Lasse

Vilken test har du. 5 ppm är mycket i ammonium vilket gör att jag är tveksam. Har du testat på nytt saltvatten eller bara i RO vatten plus tillsatser? MVH Lasse

Avser fiskarna. 8,2 ger ca 10% som NH3. Läste artikeln och den har en svaghet som de själva är medvetna om och det är ev nitrifikation i lagren. Den är inte mätt. Sedan - det är inte dåligt med ljus de tryckt på. 400 watt över en 10 cm behållare med 40 cm djup. Inte ens i våra korallakvarier kommer man upp i de ljusmängderna. Mörkerupptaget var också beroende på ljusinsättningen. Halvering - inte så effektivt. fast fortfarande mörkerupptag. Nä djupet fanns inte med som en faktor eftersom allt ordnade upp sig i och med att man fick bort det fria ammoniumet. Med bibehållna djup En algmassa kan lätt driva upp pH till över 10 i pH och då blir det mycket ammoniak. Vad gäller utsöndringsvägarna för ammonium från fisken så stämmer uppgifterna om direktutsöndring från gälarna med alla mina försök under åren så jag har ingen anledning att tvivla på de enstämmiga uppgifterna som finns i all fisklitteratur. Jag skrev inget om metabolisering på 20 minuter - bara att fisken börjar att utsöndra mätbara ammoniunivåer ca 10 minuter efter start av matningen och att ammoniumet ökar i vattnet under hela dagen (trots nitrifikation) tills ca 10 minuter efter mattstopp. Det här mönstret är ett stort besvär i recirkulerande fiskodlingar eftersom biofiltren inte utnyttjas maximalt och man i sötvatten kan få farliga nivåer av nitrit (den cykeln följer ammoniumkurvan med någon halvtimmes fördröjning) i sötvatten. I saltvatten kan man få farliga nivåer av ammoniak. I mitt nuvarande arbete utvecklar vi ett system där man bland annat skall kontrollera dessa variationer och få en jämnare ammoniumtillförsel till bakteriefiltrena. De försök jag gjort i fiskodlingar har varit i utvecklingsprojekt och är inte publicerade. Försöken på Stensund är dock publicerade. MVH Lasse

Skulle stått oorganisk kväveform MVH Lasse

Fel på testen. Om ditt ammoniumvärde är 5 så har du ca 6 % som ammoniak vid pH 8/temp 25 (0,3 ppm som NH3). Då hade det varit bra dött i akvariet. Se bild under MVH Lasse

Den enda kväveform som kan transporteras i en cell är ammonium/ammoniak. För att kunna använda nitrat måste den via enzym omvandlas till ammonium/ammoniak innan kvävet tas upp i cellen som Jonas påpekar. Det kostar energi - därför tas ofta ammonium upp fortare än nitrat. Men det är inte detta det handlar om i ett akvatiskt system där man skall hantera levande organismer. Där måste - om inte pH hålls lågt - ammonium omvandlas till nitrat så fort det går för att motverka gifteffekter. MVH Lasse

Hink och slang MVH Lasse

Du missar något väldigt viktigt -. mer än 80 % av utsöndrat kväve från fisk kommer som ammonium direkt ut i vattnet via gälarna och är intensivast i samband med att de äter. Under natten utsöndras nästan inget ammonium från dem. Det här har jag mätt upp i flera storskaliga experiment i belastade system där utsöndringen är så stor att den är mätbar och kvantifierbar. Ammoniumet börjar stiga ca 10 minuter efter matstart och börjar sjunka ca 10 minuter efter det att matningen avslutas. Gäller de arter jag mätt med undantag av Ål - där är fördröjningen ca 30 - 45 minuter. Detta beror troligtvis på magens konstruktion som gör att ålen inte kan äta och smälta maten samtidigt. Mina erfarenheter av hur andra fisk bajsar är inte samma som dina - i min värld börjar den bajsa så fort den börjar stoppa in något i andra änden. Detta gäller även öring hållen i recirkulerade system. Utsöndringen av kväve via urinen är försumbar, speciellt för saltvattensfisk som i princip inte kissar. Har du en länk till ditt grusbottenförsök så man får en uppfattning om vad försöket handlar om Näringstransport av kväve är en sak - den sker via upptag i algfilter och annat - främst i form av nitratupptag. Att satsa på att ta upp det i form av ammonium är en helt annan sak beroende på den giftiga ammoniaken. I våra akvarium med pH över 8 bör ammoniumet som alstras omedelbart tas om hand av ett bra bio/nitrifikationsfilter för att undvika ammoniaktoppar som är dödliga. I sötvattenssystem kan man tillåta att köra utan biofilter om pH medvetet hålls lågt (runt 7 och under) eftersom väldigt lite ammonium blir till ammoniak då. Men det är inte så lätt att hålla pH nere - speciellt inte om man har fotosyntes Nedan är en graf som visar hur många 5 som är ammoniak av det alstrade ammoniumet (innehållet i vattenkolumnen) vid olika pH vid två olika temperaturer. Fritt efter U-P Wichardt. Av grafen kan utläsas att om du har 1 ppm ammonium/ammoniak vid ett pH 8,5 i 25 grader så är 15 % i form av det farliga ammoniaken - alltså 0,15 ppm vilket inte är helt ofarligt. Avlägsnas ammoniaken (som är en gas) via exempelvis skummaren ställer sig jämnvikten in sig omedelbart på samma procentdel vad gäller kvarvarande ammonium/ammoniak - samma om en del ammonium omvandlas till nitrit/nitrat. Jag vet att Hydrophonik folket har lite andra ideer men med ett projekt som jag tror du känner till (om inte du så troligtvis din bror) - Stensunds Waste Water aquaculture utanför Trosa - led de första åren av den tron att vattnet inte behövdes nitrifieras eftersom man ville att växterna och algerna skulle ta upp ammonium direkt. Inte förrän anläggningen byggdes om av en viss L-E Forsberg till att ha ett nitrifieringssteg i början av processen fick man den att fungera som tänkt. MVH Lasse

Håller fullständigt med dig Stig MVH Lasse

Du glömmer att utsöndringen av ammonium i aquatiska system delvis är momentan - direkt när fiskarna äter utsöndras ammonium. Dessutom så är ammoniums giftighet beroende av pH. får du ammonium i fel tillfälle - kört. MVH Lasse

Fosfat är en av de mineraliseringar bakterierna gör - omvandlar organiskt fosfor till oorganiskt fosfor. Den här processen pågår lika kraftigt dygnet runt och det är därför man kan läsa ett högre fosfatvärde under morgonen (innan ljuset tänds) än på kvällen - precis då ljuset släcks. Under den mörka tiden pågår inte speciellt mycket upptag av fosfat (en del blockering och fällning kan förekomma och om nu det tas upp något löst fosfat från vattenkolumnen (vilket jag iofs inte har sett några bevis för) så sker den dygnet runt) men något ordentligt upptag sker inte förrän algerna börjar växa under de ljusa timmarna. I stort sett all löst fosfat i vattenkolumnen beror på bakteriell omvandling, ettdera momentant eller innan det låstes fast kemiskt. MVH Lasse

När nitrifikationen väl är igång är den ögonblickligen. Jag matar ett system idag med 12 kg foder om dagen, kväveinnehåll 6 % - pH i stigande upp mot 8. Just nu låg ammonium, låg nitrit dygnet runt. Ett algrefugium är bara verksamt under belysningstiden och inte så snabbt på att oskadliggöra ammonium innan det bildas ammoniak. att strunta i biofiltren är nog ett av de värre misstagen man kan göra inom denna branch. Märk väl också det Stig skriver - ammonium älskas av alger, framförallt snabbväxande mikroalger - håll nere amoniumnivån.om ni vill ha ett rent akvarium. MVH Lasse

http://www.seafriends.org.nz/oceano/seawater.htm MVH Lasse

Det är nog j-re än så - de använder nog den snabba kolkällan för att snabba på tillväxten och konsumtion av dött organiskt material. För att få svar på det måste man nog titta på vad det kostar i energi att få fosfor och kväve från vattenkolumnen resp. från det döda materialet MVH Lasse

Än en gång - skilj på silikat och Kisel - Triton läser Kisel - behöver inte vara silikat. Barium - behöver inte vara bariumjoner - har för mig att lösningsmättnaden för Barium joner är ca 40 - 50 mikrogram. Som visats i en tidigare tråd så kan GFO vara en källa för barium och det kan vara partiklar som kommit med i analysen. Det finns barium i den koncentrationen - men i vilken form vet vi inte. Kisel - du ligger under NSV i kisel - NSV är ca 2000 mikrogram. Varför Triton har 100 mikrogram som brytpunkt vet jag inte. Kan det vara någon myt som inte är genomskådad än. MVH Lasse

Enligt min åsikt så kommer införandet av en snabb kolkälla att initialt snarare öka fosfat och ammnoniumproduktionen i akvariet än minska denna. Lagret av bundet fosfor och kväve i dött organiskt material måste först minskas så att tillväxten av bakteriemassa är snabbare än nedbrytningen av organiskt material. Först då tar bakterierna fosfor och kväve från vattenkolumnen. Export av bakterier (både internt och externt) måste också vara effektiv. Att bakteriemassans tillväxt sker snabbt ses ju på hur lätt det är att överdosera kolkälla - den vita filmen och disigheten är ju bakterietillväxt. MVH Lasse

Insikten hur luftens koldioxidinnehåll påverkar våra saltvattensakvarier fick mig att för rätt så många år sedan förstå betydelsen av de koldioxidutsläpp som kommer från fossila bränslen har på pH:t i haven. Det var i samband med att fossilindustrin började lyckas med att skjuta växthusteorin från att ha fokus på deras koldioxidutsläpp till att fokusera på metan och andra naturliga källor. För mig handlar koldioxidutsläppen i första hand om det långsiktiga pH:t i världshaven. Från början så användes detta av motståndarna mot växthusteorin som ett bevis på att koldioxidhalten aldrig skulle vara ett problem. Haven skulle kunna ta upp enorma mängder. Att de då sågade av grenen de satt på - det tänkte de inte på. MVH Lasse

De bakterier du utnyttjar för att "suga upp" kväve och fosfor (och andra ämnen) är heterotrofa nedbrytare. De bryter ner organiska ämnen som finns i akvariet - även de ämnen som finns som debris och restprodukter från alger och fisk. Samtidigt som de bygger upp en ny biomassa så bryter de ner (äter) gammal död biomassa. En ökad bakterieaktivitet kommer paradoxalt nog också initialt innebära att mer kväve och fosfor kommer ut i akvariet. Detta kväve och fosfor kommer från dött organiskt material. Detta innebär att man måste först med hjälp av bakterier bryta ner det döda organiska materialet innan de kan börja konsumera kvävet och fosforn som finns i vattenkolumnen. Alternativt så måste det döda materialet blockeras i botten (sedimentet). Den här processen sker väldigt snabbt när det finns syre tillgängligt men går långsammare när syre inte finns tillgängligt. På det sättet får jag modifiera min tidigare ståndpunkt med att visserligen är bakteriernas tillväxt snabb men hela processen går inte lika snabbt i en anaerobisk miljö. En mycket stor grupp bakterier kan svänga mellan aerobi och anaerobi. Många av de som denitrifierar är fakultativa i det sammanhanget. Vad gäller denitrifikation så är dessa bakterier i behov av snabba kolkällor typ alkohol, socker och annat. Även om det organiska kolet räcker till (från restprodukter) på lång sikt så saknas det snabba kolet. Detta kol kan dock skapas internt under anaeroba förhållanden men det tar tid att bygga upp så mycket organiskt material som behövs. Under tid kan det dock byggas upp så mycket "goj" i djupa sandbäddar att man får en intern snabb kolkälla i sandbädden - men det tar lång, lång tid om man inte försöker påskynda detta. MVH Lasse

Använder du GFO Peter? MVH Lasse

Jag har rätt i alla fall Det snabba organiska kolet är begränsande för tillväxten av heterotrofa bakterier i ett akvarium. Bättre tillväxt av dessa, bättre nedbrytning, bättre mineralisering, mer koldioxidproduktion (faktiskt också av både ammonium och fosfat) MVH Lasse

Nej - de växer inte långsamt men de är väldigt begränsande av snabbt organiskt kol. Nitrifikationsbakterier är autotrofa - växer därför långsamt - De vanligaste denitrifikationsbakterierna är heterotrofa - växer oftast snabbt. Utan tillsats av snabba organiska kolkällor tar det ca 3 månader för denitrifikationen att starta i Lantfisks anaeroba filter - men sedan tar den fart. MVH Lasse

Ja de testade allt - men med två olika metoder. Cl, F, NO3 med HPCL och de övriga ämnena med ICP-OES Varje testmetod hade sin eget pris. Sedan årskiftet kör de inte HPCL - de byter maskin och kommer återuppta de testerna som Hans skrev MVH Lasse

Man brukar aldrig behöva stödmata Diademor - de hittar sin mat. Jag hade tidvis 5 st diademer i mitt 400 liters (plus ca 10 andra borrar) utan problem. MVH Lasse

Nej - de har aldrig testat allt med samma testmetodik. Nitrat kan inte testas med ICP-OEP utan kräver en annan metodik. MVH Lasse

Med biofilter menas normalt mikrobiologiska filter, exempelvis ett nitrifikationsfilter. MVH Lasse

Jag skrev ett svar som försvann i morse. Fiskar utsöndra ammonium direkt när de börjar äta. Utsöndringen sker genom gälarna och mot en koncentration. Enda fisken som jag känner till där utsöndringen är förskjuten (ca 1/2 timme) är ål, Ammoniumet kommer att bilda en given procent fri ammoniak i vattnet. Den aktuella mängden bestäms av pH:t. Ju högre pH - desto mer är i form av ammoniak. När nitrifikationen kommit igång så är den ganska snabb när det är en konstant belastning. Det tillförseln av ammonium som bestämmer biomassan av bakterier så länge som tillväxten inte är ytbegränsad. Man får ingen bättre nedbrytning med låg belastning och stora filter. Bakteriepopulationen bestäms av hur stor och hur jämn tillförseln av ammonium är. När nitrifikationen är igång så är övergången mellan nitrit till nitrat snabb och någon nitrit kan normalt inte mätas. Dock växer dessa bakterier långsamt - i rent media sker en fördubbling av populationen på ca 13 timmar - i våra akvarium går det än långsammare. Utsöndring av ammonium och uppbygge av nitrit kan därför ske vid snabba belastningsökningar. Denitrifikationen tar en väldigt lång tid på att komma igång i våra akvarium - kan röra sig om ett halvt till ett helt år. Tillförsel av kolkälla kan snabba upp den. MVH Lasse