stigigemla

1 - 10 mg/l nitrat är idealiskt värde för ett nytt kar. Men det behövs lite fosfat också. Sarcophyton går bäst hos mig om polyperna fladdrar i strömmen - helst åt växlande håll. Om de får för lite cirkulation är det vanligt att det bildas som ett skinn på den som behöver ömsas bort. Och då brukar korallen dra ihop sig. I stark cirkulation brukar det inte hända. Det finns också en parasit som lever inne i stammen på Sarcophyton. I så fall brukar man kunna se en lodrät springa på kanske 5 x 1 mm rätt in i stammen.

Du behöver inte laka ur stenen. Om du vill få bort alger med mera så att det inte ligger och ruttnar senare så häll en liter väteperoxid 10% eller mer i karet så dödar det alla alger. Efter ett par dagar har det brutits ned och blivit vanligt vatten + syre. Borsta sedan ren stenen med en diskborste eller liknande. Har du knappar i karet kan detta vara livsfarligt. En del av dem är väldigt giftiga. Kranvatten har ofta pH ungefär 8,4 och låter du det stå kan pH sjunka till ungefär 8,0 men det brukar ta tid. Du lär inte få mycket lägre pH med kalkkross i bakgrunden. Malawi , Tanganjika med fler har naturligt högt pH men även Mellanamerika med en hel del ciklider och ungfödare. Är de odlade i akvarium sedan 70 år har det blivit ett urval mot pH runt 7.

Det ser ut som om ni har en vattentäkt med god dricksvattenkvalitet. Silikat är inte med i testresultatet så vi vet inget om risken för kiselalger. Degerfors är i utkanten av bergslagen, ett område med mycket god förekomst av metaller i berggrunden. Jag skulle rekommendera ett Tritontest innan jag använder vattnet för saltvatten. Det är ändå stor skillnad på att dricka ett par % av kroppsvikten per dag och att leva i vattnet.

När man chelaterar ett ämne innesluter man atomer i en molekyl av chelateringsämnet. Vanliga chelat är t. ex EDTA (etylendiamintetraättiksyra) Där använder man motsvarande 4 molekyler ättiksyra + mer för att binda en atom metall. Skulle man chelatera kalcium skulle det gå åt betydligt mer chelateringsämne än kalcium. Men spårämnen i saltet kan mycket väl vara chelaterade. Då är det en risk att de inte syns i vanliga dropptester men ICP tar allt.

Varje bakterieart har ett mer eller mindre fastlagt förhållande av nitrat jämfört med fosfat (och kol). De bildar ju sin egen vävnad med sin artegen mix av aminosyror och lipider. Och skummaren tar bakterier liksom de flesta koraller och filtrerande djur. De kolkällor som innehåller någon sockerart kan till den delen tas upp av koraller. Det som är bra med föreläsningen tycker jag är att den koncentrerar sig på det allra viktigaste och går inte djupare än vad en nybörjare behöver. Det är så lätt att nörda ner sig i någon detalj och då blir den plötsligt viktigast vilket är helt fel. För att täcka allt skulle det behövas hundratals timmar. Just när det gäller kolkälla håller jag med Mikoto. När det gäller färg på koraller har jag en motsatt åsikt mot Jonas Roman. Den av mina kunder som jag har sett bäst färg på korallerna hos har 0,2 och 25 i fosfat och nitrat. Enligt min erfarenhet bleknar koraller när värdena blir för låga - under kanske 0,04 och 1. Euphyllia brukar blekna först av korallerna vid låga värden hos mig.

Du behöver någon levande sten i varje kar för att ympa in diverse smådjur till död sten. Annars kleggar stenen ihop på ett eller två år och så kraschar karet.

Det beror på vilket akvarium och hur det sköts. I ett akvarium med litet överskott av nitrat och fosfat kan man sänka nitrat och fosfat med kolkälla. Då får man höjd mängd bakterier i vattnet vilka fungerar som korallmat vilket han visade i bilden med en massa bakterier nere vid foten i en korall. Detta är positivt i ett akvarium med stark skumning där skummaren reducerar mängden bakterier i vattnet. Med svagare skumning har det inte så stort inflytande. Där får man skapligt med bakterier från nedbrytningen av det som fiskarna missar att äta + det de skiter ut. Men kolkälla används ofta som en panikåtgärd i övermatade kar med alldeles för mycket nitrat och fosfat i vattnet. Där odlar vi många gånger mer bakterier än det som korallerna kan ta upp. Då blir det viktigt med en stor skummare.

Off topic. På min hemsida: http://oceanakvarium.se/?category=pages/3_fiskar&page=revets_zoner står det lite grann om biotoper. Mycket mer (och bättre) är det i Scott Michael första bok i fiskserien.

Det är lite konstiga värden från din bok. Kh är något som man ofta diskuterar och olika akvarier har olika. Mellan 7 och 10 är vanligt. Men man bör bara ändra det mycket långsamt om man inte är nöjd med värdet. Ammonium borde stått 0 - 0,2 ppm. Nitrit 0 - 0,1 men egentligen spelar det ingen roll då det inte är giftigt i saltvatten. Nitrat 1 - 10 ppm. Ett så högt nitratvärde som 36 ppm begränsar tillväxten på koraller och några av de känsligaste riskerar till och med att dö. Reef mature kit är en speciell metod att starta akvarier. Man tillför de näringsämnen man normalt vill ha bort och bakterier + bakteriemat som gör detta. På så sätt räknar man med att bakteriekulturen i akvariet kommer igång snabbare och att karet blir stabilare. Det brukar fungera bra för dem som följer bruksanvisningen perfekt och inte blandar med råd från nätet. Det finns många sätt att starta ett saltvattensakvarium och det som garanterat fungerar sämst är att blanda från olika metoder. Jag tycker du skall följa de värden som Red Sea anger för Mixed Reef i början. Efter några månader kan du börja fundera på om du vill närma dig andra värden som du läst om eller sett hemma hos någon eller på Youtube. Det tar minst en månad för koraller att anpassa sig efter andra vattenvärden eller annan ljusinställning så ta det lugnt. Om du sedan börjar med Red Seas foundation eller ett annat Ballingrecept spelar inte så stor roll men det är viktigt att komma ihåg: Allt du tillsätter till vattnet är för att upprätthålla bra vatten värden. Har du för högt värde av något så tillsätt inte det tills värdet sjunkit till önskevärdet. Tillsatserna är till för att hålla bra värden i vattnet inte för att du skall känna dig belåten med att ha hällt i det "bästa".

Jag skulle lyfta ur doseringsslangarna en eller två dagar. Är ditt nitrat och/eller fosfat nära noll riskerar du att koraller dör. Precisionen på Hanna kH- mätaren rör sig om +- 0,3 kH så det känns lite konstigt att du anger 3 decimaler. En droppe fel av reagensen på 1 ml gör ungefär 0,2 - 0,3 kH.

Banggaikardinaler går inte att hålla i grupp. Så fort de blir könsmogna mobbar de ut varandra så det blir bara ett par kvar. I mitt nästan 3 meters kar hade jag 10 ett tag. Tre par bildade revir. De andra fick stå intill framrutans mitt uppe vid vattenytan. Och då var karet 294 långt, 62 högt och 82 brett. Mycket trevlig fisk om man har ett par. Karet är väl lite litet för kirurger. Gul kirurg och de mindre Stenochaetusarterna verkar gå bäst i små kar. Undvik alla som heter Acanthurus. De är vilda och/eller mycket stora. Det finns några frökenfiskarter som inte är så aggressiva som Chromis. Chromishanar försvarar revir väldigt intensivt om de har lekt. Chrysiptera rollandi, springeri och talboti är alla lugnare och mindre aggressiva. Men andra frökenfiskar kan vara många gånger mer aggressiva så köp inte andra arter utan att ha kollat väldigt noga.

Den största clownfisken blir nästan alltid en hona. För att det skall bli mindre strider bör den vara en bit större från början. För att den tredje skall må bra bör den vara en bra bit mindre än hanen. Är de jämnstora är det stor risk att den blir utmobbad.

Sexguttata brukar äta cyano.

Förr brukade man säga att 50 kg sten behövs för att föda en mandarin. I dag vet man att i lugna akvarier utan snabba ätare kan det gå att lära dem att ta fryst mat. Men Clowner är mycket aggressiva ätare. Synchiropus ocellatus och stellatus brukar ta frysfoder men clownerna är mycket snabbare. Sycorax är känd som mycket svår. Ingen bra kombination alltså.

Det finns en liknande tråd på R2R där de hävdar att plasten i Ecotech inte tål ättiksprit ev inte heller vinäger.

Har du gyltor (wrassar) i karet kan det vara så att de blev lata på att leta plattmask när den ordinarie matningen ökade. När matningen ökar sjunker pH. Lite om du har en stor skummare - mer om skummaren är liten. Ett lägre pH medför långsammare korallväxt. Naturligtvis är det läge att kolla alla viktiga vattenvärden nu. kH, Ca, Mg, NO3 och fosfat. Och pH om du har en digital mätare.

Har den bara varit i någon timme efter den gick sönder bör det inte vara något problem. Men kolla koppar på nästa OCP- test.

Man brukar räkna att en kaffesked socker motsvarar en sockerbit. https://www.vilkenstorlek.se/mat/vad-vager-en-sockerbit/

Ledningen som plattan hänger i bör vara av koppar vilket är no no. Och den fungerar inte som saltprob då mätresultatet beror på avståndet mellan plattorna. Aktivt kol har ingen inverkan på metaller som är lösta i vattenet.

Jag säljer helst puellaris, muralis eller sexguttata av Valenciennea då de inte sprider sanden. Strigata undviker jag då kunderna alltid klagar på den. Bella har jag aldrig haft. Lite väl dyr kanske.

Höljen på pumpar är gjorda av PVC. Ingjutningen brukar vara epoxi. Sladdarna är mantlade i PVC. Plastdunkar brukar vara gjorda av Polyeten (HDPE). Jag har svårt att tänka mig att alla plaster är lika känsliga för ättiksdiffusion. Efter det att Kina höjde priserna på rara jordartsmetaller har Tunze gått tilbaka till keramiska magneter. (I alla fall till de pumpar jag har köpt de seanste åren).

Jag har använt utspädd ättika i 14 år nu utan ett enda problem. Det kan ha att göra med att jag alltid spätt ättikan till ungefär 1/2 procent och att den då är 100% i joner. En grej jag aldrig gjort är att spetsa ättika med en starkare syra. Det skulle direkt kunna medföra att ättikan går över till molekylform. Men som i tråden: Gå över till citronsyra och slipp problemen. Saltsyra har en förmåga att gå över till gas vilket är väldigt irriterande för lungorna och får allt möjligt med järn i att rosta.

Det finns egentligen ingen större anledning att mäta ammonium och nitrit i ett nystartat kar. Som Danne skrev omvandlas ammonium till nitrit och sedan till nitrat. Bakterier sköter detta och de förökar sig säkert som amen i kyrkan. Efter en månad är det bara nitrat kvar. Som Lasse skrev fungerar inte nitrattestet i närvaro av nitrit riktigt. Det visar då alldeles för mycket. Testar man regelbundet på nitrat i början visar det först ingenting sedan mer och mer för att sedan snabbt sjunka till ett lägre värde. När det stabiliserat sig är det praktiskt taget ingen nitrit kvar i vattnet. Det brukar ta mellan 1 vecka och 2 månader. Har du levande sten från ett akvarium i drift går det fort. Har du använt torr sten går det långsamt.

Socker kan ge koraller en skjuts om de har varit utsatta för näringsbrist. Men det kan ju knappast vara problemet i ditt fall. Jag skulle rekommendera kolfitrering + Tritontest.

Det väsentliga är att du har koll på flödet. Antingen att du ser hur lite som kommer från reaktorn eller har en droppräknare.