Topplista

Du får avgöra om det jag skriver är kompetent eller inte Jag skulle inte säga att jag har galet mycket teknik till mitt akvarium och jag lägger nog ner max 2-3h på det per vecka i rent underhåll (matning fisk 2-3ggr per dag, skrapa rutor, rengöra skummare, byta filtervadd, testa vattnet osv). Hade jag inte haft mestadels SPS så hade jag nog kunnat minska tiden än mer. Så länge du hittar en alternativ väg till näringsexport annat än vattenbyten som primär åtgärd för det så börjar du tjäna tid på allvar. Det enda man behöver vara medveten om är att beroende på hur karet tuffar på och mår så kan det ibland krävas mer av en. Men låt säga att du hittar ett reefer 350 eller dylikt. Till det "räcker" det med en schysst skummare, returpump, två ordentliga streamers/gyres och en belysning så kommer man långt på det i ren teknikväg. Doseringspumpar skulle jag också säga är bra att ha om du tänker ha en del stenkoraller. Som du säkert vet så kan det bli hur dyrt som helst, men sålänge du letar runt på begagnatmarknaden och inte väljer det dyraste varje gång så går det att komma igång sakta men säkert utan att det gör allt för ont i plånboken. Finns hur mycket djur som helst du kan ha i akvarier idag. Dock behöver just sjöhästar ofta ett artakvarium och punktmatning flera ggr varje dag. Inte något som passar för alla. Frogfishes har jag ingen erfarenhet av så där får någon annan gärna flika in. Med setup som beskrivet ovan kan du ha ett s.k. mixed reef utan större bekymmer. Fokus på LPS och eller mjukkoraller om du vill ha det lite enklare men ändå otroligt fint i akvariet. Välkommen tillbaka till en fantastisk hobby!

Hej Jag är gammal akvarist och hängde väl på det här forumet som mest ca 2000-2002 kanske, något sådant. Innan jag lade ner hade jag ett system på 1000 liter inkl sumpen. Kylare, halogenbelysning, deltec skummare (som var det "bästa" på den tiden) och automatisk påfyllning via osmosfilter plus lite annat smått och gott i teknikväg. Tillsatserna gjordes dock manuellt. Det var såklart skitkul och superintressant. Men anledningen till att jag la av var att jag inte kunde hålla systemet levande över längre tid. Och det var vad jag observerade här på forumet också, andra profiler på forumet råkade ut för samma sak. På den tiden var det väldigt nytt med fraggar, som jag minns det i alla fall. Men jag kom till en punkt då jag inte längre ville bidra till koralldöd genom min hobby. Jag la ner, tog dykarcertifikat och dök på korallrev över hela världen - i alla världsdelar förutom Europa då. Under en period för ca 10 år sedan körde jag igång med sötvatten igen, ciklider i två stycken 900-liters. Ganska coolt faktisk. Flyttade och la ner igen. Nu står vi inför en ny flytt där jag tänkt mig ett stort kar på 900-1000 liter sött i mitt nya kontorsrum. Eftersom flytt sker om knappt två månader har jag inte köpt något ännu. Sen snubblade jag in här igen och då väcktes intresset för salt igen. Jag började titta runt på olika medlemmars kar och knockades fullständigt över vilka fantastiskt fina kar en del har! Och ni förstår vart det här lutar... Men så blir jag samtidigt fundersam för jag läser ju också om krascher och problem som cyanobakterier och dinos och värden som rusar iväg och stabila kar som plötsligt blir instabila, osv. Och jag tänker: är det så fortfarande? Kommer jag att ge mig in på något som är omöjligt trots alla fina bilder jag ser? Vad säger ni? Handen på hjärtat - går det att bibehålla stabilitet och framgång i ett korallkar år efter år? Eller är det en illusion som jag kommer att vakna upp ur efter några månader?

@Kim Rosenqvist helt rätt, du kommer att öka svavelmängden i ditt kar, det är dock ett vanligt ämne i saltvatten (2.775g/l vid 35 ppt salthalt). Detta innebär att de relatvit små mängderna svavel som du tillsätter via K2SO4 inte procentuellt påverkar värdena i så stor utsträckning. Klorid är ju betydligt vanligare (19.8g/l vid 35 ppt salthalt) och påverkas därför ännu mindre procentuellt sett men har problemet att man bör hålla det i en konstant kvot till natrium nivån. Detta är en av de största anledningarna till att man tillsätter NaCl fritt salt som en del av balling metodiken. Efter huvudingredienserna i Balling så är just SO4 och K som är de primära delarna.

Marscherar på. Senaste inköp är en Meiacanthus grammistes. Funderar på att ta in en till art från Meiacanthus men ska tänka lite och se hur det går med denna till att börja med. En brun Acropora med lila toppar inköpt också i korallväg. Får se vad det blir för något av den framöver. Tror den kan få fina färger baserat på hur topparna ser ut i visst ljus. Lite vattenvärden: Salinitet: 1.026 Temp: 24,7c KH: 8,3 Ca: 410 NO3: 2,5 PO4: 0 - 0,03

Mjo så kan det ju vara, lyckligtvis var jag på detta innan det egentligen ens hann bli ett problem. Nånstans vill jag tro att det är bättre förutsättningar. Däremot är jag mer orolig över om det kommer något annat nu. Känns ju rent logiskt som att den biologiska balansen borde ha rubbats. Kolet är bytt! 👍

doserar KH2PO4. har koll på mitt kalium som ligger strax över 400. det konstiga är att karet set mycket bättre ut nu

Nej, du avskräckte inte - det är snarare det samlade intrycket som gör mig fundersam. Och det är inte så att jag vill peka på fel i hobbyn utan snarare ifrågasätter om det är en hobby för mig - eller omvänt, om jag är rätt person för den här hobbyn? Ett ciklidkar på 700-1100 liter med lite större firrar kan vara väl så kul egentligen. Det finns väldigt fina och naturtrogna inredningar som skapar en intressant och vacker miljö. Det krävs väl en timmes vattenbyte i veckan i normalfallet. Men det går inte att jämför sött och salt, det är som äpplen och päron stora skillnader. Enda likheten är väl att det är vatten inblandat och det finns levande i det vattnet... Med det sagt så lutar det ändå åt salt...

Jag matar de nästan varje dag med artemia och mindre krill. Fast alla får inte, jag matar bara min största sjönejlika direkt, resten av de får det som de lyckas fånga. Jag brukar tina en eller en halv kub och ger några till sjörosen, några till nejlikan och resten häller jag ut framför ett utblås. Jag hämta ut mitt nya frysfoder nu i torsdags(Tack Akvariefiskodling Jepo i Tibro), det blev fyra sorter. Jag köpte tre av varje så det ligger 1,2 kilo frysfoder på bilden här. Filtrerarmaten verkar lite speciell, den är mycket fin men är lite mjölig i konsistensen så man får nog mosa den lite. Men den ska nog bli bra, har inte använt den så mycket än. Fodret för ryggradslösa djur verkar väldigt lovande, den verkar vara plankton främst och är mycket fint men separerar bättre än det första fodret. Krillen var inte riktigt så stora som jag tänkte men de är grövre än krill och passar nog väldigt bra till lagom stora fiskar med. Cyclops är basfödan i mitt akvarium. Äts av nästan alla invånare. Min hand har inte haft några polyper ute än, har inte placerat om den heller iofs. Håller fortfarande på att skissa.

Något som kan vara en nackdel med nyare tekniken är att man lätt rattar bort sig med alla inställningsmöjligheter. Med programmerbara LED-belysningar kan man exempelvis lätt ge för starkt ljus, eller ställa in ett mindre lyckat spektrum, Med lysrör eller MH visste man ju på ett ungefär vad som fungerade, eftersom de flesta hade samma system. Tekniken för vattenrening är numera ofta så effektiv att man lätt åstadkommer så låga nivåer att koraller tar skada. Kan även tänka mig att en del krascher beror på att någon doseringspump eller sensor felfungerat. Jag har väl råkat ut för allt av det ovanstående (utom det sista, eftersom jag inte använder några sådana).

Jag skulle nog även flika in att sjöborrar är väldigt luriga att köpa då det i princip inte går göra någon som helst bedömning om hur de mår förens det är för sent. De blir inte smala när de svälter etc utan de ser kanon ut tills taggarna trillar av och det är för sent att göra något öht. Så det kan vara så lika gärna att din sjöborre var döendes redan i affären. Det är i dagsläget inget som går bevisa varken för eller emot tyvärr. Jag vill nog inte bestrida kaptenens råd om acklimatisering ovan heller, det är ganska sunt att göra. Men jag måste även peka in att det inte är ett krav. I vår lokal köptes det tidigare i år(början på januari) in fem stycken likadana sjöborrar som transporterades ca 3 timmar innan de var på plats. Det gjordes ingen som helst acklimatisering av dessa utan de håvades direkt och överfördes till sin bytta. Alla fem exemplar överlevde detta och gnager fortfarande på sina stenar. Här måste dock poängteras att sjöborrarna åkte inte direkt ner i akvariet där de skulle bo. De åkte ner i ett sterilt karantärsakvarium(en plastbytta) med bara en luftutströmmare och nyblandat vatten, ingen inredning alls. Karantänsbyttan startades dagen innan. Sjöborrarna flyttades sedan var tredje dag till en helt ny bytta med nytt vatten, ge genomgick så kallad tank transfer som allt som införs till det systemet där de går. Iom att sjöborrarna kan dö så lätt så bildas mycket myter, som att de inte får vara i luft tex. En påstådd anledning till att de dör är att man har dålig vattenkvalitet. Det behöver nog inte vara helt sant men inte helt falskt heller. Det är ändå ganska känsliga djur så det kan lika gärna vara så att i vissa fall blir de förgiftade av något som de inte tål i vissa akvarium. I vårt fall så var den möjligheten ej en faktor då vattnet var helt nytt. En annan personlig erfarenhet från att fånga vilda sjöborrar är att de har jag heller aldrig acklimatiserat så vänligt om jag ska vara ärlig och de har heller aldrig dött av den anledningen. De kommer uteslutande från väldigt grunda vatten dock och kan vara vana vid snabb förändring i salthalt. Känn dig inte dålig för övrigt, jag har haft samma erfarenhet som dig vid flera tillfällen, trots att jag acklimatiserat. Mycket jag skrev ovan kan tolkas som att acklimatisering inte är nödvändig men vi ska ha respekt för att det är levande djur vi hanterar och bör därför vara så varsamma vi kan med de. Gör helst någon form av acklimatisering och mät salthalten i påsen och ditt akvarium så skillnaden inte är helt åt skogen, det är aldrig fel att göra något varsamt. Får jag gissa så har antingen sjöborren blivit förgiftad av något i ditt vatten, vad kan vara omöjligt att lista ut. Eller så var individen ganska svag redan när du köpte den.

Okej. Då är det nog tyvärr det som dödat din sjöborre. Det behövs i 99 % av fallen ske en viss "inkoppning" (acklimatisering) till akvariet (sålänge man inte vet vad det är för värden och man har samma som butik, vilket är ovanligt). Med temp gör du rätt att du sätter påsen i akvariet eller antingen att man tar en hink akvarievatten och har påsarna flytande däri om det är svårt att ha dem i akvariet så att tempen balanseras. Under tiden så häller du över lite vatten var 5-10 min i påsen(mellan 5- 10% av påsens vattenvolym) tills dess att du mäter åtminstone samma salthalt i påsen som i akvariet. Påsens vatten slänger du och håvar endast ur djuren ner i akvariet när inkoppningen är klar. När det är känsligare djur (lägre djur typ snäckor, sjöborrar osv) så kan det vara ännu bättre att köra droppmetoden. Det betyder att man har en liten slang med ett reglage på som styr flödet från akvariet så att det droppar sakta (1-2 droppar per sekund brukar det vara) så att de känsligare djuren inte utsätts för en chock som kan skada och i värsta fall ta kål på dem. Dessa "slangar" går att köpa från de flesta saltbutikerna och de brukar ha en lite manual hur man droppacklimatiserar. Normalt brukar en sån typ av inkoppning ta 1 - 2h, medan "vanlig" inkoppning brukar ta 30 min - 1h. Det finns även undantag där det är mer gynnsamt att inte acklimatisera om pH:et är lågt i transportpåsen, men har djuret varit i påsen mindre än en timme brukar det vara lugnt. Är man osäker så är det bara att mäta pH och göra en bedömning. Läs mer i bifogat tråd.

Kan bara dela med mig av att jag omedvetet höjt mg till 1600, och att jag därefter hittade bryopsis som frodades på några ställen. Ingen "vattentät" metod med andra ord. Det var väl förmodligen inte syftet med denna tråd, men tänkte jag väger in på ett sidospår ändå 😅👍

Fick tritonsvar, kan ju onekligen vara fosfaten som gör att jag har cyano I övrigt ser det helt okej ut. Lite förvånad över fosfaten men inte speciellt orolig.

Tack och välkommen som fortsatt stödjande medlem @RogerE Tack även för stödet O.P Pålerud. Återkom gärna ifall du är användare på guiden i PM till mig för uppdatering av banner. Ert bidrag betyder mycket för att hålla igång saltvattensguiden.se Vill du också bli stödmedlem så kan du läsa hur du gör här Stöd SG

Pink tip Ephyllia Ancora, Grade Ultra.

Vad doserar du förresten för fosfat? Har för mig att Lasse fick problem med bla fiskdöd pga för högt kalium efter en tids dosering.

Om du tror att mängden bakterier är begränsande så kan du ju testa att förbättra förutsättningarna för dem; några liter siporax i ett ställe med högt flöde i sumpen. Har du ammonium och fosfat så är kanske kol begränsande för bakterierna; försiktig dosering av kolkälla. Gällande cyano så är det enda jag har fått att fungera att hålla en hög N:P-kvot. Låga näringsvärden, mörkläggning, utsugning mm har bara funkat tillfälligt.

Klart du får fråga... Jag bor i Munkedal, men åker till Lysekil en halvtimmes bilresa bort. Ibland far jag till en broförsedd ö utanför Strömstad som heter Tjärnö och håvar. Att fånga djuren själv är halva charmen i med att ha kalla akvarier. Sen är det spånnande att hålla på med nått udda också...

Livet tuffar på. Jag har ändrat lite kring hur jag belyser karet. En Giesemann stellar är på plats tillsammans med mina radions. Främsta anledningen är att över tid skulle jag behöva en radion till eller komplettera med T5 för att minska skuggning som jag redan nu såg fanns. Förlorat 2 acros, dock inget som jag stressar upp mig över då båda var vilda och inte riktigt har gillat sin nya plats här i världen. Främsta svårigheterna / utmaningarna jag har i nuläget är att börja begränsa mina glasrosor. Har en gigantiskt mängd små som tidsnog kommer att ta över. Har testat 2 filfiskar men båda fattade tycker för mina betydligt dyrare LPS koraller så de fick återvända till butik. Den andra utmaningen är att få bättre polypexpansion och färg på mina acroporor. Vissa ligger väldigt bra till medan andra är väldigt tråkiga i båda avseendena.

Jag har länge funderat på hur ett akvarium med mjukbotten skulle fungera. Nu har jag faktiskt hastigt och lustigt dragit igång ett sådant. I förrgår drog jag upp draggen (ankaret) efter att ha fiskat makrill och då kom det upp tre sjöpennor! Har aldrig hänt tidigare och jag har tagit upp en del draggar i mina dar... Grymt kul och nu fick jag en spark i baken att dra igång mitt lilla planerade 50-liters. Allt stod limmat och klart och väntade, det som fattades var att förstärka ställningen och sätta upp isolering och belysning. Det blev gjort igår och sjöpennorna lades på botten. De ska egentligen stå upp på en lerbotten, men det kommer om några dagar. De är rätt stressade och på två av dem har foten brutits av, så dem är jag lite orolig för. Nu fattas lerbotten och idag tog jag med min skopa ut till samma ställe i hopp om att få fler pennor, men med huvudsyftet att hämta lera. Sänkte ner skopan till 23 meter och drog upp den helt tom. Testade igen och på ett lite annorlunda sätt och fick nu ett par liter go lera. Man kan tro att det stinker, men det luktar knappt nånting. Det häftiga var att jag såg skopan på väg ner på ekolodet. Då blev det lättare att se när man var på botten. Skopan är den sneda, grova linjen. Ekolodet rör sig åt höger med en uppdatering i sekunden. Väl hemma igen var jag redo att skapa lervälling. Jag såg framför mig att hela akvariet skulle bli en enda stor sörja som sakta skulle sjunka till botten. Det blev naturligtvis noll sikt, men leran höll sig som klumpar som gick att smeta ut på botten i ett jämnt lager. Här är levande sand med kornstorlek 0.0005 mm Ingen sikt... Man kan faktiskt se lerbotten. @mikoto Jag fixade till en vattenhiss enligt dina råd. Förstorade intaget genom att värma och sticka in ett skaft. Sen gick en syresten in. Blev tyst och fint. Dock skvätter det mer. Det ser ut som gjuten cement! Det kom inte upp speciellt mycket djur i leran. En del ormstjärnor och några snäckor, men döm om min förvåning när en liten bult sprattlade till. Väl hemma är den än så länge identifierad som spetsstjärtad smörbult - Lesueurigobius friesii. Den är tydligen symbiotisk med havskräfta. Häftigt!

Det gäller att passa på när tillfälle ges! Och detta är roligare än att bygga uterum, fast det måste jag nog snart börja med... Kylaren är inte inkopplad ännu pga att jag fiskar så mycket På tal om att fiska gjorde vi ett nytt försök med havskatt idag, men lågtrycket som var på väg in gjorde att det var fruktansvärda strömmar ute vid Bonden. Bottenmetan nådde aldrig botten, så vi vände fören mot Flatholmen och läppfiskarna istället. Min kära bror lyckades att dra upp en grann blåstråle till min stora lycka! Nu börjar nog karet bli fullt, så jag får lugna mig och se hur systemet reagerar. Jag går på små moln just nu! Dock måste jag snart fixa en bättre kamera då inte ens Photoshop lyckas fixa till blåsticken i mobilbilderna.