Bygert

Jo, just det. Slutsatsen av det du skrev nu blir ju just det jag sa från början, minimalt med löst koldioxid vid högre pH-värden.

Nej... Jag tror faktiskt inte på det där. Jag tror mer på det som den här bilden visar:

Ja... Jo... Men... Visst går det att räkna hitan och ditan och komma fram till diverse saker. Men sen måste man ställa det i relation till vad vi egentligen mäter. Och går man då och köper ett litet test som det står KH på så ska man ju inte tro att det är KH, karbonathårhet, kalciumvätekarbonat det mäter. I stället mäter det alkalinitet, buffringsförmåga, via titrering med en syra. Eftersom alkaliniteten i akvarier mest kommer från karbonathårdheten så översätter man sen rakt av enligt en bra gissning till KH. Vad detta innebär är att ett vatten med en verklig låg karbonathårhet kan ha god buffringsförmåga. Det kan finnas organiska syror t ex som håller emot om man försöker sänka pH. Man vet också att ett vatten med verkligt högt KH har bra buffringsförmåga. Och när det gäller de värden vi får med tester så är det ju buffringsförmågan man faktiskt mäter så där vet man faktiskt att ett högre värde innebär bättre buffringskapacitet. Oavsett hur det borde vara teoretiskt om man nu mätt verkligt KH.

Det som kan bli skoj med sånt här är ju att ifrågasätta facit. Och nu var det ju inte så mycket information om hur det där vattnet som det skulle lösas gas i ser ut. Men om det skulle handla om saltakvarievatten med pH på typ 8 så kommer det när det gäller koldioxid att vara nästan ingen löst gas i vatten. Däremot kommer det att ha lösts en hel del koldioxid som gått vidare till annat. Men det var ju inte frågan så som den formulerats.

Ingen. Skulle jag säga, risken är stor att det går galet. Däremot så går det att använda ungefär vilken färg som helst som fäster på plasten och sen lacka med båtlack eller akvarielack.

En ända är ju att böja med varför det finns en botten i akvariet - jo faktiskt, gör man det klart för sig så kan man ta itu med problemet på ett bättre sätt. Första funktionen är ju naturligtvis att se till att det inte läcker ut vatten. Det är det enklaste att lösa. Jag har faktiskt under lång tid använt ett akvarium med en spricka i botten som läckte. Lösningen? En uppklippt fryspåse lagd på botten. Lite bättre kan det ju vara med en silikonsträng eller om det nu redan är vatten i burken nån typ av epoxi som kan användas under vatten. Hur som, att få det tätt är inget större problem, det löser man. Nästa viktiga funktion är att hålla upp innehållet, vatten, grus och allt annat. Där blir det skillnad på olika typer. Ett helglas som vilar på en stabil skiva händer det inget med hur spräckt botten än är, det tar sig ingenstans. Värre är det med ramakvarium där vikten står på kanterna och glaset bär hela tyngden. Man behöver inte vara allt för orolig, jag har sett ett 720 som var ojämnt uppallat, botten sprack från front till bak men trots att det var mycket sten och jox i hände inget mer (annat än att vatten läckte), glaset klarade tyngden även i spräckt skick. Fast helt tillfreds ska man inte vara med en spricka i fritt hängande botten. Bäst kan vara att byta botten eller silikona in en glasskiva i akvariet. I väntan på rätt lösning så kanske en försiktig avlastning med en garagedomkraft och en skiva av nåt slag kan göra läget lite tryggare. Om man tar det varligt. Tar man i så man börjar lyfta kommer man att få värre bekymmer än man hade innan. Sen är det en sak som man ofta inte tänker på. Botten ska hålla ihop akvariet så inte sidorna ger sig iväg utåt. Det är ofta inte ett problem, står akvariet t ex på en ram så är det rätt osannolikt att den ger sig iväg utåt. Men man måste också fundera på om sprickan kan innebära en risk för att akvariet kalvar isär. Gör det det så kan man lugnt säga att man har lite problem. Så sammanfattning, sprickor kan ofta hanteras tillfälligt med tätning och avlastning men visst är det en risk. Man får också tänka noga på vad just den sprickan man har ger för risker. Sen finns det faktiskt en enkel metod att minska problemet ordentligt. Sänk vattennivån. En dm ger mycket när det gäller belastning på botten. Sänker man till hälften kan man vara rätt säker på att om det inte gick åt fanders när akvariet var fullt så kommer det inte att göra det nu heller.

Ja jisses, då skulle det bli mycket åtgärder här. Tror inte jag sett en rät vinkel än.

Kul bilder! Med fiskar brukar de flesta räkor försvinna fort nog. Men det händer också att det plötsligt dyker upp nån överlevare typ ett halvår senare som lyckats hålla sig undan.

5 mm? Hade det varit 5 dm så hade det varit nåt att snacka om. Nu är det inget problem men då under absolut förutsättning att det är rakt. Alltså inte 5 mm högre på mitten. Och inte vridet, alltså att kortsidorna inte är parallella, att det skiljer i nåt hörn. Och det är inte så att det där med flera dm skillnad mellan sidorna är nåt otänkbart. Jag har ställt akvarier så ibland när det varit önskvärt med en landdel, sköldpaddor och sånt.

Bikarbonat är ju väl tragglat men jag tycker det fattas något i resonemanget. För att få en helhet så är det ju också av intresse vart korallen (som helhet) får näring ifrån. Inte för att jag vet så mycket om just det men jag vet en del om lavar som är en liknande dubbelorganism med i det fallet en svamp och en inneboende alg. Algen klarar sig bra utan svampen men svampen klarar sig dåligt eller inte alls utan alg. Algen sköter fotosyntes och svampen plockar näring ur regnvatten och skaffar också näring genom att lösa upp underlaget den sitter på med syror. Algen får visst skydd och också näring men vilket man ser det som att det är en symbios till ömsesidig nytta eller att svampen parasiterar på algen, det beror på vem man läser, åsikterna varierar. I alla fall, när det gäller koraller då. Plockar algen näringen ur vattnet, då gäller ju resonemanget med näringsbegränsning och halter av olika ämnen i vattnet. Om däremot korallen plockar en del plankton och sen bidrar med en del avfallsprodukter, alltså kväve mm, från den hanteringen till algen, då kommer det hela i ett annat läge. I så fall är inte alls halterna av näring i vattnet lika avgörande för hur korallerna växer. Snarare är det mer intressant hur tillgången på plankton ser ut. Utan att direkt veta misstänker jag att många koraller plockar i sig en del av vad de får tag i som kan vara ätbart. Och att det också kommer algerna till godo. Om man nu ska kalla det som är i koraller för alger men strunt i det, poängen är ändå att beroende på hur stor del av näringsbalansen som täcks från vatten och hur stor del som kommer från vad koraller plockar i sig från plankton så kan det där med vattnets innehåll av näringsämnen och förhållandet mellan dem vara avgörande eller ganska ointressant. Så, alltså, har vi grepp om det?

Bor förbjudet pga medicinska biverkningar? Nja, inte riktigt så: http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20030804000474 Det som väl kan sägas i övrigt är ju att det där testet vi har som det står KH på inte mäter det egentligen utan alkalinitet som inte är riktigt samma sak. Alltså är testet bra till att säga nåt om hur motståndskraftigt vattnet är mot ändringar i pH men inte nödvändigtvis hela sanningen när det gäller hur mycket karbonater det finns tillgängligt. Sen skulle ju jag säga att om man inte gjort nåt väldigt speciellt med vattnet så hänger alkalinitet och karbonater så väl ihop att man utan allt för stort dåligt samvete kan anta att om det ena är ok så är det andra det också.

Mjuka koraller. Bilden är ju rätt givet att det gäller kallvatten men inte det om rumstemperatur.

Händer att det går neråt 15 grader här när inte värmepumpen orkar med. Har varit neråt tio också vid elavbrott och då har det ju sjunkit rejält även i akvarierna. Inga direkta problem jag kunnat se med det, fiskarna tål ofta mer än vad man tror i fråga om temperatursänking, i alla fall när det inte blir för länge. För övrigt kanske jag kan stänga av kylaren nu?

http://www.jordbruksverket.se/download/18.1634dca615036416d891a056/1444025871136/2015-034.pdf 13:e kap sid 33

Det finns en vinkel till på det här, får man ha bar glasbotten? Svaret på det är nej. 6 § Ett akvarium ska innehålla en inredning och en botten som motsvarar det som finns i varje fiskarts naturliga miljö. Fiskar som i vilt tillstånd söker skydd bland föremål eller i bottnen ska ha tillgång till gömslen i akvariet. Första stycket gäller inte vid sådan tillfällig fiskhållning som kräver särskilt god hygien, såsom karantän, lekförsök och yngeluppfödning. Nu säger jag inte att det där är förnuftigt eller lättolkat. Bland annat blir ju tolkningen intressant för mina rudor som kommer från en naturlig miljö med tiotals meter gyttja i botten. Hur som lär man inte kunna tolka det där som att bar glasbotten är ok annat än vid karantän, odling och liknande. Erfarenhet av vad Länsstyrelser säger vid tillsyn är att eftersom de egentligen inte har en susning om hur det ser ut i fiskarnas naturliga miljö tror de att det är naturligt med hur det brukar se ut i akvarier vanligen. Lite sand alltså. Bar glasbotten accepteras däremot inte. Hur man sen gör utifrån vad som är tillåtet, hur det tolkas och vad som egentligen är bra, det är ju upp till var och en. Men ska man bryta mot regler kan det ju vara en poäng att vara medveten om att det kan ge problem om man har otur.

Rådasand används till dricksvattenrening, akvarier och annat känsligt utan risker. Jag har det till kallt salt, där passar det till miljön. Finns inget problem med att använda det om man vill. Kvarts är kiseldioxid så det låter kanske lite surt om man vill hålla ner kisel. Å andra sidan är det just kvarts som är en huvudråvara till glaset i de flesta akvarier och kvartsen är ungefär lika lättlöslig som glasrutorna. Inga bekymmer alltså.

Händer mycket kul ser jag. Om Daniel ska till dig kanske jag skulle haka på och kombinera med en backdragning? Om det funkar med tid och sånt alltså.

Bra grej! Dyker det inte upp nåt annat livsavgörande så kommer jag.

Ser ju ut att bli lite småsucce det där med backarna. Håll oss uppdaterade.

Tja, generellt sett så minskar ju marina arter norrut i Östersjön medan det är något omvänt med sötvattensarter. Och Upplandskusten är väl inget jätteläge för nåt, inga tagghudingar tex. För den skull är det ju inte läge att ge upp, det finns ju kul saker som torsk och skrubbskädda bland annat. Och även en del lite unikt som hornsimpa. Kan klart bli nåt intressant. Dessutom, abborre är inte så bara. Riktigt snygg fisk och kul i akvarie, de kan bli lite halvtama. Så jo, ett Östersjöakvarium kunde vara nåt det också. Nån ska ju vara först, vore kul om nån provade. Annars så är det ju dessutom så att om det nu går att köra fiskar från Singapore till Uppland så lär det gå att ta från Lysekil också. Jag ska ju inte påstå att det är helt enkelt att transportera västkustfisk längre sträckor men visst är det möjligt, det är rakt inte omöjligt att ha kallt salt lite varstans i landet.

Ja just det ja, paddtorsk. Nej vaddå, jag avundsjuk? Kan jag väl aldrig tänka mig?

Vi får titta på det. Det är ju ingen garanti att just Tjärnö vill ha besök men hittills har ju alla varit mycket välvilliga till att visa och diskutera så vi hoppas. Nåt ska vi ju ha iaf, det tycker jag.

Inte för att jag är helt säker men har jag fel lär jag väl få reda på det... Iaf, aluminium ja. Vad det tar sig för beror på. Ibland kan det vara rent giftigt, när det gäller försurning så är en hel del av den problematiken grundad i att aluminium ställer till det ordentligt om pH går under 6 eller nåt sånt. Över det så är det oftast inte nåt problem och stoppar man i första bästa sten man hittar i akvariet så är oddsen höga på att den innehåller mycket aluminium. Det där med aluminium och fosfor då. Det man brukar använda för att fälla ut fosfat är aluminiumsalter. Mest klorid eller sulfat. Då kan man få en fällning med nånting som då ofta kan hålla fred på sig och inte ställa till med nåt vidare elände. Aluminiumoxid däremot, till att börja med är det olösligt i vatten. Syror och baser kan lösa det men i stort så stannar det där det är. Det är det som är finessen med aluminium, det bildas en hinna av aluminiumoxid och sen är metallen skyddad mot vidare angrepp. Aluminiumoxid fäller inte fosfat, däremot kan de bli en adsorption, fosfat binds på ytan. Det är inte så effektivt och för att få nån slags effekt så använder man då finmalen aluminiumoxid. Så följaktligen, har man något av aluminium i ett akvarium i kontakt med vatten så kan det bli en viss binding av fosfat men knappast så effektivt så det borde göra så stor skillnad. Sen är aluminium i sig kanske inte nåt problem men det kan vara legerat med saker som inte är så kul, koppar t ex. Det kan också vara ytbehandlat med t ex krombad. Viss risk att ha aluminium i kontakt med vatten alltså, det behöver inte vara nåt problem men beroende på exakt vad det är för sort kan det ibland ställa till saker.

Jag har iaf fått ett namn att kontakta på Tjärnö. Vore trevligt om det gick att få till en träff där, det är väl bara att kolla om det funkar.

Köket är ju klart men så är det ju det där med ett nytt golv i ett rum, laga verandatak, organisera för får och annat efter att nån stolle tydligen beställt snö osv osv. Det finns mycket onödigt som stör akvariehobbyn.