Christian J

Bakgrunden verkar vara http://edis.ifas.ufl.edu/fa164 som skriver: "Yoshinaga and Dickerson (1994) observed, in laboratory studies, that theronts were released only between the hours of 2:00 am and 9:00 am, even in total darkness; some suggest this strategy increases the chance for theronts to find a host, as many fish may be resting or closer to substrate during this time period." Sedan har http://reefcentral.com/forums/showthread.php?t=2383310 lagt till följande efter ovanstående stycke (utan att ange källa eller hålla isär citatet och sin personliga åsikt): "This is why I always suggest moving fish during tank transfer quarantine protocols in the morning." Jag förstår inte riktigt logiken i den sista meningen. För det första borde det väl inte finnas några frisimmande theronter under TTM-behandlingen (det är ju själva poängen med TTM)? Och om det finns theronter (t ex genom att tomont-cystor följt med fisken vid hinkbyte?), så borde man väl snarare flytta fisken före kl 02:00, innan de blivit frisimmande och kan infektera fisken? Bara på fisk, men cystor (tomont-stadiet) kan följa med på t ex levande sten, så egentligen bör denna förvaras i ett fisklöst kar ett par månader.

Precis, dessutom verkar det dessutom inte ens stämma att den dör ut, enligt den länkade sidan. Däremot kanske den dör ut om samtliga fiskar utvecklar immunitet, så att den inte kan föröka sig av den anledningen? Men det kan också vara så att fiskarnas immunitet inte är 100% effektiv, vilket kanske gör dem till symptomfria bärare. Karantän botar inte prick, det var väl bara det artikeln ville säga? Däremot minskar risken att dina befintliga fiskar smittas av en sjuk nykomling, och du har möjlighet att försöka bota den nya fisken på olika sätt. I värsta fall dör den nya fisken, men då har du i alla fall räddat de gamla. Om det är ett bra karantänsakvarium blir nog inte fisken stressad, tvärtom kan den känna mindre stress eftersom den inte störs av andra aggressiva fiskar och får äta ifred. Möjligen kan fiskar blir skygga av att gå ensamma, men det är iaf bättre än att bli jagade. En spegel mot akvarierutan kanske piggar upp en ensam fisk.

Jag kan hålla möjligen med om det så länge det rör sig om kar som är kontinuerligt i drift (månader), och om det stänker mycket från dem. Men om en TTM-hink verkligen kan sprida prick genom luften, så har jag svårt att förstå varför vattnet som följer med fisken vid hinkbytet skulle vara så mycket säkrare.

Några andra idéer: - Ställa sumpen bredvid akvariet istället för under. Detta skulle faktiskt lösa samtliga tekniska problem. - En liten (men hög) sump stående i en större (men lägre) tom säkerhetsbalja. Vid översvämning svämmar sumpen över i baljan. Anledningen till att inte bara använda baljan som sump är att det normala vattenståendet i den inte skulle ge någon säkerhetsmarginal då. - Extra flottörer som bryter strömmen till osmolatorn vid översvämning. Känns lite onödigt komplicerat.

Tyvärr har jag inte utrymme för en såpass hög sump inuti skåpet, annars låter det som en god idé.

Kan den här vara nåt? https://reefbuilders.com/2016/05/26/tunze-stream-3-introduces-magnetic-levitation-to-water-pumps/

Jag funderar på att skaffa en sump (ihop med Tunzes överrinningsbox 1074/2). Hur bör man undvika översvämningar i sumpen? 1. Som bekant kan returslangen från sumpen till akvariet fungera som bakåthävert om returpumpen stannar. En del förespråkar en extra säkerhetsmarginal i sumpen för detta, men varför inte eliminera hävertrisken helt genom att sätta utflödet 1-2cm över vattenytan i akvariet? Eller blir det för mycket plask och vattenstänk då? Enligt manualen behöver överrinningsboxen ett vattenflöde på minst 300liter/timme, vilket inte låter så farligt för returslangen tycker jag (ens om man dubblade det flödet). Annars kanske man kan fördela trycket på returflödet med förgreningar eller liknande alldeles ovanför vattenytan på akvariet. 2. Om osmolatorn skulle gå sönder (trots säkerhetsflottören) och tömma hela sötvattensreservoaren i akvariet så kommer allt detta vatten också att hamna i sumpen. Är detta en reell risk, och hur skyddar sig sumpägare isf från det? I mitt fall skulle det röra sig om upp till 25 liter sötvatten, förutom kanske 15 liter akvarievatten från en hävert på returslangen. Det skulle alltså behövas en säkerhetsmarginal på 40 liter i sumpen, något jag inte alls har utrymme för.

Kom nu ihåg att jag la i tomma snäckskal från en akvarieaffär en månad innan, visserligen efter att ha blötlagt dem i sötvatten ett dygn och sedan lufttorkat dem i 48 timmar. Möjligen skulle lite fukt ha kunnat finnas kvar längst in i skalen, där tomonter kunnat överleva. Det vore ju otroligt försmädligt om detta är orsaken. Ännu mer förargligt att inte kunna veta säkert.

En förflyttning räcker väl? Då har tomonten sammanlagt haft 6 dagar på sig att kläckas (3 dygn sägs vara kortaste tiden).

Jag har funderat lite på om det verkligen stämmer. Enligt en del källor har protomonter svårt att fästa vid syntetmaterial och bilda tomonter, så kanske tomonter även har lätt att lossna från vissa underlag? Om de sedan följer med vattnet till nästa hink så kan de hinna kläckas och infektera fisken igen. Kanske man borde ha lite sand på botten av hinken för att hjälpa dem. Och om det är ofarligt att lite vatten följer med fisken, varför skriver en del att man inte bör förvara olika behållare nära varandra (eller ens i samma rum) pga smittorisken genom vattenstänk? Jag lät faktiskt mina TTM-hinkar stå på golvet nedanför visningskaret, men jag använde inte luftpumpar (som kan ge vattenstänk) och jag täckte delvis över TTM-behållarna med lock. Det hade gått utan fisk i 10 11 veckor, så det borde varit prickfritt. Inget annat hade heller satts i under denna tid.

Varför varje dygn? Alla källor jag sett skriver 3 dygn, vad jag förstår eftersom det tar minst 3 dygn och 10 timmar innan fisken kan infekteras igen: - minst 2 timmar för protomonterna att fästa på botten efter att de lämnat fisken, - minst 8 timmar för tomonterna att hårdna, - minst 3 dygn för tomonterna att kläcka nya theronter. Men om dessa tidsangivelser inte alltid stämmer så kanske det är bättre att byta oftare.

Jag tror det. Utrustningen (dubbel uppsättning) spolades med hett kranvatten efter varje flytt och fick sedan lufttorka (cirkulationspumparna plockades dessutom isär). Fisken fångades upp med en gallerkorg (som också spolades), troligen har några droppar vatten följt med varje gång (förutom vattnet på fiskens kropp) men det går ju knappast att undvika.

Kan detta vara något annat än Cryptocaryon? Akvariet har varit utan fisk i 10 veckor (inget annat nytt t ex sten har satts i under denna tid). Fisken behandlades med TTM i 3x3 dagar innan den släpptes i akvariet. Fisken idag, 7/6 2016: Som jämförelse, samma fisk för en vecka sedan:

Det kan tydligen bildas små bubblor på en ny sensor, vilket stör mätningen. Tydligen kan man undvika det genom att tvätta den med tvål och vatten.

På mina Tunze nanostream 6055 (inköpta år 2014 tror jag) kan man ändra utspänningen på nätaggregatet genom att byta små medföljande stift (jumper wires). Nytillverkade "electronic-streamers" verkar levereras med en Turbelle Controller istället för stift numera.

På vilket sätt upplevde du den som för klen? Har du samma erfarenhet, att skumningen upphör efter ett kort tag? Jag brukar få ca 1,5cm avskum i koppen, sedan är det tvärstopp tills jag rengör stigröret igen.

Vissa eremitkräftor är utmärkta algätare, t ex den lilla Clibanarius tricolor. Däremot rör de nog inte långa algtrådar, möjligen korta nya skott.

Min Tunze 9004 skummare fungerar bra direkt efter att jag gjort rent stigröret, men redan efter något dygn slutar den producera mer avskum, kanske beroende på att det då hunnit bildas en beläggning på insidan av stigröret. Jag brukar göra rent stigröret nästan dagligen, men det har jag aldrigt behövt göra med någon annan skummare. Skall detta tolkas som att skummaren är underdimensionerad för mitt akvarium? Akvariets vattenvolym är på ca 250 liter, och borde ha ganska låg belastning (innehåller bara lite levande, som jag matar ganska sparsamt).

Tunzes nyare skummare går tydligen att få med kontrollerbara DC-pumpar. Fördelen med detta skall vara att man slipper justera mängden luft med en ventil.

Här är kanske en prickmyt till (även om jag inte har läst studierna som citeras): http://www.lionfishlair.com/biology/ich.shtml (slutet av artikeln) Observera att denna teori inte handlar om immunitet hos fiskarna, utan om att Cryptocaryon-parasiten skulle dö ut trots att den lyckas infektera fisk.

Några teorier: - Den nya fisken hade dolda trophonter i gälarna, eller enstaka osynliga på det vita bröstet. En prickcykel kan som snabbast gå på drygt 6 dagar. - Frisimmande theronter eller protomonter kom in i ditt akvarium med vatten från akvarieaffären (var noga med att kasta allt vatten från affären!). - Du hade redan prick i akvariet som dina tidigare fiskar normalt skulle stått emot, men den nya fisken skapade sådan stress att samtligas immunförsvar försvagades. - Du hade redan prick i akvariet sedan tidigare inköp (tomonter kan följa med på t ex sten och dröja upp till ett par månader innan de kläcks), och skulle ha fått ett utbrott även om du inte släppt i den nya fisken. Om alla 5 verkligen blivit immuna så bör de inte kunna föra prick vidare, men akvariet kan trots det innehålla tomonter i ytterligare ett par månader (tills samtliga kläckts och misslyckats med att hitta en ny värd). Därefter kanske fiskarnas immunitet varar ytterligare 6 månader, så om du därefter sätter i en ny fisk som bär på prick från affären (t ex i osynligt i gälarna) så kan den nya fisken smitta de tidigare igen. Dessutom kanske inte immuniteten är lika effektiv mot alla stammar av prick... Eller så kanske UVC-behandlingen håller mängden prick på en låg nivå, som ständigt infekterar icke immuna fiskar på nytt men utan att det märks (t ex inuti gälarna), men när en ny fisk introduceras kanske den drabbas värre än de övriga pga stress. För att undvika stress skulle du kunna sätta den nya fisken i ett eget akvarium i ett par veckor så den får vila upp sig, och/eller i en bur i visningskaret där övriga fiskar inte kan störa den. Denna nya fisk kommer sedan också få prick i visningskaret, men kanske kunna leva med det på samma sätt som de övriga.

Jag får väl krypa till korset och erkänna att färsk levande sten kanske inte var någon god idé trots allt. Jag har aldrig haft så mycket algproblem i något av mina tidigare akvarier, dessutom följde det med Aiptasia. Visserligen fanns det mycket intressant mikroliv att studera de första månaderna, men det har nu i stort sett helt försvunnit. Algproblemen förvärrades troligen av att jag inte insåg behovet av fosfatbindare i tid, och att jag till en början nästan bara använde fiskar som algätare (vilka slogs ut av Cryptocaryon, varefter algväxten exploderade igen). Först nu över ett år senare kanske akvariet börjar komma i balans, förutom Cyano, bubbelalger och Aiptasia.

Kontrollera att pumpen verkligen hänger fritt i vattenbehållaren och inte vibrerar mot sidan, annars låter det väldigt högt. Man kan även placera vattenbehållaren inuti något ljudisolerande, kanske rentav klä in den i något?

Fiskodlingar i Kina verkar hårt drabbade: "Cryptocaryoniasis is categorized as a “Class II animal epidemic” in China" enligt https://parasitesandvectors.biomedcentral.com/articles/10.1186/s13071-016-1550-1 "Epidemics of Class II refer to those which can cause great economic losses and need to take strict measures to bring under control or exterminate them and avoid their spread." enligt http://www.asianlii.org/cn/legis/cen/laws/aeplotproc518/ Detta innebär förhoppningsvis mer forskning i Kina (mycket mer än vad akvariehobbyn skulle kunna motivera), vilket kanske leder till ett genombrott i behandlingen så småningom.

Här är ett citat till från samma sida: "two life stages of one strain of Cryptocaryon (trophonts, i.e., the feeding stage during which the parasite can be found on the fish, and tomonts) survived dormant for 4–5 months at 12°C (53.6°F), and, after the water temperature increased to 27°C (80.6°F), developed and infected fish (Dan et al. 2009)." Trophonter kan alltså överleva 4-5 månader (på fisken antar jag), men om det bara gäller under låga vattentemperaturer så borde det inte vara något problem för tropiska fiskar. Den ursprungliga studien av Dan et al verkar vara A technique for the preservation of Cryptocaryon irritans at low temperatures (ej gratis).