Lasse

Är det ljusare i topparna på korallen? Jag ser endast ljusa delar där. MVH Lasse

Prova med att byta till L1 och L3. Om det funkar med 48:an då så är det inte fel på drivrarna i alla fall. MVH Lasse

Men efter LED controll skal du väl inte ha en 1-10 signal utan en PWM signal? MVH Lasse

Liknar de detta . Här är en bättre bild MVH Lasse

Har du provat med drivern eln-60-48P på L1 eller L3? Har du knytit den ill kanal du vill ha till eln-60-48P på L2 eller L4?_ (och sparat!) MVH Lasse

Aluminum och rostfritt brukar bilda en olöslig massa och kärva ihop om man har en rostfri skruv i en aluminumbit. Bättre då att använda aluminumpopnit. Jag har svurit som bara den på Atelje Lyktan som har en lyktstolpe av galvat, ram av aluminuim och fogat ihop detta med en rostfri skruv med insex - utomhus i Göteborgsklimat givetvis. Ett äventyr att byta rör. Jag har sett åtskilliga aluminiumkar som gått med saltvatten i många år - syns knappt. Jag tror faktiskt att det också är onödigt med att silikona undersidan på den aluminium som vetter mot vattnet men är man orolig så kan man göra det. Plexi under gör varken av eller till, vattnet kryper gärna mellan aluminiumet och plexin - och så har man eventuella problem ändå. MVH Lasse

http://www.facebook.com/Azoox.org - där hittar du frågor av samma typ MVH Lasse

Paracentropyge multifasciata MVH Lasse

Det finns sax och bortklippt Xenia - näringsexport Jag friserar varje vecka nu och då tar jag bort lite fosfor och kväve från karet. MVH Lasse

Ja visst kan ökad matning ersätta doseringen av rena kväveprodukter - man tillför ju kväve i en annan form bara. Av matens kväve går ca 60 - 80 % direkt ut i vattnet via gälarna som ammonium, det nitrifieras omedlbart till nitrat. Nu förutsätter jag att den ökade matningen tas upp av djur och inte sjunker ner och ruttnar. Gör det det så tar det lite mer tid men då å andra sidan omvandlas nästan allt kväve till ammonium som sedan snabtt nitrifieras och resultatet blir än en gång nitrat. Om inte nitrifieringen är tillräcklig snabb så kan ammonium tillfälligvis anlagras i vattenkolumnen - oftast inte så stora mängder att det finns någon risk för bildning av farliga nivåer ammoniak men många erfarenheter har visat att åtminstone vad gäller sötvattensalger så är fri ammonium en triggande faktor. Tänka på här om man väljer detta spår är att man samtidigt får med fosfor.... Till det andra som Claes skriver så är min uppfattning att om man har sandbottnar, DSB, mycket porös LS och annat där det kan uppkomma syrefria habitat så är det en försiktighetåtgärd att se till att man har en grundnivå av nitrat - 5 - 10 ppm. Speciellt om man använder någon form av organisk kolkälla. Varför? För att förstå detta så måste man se lite på naturen hos den bakteriegrupp som brukar kallas heterotrofa bakterier. Det är bakterier som kan liknas vid bakterievärldens rovdjur. Det är dessa som gynnas av organisk kolkälla genom att växa till i biomassa. Även om det är så att man kan skumma bort en del av bakterieproduktionen så återstår en stor del i sand och på andra ytor. Normalt så sköter dessa bakterier sin metabolism (ämnesomsättning, förbränning) genom att använda syrgasmolekylen som elektronacceptor i den aktuella förbränningscykeln - citronsyracykel eller Krebs cykel. Vid en syrefri situation har många av dessa bakterier en reservplan för att kunna fortsätta växa och leva. de kastar in en annan molekyl för att sköta syremolekylens roll. Detta är dock mer energikrävande och ger ett sämre resultat och ett långsammare förlopp än vid syreförbränning. Den första molekylen som används är nitratmolekylen om den finns tillgänglig. Det är detta faktum som vi utnyttjar vid flera av denitrifikationsmetoderna som omvandlar nitrat till kvävgas och vatten. Finns inte nitrat tillgängligt så utnyttjar bakterierna sulfatjonen till att göra syret eller nitratens jobb i förbränningscykeln. Här kommer nackdelen - svavelväte är restproduktionen av denna process. I ett normalt syresatt akvarium är svavelvätet inte någon större fara eftersom det oxideras ganska snabbt vid kontakt med syrgas. Men kommer det ut en stor mängd så kan problem uppstå. exempelvis om ett bakteriellt eller mekaniskt filter har stannats och plötsligen kör igång. Även i sumputrymmen och andra utrymmen som kan bli syrefria finns denna fara. Att ha lite nitrat i vattnet är då en försäkran att situationen med svavelväteproduktion inte uppstår lika lätt - man köper tid och så vidare. Personligen skulle jag inte vilja köra mina kar på 0 i nitratnivå - då går det fort om något händer. Även vid DSB kan det vara lite vanskligt med 0 nivå eftersom det givetvis en bit ner i sanden både är syrefritt och nitratfattigt. Eftersom de heterotrofa bakterierna i akvarium oftast är begränsade av brist på organiskt kol så blir denna problematik än värre när man använder kolkälla. MVH Lasse

Finsmakare och finsmakare - tja jag har ett intresse för det lite mer ovanliga. Min fru brukar säga att jag älskar fiskar som kan vara borta i en månad och sedan plötsligen dyker de upp igen. Jag har många små fiskar i mitt Percula 120 och mitt intresse går mer och mer åt det hållet. Ett av de senaste förvärven är en art som är/liknar Priolepis boreus. De ser jag då och då under blixtsnabba attacker för att ta mat. Alltid upp och nerpå. De hänger i sin grotta som den bästa fladdermus.Med så mycket underligheter i karet så behövs fiskar man ser. Jag gillar frökenfiskar - men inte deras ofta aggresiva beteenden. När jag har snorklat i Thailand har jag ofta sett ganska små fröknar just omkring koraller, väldigt gula och fina och som det verkat när man betraktat dem i naturen - fredliga. Så när denna dök upp som små men med kroppar och ögon som de vore vuxna så slog jag till - jag har 9 som simmar i akvariet. Det är inte den fredligaste av mina fiskar, det har utvecklats en trolig hanne som har sin del av akvariet men gentemot de andra fiskarna är de fredliga. När det är natt så gömmer de sig bland mina koraller, speciellt är en gorgonia poppulär i avsaknad av acroporaskog - den största acroporan jag har är en av mina Gobiodon histrio:s sovplats nämligen. Du är välkommen precis när du vill Peter - ring bara innan. MVH Lasse

Jag har haft sten i nystartade kar där jag trots ficklampssesioner inte sett ett liv. Efter några månader så brukar det visa sig både det ena och andra. Nu efter nästan 2 år sedan starten av mitt stora kan jag konstatera att det finns gott om pistolräkor där - och jag har bara satt dit en.... MVH Lasse

Ingen aning, mina Pyamas brukar gå ca 2 -3 veckor innan munnen är tom. MVH Lasse

Jag vet inte Andreas - allting hänger på det vatten de kom i. Ett bra sätt att veta om man har risk för ammoniakchock är att ta pH:t i påsarna. Är pH:t över 8 (eller runt 8) så är risken lite därför att om det hade funnits tillräckligt med fritt ammonium i påsarna så hade fiskarna varit döda i påsarna redan. Att koppa in i ett kar med pH på över 8 är då ur denna synpunkt ofarligt (Ammoniakbildning) om du inte har extrem värden på pH (8,5 och uppåt). Ligger pH:t i påsarna mellan 7 och ca 7,8 och transporten varit ett tag så brukar jag numera ta lite aquasafe eller liknande i påsvattnet, vänta ett tag och börjar sedan koppa. Detta av säkerhetsskäl - inget annat. Är pH i påsarna under 7 så är det säkraste sättet att koppa i två steg. Först tar man en liten hink med akvarievatten - sänker pH:t där med hjälp av koldioxid till ungefär samma som i påsarna. Sedan använder man det vatnet att koppa in i påsarna. När det är gjort så lyfter man i fisken (utan påsvatten) till hinken med det pH sänkta vattnet. Sen kan man göra på två sätt, ett är att sätta en luftsten i hinken och sakta lufta ur koldioxiden och pH:t stiger sakta (kan ta några timmar). Andra varianten är att göra en ny koppning från huvudkaret. När pH:t är samma (ungefär) som i karet lyfter man över fisken. Om man inte har tillgång till koldioxid så kan det gå även här med metoden att blockera eventuellt ammonium i påsen med hjälp av preparat som innehåller natriumtiosulfat men man måste då vänta ett tag (kanske en halvtimme till en timme) innan man börjar koppa. Orsaken är att fisken troligtvis också har mycket ammonium i blodet pga att blodets pH också sjunkit. Blir det ammoniumfritt på utsidan så tar det ett tag innan jämnvikten mellan blod och vatten återställt sig. Jag har sett beteende några gånger som stöder denna teori. En gång tog jag emot ett gäng malawi "Bright Blue" som det var kritiskt i påsen med. Oftast i de lägena försöker man rädda vad som räddas kan genom omedelbar isättande i bra vatten men den första som lades i snurrade bara runt. Då sänktes snabbt mottagarkarets pH till ca 6,5 och fiskarna i den kritiska påsen stoppades direkt i utan koppning. Samtliga klarade sig utan problem. Normalt pH för denna art - ca 8 När man introducerar fisken i nytt kar med ingångna fiskar är ett bra trick att ha matat sina fiskar först och sedan släckt i karet. Då får den nya åtminstone några timmar att anpassa sig utan attacker. Jag brukar också göra så att när innan jag öppnar påsen så låter jag den flyta någon timme i akvariet för att få samma temperatur - varning dock - låt den inte flyta under en MH - det blir lätt färdig fisksoppa då Som Mats och några andra säger så är det standard att koppa som de gör när man köpt fisken nära och har transporter under en 5-6 timmar. Om det bara skiljer så lite i salthalt som du säger så ser jag inget problem med att koppa som Turboadde gör. Men det viktiga är att du använder en metod som du känner dig trygg med och som passar ditt sätt att sköta dina djur. Om du tycker att fungerar på ditt sätt så gör på det sättet om pH:t i påsarna är OK och du håller koll på temperaturen - du får inga dödsfall genom att vara försiktig men är det långa transporter - kolla ph i påsarna - är det lågt så är metoden inte bra enligt min erfarenhet. Håll också koll på fiskarna - beter någon av dem sig underligt under inkoppningen så brukar det bästa vara att ta upp den och stoppa den direkt i karet. Bra är också att du låter inkoppningen om den sker länge ske i dämpat ljus och inte mitt i ungarnas galoppbana. Men återigen funkar det som du gör - fortsätt så. MVH Lasse @ Ouscazz Där har du för en gångs skull åtminstone delvis fel. En stor direktsändning av saltvattensfisk behandlas väldigt försiktigt vid motagandet, detsamma gäller viltfångat malawi och tanganyika. Det är för stora värden i dessa sändningar och det skiljer sig väldigt mycket från art till art hur man behandlar dem vid mottagningen. Vissa arter lär man sig genom katastrofingripande, misstag och annat att de inte är speciellt känsliga och att det är bäst att få i dem så fort som möjligt. Men andra arter kan ta väldigt lång tid - även arter som är kända för odödlighet när de väl är acklimatiserade. Utgångspunkten vid en ny art är alltid - försiktig behandling.

Hej Har inga erfarenheter av just denna arten men det verkar som nästan alla kardinaler förutom Bangayen släpper ynglen som larver och inte som yngel. Detta innebär att matfrågan (läs storleken på maten) är den kritiska punkten. Jag har haft sedan 1 och 1/2 år sedan minst 1 ruvande Pyamaskardinal i mitt stora kar hela tiden, oftast har det varit två eller flera. Har dags till dato inte sett några yngel som överlevt. Nu den sista tiden har jag börjat med daglig matning med korallfoder - skall se om det blir någon ändring. Förutsättningen för yngel är nog att ta upp hanen i ett separat kar och låta honom "spotta" där. Alltså så som de flesta ciklidister gör. Jag tror nog inte det är en tillfällighet att den person på guiden som lyckats bäst med att odla Bangayen är en före detta storodlare av Malawi - och duktig sådan MVH Lasse

Jag håller med Ouscaz. Det är ofta dessa skillnader i salthalt på butiks och konsumentkar. Vad gäller fiskarna så ser jag inga problem med denna salthaltshöjning. Säker på att det inte blir ngt dödsfall i samband med inkoppningen av fisk är man aldrig. Oavsett hur länge du koppar så är fisken alltid lite vilsenkommen det första dygnet. Fel sällskap, aggressivitet eller inga lediga gömställe ger mer dödsfall än just skillnaderna i salthalt. Varför tio sniglar dog, vad jag förstår, efter hand för dig efter sista inkoppningen har jag ingen aning om - jag bara tror att du har haft otur. Efter 5 timmars inkoppning skall inget dö pga salthaltsändring. Att snäckor är hyperkänsliga tror jag till stor del är en av myterna i hobbyn. Det är sant att det dör snäckor vid introduktion men jag har råkat ut för det både vid långa och korta (till och med ingen alls) koppningstider. Aldrig sett något samband - ibland har det dött - ibland inte oavsett metod. Man bör dock i de allra flesta fall ge dem en koppning under den tidsrymnden som Mats säger. Tänk på att din försiktiga inkoppning ibland kan betyda döden för dina djur. Är det frågan om långa transporter (12 timmar eller mer) så kan det ha bildats ammonium i påsen samtidigt som pH sjunkit. När du sedan ger dina djur ditt fina vatten med bra pH så bildas ögonblickligen ammoniak - du har död fisk. Om du transporterar fisk längre peroder så är det en bra idée att ta lite Aqua Safe (ja ni läste rätt "sötvattenspreparat") eller något annat beredningsmedel som innehåller natriumtiosulfat. Det blockerar nämligen ammonium. Det är viktigare att kolla pH än salthalt enligt min mening. Är pH i påsen under ca 7,1 så riskerar man ammoniakbildning. MVH Lasse

Chromis cyanea skulle jag tro - en västindisk art. Den som är gul är en väldigt rolig art - vad det sedan är vette tusan. Den köptes som Amblyglyphidodon ternatensis - kom som Amblyglyphidodon aureus men är nog ingen av dem. Mina har utvecklat början på ett svart horisontellt streck på ovansidan av stjärtspolen. De kallas också staghorn damsels eftersom de i naturen brukar vara förknippade med Acroporor MVH Lasse

Jag skulle låta dem vara kvar. De växer och ökar i antal - det vill säga det finns mat kvar -> mat som du nog inte vill skall utvecklas till fulalger -> tar du bort dem så tar du bort ett nyttodjur. Antalet kommer att stabiliseras med tiden. Jag har också många småsnäckor i mitt kar, framförallt så syns de på natten. Jag skulle vilja ha ännu mer. MVH Lasse

Du behöver inte ge upp hoppet än angående gobyn och räkan än. En Yasha jag har (/hade) såg jag inte på nästan två månader, så en dag var han ute och åt hela dagen - sen försvann han igen - Nu har det gått en månad. Ett annat par jag har ser jag ca 1 gång i månaden. Paret jag har i mitt lilla kar kan försvinna in under ett par tre dagar för att plötsligt dyka upp igen. Så ge inte upp hoppet. MVH Lasse

Tja du bor på fel sida - här nere har jag sett den relativt ofta de senaste åren. Just nu verkar de dock vara slut. Här är en annan skönhet som inte ses så ofta MVH Lasse

Stjärnpolyper kan vara jäkligt tjuriga. Flytta inte om den mer utan avvakta bara. MVH Lasse

Det är varmare nu i vattnet från kallvattenskranen än på vintern vilket gör att genomsläppningen blir större. Enligt min erfarehet så påverkar det föroreningarna ytterst marginellt. Ledningstalet i den RO anlägg jag har kört påverkas nästan inte alls - bara marginellt. MVH Lasse

Hälfta-hälfta fungerar väldigt bra Hybriden från Arcadia som Ove.P refererar till har jag också väldigt goda erfarenheter av. Jag tycker den är bra för dem som vill ha mycket blåa våglängder men inte vill se ett altför blått ljus framför akvariet. Jag kan tänka mig att två sådana skulle passa bra i fall där man tycker det blir för blått med hälfta-hälfta MVH Lasse

Då är de med säkerhet välmatade och bra acklimatiserade och då kan du verkligen ta det försiktigt med maten. Det brukar ta tre veckor innan balansen innefinner sig. Pumpar mot ytan, bra luftning, en flaska Aqua Safe eller liknande vattenberedningspreparat stående i reserv (dessa preparat har en förmåga att oskadliggöra ammonium - ammoniaks moder). Bra är också att ympa in startkulturer av nitrifikationsbakterier. Det går bra med vanligt nitrivec från Sera - ge startdosen varje dag. Mata otroligt försiktigt, nästan ingenting första veckan så kommer det här att funka fint. Nitrit är inte lika farligt i saltvatten som i sötvatten men en nitrit som ökar innebär att du har ammonium som ackumulerar också. Ge akt på fiskarna, snabb andhämntnig, oprovocerade nervösa beteende och liknande är varningssignaler. MVH Lasse

Inte bara kan - de tar plats där. I naturen lever de bland annat i Acroporaskogarna. MVH Lasse