Christian J

Det kanske är Lymohocystis (ett virus)? Bör gå över av sig självt om fisken mår bra i övrigt.

Jag såg något liknande på glasrutan (men mycket mindre) när mitt kar var nytt. Försvann fort.

Det var så lite, hoppas fler svarar så du fler fler infallsvinklar!

Hej och välkommen! Inte alls, nackdelen är främst att utrustningen syns och tar plats inuti karet. Möjligen kan man dölja den bakom t ex en Back To Nature-modul. Påhängsskummare verkar inte vara så vanligt numera, men det finns inneskummare som funkar bra (t ex Tunze 9012), även om urvalet av skummare för placering i sump är mycket större. Externa filter typ Eheim brukar inte användas, de fyller ingen egentlig funktion till saltvatten. Möjligen kan algreaktorer köras som external filter (istället för att stå i sump). Utan sump: inneskummare, värmare, ett par streampumpar och sensor för automatisk vattenpåfyllning. Med sump: ytavrinning och streampumpar i visningskaret; skummare, värmare, sensor för automatisk vattenpåfyllning och returpump i sumpen. Du kan även ha algrefugium i sumpen och odla t ex Chaetomorpha. Konstruktion av sump finns det flera sidor om på internet, det är viktigt att planera kapaciteten rätt för att undvika översvämning. Man kan köpa kar med förborrade hål, eller borra hål i karet själv och limma/skruva fast PVC-rör ner till sumpen. Det finns en del intrikata lösningar på ytavrinningarna för att minska oväsen och undvika översvämningar. Vid ytan behövs ett galler för att hindra djur att ta sig in. Alternativt kan man köpa en hävertbaserad ytavrinning, t ex Tunze overflow box som jag använder, då slipper man borra. En tredje lite mer ovanlig variant är att placera sumpen högre än karet, och pumpa upp vatten till den, sedan får det rinna tillbaks av gravitationen. Man skall däremot absolut inte pumpa ner vatten till en sump under karet, det medför alldeles för stor risk för översvämning. Vilken slags filter? Det beror på kranvattnets kvalitet i just din bostad (jag använder inte osmos personligen), nybyggda ledningar kan eventuellt avge koppar, och även egen brunn eller kommunalt vatten kan ibland innehålla andra oönskade ämnen. Annars är mitt intryck att amerikaner använder osmos minst lika mycket. Detta är mest av bekvämlighet, annars räcker det att fylla på sötvatten för hand 2-3 ggr/vecka. Mjukkoraller kräver inget särskilt förutom ljus och vattenrörelse, stenkoraller däremot förbrukar mycket kalcium och alkalinitet vilket behöver tillsättas (det finns även här flera lösningar i av olika komplixitet och prisklasser).

Hittills (sedan 2015) har det funkat alldeles utmärkt (det är de stabila köksstommarna ur Metod-serien, förstärkta för att inte kunna skeva i sidled). Enda egentliga nackdelen jag märkt är att utrymmet för sump under blir lite begränsat (eftersom jag behövde skruva ihop två stommar bildar de en mellanvägg på mitten, så en sump kan inte vara längre än att den får plats inuti en av stommarna). Det var därför jag gjorde ett separat sumpskåp senare. Möjligen kunde jag passat på och gjort sumpskåpet lite högre än akvarieskåpet för att få mer manöverutrymme inuti, med ett separat skåp finns det ju inga begränsningar på höjden.

Byggt och byggt, men underskåpen och det separata sumpskåpet är ihopsatta av Ikeas köksskåp. Jag har även gjort en fragghylla och acklimatiseringsbur av plastkorgar (hålls på plats med Tunzemagneter).

Det låter som väldiga hopp. Kan provet ha varit kontaminerat av något, t ex fiskmat? Köp annars Natriumnitrat i mataffären och blanda en testlösning av känd koncentration, så kan du testa testseten du har hemma.

Vad gäller sandlevande snäckor så finns det väl mest Nassarius och Cerithium i handeln. De förra är enbart köttätare tror jag, medan de senare även lär äta alger och detritus.

Jovisst men processen kan ju gå åt andra hållet också (iaf i akvarier, men även i naturen väl)? Om inte, vad är det som får levande sten i naturen att binda fosfat, men att avge den igen i akvarier? pH-värdet?

I förhållande till havsvattnets normala koncentration efter att uppvällningen upphört. Jag föreställer mig att levande sten (både forntida och dagens) borde lakats ur ganska fort igen av havsvattnet. Senare kanske sänkning av havsvattennivån gjort att fossila koraller hamnat på torra land, vilket medfört att fåglarnas guano inte sköljts bort av vågorna, därav högre nivåer i Marco Rock. Om du syftar på Marco Rocks så håller jag med. Frågan är om även nyimporterad levande sten verkligen innehåller så stora mängder "kalkbunden" fosfat (dvs inte död biomassa pga transporten)? Kan man alls undersöka detta utan att den döda biomassan påverkar mätresultatet?

Men då borde väl inte stenen i havet ha förhöjda värden, mer än begränsade perioder efter en uppvällning? Nyckeln är kanske att fåglarna bidrar med lagom mängd i kontinuerliga doser. När det däremot kommer för stora mängder på en gång (t ex vårrregn som för med sig gödning från jordbruket) verkar istället alger gynnas enligt en artikel jag läste. Intressant att fosfat frigörs vid pH över 8,6, fast genomsnittsflödet mellan pH 8,0 och 9,0 verkar vara ungefär +/- noll.

Enligt The Phosfate Deposits of the Pacific skall det mesta komma från fåglar (guano) --kanske har gamla korallrev hamnat över havsytan, sedan har fåglarna gödslat, sedan gräver vi upp stenen och lägger i akvarier. Jag har även undrat över hur rent havsvattnet där dagens levande sten hämtas egentligen är. Sten är ju tung, så det troligaste är väl att man plockar den från så lättåtkomliga platser som möjligt, t ex stränder nära bebyggelse (och avlopp). Å andra sidan kanske stensamlarna har sina baser vid korallodlingar, och där borde väl vattnet vara OK. Varför läcker det inte tillbaka ut i havsvattnet efter att uppvällningen upphört, på samma sätt som senare sker i akvarium?

För ett år sedan råkade jag använda ett genomrostat rakblad för att skrapa bort kalkalger, 2-5mm av eggen smulades sönder. En månad senare såg jag även en hel del rost på skummarens ena magnethållare, jag vet inte om det kom från rakbladet (men varför bara på den ena magneten isf?) eller från en läckande magnet. Det följande halvåret fick jag plötsligt en enorm trådalgsexplosion, och alla mina snäckor (ca 100st som förökat sig i karet) dog inom någon månad. Möjligen förvärrades detta av en undersdimensionerad skummare som enda vattenrening (förutom LS). Därefter gjorde jag ett Triton-test, vilket visade noll för Ni, Fe och Cr, medan Mo låg på -2. Jag hade inga förhöjda värden alls utom Al (+4) och Si (+1775). Kanske algerna tagit upp eventuellt Fe-överskott? Jag har numera även en bättre skummare och chaeto-odling, och har fått bukt med trådalgerna.

Frågan är om det aktiva kolet läcker störande mängder fosfat (jämfört med det som tillförs genom foder)? Om det är fallet kanske kolet ändå kan vara användbart när man vill höja fosfaten i vattnet.

Men är det inte bara i akvarier som fosfat från det fria vattnet lagras i stenen i större mängd, på korallrev är väl vattnets fosfathalt för låg? Och är det inte kalkvatten och liknande tillsatser som åstadkommer kalkinlagring av fosfat i akvarier, eller finns det en liknande mekanism i naturen? Så om nyimporterad levande sten läcker fosfat beror det kanske främst på döda djur inuti, medan begagnad levande sten skulle kunna läcka fosfat som lagrats från akvarievattnet. Om Marco Rocks består av fossiliserade stenkoraller så kanske eventuell fosfat även i dem kommer från djur som en gång dött inuti stenen, och inte från fritt fosfat i forntida havsvatten? Frågan är då bara varför inte dessa gamla koraller urlakades av havsvattnet redan på den tiden, kanske bitar av levande koraller bröts av vid stormar och begravdes omedelbart i sediment.

Precis, vill man uppnå en liknande spridning med LED så blir det nog mycket dyrare. Kanske det beror lite på karets geometri också. För att täcka en kub med T5 krävs många (men korta) rör, hållare och reflektorer, medan det kanske skulle räckt med en enda LED-armatur. På ett avlångt kar däremot behövs färre T5-rör men desto fler LED-armaturer.

Många verkar gilla glittret från LED, även om jag uppskattar den jämnare spridningen från T5. Personligen valde jag ändå LED, eftersom det verkade omständligt att behöva köpa nya rör.

Kanske, fast när det gäller städpatruller kan det vara svårt att jämföra pga olika storlekar. För fyra år sedan köpte jag eremiter för 30kr styck, men de vara bara ca 5mm stora (utan skal); senaste året verkar de ha kostat runt 50kr men de har också varit mycket större, säg 20-25mm stora (kanske inte samma arter dock). För tre år sedan köpte jag cerith-snäckor för 35kr styck, men de vara bara 12mm stora (med skal); i år betalade jag 39kr för exemplar som är minst 25mm. Fast med LED bör man väl även inkludera strömförbrukning och livslängd i priset. Jag har köpt en sådan från Tyskland, men vågar inte uttala mig om livslängden. Men det stämmer nog att handeln och tillverkarna hellre inriktar sig på kunder som spenderar mycket pengar.

Ja gröna kalkalger kan vara infernaliskt svåra att skrapa bort.

Jag hittade några prislistor från Korallrevet i Södertälje 1995. Priserna gick både upp och ner under året, men här är några ungefärliga exempel: Clownfiskar 70-120kr Frökenfiskar 50-150 kr Dvärgkejsare 150-800kr Kejsare 500-2600kr Kirurger 200-1350kr Gyltor 70-90kr Eldräka 170kr Pistolräka 110kr Kamelräka 60kr Mjukkoraller 150-400kr Stenkoraller 150-1200kr Levande sten 170kr/kg (priserna ej inflationsjusterade).

Jösses, så dyr kan den väl inte ha varit? Jag köpte min i Tyskland för 558DM enligt kvittot. Hittade även ett par gamla svenska prislistor från 80-talet, i Sverige verkar skummaren och filterdelen ha kostat ca 2000SEK vardera. Jag gick på gymnasiet (i din parallellklass tror jag?) och blev lika pank jag.

Det finns några vanliga arter från Karibiska havet, t ex Clibanarius tricolor och Gramma loreto, så om de inte odlas någon annanstans antar jag att någon regelbunden handel måste förekomma?

Kolla upp de som Stig föreslog, de är ganska likartade inom respektive grupp. Även clownfiskar brukar vara populära. Pictichromis är vackra och tåliga men kan vara aggressiva. Jag håller med Stig om att drakfiskar och muränor nog förorenar för mycket, jag nämnde dem mest som exempel på lugna fiskar. Algätare kan vara praktiskt. Blenniella chrysospilos är en trevlig fisk som äter filmalger på rutor och sten (även vissa Salarias kan göra det, andra tar trådalger). En mindre lugnare kirurg som Zebrasoma (särskilt flavescens eller scopas) borde få plats några år, och äter trådalger om de inte blivit för långa. En filfisk Acreichthys tomentosus ser intressant ut och kan förhoppningsvis ta mindre glasrosor.

Är det kanske olika arter? Här står lite: The Care and Propagation of Goniopora

Maxstorleken på en fisk beror delvis på dess beteende, vissa rastlösa kirurgarter kan nog behöva mer simutrymme än en långsam drakfisk. Antalet fiskar beror hur mycket du kan mata, vilket i sin tur beror på deras storlek och på hur effektiv vattenrening du har. Hur löser du det nu? Rent estetiskt kan det se ut som fisksoppa om man har väldigt många, särskilt med blandade arter som brukar uppehålla sig i fritt vatten. Andra arter kan märkas mindre eftersom de föredrar att vistas vid botten, eller inne i inredningen. Vissa arter kan vara aggressiva mot artfränder utom i stora kar.