Lasse

Sänkningen är inte så viktig - det är höjningen som måste gå långsamt. orsaken är att vid 10 grader och under är fiskens immunförsvar nedsatt rätt ordentligt. det är iofs också bakteriernas men när du börjar höja temperaturen så blir det en kapplöpning mellan bakteriernas tillväxttakt och immunsystemet stärkande. Går det för fort kan vanliga bakterier orsaka sjukdom. Höjningen bör därför gå ganska sakta så immunförsvaret hinner med bakteriernas tillväxttakt. MVH Lasse

Ser du någon skillnad? Du bör nog ha den nere tills du ser att det blir skillnad. Nu är det ju inte säkert att detta hjälper din stör så har du inte sett någon skillnad på ca 1 vecka så kan du höja igen - men gör det väldigt långsamt - 1 grad per 5 dagar ungefär. MVH Lasse

Du skall hålla den nere i de lägre temperaturerna en tid. MVH Lasse

Ja man få se upp med tillsatsen men å andra sidan så brukar det inte dunsta så mycket i ett litet kar - det brukar vara prop mot ytan. MVH Lasse

@ Laggeman - vilket djup är bilden tagen på ? Fler dykares iaktagelser - Capote exempelvis? Vad jag är ute och jagar efter är att om man gör det antagandet att även de blå våglängderna minskar i intensitet ju djupare det är. Så om fluorescensen är ett sätt att skydda zooxantellerna så borde det just vara så att man i naturen inte ser så mycket fluorescens eftersom intensiteten av det blå ljuset inte är tillräcklig på de djup där det är förhärskande. I grundare områden kanske däremot intensiteten mycket kraftigare av de blå våglängderna men man ser inte fluorescensen för de reflekterande pigmenten (reflekterande av andra våglängder som inte finns på djupare vatten) döljer fluorescensen. Jag har själv sett skillnaden på enröd discosoma - under bara en blå LED så fluorescerar den i ilsket rött men tänder man en vit LED samtidigt så ser man inte det ilsket röda för reflekterande pigment gör att den ser mer mörkt tegelröd ut. Skulle det vara så här så kan det stöda teorin om skydd för zooxanteller - skulle det däremot finnas fluorecens (ordentlig) även på djup med lägre intensitet eller man ser fluorescens på icke fotosyntetiska koraller så pratar det emor skyddsteorin tycker jag. Någon som sett fluorescens på icke fotosyntetiska koraller - solkorall exempelvis? @ Claes_A. Du menar att du börjar tvivla på den heliga graal Varför jag tjatar så är det att jag tror att förklaringen ligger i den frågeställningen. MVH Lasse

Du kan hälla i i en jämn tunn stråle. Om du häller i för mycket så ser du en vit tunn dimma. Häll i där flödet är som störst! MVH Lasse

Med en dåres envetenhet - vart tar överskottsenergin från fluorescensen vägen. Inget biologiskt system som jag känner har råd att förlora energi så där bara? Men till frågan om skyddet - artiklarna som startade hela disk pratade om en kraftig flourescens i områden där det inte finns zooxanteller - så fler funktioner måste finnas även om man godtar skyddsaspekten. Vi pratar nu om fluorescensen vi ser i akvarium där vi trummar på med blåljus men många som följer den här disk är dykare och har dykt på korallrev där våra koraller finns normalt. Har ni upplevt någon fluorescens på djup där det i stort sett bara är blåljus? Svaret på denna fråga är av stor betydelse. Dykare - skriv era erfarenheter. MVH Lasse

Både guppi och black molly klarar rent saltvatten i princip hur länge som helst men jag är osäker om de reproducerar sig i saltvatten. Det finns flera typer av mollys som gör det samma. Detta är samma fenomen som med månfisk och argusfisk - de klarar både sött och salt vatten. Vad det handlar om är vad vi dagligt tal kallar osmos, dvs att vätskor som skiljs från varandra med genomsläppliga membran tenderar till att jämna ut salthalten till ett genomsnit. Fisk, precis som vi människor har en "intern" salthalt på mellan 0,7 - 0,9 procent (7 till 9 promille). Sötvatten har 0 promille och rent saltvatten runt 35 promille. Fisk som lever i sötvatten slås med problemet att salt vill tränga ut från kroppen och vatten vill tränga in kroppen. De måste ställa sina fysikaliska egenskaper efter detta, det vill säga en sötvattensfisk kissar mycket (ett kiss som nästan inte alls innehåller några salter utan är utspätt) och de dricker inte. Att de kissar beror på att de måste göra av sig med överflödigt vatten och de kan inte dricka för då ökar de upptaget av vatten. De måste också via "körtlar" i gälarna hela tiden försöka ta in olika salter i kroppen för att kompensera saltförluster. Detta kostar mycket energi och stressade samt sjuka fiskar har svår att hålla osmosbalansen - det är anledningen till att man ofta brukar höja salthalten några promille i sötvattenskar vid sjukdom. En saltvattensfisk har "tvärtomproblemet". Salt vill tränga in i kroppen och vatten ut. En saltvattensfisk dricker därför och kissar nästan ingenting. Körtlarna i gälarna har i uppgift att föra ut salter istället. Som du förstår är det en stor skillnad mellan dessa två olika fysiologiska processerna så det är inte konstigt att det är bara få fiskar som kan ställa om till att klara bägge typerna av miljö - men som sagt det finns. Det sk Magical Water är något som skapar ett vatten där man går runt problemet, med hjälp av något ämne. Man får fisken att klara sig åtminstone kortare stunder. Men det är inte att rekommendera. MVH Lasse

Jag har sett de där uppgifterna också och de kommer från samma författare som skrivit de tre artiklarna i Advanced Aquarist Dana Riddle bland annat. Ja fick inte ihop det då och inte nu heller. Det är iofs så att ett klorofyll som kallas C2 är förekommande i dinoflagelater men det verkar som detta protein toppar sin adsorption vid ca 448, 582 och 629 nm. Se här . Nu är den artikeln gammal men den som har möjligheter kan kanske plocka fram artikeln - jag kommer bara åt abstrakten. @ Jani om du kan så skaffa fram olika blåa LED och testa. Jag vet att det finns LED i blacklightområdet och uppåt. Med LED så får man ju en betydligt mer specifierad våglängd än vad man får med filter. Men fortfarande så kvarstår den stora frågan - vart tar överskottsenergin vägen - den som uppstår vid fluorescensen. När man besvarat den frågan så har man vad jag tror också svaret på varför detta fenomen är så utbrett hos koraller. Det är nämligen så att många av de egenskaper man vill tillskriva fluorescensen (uv-skyd, hjälp till fotosyntesen och annat) kan lösas på bättre på annat sätt. MVH Lasse

Skulle du haft kalkutfällning så hade KH sjunkit. Tog du KH:t när du slutat med kalkvattnet? Vet du vad KH var när du började med Grotech? På mig låter det som en KH höjning pga av kalkvattnet. Om nu Grotech bara innehåller kalciumklorid så skulle jag fortsätta med detta för då kommer ditt KH att sjunka. Jag hatar dessa preparat där man inte vet innehållet! Ta en spann med akvariumvatten och mät Ca och KH. Dosera i Grotech och mät vad som händer. Upprepa detta tills du blir nöjd eller ser att Grotech också höjer KH. Jag tror att du kommer att få ner KH:t med grotechdoseringen MVH Lasse

Jag gjorde kardinalfelet - jag referade till orginalet när det var ett referat jag läst . Men håll med om att det vore väldigt intressant ur ett evolutionärt perspektiv om det vore så att koraller som lever grunt (grundare än ca 4 meter) inducerar fluorescens vid lägre energikvanta (läs våglängd) än de koraller som lever djupar där dessa fotoner inte når. MVH Lasse

Det är så flera gör men då i stabila system som gått länge. MVH Lasse

En fråga jag kom på just nu (jäklar va trög man kan vara) - finns det fluorescens hos de koraller som inte har zooxanteller? MVH Lasse

Vad har du för värden på KH? MVH Lasse

Ja det var kontentan i mitt inlägg - fluorescensen ger ett energitillskott som vi idag inte vet hur korallen utnyttjar! @ Claes_A Till frågan om den röda våglängderna så skrev jag slarvigt. Vad jag tänkte på var den första artikeln av serien i Advanced Aquarist där författarens diagram för pigment 486 och 492 visar en inte föringbar reaktion på rött ljus. Nu lurades jag först av olika skalor men framförallt pigment 492 hade hög intensitet även vid röd bestrålning. @ Mano Nu blir det bara teoretisk biologi men ljusenergin är kvantifierad - både hos den fotonen som går in och den som går ut vid fluorescens. Fotosyntesen är också kvantifierad - för att den skall ske så krävs en foton av rätt energimängd (läs våglängd). Det finns olika klorofyll men a och b har sina toppar i det blåa området men på vissa bestämnda energinivåer (läs våglängder). Klorofyll a har sin topp vid ca 425 nm och klorofyll b har sin mycket distinkta topp vid 450 nm (samma topp som cree:s royal blue!). Det betyder att för att det skall ske en fotosyntes så måste foton ha just detta energikvanta eller med andra ord de fotoner vars energi överensstämmer med energiskillnaden mellan två elektrontillstånd hos den i fotosyntesen aktiva molekylen absorberas. Lägger vi nu ihop detta så måste först den aktiva molekylen i fluorescensen fånga upp en foton med relativ kort våglängd och när molekylen återgår till sitt opåverkade tillstånd skicka ut en foton med det energitillstånd som krävs för den molekyl som är aktiv i fotosyntesen. Detta hade väl kanske fungerat om båda molekylerna satt nära varandra men då hade vi ju inte kunnat uppfatta någon fluorescens eftersom den molekyl som står för fotosyntesen hade absorberat denna foton! Nu verkar ju dessutom fluorescensen ske i område utan zooxanteller och då skulle möjligtvis grankorallen kunna utnyttja den utskickade fotonen till sin fotosyntes. Samma gäller om kollonierna växer väldigt tätt och då skulle vi plötsligen ha en organism med specialiserade funktioner - en del av organismen absorberar fotoner som inte har rätt energikvanta och fluorescensen ser till att en foton av rätt energikvana (läs våglängd) kastas ut och fångas in av andra specialiserade centra på organismen (fotosyntes). Men till skillnad från Jani tror jag inte att så många koraller fluorescerar tillbaks fotoner i det blåa området. Att vissa koraller lyser i blått vid blåbelysning kan ju också bero på reflektion. Men i detta kan jag ha fel så kom gärna med iaktagelser att det rör sig om fluorecering som ger blåa våglängder. Som ni märker använder jag fotoners energikvanta och våglängder hipp som happ men för mig är de synonymer i detta fall (våglängd och energikvanta) Men den energivinst som koralldjuret får av att fluorescera måste ha någon betydelse är jag nästa tvärsäker på. MVH Lasse PS Jani och Claes. Det är väl detta som är underbart - Här sitter en teoretisk fysiker, en molekylärbiolog och en som inte är ngt speciellt men som tror att det kommer underverk fram om man kan få dessa två vetenskapliga dicipliner att prata samma språk Dessutom finns det därute mer personer som har kunskap om områden som berör frågeställningen och som läst en massa undersökningar som kan tillföra debatten något. Till er som tycker att resonemangen blir för teoretiska - det måste nog vara så här och den praktiska kunskap som kan komma ut från detta är ju hur vi kan få våra koraller att trivas bättre. Vilken typ av tänkande skall vi ha framåt - ha ljuskällor som är specialdesignade för sina uppgifter (eg mest LED) eller ljuskällor som ger hela spektrat och man bara krämar på för att få tillräckligt av de nödvändiga våglängderna.

Sänk temperaturen långsamt bara och om behandlingen lyckas så måste höjningen gå än långsammare. MVH Lasse

Nu återstår frågan, varför har dessa koraller fluorescens och varför är den så utbredd? Det verkar ju inte vara knutet till fotosyntesen - inte direkt i alla fall. Att de reagerar på blått ljus tycker jag inte är konstigt eftersom i naturen bara finns blått ljus på de djup som de flesta av dem lever. Det finns i D'Angelo et al:s artikel också exempel på fluorescens inducerad av rött ljus men mycket svagare. Det hade varit intressant att plottra de arter med de olika fluorescerande proteinerna med det djup de oftast lever. Svaret på min fråga tror jag man får om man sätter sig in i vad flourescens är rent fysiskt. Det är fråga om ren kvantmekanik. Den foton som orsakar flourescensen har en våglängd som är specifik för det aktuella proteinet. När fotonen träffar proteinet så överförs hela fotonens energi och proteinmolekylen exciteras till en högre nivå, dvs dess elektroner går upp ett skal. Denna högre energinivå är instabil och några nanosekunder senare så går elektronerna ner i sitt normala skal. I samband med det så sänds en ny foton ut med en längre våglängd och därmed mindre energi. Proteinmolekylen fungerar alltså nästan som en LED eller vilken som helst ljuskälla. Men det blir energi över då den foton som lämnar har ett mindre energikvanta än den ingående. Vart tar skillnaden vägen? Inom fysiken finns det här fenomenet för fasta material och där är det lättare att förklara var energiskillnaden (mellan den ingående fotonen och den utgående fotonen) tar vägen. Den blir värme eller rörelsenergi (vibrationer). Här i en biologisk molekyl kanske energiskillnaden tas till vara på något annat sätt som befrämjar organismens levnadsmöjligheter. Koralldjuret kanske har andra överraskningar för oss mer än att den lever i symbios? Personligen vet jag inget annat biologiskt system där fluorescens är så vanligt (fjärilar kanske?) som hos korallerna och där det är så områdesanpassat (till de våglängder som finns i det djup organismerna lever) så för mig så måste fenomenet ha en biologisk betydelse - det finns inte bara för att vi akvarister skall sitta och drägla i ett hemskt blåljus - det är dock säkert MVH Lasse

Ursprungsteorin om "bruna" koraller är att antalet zooxanteller ökar pga av den ökade fosforhalten och att brunheten uppstå just för att fotosyntesvägen för koralldjurets överlevnad blir viktigare. Man behöver inte leva på rov. Brunheten är enligt denna teori (påstående) beroende på att zooxantellerna i sig är bruna och att det är de som utgör "gardinen" för de underliggande - icke fotosyntiserande pigmenten. Din idée är en annan möjlig väg men innefattar att "gardinen" består av ett annat pigment än det bruna i zooxantellerna. MVH Lasse

Jag tror att det finns många olika orsaker varför de mörknar (se hur komplex pigmentationen är hos koraller i tråden om fluorescens). Vad jag vet så är påståendet om att vissa koraller är bruna pga många zooxanteller ett något som florerat en tid men som jag inte sett någon förklaring till. Frågan om mängden zooxanteller är intressant eftersom det är en organism som fångats in av en annan organism men vad jag förstår lever ett självständigt liv inom djuret. Ett självständigt liv innebär bland annat förökning. Frågan är då var de zooxanteller som är resultatet av förökningen, eller var de "döda" zooxantellerna tar vägen. Hur regleras detta av djuret? I en tidigare disk. har jag frågat om det kan vara så att koralldjuret har en förmåga att "äta" upp en del av zooxantelklproduktionen för att bara "frisläppa" överskottet verkar vara ett slöseri som inte stämmer överens med hur effektiva korallerna är att uttnyttja levnadsförhållandena annars. Den förklaring som varit innan till brunare koraller (av släktet acropora) är att med ökade näringsvärde (och då har man bara talat om fosfor) så ökar antalet zooxanteller (som då också sägs vara bruna i sig). Jag vet inte om sanningen är så enkelt. Detta förutsätter ju då att zooxantellagret sitter utanför de andra fägpigmenten och fungerar som ett draperi och det kan det iofs göra. Jag misstänker att det hänger på hur koralldjuret reglerar mängden zooxanteller om denna teori kan stämma. MVH Lasse

Alla dränkbara pumpar och de övriga som har ingjutna spolar samt impeller får räknas som induktiva. MVH Lasse

Kyla ner är inte så dum idée, jag använde det knepet en gång för att acklimatisera blågyltor som tagits upp för fort och därför höll på att spränga sina simblåsor. Metoden bygger på att gas får mindre volym i kallare omgivning. Stören har dock en öppen simblåsa så även addo:s idée är värd att testa. Annars är nog min erfarenhet att simblåseförlamning är i stort sett omöjlig att fixa på benfiskar - om det skulle vara så. MVH Lasse

Ja MVH Lasse

Såg nu att frågan om otåliga nybörjare som inte söker efter svaret i forumet kom upp igen. Jag är lite tudelad där eftersom det är faktum att utvecklingen inom hobbyn går väldigt fort ovch de åsikter som var PK för några år sedan kanske har en annan lösning idag och att bemötandet av våra nybörjare har den största betydelsen för hobbyn och sidans utveckling. Sedan är det ett faktum att varje kar, på varje plats i landet är unikt och generella svar samt trådhänvisning kanske inte alltid är det rätta. Jag tror att vi får leva med våra frågvisa nybörjare och själv så lär jag mig faktiskt väldigt mycket (och får nya infallsvinklar) i varje nybörjartråd som jag går in i. Det finns inga dumma frågor - bara korkade svar. MVH Lasse

Det finns flera nivåer på frågeställningen. En är att det har kommit många nya saltvattensakvarister och det är i mitt tycke väldigt bra. Ankdammen behöver bli större helt enkelt. Här är det viktigt att gamla rävar orkar gå in och ge råd som är baserade på den aktuella situationen som oftast inte är: - min sällsynta xxxxxx.xxxxx färgar inte helt ut i den fjärde toppen nerifrån räknat - vad gör jag för fel. Nu så ser man ofta att relativt nya saltvattensakvarister som brinner fullt ut för hobbyn går in och svarar självsäkert i frågorna - det är inget fel i det men svaren blir ofta endimensionella och baserat på den för närvarande rådande åsikten om vad som är PK (Politiskt Korekt). I en så varierande hobby med så många parametrar att hålla reda på finns det inga genvägar till det perfekta ljudet men man har flera huvudvägar att välja. Variationen inom huvudvägarna är dock enorma och förutsättningarna ändras hela tiden i takt med de åtgärder man gör slår igenom. Ta Janis kar som exempel - för något(ra) år sedan hade han problem med sina stenkoraller, några av oss misstänkte att det förelåg en nitratbrist (väldigt no-no vid den tiden). Efter några disk fram och tillbaka så följde han vägen som hette nitratbrist och resultatet kan man se i hans tråd. Nu i det senaste inlägget så har han dessutom mage att försiktigt påpeka - har jag inte nu också fosfatbrist! Väldigt no-no Vad nog många av oss "äldre" sakta börjar förstå är att allting är dynamiskt och variabelt och detta måste vi nog bli bättre på att kommunicera ut. Sedan är det nog så också att de flesta med lyckade resultat aldrig förstår riktigt varför det blev så bra och kanske är mer förvånade själva än vad andra är. Då är det svårt att förmedla hur andra skall göra och speciellt om det är frågan om nystartade kar som oftast har helt andra förutsättningar än ett kar som gått några år. Till frågan om det är för lätt så håller jag inte med helt eftersom det som har hänt är att problemen och problemställningarna har ändrats alltefter kunskaperna höjts. Man står idag inför helt andra frågeställningar än vad man gjorde för tio år sedan. Dessa frågeställningar är jag inte helt säker på att "vi gamla uvar" kommer att kunna lösa - här tror jag mer på de nya förmågorna som har fått "de gamlas" erfarenheter serverade på silverfat och utan en ryggsäck av no-no som vi äldre oftast har skaffat oss. De kan se på problemen med friska ögon och göra det oväntade. Ett exempel är än en gång janis senaste reflektion där han försiktigt antyder att han kan ha råkat ut för fosfatbrist (i alla fall en av hans koraller). För alla de som stod i frontlinjen för sex - sju år sedan då lågfosfatlinjen började göra sitt intåg är detta ju som att svära i kyrkan och kan leda till att nybörjare gör hemska misstag - o ve och fasa. Vad som hänt är bara att förutsättningarna har ändrats och lösningen ser helt annorlunda ut än tidigare i Janis akvarium och hans slutsats gäller under hans förutsättningar. Ta frågan om RO vatten eller inte. Jag och flera "gamla uvar" har i våra hemkommuner hela tiden användt kranvatten rakt ut i stället för att blaska med RO-vatten. Jag känner folk som har urtjusiga stenkorallkar med bara kranvatten - själv kör jag mest med mjukisar. Men det funkar (och har funkat under en längre tid) just i våra kommuner och i våra kar och det är inte alls säkert att det funkar någon annan stans. Vad skall vi göra då när frågan kommer upp i forumet. Skall vi skriva att visst går det bra med kranvatten eller skall man fega ut lite och säga för säkerhets skull - kör med RO. Jag har ofta valt det senaste men att säga till en nybörjare med ett litet kar att satsa på en utrustning som fördubblar kostnaderna bara för säkerhets skull tar väldigt mycket emot i de fall där jag vet att det inte behövs. För mig är det viktigare med vattenbyten än att slabba med RO vatten men så är ju inte förutsättningarna i hela landet eller hur. Långt som vanligt - kan bara hoppas att det tillför något MVH Lasse

Bra fråga - svaret är - har inte en aning - men det kanske går att lägga lite salt (eller gni in det försiktigt) på bandet så funkar det även om det kommer osmosvatten på det inbillar jag mig. Har dock inte provat. Vad gäller nivågivare så finns det ju metoder utan rörliga delar man kan använda - i en annan tråd nämnde Claes_A att tillverkat av grafitstavar från gamla brunstensbatterier tror jag. Den mest tillförlitliga modellen jag känner till är dock den typ som sitter i alla tvättmaskiner, har dock inte provat i kvarier med den tekniken. MVH Lasse