Det är enkel kemi till grund för Balling metoden. Man får karbonat från natriumbikarbonat, kalcium från kalciumklorid och magnesium från magnesiumklorid. Resultatet är kalksten med litet litet magnesiumkarbonat, precis det som koraller och kalkalger bygger upp sina skelett av. Proportionerna kalk / magnesium är litet olika för olika koraller och kalkalger så det behöver inte stämma precis för alla kar. Resterna är natrium från natriumbikarbonat och klorid från de andra = natriumklorid. För att det inte skall bli överskott av detta tillsätter man natriumkloridfritt salt som korrigerar detta till vanlig saltblandning för saltvattensakvarier. Det finns de som kört akvarier i flera år utan vattenbyten med ballingmetoden så den fungerar bra när det gäller att ersätta de huvudämnen koraller förbrukar. Jag avråder absolut från att lämna originalreceptet med mer än någon tiondel mer eller mindre. Får man indikation på det måste det bero på någon eller några felmätningar. Men mäter man att man har avvikande förbrukning av något ämne skall man givetvis korrigera detta. Originalreceptet är mätt för lika mängd ur varje dunk. Fyra liters Ballinglightreceptet förutsätter att man tillsätter mycket mer av natriumbikarbonatlösningen. Min åsikt är att man bör börja med originalreceptet som är väl utprovat. (I daTruckas inlägg). Programmet Aquacalc som finns på svenska är en mycket god hjälp när det gäller att fastställa grunddoserna.