Lasse

pH morgon och kväll? (innan ljuset på och precis innan ljuset slås av) MVH Lasse

Blanda går bra MVH Lasse

Steffo Här är topparna för klorofyll A och B - väldigt lite inom det gula området. De blåa områdena är betydligt viktigare för fotosyntesen vad gäller a och b än vad man tidigare trott - det var därför som jag reagerade lite - jag tror faktiskt mest på din sista teori (om skyddsmekanism) som förklaring till blå färg hos grundlevande koraller. På djupet är det i stort sett bara det blåa ljuset som tränger ner på djupet (mest energi) MVH Lasse

Tänk bara på att rampen inte är IP65 precis så du måste ha isolerat dina ändringar ordentligt - saltvatten kryper av bara den. Ett tips är också att dutta lite silikon på varje skruvskalle som håller skyddsglaset - annars är de uppfrätta efter något år och du får borra ut dem. MVH Lasse

Negativ interferens = för lågt värde Hannas folk underkänner deras nitratfotospektrometermetod för saltvatten. Det är också riktigt att de flesta metoder störs av nitrit (och enligt min erfarenhet av väldigt låga värden nitrit) - nitrit ger för höga värden. Detta är huvudorsaken varför många rapporterar ganska höga nitratvärden (10 - 30 ppm) som går ner efter någon månad. Enligt min mening om man utgår från nyblandat vatten och enbart LS i så kan man inte ha nitrat efter ett par tre dagar - det levande och ruttnande i LS avger amonium i första stadiet av nedbrytningen och det måste nitrifieras först. Dessutom så startar inte en eventuell denitrifiering så fort som efter en månad - det finns alldeles för lite organiskt kol i ett sådant system för detta. Till Jannes fråga om man kan kompensera för störningarna med en fotospektometer så är svaret ja - i alla fall de man känner till. Vid nitrit (om man använder en nitritkänslig metod) får man helt enkel inte mäta. För kloriderna får man göra en absorbtionskurva för varje salthalt som man kan tänkas mäta inom och i olika koncentrationer. En andra möjlighet är att man spär provet så man kommer under känsligheten men då är metoden dålig för låga nivåer (< 20 ppm). Med spädning lyckades jag komma inom 5 % av vad ett proffslab gjorde på samma test men då arbetade jag i koncentrationer mellan 50 - 100 ppm. Den metod jag själv tror på mest är den där man salthaltskallibrering men det kräver en fotospektometer som man kan göra egna absorbtionskurvor på. Den HACH jag har klarar detta men jag har inte haft tid att utveckla detta än - det får bli när pensionen inträder. Edit: Såg inte din sista del Janne men jag tror nog att vi har nitrit i karen ganska ofta - i alla fall i högt belastade kar men den varierar oftast i förhållande till matningen och svägningarna är ganska små och upptäcks igentligen inte utan spektofotometer. Skall man vara säker på att inte få nitritstörning så skall man mäta så långt efter senaste matningen som möjligt. MVH Lasse

Nej - du kan inte använda vanligt havsalt. Eftersom flera ämnen (varav de viktigaste kalcium, magnesium och karbonater) finns i "superlösning" i saltvatten så fälls dessa ämnen ut som kalcium och magnesiumkarbonater vid industningen och de återgår inte i jonform igen pga högt pH. Varför jag frågade hur många rör det var berodde på att jag var lite tveksam till vilket AN du hade. Med lite händighet kan du nog skilja dioderna från PLC rörens drossel(ar). De sitter med säkerhet över en 12 voltstransformator och finns det fläktar så går nog de över denna transformator också (är lite osäker på om det är fläkt i AN) Byt ut det ena röret mot ett blått så får du trevligare ljus. Finns och köpa. MVH Lasse

Är det ett eller två PLC-rör i ditt akvarium? MVH Lasse

Steffo kan du utveckla detta Menar du att det blåa pigmentet är fotosyntetiskt? I så fall i vilka våglängder? MVH Lasse

Det vi kallar LS går under CITES regler och är CITES II listat. Så fort som det finns något mikrogram stenkorall på stenen så går den enligt CITES och då finns en viss handelskontroll och både exportör och importör måste följa givna kvoter. Vid konstgjord (sjöodlad) LS faller CITES kravet bort (om det inte hunnit sätta sig några hårdkoraller på den odlade stenen vill säga) och den konstgjorda och "sjöodlade" stenen faller inte under CITES reglementet. Du behöver inte vara orolig - det finns kontroll vad gäller sten direkt från rev. Vad gäller fisk och dödlighet i transporter så brukar det med jämna mellanrumm komma några jeppar som hävdar att mer än hälften klarar inte transporeterna. Detta är lögn och förbannad dikt - visserligen kan det ibland hända att sändningar går förlorade på grund av strul med flyget men det tillhör ovanligheterna. En DOA (Dead On Delivery) på 5 % är det absolut högsta tal som accepteras - oftast ligger DOA under 2-3 % och ännu lägre. Kunskapen om packning för långa transporter samt hur man skall ta emot transporter är idag väldigt hög - mycket tack vare några branchorganisationers arbete och att det finns inte heller ekonomiskt utrymme för för höga dödstal. Visa mig den odlaren som har ett dödstal under 10-15 % på en kull saltvattensfisk. MVH Lasse

Problemet är att när Henrik har tagit bort det manuellt så har luftburna toxiner gett sig iväg ut i luften och drabbat dem. MVH Lasse

Henrik - som jag sagt tidigare - om du gör rent själv så skall du ha uppbackning utanför. Aktivt kol är en bra idée med början någon dag innan saneringen. Använd gasmask med aktivt kol i insuget (finns nog att köpa i någon färgaffär). Det här är inte att leka med. Detta akvarieproblem har lämnat frågan om att rädda akvariet till att säkra er personliga omgivning. MVH Lasse

Se även denna månadens akvarium som handlar om mitt Clownhotell och beskriver en liten enklare teknik än den vanliga. MVH Lasse

Då jag har sett bilder av Henriks cyano så tror jag inte det var den "vanliga" röda slemmattan utan en annan form. Kan du publicera den bilden Henrik? MVH Lasse

Nu är den obligatoriska varma, nygriljerade skinkan avsmakad på ett vörtbröd - ja se det var en god jul det. MVH Lasse

Men om ditt förhållningssätt leder till att de fiskar - odlade eller viltfångade - får sämre överlevnadschans eftersom du inte ger ditt akvarium den stabilitet som det behöver då? Jag är gammal nog till att ha haft saltvattensakvarium innan tekniken med levande sten kom. Att hålla saltvattensorganismer då var oerhört svårt och komplicerat. Levande sten är idag inte någon estetisk fråga utan ett hjälpmedel för att få ett så stabilt akvarium som möjligt - sedan behövs kanske inte 10 % LS som oftast rekommenderas här men istället så behöver man enligt mitt sätt och se med jämna mellanrum ympa in ny sten och nya livsformer. Jag har inga som helst problem med viltfångad fisk eftersom det paradoxalt nog bidrar till bevarandet av reven och bättre livsförhållanden för lokalbefolkningen. Ett bra exempel är Malawi i Afrika där fiskexporten har bidraget både till bevarande och bättre förhållanden. MVH Lasse

Jo men du skall inte utesluta spirulinaspåret. Nässelgiftet ger skador på fiskslemmet och kan ge hudskador som sedan får en sekundär infektion. Fiskar sätt att försvara sig mot sekundära bakterieangrep vid mekaniska skador är att skicka upp speciella celler som skall bekämpa angreppet. Dessa släpper ut sitt "bekämpningsmedel" som i princip består av väteperoxid rakt i skadan och för att begränsa skadorna på själva fiskkroppen så frigör de samtidigt melanin som är en utmärkt antioxidant. Detta är den process som ofta leder till svarta områden vid mekaniska skador hos fisk. Som flera påpekat så innehåller spirulina kraftigt färgförstärkande ämnen om kan bidra till den utveckling du haft. MVH Lasse

Du måste ställa dig en fråga Jonas - fungerar ditt akvarium som du har tänkt och önskar - i så fall strunt i vad bessewisser som jag skriver och kör efter det som har fungerat. Ingen anledning att ändra bara för att jag eller någon annan skriver något annat eftersom det jag åtminstone skriver baserar sig på min egen erfarenhet och mina kar och ditt kar är inte samma sak och framförallt du sköter det inte på samma sätt som jag. Däremot - funkar det inte - så kanske du kan ta och tänka - men någon skrev om detta - finns det något att plocka upp där och översätta till mitt kar. Bland det farligaste man kan göra, enligt min egen erfarenhet (jag råkar alltid in i trubbel när jag gör så) är att ändra något som fungerar i förebyggande syfte. Min gyllene regel är alltid - Fungerar det - rör det inte! I tråden om månades akvarium redovisar Capote att han inte fått någon skitalgexplosion av järnbaserad remover - jag tycker dock att jag fått det i mitt kar. Ingen av oss är sådana att vi hävdar något just för att hävda detta utan det är våra erfarenheter från våra kar och där är bägges iaktagelser är lika sanna. I Capotes fall kan det (obs kan det) vara så att hans kraftiga koralltillväxt tar hand om all järn som eventuellt kommer ut (fosfat också) för hos han växer det så det knakar. Hos mig kan det ha varit en annan orsak till att tvåvärt järn kom ut (fabrikat hos removern, dålig tillväxt, mitt system bygger mer på skapandet av syrefria zoner osv). I mitt fall så var det så att jag skulle gjort det jag brukar göra - kraftiga vattenbyten men nu ville jag testa en remover och se om jag kunde mäta upp något. Jag är inte missbelåten med detta (fast jag fått en del skitalger) - jag håller på att lära mig något nytt istället och jag kunde se en intressant sak vid mina mätningar - hur fosfaten varierade under dygnet - trots remover. I mitt fall är inte det jag oftast skriver någon naturlag - det finns inget absolut rätt eller fel vad gäller skötsel - men jag försöker hela tiden (med varierande framgång ) beskriva funktionen bakom en process så läsaren kan ta det allmängiltiga och göra det giltigt i sitt eget akvarium. Det är inte sant att du inte hänger med på grund av bristande baskunskap - ditt akvarium bevisar hela tiden motsatsen. Ingen kan få ett så bra akvarium utan en genuin bas och känsla för hur det skall skötas. Vad gäller hur du gör med din remover - läs bruksanvisningen vad tillverkaren rekommenderar och följ det om du inte ser några nackdelar eller gör så som det har fungerat - som sagt var - jag tycker att den största risken att göra ordentligt fel är när man gör saker i förebyggande syfte - bara för att något negativt inte skall hända. I detta fall kan du anse att detta är en absolut lag (Lasses law: Fungerar det - håll tassarna borta och skit i bessewissarna!) MVH Lasse

Vad jag förstår skall just det preparatet garantera att du inte kommer ner i farligt låga nivåer av fosfat i akvariet utan just stabilisera sig kring 0,04 ppm. Om det fungerar eller inte vet jag inte men att preparatet finns på marknaden tyder ju på att det är fler än jag som hyser dessa misstankar MVH Lasse

Med tanke på att det är Greger som skrivit inlägget kan ju briarum syfta på följande "BRIArum a delicious cake with dark chocolate drops and soaked with rum. .." men jag tror att han menar att de kan vara brända av nässelgifter från vissa koraller - zooanthus är knappar på svenska. MVH Lasse

På ren svenska Sillen - jag är inte så säker längre på användandet av aluminiumbaserat fosfatremover alltid är så ofarligt som jag tidigare trott. Men observera att jag råder ingen att göra så eller så - man måste alltid göra en egen bedömning efter sitt eget akvarium och det kan få olika handlingsätt i olika akvarium. MVH Lasse

Eller så har inte nitraten så stor betydelse MVH Lasse

Håller till fullo med Bygerts första inlägg och det är faktiskt så CITES kommitén resonerar numera, bland annat i fallet med Bangai kardinalen. Vår hobby här kan faktiskt vara en anledning till att reven bevaras liksom våra semesterresor ner för att snorkla och dyka på fina rev. Sedan måste vi ju flyga (dit eller grejerna hit) och det kan ju skapa en del moraliska betänkligheter. Det är lite som fallet med kråkfåglar (och speciell korpen). När jag var liten fanns inte korpen i södra delen av landet och övriga kråkfåglar var på tillbakagång. Första gången jag hörde korpen var i Särnafjällen 1964. Orsaken till tillbakagången var att de stora rovdjuren var borta från södra delen av landet och mycket av kråkfåglarnas föda kom från deras rov. Nu finns korpen i hela landet och de flesta kråkfåglar mår bra - varför - jo det finns ett nytt rovdjur som dödar smådjur och dessutom utan att äta upp - det har oftast fyra hjul och medfört mycket miljöproblem men korparna är räddade.... Så jag brukar alltid försvara mig själv när jag tar bilen - vi har i alla fall räddat korpen. För övrigt är för mig är bakteriedelen och LS av mindre betydelse - den kommer med tiden även i konstgjorda stenar som aldrig har träffat havet men det som är viktigt och aldrig går att ersätta helt är det myller av andra organismer som följer med stenen och som möjliggör ett stabilt akvarium. MVH Lasse

Det är + 50 som kan det gamla tricket (Vi som fortfarande läser dagstidningar alltså) Håller med tidigare talare så länge din viktigaste parameter och indikation - dina fiskar och ev koraller ser bra ut. Där ser du snabbare vad som händer än med kemiska tester. MVH Lasse

Jag rekomenderar inte något egentligen men jag föredrog tidigare själv att använda aluminiumbaserat eftersom det 1) inte finns någon biologisk funktion (som jag känner till) hos aluminium som skulle kunna medföra oönskade effekter - typ algblommning. 2) giftigheten hos aluminium vad gäller fisk föreligger i speciella pH intervall (< ca 6,4 då aluminium föreligger som jon Al 3+) som du normalt inte har i ett saltvattenskar. Detta var de uppgifter som jag haft tidigare. Efter Capotes inlägg har jag sökt efter uppdaterad information och funnit en rapport från i år som talar om ytterligare en form av giftigt aluminium än den jag känt till, nämligen aluminat (Al(OH4)) Nedan är en liten sammanfattning hur jag uppfattar läget just nu. Totalinnehållet av aluminium i vattenkolumnen är helt pH beroende som med minsta koncentrationen kring 8-8,5. Sedan finns det två giftiga former av aluminium som har sina toppar vid olika pH. Al +3 jonen som börjar att förekomma vid ett pH under ca 6,5 och Al(OH4) -jonen som börjar uppträda vid pH kring 8. Mellan dessa pH är det "lösta" aluminiumet till 99 % bundet till DOM (dissolved organic matter = löst organiskt material) och är ogiftigt Eftersom "lösligheten" för totalaluminiumet är som lägst i intervallet 8 till 8,5 så är den ökade andelen av den farliga jonen Al(OH4) (av totalinnehållet) vad jag förstår normalt inte till besvär men jag kommer att vara betydligt försiktigare i framtiden när jag använder aluminiumbaserade preparat. Framförallt inte använda det på rutin och ständigt utan om jag använder det så får det bli när det behövs så totalinnehållet av aluminium inte byggs upp i vattenkolumnen. Artikeln jag hittade visar att procentdelen av Al(OH4) i förhållandet till hela förekomsten av "löst" aluminium i vattenkolumnen stiger väldigt snabbt från ca 5% vid pH 8 till ca 90% vid pH 9. Viktigt är att artikeln handlar om sötvatten och det är en av de få källor jag sett om detta men det gör mig försiktigare. Vilka koncentrationsnivåer vi talar om kan man få från samma artikel där artikellförfattarna refererar till en undersökning som visar att ett totalinnehåll av "löst" aluminium på 300 mikrogram/l (0,3 mg/l) i vattenkolumnen är toxiskt för algen Monoraphidium griffithii vid pH på 8,5.Om man som artikelförfattarna räknar denna giftighet till förkomsten av aluminat (Al(OH4)) så skulle det motsvara ca 0,15 mg/l av Al(OH4). Artikeln jag fann var den här http://info1.ma.slu.se/IKEU/IKEUpresent/IKEU_Publ/PDF/Sjostedt2008Metallspec.pdf Det är bra det här - man får aldrig slappna av utan får alltid försöka vara uppdaterad och inte stanna i gammal kunskap. Jag har alltid ansett att löst aluminium i vattenkolumnen är ofarligt så länge man är över 7 i pH och den ståndpunkten får jag revidera nu och speciellt som jag använder kalkvatten som tillsätts vid ett tillfälle och gör att pH kan sticka upp lite grand. Jag kvarstår dock i tanken att järnbaserat fosfatfällning kan orsaka bättre miljö för "skitalger" i och med att järnet kan vandra mellan tre och tvåvärt i en akvariemiljö och om jag skall använda det kommer jag också bara att göra det temporärt. Den reaktion jag fick på mina mjukkoraller när jag använde järnbaserat adsorptionsmedel för första gången gav mig två hänvisningar - 1 - jag hade järnbrist -> 2 - adsorptionsmedlet fixade det. Hur järnet vandrar i en akvariemiljö kan nog Nixon och Oveb redogöra för bättre än jag men skillnaden mellan söt och salt är att vi inom saltdelen medvetet arbetar med syrefria miljöer för nitratbortagning vilket underlättar reduktion av trevärt järn till tvåvärt järn. MVH Lasse

Capote - jag kan ha fel här men det är min erfarenhet att det sker övergångar mellan de olika formerna av järn i ett vattensystem. Jag vet sedan gammalt att det hjälper att lägga ner lite "bonna"järn i ett växtakvarium (det rostar då - dvs trevärt järn) för att motverka järnbrist hos växter. Under syrerika förhållande oxideras tvåvärt järn till trevärt och under syrefria förhållanden blir det tvärt om. Det är sannt att trevärt järn binder fosfor bäst men även tvåvärt kan binda. Nu vet jag inte den exakta kompositionen hos Rowa eller andra fosforadsorptdenter - min erfarenhet gällde inte just Rowa utan ett annat fabrikat. Vad jag tror (men inte vet) är att även om Rowa (och liknande material) består av trevärt järn så är det att risken att få biologiskt tillgängligt järn av dessa rester ganska stor. MVH Lasse PS rättning - i mitt första inlägg skrev jag Skall givetvis vara "helt okontrollerbar tillförsel av järn"