Christian J

Ingen aning. Alternativt kanske stressen sänkte deras immunförsvar så att någon parasit tog död på dem? Ja eller skölja/tvätta den gamla sanden och sedan lägga i den. Vad är det för märke/modell? Hur mycket har du? Visserligen kan levande sten vara ett bra filtermaterial pga den medföljande bakteriepopulationen, men samtidigt kan bakterierna från LS kolonisera även andra material, t ex sand. Det kanske stämmer (fast isf tror jag Siporax är ett effektivare material). Oavsett så handlar det nog bara om nitrifikationsbakterier (som omvandlar ammonium till nitrit och slutligen nitrat), vilket borde vara onödigt i ett kar med både skummare och levande sten. Är din Gobiodon liten nog att kunna slukas hel finns kanske en möjlighet. Tänkte mest att den kunde stressa övriga fiskar. Annars brukar de leta efter små kräftdjur och maskar i inredningen, som du skrev.

Om du inte skall köpa mer levande sten så hade jag flyttat över all den gamla stenen och fiskarna på en gång. Om du flyttar sanden utan att tvätta den kan det däremot röras upp mycket bakterier som irriterar djuren. Om du däremot skall ha mer levande sten i det nya karet (i större mängd) kan du lägga i den först, och vänta tills den blivit inkörd. Vad gör biofiltret för något? Biobollar tror jag inte gör någon nytta i saltvatten. Det kanske är bra för vattenkvalitén, men om du haft problem med aggression mellan olika fiskar så blir det kanske mindre sådant om alla sätts i samtidigt. Det bästa hade kanske varit att sätta i fiskar som är både tåliga och fredliga först, om du har några sådana (clowner och dottybacks är t ex tåliga men ofta aggressiva). 200l luft/h? Det är nog bättre med en större, jag använde själv en 150l/h i mitt 300l-kar och hade mycket algproblem trots få fiskar. Javisst, däremot kan det bli algproblem och nitrat stiger snabbare än annars. Skummare, värmare och makroalger låter vettigt. Levande sten i sumpen är nog onödigt, likaså biobollar. Är biopellets en kolkälla? Det kan användas för att minska nitrat och fosfat, men är inte nödvändigt. Det finna olika åsikter (allt från akvariets volym per timme och uppåt), men inte för långsamt för då kan det samlas luftbubblor i häverten på overflowboxen (med eventuellt katastrofala följder). Observera att pumpens flöde minskas av t ex höjden från sumpen till akvariets överkant och antal böjar på rören. Kanske sätta dem symmetriskt (pekande mot varandra eller mitten på frontrutan)? Försök få till en resonansvåg om de är programmerbara, annars kan du kanske låta dem gå i 4-timmars intervall med varsin timer. Blenniella och Salarias är skojiga och fredliga algätande fiskar, kan dock vara aggressiva mot artfränder. Kardinalfiskar är ofta vackra och fredliga. Wrassar/gyltor kan ta kräftdjur men sägs vara fredliga i övrigt, behöver dock sand och kan hoppa. Nemateleotris är vackra och fredliga men kan också hoppa. Varför? Skulle gissa att dottybacken är ett större hot. Ja en fullvuxen blir alldeles för stor, men kanske ett litet ungdjur skulle kunna funka nåt år.

Den här är en ganska gammal modell, och inte så tyst har jag för mig att jag läst: https://www.deltec-aquaristic.com/en/products/skimmer/hang-on-skimmer/ Här en nyare, vet inte om den finns att köpa: https://reefs.com/2017/06/12/real-hang-protein-skimmer-lgmaquari/ Alternativt skulle du kanske kunna ha en nyare inneskummare i en vattenbehållare bakom karet, men det blir nog en mer skrymmande lösning. Ytterfilter brukar inte vara så populärt med saltvattenakvarier, dels av praktiska skäl (slangar som hårdnar och kan lossna) men även för att de kanske inte gör så stor nytta. Risken är att det samlas mycket detritus i filterbehållaren. Om du använder hävert till sumpen måste ATO-sensorn sitta i sumpen. Men om du istället pumpar upp vattnet till en sump högre än akvariet (och låter det rinna tillbaks till akvariet av gravitationen) kan sensorn sitta i akvariet. Jag tror det finns ytavsug som drivs med pumpar men vet inte om de fungerar bra.

Som räkneexempel avdunstar det 3-4 liter per dygn i mitt 300-literskar (lite beroende på temperatur och luftfuktighet). Om sumpbehållarens längd och bredd är 60x30 cm så kommer då vattennivån i sumpen att sjunka ca 5cm/dygn. En del skummare kanske är känsliga för sådana nivåskillnader, framförallt bör man försiktig så att inte skummarens pump tar skada av för låg nivå.

Hej! Ja levande sten är bäst (det behövs nog inte 1kg/10 liter vatten som ofta förespråkats, ta så mycket som ser snyggt ut). Levande sand är onödigt, all sand blir "levande" efter ett tag. Alternativt skulle du kunna montera en Back To Nature-bakgrund och ha tekniken bakom denna: https://saltvattensguiden.se/topic/50443-ett-nytt-projekt/page/3/?tab=comments#comment-601033 frågan är dock om Juwelkaret är djupt nog för att du skall få plats med en skummare bakom en bakgrund, däremot kanske streampumpar och ytavrinning går att dölja på det sättet. När returpumpen stannar bildas en bakåthävert i returröret, så sumpen måste kunna rymma det vattnet som rinner tillbaks ner i sumpen innan häverten bryts. För att minimera mängden vatten (och därmed sumpens storlek) kan man sätta mynningen på returröret så nära vattenytan i akvariet som möjligt. Backventil lär däremot vara opålitligt. Om du inte får plats med tillräckligt stor sump i skåpet skulle du istället kunna ställa den i ett skåp bredvid akvariet, så har jag ordnat det. I ett tidigare kar hade jag sumpen inuti en garderob på andra sidan väggen. Beror på vad du skall ha i den. Min är ett vanligt akvarium. Många innehåller bubbelfälla, men t ex Tunzes skummare använder en filtersocka som man även kan låta ytavrinningsvattnet rinna ner i, då blir bubbelfälla onödigt. Se även t ex http://reefkeeping.com/issues/2003-01/gt/ Finns många bra, det viktigaste är att den får plats och är lätt att komma åt (både skummarkoppen och årlig rengöring). Antingen hål eller ytavrinning med hävert. Jag har det senare, verkar funka bra. Om du borrar kanske någon av dessa ytavrinningar kan vara bra för att minska ljudet: https://blog.marinedepot.com/education-center/charts-diagrams/durso-herbie-bean-animal-overflow Inte fel om det finns plats. De flesta limmar PVC-rör, detta är billigt och stabilt. 32 eller 40mm (från ytavrinning) och 20mm (från returpump) är vanliga mått. Själv använder jag silikonslangar (utom sista biten över kanten på karet, där har jag PVC), vilket ger lite mer flexibilitet, det är dock viktigt att slangarna inte riskerar att bockas någonstans. Det beror främst på hur högt flöde du vill ha, höjdskillnaden (en del pumptillverkare har diagram över hur höjden påverkar), rörens innerdiameter och antal krökar. Om du använder hävert till ytavrinningen bör inte flödet vara alltför svagt, då kan luftbubblor samlas och bryta häverten. Annars finns det många åsikter om hur starkt flödet bör vara: https://gmacreef.com/turnover-flow-rate-through-sump-reef-tank/ Traditionellt har man inte använt täckglas för att få så starkt ljus som möjligt. Jag vet inte hur det fungerar med LED-lampor, kan de placeras direkt på ett täckglas eller blir det för varmt? Utan täckglas bör däremot de flesta lampor placeras minst 20cm upp pga vattenstänk. Förr ville man även ha hög avdunstning eftersom man då kunde tillsätta mer kalkvatten (främst till stenkoraller), men idag använder de flesta andra metoder för att tillsätta kalcium och då faller den anlendingen bort. Ett par dagars avdunstning är ingen katastrof vad gäller salthalten, däremot kanske variationer i vattennivån (pga avdunstning) kan skapa problem med ytavrinningar och liknande. Tillsätter man kalkvatten bör man däremot undvika stora doser, då är ATO bäst. Det är nog säkrast att köpa en färdig. Tunze Osmolator 3155 är bra och har flera säkerhetsfunktioner för att förhindra att den hakar upp sig. Observera att du behöver en förrådsbehållare för sötvattnet, den får nog inte plats i skåpet om du har en sump där. Mynningen på slangen från ATO:n måste sitta högre än sötvattenbehållaren, annars bildas en hävert. Vanligen brukar man montera slangen på akvariet. Sensorerna måste däremot sitta i sumpen. Är du säker på att kranvattnet inte går att använda? De flesta är nog bra. För ett kar utan koraller räcker det med temperatur och salthalt. Efter några månader kan du börja mäta nitrat för att se om du behöver byta vatten. Om du bara byter väldigt sällan kanske även testa alkalinitet.

Den räkgobyn var inte mycket till vakthund!

Skummare ger betydligt jämnare vattenkvalité, och även bättre syresättning. Om du kör utan skummare räcker det inte med enbart vattenbyten, det behövs även någon form av filtrering (t ex skumpatron) så att ammonium (giftigt) kan brytas ner till nitrat (mindre giftigt) av bakterier i filtermaterialet. Nitratet kan man sedan bli av med genom vattenbyten. Riktig levande sten är vad jag vet mycket bättre. Levande sand är vara vanlig sand med lite bakterier tillsatt av tillverkaren, även "död" sand blir med tiden levande i akvariet.

https://reefbuilders.com/2016/10/07/nature-still-grows-the-best-acropora-colonies/ "Each species of coral, and Acropora in particular, is programmed to develop into unique shapes and appearance that isn’t readily apparent until the coral reaches a certain size." "Of course some thick staghorns and plating table Acros require multiple feet of space to reach this level of maturity, but many of our favorite coral species and strains can grow into impressive colonies at even just six to 12 inches across." Håller helt med artikelförfattaren. Men, då uppstår frågan vilka arter som blir lagom stora för olika akvariestorlekar? Finns det någon bra referens där man jämföra olika arter både i form och storlek? När man ser oidentifierade "Acropora sp"-fraggar i en butik är det kanske inte helt uppenbart hur de kommer att se ut i framtiden, även om jag förmodar att tjocka grenar på en fragg kan ge en ledtråd. Finns det några andra tecken? Slutligen, har vi praktisk möjlighet att styra växtsättet genom olika typer av livsmiljö i akvariet? Iaf i naturen brukar väl kraftig belysning och vattenrörelse ge ett kompaktare växtsätt (iofs då även med tjockare grenar), men riktiga bränningar är kanske omöjligt att efterlikna i akvarium.

Det har du rätt i, min liknelse haltar.

Notera följande text från Jordbruksverket (från tråden Kontakt med Jordbruksverket "Du som köper djur har samma ansvar som säljaren och därför måste du vara säker på att de djur du tänker köpa är fångenskapsuppfödda djur med lagligt ursprung. Du har även ansvar att kontrollera att de uppgifter du får är korrekta. Använd sunt förnuft! Du bör ställa dig frågan om arten är lättförökad i fångenskap, om den får handlas med och exporteras från ursprungslandet med mera." Låter inte detta som om samtliga personer i kedjan borde fått på pälsen? Samtliga har ju haft ansvar för att kontrollera att föregående leds tillstånd varit korrekt --eller kan de ha sluppit undan genom att ha använt "sunt förnuft"? I praktiken vet jag annars inte hur en privat köpare skall kunna bedöma äktheten av en butiks tillstånd. Butikskvitton verkar för övrigt inte duga heller: "Det räcker inte med ett kvitto från inköpet utan du måste ha ett härstamningsintyg (uppfödarbevis) eller likvärdig dokumentation, eller kopia på importtillstånd." Kravet på köparansvar påminner iofs lite om att "god tro" inte längre existerar vid köp av stöldgods, men det senare är inget problem vid handel i vanliga butiker (ingen är väl rädd för att köpa stöldgods på ICA). Möjligen kan man vara lite vaksam vid privataffärer på Blocket.

Man kan (kunde?) även sälja vissa CITES A artiklar (om de tillverkats innan förbudet) med intyg från Jordbruksverket. Jag skaffade ett sådant intyg för tio år sedan, något kvitto hade jag inte men Jordbruksverket nöjde sig med ett foto på tillverkarens namn som datering.

Det låter vettigt, men då är det samtidigt viktigt att akvariehobbyn uppmuntras istället för att motarbetas (inga köpare, inget naturskydd). Svenska myndigheter kan alltså inte stödja CITES och samtidigt misstro hobbyister i gemen som potentiella miljöförstörare och smugglare. Tvärtom borde svenska myndigheter underlätta för akvariehobbyn. Detta kan åstadkommas genom att undvika svårtolkade regler och onödig byråkrati, men jag kan även tänka mig mer aktiva åtgärder --kanske SIDA skulle kunna stödja korallodlingar i tropikerna? Även sänkt moms på koraller kan vara en idé för att främja handel. Jag är tveksam, det är väl främst extra färgglada varianter som är dyra? Dessa är väldigt sällsynta i naturen, så proceduren är väl något i stil med att: 1) hitta en sådan moderkoloni i naturen, 2) massföröka den, 3) skapa efterfrågan för den nya varianten hos köparna. Så fort en dyrbar variant kommit ut i handeln kommer förstås även andra odlare börja föröka den (både i tropikerna och i USA/EU), men det är väl inte olagligt i sig (korallgener är ju inte mönsterskyddade än så länge)? Däremot kan jag tänka mig att odlarna i tropikerna ogärna vill ha konkurrens av odlare i USA/EU.

Exempel skulle uppskattas! Jag det tycker formuläret verkar lite problematiskt, hälften av fälten verkar inte ens applicerbara på könlöst förökade koraller. T ex: Ursprung - ofta vet man inte som hobbyist var en köpt korallkoloni odlats, eller vilket land moderkolonin ursprungligen kommer från. Det aktuella djuret härstammar från - födelsedatum, på föräldradjuren? Avsändarland inom EU?

Jag är inte närmare bekant med fågel och reptil, men det låter som en (eventuell) ny tillämpning i akvarieammanhang? Nej jag menade ett kvitto som åtminstone anger att det är en korall (eller vad nu svenska myndigheter begär). På mina gamla akvariebutikskvitton står det bara "moms1", "salt levande" eller "övrigt". Ja, förhoppningsvis börjar butikerna stämpla in det automatiskt på kassaapparaten. Butiken måste alltså i praktiken ta legitimation av Sven för att ha ryggen fri? Och ta kvitton av Sven, förstås.

Om Sven saknar kvitton antar jag att det är förbjudet för butiken att ta emot dem?

Nämnde fallet främst som exempel på hur märkligt domstolar kan bete sig. Och även om gitarrsäljaren slapp domstolsstraff så kan säkert den flera år långa processen i sig orsakat en del onödig stress. Det är väl fallet i trådstarten som fått en del att oroa sig över en ny, hårdare attityd från myndigheterna...men som sagt omöjligt att bedöma utan mer bakgrundsinformation. Detta gäller som sagt nästan alla stenkoraller i privat ägo idag, eftersom butiker mig veterligen inte bifogar specificerade kvitton. Oavsett så saknar kanske 95% av korallerna i privat ägo dokumentation. Den enklaste lösningen vore kanske om svenska myndigheter utgick från att privatägda koraller generellt är legala så länge inga det inte finns direkta indikationer på smuggling från tropikerna, och inte betraktade hobbyodling som tillståndspliktig "verksamhet" förrän den började bli lönsam/skattepliktig.

Med tanke på ovanstående förstår jag inte riktigt behovet av den ytterligare kontrollen och tillstånden från Länsstyrelsen, det verkar helt överflödigt. Kanske just överflödigheten är ett argument för att begära lagändring/mildring av Länsstyrelsens regler och tillståndskrav? https://lagen.nu/begrepp/Självständighet,_varaktighet,_vinstsyfte skriver så här: "Vinstsyfte Verksamheten måste inte rent faktiskt gå med vinst, däremot ska det vara syftet." (min kursivering) Så om hobbyisters verksamhet alltså inte har som syfte att gå med vinst så borde väl inte något vinstsyfte finnas? (länken till Länsstyrelsen) Apropå domstolar och CITES: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?artikel=6616654 "trots att hovrätten anser att mannen begått ett ringa artskyddsbrott genom att annonsera ut gitarren så frias han. Motiveringen i domen - förenklat - är att det handlar om en engångsföreteelse och att mannen inte känt till att det var förbjudet att sälja gitarren. Mannen får behålla gitarren." Jag gissar att någon enskild akvarist visserligen skulle kunna bli indragen i en liknande process, för att i slutändan också slippa straff. Men det är nog ingen risk att ett större antal drabbas enbart pga ospecificerade butikskvitton. Däremot kanske odlare i gråzonen mellan hobby- och näringsverksamhet (om det alls finns sådana i Sverige?) bör vara lite försiktiga, särskilt om dokumentation av moderkolonierna saknas.

Jo det går ju iaf att ta betydligt bättre betalt för en raritet, åtminstone tills hobbyisterna börjar föröka den själva. Nackdelen med detta är att handlarna ständigt måste erbjuda nya boutique-koraller för att kunna konkurrera med hobbyisternas secondhandmarknad, och den dag man inte längre lyckas med det kraschar kanske hela branschen? Å andra sidan fungerar ju många andra delar av samhället på exakt samma sätt (t ex klädmode), så risken för kollaps är kanske inte så akut trots allt.

Varför är det ett allvarligt problem, pga naturskyddet? Men numera är det väl huvudsakligen sällsynta färgglada exemplar av stenkoraller som plockas vilt, sedan massförökas dessa exemplar i odlingar. Om detta stämmer är väl påverkan på naturen ganska försumbar. Fast är det verkligen någon som köper så dyra koraller? Men visst är det lite av tulpansvindel över korallerna idag, så sälj dina fort innan priserna kraschar.

Ja det har faktiskt fungerat tidigare, se t ex: https://reverb.com/news/cites-restrictions-on-musical-instruments-could-be-coming-to-an-end Tyvärr ligger det väl knappast i handlarnas intresse att hobbyister köper fraggar direkt av varandra, så vi kan kanske inte räkna med något stöd från handeln.

Jag har aldrig fått specificerade kvitton på koraller jag köpt, och kan alltså inte bevisa varifrån de kommer från utan DNA-analys (låter orimligt dyrt). Så för att starta "verksamhet" kanske inte sådana koraller går att använda, utan man måste istället köpa helt nya för att få med dokumentation? Jag har även haft stenkoraller som växt upp från levande sten. Jag antar att sådana inte går att använda till "verksamhet" heller, för hur kan man bevisa att sådana koraller inte blivit illegalt importerade?

Har nu flera gånger sett min Centropyge loriculus nafsa på de yttersta spetsarna av Diadema-sjöborrars taggar. Kan sjöborrar ta skada av detta? Och skall inte taggarna vara både vassa och giftiga?

Skummare bildar (av)skum, vilket avlägsnar olika organiska avfallsämnen (bakterier, proteiner, ammonium) och förbättrar gasutbytet (av t ex syre) mellan vattnet och luften. Dock kan det vara svårt att hitta bra skummare till små akvarier, kanske Tunze 9004 skulle kunna funka? Det finns även Tunze 9001, men den har jag inte provat. Vilka typer av djur hade du tänkt dig? Det påverkar delvis tekniken.

Jag använder också kalkvatten genom en Tunze Osmolator och Calcium Dispenser. Främsta nackdelen med Dispensern är om man spiller pulver i det rena vattnet utanför, då slutar backventilen fungera och måste rengöras i ättika. Det verkar även vara svårare att hitta kalciumhydroxid i svenska butiker numera, men i Tyskland säljs det fortfarande. Så länge kalkvattnet räcker till mängden koraller man har är det den enklaste (och billigaste) lösningen, dels får man automatiskt rätt proportioner mellan kalcium och alkalinitet, dels är det ganska svårt att överdosera om man använder osmolator (jag testar alk en gång i veckan och justerar mängden kalciumhydroxid efter det). Ökar behovet av kalcium och alk ytterligare kanske man måste gå över till kalkreaktor, Ballinglösning eller liknande, men då behöver man samtidigt mer teknik som kan krångla.

En streamer är också en pump (fast med vidare stråle). Däremot stämmer det att du inte behöver något filter om du har levande sten. En skummare är också bra, även om de kanske tar upp mycket plats i ett 30 liters kar. Viktigaste testerna är för salthalt (hydrometer är billigast, refraktometer exaktare) och temperatur. Övriga vattenvärden behöver man inte testa under uppstarten, tvärtom luras man ofta att ta till onödiga panikåtgärder pga vattenvärden som rättar till sig av sig självt efter några veckor (exempelvis visar nitrattester helt fel om det finns minsta nitrit i vattnet). Efter några månader kan man börja testa alkalinitet och nitrat för att se hur mycket och hur ofta man behöver byta vatten. Algätande djur kan däremot vara bra efter några veckor (senast så fort minsta tecken till gröna trådalger visar sig?), eremitkräftor brukar vara bra och tåliga. Ser du någon glasros på stenen kan en pepparmintsräka hjälpa.