Gå till innehåll

Algexplosion


Julgran

Rekommenderade inlägg

Jag tror vi blandar ihop termer här. Du menar inte kalkvattenmixer? (kalkvattenreaktor = kalciumreaktor)

Ibland måste man vänta ett dygn eller mer innan kalkvattnet blir klart (genomskinligt). Hur ser det ut nu? Själv har jag ingen kalkvattenmixer så jag vet inte hur vattnet ser ut när det rörs runt (kanske tar längre tid för pulvret att lägga sig?).

Mvh

Peter

Jag tittade två gånger så det inte skulle bli fel - det blev det troligtvis ändå.......... Jag gick på kalkvatten -

MVH Lasse

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • Svar 211
  • Skapad
  • Senaste svar

Mest aktiva i detta ämne

Mest aktiva i detta ämne

Populära bilder

Julgran, du får bestämma dig för vad du vill ha: ett månlandskap, i det närmaste befriad från allt vad levande heter, inklusive mikroalger, eller ett akvarium där det visserligen kan förekomma lite "skit", men där det desto mer kryllar av småliv.

Ett månlandskap får du om du lyckas svälta ihjäl - obs! ej konkurrera ut - till och med sådana framstående överlevare som mikroalger. Är du ute efter livlösa stenbumlingar liknande nedfallna meteoriter bör du givetvis:

- plocka upp harbajset,

- mata dina fiskar/räkor med en pincett så att varenda liten artemia hamnar enbart hos fisken och inte flyger iväg och fastnar i något litet hål i någon sten för att förpesta vattnet

- ha en rejält överdimensionerad skummare

- köra ordentligt med nitrat-, fosfat- och silikatfilter alternativt vodkametoden

- köra barebottom och "damsuga" dagligen

- byta vatten relativt ofta mot RO/DI-behandlat vatten.

Med allt detta kan jag tänka mig att du svälter ut mikroalgerna.

Vill du få ett normalt akvarium, där det kan förekomma liiite mikroalger, men även massa amphi- och copepods, småmaskar, ägg, larver samt andra okända kryp bör du skaffa dig ett sandbotten, levande sten, makroalger, fiskar, räkor, sniglar och eremitkräftor. Ingen skummare, inga fosfatremovers. Kanske någon liten mangroverot nedstucken, eller två. Då kan du - och även bör - mata ditt kar ganska ymnigt utan att tänka på mikroalgerna. Det man gör är att man startar med lite matning men ökar allteftersom sakta och försiktigt, tills man är uppe i rätt stora mängder käk. Då kan du få se på vad ordet levande sten/sand betyder, när det är massa små "otäckingar" som springer runt och ut ur sina hålor och snappar upp någon nedfallen matbit, bara för att skynda sig tillbaka i stenen/sanden.

Men som sagt, det är ens eget val: vet man med sig att man vill hålla på och mecka med karet hela tiden så bör man satsa på en high-tech variant, är man lite lat och "ekologiskt" lagt så är den senare metoden mera tillämplig.

Patrik, du är säkert en duktig teoretiker och växtfantast, men jag är lite fundersam på vad du bygger dina tips på förutom just teorier. Om jag inte minns fel så har du ju ett nanoakvarium som väll inte varit igång ett halvår ens en gång. Att underhålla ett normalstort akvarium tycker inte jag kan jämföras med att underhålla ett nano.

Självklart så finns det många sanningar i denna hobbyn, men lösningen på alla problem heter faktiskt inte makroalger. För övrigt så har säkert 90 % av alla här kirurger som mumsar i sig makroalgerna man stoppar i på en dag eller två.

För övrigt så följer jag nästan alla dina punkter ovan hur man svälter ett akvarium, och jag har absolut inte rosa månstenar, utan det blir näring kvar både till lite mikro och makroalger.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Om jag inte minns fel så har du ju ett nanoakvarium som väll inte varit igång ett halvår ens en gång. Att underhålla ett normalstort akvarium tycker inte jag kan jämföras med att underhålla ett nano.

Du minns helt rätt, Jakob. Jag bygger mina tips på både teori och praktik. Ju längre erfarenhet är generellt sett desto bättre, men det viktiga är också vad man gör med den tiden.

Att underhålla ett normalstort (300 - 500 liter) kar kräver mera pengar än att underhålla en 30 - 50 liters. Detta är skillnad. Plus att ett större kar tar lite mera plats. Fördelen med de stören karen är givetvis att man har mer arter av levande att välja på.

Självklart så finns det många sanningar i denna hobbyn, men lösningen på alla problem heter faktiskt inte makroalger. För övrigt så har säkert 90 % av alla här kirurger som mumsar i sig makroalgerna man stoppar i på en dag eller två.

Nej, där har du naturligtivs rätt i, makroalger kanske inte kan lösa AEFW-problem.icon10.gif

Vad gäller folk som har kirurger så kan jag säga följande. Har man ett tillräckligt stort kar för kirurger som bör man kunna hitta någon alldeles alldeles utomordentlig algätare - t ex sjöhare eller sjöborre - så har man löst samtliga algproblem en gång för alla. Vidare gäller det att om man har råd med ett större akvarium kan man säkert ha råd med den nästan "obligatoriska" sumpen. Där kan makroalger blomstra bortom kiruger. Det är också ganska vanligt med refugium inom hobbyn för folk som söker näringsfattigt vattenkolumn men äcklas av att se alger - oavsett om det är mikro eller makro - i sin fina visningstank.

För övrigt så följer jag nästan alla dina punkter ovan hur man svälter ett akvarium, och jag har absolut inte rosa månstenar, utan det blir näring kvar både till lite mikro och makroalger.

Vad jag vänder mig framförallt mot är de så vanligt förekommande råden: "låt stenen ligga i en tunna med cirkulation i ett par veckor", "laka ur stenen (på fosfat) i ett par veckor/månader i mörkret", "mata lite, gör stora täta vattenbyten" m.m. Följer man dessa råd kan man faktiskt inte utan fog ifrågasätta meningen med att köpa levande sten. Man kunde lika gärna ha fyllt karet med Reefplugs eller med hemmagjord sten, om man är ute efter sådan sterilitet som kan näringsbegränsa mikroalger (som för övrigt är mycket svåra att begränsa). Kör man råden enligt ovan svälter man ju ut det sista av livet som kan fortfarande finnas i de levande stenarna efter transporten. Men det är ju bara mina tokiga funderingar.

Och som du ser själv, Jakob: trots att du kör svältmetoden så har du fortfarande mikroalger. De är riktiga kämpar, svåra att begränsa de små liven! :)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Vad gäller folk som har kirurger så kan jag säga följande. Har man ett tillräckligt stort kar för kirurger som bör man kunna hitta någon alldeles alldeles utomordentlig algätare - t ex sjöhare eller sjöborre - så har man löst samtliga algproblem en gång för alla.

Nej detta stämmer tyvärr inte alls och det är mer regel än undantag att sjöharar dör då det inte finns tillräckligt med de stora mängder alger de behöver för sin överlevnad. Det är inte en lösning en gång för alla.

Vad jag vänder mig framförallt mot är de så vanligt förekommande råden: "låt stenen ligga i en tunna med cirkulation i ett par veckor", "laka ur stenen (på fosfat) i ett par veckor/månader i mörkret", "mata lite, gör stora täta vattenbyten" m.m. Följer man dessa råd kan man faktiskt inte utan fog ifrågasätta meningen med att köpa levande sten.

Varför skulle detta få dig att ifrågasätta att man köper levande sten och vad har det med hur stora vattenbyten man gör?

Man kunde lika gärna ha fyllt karet med Reefplugs eller med hemmagjord sten, om man är ute efter sådan sterilitet som kan näringsbegränsa mikroalger (som för övrigt är mycket svåra att begränsa). Kör man råden enligt ovan svälter man ju ut det sista av livet som kan fortfarande finnas i de levande stenarna efter transporten. Men det är ju bara mina tokiga funderingar.

Nej det stämmer inte att man svälter ihjäl det sista av livet ur stenen eller att reefplugs eller hemmagjord sten är mer näringsbegränsande. Snarare tvärtom. Du har insett att levande sten bryter ner näringsämnen i vattnet va och därmed motverkar uppkomsten av oönskade alger genom främst de bakterier som finns i stenen?

Och som du ser själv, Jakob: trots att du kör svältmetoden så har du fortfarande mikroalger. De är riktiga kämpar, svåra att begränsa de små liven! :)

Så du tror det som händer i det här karet är normalt och ett resultat av för lite näring i vattnet och att svaret på problemet enligt dig är att öka näringsvärdena så att makroalger kan konkkurrera ut problemalgerna? Jag tycker du har en mycket märklig inställning i mycket av det du säger Patrik och som sagt ibland är det bra med erfarenhet och en god bok eller två.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Patrik, du försöker hela tiden framföra dina erfarenheter från sötvattensakvaristiken som det rätta sättet att driva ett saltvattensakvarium. Det är stor skillnad på att försöka kopiera en näringsrik sötvattens biotop (flod eller sjö) och den relativt näringsfattiga miljön som korallrevet är, oavsett om du vill ha makroalger eller ej.

Vill du skapa ett kar med macroalger måste du hålla bra vattenkvalitet med låga näringvärden för att inte microalgerna skall ta över.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

En hel drös med annorlunda uppfattningar, får ta dessa i tur och ordning. :)

Nej detta stämmer tyvärr inte alls och det är mer regel än undantag att sjöharar dör då det inte finns tillräckligt med de stora mängder alger de behöver för sin överlevnad. Det är inte en lösning en gång för alla.

Sjöharar var bara ett exempel. Dör sjöharar skaffar man det som inte dör. Nu är jag inte så väl bevandrad i vad det finns för algätare för stora kar, detta har inte varit mitt främsta intresse, men det finns andra, bl.a. i en tråd som jag länkat till tidigare:

http://reefcentral.com/forums/showthread.php?threadid=167632

Är någon ute på jakt efter en bra algätare för större kar kan den ovan angivna tråden vara en bra början för sökandet.

Varför skulle detta få dig att ifrågasätta att man köper levande sten och vad har det med hur stora vattenbyten man gör?

Sten som ligger utan käk i flera veckor/månader i en ren tunna med rent vatten kan inte mycket att ha levande kvar: det mesta har dött av svält. Vad är kontroversiellt med det? Jag håller absolut inte med dig, Peter, när du påstår följande:

Nej det stämmer inte att man svälter ihjäl det sista av livet ur stenen eller att reefplugs eller hemmagjord sten är mer näringsbegränsande. Snarare tvärtom.

Får en fisk inte käk på flera månader dör den. Får en räka inte käk på flera månader dör den. Får en människa inte käk på flera månader dör hon. Får en fågel inte käk på flera månader dör den. Får en copepod/amphipod käk på flera månader dör den. Listan kan göras längre. Det som blir kvar i stenarna är sporer/ägg som kan komma att aktiveras vid mera gynsamma förhållanden, men varför svälta ihjäl allting bara för att senare behöva odla upp endast de saker som kan genom sporer/embryo/ägg/cystor verkligen överleva sådana ytterst extrema ogästvänliga förhållande. Det är mycket av det levande som inte kan lämna sådana "frön" som kan blomma upp senare. Och för vad? Du får ändå mikroalger genom vattnet, genom luften, genom nyinköpta fiskar. Det går inte att utestänga mikroalgerna. Men det går att rasera mycket av det liv som man egentligen vill ha kvar och för vars skull man köper de levande stenarna genom utsvältning.

Du har insett att levande sten bryter ner näringsämnen i vattnet va och därmed motverkar uppkomsten av oönskade alger genom främst de bakterier som finns i stenen?

Nej, det har jag inte insett. Jag vet vad du är ute efter, men du får utveckla på vilket sätt exakt detta skulle ske. ;)

Så du tror det som händer i det här karet är normalt och ett resultat av för lite näring i vattnet och att svaret på problemet enligt dig är att öka näringsvärdena så att makroalger kan konkkurrera ut problemalgerna? Jag tycker du har en mycket märklig inställning i mycket av det du säger Patrik och som sagt ibland är det bra med erfarenhet och en god bok eller två.

*Suck*. Jag fattar inte att allting av det jag säger är så pass kontroversiellt på SG. Det jag sitter och skriver här vet nästan varenda fjortis rookie-växtakvarist i sötvatten. Det går att konkurrera ut mikroalger genom växter. Mitt mål är att bevisa att denna grundsats gäller även i saltvatten. Det är i o f s inte så mycket att bevisa, jag är inte ny med det: Tom Barr har en sjuhelsikes makroalgskar utan en tillstymmelse till mikroalger. Man skall se till att makroalger har goda förutsättningar för att växa, ej för mycket näring. That's it.

Vad gäller den ständigt återkommande tipset om en god bok. Någon speciell du syftar på? Och vad är speciellt med just den boken? För övrigt känns det som om det finns mycket mer och uppdaterad information på nätet, från flera olika källor, varför en bok skulle nog passa bra som ett uppslagsverk för olika arter snarare än en handfast handledning.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Vill du skapa ett kar med macroalger måste du hålla bra vattenkvalitet med låga näringvärden för att inte microalgerna skall ta över.

Varför det? Har du någon bra förklaring till det?

Hur kommer det sig att det i sötvatten går att hålla algfria akvarium trots näringsnivåer på säg 120 ppm nitrat och 10 ppm fosfat, under förutsättning av att det finns mycket växter?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Söt och Saltvattensakvarier skiljer sig avsevärt i hur kemin fungerar. Det är förvisso samma näringsämnen i sötvatten och saltvattenskar men skillnaderna är avsevärda.

Patrik du kommer aldrig att kunna övertyga oss genom att refera till vad andra skrivit i olika sammanhang eftersom vi har akvarier där vi upplever vår verklighet.

Enda metoden skulle vara att sätta upp kar efter dina teorier och visa att de fungerar.

Lasse har gjort ett exempel med sina nano som vi har fått se fungerande. Fast där saknar vi massor med mätvärden för att bli riktigt övertygade.

Men han planerar ett SPS-kar om jag förstått det rätt som jag ser fram emot med stor nyfikenhet.

Kan inte du Patrik visa oss att dina teorier fungerar innan du skriver om dem som allmängiltiga sanningar?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Nej Patrik, jag kan inte redogöra varför söt och saltvattens akvarier fungerar så olika teoretiskt, men i praktiken vet jag att så är fallet med erfarenhet dels från min sons sötvattensakvarier dels från egna sötvattenskar långt tillbaka i tiden och alla saltvattenskar jag haft genom åren. Algproblem är i praktiken mycket vanligare och svårare att komma tillrätta med i saltvatten än i sötvatten. Inte ens i starkt belastade ciklidkar är det vanligt med alger trots frånvaron av växter. Jag personligen ger inte mycket för teoretiska resonemang utan praktisk verklighetsförankring. Verkligheten har visat sig vara är alltför komplex för att man skall kunna dra några större slutsatser av teoretiska antaganden utan någon visat att det verkligen funkar på riktigt.

Under min uppväxt bodde jag nära en av de svenska saltvattens pionjärernas akvarieaffär, Ulf Johansson, han hävdade på den tiden att dom som inte hade sötvattensbakgrund lyckades mycket bättre med saltvatten än dom med sötvattenserfarenhet, det kanske ligger en del i det även idag.

Julgran:

I mitt fall har tillsats av vodka hjälpt mig att få kontroll över algerna (ej sterilt månlandskap) tillsamman med sjöborrar och sniglar. Gemensamt för de flesta algätare är att dom inte gillar långa trådalger oavsett sort, om man rensar bort algerna manuellt, så äter algätarna gärna dom nya späda algerna som kommer upp.

Som många andra skrivit så är sjöborrar mycket bra algätare, Mespilia globulus är en art som dessutom inte skadar något annat.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Söt och Saltvattensakvarier skiljer sig avsevärt i hur kemin fungerar. Det är förvisso samma näringsämnen i sötvatten och saltvattenskar men skillnaderna är avsevärda.

Kemin må vara annorlunda, men biologin/växtfysiologin synes i princip vara densamma. Stor skillnad.

För övrigt är det synd att det inte finns fler inom saltvatten som sysslat med utpräglade växtburkar i sötvatten tidigare, då skulle det finnas en större förståelse för det jag skriver. Oveb har kört en high-tech växtbalja, men han har konverterat fullt ut, Morphriz har man inte hört på länge. Jag hoppas defdac på sötvattenssida kan börja med saltvatten snart!

Patrik du kommer aldrig att kunna övertyga oss genom att refera till vad andra skrivit i olika sammanhang eftersom vi har akvarier där vi upplever vår verklighet.

Enda metoden skulle vara att sätta upp kar efter dina teorier och visa att de fungerar.

Kan inte du Patrik visa oss att dina teorier fungerar innan du skriver om dem som allmängiltiga sanningar?

Men det är ju det jag försöker göra! Tyvärr synes man inte kunna använda CO2 ur tub för att boosta tillväxten på makroalgerna på det sättet som man gör med riktiga växter i sötvatten, och det är därför det tar sådan tid. Jämför gärna med ett icke-koldioxid berikat sötvattensakvarium: där är tillväxten också ganska blygsam (runt 1/10 av en CO2-högljus-burk). Jag har inte postat något inlägg på flera veckor i min Marine Planted-tråd just av det skälet: att även makroalger tar tid på sig att växa. Jag har dock redan kunnat ge bort en hel del chaeto/spagettialgen. Det är inga imponerande mängder, men man bör ju hålla i åtanke att jag har 27 liter att leka med, jämfört med dina 3,5 kubik, Stig. Skillnaden mellan våra vattenvolymer är ju minst sagt enorm.

Under tiden alla - inklusive mig - går och väntar på utvecklingen i min burk kan jag posta lite länkar:

http://haaga.aqua-web.org/hardware/p2150356.htm

http://haaga.aqua-web.org/hardware/p2150357.htm

Är det mycket skitalger man ser där?

Vad gäller detta:

Lasse har gjort ett exempel med sina nano som vi har fått se fungerande. Fast där saknar vi massor med mätvärden för att bli riktigt övertygade.

Jag förstår inte påängen med mätvärden i hans fall. Lasse har än så länge kunnat visa att mjukkoraller trivs utmärkt och förökar sig med hans metod. Vad spelar mätvärdena för roll då? Bl.a. ricordeor synes trivas i såväl Lasses "low-tech" tank som i Svärds "high-tech". Som jag ser det är låga värden i sig inget att skryta med för gemene akvarist - däremot är det mycket mer tillfredställande att visa upp ett

Molly-hotell a la Lasse i all dess prakt. Vad skall man med låga mätresultat i hans fall - rama in dem? Höjer de ens status som akvarist?

Det är däremot mycket möjligt att mätvärden kan komma att bli kritiska när Lasse kör igång sitt SPS-kar, men det återstår som du säger att se. Jag är också mycket nyfiken. (Kan inte det där förbannade Red Sea dyka upp snart, för helsike! icon10.gif)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

lite offtopic men är den någon som kan ge id på algen som är i framkant p ådenna bild

http://haaga.aqua-web.org/hardware/p2150357.htm

Den gröna med små gröna kulor på tråd typ. Har lite sådana i mitt kar som Rostratusen käkar mer än gärna. Kanske skall man försöka plocka ut lite till sumpen och odla där?

det är väl en variant av caulerpa?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Nej Patrik, jag kan inte redogöra varför söt och saltvattens akvarier fungerar så olika teoretiskt, men i praktiken vet jag att så är fallet med erfarenhet dels från min sons sötvattensakvarier dels från egna sötvattenskar långt tillbaka i tiden och alla saltvattenskar jag haft genom åren. Algproblem är i praktiken mycket vanligare och svårare att komma tillrätta med i saltvatten än i sötvatten. Inte ens i starkt belastade ciklidkar är det vanligt med alger trots frånvaron av växter. Jag personligen ger inte mycket för teoretiska resonemang utan praktisk verklighetsförankring. Verkligheten har visat sig vara är alltför komplex för att man skall kunna dra några större slutsatser av teoretiska antaganden utan någon visat att det verkligen funkar på riktigt.

Under min uppväxt bodde jag nära en av de svenska saltvattens pionjärernas akvarieaffär, Ulf Johansson, han hävdade på den tiden att dom som inte hade sötvattensbakgrund lyckades mycket bättre med saltvatten än dom med sötvattenserfarenhet, det kanske ligger en del i det även idag.

Jo, Per, jag kan hålla mig dig till viss del, men de flesta sötvattnare hade/har ingen aning om alger/växter. Det är fortfarande många inom sötvatten som inte har en aning om varför alger uppkommer. Hur man åtgärdar det. Hur man förhindrar det. Hur man sedan underhåller det. Det är fortfarande många som tror att alger i ett sötvattensakvarium är en hit-or-miss, dvs. det är bara turen som avgör om man drabbas av alger eller inte. Det är fortfarande många som står handfallna när deras växtlighet dör, även de mest stryktåliga växtarterna. Jag vet - jag själv varit en nybörjare och fick lära mig den hårda vägen, och mitt "utbildningskonto" har varit minst sagt stort.

Tyvärr börjar jag inse mer och mer att det även inom saltvattensakvaristiken finns de som inte har en aning om vad som försigår i karet, utan måste blint förlita sig på råd från andra, mer erfarna akvarister. Dessa erfarna akvarister har lärt sig att det finns viss teknik för att minska algplågan (skummare, fosfatremovers, nitrat/silikatfilter m.m.). Detta vidarebefordras till andra, och hela hobbyn synes vara väldigt likriktad, i vart fall i Sverige. Därför kan det uppfattas som störande när andra, avvikande åsikter lyfts fram. i utlandet verkar det finnas mer olika sätt att köra ett saltvattensakvarium. Men det är bara min uppfattning.

Har du/ni förresten funderat på varför det sällan förekommer mikroalger i ett övervuxet korallkar, och som inte har att göra med låga näringsnivåer?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

lite offtopic men är den någon som kan ge id på algen som är i framkant p ådenna bild

http://haaga.aqua-web.org/hardware/p2150357.htm

Den gröna med små gröna kulor på tråd typ. Har lite sådana i mitt kar som Rostratusen käkar mer än gärna. Kanske skall man försöka plocka ut lite till sumpen och odla där?

Caulerpa racemosa

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har kört sötvatten växtakvarium med kolsyra i nästan tio år nu. Först sex år i ett 720 sedan uppehåll. Efter det två år i mitt 1550 och nu ett och ett halvt år i ett 600 liters. Så jag har litet erfarenhet av växtakvarier också.

I mina salt har jag lite macroalger också. Två sorters Caulerpa har jag + en bladväxande brunalg + trådformad brunalg? + buskformad rödalg + några till. När det gäller vattenvolym började jag om min saltkarriär med ett 32 liters nano som gick nästan två år innan jag lade ned det. Litet Nanoerfarenhet har jag alltså.

Men jag hävdar med bestämdhet: Det är stora skillnader i hur söt och saltvattenskar fungerar.

När det gäller Lasse och mätvärden så finns det en misstanke:

Om man har riktigt mycket algbetare kan de hålla ned algmängden trots ökande näringsvärden i vattnet om de kan äta mer än ljuset - fotosyntesen ger. Och sedan håller man ned den accumulerande näringen med vattenbyten.

Nu tror jag inte det är så Lasses kar fungerar men misstanken finns.

De låga mätvärdena behövs i ett större kar där man inte har möjlighet att hålla koll över alla algätare så att de inte svälter i hjäl och förpestar vattnet. Många koraller är beroende av lågt fosfatvärde för att visa bra färg. Jag och säkert många andra skulle gärna se Lasses metod tillämpad i ett större kar.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Men då så, Stig, då borde det väl vara självklart för dig som kunnig växtsnubbe varför jag påstår det jag påstår. Vad exakt anser du - bry dig inte om vad andra tycker om mina inlägg - vad du själv uppfattar inte stämma i det jag försöker föra fram om makroalger?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ok, Patrik nog teoretiserande, nu vill jag presentera ett fiktivt saltakvarium för dig.

Akvariet är på 700 liter och befolkas av fyra kirurger av olika sorter i olika storlekar, en kejsare på 15 cm. två clowner, ett par blenider och andra småfiskar. 30 sniglar och en sjöborre. Korallbeståndet är 85 % SPS och 15 % mjukkoraller. Belysningen består av 3 x 250 W MH. Det finns plats för en sump finns på cirka 100 liter.

Personen som har akvariet vill att SPS korallerna ska vara så färgglada som möjligt.

Hur tycker du att denna person som har det fiktiva akvariet ska hålla sina näringsvärden låga?

Konkreta förslag.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Om vi skulle ha akvarier utan näringstillskott skulle nog dina teorier fungera. Men näringstillskottet från de djur vi matar är för de flesta akvarier många gånger större än det som algerna kan ta hand om. Om man tar min anläggning som ett exempel: Jag skördar ungefär ett kilo Caulerpa i veckan men den har en torrhalt på bara några procent inklusive det salt som torkar in. Jag matar ungefär tjugofem gram frysfoder per dag med proteinhalt på ungefär sex procent. Jag har ändå en uppbyggnad av fosfat i karen den sista tiden trots att jag skummar ut ungefär tre liter i veckan. Jag skulle tro att skummet innehåller mer fosfat än Caulerpan.

Mina åtgärder i dag är att jag kör fosfatreducering med måttlig framgång. (Lasse har skrivit om jämvikt med Rowaphos som jag instämmer helt i). Jag bygger mig en kraftigare skummare och jag göder cyano! som jag skördar för att få ut fosfat den vägen. Om detta räcker vet jag inte men man kan ju inte göra allt samtidigt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ok, Patrik nog teoretiserande, nu vill jag presentera ett fiktivt saltakvarium för dig.

Akvariet är på 700 liter och befolkas av fyra kirurger av olika sorter i olika storlekar, en kejsare på 15 cm. två clowner, ett par blenider och andra småfiskar. 30 sniglar och en sjöborre. Korallbeståndet är 85 % SPS och 15 % mjukkoraller. Belysningen består av 3 x 250 W MH. Det finns plats för en sump finns på cirka 100 liter.

Personen som har akvariet vill att SPS korallerna ska vara så färgglada som möjligt.

Låter precis som mitt kommande projekt...!

Det här blir intressant...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ok, Patrik nog teoretiserande, nu vill jag presentera ett fiktivt saltakvarium för dig.

Akvariet är på 700 liter och befolkas av fyra kirurger av olika sorter i olika storlekar, en kejsare på 15 cm. två clowner, ett par blenider och andra småfiskar. 30 sniglar och en sjöborre. Korallbeståndet är 85 % SPS och 15 % mjukkoraller. Belysningen består av 3 x 250 W MH. Det finns plats för en sump finns på cirka 100 liter.

Personen som har akvariet vill att SPS korallerna ska vara så färgglada som möjligt.

Hur tycker du att denna person som har det fiktiva akvariet ska hålla sina näringsvärden låga?

Konkreta förslag.

Ajt, Jakob, skall försöka vara så konkret som möjligt. En utmaning faktiskt! :)

En sump på 100 liter i förhållande till en visningstank på 700 liter och med relativt mycket fisk är en svår ekvation om man vill köra med makroalger i sumpen. Därför skulle jag själv göra enligt tre följande alternativ (bara välja vilket man föredrar):

1. Om personen i fråga inte vill ha en enda makroalg i visningstanken, utan enbart koraller, så skulle jag rekommendera att sälja 700 liters karet och köpa säg två 350 liters. Det ena karet får vara ett korallkar, där kirurger kan få vistas, och den andra burken få vara algburken, refugium, där makroalgerna skall vara helt dominerande. Dessa två kar sammankopplar man på bästa sätt (teknik är inte min grej), så att vattnet cirkulerar hela tiden mellan baljorna.

2. Vill man inte sälja sin 700 liters, och vill absolut behålla kirurgerna, så kan en möjlig lösning också vara att dela karet på mitten med en glassruta och ha en överrinning mellan karets delar. I den ena delen håller man kirurger/algätande fiskar som inte går bra ihop med makroalger; den andra delen fyller man helt med makroalgerna. Kan vara ett jättebra kontrast till huvudburken, och det är även enkelt att belysa bägge delarna med en enda T5-armatur.

3. Vill man inte sälja sin 700 liter men kan tänka sig att köpa en sump på 100 liters och inte heller har något emot makroalger i visningstanken så skulle jag föreslå att fylla sumpen på 100 liter smockfullt med makroalger, och även ha massvis med Caulerpa taxifolia i visningstanken. Caulerpa är inte attraktiv ur betsynvinkeln för fiskarna, i alla fall i någon större utsträckning. Refugiet fylls med vilka makroalger som helst.

Teknik:

Oavsett vilket alternativ man väljer kör man med följande utrustning/teknik:

a) Kraftig belysning för såväl visningstanken som "refugium". Jag är egentligen emot att kalla en makroalgsburk för refugium: en burk fylld till bredden med snygga makroalger förtjänar ett bättre namn (även om jag förstår varför refugium heter som det gör).

B) Bra cirkulation - här vet de flesta själva vad de föredrar. En makroalgsburk behöver dock snällare cirkulation än visningskaret.

d) Sist men absolut inte minst - ett rejält ytterfilter med blå filtermatta/biobollar/makaroner/aktiverat kol.

Viktigt:

För att verkligen gardera sig mot mikroalger och ha låga näringsnivåer bör jag åter påängtera att makroalgsburken bör vara ordentligt fylld med makroalgerna, inga små tofsar i hörnen här och var.

Visningstanken skall vara så mycket som möjligt vara fylld med koraller. Detta är inte bara för att näringskonkurrera ut mikroalgerna (genom att koraller drar i sig den lösta organiska näringen), utan snarare för att ljusbegränsa eventuella mikroalger.

Sammanfattning:

Man kan inte hålla låga nivåer av oorganiken med de vanliga refugierna/sumperna. Jag såg att många oftast har en visningstank på flera hundra liter och hyfsat med fisk, samtidigt som en eventuell refugium (om man har en överhuvudtaget) är under hundra liter. Makroalgerna, även om de är förhållandevis snabba att ta upp oorganiken (nitratet och fosfatet), är alldeles för få om dessa är bara ett par nävar stora och förväntas ta hand om säg ett halvt ton vatten med fisk. Ekvationen går inte ihop. Jag själv skulle förorda ett refugim som är i förhållande till huvudkaret på kanske 50 : 50, dsv. har man en visningstank på 200 liter där man vill få omätbara nivåer av nitrat/fosfat, så bör refugium också vara minst 200 liter, kanske ännu mer. Sådan "sump" behöver ju som sagt inte sitta under karet, undangömd bredvid skummare, kalkreaktor m.m., utan kan lika gärna vara en del av visningstanken eller stå bredvid, på lika villkor!

Fördelar:

- Större artrikedom (makroalgsburken får gärna vara med ett sandbotten för massa maskar/småkryp/annat roligt)

- Mindre teknik

- Mindre underhåll

- Billigare i drift

Nackdelar:

- man blir betraktad som en utböling av andra saltisar icon10.gif

- Caulerpa kan sporulera (oftast inte så farligt, men fult), välj då om möjligt andra makroalger, helst av den röda sorten.

Edit: Makroalger suger också i sig tunga metaller som riktiga svampar:

http://www.springerlink.com/content/xhu3yj04ahe83vxl/

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Om vi skulle ha akvarier utan näringstillskott skulle nog dina teorier fungera.

Nej, det är det de inte skulle göra! Mina teorier är skit utan skit från fiskarna, om jag utrycker mig så. Makroalger kan inte leva på luft och vatten. En viss input behövs för att ens hålla en makroalg vid liv. En större input behövs för att få algen att växa. Man kan inte få output (makroalgtillväxt) utan någon input, algen kan ju för sjutton inte trolla.

Vad gäller övrigt se mitt svar till Jakob.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ajt, Jakob, skall försöka vara så konkret som möjligt. En utmaning faktiskt! :)

En sump på 100 liter i förhållande till en visningstank på 700 liter och med relativt mycket fisk är en svår ekvation om man vill köra med makroalger i sumpen. Därför skulle jag själv göra enligt tre följande alternativ (bara välja vilket man föredrar):

1. Om personen i fråga inte vill ha en enda makroalg i visningstanken, utan enbart koraller, så skulle jag rekommendera att sälja 700 liters karet och köpa säg två 350 liters. Det ena karet får vara ett korallkar, där kirurger kan få vistas, och den andra burken få vara algburken, refugium, där makroalgerna skall vara helt dominerande. Dessa två kar sammankopplar man på bästa sätt (teknik är inte min grej), så att vattnet cirkulerar hela tiden mellan baljorna.

2. Vill man inte sälja sin 700 liters, och vill absolut behålla kirurgerna, så kan en möjlig lösning också vara att dela karet på mitten med en glassruta och ha en överrinning mellan karets delar. I den ena delen håller man kirurger/algätande fiskar som inte går bra ihop med makroalger; den andra delen fyller man helt med makroalgerna. Kan vara ett jättebra kontrast till huvudburken, och det är även enkelt att belysa bägge delarna med en enda T5-armatur.

3. Vill man inte sälja sin 700 liter men kan tänka sig att köpa en sump på 100 liters och inte heller har något emot makroalger i visningstanken så skulle jag föreslå att fylla sumpen på 100 liter smockfullt med makroalger, och även ha massvis med Caulerpa taxifolia i visningstanken. Caulerpa är inte attraktiv ur betsynvinkeln för fiskarna, i alla fall i någon större utsträckning. Refugiet fylls med vilka makroalger som helst.

Teknik:

Oavsett vilket alternativ man väljer kör man med följande utrustning/teknik:

a) Kraftig belysning för såväl visningstanken som "refugium". Jag är egentligen emot att kalla en makroalgsburk för refugium: en burk fylld till bredden med snygga makroalger förtjänar ett bättre namn (även om jag förstår varför refugium heter som det gör).

B) Bra cirkulation - här vet de flesta själva vad de föredrar. En makroalgsburk behöver dock snällare cirkulation än visningskaret.

d) Sist men absolut inte minst - ett rejält ytterfilter med blå filtermatta/biobollar/makaroner/aktiverat kol.

Viktigt:

För att verkligen gardera sig mot mikroalger och ha låga näringsnivåer bör jag åter påängtera att makroalgsburken bör vara ordentligt fylld med makroalgerna, inga små tofsar i hörnen här och var.

Visningstanken skall vara så mycket som möjligt vara fylld med koraller. Detta är inte bara för att näringskonkurrera ut mikroalgerna (genom att koraller drar i sig den lösta organiska näringen), utan snarare för att ljusbegränsa eventuella mikroalger.

Sammanfattning:

Man kan inte hålla låga nivåer av oorganiken med de vanliga refugierna/sumperna. Jag såg att många oftast har en visningstank på flera hundra liter och hyfsat med fisk, samtidigt som en eventuell refugium (om man har en överhuvudtaget) är under hundra liter. Makroalgerna, även om de är förhållandevis snabba att ta upp oorganiken (nitratet och fosfatet), är alldeles för få om dessa är bara ett par nävar stora och förväntas ta hand om säg ett halvt ton vatten med fisk. Ekvationen går inte ihop. Jag själv skulle förorda ett refugim som är i förhållande till huvudkaret på kanske 50 : 50, dsv. har man en visningstank på 200 liter där man vill få omätbara nivåer av nitrat/fosfat, så bör refugium också vara minst 200 liter, kanske ännu mer. Sådan "sump" behöver ju som sagt inte sitta under karet, undangömd bredvid skummare, kalkreaktor m.m., utan kan lika gärna vara en del av visningstanken eller stå bredvid, på lika villkor!

Fördelar:

- Större artrikedom (makroalgsburken får gärna vara med ett sandbotten för massa maskar/småkryp/annat roligt)

- Mindre teknik

- Mindre underhåll

- Billigare i drift

Nackdelar:

- man blir betraktad som en utböling av andra saltisar icon10.gif

- Caulerpa kan sporulera (oftast inte så farligt, men fult), välj då om möjligt andra makroalger, helst av den röda sorten.

Du ser, du är inte så mycket annorlunda än oss andra, finns andra sätt att göra det på såklart. Men det du beskriver är inte alls ett ovanligt upplägg med undantag från bioboll/makaron avdelningen i ytterfiltret (Nitratfälla)

Sen gillar ju du makroalger mer än de flesta o vill därmed ha dem framme synligt till skillnad från majoriteten som gömmer refugiet.

Sådan "sump" behöver ju som sagt inte sitta under karet, undangömd bredvid skummare, kalkreaktor m.m., utan kan lika gärna vara en del av visningstanken eller stå bredvid, på lika villkor!

Åtminstone om jag tolkat denna del av ditt inlägg som att du skulle ha skummare i systemet? ..Eftersom du förespråkar en kraftig cirkulation kommer mycket utav 'skiten' blåsas upp i vattenkolumnen och därmed göra det lättare för skummaren att ta bort det utan att man behöver 'städa'.

Om du däremot ämnar starta upp detta kar utan skummare som om jag förstått dig rätt i tidigare inlägg är vad du förespråkar så vill jag önska dig lycka till...

Däremot så efter ett år eller två skulle man kunna trappa ner på skumningen för att sedan sluta mer eller mindre helt med den.

Hur skulle du göra med vattenbyten?

Osmos?

Om du trots 200-300 liter fyllt med makroalger får utslag på fosfattestet? (jag tror nämligen att 4 kirurger+1kejsare+2clowner+2blennider+ett gäng andra småfiskar.. vi säger 6-7 chromisar. kommer att se till att det blir fosfater i karet)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa Ny...