jonasroman

det som ICP mäter är atomen kisel, Si. Det mest korrekta är att svara ut i rent kisel, Si. Silikat är en molekyl, och förutsatt att allt kisel ärt i form av silikat (SiO3), så får man silikathalten genom att multiplicera Si, kisel, med 2.7. MEN, silikat kan föreligga i olika sorters salter, så det mest rätta är att benämna det som rent kisel, Si, som ett ICP test gör. Hur ett hobbytest är uppbyggt är oklart, likasp dess omräkningsfaktor. Så lita på ICP här mer än salifert, framför mer lätt att tolka. Ja, 0.03 ppm=0.03 mg/l=30 ppb=30 mikrogram/l. Även om dina siporaxstenar ligger i sumpen med en totalt hyffsad genomströmning så ser det inte ut som att vattnet tvingas genom all siporax, vatten tar ju den lättaste vägen, dvs jag tycker det finns förutsättningar för långsamt flöde genom siporax=den släpper kisel.

Rykande färsk. /Jonas

de e värt;-) (lite opartiskt här dock, haha). ”Vi” har en giveawaytuvling just nu där en DT lottas ut. Kika på vår FB sida, owners club. Den stora fördelen är att du är framtidssäkrad, ihop med en AT får du en 100% autopilot för dosering av Ca, Mg, Kh baserat på karets förbrukning. Schemat korrigerar sig själv över tid dessutom. Mvh Jonas

Mkt intressant att få ta del av svårigheterna som för oss som inte har erfarneget av sådana här stora system, ej riktigt kan föreställa oss. Ngr tankar dock, kan va fel: När det gäller fisk, så tänker jag lite tvärtom. Om dom förökar sig är det ju bara kul, naturen får ha sin gång. I så stora system måste det vara mkt enklare att göra rätt vad gäller fisk, för råkar man nu köpa en territoriell fisk finns det plats för den ändå. Kika på Andrews kar, han bevisar lite det, och det är ju ändå 6 ggr mindre än erat. Det är ju enbart kul att tex kejsare o kanske vitbröstad kommer uppnå full storlek, i o med karets storlek. Ös på;-)...alla fiskar måste inte klara sig, det blir väl ett ekosystem till slut där kanske en del arter tryck undan, andra inte. Fiskar är ju lite av individer med, så man kan nog spänna bågen rätt så hårt i ett så gigantiskt system. När det gäller cirk kanske det går att lösa förflyttning av vatten på ett annat sätt än med dyra streampumpar? Skovelhjul?. Man behöver ju inte så hög hastighet. Spånar bara. karantän känns som ett måste, så det måste man nog designa för. Håller helt med. Andrew har en stor karantänsavd. Det får väl ta sin tid detta:-) När det gäller ljus ser det redan bra ut, men kan kan ju ha ngr enstaka spottar med ”SPS ljus” så slipper man ha så många moduler. Karet har ju en fördel att man kan ha massor av olika koraller med olika krav, och kan ju absolut nöja sig med att kanske 20% av ytorna är ”SPS” belysta. Då kanske det räcker med nån enstaka spot som komplettering. Som sagt, en fin början redan, jag gillar skapen, och vet att ni lagt ner massor av tanke o planering. Jättekul o få höra dig berätta, och återigen, hatten av för vad ni byggt upp och fortsätter att utveckla:-) /Jonas

whitecorals köpte jag från senast, 100% fin sten

stämmer, det är blocken jag i första hand refererar till,. och vars effekt jag ifrågasätter. All media som placeras i cirkulation kommer snarare och enbart bidra med nitrifikation, vilket inte är fel, men där räcker i princip alltid den levande stenen. Ren biomassa, alltså bakterier som käkar både nitrat o fosfat, sk assimilering, som också kräver organiskt kol, där kommer vilken yta som helst fungera som det, där jag tror dessa block utgör en mkt liten yta, då det endast kommer fungera som assimilator på ytan. Så, för o kanske upprepa mig, för att exportera nitrat anser jag inte det problemet är löst med vare sig biobollar eller levande sten. LS dock är en oerhört viktig bas som Leffe skriver, men för hårt belastade kar krävs sen ofta en ytterligare o mer selektiv metod att exportera nitrat. Algfilter fungerar klockrent, men är är platskrävande, men å andra sidan oerhört enkelt o kräver inget underhåll mer än skördning. Algfilter exportera dessutom både N o P i kanske relationen 80/1. Nitratfilter är mer selektiva och teoretiskt exporterar enbart nitrat, vilket ju är perfekt i ett system med kraftigt förhöjd N/P kvot (vanligt). /Jonas

klockren sammanfattning

Tack @David för en förklaring, då förstår jag varför vattnet var så grönt i början. Retligt/otur med dåligt salt som innehöll ammonium. Men det löser ni, ni har ju en plan med alla exportmetoder på plats. Detta kommer bli finfint:-) /Jonas

Alla dessa sk nitratreducerande stenblock, tror ni på det? De gör inte jag, baserat på empirisk erfarenhet. Jag har aldrig sett eller hört talas om att dessa små block som påstås härbärgera denitrifikationskapacitet , löser ett signifikant nitratproblem. Alltså, för det första, hur stor är arean i praktiken efter 2 veckor när stenens hål är täckta med biofilm? Rent volymmässigt pratas det om arean, att tex 10 små bollar motvararar 1 kg levande sten osv. Men stämmer detta efter redan ngr veckor? Och, precis som med levande sten, är transporten genom en sten, dvs nitrat in, kvävgas ut, extremt långsam på grund av att det just är en sten, o inte en porös sandbädd tex. Finns studier på hastigheten, där man förstår att 1 kg levande sten, eller i bästa fall dessa block, kan inte processa särskilt mkt nitrat. Det stämmer ju med i alla fall min erfarenhet, att LS sällan löser ett ordentligt nitratproblem. Det enda som verkligen fungerar ”linjärt” dvs stor i direkt proportion till insatsen , är nitratfilter, och algrefugium. Dessa fungerar direkt, effektivt och snabbt. Nitratfiltret är oerhört effektivt, och svarar på ngr minuter efter insats av kolkälla. Kör man dessutom svavelfilter behövs ingen kolkälla=enklare. Ett algfilter kan inte misslyckas så länge algerna även får järn, så där är det mest en volymsfråga, där jag tror de sk algreaktorerna är oftast får små. I mitt stora 650 l ses, kraftigt belastat, hade jag en sump på 400 liter, där 200 liter var ett algrefugium, där jag skördade makro. Nitrat låg på 5 ppm. Innan dessa hade jag ett nitratfilter, fungerande lika bra, men lite mer att sköta. Jag tror vi kan stånga våra pannor blodiga med dessa små stenblock, som känns som dom helt enkelt är inte särskilt effektiva. Har ni samma erfarenhet? Om jag skall ha ett kar igen, kommer jag kopiera det recept som lyckades allra bäst för mig av alla mina kar under mina 30 år som akvarist, biologisk filtering med ett stort algrefugium, och/eller en nitratreaktor. DBS tror jag med på , men kräver en mkt stor sådan, i princip i själva displayen, men då funkar nog det bra också. Det går inte trolla med biologin. /Jonas

det är nog löst silicat i detta fall, inte partiklar. Finns fler rapporter om detta. Och just när siporaxen är placerad i låg cirk. Men, silikat i karet har jag aldrig varit rädd för, man får inte kiselalger för det, om balansen i övrigt är god. Ny kar, som inte har för högt kisel, för kiselalger på sterila ytor, men sen aldrig mer. Dock skulle jag ändå inte kör med siporax, i o med att det finns bättre media idag. Se till också att placera mediat i bra cirkulation. Vill du verkligen ha denitrifaktion tror jag inte ett dugg på all de där stenblocken. Då krävs en sandbädd som inte är för tunn, eller att stort algrefugium, eller en nitratreaktor.

@mikoto, nej, total frånvaro av Dino o cyano behövs inte, men du förstår nog vad jag menar. Du skall inte se ngt synligt makroskopiskt av cyano eller dino. Sen är det ju en lång gråzon givetvis men ju mindre av cyano o dino man ser o enbart kalkalger, desto bättre. Det är min egna måttstock när jag bedömer akvarium. Givetvis kan ett kar fungera utmärkt när dessa inslag är i minoritet. men får aldrig ta över. Ang filtreringen. N o P skall på ngt vis exporteras. Volymen blir ju därmed alltid intressant. Har vi 20 ppm nitrat i 400 000 liter så skall 8 kg nitrat (=2 kg kväve) exporteras. Har vi 20 ppm nitrat i ett 400 liters skall 2 gram kväve exporteras. Vi har nog lärt oss med tiden att med volym o spädning kommer man ingen vart, det går i princip aldrig att få ordning på vattenvärden med vattenbyten/volym, det måste finnas en biologisk reningsprocess som jobbar 24/7, annars får man en övergödningssituation förr eller senare oavsett belastning nästan. För, alla kar är per definition kraftigt överbelastade om du jämför med havet. Jag tror detta är en utmaning, för det är svårt att öka filterkap i samma takt som med ökad storlek på kar när vi passerar nån sorts brytpunkt, då allt blir så kolossalt stort, och dyrt. Ja, jag har varit bakom kulisserna fleras ggr under bygget, David o Lasse är oerhört snälla och generösa. Ser fram emot en guidad tur snart igen, skall kontakta David vid tillfälle. Scapen tycker jag dom fått till bra. Det finns mkt öppna ytor och man har fått fram ett fint djup i karet. Givetvis är det värt ett besök!, men tänk på att det är långt ifrån klart. Det är ju mkt att fylla upp med levande. Mina egna spontana reflektion är egentligen bara den att det ser ut att saknas en del cirkulation, och då framför allt kanske oscillerande rörelser, samt möjligen att filterkap inte är fullt mogen än då vattnet är fortfarande lite grönt. Men sådant går ju alltid att lösa, alternativt skall det bara till mer tid. /Jonas

Hej Tänkte starta en tråd som handlar om utmaningarna att få ett riktigt stort akvarium i balans. Närmast till hands ligger de stora publika karen. Vi har ett halvstort som landar nånstans mellan publikt och privat, Andrew Sandler från NY. Hans kar är späckat med fisk o koraller och är på 68 000 liter. Ser ut att fungera bra men man ser sällan ngr närbilder. Jag tittar ofta på stenen och sanden, om den har kalkalger, och är fri från cyano, dino och trådalger. Det brukar betyda att karet är friskt. Närmast oss och det senaste i publikt tillskott är det nya karet på Sjöfartsmuseet som jag besökt en gång i december när det var nyöppnat, samt 9 månader senare, dvs i dagarna. Detta kar tror jag är på 400 000 liter. Alltså nästan 6 ggr större än Andrews. Det är säkert en oerhörd utmaning med så stora system att få ner ljuset ordenligt. Täckningen är ju ingen skillnad, det är ju bara mängden moduler det handlar om, samt i ett så stort kar behövs inte full täckning då man ju kan ha olika ljuskrävande koraller. Men att få ner ljuset 4 meter istället för 40 cm måste va en utmaning och handla om watt. Finns så starka ljuskällor? Eller får man nöja sig med ljuskrävande arter i den övre delen av inredningen? Den andra utmaningen är naturligtvis cirkulation, där det med sedvanlig pumpteknik som skapar laminärt flöde, måste vara omöjligt att få en jämn och samtidigt livlig cirkulation. För, skall man flytta vattnet 20 meter istället för 1 meter, måste ju strålen i början vara extremt stark, och då den första sträckan bli skadlig för koraller, i mitten lagom, o sen på slutet för svag. Kanske man i så här stora syster, skall ha vågmaskiner som står för rörelse av vattenmassan och endast sedvanliga laminära pumpar för att få ytcirkulation? Till sist, filtrering. Om man jämför med ett privat akvarium där en sump med algrefugium bör vara minst 20% av totala volymen för att klara skörda NO3/PO4, och en skummare på kanske 2000 liter luft i timman, hur är det ens möjligt att dimensionera för ett kar som är 400 ggr större. Ett algrefugium på 80 000 liter och en skummarkapacitet på 800 000 liter luft i timmen. Det blir ett lika stort rum som själva karet kanske? Jag är nyfiken på vad de som har erfarenhet av att designa så här stora system kan berätta och lära oss. Mina intryck av sjöfartsmuseets nya kar är att det är givetvis för tidigt att säga för mkt. Karet är under mognad, och är nog inte helt inkört än. Det finns en hel del fisk redan, där man kan se rätt många gula kirurger, ctenochetus, o massor med chromic o anthias. En riktigt bra början, Man skulle önska, men det kommer säkert, lite mer färgglada fiskar, kanske ett tiotal vitbröstade samt ett gäng japonicas. Varför inte ngr chaetodon semilarvatus,. och förstås ngr stora fina kejsare. Ett så här stort system, kan man ju ha vad som helst i, reviren blir säkert naturliga, och mat finns det till alla. Vilken potential! Hajar finns där nu, 2 tror jag. Personligen har jag aldrig fascinerats av hajar, MEN dessa var fina, lagom stora (läs små) som pryder och ger revet liv o spänning. Rent generellt tror jag med en snabb oculärbesiktning att karet behöver mkt mer cirkulation. Men som sagt, det är nog inte den enklaste nöten att knäcka. Jättekul med ett kar med så stor potential så nära oss. Tack för vad ni gör för denna fascinerande naturvetenskap:-) /Jonas

Ja, siporax läcker kisel, så det är utan tvivel orsaken. Särskilt om siporaxen befinner sig i dålig cirkulation, gissar att det beror på att då blir det mr bakterier på dom som kan bryta ner siporaxen.

Hej. ja det är en oerhört noggrann maskin tack vare stegmotorer. Finns nu också en med DC motorer(lägre pris) som är nästan lika noggrann fast kräver bara kalibrering lite oftare (var 8 e vecka. Tar ngr minuter). Med AT öppnas en mängd automatiska funktioner som gör den till en autopilot för Kh/Ca/Mh dosering baserat på Kh förbrukning. appen och gränssnittet är modernt och utvecklas o uppdaterad ständigt. enkla inställningar. Manuell dosering. Schema med automatisk schedule generator baserat på ljustimmar. Oerhört användarvänlig med 1 knapptryckning för i justera ett helt schema med bibehållna relationer. Mkt sådant här är på andra dosermaskiner extremt krångligt. Givetvis Wi-Fi o server info med alerts. 5 kanaler/pumpar.

Jätteintressant, många bra kommentarer. Jag tror tyvärr vi aldrig kommer kunna föra i bevis vilka av dessa små element som har betydelse och vilken effekt de har. Det krävs mycket mer avancerade studier där man isolerar alla variabler och det är ju mer eller mindre omöjligt i ett biologiskt system. Därför tror jag att man helt enkelt får förenkla och säga så här: vi försöker ligga på NSW på alla ämnen så gott det går. Naturen har ju inte fel. Och med det vetskapen om att en hel del av de ämnena är sannolikt egentligen onödiga att jaga , men vi gör det i brist på kunskap för att inte ta risken. Genom att byta vatten då o då så tror jag man täcker upp på ett mer jämnt o enklare sätt än att köpa massor av element vi inte vet om det ens behövs. Det är ju en klar business bakom alla dessa råd från ICP företagen. Men om man ändå väljer att dosera alla dessa mikroelement tänk då på 2 saker. : 1) dosera aldrig på ett ämne som visar ”0” om ICP oes ”level of detection ” är lägre än natural sea watwr nivån. det är fallet för järn, kadmium, krom , kobolt, koppar och ibland manganese. Där får man göra icp MS om man skall dosera. 2) då många av dessa ämnena vars verkan är okänd är toxiska i för hög dos, dosera aldrig så man kommer för mkt över NSW. Se då även punkt 1. /Jonas

Tyvärr räcker inte ett icp oes test för att fria saltet. Icp oes är inte en tillräckligt noggrann metod för att finna värden under ungefär 0.5-1 ppb och det finns många ämnen som ligger under detta men fortfarande kan vara toxiska. Även faktiskt en hel del av de önskvärda ämnena. Sen kan ju oes inte mäta molekyler och organiska ämnen som ju också kan va orsaken. ett icp test kan ändå ge en fingervisning på hur de ämnen som oes KAN mäta för o få ett hum o kvaliten på blandningen. tex ser man ju inte sällan i vissa sämre salter som detta att även makroelement ligger fel.

Detta dokumentet är för nybörjare. Du skall läsa hela. Skriften är inte avancerad utan anpassad för det nybörjaren behöver veta förklarat på ett enkelt sätt utan formler

Hej. Vill bara slå ett slag för skriften saltvattenskemi för nybörjaren. Jag har precis uppdaterat den och lagt till ett kapitel om ICP OES och ICP MS samt kort om andra mätmetoder. Skriften vände sig inte bara till nybörjare, inte minns detta sista kapitel tror jag kan vara intressant för alla. Det går att djupdyka i det här ämnet så kanske det blir en skrift i framtiden om saltvattenskemi för mer avancerade. Läs gärna skriften:-) Jonas Roman

det finns planer men jag väntar på besked från tredje part. Kör du på triton så länge. Bra kvalitet på deras kemikalier och hyfsat pris. Core 7 känns som ett förlegat koncept AMI dock då det kräver 4 pumpar, samt man får i många fall så låga doser så man tappar accuracy. Jag späder alltid min core 7 till en core 3.5. det innebär dubbler dos=mer noggrant. samt behov av bara 3 pumpar. /Jonas

Ja för mangan är det bra. Men vi har fler ämnen där vi fortfarande inte får den info vi söker med icp OES. Det är ganska enkelt. Tror man på vikten av att hålla alla dessa mikroelement på samma nivåer som NSW så får msn kosta på sig ett ICP MS test. Alternativt strunta i de ämnen där OES inte klarar analysera tillräckligt låga nivåer.

Jag menar att ett “0 värde, eller min detectable” betyder att du har en konc allt mellan samt 0 till X ggr för högt. Dvs du kan inte basera ett doseringsbeslut på den informationen.

Mina ditkladdade svarta siffror i min tabell är Tritons NYA level of detection med deras maskin där fotospektrometern nu avläser glasröret på längden. som ni ser är alltså fortfarande level of detection över natural sea water förutom för Manganes.

Låt mig kommentera Fredriks post. Jag har försökt djupdyka lite i detta. ICP OES har ju som sagt en begränsning i level of detection där ICP MS behövs om man skall kunna svara ut på alla ämnen. OES maskinen finns i tre utföranden. Det skiljer i vilken riktning man läser av ljusexciteringen i plasman. RADIAL avläsning( kolumn 2 i Tritons tabell) : det dom i tabellen kallas SOP. Denna metod har högst level of detection MEN mest sensitiv. Minst risk för korskontaminering/störning av andra ämnen inkl organiska ämnen. Således ganska perfekt för vår miljö så länge man analyserar bara det som den klarar av. AXIAL( kolumn 3 i Tritons tabell) Det som kallas EOP i tabellen. Lägre level of detection. I genomsnitt med en faktor 2 enligt vissa tillverkare. MEN, som ni ser i min tabell, så är level of detection FORTFARANDE högre än natural sea water så ”problemet” är inte löst med axial teknik. I de andra ämnena där vi redan med radial teknik har tillräcklig noggrannhet är det nog inte intressant att öka precisionen ytterligare. Den är tillräcklig redan med radial teknik. Så på de områden där OES inte räcker till så löser inte axial teknik detta enligt min förståelse, förutom för Manganese. Se min tabell. En betydande nackdel med axial teknik enligt tillverkare är att då man tittar genom en större mängd plasma, är risken större för korskontaminering dvs störning från andra ämnen. Således risk för felmätningar i lösningar med hög TDS och organiskt innehåll. Borde alltså vara lite sämre för akvariet vatten för sådana ämnen som ligger nära varandra i våglängder. DUAL teknik(kolumn 1 i Tritons tabell)En kombination av de båda. Sammanfattningsvis (min tolkning): Den bästa varianten torde vara att köra på RADIAl i de ämnen där ICP OES räcker då noggrannhet räcker samt att den metoden är minst känslig för krosskontaminering och organiska ämnen , och för ämnen där LOD är för hög, kör man ICP-MS, eftersom den axiala tekniken inte löser problemet med för hög LOD då det är inbyggt i OES tekniken. /Jonas ps: kort beskrivning hur icp OES fungerar : med värme som skapas genom att argongas brinner , exciteras elektroner i de aktuella ämnenas atomer. När elektronerna ”ramlar” tillbaka till sin normala position frigörs energi i form av ljus. Detta ljus har en specifik våglängd beroende på vilken atom det är. Mängden ljus som existeras är proportionellt mot mängden atomer. Maskinen måste kalibreras mot varje ämne med känd koncentration för att veta att viss mängd ljus = viss mängd av ämnet.

Ja det är förstås rent felaktigt att göra. Jag vet inte om alla företag gör det längre men hoppas inte.