Christian J

Nu efter 3,5 månader utan kalkvatten eller vattenbyten (och utan koraller) har KH har sjunkit från 12 till 7dKH. Vet inte om minskningen varit linjär eller snabbt sjunkit för att stabilisera sig på 7dKH. Kan enbart bakterierna ha åstadkommit en så snabbt minskning, eller var det högre KH-värdet instabilt? NO3 är 2ppm, PO4 omätbart enligt Salifert.

Det är bara att tillsätta lite extra nytt saltvatten då och då. Mät hur mycket du tömmer från skummarkoppen så kan du räkna ut hur fort salthalten i karet påverkas. Själva förändringen går så långsamt att den inte spelar någon roll, det farliga är om salthalten hamnar under minimumvärdet (högre för koraller än för fisk). Så om karet redan från början har väldigt låg salthalt måste man förstås tillsätta nytt oftare. Själv är jag slarvig så det kan gå flera månader mellan gångerna, oftast mäter jag bara salthalten när jag skall acklimatisera nya djur.

Vågar inte rekommendera några fiskar till 30l tyvärr (har aldrig haft nanokar själv), en del riktigt små arter t ex Gobiodon passar storleksmässigt men kan vara känsliga i början. http://www.liveaquaria.com/product/aquarium-fish-supplies.cfm?c=15+2124 listar även en del större gobies, t ex Amblyeleotris, vet ej om en sådan skulle få plats i 30l. Detsamma gäller Nemateleotris, som dessutom behöver täckglas eftersom de hoppar. Begagnade akvarier är mycket billigare. I ett 100l-kar skulle du kunna t ex ha ett par clownfiskar, eller en Pictichromis och några frökenfiskar.

Jag använder Red Sea Coral Pro till Göteborgs kommunala vatten utan problem (dock inga koraller, fast fisk och kräftdjur mår bra), men kvalitén på kranvatten kan skilja sig väldigt mycket på olika platser. Bor du Uddevalla som det står i profilen? Har du kommunalt vatten eller egen brunn? Nya kopparrör i huset?

Fiskarna skulle kanske vara i största laget om de var fullvuxna. Chromis viridis kan teoretiskt bli 10cm, så 6st sådana skulle ta en hel del plats och kräva mycket foder. C. rostratus och Z. flavescens kan teoretiskt bli 20cm, men i den storleken de säljs i butik kan det kanske fungera.

Man får ju kanske lite mer av de ämnen som följer med kranvattnet (t ex kalcium om man har hårt vatten), frågan är hur viktigt det är i praktiken?

Det kan det mycket väl göra. Hur stor plats stenen tar beror på densiteten, som kan variera mycket. Mer sten ger även bättre denitrifikation, men hur mycket man behöver till det beror helt på hur mycket man matar. I mitt 300l-kar har jag bara ca 5-7kg(?) utan att NO3 stiger, men jag matar ganska sparsamt och har en väldigt öppen aquascape.

Vad innehåller Red Sea Start Kit (och RS MAX 130 för den delen)? Det jag saknar annars i listan är en värmare. 10kg sand är nog inte för mycket men du klarar dig kanske med en tredjedel beroende på hur tjockt lager du vill ha (jag har 15kg i 300l, vilket ger 2-3cm tjockt lager). Även 13kg LS låter lite mycket, tumregeln 1kg/10l vatten behöver man inte bry sig om, ta istället så mycket att du blir nöjd med inredningen. Kranvatten kanske eller kanske inte funkar beroende på var du bor (se även befintliga trådar om osmosvatten).

Saltvatten behöver inte vara så krångligt, det beror lite på vilka djur man vill hålla. 1. Nackdelen med små akvarier är att det blir svårare att hålla jämna vattenvärden. Vet inte om 30l är för litet. 3. Skummare tar bort olika organiska ämnen (inte bara proteiner) och hjälper till med gasutbytet mellan vatten och luft. Ej nödvändig men praktisk. 4. Beror på vad jämför med, men det måste inte vara svårare än sötvatten. 5. Kanske ett fåtal små fiskar, några kräftdjur, några små koraller? Om djuren kan överleva på mat de hittar i karet (t ex detritus- och algätande eremitkräftor) eller genom fotosyntes (koraller och makroalger) är det egentligen bara utrymmet som sätter gränsen. 6. Ja man kan suga upp detritus från botten med en hävert, samt skrapa rutorna och rengöra eventuellt skumfilter och skummare. Kranvatten fungerar på vissa platser, inte alla (framförallt kan det frigöras koppar från rören i nya hus, då kan man behöva använda osmosvatten istället). Finns det kloraminer i det kommunala vattnet kan man neutralisera dem med en smula askorbinsyra från mataffären om man vill vara på den säkra sidan, annars behövs nog inga tillsatser.

Det låter väldigt mycket. Jag har inte använt Saliferts KH-test, men enligt bilderna på Marin Depot så verkar det följa med tre vätskor men bara två nämns i instruktionerna. Är den tredje en referensvätska? Testa även kranvattnet (fast jag vet inte vad det borde vara hos dig). Salifert brukar annars vara ett bra fabrikat (för att vara hobbytest), men just det här testet verkar lite krångligt. Med andra fabrikat (t ex JBL) brukar det räcka att droppa en enda vätska i testvattnet och räkna dropparna.

Här finns fler tips på hur man kan montera: http://www.reefkeeping.com/issues/2002-10/ac/feature/

Ja det är nog när du tömmer skummaren som det försvinner lite salt åt gången.

Jag tror LPS finns på alla djup, men ibland försvinner de kanske i mängden. De lär även vara vanligare i näringrikare vatten där många SPS trivs sämre. Enligt mina gamla dykloggar har jag sett olika hjärnkoraller, Tubastrea, en Plerogyra och en(?) 2-3 kvadratmeter stor Goniopora. Minns inga Scolymia eller Fungia och är osäker på Trachyphyllia och Euphyllia.

Pufferfiskarna var i den andra tråden! :-) Vad jag läst blir de minsta Canthigaster-arterna max 10cm (i praktiken troligen mindre), så ett ungdjur är nog inget problem.

Jag använder kallvatten som jag sedan värmer upp med termostatvärmare (eftersom jag misstänker att varmvattnet ur kranen inte är lika rent), så någon termometer behövs inte. Om det skiljer någon grad spelar nog ingen roll. De flesta koraller borde tåla en stund utan vatten, en del klarar flera timmar i naturen under ebb, men vissa svamparter lär skadas om det kommer in luft i dem.

Fina bilder: https://reefbuilders.com/2015/12/10/stereonephthya-portrait-uncommon-soft-coral/ Några andra som provat dessa koraller? Säljs de i Sverige nuförtiden? DeJong listar eventuellt en art under namnet Neospongodes/Lemnalia. Jag hade en gyllenbrun koloni förr, när jag senare bytte till metallhalogenbelysning blev den istället ljusbeige och med tätare grenar. Kanske den kom från lite djupare vatten i naturen. Uppfattade den som lätt att sköta och föröka, även om den inte växte jättefort i mitt akvarium.

Precis så är det, i naturen är det främst mjukkorallerna i släktet Dendronephtya som har fina färger, annars är det fiskarna som står för färgprakten. Acropora kan ibland vara färgglada i topparna, där de växer. Koloni- och skivanemoner är något jag aldrig ens lagt märke till när jag dykt i Röda Havet (oavsett färg), antingen är de sällsynta eller svåra att upptäcka. Delvis kanske det beror på att ljusets kortare våglängder filtreras bort ju djupare ner man befinner sig, så att röda färger går mot brunt och sedan svart. Samtidigt är inte det blåa solljuset tillräckligt starkt för att man skall se någon fluorescens. Det är nog bara med dyklampa man kan hitta de få exemplaren som har potential att vara färggranna i akvarium.

Nej jag använder bara avstressningskar en månad (skrev lite fel i förra inlägget). Blir fisken sjuk där vet jag inte riktigt vad jag skall göra, eftersom jag inte har fler kar att flytta den till, så om fisken inte tillfrisknar får den helt enkelt dö och sedan får avstressningskaret gå tomt ett par månader så alla parasiter i det dör ut. Jag vet inte vilket som är bäst av karantäns- eller avstressningskar, jag råkade helt enkelt ha ett par bitar LS över som jag förvarade i mitt 100l-kar, därför blev det naturligt att placera nya fiskar där. Ja vill man medicinera eller montera ner det efteråt är det bäst att inte använda LS. Skummare är bra men behövs nog inte om man har t ex filter för att bryta ner ammoniak. Menar du acklimatisering från karantäns- eller avstressningskaret till huvukaret? Ja sumpen eller en bur borde gå utmärkt. Fördelen med en bur i huvudkaret är att fiskarna kan vänja sig vid att se varandra.

Det var en diskussion om det alldeles nyligen: https://saltvattensguiden.se/topic/53553-testavfall/

Man bör kanske skilja på "karantänskar" och "avstressningskar" (är det rätt ord?) eftersom tekniken och målsättningen är lite olika: -Ett karantänskar är till för att skydda de gamla fiskarna från nya sjukdomar, även om det innebär att man måste offra den nya fisken. Ett sådant kar kan man tömma och rengöra mellan varje fiskinköp, därför innehåller det ingen levande sten. Vattenreningen kan göras med ammoniakbindare, vattenbyten och/eller svampfilter (där filtersvampen fått mogna i visningskaret). -Ett avstressningskar är till för att den nya fisken skall slappna av och lära sig äta ifred, detta stärker samtidigt fiskens immunförsvar men garanterar inte att den är sjukdomsfri när den flyttas till visningskaret. Ett sådant kar är alltid igång och innehåller LS, sand, alger och copepoder som fisken kan äta. Vattenreningen sköts av LS, grönalgerna och eventuellt vattenbyten. Om fisken trots det blir sjuk blir det lite problematiskt om man inte vill medicinera direkt i avstressningskaret, för även om man medicinerar fisken i ett tredje kar kan kan det finnas kvar parasiter i avstressningskaret. :-( Vad gäller acklimatisering så har jag samma salthalt i karantänskakvariet som i vattnet fisken kom med, vilket gör acklimatiseringen snabb och smärtfri både för mig och fisken. Det enda man behöver göra är att vänja fisken vid temperaturen (och kanske pH). Efter att jag började med denna metod har fiskarna varit helt avslappnade när jag släppt i dem i karantänskaret. När det en månad senare är dags att flytta dem har jag ändrat salthalten till samma som i visningskaret, vilket gör den flytten lika enkel.

Man kan även använda plastkorgar med hål i från t ex Clas Ohlson som man sätter fast uppe vid vattenytan. Här kan man läsa mer om burmetoden: https://reefbuilders.com/2016/06/05/20-bucks-spent-fish-health/

Kan det vara eremiterna som ätit av den? Får de tillräckligt med mat?

Jag använder ett separat karantänsakvarium främst för att hindra nya fiskar från att smitta de jag redan har. Det är ett enkelt 100l kar med bara en pump, lite levande sten och mycket gröna trådalger och copepoder som de nya fiskarna kan äta av (dessutom tar trådalgerna upp eventuellt näringsöverskott). Man kan låta någon billig fisk (t ex ett par mollies eller guppies som vants vid saltvatten?) gå i det kontinuerligt för att lugna de nya, men det är inget jag gör. Jag byter inte heller vatten i karantänskaret, men kanske det behövs om man matar väldigt mycket. Jag har aldrig medicinerat i det här karet, skulle en fisk bli sjuk i det hade jag antingen behandlat den i ett tredje kar eller låtit naturen ha sin gång. Men typiskt nog har inte enda fisk blivit sjuk just sedan jag började med karantän...

Trevlig helg själv! Undras om man kan minska ämnesomsättningen (och därmed behovet av foder) genom att sänka temperaturen så lågt djuren tål? Fast skall man vara borta 3-4 veckor är det kanske trots allt bäst att någon pålitlig person kan hålla uppsikt så inget går sönder.

Hur många droppar kom du till innan du gav upp? Det skulle teoretiskt kunna vara något fel på testet, vilket utgångsdatum står på?