Gå till innehåll

En "code of conduct" för oss saltakvarister?


herrGreen

Rekommenderade inlägg

Hej! Under senare tid har jag blivit frustrerad på hobbyn, speciellt via facebook. Det finns många som startar med lite "slit och släng" attityd, där speciellt djur inte verkar värderas mer än för det visuella de ger till akvariet. Jag har svårt att förlika mig med det här och känner att något måste göras. Det är illa nog att så mycket av fisken dör i frakten, att någon sedan ska köpa dem utan att uppskatta det jobb och problem som ligger bakom varje djur känns bara fel. Det ligger också ganska bra i tiden i och med EUs stundande förbud mot handel med vildfångade djur (fisk och koraller).

Jag tror en del av lösningen på detta är att skapa en slags "code of conduct" som vi akvarister ser som norm och sprider vidare inom hobbyn till de nya som börjar. Min idé är att med hjälp av er försöka spåna fram de viktigaste korta "statements" som vi kan sträva efter när det gäller fisk och korallhållning. Dessa kommer sedan översättas till ett meme och efter det spridas via facebook och twitter och de forum som används världen över i ett försök att göra den code till norm.

Kom med förslag och idéer! Och diskutera!

Nedanstående lista kommer redigeras utifrån vad som dyker upp som förslag. Jag börjar med några exempel:

* Enbart köpa djur fångade med selektiva metoder

* Aldrig köpa djur från en hotad population

* Sträva efter att så långt som möjligt köpa fångenskapsuppfödda djur

* Enbart köpa djur vars behov du nu kan tillgodose under deras hela liv

* Sträva efter att hålla djuren helt fria från sjukdom

* Sträva efter att sprida kunskapen om de djur du håller

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Bra initiativ!

Detta är svårt - hur ska man vet att de djur man köper är fångade och transporterade på ett "OK" sätt? Eller så OK det nu går... Går det överhuvudtaget???

Man kunde ju önska att vår hobby bidrog till t.ex. värdefulla havskorallodlingar och projekt för att bevara korallreven. Men hur förhindrar vi en skövling av reven för att vi rika västerlänningar ska samla på exotiska djur? Känns deppigt att jag själv kanske har bidragit till att rev förstörs och djur far illa.... Man borde blir mer påläst och verkligen kolla upp vad man håller på med, och inte bara traska till sin butik och peka på det man vill ha.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

* Sträva efter att så långt som möjligt köpa fångenskapsuppfödda djur

Jag tycker i stort det är ett bra initiativ men just punkten oven är jag lite tveksam till. Vildfångade djur som är selektivt fångade och inte kommer från hotad population ser jag inte som något större hot mot miljön, snarare en möjlighet till en bra och långvarig inkomstkälla i fattiga länder. På så sätt blir välmående rev en enorm tillgång som inte får förstöras.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Vildfångade djur som är selektivt fångade och inte kommer från hotad population ser jag inte som något större hot mot miljön, snarare en möjlighet till en bra och långvarig inkomstkälla i fattiga länder. På så sätt blir välmående rev en enorm tillgång som inte får förstöras.

Detta är precis det man önskar bidra till. Men hur vet man att det verkligen är så?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Hej! Bra initiativ! Jag har ett egenansvar för vad jag köper och har gjort dumma inköp, men lärt mig läxan. Läser numera på om fiskar och andra djur, men har nog aldrig fört en diskussion med andra akvarister gällande etiska eller moraliska dilemman inom hobbyn. Delvis grundat på osäkerhet gällande min egen kunskap, delvis för att diskussionerna ibland inte är konstruktiva.

Bra initiativ och formulereringar värda att tänka på.

Med vänlig hälsning, ante

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Bra tanke men det kommer antagligen funka som i mat handlen vill du ha billigt kött köper du det oavsett var det kommer ifrån vill du ha en exklusiv vara köper du den oavsett pris .med detta menat Dom som inte redan bryr sig om djuren kommer tyvär inte sluta förräns hålet i plånboken blir för stort.

Tror själv att om alla skulle följa en kod kommer inte många ha råd att starta.

Skulle säljare sälja djur enligt alla riktlinjer hade det inte varigt många större fiskar i handlen tex kirurger då nästan allas akvarium är för små och inte tillgodoser djurets behov av yta.

Håller med att tanken är god

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Sådana här saker är så mångfacetterade så det är ju ganska svårt att skapa ordentliga regler. Grunden sig är väl att ha empati för det man skaffar och att kunna inse att det är en annan varelses liv man faktiskt handlar med och att den inte är mindre värd än en själv trots att den är pytteliten, fjällig och inte ens pratar engelska. Så blir det ju aldrig såklart, men man kan ju sträva emot det.

Det är lite synd att det är såhär, trots att saltvattensdjur är ganska mycket dyrare än sötvatten så finns samma problem ungefär på båda marknaderna. Många entusiaster är engagerade, schyssta och bryr sig men kollar man på marknaden i stort så behandlar många fiskarna som en produkt snarare. Dock är ju saltvatten mycket besvärligare att sätta sig in i så vi sållar ju bort otroligt många bara pga att de måste hälla i salt i vattnet... Vilket är på gott och ont...

Men det bästa man kan göra är ju att göra själv som man vill att andra ska göra. Så är det ju med allt, även om man kanske kan se det beteende du observerat så tycker jag att som regel här på forumet så har folk en god attityd.

Vildfångat mot odlat är en tung fråga förresten. Jag tycker vildfångat är jättebra men för djurens skull så är odlat väldigt fördelaktigt ofta. Det som är så bra med odlade djur är att de oftast är mycket mindre stressade av akvarielivet och anpassningen till det, de brukar också äta de foder vi kan erbjuda de direkt. Det gör det lättare för oss att ta hand om de och ge de ett bättre liv. Vi kommer ju aldrig sluta importera vildfångat i vår hobby iaf pga hur de flesta fiskar förökar sig så jag personligen tar nog odlat i första hand.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Enbart köpa djur vars behov du nu kan tillgodose under deras hela liv

-

Skulle man ärligt talat ha en kirurg tex Palett i ett normalt salt kar då ?? ,

Förstår åsikten men det blir en gigantisk gråzoon om vad som "räknas" som det går o inte går..

Med vänlig hälsning, Manne

Sent from my iPhone using Tapatalk

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Mycket bra herrGreen, har också mycket betänkligheter kring hur många hanterar och ser på sina djur. Och göra det tydligt vad som kan ses som bra handlande är ett steg i rätt riktning, många som är nya har säkerligen ingen aning om vad som är "rätt" och "fel".

Det är väldigt komplicerade frågor dock, och precis som Hans säger så kan det vara bra med vildfångade djur i att det ger människor i fattiga länder en inkomst, och ger ett levande och friskt rev ett värde för dem att bevara. Om människor svälter så kommer de tillåta skrupellösa människor att förstöra reven för att skapa cement /betong(ja, det är ett av de största problemen för rev i mer bebodda områden i världen). Man måste också vidga sin syn på havsodlade koraller, som igen skapar en inkomst för människor i de delar av världen som har det svårast, det har också en stor fördel många glömmer bort, att de har en bra miljö för det helt gratis, att nån sitter och odlar koraller under lampor och uppvärmning i Tyskland eller Sverige, kostar rätt mycket för miljön det med, ofta mycket mer än flygtransporten ifrån en havsodling nånstans i tropikerna, och det ger igen ett incitament att bevara miljö.

Men jag är väldigt mycket för att man försöker arbeta fram ett dokument som hjälper människor att välja rätt i skogen av djur vi har. Och de som säger att man blir av med en del som inte startar om man följer etiska riktlinjer, ja, jag tycker väl att kan man inte följa minimala etiska regler för ett djur för att man inte har råd, så kanske man inte ska skaffa just dem djuren. Vi har ett samhälle som alltid ser sig berättigat till vad som än behagar dem, oavsett konsekvenser för andra levande varelser eller våran planet, ett sånt här dokument kan ju inte ändra på det, då människor kommer fortsätta sin rovdrift och omoraliska beteende, men att ha riktlinjer för någon som vill göra "rätt" är enligt mig helt rätt!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Anledningen att havsodlade koraller påverkar miljön så lite är urvalet. Om någon hittade en snygg korall för 10 år sedan sålde han den till export. Nu förökar man på den och säljer 10 om ett år. Bättre för miljön och bättre för säljaren. Nu hittar de inte så ofta koraller som är bättre än de som odlas så miljön påverkas mindre. Något som har både positiv och negativ sida är att några av de odlade korallerna ofta sätts ut vid odlingen för att ha en backup för odlingen och tittobjekt för turister. Ofta sätts de ut för att återställa skadade rev.

I Karibien + Florida och Kalifornien är man rädd för att få in främmande (asiatiska) arter och kanske framför allt parasiter via korallodlingar eller utsläpp från akvarister.

Det är nog problem med drakfiskar.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Många bra tankar. Jag tror nog inte att enbart odlat någonsin kommer att bli ett alternativ. Det jag vill se är att alla väljer en odlad Bangaii före en vildfångad, eller liknande med andra djur. Då alternativet finns, alltid välja det bästa. Koraller odlade i havet anser jag vara bättre än hemodlat ur hållbarhetssynpunkt. Angående kirurgers behov... överlever den utan sjukdomar och stress i ditt akvarium? Då anser jag att du uppfyllt djurets mest basala behov för att må "bra".

Tanken är alltså att ändra på nya akvaristers synsätt, det kommer gå utmärkt att handla med ögonen, och ha dessa tankar i bakhuvudet. Det finns hundratals arter de flesta akvarister och akvarier kan hantera.

Jag tror att det finns rum för förändring. Kan du köpa en streamer för 2000+ kr så kan du gott betala 15% mer på ett djur för 300 kr.

Vad tror ni mer skulle vara eftersträvansvärda värderingar? Fortsätt gärna posta!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Bra initiativ!

Detta är svårt - hur ska man vet att de djur man köper är fångade och transporterade på ett "OK" sätt? Eller så OK det nu går... Går det överhuvudtaget???

Man kunde ju önska att vår hobby bidrog till t.ex. värdefulla havskorallodlingar och projekt för att bevara korallreven. Men hur förhindrar vi en skövling av reven för att vi rika västerlänningar ska samla på exotiska djur? Känns deppigt att jag själv kanske har bidragit till att rev förstörs och djur far illa.... Man borde blir mer påläst och verkligen kolla upp vad man håller på med, och inte bara traska till sin butik och peka på det man vill ha.

Jag tror att det finns ett intresse hos folk att veta varifrån deras djur kommer, och jag tror att med fler och fler regler kring transport, samt utveckling i länder där fisken/korallerna samlas in för att följa dessa regler så går det att ta reda på var djur är fångade. Sedan har vi också conservation international som inventerar stora delar av sydostasiens marina fauna. De rapporterar på statusen hos många arter. Blir en art ovanlig i ett område så kan vi få reda på det, och vill man då vara säker, så slutar vi att köpa den arten.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

I de flesta sådana här diskussioner kommer frågan om transporter och hög dödlighet - jag vet inte hur det var för 30 år sedan men det är definitivt inte så nu. Med de höga fraktpriser som är idag (oftast kanske 3 gånger fisken värde) är det ingen som klarar av att importera fisk där det är stora dödligheter i transporten. Jag har de senaste 10 åren varit med och tagit emot åtskilliga transporter direkt från Asien - inte en gång har DOA (Dead on Arrival) varit mer än 3 - 5 %. Sättet att transportera fisk och hur man packar har utvecklats enormt. det är dags att ta död på myten om stora förluster vid transporter på saltvattensfisk. Vid förra sändningen jag var med om (över 300 fiskar och 2 DOA) glömdes 2 påsar med en sandvändare bort och hittades 2 veckor senare. Fiskarna var vid liv och lever fortfarande och mår bra. Detta är ett rekord men säger lite om hur bra exportörerna packar idag.

Än en gång - det är inga höga dödligheter vid transporter av saltvattensfisk och inte heller vid hanteringen efteråt.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag tror en del av lösningen på detta är att skapa en slags "code of conduct" som vi akvarister ser som norm och sprider vidare inom hobbyn till de nya som börjar. Min idé är att med hjälp av er försöka spåna fram de viktigaste korta "statements" som vi kan sträva efter när det gäller fisk och korallhållning. Dessa kommer sedan översättas till ett meme och efter det spridas via facebook och twitter och de forum som används världen över i ett försök att göra den code till norm.

Leon, det finns ett gäng här som startat ett underforum som heter "Nationell Saltvattensförening". Du kanske kan kontakta "Bygert" som är med där (han är den enda som jag kommer ihåg är med där).

Detta är den typen av saker som är poängen med den föreningen. De kanske redan har något liknande i tankarna.

Missförstå mig inte nu, ni får väldigt gärna diskutera detta här, jag bara tänkte att risken för dubbelarbete bör undvikas, samt att där har du ytterligare ett gäng som brinner för denna typen av frågor.

Helt klart är detta ett intressant ämne och det är roligt att läsa de olika synvinklarna på det.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Med internet och bland annat SG så har också möjligheten att lära sig ökat betydligt. Kunskaperna idag hos de personer som sysslar med saltvatten, oavsett nivå, är skyhög över nivån för bara ca 10 år sedan. Det finns idag möjlighet att skaffa precis den kunskap som behövs - den är under dina fingertoppar. Det är också så att kunskaperna i affärerna är idag skyhögt över vad det var för 10 år sedan - utbildningskrav och annat har lett dit.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Detta är en bra diskussion och som behövs. Det kan dessutom gynna hobbyn, om man kan vara tydlig hur man vill påverka handeln, tex vilken typ av arter VI vill köpa. Vi kan påverka.

Det är mycket focus på långsiktig hållbarhet inom marina resurser just nu, inklusive akvariefisk, sött som salt. Att diskutera detta som någon form av stöd till fattiga länder eller provinser är knappast långsiktigt hållbart. Det finns det massor av forskning om – jämför tex med diskussionerna ang Amurtiger och snöleopard.

Men vi kan starta detta engagemang genom att använda den föreslagna listan.

· Enbart köpa djur fångade med selektiva metoder

Svårt att kontrollera. Dessutom kan det vara bra att fånga så många arter som möjligt på minsta möjliga tid för att minska påverkan på ekosystemen. àkanske inget vi kan påverka just nu.

· Aldrig köpa djur från en hotad population

Svårt att veta. Beståndsuppskattningar på akvariefisk sker inte i samma utsträckning som på kommersiella bestånd (läs tex torsk) även om man följer olika bestånds utveckling. àkanske inget vi kan påverka just nu.

· Sträva efter att så långt som möjligt köpa fångenskapsuppfödda djur

Detta skulle kunna vara ett första alternativ för att hjälpa hobbyn. Om våra handlare eller SAG visade vilka arter som odlas i fångenskap, skulle vi som konsumenter kunna välja, och på så sätt bidra till att minska vår negativa effekt på miljön.

· Enbart köpa djur vars behov du nu kan tillgodose under deras hela liv

Svårt, som många redan nämnt

· Sträva efter att hålla djuren helt fria från sjukdom

Detta borde vi alla kunna skriva under på.

· Sträva efter att sprida kunskapen om de djur du håller

Borde vi kunna skriva under på.

Summa summarum: ett första steg skulle vara att sammanställa vilka djur vi kan köpa som är odlade. Kan vi dessutom sprida information om våra arter samt visa vilken kunskap som vi har för att hålla dessa djur sjukdomsfria, kan vi bidra till en positiv av saltvattenshobbyn.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Alla bra ideér bara det inte leder till mer "restriktioner" från personer som inte vill se NÅGON som helst hobby.

Problemet när man försöker vara tillmötesgående med dessa grupper är att det allt går närmare ett steg mot total förbud (vilket vissa fanatiker endast nöjer sig med) och det gillar iaf. inte jag.

Så snart man gör utfästelser som "så långt som möjligt" räcker det i laglig text att ändra ett ord så blir man helt plötsligt tvungen att endast köpa odlat. Och "selektiva metoder" kan tolkas på många olika sätt. Så länge det hålls koll på vad som är hotat etc. så är det ju ok, men i USA lyckades man tex. trycka in ett helt gäng helt helt vanliga koraller på listan som inte alls, enligt kunniga var hotade.

Titta på Hawaii, och det som pågår så förstår man att det är ganska komplext och det är inte nog med att vi "skriver på" och tror att vi kommer ändra världen.

Då är det tyvärr bättre att prata med folk du ser gör fel, eller rent av varna butiken så att man kan "lära upp" personer som inte gör rätt.

Men att ge mer ammunition officiellt till grupper, sätta högre krav KAN ge rätt till de som inte vill ha någon hobby alls. Man borde helt enkelt vara försiktig tycker jag.

Tror och hoppas inte det är SÅ stort problem att folk inte bryr sig om djuren, som i så fall går ut över alla tusentals personer som sköter sig.

Varför bjuda in till mer regler då? Det finns ju tydliga regler om hur djur skall skötas varför skall vi gå tillbaka till ämnet tills något smyger sig in?

Eller menar man om att alla skriver under sig och sköter sig så förstår den sista procenten helt plötsligt? Känns lite som att man "preaching to the choir" som de säger :)

Då tror jag mer på kunskap och öppen dialog där man pratar med folk, "du..... borde inte köpa mer kirurger till ditt kar..."

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Alla bra ideér bara det inte leder till mer "restriktioner" från personer som inte vill se NÅGON som helst hobby.

Problemet när man försöker vara tillmötesgående med dessa grupper är att det allt går närmare ett steg mot total förbud (vilket vissa fanatiker endast nöjer sig med) och det gillar iaf. inte jag.

Så snart man gör utfästelser som "så långt som möjligt" räcker det i laglig text att ändra ett ord så blir man helt plötsligt tvungen att endast köpa odlat. Och "selektiva metoder" kan tolkas på många olika sätt. Så länge det hålls koll på vad som är hotat etc. så är det ju ok, men i USA lyckades man tex. trycka in ett helt gäng helt helt vanliga koraller på listan som inte alls, enligt kunniga var hotade.

Titta på Hawaii, och det som pågår så förstår man att det är ganska komplext och det är inte nog med att vi "skriver på" och tror att vi kommer ändra världen.

Då är det tyvärr bättre att prata med folk du ser gör fel, eller rent av varna butiken så att man kan "lära upp" personer som inte gör rätt.

Men att ge mer ammunition officiellt till grupper, sätta högre krav KAN ge rätt till de som inte vill ha någon hobby alls. Man borde helt enkelt vara försiktig tycker jag.

Tror och hoppas inte det är SÅ stort problem att folk inte bryr sig om djuren, som i så fall går ut över alla tusentals personer som sköter sig.

Varför bjuda in till mer regler då? Det finns ju tydliga regler om hur djur skall skötas varför skall vi gå tillbaka till ämnet tills något smyger sig in?

Eller menar man om att alla skriver under sig och sköter sig så förstår den sista procenten helt plötsligt? Känns lite som att man "preaching to the choir" som de säger :)

Då tror jag mer på kunskap och öppen dialog där man pratar med folk, "du..... borde inte köpa mer kirurger till ditt kar..."

I och med att hobbyn växer så tror jag tyvärr att fler och fler går in med en slit och släng attityd. Målet med detta initiativ är att skapa en medvetandeförändring där folk stolt kan stå bakom att dom är saltvattensakvarister, eftersom en saltvattensakvarist är (läs "kan bli") en medveten, efterforskande hobbyist som vill bidra till bevarandet av våra vildfångade djur i naturen.

Jag tror tvärt emot vad du befarar, att utan en tydlig etisk mindset (inte regler) för hur vi bedriver vår hobby så har lobbyorganisationer som angriper oss mer att gå på.

Angående preaching to the choir så kan det mycket väl vara så som du tror. Vi kanske är en stor majoritet som är riktigt taktfulla, men att det är en liten del opålästa spontanshoppare som syns. Men jag tror inte det. Anledningen till att jag inte tror det är den stora mängd fisk och koraller som passerar genom säljares butiker i förhållande till hur många saltakvarister som finns där ute. Många köper djur som inte fungerar hos dom, speciellt nybörjare (vi har ju alla gjort det eller?).

Ifall alla som ens funderade på att skaffa saltkar visste att alla saltakvarister följde en slags codex för hur vi hanterade våra djur så skulle de också göra det. Vi har trots allt normer för allt i från vilken teknik vi använder till vilka vattenvärden som ska eftersträvas, trots att det går att hålla ett saltakvarium på andra sätt.

Bra tankar allihoppa! Keep it up!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det är mycket focus på långsiktig hållbarhet inom marina resurser just nu, inklusive akvariefisk, sött som salt. Att diskutera detta som någon form av stöd till fattiga länder eller provinser är knappast långsiktigt hållbart. Det finns det massor av forskning om – jämför tex med diskussionerna ang Amurtiger och snöleopard.

Hur går den diskussionen? Vore intressant med mer info!

· Enbart köpa djur fångade med selektiva metoder

Svårt att kontrollera. Dessutom kan det vara bra att fånga så många arter som möjligt på minsta möjliga tid för att minska påverkan på ekosystemen. àkanske inget vi kan påverka just nu.

· Aldrig köpa djur från en hotad population

Svårt att veta. Beståndsuppskattningar på akvariefisk sker inte i samma utsträckning som på kommersiella bestånd (läs tex torsk) även om man följer olika bestånds utveckling. àkanske inget vi kan påverka just nu.

Jag håller med om att denna kan vara knepig. Men med kunskapsspridning så går det. Vi alla vet att Banggaikardinaler nära nog blev överfiskade eftersom de var endemiska till en liten lokal och fiskades hårt tex. Vi kan även räkna ut vilka arter som är "gröna" etc genom att se på larvspridning, mängden av arten i handeln mm.

Med selektiva metoder menar jag i princip nät eller spjutfiske. Det är selektivt till den grad att du inte skadar miljön runt omkring, så som du gör med cyanidfiske.

· Sträva efter att så långt som möjligt köpa fångenskapsuppfödda djur

Detta skulle kunna vara ett första alternativ för att hjälpa hobbyn. Om våra handlare eller SAG visade vilka arter som odlas i fångenskap, skulle vi som konsumenter kunna välja, och på så sätt bidra till att minska vår negativa effekt på miljön.

· Enbart köpa djur vars behov du nu kan tillgodose under deras hela liv

Svårt, som många redan nämnt

Jag tror inte dessa är så svåra som det tycks. Finns det ett intresse hos konsumenten så går det. Titta bara på mathandelns spårning senaste åren. Numera är mat alltid märkt med ursprungsland och ev miljömärkning. Varför kan vi inte ha det på levande fisk också?

Varför är det svårt att tillgodose ett djurs behov under hela deras liv? Det handlar enbart om att begränsa sig till djur som går bra att hålla i det akvarium som man för tillfället äger. Ganska enkelt.

Summa summarum: ett första steg skulle vara att sammanställa vilka djur vi kan köpa som är odlade. Kan vi dessutom sprida information om våra arter samt visa vilken kunskap som vi har för att hålla dessa djur sjukdomsfria, kan vi bidra till en positiv av saltvattenshobbyn.

Däremot är detta nästintill norm, åtminstone i vissa kretsar. Anledningen till det är att det är lätt, ovanstående är lite knepigare men görbara).

Bra tankar!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

I de flesta sådana här diskussioner kommer frågan om transporter och hög dödlighet - jag vet inte hur det var för 30 år sedan men det är definitivt inte så nu. Med de höga fraktpriser som är idag (oftast kanske 3 gånger fisken värde) är det ingen som klarar av att importera fisk där det är stora dödligheter i transporten. Jag har de senaste 10 åren varit med och tagit emot åtskilliga transporter direkt från Asien - inte en gång har DOA (Dead on Arrival) varit mer än 3 - 5 %. Sättet att transportera fisk och hur man packar har utvecklats enormt. det är dags att ta död på myten om stora förluster vid transporter på saltvattensfisk. Vid förra sändningen jag var med om (över 300 fiskar och 2 DOA) glömdes 2 påsar med en sandvändare bort och hittades 2 veckor senare. Fiskarna var vid liv och lever fortfarande och mår bra. Detta är ett rekord men säger lite om hur bra exportörerna packar idag.

Än en gång - det är inga höga dödligheter vid transporter av saltvattensfisk och inte heller vid hanteringen efteråt.

MVH Lasse

Bra påpekat Lasse! Det här var inget jag visste om. Gäller det också för övriga Europa? Det vore intressant att sammanställa statistik på det. Jag antar att alla är intresserade av att så stor procent kommer igenom i så gott skick som möjligt, så alla parter skulle ju vinna på att siffrorna registrerades.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det finns idag ingen exportör som kan ta större förluster med de fraktpriser som är idag. Om det går riktigt snett så ersätter exportören oftast fisken men frakten (som är upp till 3 gånger högre) - den får importören stå för.

En bok att rekommendera är

International Transport of live fish in the Ornamental Aquastic Industry. Det är själva bibeln för alla OFI anslutna företag (det är de flesta och viktigaste)

En av författarna är Svein A Fosså

ISBN 978-90-75352-70-2

Ett helt kapitel ägnas åt myten om transportdödlighet.

Denna myt kommer från en rapport gjord av Katia Olivier där hon uppskattade dödligheten i varje steg av transportkedjan til 25 - 30 %. Detta blir kumulativt ca 73 %.

Ingen direkt undersökning i verkligheten har verifierat dessa antagande - istället talar man om kumulativa siffror kring 1 - 5 % i alla undersökningar.

Det är dock - av någon anledning - Olivier obekräftade antagande som ständigt förs fram i debatten.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Man kan inte diskutera denna fråga utan att ta in fisket för mat. Idag betalar en fisk för akvariefångst ca 4 gånger mer än de för mat i Filipinerna. Det här leder till att det skapas incitament att hålla kvar reven och skydda inkomstkällan. Det är så det måste arbetas för att på lång sikt bevara reven. Det finns bra exempel från Malawisjön där dessa två intressen har hamnat i konflikt och där de som fiskar för akvarieindustrin försvarar biotoperna från det aggressiva matfisket. Utlägg av trålhinder på vissa ställen runt Likoma är ett exempel. CITES som är den organisation som är mest insatt i de här frågorna förordar ett uttag för att ge lokalbefolkningen möjlighet att få en utkomst.

Jag hade hoppats att få hit en av de största experterna (Svein A Fosså) på det här området för ett föredrag nu till hösten men av olika skäl måste det skjutas på. Men det kan vara första uppgiften få hit honom för ett föredrag och utifrån det diskutera a code of conduct hos hobbyisterna

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Man kan inte diskutera denna fråga utan att ta in fisket för mat. Idag betalar en fisk för akvariefångst ca 4 gånger mer än de för mat i Filipinerna. Det här leder till att det skapas incitament att hålla kvar reven och skydda inkomstkällan. Det är så det måste arbetas för att på lång sikt bevara reven. Det finns bra exempel från Malawisjön där dessa två intressen har hamnat i konflikt och där de som fiskar för akvarieindustrin försvarar biotoperna från det aggressiva matfisket. Utlägg av trålhinder på vissa ställen runt Likoma är ett exempel. CITES som är den organisation som är mest insatt i de här frågorna förordar ett uttag för att ge lokalbefolkningen möjlighet att få en utkomst.

Jag hade hoppats att få hit en av de största experterna (Svein A Fosså) på det här området för ett föredrag nu till hösten men av olika skäl måste det skjutas på. Men det kan vara första uppgiften få hit honom för ett föredrag och utifrån det diskutera a code of conduct hos hobbyisterna

MVH Lasse

Visst är det så att lokalbefolkningen tjänar mer på akvariehobbyn än “matfisk”. Som du säger Lasse finns det några goda exempel på detta från de stora sjöarna. Men detta har, i många andra områden, lett till att man fokuserat på akvariefisk men med två negativa konsekvenser: ökat fisketryck på akvariefisk vilket lett till ett ännu större tyck på denna fisk, men också att fisket efter matfisk (brist på protein) minskat vilket i sin tur medfört ännu större tryck på akvariefisk. Men man måste dock inse att detta kan variera mellan olika kontinenter.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Många frågor HerrGreen;)

“Hur går den diskussionen? Vore intressant med mer info!”

Lite som jag svarade Lasse. Prisskillnaden mellan matfisk och akvariefisk kan göra att man skapar konstiga incitament som i sin tur leder till att man får negative konsekvenser. Man har löst detta på olika sätt. Ett är att ha fiske på matfisk och akvariefisk I olika områden och låta olika fiskare byta mellan dessa områden (turfs). Detta har haft positive konsekvenser genom socialt ansvar över sitt fiske och bevarande av habitat. Fiskar man för mycket i sitt område kommer grannen att göra detsamma vilket kommer att missgynna mig i framtiden samtidigt som man bibehåller matproduktion

“Varför är det svårt att tillgodose ett djurs behov under hela deras liv?”

Jag syndar i mina egna akvarium men det finns mycket forskning på detta område och vår egen djuretiska nämnd hävdar tex att man inte kan genomföra försök med abborre < 10 cm i mindre inhägnader än 10 m3, baserat på forskning. Jag tror att det är få inom vår hobby som har så stora ”inhägnader”, jag har det inte.

Men även om det kan vara svårt att göra allt ”perfekt så tror jag att, som du säger, att vi kan hjälpa hobbyn genom ”små steg”. Diskussionen här, är ett av många.

Jocke

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...