värdena så att klämma åt det ena utan att få ner det andra kan stöka till det. Frågan är ju också vilka näringsämnen och vilka värden som är eftersträvansvärda. Kalcium är ju viktigt om man har djur som bygger upp skal och annat av det ämnet men hur viktigt är det i kallvatten? Det kanske är andra ämnen som är väl så viktiga, är inte tång känt för att innehålla en hel del jod t ex? Jag tror det inte är självklart att det som är utprovat i varmt vatten till korallrev är det optimala i kallare vatten till noridiska djur, alltså har vi nog lite pyssel framför oss. Vilket ju kan vara spännande i och för sig...

Att det går att träna fiskar till olika trick är ju inget nytt men att det skall behöva säljas grejor till det känns faktiskt som lite överkurs. På ett vis är det ju lite bra ändå att sånt här kommer fram, som ursäkt för guldfiskskålar (som är förbjudna i Sverige) har somliga hävdat att guldfisken har tre sekunders minne och att det alltså inte spelar nån större roll hur man håller dem, de minns ändå inte var de var nyss. Såna ideer mosas ju grundligt när man kan visa att guldfiskar kan lära sig trick, det finns dessutom undersökningar som visar att de minns vad de lärt sig i månader.

Särskilt ofta är det nog inte det blir aktuellt med rutor långt under vattenytan men om man nu skulle få för sig att sätta en tittglugg vid botten baktill i ett plywoodkar eller nåt liknande så skadar det nog inte att säga att man inte kan använda det där programmet utan att tänka sig för. Stoppar man in mått som om rutan ginge ända upp till ytan så lär det ju hålla men det finns ju då en möjlighet att det blir onödigt överdimensionerat.

Då vet vi att det går att sälja den typen av fisk för 169:-/kg, då är det väl bara att saltvattensaffärerna följer efter i den prissättningen...