Christian J

Vitt glas borde finnas hos glasmästare. En nackdel är att minsta algväxt kommer att synas väldigt väl.

Menar du vit eller vanlig transparent? Vad jag vet finns ingen vit för akvarier, den vita som används i t ex badrum innehåller antimögelmedel. En idé skulle kunna vara att blanda kalk i transparent silikon, men jag har inte provat...

Jag har en filfisk (litet exemplar) sedan ett år tillbaka, den verkar inte röra stora glasrosor. Men jag ser aldrig några små glasrosor, så jag misstänker att den tar dessa. Om detta stämmer så skulle man kanske kunna bekämpa de stora med t ex injektioner, och om de då förökar sig genom delning kanske filfisken tar de nya små. Chaetodon kleinii sägs också äta glasrosor (men inte alltid).

Vet inte, men en orsak skulle kunna vara korrosion av värmeelementen. Eheim själva skriver bara "Please note! Only suitable for fresh water!" i beskrivningen för sina ytterfilter med värmare (men inte för de utan), se t ex https://www.eheim.com/en_GB/products/technology/external-filters/professionel3e-600T

De här http://www.seachem.com/tidal-filters.php tycker jag ser lovande ut, men jag vet inte om de passar på ett Lido eller om de ens säljs i Europa ännu.

Frågan är om värmaren går att använda i saltvatten? Har läst att iaf Eheims ytterfilter med värmare inte klarar salt.

Står karen mörkt? Det borde göra fiskarna sömniga och lugnare.

Du skulle kunna använda en bur i visningskaret som extra försiktighetsåtgärd: https://reefbuilders.com/2016/06/05/20-bucks-spent-fish-health/ --en enda bur räcker förstås inte om du har många nya fiskar, men du skulle kunna ha flera burar, eller bara sätta den bråkigaste fisken i en bur och låta resten fortsätta gå i karantänskaren.

Seachem Stressguard skall enligt tillverkaren både skydda fiskens slemhinnor och binda ammonium. En annan idé skulle kunna vara att tillsätta en nitrifikationsbakteriekultur avsedd för nya akvarier till ett skumfilter, för att snabbt få igång processen. Om fisken går i ett akvarium utan nitrifikationsbakterier, alger eller andra ammoniumbindare så kommer halten gradvis att stiga, enda man kan göra då är väl att mäta och byta vatten när värdena blir för höga.

Hornbach har även vinkelprofiler av PVC som man skulle kunna bygga en ram av.

Växer de så mår de bra. :-) Likaså om de öppnar polyperna, men stängda polyper måste inte betyda att de mår dåligt (i naturen är polyper normalt stängda dagtid). Mår de riktigt dåligt kan de blekas (egentligen bli genomskinliga så att det vita skelettet syns), eller så kan vävnaden dö (rapid tissue necrosis eller slow tissue necrosis). Ja det är skelettet som är vitt, så när polypvävnaden blir genomskinlig eller dör blir skelettet synligt. Men en bleknad korall behöver inte vara död, ibland kan de klara sig. Även tillväxttoppar brukar vara vita, jag tror det är vad man ser på dina bilder och är isf helt normalt.

Det verkar som om små eremiter kan vinna över större trots allt: http://www.advancedaquarist.com/blog/got-aggressive-hermit-crabs-give-them-better-homes

På Hornbach, men det finns nog på alla byggvaruhus.

Odlingssnät av plast för trädgårdar borde funka annars, ett jag köpte har ca 10mm stora maskor. Bara inte fisken fastnar...

Efter att ha höjt från 22 till 25-27 grader ett tag kan jag säga att avdunstningen blev högre och fiskarna aggressivare (och hungrigare?), förutom högre elförbrukning förstås. Bara nackdelar med andra ord. Kanske man skulle kunna kompromissa genom att stänga av värmaren nattetid.

Funderar på vilket av ovanstående som är relevant i Röda Havet. Floder och regn är ju ovanligt där, däremot finns nog en hel del upwelling av djupvatten.

Ingen förbättring hittills. Enligt http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#15 kan fosfat som bundits i sand frigöras igen: "If the calcium carbonate crystal is static (not growing), then this process is reversible, and the aragonite can act as a reservoir for phosphate. This reservoir can inhibit the complete removal of excess phosphate from a reef aquarium that has experienced very high phosphate levels, and may permit algae to continue to thrive despite having cut off all external phosphate sources. In such extreme cases, removal of the substrate may even be required." Kanske detta är just vad som hänt mig. Jag hade hög fosfat i början, och tillsatte dessutom alldeles för mycket kalkvatten. Dessutom tror jag att algväxten tog fart ungefär när jag började minska mängden kalkvatten. Som ett experiment la jag i lite ny sand (från samma påse som den ursprungliga sanden) i en skål på botten, efter 1-2 månader har jag inte sett någon algväxt på denna nya sand, men däremot på den gamla sanden. Jag kanske måste kasta all gammal sand.

Det stämmer, fast jag vet inte riktigt hur en handhållen refraktometern visar det i praktiken --flyttar sig densitetskalan relativt promilleskalan när temperaturen ändras? Enligt manualen till min refraktometer bör man vänta 30 sekunder så att vattnets temperatur anpassar sig till rumstemperaturen. Manualen nämner även att kalibrering bör ske vid 20 grader C för högsta precision. Kanske bör även själva refraktometern anpassas till rumstemperaturen om man flyttar den från ett rum till ett annat med olika temperatur. Fast jag har ingen aning om hur stora avvikelser man får om man slarvar med ovanstående (som jag brukar göra), det kanske inte är så noga. Koncentrationen av andra ämnen i havsvatten (t ex magnesium) kan tydligen också ge mindre mätfel: http://reefkeeping.com/issues/2006-12/rhf/#4

Fast en del vanliga mjukkoraller (Anthelia och Xenia?) lever väl uteslutande på zooxanthellerna och fångar väl varken plankton eller bakterier om jag minns rätt. Ändå är de talrika i t ex Röda Havet.

Hur mycket PO4 och NO3 finns det egentligen på korallrev jämfört med dagens SPS-akvarier? Låga värden i akvarier sägs ge upphov till både algproblem (t ex cyano) och vantrivsel hos mjukkoraller, men på korallrev finns inga algproblemen och både mjukkoraller och SPS överlever. Är förklaringen att akvarievattnet är ännu näringsfattigare än i naturen?

Det kan vara handhavandet också, om det t ex finns osynliga saltrester kvar på refraktometern kan iaf jag få 1-2ppt högre värde, så var noga med att tvätta av med rent vatten (det räcker kanske inte att bara torka av med papper). Även temperaturen påverkar vattnets densitet, men jag vet inte hur viktigt det är på en refraktometer. Det är bäst att hålla sig till en enhet (promille) istället för att växla mellan promille och densitet. Bruna (och röda?) makroalger behöver jod, annars vet jag inte.

I naturen är det normalt att korallpolyper bara öppnas på natten för att fånga plankton. På dagen är de stängda, kanske för att inte bli uppätna själva. Algen kanske är en röd- eller brunalg, svårt att se på bilden. Varken bra eller dåligt.

Enligt https://en.wikipedia.org/wiki/Nitrification verkar vissa arter finnas både på land och i söt- och saltvatten, men kanske sammansättningen av arter skiljer sig liksom metabolismen (bakterier är ju ofta ganska anpassningsbara). Min gissning är att flytt av filtermaterial mellan söt- och saltvatten kommer att orsaka förändringar i bakteriekulturerna på många olika sätt, men många bakterier kommer att överleva också. Så jag vet inte hur mycket det verkligen hjälper att ympa in bakterier från sötvattensfilter jämfört med de som följer med kranvattnet. Vill du få igång karantänsakvariet fort kan du annars använda ammoniabindare eller färdiga bakteriekulturer för saltvatten. Bakterier från ett annat saltvattensakvarium kan också fungera men då finns förstås risken att parasiter följer med. Nej om både inredningen och vattnet var helt sterilt så skulle inte ett bakteriefilter kunna fungera, iaf inte förrän man satte in levande organismer t ex fisk som förde med sig bakterier.

Gröna trådalger från havet kan förmodligen tåla brackvatten, men jag vet inte hur mycket. Omvänt gäller förstås alger från sötvatten. Vad gäller bakterier så kanske sammansättningen ändras när salthalten sjunker, men stenen i sig fungerar säkert lika bra som bakteriefiltermedium i både sött och salt vatten, precis som konstgjorda filtermaterial.

Hur mycket som dör beror på hur lång transporten är, temperaturen och hur mycket stenen torkat ut. Vid transport från Asien krävs det nog minst några veckor för allt som dött att brytas ner, så man bör kanske vara försiktig med att lägga i mycket sådan sten i ett fungerande akvarium, och 1-2 dygns "karantän" gör nog ingen större nytta. Men om man bara flyttar frisk sten mellan två akvarier i Sverige behöver man inte vara lika noga.