Lasse

Vad jag fattat så är det den fria syremolekylen O som reagerar och givetvis så kommer den att reagera med första bästa den träffar på - en annan syreatom, en bakterie, en organisk molekyl eller vad det nu blir. Det är slumpen till viss grad som avgör men även den relativa förekomsten av olika tänkbara "offer" spelar roll. Varför det luktar apskit vet jag inte men en teori kan nog vara att ozonet snabbar på nedbrytningen på kemisk väg. MVH Lasse

Skulle bara kolla att du var vaken Det var du och hittade båda. MVH Lasse

Inte riktigt med sanningen överenstämmande - läs denna tråd så finns hela historien där. MVH Lasse

Lite historia Redoxmätning togs från början fram för att kunna mäta vad som hände i sediment där det inte gick att utföra sedvanliga syrgasmätningar. Redoxen ger ett mått på om det är en oxiderande miljö (redoxpotential > 0) (dvs om den huvudsakliga nedbrytningen förbrukar syre eller inte, det vill säga är aerob) eller om det är en reducerande miljö (redoxpotential < 0) (det vill säga nedbrytningen sker utan syre, främst med hjälp av nitrat, sulfat eller kolföreningar, dvs att nedbrytningen är anaerob). Någon kom på att den går att använda även i vattenkolumnen och då framförallt för att styra oxiderande processer. Nu är redoxpotentialen, precis som Capote säger en sk fruktparameter - den mäter en hel serie av processer och inte speciella skeenden. Därför är den mest användbar i "rena" vatten såsom nyproducerat dricksvatten för att styra tillsättning av klor exempelvis. den är även då lämplig för att styra tillsättning av ozon men framförallt i vatten där just tillsatsen är den dominerande processen. I ett komplicerat akvarievatten så mäter metoden fler processer än den process som ozonet utgör. Vid samma tillsatts av ozon (i mg/l) är effekten olika vid samma redoxpotential i nytt och gammalt vatten samt skiljer sig också i förhållandet till belastningen. Som styrparameter för ozontillsättning är den inte absolut utan varierar mellan olika kar och med tiden i samma kar. Jag tror att det kan löna sig för er som styr er ozongenerator med redoxmätning att då och då kolla potentialen utan att köra ozon i några dagar. Då får ni en referns som ni kan använda. Både när ni startar och då och då under tiden. Hur verkar då ozonet? Ozon består av 3 syreatomer - O3. Denna förening är mycket instabil och faller isär i en syrgasmolekyl O2 samt en fri syreatom. Denna syreatom är en så kallad fri radikal som är mycket reaktiv, dvs den vill sätta sig i stort sett vart som helst - och det fort. Var den sätter sig avgör slumpen - det blir det den träffar först - träffar den en annan syreatom så blir det syrgas. Träffar den en organisk partikel så oxiderar den denna partikel, träffar den ett cellmembran så förstör den det (oxiderar det). Ju fler fria radikaler du har desto mer chans att den är bakteriedödande. Är den bakteridödande i de nivåer vi använder i akvarium? Jag tror att svaret är lite både och. I det fria vattnet är det min åsikt att de nivåer vi använder av ozon är klart bakteriedödande - den vattenklarning vi kan se är bland annat en följd av avdödade bakterier och organiskt material (där det sitter bakterier). Min erfarenhet är att det också är parasitdödande i vattenkolumnen. Inom sötvattenstekniken använde man förr (innan alla mediciner - läs malakit) uppfanns ofta väteperoxid för att döda av vita prick. Väteperoxid uppträder på liknande sätt som ozon i en vattenmiljö. det vore roligt att höra hur ofta som ni som använder ozon har saltvattensprick exempelvis. Däremot tror jag inte att det är bakteriedödande (i de koncentrationer vi använder) i biofilter och i sandbäddar. Orsaken till att jag tror att dessa klarar sig bra är att i ett substrat så finns det så mycket annat än jus parasiter och bakterier för den stackars syreatomen att sätta sig på. Detta innebär att man statistiskt sett skall betydligt fler fria radikaler än vad vi normalt har för att kunna döda av bakteriefilm. Dessutom finns det betydligt fler bakterier och parasiter i ett substrat än i vattenkolumnen så antalet fria radikaler måste vara flera här. Detta förutsätter att man inte tillför ozonet just innan ett biofilter utan just i vattenkolumnen. De flesta tillför det i skummaren - nackdelen jag ser det är att man då också luftar ut en del ozon. Det är dock svårt att tillsätta ozon på ett bra sätt annars så det kanske är den bästa metoden trots allt att använda skummaren. I och med att man inte kan styra vart syreradikalen sätter sig så kan man vid för stor dos helt förstöra fisk och lägre djur och man bör precis som Capote säger vara försiktig. Hela molekylen ozon (O3) är för oss giftig så det är viktigt att man inte blåser ut för mycket i vår luft. Luktar det åskväder och blixtnedslag så är det för mycket.... MVH Lasse

Jag föredrar att byta efter ca 6-8 månader men de klarar betydligt längre tid utan att gå sönder. Efter dessa 6-8 månader har "kraften" minskat såppas mycket att jag vill byta. MVH Lasse

Vad har du för pH i karet nu? MVH Lasse

Cyano är beroende på ljus - de är primärproducenternas moder. De arbetar med fotosyntes. MVH Lasse

Troligtvis en bambuhaj om den är bottenlevande MVH Lasse

Jodå - mantis är välkänd. Det går bland annat en liten gynnare hemma hos mig. Mycket bra föreläsning dessutom MVH Lasse

Förut har de haft en wobbegong http://en.wikipedia.org/wiki/Wobbegong. Är det den du menar? MVH Lasse

Dessa brukar funka perfekt i den applikation som du vill ha Tomtefar MVH Lasse

Henrik Jag tror att stämningen på guiden är lite bättre idag och att de flesta numera förstår att aja-baja tekniken inte är ett bra sätt att kommuniceara på. Dessutom är inga sjöhästar olagliga att inneha men det finns handelsrestriktioner på dem. De är CITES II eller EU:s b-lista vilket innebär att det finns en del krav vad gäller importen och att man bör åtminstone ha sina djurs härstamning klar för sig. Jag tycker att det vore bra om du förmedlade dina erfarenheter om de djur du har så slipper folk dra dyrbara (i liv) egna erfarheter. Intresset för sjöhästar dör inte för att information saknas men de sjöhästar som kommer in kan dö just pga avsaknad av information och det är synd med arter som man försöker begränsa handeln av. MVH Lasse

Om du tar ett 16 mm pvc rör (jag tror det var 16 mm - kan vara 20 också), en skarvkoppling (dubbelhane) till gardena, en värmepistol och tangit går det att göra en koppling. Värm röret, smeta tangit på den ena av hankopplingarna (längst in) - behåll o-ringen på hankopplingen. För ihop och dra år med ett buntband på bägge sidorna om o-ringen (på o-ringen också kan vara bra). Brukar bli både tätt och hållbart men en skarv mellan två material är alltid en viss risk. MVH Lasse

Nej - jag är allt hemma (tyvärr ) Det har bara varit så många intryck från resan att det har tagit tid till att skriva och plocka ut de bättre bilderna. Min erfarenhet av Plectranthias Inermis är inte så mycket. Jag köpte en som fick gå i ett 27 liters i över tre månader. Ytterst lite sten men den är mycket skygg - jag såg den kanske 1 gång i veckan om jag hade tur. För ca 3 månader sedan flyttade jag dem till mitt RSM tillsammans med 4 st Discordipinna griessingeri. Efter ca 1 månad såg jag den en gång - sedan har jag inte sett den igen. Jag är dock inte helt säker på att den är borta - i början så såg jag inte mina Discordipinna griessingeri heller men nu är de framme med jämna mellanrum. 3 har jag åtminstone sett. Alltså - det är en skygg fisk - minst sagt. I RSM går en pepparmintsräka fortfarande (men den är ganska stor). Det är dock en kul fisk för det mindre akvariet och jag har inte upplevt den som svår - dock lite osynlig. MVH Lasse

Lite märkligt då det allmänt anses att just kvartsglas släpper igenom UV-strålning. Används därför i UV-C tillämpningar. Men det kanske finns något nytt under solen. MVH Lasse

Späd med RO-Vatten. Börja med 1 ml prov och 4 ml RO vatten. Om du får omslag multiplicera antalet droppar med 5. Går inte det så ta 0,5 ml provvatten och 4,5 ml RO - multiplicera resultatet med 10 MVH Lasse

Man kan mäta salthalten på två sätt - rätt eller fel Da Trucka har delvis rätt och det är inte fråga om att märka ord. Salthalten är ett begrepp som hänvisar till andelen av salter i vattnet uttryckt i viktprocent eller eller eller vanligast viktpromille (10 promille = 1 % och i praktiken lika med 10 psu ) Rent teoretiskt (alltså rent teoretiskt) om man blandar vatten och salt av olika temperaturer kan temperaturen påverka resultatet men under normal drift så är alltid salthalten densamma oavsett temperatur. Att mäta salthalten har förr varit ganska svårt och dyrt - refraktometrar har varit väldigt dyra så för den vanliga akvaristen så har en annan metod används och som fortfarande är normgivande och det är att mäta den relativa densiteten och då slarvigt kalla den för salthalt. Det är den som anges som 1.025 och så vidare. För att förvärra det ännu mer så finns det två sätt att mäta detta på - relativt och absolut (med norm på 25 grader). En fjärde metod (konduktiviteten) börjar också komma fram så sakteliga men den kan översättas till promille (är dock också lite temperaturberoende och framförallt också beroende på andra joner än havssaltet). Jag föredrar att uttrycka mig i salthalt och beräkna utifrån det. Det finns dock en liten fälla i detta om man exempelvis skall blanda 10 liter vatten med en salthalt på 35 psu. Enligt all matematik skall man då ta 350 gram salt och tillsätta 9650 gram vatten men så enkelt är det inte. Allt salt som vi använder innehåller i sig även vatten (sk kristallvatten) så jag brukar ha ett riktvärde på ungefär 400 gram salt till 9600 gram vatten. Detta riktvärde varierar mellan salterna och vill man göra det riktigt så använder man det utmärkta verktyget aqua calculator som kan laddas ner gratis på http://www.mathgame.de/RiffACalc.htm. Man installerar den engelska versionen och kan sedan under fliken inställningar - allmänt ange svenska som språk! Under fliken saltuträknaren anger man sitt salt i högra kolumnen och kan sedan på knappen saltinfo få fram saltets värden. När man beräknar så använder programmet uppgifterna automatiskt. MVH Lasse

Ja det är Helsingborg. MVH Lasse

Försiktighet min dotter, försiktighet är mitt enda råd. Natriumkarbonat höjer pH väldigt snabbt, mycket snabbare än vad du tror. Använd Stigs blandning 4:1 (exakt är det 83 % bikarbonat och 17 % karbonat om jag kommer ihåg riktigt) så stabiliserar sig pH:t kring 8,3. Kalkvatten är ett annat alternativ om det är pH du är ute efter. MVH Lasse

5 kubik? det är ju 10 % av sumpen 1400 kubik gäller. Stig - jag har pratat med lite folk här och vi har inte en aningen - de är aktiva vid normal matning men om de äter är svårt att sägga. De är hela tiden på gång och patrullerar hela karet och simmar mycket aktivt. Detta såg jag också ute i det vilda där jag försökte följa två stycken som bara drog rakt över revet. MVH Lasse

Får gå imot Stig lite här. I Hajakvariet på Universeum går två rostratus - de har funnits i minst 5 år. Vad de äter är dock för mig en gåta. MVH Lasse

I regel är det så ja MVH Lasse

Tyvärr är det nog så som Viking säger - "shit happens". Den kan ha mått dåligt i transporten, börjat hämta sig, boxarräkan jävlas eller något annat av de miljontals kombinationer som kan uppstå i ett "levande" system. Vad dock gäller Petrols fråga så kan jag nog svara mer säkert. När en fisk transporteras så utsöndrar den kontinuerligt ammonium och även koldioxid - ju mer stressad och nymatad den är vid transportens början - desto mer av detta. Koldioxiden sänker pH:t i transportbehållaren vilket gör att det utsöndrade ammoniumet stannar kvar i just ammoniumform (det är i princip ogiftigt för organismen). Vid en lång transport (+ 15 - 20 timmar och däromkring) är det inte ovanligt att pH:t ligger under 7 - ja ända ner till 6,2-6,5. Detta är tur eftersom ju mer tiden går dets mer ammonium blir det i transportbehållaren. Om man i detta läge genomför en långsam koppning så kommer man att höja pH snabbare än man späder ut ammoniumet. Med ett ökat pH så övergår det ofarliga ammoniumet till farlig ammoniak. Förhållandet följer en e-kurva (e = naturliga logaritmen). För oss är det viktigt att vid ca 7 är förhållandet ca 99,5 procent ammonium och ca 0,5 % ammoniak. Vid pH 7,5 är förhållandet ca 98,2% till 1,8%, vid pH 8 är det ca 94,6% till 5,4% och vid pH 8,5% ca 85% till 15%. Ovanstående gäller vid 25 grader. Vid 20 grader gäller serien för ammoniak 0,4%, 1.2%, 3,8% samt 11%. Ju kallare - desto mindre ammoniakbildning vid samma pH alltså. Låt oss säga att transporten gör att det ligger ca 1 ppm ammonium i transportkälet efter en transport på 24 timmar (jag har mätt upp högre). pH har sjunkit till 6,5 och temperaturen är 20 grader (ingen ovanlig temperatur). I min tabell framgår då att 0,13 % är ammoniak - det vill säga att ammoniaknivån är ca 0,0013 ppm. Gränsvärdet för lax ligger på ca 0,015 ppm (längre exponering). Jag väljer att Koppa med mit perfekta vatten (pH ca 8,3 och temp ca 25 grader). Iofs så späds ammoniumet ut men risken för att få dödliga mängder ammoniak är uppenbar, vid pH 8 och temp 25 så kommer ammoniakhalten vara ca 0,05 ppm och även om det innebär en 50% utspädning så kommer ammoniakhalten vara oroväckande hög. Tar man dessutom till knepet med luftning för att lufta ut ammoniaken (som är en gas) kan om oturen är med pH stiga fortare än vad ammoniaken försvinner. De flesta som sysslar med mottagning av fisk väljer att sänka pH:t i det vatten man koppar med och sedan lyfta i fisken i det pH sänkta vattnet (när koppningen är klar). PH:t i fiskkaret får sedan sakta stiga under något dygn. Har man inte den möjligheten så är koppning under mycket kraftig luftning en väg - en annan - om det är kris - bara helt sonika lyfta över fisken i det nya vattnet utan koppning. Min erfarenhet är att vad gäller saltvattensfisk så vissa av dem lite känsligare för den sista utvägen medans vissa inte bryr sig alls. Ovanstående gäller alltså långa transporter (över 15 timmar kanske) och numera kan det även inträffa under inrikes transporter framförallt upp till norrland. Problemet är lika stort för sötvattensfisk som kräver högt pH som Malawi och Tanganyika och på ställen där pH normalt är högt. Hoppas jag klargjorde det Petrol ville. Min åsikt är att man skall alltid koppa - det är det bästa sättet men att man ibland måste göra en kompromiss eftersom naturen inte är svartvit. Det är alltid bättre att koppa med pH sänkt vatten än direktiläggning efter temperaturutjämning. MVH Lasse

Något har dock hänt, .doc, .xls och videofiler är borta samt att jag är fullständigt säker på att max för .jpg (för mig som betaland medlem) var ca 230 kb förra veckan. Detta gäller blogginlägg MVH Lasse

Vargklo Har det skett en ändring på filstorlekar som är tillåtet att ladda upp? MVH Lasse