Christian J

Sant, det tål att begrundas noga! Ja, och så länge CITES önskar en kontrollerad handel så bör en sådan utveckling ses som positiv även av NVV. Fast det vore ett kortsiktigt tänkande. För att hobbyn skall överleva på sikt måste nog CITES aceptera att exportländerna får konkurrens av odlare i brukarländerna. Billiga närodlade koraller är utmärkta för nybörjare som vill prova på SPS men inte vill betala "vildfångatpriser" för sina första koraller. När nybörjare fått mer erfarenhet kan de sedan ta risken att köpa dyrare importade exemplar. Om det däremot bara fanns dyra importerade koraller på marknaden kanske hobbyn skulle krympa så mycket att det drabbade korallnäringen i exportländerna, vilket skulle gå emot CITES önskemål.

Man kan även invända mot motiven för ökad kontroll av korallodlare. Naturvårdsverkets vägledning skriver: "Handeln är i många fall ett reellt hot mot arters överlevnad i naturen. Ökade kostnader och tidsåtgång för enskilda personer ska då ställas mot behovet av att kontrollera handel med hotade växt- och djurarter. Naturvårdsverket bedömer i sin vägledning att det finns starka skäl att öka kontrollen av handeln med levande CITES-listade arter, och att dessa skäl väger tyngre än det enskilda intresset av att få handla fritt med arterna." Jag tycker inte att ovanstående är tillämpbart på odling av stenkoraller. Svenskodlade koraller skadar inte artens förekomst i naturen; tvärtom bör svensk odling uppmuntras, eftersom den kan minska efterfrågan på vildfångade koraller. Samtidigt uppmuntrar CITES självt kontrollerad handel med vildfångade koraller, eftersom exportnationerna då ser ett värde i att bevara sina korallrev. Hårdare regler för korallodling i Sverige riskerar att skada svensk akvariehobby, vilket i sin tur kan påverka exportnationernas korallnäring (och på sikt deras naturskydd) negativt. Hårdare regler för svensk akvariehobby skulle alltså motverka CITES i detta avseende.

Hur har då NVV tänkt kontrollera allt detta? Konsekvensanalysen skriver: "För att kartlägga förekomst av uppfödning, odling och försäljning av CITES- listade arter krävs att länsstyrelserna aktivt söker kontakt med hobbyutövare och personer eller verksamheter. Kartläggningen bör även omfatta personer eller verksamheter som är aktiva på Internet med annonsering eller förmedling av CITES-arter." Ovanstående låter väldigt omfattande, men i praktiken är det tydligen bara ett fåtal personer man räknar med att hitta: "Enligt Naturvårdsverkets uppskattning kan det röra sig om 5-10 personer per län som kan påträffas genom en sådan kartläggning." Observera att dessa 5-10 personer är uppfödare av ALLA typer av listade växter och djur, inte bara stenkoraller.

Att NVV skriver "avkommor från egna exemplar" tror jag är för att skilja från exemplar som "köps enbart i syfte att de ska säljas vidare". Det borde alltså vara hobbyverksamhet när man beskär en växande moderkoloni i sitt hobbyakvarium enstaka gånger per år. Men om man (flera gånger per år) köper koraller bara för att stycka upp dem och sälja vidare samtliga delar så vill NVV ha tillstånd.

"En förutsättning för att tillstånd inte ska krävas enligt artskyddsförordningen är dock att verksamheten bara omsätter något enstaka exemplar per år" Jag tror att "enstaka exemplar" i citatet syftar på punkt 2 i kriterierna (stycket ovanför), där det står: "Verksamheten omsätter betydande belopp via inköp och/eller försäljning av levande exemplar, även om antalet exemplar inte är så stort. Antalet ska dock vara fler än ”enstaka”." Kanske NVV menar att hobbyister får omsätta betydande belopp, men bara om det gäller enstaka exemplar per år. Även med tanke på Problembeskrivningen (i Konsekvensanalysen): "Det förekommer att privatpersoner i Sverige handlar med ett så stort antal exemplar av främst CITES-listade arter att det rimligen inte kan antas ske enbart inom ramen för den egna hobbyn. Som exempel kan nämnas att en person vid ett dokumenterat tillfälle har fört in 96 ormar, 150 andra reptiler, 50 amfibier och 100 spindlar från ett utomeuropeiskt land till Sverige." så verkar kravet på "enstaka exemplar" en smula drakoniskt --är detta verkligen vad NVV menar? Vad gäller fortsättningen i ditt citat: "och att dessa är avkommor från egna exemplar." tror jag det syftar på punkt 1 i kriterierna: "Levande exemplar köps i syfte att de ska säljas vidare." Jag tolkar det snarare som att man inte får köpa en korall enbart för att dela upp den och sälja vidare fraggarna.

Jag tror ni tolkar texten onödigt pessimistiskt. Ur Naturvårdsverkets vägledning: Detta är väl inget hobbyutövare gör per definition? Detta låter inte heller som något hobbyutövare gör. Vad som är "betydande belopp" framgår iofs inte, men i Konsekvensanalysen nämns "uppfödning av sällsynta papegojor, där en enda fågel kan säljas för 50 000–100 000 kr". Sådana belopp omsätter väl inte hobbyakvaristers fraggar (i dagens penningvärde)? "Omfattande byteshandel" låter inte heller som hobbyutövning. Hur stor "omfattande byteshandel" är framgår iofs inte, men Konsekvensanalysen exemplifierar "stort antal exemplar" med "att en person vid ett dokumenterat tillfälle har fört in 96 ormar, 150 andra reptiler, 50 amfibier och 100 spindlar från ett utomeuropeiskt land till Sverige". Vilken hobbyutövare byter 396 korallfraggar på en och samma gång? Detta gäller inte heller hobbyutövare per definition. Hur "syftet med verksamheten" definieras framgår iofs inte. Ovanstående gäller alltså vad som SKA kräva tillstånd, men man nämner också vad som INTE ska kräva tillstånd: Uppenbarligen är det en ganska stor gråzon mellan "enstaka exemplar" och "96 ormar, 150 andra reptiler, 50 amfibier och 100 spindlar", så där kan det kanske vara bra med ett klargörande från Naturvårdsverket. Som hobbyutövare kan vi då påpeka att det är normalt att få ett visst antal fraggar (hur många?) från ett korallkar (hur stort?) per år. Man kan kanske även diskutera om en fragg ens är att betrakta som "avkomma"? Kanske något enstaka fraggningstillfälle per år är en mer passande motsvarighet för koraller (även om det skulle generera sammanlagt 100 fraggar från alla moderkolonier)?

Länkarna(?) i början av tråden verkar ha blivit demolerade. Även länken till Advanced Aquarist har slutat fungera, men här är en backup: https://web.archive.org/web/20180111110838/http://www.advancedaquarist.com/2002/5/aafeature Tänkte även posta några bilder från mitt leksaksmikroskop, någon som kan identifiera? Bild 1-4 är från samma prov (ett par millimeter brunalg), bild 5 är ett prov från samma brunalg som jag tog igår. Förstoringarna är 400x och 900x tror jag. Bild 1: Bild 2: Bild 3: Bild 4: Bild 5:

Finns det ingen "ramp up"-funktion i styrenheten, som den Multicontrollern har?

Jag tänkte på exempelvis gulämnen, och ämnen som olika koraller avger för att konkurrera med varandra (eller gör de?). Därmed inte sagt att vattenbyten är den bästa lösningen på detta. Dinoflagellater kan väl också producera gift, även om dinoutbrott kanske snarare bör räknas som en nödsituation (och en del menar att vattenbyten tvärtom kan gynna dino).

Den åker direkt in på önskelistan!

Fast ICP mäter väl bara grundämnen, men hur kan man veta att de bildar önskvärda molekyler (och spelar det någon roll)? Sen kan det kanske bildas olika organiska föreningar (vilka?) som man vill bli av med (åtminstone i nödsituationer, men kanske det kan vara bra som rutin också?).

Var hittar man såna någonstans?

Detta är det enda jag sett hittills: 900x förstoring, jag har även ökat skärpan lite i bildbehandlingsprogram. Samma som ovan i lägre förstoring.

Nu har jag försökt titta i mikroskopet (leksaksmodell från Teknikmagasinet). Med blotta ögat under stark belysning ser färgen på provet vinröd ut på objektglaset. Vid 900x förstoring såg jag först många små runda, ljusa skepnader, men dessa rör sig varje gång jag blinkar så det är nog från mina egna ögon. Skall försöka posta bilder istället.

Ett vanligt insugsgaller tror jag räcker för sjögurkor (jag använde som sagt inget alls av ren dumdristighet). Det var över 25 år sedan, men tack ändå! Blev tvungen att titta i mina gamla knappt läsbara anteckningar. Jag hade varit borta 3-4 timmar, fiskarna började andas fortare 2 timmar efter att jag kommit hem och tagit ut den massakrerade sjögurkan. Efter ytterligare 1 timme blev fiskarna apatiska, en timme senare dog de. Vattnet var grumligt, skummaren översvämmades av ett vitt skum. Jag tror att fiskarna dog av kvävning, men berodde det isf på syrebrist i vattnet eller på gälskador? Sten- och mjukkorallerna såg helt oberörda ut, jag tror även att jag hade en räka och en sjöstjärna som verkade helt normala.

Ja, kanske beror det på hur stora de är. Är t ex cerithsnäckan bara 1cm med skal går det ju åt många fler än om den är 3cm. Jag använde för längesedan en pump utan insugsgaller som dessutom satt nära botten. Givetvis tog sig sjögurkan in och blev massakrerad, samtliga fiskar dog inom nån timme har jag för mig men korallerna klarade sig. Jag har inte haft någon sjögurka som självdött (ännu), men det skadar nog inte att hålla koll på dem (särskilt om de visar vantrivsel t ex genom att konsekvent minska i storlek över längre tid).

Nassarius är köttätare, så de bör iaf äta upp matrester men kanske inte detritus. Cerithium-snäckor äter både alger och detritus, men det krävs nog ganska många för bra effekt beroende på deras storlek, 10st/100 liter föreslår den här sidan (kanske beroende på snäckornas storlek). Archaster (sandsjöstjärnor) sägs också vara köttätare, vet ej om de kan överleva på enbart detritus. Jag tänker mig annars att allt ätbart borde tas upp av bakterier, alger, copepoder mm, men både Nassarius, sandsjöstjärnor och sandvändargobies äter samtidigt upp detritusätande smådjur, och man vill ju inte att fel sorts alger skall gynnas. Här är en bra sida: https://reefs.com/magazine/aquarium-invertebrates-sea-cucumbers-part-ii/ Riktiga sandvändargobies äter egentligen inte detritus i första hand, även om de får i sig en del av misstag när de silar sanden på jakt efter smådjur.

Jag har nyligen köpt Cerithium-snäckor och en Holothuria (sjögurka) för detta ändamål, får se om de gör någon nytta. Tidigare hade jag en Valenciennea (sandvändargoby) som visserligen rörde om i sanden, men sedan sjönk detritusen snabbt till botten igen eller hamnade på stenarna. Möjligen skulle man kunna kombinera en sandvändare med ett rullmattefilter. Annars har jag alltid haft problem med att suga rent sanden med hävert, är sanden finkornig följer den lätt med detritusen, är den grovkornig samlas det istället mer detritus mellan kornen. Extremt finkornig sand kan dock göra så att detritus lägger sig ovanpå, då kan man försiktigt suga upp den utan att få med alltför mycket sand. Möjligen skulle man även kunna suga upp sanden och tvätta den i en hink, men jag vet inte hur mycket det stör bakteriefloran i akvariet såvida man inte tar små mängder åt gången.

Fast vad är den praktiska skillnaden mellan att skumma svagare eller att öka matningen? Matar man mer så borde väl djuren bli gladare, samtidigt som gasutbytet borde gynnas av att skummaren kan göras på full effekt. Kan den extra matningen rentav leda till ett överskott av bakterier som skummaren inte lyckas avlägsna? Eller är det bättre att ha skummaren helt avstängd periodvis om målet är ökad bakteriemängd i vattnet?

Jag tror jag har något liknande. Började dyka upp på sanden för 2,5 månader sedan, 1-2 veckor efter att jag lagt i ny sand (körde med bar botten halvåret innan); först som ett tunt chokladbrunt puder över sanden, senare mörkbruna sjok som på dina bilder. Pudret försvinner under natten, men inte de tjocka sjoken. Rör jag om i sanden är beläggningen tillbaka redan efter ett par timmar, alltid på samma ställen. Jag hade omätbar NO3 och PO4 några månader innan detta, men algerna dök alltså inte upp förrän efter att jag la i sand. Senaste två veckorna har jag höjt NO3 till 5ppm NO3 och PO4 till 0,03ppm, men algerna har inte påverkats alls av detta. Det kan inte vara diatoméer? Är just i begrepp att köpa ett enklare mikroskop för att få klarhet.

Det är så jag gör nu. Vad tror du om att köra skummaren varannan timme, varannan halvtimme eller liknande?

Lyckades till slut få nätets maskor parallellt med ramen på alla sidor, men då visade det sig att nätet istället gjorde ramen skev. :-/

Förlåt, se det som bonusinformation! En Pictichromis (Pseudochromis), Chromis eller Chrysiptera kanske? Dessa kan vara aggressiva men clowner borde väl klara av dem. Nemateleotris är fredliga men kan hoppa, Apogon/Ostorhinchus lär också vara fredliga men jag har aldrig provat. Vet inte om de trivs med flingfoder. En liten gylta (wrasse på engelska) kanske går bra så länge den inte växer för mycket, även dessa lär kunna hoppa och vill kunna gräva ner sig i sanden.

Jag tycker själva öppnandet av förpackningarna är det som tar mest tid (spola under varmt vatten tills det går att trycka ut fodret i en bägare).

Håller just på att montera nätet på mitt Red Sea-kit, men har väldigt svårt att få det rakt. Går det att få maskorna helt parallella med ramen, eller måste man acceptera lite skevhet?