Christian J

Hittade det här inlägget av dig: "Sedan är det lite ojust att ta upp Växjö och deras klorproblem. Orsaken till deras problem på 80 - talet var att man hade storhetsvansinne och dimensionerade sitt vattenledningsnät för nästan dubbla befolkningen. Man fick ett ganska stillastående vatten på vissa ställen och fick utbrott av bakterietillväxt. detta bekämpades med klor och metoden att blanda klordioxid och ammoniumsulfat för att få kloraminer uppfanns där. det gick inte ha nått i det vattnet stundtals utan att använda vattebehandlingspreparat." Men det har då alltså inte varit normala doser, som t ex i Göteborg, utan extremfall?

Läste någonstans att högre temperatur driver ut CO2 ur vattnet, kan det stämma? Frågan är isf hur effektivt det är.

Parasiter kan även sitta på döda delar av korallskelett. Hur länge har karet varit utan fisk?

Frågan är om akvarister har märkt några problem med kloraminförgiftning, i synnerhet i Sverige där jag antar att dricksvattenkoncentrationen är ganska låg? Och borde inte främst bakterierna i akvariet påverkas, det är väl för att döda bakterier som kloramin tillsätts i dricksvattnet? Självklart kan man inte utesluta t ex fiskförgiftning på lång sikt, och kanske akvaristen då tror att en fisk drabbats av något annat när den i själva verket är kloraminförgiftad. Å andra sidan kan man inte automatiskt dra slutsatsen att en eventuell förgiftning måste bero på mångårig kloraminexponering, det finns ju gott om andra kända och okända ämnen som också skulle kunna leda till förgiftningssymptom. Holmes-Farley skriver för övrigt: "Even if the chloramine added each day is broken down in the aquarium before the next addition (something that is likely, but not demonstrated for aquaria)...", vilket skulle betyda att kloramin inte anrikas. Trots det menar han att djuren kan förgiftas av de ständiga nytillskotten: "...then if the top off water contained 4 ppm chloramine, the aquarium would be boosted to 0.08 ppm every day", men 4ppm är vad jag förstår långt över svenska nivåer. Dessutom blir kausaliteten svår att bevisa om en fisk uppvisar förgiftningssymptom efter flera år om inget kloramin ackumulerats i akvariet...

Enligt artikeln skall det vara i USA: "Most aquarists in the greater Boston area (including myself) found chloramine levels of less than 0.5 ppm-Cl in their tap water when tested at a recent Boston Reefers Society function."

Edit: hittade svaret på http://www.reefkeeping.com/issues/2003-11/rhf/feature/ :-)

Vad jag vet används kloramin i Göteborg. Jag tror inte kloramin är särskilt giftigt, men oavsett så tas det inte bort av osmosfilter om jag minns rätt.

En anledning att ta det lugnt med att sätta i olika djur är att man bör man öka matningen långsamt, så att bakteriepopulationen hinner anpassa sig. Detta gäller kanske inte algätare om det finns alger att äta av i akvariet, eftersom man då inte behöver mata dem extra. Använder man redan inkörd levande sten kanske det inte är fullt så viktigt, men är LS inte inkörd kan det bli stora svängningar enbart pga döende biomassa på/i den, likaså om man startar med död sten och hela bakteriekulturen måste byggas upp från grunden. Även koraller kan vara känsliga för varierande vattenkvalitet pga instabil bakteriepopulation.

Jag sätter vitbalansen på auto, och använder ca -2,3 stegs underexponering för att förhindra att blå färger överexponeras (observera att histogrammet i en del kameror bara visar rätt exponering för grönt, så man kan kanske inte se om blått är överexponerat: http://www.kenrockwell.com/tech/yrgb.htm ). Denna metod resulterar i ganska blå och mörka bilder direkt ur kameran, därför använder jag sedan Photoshop eller liknande bildbehandlingsprogram för att rätta till vitbalansen i datorn (i JPG-format). När den överflödiga blå färgen tagits bort på detta sätt kan man dra upp ljusnivån för att kompensera för underexponeringen.

Det är bara skal på levande snäckor som växer. Har du tomma skal av lämplig form och storlek så borde eremiterna föredra dem. Eremiter och snäckor äter olika typer av alger, men det kan även variera mellan olika arter av eremiter och snäckor.

Några långsökta teorier: - Vattenbytet virvlar upp bottensand, vilket ger räkorna mer att äta. - Vattenbyten försätter dem på lekhumör (förekommer bland en del sötvattensfisk iaf), och skalbytet beror i sin tur på lekhumöret. - De irriteras av det nya vattnet, och ömsar skal som en slags reningsprocedur. Här är förresten en bild på min ena kamelräka alldeles innan senaste ömsningen, lägg märke till algväxten. Undras om den väntat med att ömsa skal pga för lite mat? Men den andra kamelräkan ser normal ut, likaså min putsarräka.

Bättre sent än aldrig... Jag tillsätter bara kalkvatten via osmolator, men har gjort uppehåll (har ändå inga koraller än så länge).

När returpumpen stannar kommer vatten att rinna baklänges från akvariet till sumpen, tills mynningen på returslangen hamnar ovanför vattenytan i akvariet och häverten bryts, så säkerhetsvolymen beror på hur mycket vatten som kan rinna tillbaka innan dess. Sitter mynningen ovanför vattenytan är det inget problem, men då plaskar det förstås mer. Mer om sumpar: http://reefkeeping.com/issues/2003-01/gt/

Jag byter aldrig vatten och tillsätter inget jod (utom eventuellt via fodret), och min putsarräka brukar byta skal var tredje vecka.

Man kan även ha en sump på golvet bredvid akvariet. Minimimåttet handlar väl främst om att den inte skall översvämmas om t ex returpumpen stannar. Annars räcker det att den tekniska utrustningen får plats. Det gäller dessvärre hela saltvattenshobbyn... Mitt förslag är att ta det lugnt med tekniken i början, som du ursprungligen hade tänkt, sen kan du alltid uppgradera längre fram om du vill hålla t ex känsliga stenkoraller.

Man kanske kan säga så här: har du ett biologiskt filter så får du all nitrifikation du behöver där, och någon levande sten behövs inte alls till det. Däremot erbjuder LS denitrifikation, utan denna stiger nitrathalten fortare och du måste byta mer vatten. Med tillräckligt mycket LS (i förhållande till hur mycket du matar) stiger inte nitraten alls. Så hur mycket LS du behöver just för denitrifikation beror kanske i slutändan på hur mycket vatten du vill byta. Har du inget emot normala vattenbyten kan du kanske strunta helt i LS som biologiskt filter, och enbart använda LS av estetiska skäl.

Vad jag läst är Siporax det bästa för biologisk filtrering, men du måste förmodligen använda förfiltrering (skum eller vadd) som rengörs ofta för att hindra att detritus sätter igen siporaxen. Kanske du skulle kunna montera en skumpatron på insugsslangen i akvariet, så blir det lättare att göra rent? Det stämmer, bakterier i eller på stenen kan både bryta ner ammonium, nitrit och nitrat. Hur mycket sten som är lagom är svårare att säga, men jag tror att många använder onödigt mycket sten. Stenen kanske har använts i ett kar där det tillsatts fiskmediciner som är farliga för lägre djur, men om du ser akvariet i drift och det innehåller välmående koraller och räkor så är det nog ingen fara.

Vad gäller vid kortare transporter (t ex 1 timme), är ammoniak överhuvudtaget ett problem då? Jag har fått intrycket att ammoniak diskuteras mycket på amerikanska forum, eftersom de köper mer fisk från nätbutiker, vilket leder till längre transporttider.

Det kan bero på allt möjligt. Kanske de var i dåligt skick redan när de skickades till Sverige? Kanske de stressas av aggression från de befintliga fiskarna? Låter normalt, enligt vad jag läst skall ca 30m vara lagom innan pH har hunnit stiga alltför mycket i påsen och orsakat ammonikakförgiftning. Är salthalten samma eller något lägre i ditt eget akvarium kan du vara snabbare. Det finns även medel som binder ammonium/ammoniak om du måste acklimatisera långsamt.

Menade du med eller utan skummare? Det går att köra med enbart levande sten om man bara har ett fåtal djur som behöver matas, annars skulle jag hellre använda skummare än ytterfilter. Första veckorna ammonium. Därefter beror det på typen av djur och mängden vattenbyten, en del mäter inget alls medan andra mäter allt de kan. NO3, PO4, Ca, Mg och KH är vanligt om man har stenkoraller. pH varierar ofta under dygnet men bör hålla sig inom stabila intervall om KH är bra. Testa koppar om du har nya vattenledningar i huset, annars är osmos omdiskuterat (jag bor också i Gbg och använder det inte): Den starkare belysningen brukade värma saltvattenskar mer förr (gäller bara metallhalogen och lysrör, inte LED) samtidigt som avdunstningen utan täckglas kyler ner. 26 grader är utmärkt. Nej inte till LED. Det lär vara mjukmedlet i plastslangarna som slutar fungera, vilket gör att slangarna hårdnar och lättare lossnar. Silikonslangar borde generellt fungera, finns även i t ex vinbutiker, men vill du spara pengar skulle jag avstå helt från ytterfiltret. Använd eventuellt ett enkelt innerfilter för mekanisk filtrering. Siporax med lite skum som förfilter kanske? Men det verkar opraktiskt eftersom man behöver rengöra filtret ofta (plus risken för läckage), använd hellre ett innerfilter eller ett som man hänger utanpå akvariet. Mängd sand beror på om du vill använda den som biologiskt filter ("deep sandbed", 10-15cm), för grävande djur (2-20cm) eller bara som dekoration. Grävande djur föredrar oftast finkornig sand, men den virvlar lättare upp och är svårare att hålla ren. Jag tror att rekommendationerna för mängd levande sten är föråldrade. Använd stenen för dekoration i första hand och lös vattenreningen på andra sätt. För mycket sten stjäl utrymme och gör att mer detritus samlas under. Ja, men det varierar mellan olika djurarter. Jag skulle rekommendera streampumpar, gärna med pulsautomatik, t ex en Turbelle 6040.

Nu såg jag min muralis sluka en bit nori som flöt förbi. Däremot verkar han spotta ut trådalger som följer med sanden.

Det är väl det jag skrev? Frågan är om (och vid vilken nivå) hög fosfathalt kan bidra till svårkontrollerad grön trådalgväxt i ett nystartat akvarium.

Jag föredrar också färsk levande sten, min poäng var att det frigörs mer fosfat (jämfört med kurerad sten) eftersom en del av det levande på/i stenen dör under transporten. Så det kan vara en god idé att mäta fosfat redan från början --förutsatt att man tror att fosfat kan bidra till algväxt, förstås. (Kurerad sten behöver f.ö. inte vara helt död, jag tror det beror på hur och hur länge den kurerats.) Håller med om att mycket annat kan bidra, men menar du att fosfat är helt irrelevant för algväxten i ett helt nystartat akvarium?

Jag har använt en ficklampa, eller så har det inte varit helt mörkt i rummet.

Vilken är kopplingen till starkt LED-ljus?