Lasse

13 watt? Är inte Clownhotellets ljuse på 18 watt? MVH Lasse

Att tapen tål 120 grader är ingen garanti som Jesper påpekar. I värsta fall betyder det att det är 120 grader på varje sida av tapen och har materialet bakom en lägre flampunkt än 120 grader så blir det ljusförstärkning - en kort stund. Samma gäller plåtbeklädnad utan luftspalt mellan. Gör rampen i tunn plåt istället eller använd andra ljuskällor. Jag tycker designen är bra men materialvalet....... MVH Lasse

Man brukar tala om från en tesked till en matsked på 500 liter vatten - så det är inte mycket. Som jag ser det går det inte av överdosera heller så en tesked c-vitamin (askorbinsyra) till 100 liter är nog bra. Jag har dock inte provat detta själv men det är en välkänd metod blan sötvattensakvarister. MVH Lasse

Det bästa sättet (i alla fall enligt mig) är att utrusta karet med en ordentlig städpatrull. Du får aldrig ner fosfatvärdena till en sådan låg nivå att just fosfatbrist gör att algerna slutar att växa. För att få ner nivåerna så lågt så behöver du köra någon form av kolkällemetod. Jag har sett kar med "höga" fosfatvärden utan alger och sådana med låga värden med fullt av alger. MVH Lasse

Jag har gått igenom värdena och de som är av betydelse för saltvattensakvaristerna (och även sötvattensdito) är att nu kommer hela malmö och dessutom Burlöv få rent vombvatten. Kloreringen (monokloramin) kommer att höjas i de delar av Malmö och Burlöv som tidigare inte haft rent Vombvatten med närmare 4 gånger nuvarande nivå. Det är troligtvis denna övergång som tidigare ställde till en hel del problem hos sötvattensakvaristerna (det var för något eller några år sedan) när andra delar av Malmö fick rent Vombvatten. Tänk på att kloramin passerar genom RO utrustningen så om ni misstänker problem - lägg i lite C-vitamin (inte mycket) i blandningsvattnet - det tar hand om kloraminet. Alkaliniteten och kalciuminnehållet stiger också men ganska lite. För Lund gäller att alkaliniteten mer än fördubblas - samma gäller kalciuminnehållet. Används inte RO vatten så kan man behöva gå över till standardsalter (KH kommer ligga på ca 5,5 mot ca 2 före vecka 8 och kalciumet stiger i kranen till ca 55 ppm mot ca 22 före vecka 8. Det har redan skett en gradvis höjning mellan vecka 8 och 16. Kloret beräknas tydligen ligga kring samma och det finns inga uppgifter på kloramin. För Helsingborg och Höganäs gäller gradvis efter vecka 17 att vattnet beräknas ändras från en alkalinitet på strax under 4 till strax över 5 samt kaciumet stiger till ca 60 ppm. Inga uppgifter om klor men jag tror inte Helsingborgsvattnet kommer att kloreras. För Eslöv, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Staffanstorp (Hjärup) samt Svalöv gäller att vattnet kommer att ändras från en alkalinitet på ca 2 till strax över 4 i KH samt att kalciumet stiger från ca 22 till ca 60 ppm. Kloreringen uppges minska med nästan 2/3. Hoppas dessa siffror hjälper er nere i söda delen av landet MVH Lasse

Ett par saker har jag märkt är rätt viktiga. Ett är nitrat. I ett kar som mitt med djup sandbädd och mycket sten samt sand i bottenav ett av filterfacken verkar nitrat bli en bristvara efter en tid. Jag tillsätter så mycket kaliumnitrat så att jag får en concentration av ca 2 ppm nitrat när jag bedömmer att jag behöver det. Nu har det varit en månad ungefär utan tillsats av nitrat. På senaste tid verkar järnet blivit en bristvara så jag tillsätter lite järn 1 gång i veckan. De flesta är specialbeställda - jag läst och studerat de fiskar jag är intresserad av och bett en affär ta in dom. Tack - jag använder nog kemiska metoder också om tvingas till det men tycker det är mycket roligare med de biologska metoderna. De är faktiskt effektivare. När mina två sjöharar har käkat upp algerna så åker åtminstone en av dem ut - är det någon i GBG trakten som vill låna så är det bara att skicka ett pm Ja de har en kort livslängd har jag sett. Eviota pellucida har jag hållit i två år nästan men de första som nog ble 25 mm i alla fall verkar vara borta nu. Jag säger verkar för jag har dödförklarat många av dem - så har de plötsligen dykt upp. Jag trodde länge att jag bara hade 4 av Eviota nigriventris kvar - och så räknade jag in 10 häromdagen. Jag har köpt ihop de jag har men hoppas givetvis på att få lek. Har svårt att tro att dessa har ett planktonstadie så lek kan inte vara omöjligt. För övrigt så är den blågula Pseudochromis aldabraensis faktisk odlad av TMC i England. Ja räkgobien jag har nu hade jag dödförklarat för ca 6 månader sedan - så dök den plötsligen upp och när den ursprungliga räkgobin försvann så flyttade denna in hos räkan. Ja - nu ser jag den varje dag. Discordipinna griessingeri såg jag ingen av under ca 1 månad - för två veckor sedan räknade jag in 3. Nu är det en tid när jag bara ser 1. Men de är små och älskar att ligga i små håligheter i stenen. De har funnits här i Göteborg i en affär då och då. De är inte billiga - i förhållande till storleken så skulle jag tro att det är rekord i kilopris. Maten har inte varit något problem men de är små och går lätt bort sig i ett 100 liters. De skulle vara perfekta i mindre akvarium men verkar vara lite aggresiva mot artfränder. Kan tänka hur svårfångade de är i naturen med det beteendet som de har. MVH Lasse

Direktstrålningen får du inte bort med fläktar! Plastskum + värme = gaser MVH Lasse

Länge sedan en uppdatering nu - orsaken har varit att det inte hänt så speciellt mycket nytt - jag har bara ändrat inriktningen lite grand. Ett tag så koncentrarade jag mig på väldigt små fiskar och de finns iofs kvar men jag har införskaffat lite större det sista. en längre tid har jag haft flera kollonier av en bryopsisliknande alg som sakta brett ut sig. Jag har försökt med lite av varje. De Elysia crispata jag införskaffade tog tyvärr inte trådalgerna och jag har heller inte sett dem på länge igen. Jag införskaffade några stora otäckingar till eremiter som i andra kar har hållit alla alger borta - doch föll inte mina dem i smaken - däremot kalasade de snabbt upp en av mina sjöborrar. Sista försöket nu blev två sjöharar - och se - de tyckte om mina trådalger! Sakta men säkert minskar nu beståndet av trådalger i karet. Nedan följer en stilstudie av en sjöhare i aktion. Av mina ursprungliga fiskar så finns bara en av mina gula gobies Gobiodon okinawae kvar - han mår desto bättre. Resten av mina gamla fiskar är utbytta. Ja - givetvis inte min pistolräka och dess goby - de är fortfarande kvar - fast han har bytt gobie! Jag har ca 20 stycken små gobies av typ Eviota. Det är två varianter Eviota nigriventris och Eviota pellucida. De är mycket små - ca 15 mm och verkar vara ganska känsliga för stark ström. När jag stänger pumparna så kommer de dock fram. En annan liten skönhet är Discordipinna griessingeri. Av dessa har jag minst tre stycken - de är mästare på att gömma sig och det kan gå dagar mellan det att jag ser dem. Små är dom men vackra - tiita bara på denna skönhet som poserar för kameran Ett nytillskott är en "dottyback" av det mer spektakulära slaget Pseudochromis aldabraensis. Tyvärr väldigt svårfångad och ingen linslus precis. Sen får jag sluta med en dålig helbild. MVH Lasse En bild av pistolräkan plus kompis också

Det är inte bara värmen från baksidan av armaturen som spelar roll här. Om du tittar på metallhalogenlampor avsedda för bruk inom kontor och affärer så ser du ofta en beteckning som talar om hur närma (i ljusstrålens riktning) som ett bränbart föremål får placeras. En stor del av den strålning som en metallhalogenlampa avger är värmestrålning. Ofta rör det sig om 50 till 100 cm. Den ventilerar du inte bort tyvärr. Detta betyder att du åtminstone inte kan ha någon kartong som "bestrålas" av din metallhalogen. MVH Lasse

Vet du hur varm en metallhalogen blir? Vad jag är rädd för är att du kommer få extraljus så att säga när huven brinner upp. Huven är jättefin - snyggt formgiven och så men jag hade aldrig vågat sätta den över en 150 watts metallhalogen. MVH Lasse

Bara en liten undran - huv av kartong och 150 watts metallhalogen - bör väl bli en extra ljuseffekt där? MVH Lasse

Vad skall du ha för belysning? MVH Lasse

Sunbursten är en mycket försiktig fisk. Den är mycket skygg. Normalt sett när en fisk uppträder på det sätt du beskriver så kan man misstänka sjukdom - jag vet dock inte i detta fall. Har du sett den äta under tiden den uppträtt på detta sätt? Har du haft den länge? MVH Lasse

Det där brukar tyda på skalömsning - inte att den blivit uppäten - då brukar det inte vara ngt kvar att upptäcka MVH Lasse

Aktiv kol tar inte bort järn så det är osmosen du får sätta ditt hopp till. Är det mycket järn kan man misstänka att dina osmosmembran sätter igen med jämna mellanrum. Enda sättet som jag känner till förutom osmos att plocka bort järn med är att först tillsätta en kraftig oxidant (brukar vara kaliumpermanganat) och sedan filtrera bort järoxiden som bildas. MVH Lasse

Osmosen tar normalt helt bort järnet vad jag vet. MVH Lasse

Svårt att se på foton men jag skulle inte utesluta någon art av cyano - bildar de "slemmiga" mattor? Är det cyano så har jag fått bra resultat (om man går in tidigt) med en liten tillsats av kaliumnitrat samt att störa så mycket som möjligt. MVH Lasse PS detta inlägg hamnade i en annan tråd från början - nu ligger den rätt

Hjärnblödning

Att Traces är ett instrument som kan användas på olika sätt är jag nog också medveten om men i nuläget är det ett instrument för vetrinärbesiktningarna. Den andra saken du tar upp (om den nya förordningen vad gäller införsel av djur som kan förändra sjukdomsläget inom de olika länderna i EU (och EU som helhet)) är först och främst riktad emot införsel av vattenbruksdjur. Vad gäller akvariefisk så är det sådana som kan vara bärare för vissa sjukdommar som kommer att stoppas om inte exportländerna bygger upp en kontrollapparat som kan friskförklara aktuella djurgrupper. Övrig akvariefisk kommer troligtvis vara tillåten att importera men de skall registreras via Traces. Så har jag fattat det dokument du hänvisar till i alla fall Sen är det en ganska grov anklagelse du ger till ZOORF:s kurser byggd på andrahandsuppgifter. MVH Lasse

Min uppfattning är att removrar kan vara bra hjälpmedel i vissa lägen. Sen är det väldigt svårt att rekommendera något när man inte kan se, känna eller lukta något. Om man inte kör något system som kräver väldigt låga nivåer av näringsämnen utan kan acceptera att korallerna har zooxanteller (de blir inte så passtellfärgade då) så behöver dessa näring från vattnet och kommer att ta upp det som tillförs i form av fosfor och kväve. Jag tycker det är viktigt att inte nolla dessa värden. Iofs så är det svårt att nolla värdena med removrar eftersom deras upptag och utsläpp beror på en jämnviktsekvation. Blir det för lite fosfor i vattnet (pga att zooxantellerna tagit upp den lilla del som removern inte klarat) så kommer det att återläcka och på så sätt garanteras att zooxantellerna ändå får sin fosfor. Detta faktum (med återförseln) kompenseras i en del system genom att man under en längre tid "suger" ut allt bundet fosfor från sten och grus med hjälp av kolkälla så att återföringen inte sker och att man tvingar korallerna att äta istället för att använda fotosyntesen. Personligen skulle jag inte använda remover när mina värden var låga (om jag skulle sträva åt det hållet någon gång) men det är jag det MVH Lasse

Rent allmänt är alluminium ogiftigt i pH över ca 6,5 men jag har sett uppgifter om att det kan bildas giftiga aluminiumföreningar under vissa förutsättningar vid pH över 8,3 - 8,5. Många har rapporterat att bara dagar efter att man satt i järnbaserad remover har korallerna sett väldigt bra ut och börjat växa - något som tillskrivits att removern tagit ner fosfatnivåerna. När samma sak hände mig och jag kunde mäta nivåerna med en fotspektrometer började jag att fundera - för det skedde för snabbt och med för liten nedgång av fosfaten. Den enda förklaringen jag kunde komma på var att jag haft järnbrist i akvariet och remover just tillförde detta. samtidigt fick jag min första attack av bryopsis någonsin. Jag har alltid varit "passiv" motståndare till removrar men föll lite på eget grepp. I mitt nästa kar kommer ingen remover in förrän jag undersökt noga vad mina eventuella problem består av. MVH Lasse

Jani - visst skall lagar följas och djurplågeri förhindras - det jag har vänt mig emot är bara påståenden som att det är handlarens ansvar till 95 %. Du behöver inte förklara för mig orsakerna till varför du är vegeterian - tre av mina barn är eller har varit vegetarianer och en av dem har en sambo som är vegan (för övrigt från Linköping). Man kan väl säga att frågan är välkänd inom min familj @ Bygert Traces är inte något som har med djurskyddet att göra utan en databas som skall hjälpa gränsvetrinärerna i sitt arbete. Det som införs från och med 1 juni är att importören måste lämna in en föranmällan 24 timmar innan ankomst till gränstationen - en anmällan som sedan gränsvetrinären kompletterar. Detta sker delvis redan idag men det som är nytt är föranmällan. Vad grundar du dig på att Djurskolans kurser är ambitiösare än ZOORF:s ? MVH Lasse

Peter Om det inte helt enkelt är otur så skulle jag leta efter någonting som dina fiskar som gått länge är imuna mot men som de nya inte klarar. Ett sätt att testa detta är att introducera en fisk som gått relativt länge i fångenskap (är välmatad osv). MVH Lasse

Nu börjar vi närma oss grundfrågan och på den svarar jag att visst - jag betraktar inte djur som människor. Om jag skulle göra det så skulle jag överhuvudtaget inte syssla med akvarier och mycket annat. Vi kan aldrig ge en levande varelse de betingelser den har i naturen utan att inskränka på dess fri och rättigheter. Jag skulle vidare vara vegetarian vilket jag inte är med ett undantag - jag äter inte människor. Skulle man dra ut Janis resonemang till sin ytterkant så skulle allt annat än att vara vegeterian bli brotsligt (och på något sätt så får nog någon in växterna som levande varelse också). Att döda en annan varelse för att sjäkv överleva måste väl i alla fall vara den värsta formen av djurplågeri. Ja - jag ser fisk som "lägre" stående varelser - det är i tidsandan jag existerar. Vårt synsätt ändras hela tiden och det är säkert så att om x antal år så är synen på fisk och lägre djur det samma som den vi har på gulliga sälungar och bedjande hundar och akvaristiken som den ser ut idag försvunnen. Mitt synsätt förhindrar mig inte från att i stort sett hålla med både Mr B och Jani om min skyldighet gentemot de djur jag har i min ägo och en av de orsaker att jag deltar på olika forum är att jag tycker det är viktigt att förmedla den erfarenhet jag har och att ta del av andras erfarenhet. Men jag ser också att det är min egen skyldighet - inte någon annans skyldighet att se till att jag gör kloka inköp och sköter mina djur. Jag skulle kunna ta upp ett otal olika "sken"argument varför jag håller på med saltvatten men den grundläggande frågan är fortfarande att jag betraktar inte djur som människor för om jag gjorde detta så skulle jag sluta bums. I min hobby väljer jag bort mångas fiskar och andra djur - just för att de inte klarar dessa förutsättningar som jag har. Gör jag det i någon sann riddaranda? Skulle inte tro det även om det kan låta så - det är nog så att det hos mig liksom hos många andra är plånboken som talar. @ moderatorerna - denna tråd passar nog bäst i etikdelen. MVH Lasse

Lite grand om svåra organismer och låg överlevnad. Detta är ju en fråga om kunskap - det är inte speciellt länge sedan som de flesta hårdkoraller ansågs helt omöjliga och det i böcker stod om att dessa djur skulle undvikas. Om vi flyttar tiden tillbaks bara tjugo år så skulle den här etikdebatten gälla mer än 80 % av de organismer vi nu har framgångsrikt i våra akvarier. Att hålla saltvattensorganismer i nanokar och använda en enkel teknik utan skummare för att hålla dessa under mer än acceptabla förhållanden var omöjligt enligt många skribenter för endast 2-3 år sedan och gud hjälpte den handlaren som försökte "lura" på en nybörjare ett litet kar. Nu är det vardagsmat. Det är väl bra med böcker men en bok kan bara i bästa fall spegla författarens kunskapbas (och kanske den allmänna kunskapsbasen) vid tidpunkten strax före utgivandet av boken. Böcker inom ett sådant expansivt område som akvaristik är i högsta grad färskvara. Visst är det säljaren som ansvarar för att lämna ut kunskap om hur en organism skall skötas men det är ändå på köparens ansvar när väl köpet genomförs och om det skall genomföras. Har någon gjort ett köp som inte var så bra så brukar jag försöka hjälpa personen som gått på en mina att klara sitt djur och få det att överleva - det är på det sättet som vår samlade kunskap kan gå vidare. Etik är var och ens eget ansvar. Jag har under hela min uppväxttid varit en passionerad fiskare men har med ålderns rätt insett att det för mig är etiskt fel att gå ut och först försöka lura en annan varelse att först ta ett falskt bete och sedan finna personlig lycka i att "kämpa" med fisken - jag som en spännande kick och fisken med dödsskräck. Speciellt i de fall där man är "human" och sätter tillbaka fisken. Efter att ha kämpat för sitt liv och förbrukat all energi samt fått hela sin kropp full av mjölksyra sätts man tillbaka. Jag har sett uppgifter som visat att mellan 60 - 80 % av den laxfisk som sätts tillbaka vid "sport"fiske är så skadad att den självdör. Däremot händer det fortfarande att jag metar upp några abborrar eller makrillar, snabbt dödar dem och som den predator jag är - äter upp dem på middagsbordet. Men detta är min etik och så försöker jag leva men jag fördömmer inte för den skull de som har en annan etik i detta fall. Jag kanske har min dåliga etik i det att jag gärna vill höja min kunskapsnivå genom att ge mig på sådant som anses omöjligt just nu om jag tror att jag kan lösa problemet - vad vet jag. MVH Lasse